barbakvinna

Jag är nog klantigheten själv. Eller så är jag på fel plats vid fel tillfälle. Sen i april när min *P* åkte ner så har det duggat tätt med olyckor och elände. Men jag tror att det är en sorts kvinnor som bor ihop med en militär. *man reder sig själv helt enkelt* Bruden som står med en bakslev och försöker öppna en bagagelucka gör sig icke besvär. Utan militär hustrun/sambon hon tar fram rätt redskap och löser eländet eller fixar någon som kommer och hjälper till i yttersta nödfall. Vi löser problemen fast det är jäkligt trist att inte få någon att bolla problemen med. Jag har som sagt lyckats fastna med fingret i en stängd bildörr, blivit påkörd av en övningskörare som fick panik, hittat en knöl, min äldsta dotter blev överfallen på sitt jobb, hunden har fått epelepsi och ska operera bort bollarna både där nere och i halsen. Men det är egentligen skit samma ifall *P* är hemma, för han kan inte lösa det mer än jag själv egentligen. Men ändå så är man mer ensam än någonsin med alla problem som måste lösas. Min *P* kommer hem den 5:e dec, då är det min tid. Olyckan borde vända och solen lysa i fejset *asg* nä skämt och sido verkligheten är där hela tiden. Vardagen ska lösas men inget är som att längta när dom är borta. Skönt att ni är några som fått kontakt med varandra, jag fick tyvärr inte den möjligheten varken dom förra gångerna han var iväg och tyvärr inte den här heller. Den möjligheten är ovärderlig. Ni förstår varandra och kan peppa varandra. Mina vanliga vänner får panik när deras män är borta en helg eller en vecka. Vi får vara ensamma i månader och har även oron. + att vi inte kan slå en signal hur som helst för att säga *Hej* anki/barbakvinna

Hej min man är på FS 15... han roterar hem i mitten av dec.. anki/barbakvinna hej hej ! kul att komma i kontakt med andra anhöriga. Hur har din tid varit under tiden din man var i afganistan. Min man ska åka nu i november och jag har haft många olika tankar som snurrat i mitt huvud. jag undrar även hur det blir med anhörig dagen innan dem åker... jag har ännu inte hört något??? dem verkar inte vara så mån om oss här hemma. Hej Ängel jag svarade nog er båda nedan... Tiden har gått både bra och i en känslomässig berg och dalbana. Det är inte första gången som *P* åker men man vänjer sig aldrig helt. Utan man får nya erfarenheter varje gång. Några tips är . 1 dom är trötta första dagarna när dom kommer hem på Leave, så planera inte för mycket. 2 trots att dom är borta så mycket och sen kommer hem så är inte hela dygnen när dom är hemma i rosornas tecken, verkligheten finns. Man reagerar olika för dom olika leaven/ledigheterna. 3 försök att inte vara osams per telefon, ni kan inte ringa upp för att säga förlåt och även dom bör ta sig tid att reda ut ifall man har olika åsikter innan man lägger på. 4 planera inte att träffa och äta middag med den och den och den av era vänner när dom är hemma på leave tiden är så kort man hinner inte så mycket. 5 ifall det finns någon oklarhet innan eran partner åker, så måste ni lösa den. Det är en order från en van officers fru. 6 läs inte tidningarna jag vet inte hur många ggr jag och barnen läste tidningarna och det hade hänt en massa saker där nere. Men dom själva visste ingenting. 7 ifall ni inte är överens om att han/hon ska åka så tro inte att det ordnar sig. Man måste vara helt överens annars kan förhållandet sluta i katastrof. Jag själv accepterar att *P* är borta på jobb, men trygg, bekväm till 100% blir jag aldrig. 8 den som åker måste även förstå att ni kommer att få GÖRA ALLT. Ifall inte släkt och vänner hjälper till så blir man helt slut. Förr så gick man man ur huse för att hjälpa en granne men så funkar det inte nuförtiden. Man jobbar, tar hand om barn, hem och ska fixa allt från möten till gräsmatta eller snöskottning. 9 ni män som åker iväg, glöm inte att älska eran fru/man vid varje samtal. överraska dom, behöver inte vara nåt stort det är dom små sakerna/händelserna som gör det. 10 hoppas eran tid går fort anki/barbakvinna

Hej just nu har vi anhörig dag snart när det gäller deras hemkomst (FS 15) den kommer att vara på 3 olika platser i Sverige. Just nu hittar jag inte pappret vilka städer det blir i. Men ni kommer att få information. Eftersom era män inte har åkt ännu så kan ni även fråga dom om tid och plats. Ett tips är att ni även kan få kontakt med andra fruar på http://www.invidzonen.se/page1.aspx Jag själv skriver en blogg till min man på aftonbladet. Jag började 2006 när han åkte iväg och jag tyckte att han behövde uppdateras om vad som hände hemma med barn osv. Den var anonym i början men med tiden så vart det bilder och en del förnamn. Ifall ni själva ska börja skriva, så vill jag säga. SKRIV INTE ALLT. Min mans namn är alltid *P* jag skriver inte ut adress och efternamn. Tänk efter en gång extra innan ni lägger ut nåt för vem som helst kan läsa och kopiera vad ni lägger ut. Mitt mål var för 2 år sen att hitta andra fruar som hade sina män borta, men det är först nu till hösten i år så hittade jag några andra. Man har svårt att prata med vänner om själva känslan av oro, att va ensam med allt ansvar. Få som kan förstå hur det känns ifall dom själva inte varit med om det. Jag hoppas att ni får tiden att gå och att ni inte oroar er varje dag. För hur det än är. Era män eller fruar åker iväg men dom själva är där och ifall dom jämt skulle vara i fara eller känna obehag, skulle dom inte orka vara där. Personligen skulle jag vilja att Johanne Hildebrant åkte ner och gör reportage, för då får man mer information som tex.Tchad gänget fick. Ju mer info desto lugnare känner man sig. Jag kan även rekomendera er att skaffa SKYPE. Jag och min *P* använder oss av det och med webcam så kan jag se och höra honom och avståndet känns inte så långt bort. Vi har även en överrenskommelse om att händer det nåt, så ska han kontakta mig snarast för att säga att allt är ok. mvh anki/barbakvinna

Hej min man är på FS 15... han roterar hem i mitten av dec.. anki/barbakvinna