Tiger

Fattar inte ett smack - blev han rädd för ungdomen eller fick han bara ett generellt psykbryt iom att han började vråla...? Inget dera i egentlig mening. "Rädslan" för ungdomen var bara spelad i syfte att roa mig och den andra ungdomen. Jag tycker att det var roligt, eftersom det var helt oväntat och eftersom min Lt är ganska stor och skapligt orädd, blev det också en ironisk situation. Sen är tyvärr många av de bättre citaten mycket roligare på plats, och det är ibland krångligt att återge en specifik händelse på ett bra sätt...

Våga tro på att ni ska klara er igenom även denna prövningen. Tänk på att du inte hjälper din man genom att hela tiden söka stöd hos honom; våga stå på dig och känna att du banne mig ska kämpa lite till, nu när det krävs av dig. Sök även efter fler hobbys, eller ämnen att fördjupa dig i, och ta fram dem när det känns jobbigt. Egentligen är det svårt att bara genom råd påverka en människa, eftersom vi tolkar och ser på problem på olika sätt. Uteslut inte lösningen att helt enkelt byta inställning till det hela - i många fall är det den som försvårar en situation mer än problemet. Tänk på hur skönt det skulle vara för t ex din man när han kommer tillbaka, att bemötas av en stark och överlycklig kvinna,. Det kommer att göra honom friskare och piggare efter sin prövning, än om kvinnan som mött honom varit nedgråten och klängig. Jag menar inte att det bara är ditt fel att det känns jobbigt, men att om du tänker mer på att du mår bättre för bådas skull, kanske det känns som en lite större anledning till att lyckas må bra . Själv har jag många gånger mått dåligt när jag tänkt på att en utlandstjänst eller flera kan vänta även min fästman i framtiden. Men sen blev även jag intresserad utav det militära, och efter att ha läst på lite och själv upplevt lite, insåg jag att han genom utlandstjänst får en chans att påverka saker till det positiva, på en plats där det gör mer skillnad än om han varit i Sverige. Här behövs soldaterna inte lika mycket som utomlands, och därför kändes det lite bättre. Såklart är det jobbigt att vara ifrån den man älskar och vill dela sitt liv med. Själv önskar jag inget mer än att få flytta ihop med min fästman, men jag måste tåla mig tills den tiden kommer. Tålamod är en dygd, en ovärdelig tillgång. Själv har jag börjat vänja mig så smått vid att vara utan honom i långa perioder, och när det känns jobbigt tar jag fram något som jag tycker om att göra och/eller pratar med någon som står mig mycket nära - då känns det bättre för mig. Men - den bästa att peppa dig är ändå dig själv, så glöm inte bort den "inre rösten" som du har. Jag råder dig helt enkelt att försöka kämpa än en gång. Och lycka till.

Intressant. Bra skrivet för övrigt. Du säger att "Dagbok 2013" var ett test; betyder det att du inte kommer att skriva mer - eller är det att förvänta?

Blivande FU-ungdom.

Det var när jag fick skjuts av min Lt till den angivna platsen för en helgövning med FU. Bilen han använde var hans svärfars, och det förklarade Lt undertiden vi körde (och när han rotade runt i alla fack efter "intressanta saker"). Väl framme satt vi kvar i bilen och väntade på de andra ungdomarna. När en av dessa kommer, och får syn på oss, närmar han sig bilens förarsida och plötsligt blir det liv i mitt befäl, som uttryckligen vrålar; "Hur fan låser man den här bilen?!" Tyvärr hinner han inte åtegärda detta innan ungdomen är framme, och Lt väljer då att kura ihop sig till en boll och låtsas att han inte finns.

Mitt nick är mitt efternamn. Praktiskt och enkelt.