Har ett litet "problem" som jag tänkte jag kunde ta upp i denna tråden. Jag är, hmm.. Perfektionist eller "bra på det mesta" även innan jag ryckte in, har alltid varit det (hoppas det inte låter som skryt, inte menat). Iaf, vi väljer gruppchefer nästa vecka och jag kommer antagligen till 95% chans bli det. Jag försöker tänka på alla dom sakerna som har tagits upp i tråden och jag tycker att jag är en bra gruppchef, för det mesta.
Iaf, till problemet. Jag har förhållandevis kort stubin och vi har en del "små" problem i gruppen. 1 av killarna är ganska sega på morgonen och vill hela tiden ligga kvar och dra sig. I början fastställde vi att vi skulle gå upp 05.30 när vi ligger på kasern, allt tog lång tid osv. Nu går vi upp 05.45 för vi är ju så klart bättre(snart 2 mån in i utbildningen). Grejen är den att vi har alltid 15-20 min dötid före uppställning efter frukost där vi sitter och chillar osv. Killen som segar tycker att vi borde gå upp 6 istället och vi "diskuterar" det ett par gånger i veckan. Jag säger så att det är skitbra att ha den tiden över, om ifall att något skulle skita sig någon dag, att något hände och vi inte hade dom 15-20 min att ta ut. Dessutom är det skönt med dom minutrarna och få ut snacket ur gruppen innan uppställning så alla kan hålla käft. Jag säger även att 15 min sömn ger ingenting när man sovit i 4+h på kasern men dom 15-20 min snacket ger mer.
Killen då är alltid sist med rakning, vi är alltid nästan klara med städningen när han kan sätta igång med den(han har även bara halft tagit på sin utr). Han brukar ligga kvar tills 06.00 och nu senaste veckan har jag börjat dra av täcket/skaka liv/tvinga upp han osv. Ca 2 ggr i veckan får vi vänta 1-3 min när vi ska springa och käka på han för han är så seg. Killen är helt enkelt allmän slö och lat. Som sagt i tråden ska man inte öppet klaga på personen, inte gnälla osv men hur klarar ni av det när det är så här dag ut och dag in? Jag orkar inte behärska mig hela tiden, jag orkar snart inte hålla mig från att snacka skit om killen. Jag förstår att det låter dumt att säga så men när man lever med killen dag ut och dag in så blir man så jävla trött på det. Han är sjysst osv men vad ska jag göra? Det är lika dant med en annan kille som är rätt klantig (har tappat bort saker osv).
Har någon några tips på hur jag kan hålla mig i styr eller vad vi ska göra åt killen? Vi har ju självklart försökt snacka med han. Någon som har varit/är i samma situation och vad ni gjorde åt det?