Hemvärnssjukvårdare kan definitivt vara ett mål i strid. Ja, visst kan man säga att det finns regler för krigsföring. Att man ska inte skjuta sjukvårdare...men kommer det verkligen hållas när det väl kommer till kritan och när det kommer upphetsade fiende soldater som ser en hemvärnsjukvårdare i militär uniform med eller utan vapen...klart att dom skjuter. Soldaterna har inte tid att tag HvSjv till fånga. Man kan inte garantera att alla fiende soldater kommer att vara skoningsfulla och låta HvSjv få leva för att kanske bli en risk och avslöja deras position. Krig är krig. I krig så dödar man eller så blir man dödad själv. Försvara eller bli dödad själv. Så är det. Punkt slut! Hur kan man tag fienden för givet och TRO att dom inte kommer att skjuta våra Hemvärnssjukvårdare. Hur kan man veta vilka fienden kommer att bli. Kolla på
Hemvärnssjukvårdare skall få i alla fall få bära lättare vapen för att försvara sig själv och sin patient. Försvarsmakten kanske bör avsluta avtalet med RK och kanske överlåta anvaret av att utbilda HvSjv till kanske ett bevakningsföretag eller annan organisation som inte har så benhårda regler och värderingar på vapenhantering.
Beväpna Hemvärnsjukvårdarna åtminstånde med en 9mm pistol eller något. Det finns hundratals situationer som HvSjv kan hamna i där han/hon kan behöva ha ett försvar. En pistol vid sidan om som är hölstrad ser inte lika farlig ut för fienden som en automat karbin osv.
En fråga jag har är: Har SRK mandat eller rätt att säga att människor i deras organisation som Hemvärnssjukvårdare inte får använda vapen till sitt försvar när människo rätten säger att dom kan. Med andra ord så verkar RK bestämma om vilka rättigheter och ickerättigheter människan har. Att ha en en hölstrad pistol kan ge en känsla av trygghet för sjukvårdaren.
Convention (I) for the Amelioration of the Condition of the Wounded and Sick in Armed Forces in the Field. Geneva, 12 August 1949.
Commentary Chapter III : Medical units and establishments
ARTICLE 22 -- CONDITIONS NOT DEPRIVING MEDICAL
UNITS AND ESTABLISHMENTS OF PROTECTION
Article 22 -- unchanged except for sub-paragraph (5) which is new -- was adopted without discussion. It sets out five conditions not depriving a medical unit or establishment of protection, or, in other words, [p.203] which must not be regarded as acts harmful to the enemy. These are particular cases where a medical unit retains its character as such, and its right to immunity,in spite of certain appearances which might have led to the contrary conclusion or at least created some doubt. The object of the provision was to avoid disputes which arise only too easily between opposing parties.
This list is not, in our opinion, to be regarded as comprehensive, even though the customary "in particular" has been purposely omitted. Cases can be imagined where the good faith of the unit remains beyond question in spite of certain appearances to the contrary. For each party, the question will always be one of good faith.
(1) Medical personnel have the right to bear arms and may, in case of need, use them in their own defence or in that of the wounded and sick in their charge. That is the most important of the provisions which we are studying here. If a medical unit is attacked, in violation of the Convention, its personnel cannot be asked to sacrifice themselves without resistance. Quite apart from the above extreme case, it is clearly necessary for medical personnel to be in a position to ensure the maintenance of order and discipline in the units under their charge.
But such personnel may only resort to arms for purely defensive purposes, and in cases where it is obviously necessary. They must refrain from all aggressive action and may not use force to prevent the capture of their unit by the enemy. (1) Otherwise they would be violating the rules governing their status.
http://gatewaypundit.blogspot.com/2007/06/...ers-killed.html