Xifel

Om du ser citatet som var ovanför så handlade det om resultatet av att använda sig av ett militärt kommando, inte om situationen i helhet. Jag var inte tvungen att göra något, jag valde att göra något, baserat på en magkänsla, samt det jag fått lära mig tidigare. Anledningen till att jag frågar på detta forum är att det uppenbarligen finns skilda åsikter om hur/om man ska agera. Att du betvivlar innehållet och intentionerna med historien (vad nu för andra intentioner det skulle finnas?) så kan jag bara beklaga, du har ju inget annat att gå på än mitt ord, vilket såklart inte har något som helst värde för dig. Så jag kan inte göra mer än att säga att så icke är fallet. Självklart var mitt agerande klumpigt. Hade det inte varit det hade det inte blivit en så läng historia. Det smidigaste hade varit att enbart ignorera situationen. Glöm inte bort att jag själv var salongsberusad, så självklart är ju inte omdömmet på topp Kloka ord. Man börj ju självklart vara lite observant på hur läget ligger. Man går ju inte in i ett sällskap med flera uniformerade personer och börja gorma på dem. Det handlar ju helt hur omständigheterna ser ut, och håller med om att man bör var arestriktiv. Men som du skriver att man bör ha en tanke bakom att man super i uniformen, är det OK oavsett var det är för tankar. T ex om man bara tycker det är häftigt, eller som i detta fallet, det är Halloween. Jag har inget bra svar själv, utan mest nyfiken på vad andra tycker.

Jag är väldigt säker på att de inte varit på någon Försvars aktivitet då jag bor i samma hus som de kom ut ifrån. Då detta är ett rent studentboende med endast studenter, utan några andra hyrbara lokaler och lägenheter som är max 23 kvadratmeter så gjorde jag ett antagande att det inte var någon större tillställning där. Tänk dig att du pratar med någon och de verkar lite småglada och på lyset, inget konstigt. Sen så spiller de en cider på dig. Intressant teori, men är intresserad av något ytterligare förhållande. Soldaten gick med mig ett tag faktsikt då hennes sällskap var borta och hon behövde hjälp att hitta platsen de skulle mötas på. Lumpen, mitt arbete inom försvaret och grad kom först upp när soldaten misstrodde mig när jag påpekade att det kan finnas militärer även i civila kläder som reagerar. "Ryktet" hörde jag från bekanta som jobbade som dörrvakter den kvällen, fd soldater som också hade reagerat på det (och att det var många unifromerade ute). Jag var arg för att det var en situation som eskalerade i helt fel riktning (dels mitt fel, självklart). Jag kontaktade regementet för jag tycker att utbildningen borde hantera så inte sådana här situationer uppkommer. För alla soldater. Jag liknar inte en GMU-soldat med en massmördare. Jag skrev att det är känsligt i denna staden, då det är en liten stad, flera personer dog och nämnda massmördare eventuellt ska släppas ut nästa år. Du princip aldrig soldater på gatorna. Detta var något som påpekades av mitt sällskap med folk från orten. Jag är inte härifrån. Det jag ville se var hur andra personer med militär koppling såg på saken, då det är en situation som är lite unik i samhället; det är inte olagligt, men enligt många inte helt OK. Inte heller att agera på sådana situationer. Jag har diskuterat detta med vänner, men de flesta är i min ålder och mycket har ju förändrats både i samhälle och i militären över de senaste åren. Mitt syfte med denna tråd var att skapa en diskussion kring ett scenario från verkligen världen. Och jag vet att detta är ett forum för folk med förankring i militären. Det var verkligen inte meningen att på något sätt göra någon så upprörd. Inte heller att "skryta" över mitt agerande, även om det självklart känns bra att de finns personer som inte anser att man agerat helt felaktigt.

Via mail, först ganska neutralt, sedan ville de ha mer detaljer och verkade se mycket allvarligt på det. Men gav inget alltför identifierande då jag inte såg något syfte i att slänga någon under bussen, utan att de skulle uppmärksamma vad som sker utanför deras räckvidd. De frågade om jag ville vittna, och jag sa att jag kunde vittna på händelsen, men att jag inte ville vittna på enskild person (av samma skäl som ovan). Ja, det är väl inte det lämpligaste, men när något börjar bli fysiskt närgången är man tvungen att göra något, särskilt om personen inte backar när man ber om det. Jag har ingen lust att eskalera en situation genom att exempelvis knuffa bort dem. Resultatet blev ju hyfsat bra, även om det kanske inte var bästa metoden. Tro mig, det är inte något jag gjort innan och inte något jag kommer göra igen.

Ahhh, jag trodde det räckte med att man klädde sig så någon annan kunde mista att du var i tjänst/represetnerar en myndighet, typ går i väktar kläder eller polisuniform. Men jag litar på dig, då du verkar ha betydligt bättre koll än mig. Dock handlade det inte om huruvida det var juridiskt OK att säga något, utan mer socialt accepterat i både civila och militära ögon. Jag menar, även om det är 100% lagligt att festa i uniform skulle jag ju inte själv göra det, för jag har blivit lärd att man inte ska det, och det ser osnyggt ut i mina ögon. Det är ju ibland skillnad mellan rätt och "rätt". Var mest nyfiken på hur andra personer med militär koppling såg på det, då att agera så är ganska långt utanför de sociala normerna i Sverige.

Vad jag förstod det som så var de GMU:are, och de hade fått ut uniformen och baskern för att de klarat av en fältvecka. De hade inte varit på någon särskild aktivitet, då de hade kommit från samma byggnad som mig. De var endast och hälsade på någon bekant. Tack för svaret föresten! Är osäker på om det finns någon lag som säger att man inte får det, men det uppfattas ju (uppenbarligen) som olämpligt. Jag tror däremot inte att det är tillåtet att bära en uniform med märken, emblem, flagga och gradbeteckning. Det är väl inte tillåtet att utge sig för att vara myndighetsperson om man inte är det... Det bör ju påpekas att jag faktiskt inte gick fram för att kommentera olämpligheten med uniformen; jag samtalade helt vanligt och under samtalet märkte jag att personen i fråga var väldigt berusad, och dessutom inte särskilt trevlig. Det var därför jag reagerade.

Jag har ett litet moraldrama jag funderat lite på fram och tillbaka ett tag nu. Jag var med om en händelse för inte alltför länge sen. Jag har sedan många år lagt militären bakom mig, bortsett från ett stort politiskt intresse. Istället är jag nu en student, och i sann student-anda så ska jag bege mig ner till staden för att fira Halloween. På vägen ner mot staden springer jag på en ung kvinna, något yngre än mig själv. Hon är ganska märkbart berusad och även klädd i en M/87A uniform. Jag tog kontakt med henne på vanligt vänskapligt vis, och jag märker ganska snart att hon slänger sig med lite överdrivet mycket militärt språk, så jag frågar lite smått om hennes uniform och får som svar, något kaxigt, att hon är soldat. Vi samtalar vidare, och jag börjar på ett ganska mjukt sätt förklara att det nog inte är så lämpligt att hon går klädd i denna om hon ska vara så pass berusad då det inte ser så snyggt ut och att det kan finnas soldater som går civilklädda. Hon ändrar sig då och hävdar att det är hennes kompis uniform som hon har som utklädnad för Halloween. Jag påpekar igen att det är olämpligt, och att jag själv var Sergeant i armén och att jag inte vill att hon ska göra bort sig. Hon blir då aggresiv och börja ställa en massa frågor, och avslutar med att säga att "du säkert inte alls var något riktig soldat, utan bara någon sketen hemvärnssoldat". Hon blir också något närgången och börjar knuffa på mig. Jag svarar med att vråla "MANÖVER!" vilket fungerade väldigt bra. Någonstans här ansluter sig även hennes kamrater (ej uniformerade), och jag förstå att de är en grupp GMU-soldater som precis gjort något så de fick ut M/87an. Hursomhelst så förklarar jag för dem läget och vi skiljdes på ganska neutral nivå och de fortsättar i till stan. Senare fick jag höra att hon hade dykt upp på krogen, och varit så pass berusad att vakterna skickade hem henne (det var tydligen flera soldater som var i uniform under denna Halloween). Dagen efter så isåg jag att jag var väldigt arg fortfarande så det slutade med att jag kontaktade soldatens regemente (Livgardet, identifierat genom baskermärket & märken på uniformen) och berättade om situationen. Nu i efterhand har jag dock börjat fundera på om jag överreagerade när jag kontaktade soldatens regemente. Det är ju egentligen inte min sak då jag inte längre är aktiv soldat, och jag inte kanske har någon rätt att lägga mig i. Samtidigt är jag stolt över min värnplikt och mina övriga insatser i Försvaret, och situationen kändes fel. Min fråga är: Överreagerade jag? Ska man ens reagera? Och hur skulle Ni säga att bästa sättet att agera i denna situation? EDIT: En ganska relevant detalj jag glömde: Det skedde i Falun, en stad som har en väldigt tragisk koppling till just alkoholberusade soldater...