Viel

Jag själv tog inte särskilt illa vid mig, men icke desto mindre tycker jag sådant är förbannat opassande i "officiella" sammanhang som uppställningar och dylikt. Och som jag tidigare påpekat handlar det inte bara om att folk kan ta illa upp, utan först och främst om vilken yta man vill visa upp utåt. Jag lämnade givetvis en skriftlig redogörelse för samtliga mina punkter ovan under kursens utvärdering. Om du anser att detta är otillräckligt, kan du i så fall föreslå ett bättre tillvägagångssätt?

Det var något i stil med följande: En inbrottstjuv bryter sig in hos ett par och binder fast dem vid sänger, viskar något till frun och går sedan därifrån. Varpå mannen säger, "Tänk på att gå honom till mötes om han vill ha sex med dig, så att han inte blir våldsam". Svaret blir "Bra att du känner så, han sa att han gillar dig och gick för att hämta vaselinet i badrummet". Det snackas ju vitt och brett nuförtiden om hur modern Försvarsmakten har blivit, att man ska vara ett föredöme i jämställdhet m.m., men idioti som ovanstående "skämt" får garanterat motsatt effekt. Det finns redan idag många som ser Försvaret som ett bakåtsträvande gubbvälde, och tyvärr verkar det som om en del människor omedvetet försöker stärka den bilden. Det handlar inte ett dugg om att folk är överkänsliga, utan att man - precis som på vilken arbetsplats som helst - ska kunna utföra sin uppgift utan att utsättas för plumpa yttranden och dumma kommentarer. Tyvärr är det väldigt vanligt att många har en inställning i stil med "jag tar inte illa upp, så då ska ingen annan göra det heller". Angående huruvida "skämtet" ovan är olämpligt eller ej så kan jag ju bara hänvisa till att vederbörande som sagt drog samma vits vid ett tidigare kurstillfälle, och fick tillsägelse uppifrån...

Du tycker alltså det är helt OK att man skämtar om våldtäkt på uppställningen? Problemet med att folk faller bort så fort det blir minsta ansträngning utöver det vanliga tror jag ligger i att SRK gärna tonar ner den "hårda" militära biten i sin rekrytering. Själv fick jag höra under mitt introduktionsmöte att man absolut inte behövde "oroa sig" för det militära, för bland hemvärnssjukvårdarna var allt så avslappnat och fint och göra honnör behövde vi inte ens lära oss, och vapen skulle vi aldrig behöva vara i närheten av, o.s.v., o.s.v.... Här håller jag med helt. Jag känner killen i fråga, och kan intyga att han hade blivit ett bättre befäl än så gott som samtliga av sina kurskamrater, och flera av instruktörerna. Misstänker att det ligger någon form av personlig konflikt bakom, men man vet ju aldrig...

Följande har vi fått lära oss: Autoinjektor med morfin SKA ligga i benfickan hos varje soldat (även dig själv som sjukvårdare). Precis som med första förbandet är det soldatens egen materiel man ska använda på honom/henne i första hand. Förutom den personliga autoinjektorn så ska 3st. morfininjektorer ligga i Sjukvårdsväska 9 (Förbandsutrustning Hemvärnssjukvårdare, som den kallades på kursen). /V

Glömma bort att kolla andning, glömma att ta pulsen distalt (skyldig!), inte ge smärtstillande till en sårad med öppen fraktur som låg och skrek av smärta, låta nedkylda skadade behålla genomblöta kläder på, m.m. Detta är sådant jag bevittnade själv, förmodligen förekom ytterligare brister på andra håll. Jag fick intrycket att instruktörerna väldigt gärna ville godkänna så många som möjligt, och att det var därför de "viftade bort" rättmätig skarp kritik från bl.a. ÖSAM och andra medverkande markörer. Klargörande: Det var 3-4st. krigsskador (skottskador, splitter, o.s.v.), inte 3-4 skador totalt. Det fanns flera andra moment, men många av dessa handlade om "allmän" sjukvård (stukningar, matförgiftning, sticka i foten, halsfluss, m.m.). Inget fel i sig, men jag tycker krigsrelaterade skador borde fått lite mer utrymme. Bristerna diskuterades sinsemellan, men jag tror inte någon vågade konfrontera instruktörerna direkt (vissa utvärderingar gjordes dock en och en, så helt säker är jag inte). Delvis berodde nog detta på att alla prioriterade att bli godkända, och inte ville riskera att stämplas som "motsträviga" om någon instruktör skulle ta illa up. Ja, visst fan är det tråkigt. Jag har själv svårt för folk som gnäller, men det här var lite för mycket för att man skulle kunna svälja det och låtsas som ingenting. Min GK1 (hösten 2006) var också oerhört bra, och därför känns kontrasten i kvalitet extra jobbig. Håller med dig helt om ÖSAM, deras insats var förbannat bra och en av de få saker på kursen som kändes riktigt gedigen och lärorik. /V

Jag fick under min HvSjv-utbildning uppfattningen att man är "SRK:are" enbart under utbildningstiden, för att sedan överföras till HV. Har jag missuppfattat? Eller måste man vara SRK-medlem även under den tid man skrivit kontrakt på och tjänstgör som HvSjv? /V

Ja, jag anslöt mig i princip enbart för att delta i den här diskussionen (har observerat frågan när den diskuterats här på SoldF tidigare). Om det innebär att mina personliga erfarenheter blir mindre värda i dina ögon bryr jag mig mindre om. Nåväl, ett urval om vad som var vrängt i mina ögon (Best of Dala-Storsund '07!): * Sällsynt dåligt upplägg - vissa viktiga sjukvårdsmoment klämdes in på bara en eller ett par lektionstimmar, medan andra moment som i princip var repetition från Grundkurs 1 kunde få mer än en halv dags utrymme. * Den s.k. föreläsningen om stressrelaterade och psykiska skador var inget vidare. Kontentan av det vi fick lära oss var att i princip samtliga stresskador och krigstrauman kan botas genom att krama personen tillräckligt länge... (Just det, och så fick vi sitta med tända ljus och lyssna på Eric Clapton också. Vet inte riktigt vad det skulle symbolisera, men det var säkert väldigt pedagogiskt på något sätt. ) * Kurschefen (vars namn jag inte tänker nämna här, men alla som någon gång gått en HvSjv-kurs i SRK:s regi vet nog vem jag menar) betedde sig flera gånger extremt olämpligt. Exempelvis förekom det ett ganska grovt homofobiskt skämt om våldtäkt på uppställningen en morgon, vilket jag vet att flera deltagare tog illa vid sig av. Till saken hör att personen i fråga fått tillsägelse för exakt samma händelse vid ett tidigare kurstillfälle. * Uniformsreglementet verkade betraktas som en onödig detalj av flera befäl/utbildare. Uppenbarligen var det för mycket begärt att säga till folk att ha mössan på sig utomhus... * Den s.k. "slutövningen" saknade nästan helt inlevelse och verklighetskänsla. Blågul gick in och bröt övningen ungefär var 15:e minut, för att ha "utvärdering och genomgång" på momenten, som vi ofta inte ens hann slutföra korrekt. Det hela kändes som en lång stationsövning, med skillnaden att vi övade en bit in i skogen istället för utanför lektionssalen. * Flera av deltagarna (inklusive jag själv, erkänner jag villigt) begick allvarliga fel eller missbedömningar under övningen. Detta är kanske inget ovanligt i sig, men när markörerna (varav en del var från ÖSAM) påpekade detta slätades det över av instruktörerna. Under grupputvärderingarna efter övningen beklagade vår grupps tilldelade "mentor" över att de medverkande från ÖSAM fått "bestämma för mycket" och att flera moment var "alldeles för svåra". Hur han kunde komma till den slutsatsen har jag ingen aning om, eftersom antalet rena krigsskador vi fick in under de 2 och ett halvt dygn vi låg i fält uppgick till 3-4 stycken... * Korrekt beteende i strid gick inte igenom alls. Ordna skyddsvärn vid förbandsplatsen gjordes endast av en grupp av fyra, och något så enkelt som att inta låg ställning då man blir beskjuten var det flera som inte fattade. Bl.a. hörde jag någon klaga på att det var "för jobbigt" att kasta sig ner när man bar stridsväst och packning... * Trots en relativt kort övning (2 dygn plus en förmiddag) var det flera som tvingades bryta för att de blev för trötta. Att flera andra inte kunde eller inte ville nedlåta sig till att bära bår gjorde heller inga underverk för gruppens effektivitet under sjukvårdsmomenten. Andra klagade högljutt över att eftermiddagsfikat uteblev när vi låg i fält och fientlig trupp rapporterats i gruppens närhet... Visst fanns det saker som var bra, t.om. väldigt bra, men kombinationen av ovanstående händelser fick min aktning att sjunka för flera av de utbildningansvariga (dock ej alla, det fanns några som gjorde ett kanonbra jobb). Att alla deltagare från start inte är kunniga nog för att delta i ett "skarpt läge"-moment är väl oundvikligt när man utbildar så pass många som inte har gjort värnplikten, men jag tycker de utbildningsansvariga kunde observerat detta bättre och om möjligt öva mer på de områden där många saknade tillräckliga kunskaper. Personligen tror jag att HvSjv-utbildningen skulle funka bättre om den var uppdelad i tre delar istället för två, varav en del är en ren TFU-utbildning arrangerad av Försvarsmakten eller liknande, där man kan ha ordentlig genomgång på grundläggande militära kunskaper som uniformsreglemente, korrekt uppträdande, förläggningstjänst, fältarbete, ev. vapenutbildning och liknande. Alla dessa moment förekom på Grundkurs 1 samt 2, men stressades ofta igenom p.g.a. tidsbrist vilket ledde till att alla inte kunde ta till sig kunskaperna fullt ut. Kvaliteten på själva sjukvårdsutbildningen var för det mesta mycket hög, men jag upplever att det saknades resurser för att utbilda deltagarna att sätta in sjukvårdskompetensen i ett militärt sammanhang. /V

Jag tycker du ska vara glad att du inte var med på den senaste Grundkurs 2. På bara två veckor gick jag från att vara optimist i HvSjv-frågan till att förstå precis varför SRK:are är så illa omtyckta i stora delar av HV. Faktum är att jag nästan börjar ifrågasätta SRK:s roll som utbildare i militära sammanhang, det var lite väl många saker som var in åt helvete felaktiga. Vår så kallade "slutövning" var ett enda stort 2-dagars skämt. "Skarpt läge" var det knappast frågan om... Någon "gallring" förekom inte heller - samtliga deltagare blev godkända, inklusive folk som aldrig någonsin borde få vistas i närheten av någon form av militär verksamhet. /V