Svante

Okok. Har funderat lite hur det kommer sig att man ganska ofta ser folk som sneglar lite "avundsjukt" åt folk i bashatten och påstår sig vilja ha den för att "den är så praktisk"...vad är den stora praktiska skillnaden mot fältmössan egentligen??? Skyddar öronen lite bättre mot vind? Har funderat lite också på det här att Sverige sedan ett bra tag tillbaka använt keps-liknande huvudbonad för den breda allmänheten bland soldater. Alltså av samma stuk som dagens fältmössa. Finns det andra länder som använder fältmässiga huvudbonader av annan typ än just keps? jag tror att folk är avundsjuka på lite udda materiell alltså man vill känna sig utvald, jag har alldrig provat den men den kan väl tänkas va lite bättre vid kraftigt regn eller solsken Kraftig sol kan ju åtgärdas med rätt stuk på fältmössan och solskydd på öronen. Regnet är kanske lite värre men det är ju inte så farligt att det regnar lite på öronen och lite extra i nacken...så känns inte som att det finns så stort belägg för att sprida den till andra förband. Bortsett från att folk nog vill känna sig utvalda som du säger. Men den verkar ju va praktisk i varmare klimat iaf. Är väl därför liknande modeller används i länder söderut då, ungefär som på bilderna eskil länkade till. "Fryser du lider du, svettas du dör du" - ser det lika olämpligt med regnvatten som svett längs med ryggraden, eller vad säger du? Framförallt förstår jag inte varför det INTE skulle delas ut bättre huvudbonader än de befintliga? De kan inte vara så himla mycket dyrare att tillverka. Rosell Inte för att jag tror att en bashatt hade blivit den avgörande faktorn mellan liv och död men jag tror jag förstår var du vill komma Kanske för att dom på säkkomp sjö vill va ensamma om sin fina huvudbonad som kanske inte är så enormt fördelaktig som vissa vill intala sig Dom kanske har haft uppe frågan i ledningen eller haft någon slags omröstning där majoriteten ville ha kvar sin fältmössa...och eftersom vi lever i ett demokratiskt land Eller så kanske dom vill spara in på dom extra kronorna det skulle kosta att istället tillverka bashattar till alla Sveriges värnpliktiga och istället behålla den helt funktionsdugliga fältmössan

Okok. Har funderat lite hur det kommer sig att man ganska ofta ser folk som sneglar lite "avundsjukt" åt folk i bashatten och påstår sig vilja ha den för att "den är så praktisk"...vad är den stora praktiska skillnaden mot fältmössan egentligen??? Skyddar öronen lite bättre mot vind? Har funderat lite också på det här att Sverige sedan ett bra tag tillbaka använt keps-liknande huvudbonad för den breda allmänheten bland soldater. Alltså av samma stuk som dagens fältmössa. Finns det andra länder som använder fältmässiga huvudbonader av annan typ än just keps? jag tror att folk är avundsjuka på lite udda materiell alltså man vill känna sig utvald, jag har alldrig provat den men den kan väl tänkas va lite bättre vid kraftigt regn eller solsken Kraftig sol kan ju åtgärdas med rätt stuk på fältmössan och solskydd på öronen. Regnet är kanske lite värre men det är ju inte så farligt att det regnar lite på öronen och lite extra i nacken...så känns inte som att det finns så stort belägg för att sprida den till andra förband. Bortsett från att folk nog vill känna sig utvalda som du säger. Men den verkar ju va praktisk i varmare klimat iaf. Är väl därför liknande modeller används i länder söderut då, ungefär som på bilderna eskil länkade till.

Kan inte påstå att jag vet exakt hur soldatprovet går till men har en vän som just nu ligger inne och gjorde det för någon månad sedan. Han sa att dom marscherade 20-30km med lite packning. Var förvånansvärt lätt mot vad han hade förväntat sig enligt honom själv.

Okok. Har funderat lite hur det kommer sig att man ganska ofta ser folk som sneglar lite "avundsjukt" åt folk i bashatten och påstår sig vilja ha den för att "den är så praktisk"...vad är den stora praktiska skillnaden mot fältmössan egentligen??? Skyddar öronen lite bättre mot vind? Har funderat lite också på det här att Sverige sedan ett bra tag tillbaka använt keps-liknande huvudbonad för den breda allmänheten bland soldater. Alltså av samma stuk som dagens fältmössa. Finns det andra länder som använder fältmässiga huvudbonader av annan typ än just keps?

Nej det lär tyvärr inte funka skulle jag tro då man endast kan bli kallad det året man fyller 18. Varför det skulle vara bra för att mönstra tidigare förstår jag inte då du fortfarande kommer rycka in ett år senare? Om det inte är så att du går i samma årskurs i skolan som 91:orna? Men som man sagt tidigare; 2009 är ett mellanår, inte många befattningar som står på lut här inte... 92:orna lär få bättre chanser än vad vi får. 2010 är ett mellanår och alltså får 91orna det jobbigt. 92orna får det antagligen bättre år 2011.

Det finns några olika huvudbonader inom FM som alla säkerligen både har sina för och nackdelar. Jag tänkte fråga er som genomfört er värnplikt (+ eventuell UT) vilken huvudbonad ni anser fungera bäst ur alla militära perspektiv (i fält) under "normala" förhållanden? Och varför? Alltså inte i -30 grader en kall vinternatt uppe i boden för då skulle nog jag också föredra en pälsmössa framför en fältmössa tex, men ni förstår säkert vad jag menar. mvh

Haha! Läs mina tidigare inlägg, jag hade rätt! pwnpwnpwn!!!!11!!1 ^^ ;) F*n vad jag älskar min kommande utbildning, det är helt perfekt enligt mig! Ska du också in på amf1???

mek-skyttesoldater med grön basker

Stress (själva symptomet eller ska man kalla det "sjukdomsfallet") är ju något som ter sig i kroppen, detta är sällan en medveten känsla utan något som bara blir, exempelvis sover man dåligt på natten fastän man själv tycker att man sovit bra, man får ont i magen och tror att det är hunger även fast man äter flera gånger, avföringen blir inte så fast och fin som den borde utan man går med dålig mage i flera veckor utan att riktigt lägga märke till vad som orsakat det hela. Man märker således inte vad som hänt och ser inte sig själv ifrån ett utifrånperspektiv, andra som ser vad som händer med dig och ser sambandet kommer förhoppningsvis påpeka det. Att man ibland säger saker som "å vad stressad jag är" när man har bråttom till bussen eller ska iväg på ett möte direkt efter jobbet är inte stress, mera en pulshöjare och det är inte farligt, som exempel kan jag ta en kollega som varje dag kör sitt pass (yrkeschaufför) skyndar sig hem efteråt för att gå ut med hunden, skyndar sig tillbaka till jobbet för att som oftast komma försent, köra sitt andra pass för att sedan skynda sig hem för att arbeta på huset eller vad han nu gör. Tilläggas bör att kollegan tidigare jobbat måndag- lördag varje vecka och hemma lever i en ekonomisk kris då han köpt lös sin fd fru ifrån fastigheten, han är inte själv medveten om vad som händer med honom. Han fick även en stressrelaterad hjärtinfarkt i december och blev sjukskriven 4 månader. Det jag menar är att, är man så pass klok så man skyller sina brådska på stress så är det knappast stress man är utsatt för. Förstår vad du menar men kan inte riktigt hålla med dig. Jag tror att man som person kan ställa sin egen diagnos i vissa fall där den är mer eller mindre uppenbar. Jag anser att man ofta ganska tydligt kan märka av symptom från stress eftersom det efter ett tag kan visa sig ganska tydligt. Det enklaste symptomen vid mer lindrig stress är ju saker som koncentrationssvårigheter, mer känslig för intryck (hörsel/syn/känsel), sömnproblem och svårighet att "koppla ifrån hjärnan". Det är saker som väldigt många kan känna igen sig själva i under perioder av stress. Även jag själv. Stress behöver ju inte enbart vara extrema symptom som smyger sig på under en väldigt långdragen tid. Det finns olika former av stress. Trädet: Du har missförstått begreppet. Skolstress är en överhängande konstant men mindre koncentrerad stress, ingen direkt och intensiv stress i den form man ofta upplever som anställd på en industriarbetsplats. Jobbar ju själv inom industrin på ett företag så jag har hyffsat insikt i hur det är att jobba ganska hårt och även hur det är att jobba över ibland för att hinna bli färdig med det jobb som ska göras under dagen. Det är inte den typen av stressmoment som åsyftas.

Litet mail från Amf1 som jag fick nyss för dom som är intresserade: Hej! Ni som är inkallade i maj 2010 är amfibiesoldater. Ni ska efter utbidningen kunna krigsplaceras i ett amfskytte alt grkkompani. Utöver amfibieutbildningen får ni även högvaktsutbildning med 15-20 högvaktsdygn. Ni kommer att bli amfskyttesoldater med pansfordonsprofil väl lämpade för internationell tjänst /bli anställd. Med vänlig hälsning ********* ******** Amf 1 Vpl-detalj

Born: Du har rätt om att det är högst individuellt hur man upplever press från omgivningen. Dom flesta (för att inte säga näst intill alla) känner av stress vid hård press. Angående skolan kan jag känna av det som kallas skolstress och jag vet att näst intill alla jag känner som har höga ambitioner, och således höga krav på sig själva eftersom det finns mål som måste uppnås, också känner av denna skolstress...vilken blivit en följd av den yttre pressen man utsätts för. Pressen sätter man ofta på sig själv, som du nämnt, beroende på hur högt man väljer att lägga ribban. Min och många andras ribba ligger dock högt, främst för att man vet att man måste prestera bra just här och nu vilket beror på det nya skolsystemet som införs år 2010. Det systemet innebär i princip att i efterhand upplästa betyg =värdelösa betyg. Enda chansen att skaffa dom betygen man behöver för att uppnå sina framtida mål måste göras nu och misslyckanden får helt enkelt inte existera om man siktar på dom riktigt populära utbildningarna, det är tyvärr så idag. Men om du lyckats ta dig igenom både gymnasiet och värnplikten utan några som helst stressymptom (tex koncentrationssvårigheter, försämrat närminne, nedstämdhet, svårighet att koppla av, huvudvärk, sömnproblem, hjärtklappning osv.) så kan jag bara gratulera dig, du är troligtvis en person av ytterst få som aldrig upplevt något av det i samband med skolan eller lumpen. men som sagt ska jag göra en liten utvärdering av min värnplikt jämfört med skolan när jag ryckt och det kommer bli ytterst intressant 903Lew: Jag skulle vilja säga att skolgång är något som alla som går i skolan såklart får uppleva och att skolstress är något som majoriteten någon gång får uppleva under sin skolgång. Dock så beror det både på hur studiekrävande linje man går på och hur högt man väljer att sätta sina mål. På natur idag så skulle jag dock vilja påstå att majoriteten har väldigt höga krav på sig själva just pga det nya skolsystemet som införs. Givetvis försöker man i så stor utsträckning som möjligt se till att ha roligt på vägen, träffa vänner och hitta på saker m.m. Idag så är dock den dystra sanningen att man tyvärr måste ha den personliga mognaden och insikten att man förstår att det jag gör just nu kommer att påverka hela mitt liv framöver eftersom slutbetyget på gymnasiet snart kommer bli så otroligt mycket viktigare än det varit tidigare. Om man går in med en inställning att "yrke X var mer av en lågstadiedröm" och kanske avsäger sig det ansvar man har för sin framtid här och nu så kan bli det största misstaget man någonsin gjort i sitt liv, och ett misstag som aldrig någonsin går att reparera i det nya skolsystemet. Förväntar mig som sagt ingen semester, vilket jag sagt ganska många gånger nu, dock tror jag inte det kommer va samma typ av skolstress i lumpen. För ja, det är skillnad på stress & stress och att komma undan en del av den monotona stressen man kanske har i sitt liv just nu, tex som elev, och uppleva annat har en tendens att återuppbygga den mentala bufferten man har mot ett visst stressmoment. Vill ännu en gång poängtera att detta inte är något jag själv kommit på utan bygger på forskning inom området. Finns en hel del litteratur om ämnet för intresserade också. Skuggan: Nu har jag nog sagt det snart 10 gånger i samma tråd att jag inte förväntar mig att lumpen ska bli enkel och någon ren semester eller liknande. Sen förstår jag inte riktigt ditt inlägg om att du sett personer med MVG bryta ihop medan personer med IG stått pall (ifall det nu har något med mig att göra)? För jag har iaf aldrig påstått eller fått för mig att någon med IG per automatik skulle va sämre än någon med MVG på att hantera den stress värnplikten ställer på en individ Betyg har för mig inget direkt sammanhang med stresshantering att göra. Jag går in i värnplikten med en inställning att det kommer bli en rejäl utmaning. Jag kommer säkert uppleva vissa sorters stress som jag aldrig upplevt tidigare och kanske i en sådan omfattning att jag kommer må riktigt dåligt stundtals, halvt bryta ihop, gråta eller något annat. Det är saker som jag räknar med kan inträffa. Det jag dock också räknar med är att det inte kommer va samma typ av stressmoment (alltså i form av fenomenet "skolstress"). Något annat har jag inte påstått och jag står till fullo kvar vid min åsikt att det inte kommer bli samma nivå av monoton skolstress som man upplever på gymnasiet

Tjex: Jo dessvärre är jag väldigt säker på att det du säger stämmer Chassi: Varför inte använda ordet skolstress? Som tidigare nämnts är det lite av ett samlingsord och har ju förklarats flera gånger tidigare i tråden. Nja jag skulle nog inte säga att det verkar va så självklart, isf hade inte en sån här diskussionen behövt nämnas öht. Men om du säger att det är en självklarhet att man inte kommer uppleva samma prestationsbehov och studiemängd(?), vilket är grundstenarna upplevelsen "skolstress", i lumpen så är vi ju överens. Born: Ja det är kanske möjligt att det finns tjänster (typ tolk) med högre studiekrav men jag är tämligen säker på att min tjänst som AmfibieGB inte hör till den skaran nej jag håller fullständigt med om att man inte behöver ha brist på ödmjukhet bara för att man är rak i sin kommunikation, jag upplever dock inte att det är fallet med dig. Men du får gärna tycka att du är ödmjuk om du vill göra det Så nu ska jag omformulera min fråga för att du inte ska missförstå den : Tror du att min framtida värnpliktstjänst kommer innehålla mer skolstress än vad tiden på gymnasiet gör?

Jag kan bara konstatera att din arbetskår antagligen kommer bli väldigt tunn om du aldrig skulle kunna tänka dig anställa någon som tyckte det kunde va stressigt på gymnasiet. Däremot får du säkerligen in en hel del likasinnade när det kommer till punkten ödmjukhet. Dubbelmoral är att förespråka moraliska principer, vilket du gjort när du pratat om ödmjukhet tidigare i tråden, för att sedan inte leva upp till det själv, vilket du knappast gör. Alltså är du ett bra exempel på en person med dubbelmoral. Det sista jag skrev, om skyttetjänst kontra skola, var just en fråga till dig och inget påhopp eller liknande. Saken är nämligen den att den enda egentliga fråga denna diskussionen har handlat om är om det är mindre skolstress i lumpen än vad det är i skolan. Det som jag antar fick dig att börja argumentera friskt var just mitt påstående om att jag ser lumpen som ett viloår från skolan och att jag förväntar mig en mindre portion av skolstress där...vilket du inte verkar hålla med om. (Även om du nu har lyckats gå igenom gymnasiet på NV med toppbetyg och helt utan skolstress så hoppas jag du klarar av att sätta dig in i hur många elever upplever sin tid på gymnasiet och dra en parallell utifrån det). Så min fråga till dig är nu följande: Anser du att värnplikten innehåller mer skolstress än vad gymnasiet gör? Om svaret är Ja, då är du den första jag någonsin hört det av både som inneliggande, utryckt och officerer, alltså är risken minimal att det stämmer. Om svaret är Nej, då kan jag jubla lite extra ännu en dag och längta ännu mer till studenten ps. För att tydliggöra det hela (och förhindra ytterligare missförstånd) så förväntar jag mig, som sagt, inga solstolar, paraplydrinkar, semester eller liknande och jag förväntar mig även fysisk och psykisk stress under min värnplikt, dock av annan karaktär (observera att annan karaktär inte betyder mindre) än i skolan. (svarar på ditt förra inlägg också: det finns ingen på NV på hela min skola som inte haft med böckerna och pluggat under jul-, sport- och påsklov m.m. Det enda relativt studiefria lovet är sommarlovet, dock får iaf vi alltid matte även där.)

Jag kan hålla med om en hel del i ditt inlägg. Dock så vet jag inte om jag kan påstå att jag tillhör kategorin som elever som är omotiverade till att studera och enbart skyller på skolstressen som undanflykt. Mitt mål ur ett längre perspektiv är nämligen att söka in till en viss inriktning på Chalmers och det är något jag bestämt mig för att klara, och det är det som är min drivkraft i skolan. Jag vet att jag måste få MVG i dom kurserna jag har kvar just nu för att lyckas för det finns inget annat val helt enkelt. Gymnasiestudierna är för mig något som jag måste klara för att nå mitt slutmål. Kan du utveckla lite mer vad du menar med att man inte är stressad om man kan skylla på stress? Det här med att olika typer av stressmoment får en mindre negativ effekt och på så vis kan kännas "utvilande" är inget som jag själv kommit på utan är något forskare på området kommit fram till efter långvariga studier och undersökningar. Det handlar om att människan har en buffert mot olika typer av stress och därför blir det absolut farligaste att utsättas för samma stressmoment under en längre tid. Det är just det som får personer att "gå in i väggen". Det är också därför personer som går på studiekrävande linjer ofta längtar väldigt mycket efter att slippa just dom monotona stressmoment man utsätts för, i princip konstant, under flera års tid. Detta kan såklart upplevas på andra platser än skolan också. Tex kan likväl en industriarbetare som jobbar tungt fysisk och har många direkta tidskrav efter många år i branschen känna att omväxling blir uppiggande och därför kanske njuta av att jobba med något annat, på ett lite annorlunda sätt, under en period. Med det inte sagt att han bytte till en mindre stressad miljö, enda skillnaden kanske var att det var annorlunda typer av stressmoment.

Jag tycker det är ganska intressant. Jo jag har hört att MP har mycket tid i skolbänken, och det var en av anledningarna att jag inte sökte dit Jag förväntar mig måttliga mängder teori såklart. Inte för att jag har bra koll på exakt vad man lär sig i lumpen men kan tänka mig att man studerar en del om regler, vapendelars namn/funktion osv. Jag förväntar mig dock fortfarande mindre teori och plugg än jag har nu, för isf måste det va näst intill 100% teori, läxor och teoretiska prov. Utveckla gärna vad du menar med dubbelmoral, det är alltid spännande att se vilka värderingar andra människor lägger i ordet moral. Jag skiter ärligt talat i om du har förtroende för mig eller det jag skriver, det är inget jag ligger vaken om nätterna och funderar över. Du har all rätt att tro att du just nu upplever den värsta pressen du kommer uppleva resten av dit liv. Min tro är inte densamma och det baserar jag på egna erfarenhet och egna upplevelser, inte vad någon berättat för mig. Då du inte valt/blivit tilldelad någon direkt studiemässigt krävande tjänst har jag viss förståelse för vad du menar med att du inte kommer uppleva skolstress (som är självpåtagen), men eftersom du med all säkerhet inte vet vilken press du kommer hamna under i din GU så gör du nog lämpligast i att inte ta ut något i förskott. Dubbelmoral i min mening är att förespråka moraliska principer (tex ödmjukhet enligt mig) utan att själv leva upp till det. Vilket jag inte kan se att du gör och då blir det hela genast mycket mindre trovärdigt i mina ögon. Jag väljer att tro att värnplikten kommer innehålla mindre skolstress än min tid på gymnasiet. Har aldrig påstått att jag just nu upplever den värsta pressen jag någonsin kommer uppleva i mitt liv. Det jag har gjort är att jämföra min tid på Natur med hur jag tror min tid i lumpen blir ur ett studiemässigt perspektiv. Min slutsats är att det kommer bli mindre skolstress och så länge den bilden stämmer överens med verkligheten när jag väl rycker in så blir jag helnöjd Men du menar alltså att det är mer skolstress i lumpen, på en skyttetjänst, än vad det är på gymnasiet? Om jag förstod det rätt så hade du både gått NV och fått 20,0 i slutbetyg (utgår från det för annars är det ingen mening att söka till läkarhögskolan)

Du hänger upp dig väldigt mycket på skolstress tycker jag. Tror du att det bara är exakt den typen av stress som kan påverka dig eller kan det finnas andra typer av stress som du fortfarande inte upplevt i ditt unga liv? Ja, det är det som har varit poängen i hela diskussionen. Att värnplikten till stor del blir en viloår från det som kallas "skolstress". Nej det tror jag inte men min uppfattning, vilken jag främst fått från en lektor vid lunds universitet som föreläser om psykologisk stress, är att om man utsätts för samma typ av stressmoment under en längre tid så påverkar det en person mer negativt än omväxlande typer av stress. Det finns säkerligen typer av stress som jag inte upplevt, dock så är det naturligt att man har en viss buffertnivå mot olika typer av stress...men om man, som sagt, utsätts för samma sorts stressmoment konstant under lång tid så kommer det slutligen till den gräns som man helst vill undvika. Sen kanske inte alla känner igen sig men för min del så gör omväxling att jag känner mig mer utvilad i vardagen. Men kanske kommer det till min stora förvåning bli exakt som i skolan. Den som lever får se Så du menar att skolstress bara kan hända när det är teoretisk utbildning/arbete det handlar om? Jag måste nog hålla med de flesta här att när man inte organiserar sitt arbete ordentligt (som jag gör bland annat), så bilr man utbränd till slut. Mitt största problem är att jag inte kan lägga upp arbetet över en längre tid, utan jag väntar nästan alltiud till sista veckan, och jobbar som ett djur. att känna att arbetsbördan aldrig tar slut, så ska du testa att jobba inom byggbranchen. om man är snabb, och jobbar på så ställer dom fram tiden, så man får mindre tid. Är man sen så måste man jobba dubbelt så hårt. Nu är det ju inte precis kärnvetenskap man gör, men det är jävligt tungt att man måste joibba extra för något pulver glömde måla en vägg. Det som kallas skolstress är lite av en egen kategori av stress, det är dock ganska svårt att sätta fingret på eftersom det beror på många saker. Om man ska beskriva det med ord så är det väl den känslan som uppstår i kombination med att gå på lektioner, som kräver väldigt mycket mental aktivitet, hela dagarna, inlämningsuppgifterna som måste vara klara inom en viss tid, läxorna som måste göras, 60min redovisningen som ska va skriven och inlärd om 2 veckor, provet på fredag och slutligen att allt detta kretsar kring betygshetsen. Utöver det vill man försöka leva ett normalt liv på fritiden vilket är svårt eftersom arbetet inte slutar när man lämnar skolan och man inte vet hur länge man kommer få plugga på kvällen. Det påfrestande är alltså inte stressen eller arbetet man utsätts för på plats utan den överhängande stressen att aldrig riktigt kunna släppa det man gör (lämna jobbet på arbetsplatsen). Jobbar själv inom industri på ett litet företag så jag tror jag förstå vad du menar. Det är stressigt på arbetsplatsen, lunchen är på 25min och man jobbar 7-16 varje dag. När man är klar med ett arbete finns det alltid något annat att göra osv. MEN när klockan ringer ut och man åker från arbetsplatsen så är arbetet slut för dagen och man kan släppa det från hjärnan. Förstår du skillnaden?

Du hänger upp dig väldigt mycket på skolstress tycker jag. Tror du att det bara är exakt den typen av stress som kan påverka dig eller kan det finnas andra typer av stress som du fortfarande inte upplevt i ditt unga liv? Ja, det är det som har varit poängen i hela diskussionen. Att värnplikten till stor del blir en viloår från det som kallas "skolstress". Nej det tror jag inte men min uppfattning, vilken jag främst fått från en lektor vid lunds universitet som föreläser om psykologisk stress, är att om man utsätts för samma typ av stressmoment under en längre tid så påverkar det en person mer negativt än omväxlande typer av stress. Det finns säkerligen typer av stress som jag inte upplevt, dock så är det naturligt att man har en viss buffertnivå mot olika typer av stress...men om man, som sagt, utsätts för samma sorts stressmoment konstant under lång tid så kommer det slutligen till den gräns som man helst vill undvika. Sen kanske inte alla känner igen sig men för min del så gör omväxling att jag känner mig mer utvilad i vardagen. Men kanske kommer det till min stora förvåning bli exakt som i skolan. Den som lever får se Det är ju tur att det finns någon som dig som kan berätta för oss ovetande vad vi gör och inte gör Har läst både dina och andras inlägg och svarat på dom. Dock så får min uppfattning om din dubbelmoral mig att tappa förtroendet för det du skriver.

Måhända att folk ångrar sitt val att göra värnplikt när dom väl kommit dit. Jag tror dock inte att det är någon form av enorm skol-stress som får personer att ångra sig utan snarare andra förväntningar som inte stämde med verkligheten och för tydlighetens skull så kan jag säga att jag knappast förväntar mig paraplydrinkar och en solstol när jag kommer till Amf1. Om jag ska tala för mig själv har jag inga större förväntningar på min värnplikt mer än att det inte ska va samma typ av skol-stress (den överhängande stressen att arbetshögen aldrig någonsin tar slut, det är alltid något som man måste göra färdigt tills imorn, övermorn, nästa vecka, månad osv. Typ att ett avklarat prov betyder lyckan och vinsten att man kan börja plugga på nästa prov lite tidigare --> evigheten) och 8 timmars bänknötande per dag som det kan va på gymnasiet. Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag faktiskt hoppas mer på stressmoment av typen; 30 sek till förfogande, Uppställning om 3min i fyskläder, Nu ska vi springa hinderbanan. Tidskravet är 10min, Vi är klara när ni är klara med marschen...alltså stressmoment som inte är direkt överhängande i samma dimension som skolan är. Påminn mig om att inte anställa dig i framtiden om du inte lär dig hantera din upplevda stress. Klarar du inte av pressen du sätter på dig själv så lär du inte klara av när någon annan sätter ännu högre press på dig. Liten fotnot. Över 90% av alla som "bränner ut sig" gör det helt självmant för att de ställer för höga krav på sig själva och inte har lärt sig att systematisera sitt arbete. Detta fenomen ger företag en otrolig massa kostnader och onödig hantering, för att inte tala om att det ger merarbete till alla medarbetare som i slutändan får jobba häcken av sig för att klara av sina egna plus den utbrända personens jobb. Därav vill jag inte anställa någon som ställer för höga krav på sig själv och därmed blir en belastning i slutändan (även om personen ifråga gör ett jäkla bra jobb första och andra året). Så, är du skolstressad så är det i grund och botten självförvållat och inget du behöver beklaga dig över här utan ta kontakt med din studievägledare som kan hjälpa dig att hitta något som är bättre för dig, alternativ lära dig att systematisera dina studier. Förövrigt. Tomma burkar skramlar mest, fyller man dom med ödmjukhet så brukar dom låta mindre. Haha jaa den enda jag kan se här som hetsar upp sig och ger intryck av att blir irriterad är ju du så det blir lite komiskt när du pratar om att hantera stress :P När du sedan skriver saker som: Påminn mig om att inte anställa dig i framtiden... och Tomma burkar skramlar mest... för att sedan i botten skriva om ödmjukhet så kan jag tyvärr inte annat än ta det du skriver som komplett oseriöst :P Jag ställer höga krav på mig själv, dock balanserar jag det precis som alla andra för att undvika att "bränna ut mig". Någon stans måste man ju dessvärre inse sina begränsningar. Däremot så har jag valt taktiken att satsat på att pressa mig själv och ge allt jag har ur en studiemässig synvinkel fram till studenten. Det kommer antagligen resultera i att jag inte kommer vilja se en läxa eller ett prov den närmaste tiden efteråt men den konsekvensen tar jag mer än gärna eftersom jag slipper undan råpluggandet ett tag framöver...mycket just tack vare värnplikten Sedan kan jag komma "utvilad", nymotiverad och studiesugen till högskolan, helt perfekt i min mening ...och jag ska försöka att inte glömma göra en utvärdering på min värnplikt så vi alla en gång för alla får veta om det nu är mer eller mindre skol-stress i grönkläder

Så pansarskytte skulle gå under kategorin tungt skytte medan tex LBB, amfibieskytte och stadsskytte kan räknas till lätt skytte? Den stora skillnaden är alltså inte den personliga utrustningen och vapen då utan snarare det taktiska om jag förstår det rätt?

Lugnt och fint nu. Ta och läs igenom vad du själv skrivit och reflektera över vad svaren du fått innebär istället för att aktivt försöka missförstå och skapa dina egna slutsatser. Om du nu tror att du har den jobbigaste tiden i ditt liv så får du tro det. Och det är säkert den jobbigaste tiden du haft änsålänge, men med all säkerhet inte den jobbigaste du kommer att få. Vem du väljer att lyssna på är upp till dig. Du har säkert svårt att tro mig när jag säger att livet inte blir lättare än gårdagen, men det kommer du nog göra inom sin tid. Om inte så stannar du i din utveckling. Jag är ganska säker på att det jag upplever nu är bland den värsta skolpress jag kommer att uppleva i mitt liv och den bilden har jag, som sagt, fått från en mängd källor av vilka troligtvis några borde vara objektiva. Eftersom nästan alla sagt samma sak, även personer som gör lumpen nu och personer som pluggar på högskolan, så tycker jag det är tillförlitligt. Däremot får jag en känsla av att du är ganska partisk i frågan, vilket ifs inte skulle vara konstigt med tanke på att detta är ett militärforum och du en inbiten medlem (inget fel med det). Jag kan bara säga att jag skulle bli mycket förvånad om värnplikten skulle innehålla mer av skol-stress än vad gymnasietiden gör. Inte bara för att det skulle bli tämligen svårt att färdigutbilda soldater genom en teoribok utan också för att jag aldrig hört någon person i lumpen, varken inneliggande eller utryckt, påstå det. Enbart vissa forummedlemmar på soldf...vilket gör att man får sina misstankar om vilken källa som är mest tillförlitlig som sagt ps. tids nog lär jag få veta och då ska jag göra en liten utvärdering här på forumet så att vi alla får veta sanningen Måhända att folk ångrar sitt val att göra värnplikt när dom väl kommit dit. Jag tror dock inte att det är någon form av enorm skol-stress som får personer att ångra sig utan snarare andra förväntningar som inte stämde med verkligheten och för tydlighetens skull så kan jag säga att jag knappast förväntar mig paraplydrinkar och en solstol när jag kommer till Amf1. Om jag ska tala för mig själv har jag inga större förväntningar på min värnplikt mer än att det inte ska va samma typ av skol-stress (den överhängande stressen att arbetshögen aldrig någonsin tar slut, det är alltid något som man måste göra färdigt tills imorn, övermorn, nästa vecka, månad osv. Typ att ett avklarat prov betyder lyckan och vinsten att man kan börja plugga på nästa prov lite tidigare --> evigheten) och 8 timmars bänknötande per dag som det kan va på gymnasiet. Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag faktiskt hoppas mer på stressmoment av typen; 30 sek till förfogande, Uppställning om 3min i fyskläder, Nu ska vi springa hinderbanan. Tidskravet är 10min, Vi är klara när ni är klara med marschen...alltså stressmoment som inte är direkt överhängande i samma dimension som skolan är.

Nja aningen luddigt måste jag säga Finns det ingen mer konkret skillnad på lätt skytte och tungt skytte bortsett transportmedlet?

Kan inte annat än att förvånas av vissa personers reaktioner på min åsikt:P Det enda jag har sagt är att, i min värld, kommer lumpen bli ett välbehövligt viloår från plugget och den skolstress som det innebär...här får jag nästan en känsla av att vissa tycker jag på något sätt vanärat och tittat ner på den svenska värnpliktens påfrestningar eller något i den stilen:P Jag måste dock säga att jag litar mer på alla personer jag pratat med mellan fyra ögon som hade samma uppfattning som mig om värnplikten och inte blev ett dugg besvikna i efterhand. Dom alla har sagt att det var ett roligt år med mycket praktiskt arbete, nya upplevelser och ibland tungt, men inte påfrestande på samma sätt som skola...vilket är det jag gärna vill komma undan ett år för att bygga upp motivationen och få omväxling inför vidare studier. Och eftersom många andra som hade exakt samma tankar som mig blivit väldigt nöjda med sin värnpliktstid så kan jag inte låta bli att längta till jag slipper skola för ett tag och får gå igenom värnplikten Jag tycker om att jobba i grupp, älskar såväl fysiska som psykiska utmaningar och problemlösningar där man måste använda sitt huvud. Dock så är jag ganska trött på att sitta och räkna med komplexa tal, kärnfysik, relativitetsteorier och plugga molekylärbiologi...alltså blir värnplikt ett perfekt brejk och på vissa plan en liten semester ur mina ögon sett iaf

Min inställning till GU är att göra mitt bästa i varje situation och moment, och jag känner mig väldigt motiverad att göra de. Kommer knappast ligga och drömma på skjutbanan som en hjärndöd zombie lr vad du nu föreställt dig Skillnaden i lumpen (vilket jag hört från alla vänner och syskon som gjort det) är att man vaknar på morgonen, ger det man har under dagen (och natten om det nu blir så) för att sedan få ledigt...på riktigt. Dagens helvete/njutning är slut och du behöver inte springa in på logementet och sätta dig för att studera in på morgontimmarna (visst det händer kanske men vad jag hört så är det ingen vanlighet) för att sedan gå upp och ha en tenta som du helt enkelt inte får ha dåligt betyg på. Arbeten, projekt osv är i princip ett minne blott och det är det jag längtar efter På tal om läkarlinjen så har jag själv varit på studiebesök där och har en del kontakter som läser där just nu (sedan studiebesöket) och jag har aldrig hört det du påstår, kanske är annorlunda idag. Alltså väljer jag att tro på dom som studerar där nu och stå kvar vid min åsikt. Som du säger kanske jag som går på gymnasiet inte har perfekt koll på hur värnplikten och högskolan är, men jag kan garantera att dom som inte går på natur med höga ambitioner idag inte heller vet hur det är där Framförallt inte med det nya skolsystemet som införs.

Så länge det är mindre plugg och således den typ av konstant långvarig press (alltid något man måste göra till morgondagen, nästan vecka, nästa månad osv) som det innebär så kommer jag jubla av glädje när jag gör lumpen Att sitta och plugga på alla lov, ta med läxböcker på semester och studera varje helg suger verkligen något otroligt efter ett par år. Att kunna gå upp på morgonen och göra skiten man ska göra på dagen och släppa det sen är en lyx som nästan inga naturstudenter får ta del av så vitt jag vet iaf. Vet att min bror älskade lumpen just av den anledningen att man slapp den typen av långvarig press Lumpen lumpen lumpen Några reflektioner: Gymnasiet upplevs kanske som stressigt ibland, men det är knappast konstant långvarig press. Efteråt kommer du att skratta åt det. Tro inte att det bli enklare sen, speciellt om det är som om du säger, att du vill söka till en tung utbildning. Nu vet jag inte var du ska göra lumpen, men jag tror tjänsterna som upplevs som slappare än ett gymnasieår är ytterst lätträknade. Är inskriven som AmfGB och hoppas på en utmaning:) Nu är det ju knappast så att jag jämför dom fysiska aspekterna, för dom är i princip obefintliga på gymnasiet. Jag pratar enbart om det psykiska i form av den långvariga pressen. Nu vet jag inte var du har gått, när du gick där eller vad du hade för ambitioner med din gymnasietid. Det enda jag kan tala för är natur, mina egna, mina klasskamraters och parallellklassers situation. Av oss satsar iaf 90% på toppbetyg vilket betyder skola 8-16 nästan varje dag och x antal timmar i studier i princip varje skolkväll, helger och lov. Av dom som började i min klass har en hel del bytt program och alla har blivit tvungna att sluta med sina föreningsidrotter (bortsett från mig själv som fick dra ut min gymnasietid på 4år för att sänka studietempot och således kunna fortsätta med ishockeyn). Så länge jag kan dra ner på den sortens press så är jag mer än nöjd som sagt, och jag är övertygad om att värnplikten kommer va mindre tung på den fronten:)

Så länge det är mindre plugg och således den typ av konstant långvarig press (alltid något man måste göra till morgondagen, nästan vecka, nästa månad osv) som det innebär så kommer jag jubla av glädje när jag gör lumpen Att sitta och plugga på alla lov, ta med läxböcker på semester och studera varje helg suger verkligen något otroligt efter ett par år. Att kunna gå upp på morgonen och göra skiten man ska göra på dagen och släppa det sen är en lyx som nästan inga naturstudenter får ta del av så vitt jag vet iaf. Vet att min bror älskade lumpen just av den anledningen att man slapp den typen av långvarig press Lumpen lumpen lumpen Du tror inte det blir jobbigt i ett framtida yrkesliv om du tycker att det är jobbigt att plugga på gymnasienivå? Alternativt plugga på riktigt på ett universitet? Var glad åt lugnet du har nu, det blir inte lättare än så... Nej faktiskt inte. Jag har njutit av lugnet på alla arbeten jag har genomfört som sommarjobb och anställd, vilket innefattar vaktmästare, industri (svetsning, slipning m.m), resturangbranschen och posten Har syskon som pluggar på högskolan (b.la. civilingenjör) och dom säger att det är skönt och en lägre personlig press än sin tid på natur. (Givetvis beror det på vilken nivå man väljer att lägga sig på men nu pratar vi om 20,0.) Där är det inga krav att prestera perfekt på tentorna utan det gäller bara att få godkänt för att klara sin examen. Att man oftast får plugga till något specifikt man brinner för gör det ju inte sämre heller Det är iaf vad jag hört från mina syskon och diverse bekanta... Det blir nog bra ska du se... Förlåt, en förklaring kanske. Att plugga kanske inte är din grej om du tycker att det är hård press redan på gymnasienivå. Inget fel på det. Men din inställning om att ta lumpen som ett "viloår" lär du nog få omvärdera. Om inte annat så finns det säkert andra personer som skulle passa bättre i din tjänst i grönkläder. Ge mig ett bra argument till varför det inte skulle va ett mentalt viloår så kanske jag ändrar mig? Faktum är att det är många i min klass som tar det som ett "viloår" från studierna. Desamma gjorde mina syskon och dom var helnöjda och "uppvilade" (nymotiverade är kanske ett mer rättvist ord) för fortsatta studier efter sin tid i grönkläder, varefter dom sökte vidare till högskolan...något dom aldrig skulle fått för sig att göra direkt efter gymnasiet. Förstår inte vad du menar med att det inte skulle va stor press på gymnasieelever idag som tex vill söka till läkarhögskola. Det svåraste är definitivt inte att genomföra sin utbildning där (avhopp existerar i princip inte), utan det svåra är att ta sig in där och då ligger kraven på dig som gymnasieelev att klara 20,0. För personer som aldrig varit på natur och kämpat för toppbetyg idag är det nog svårt att förstå hur det är...då existerar studier, mat, toalett och sova, så länge man inte drar ut gymnasietiden på fler år för att kunna sänka studietempot.