M00nStalker

Då sätter jag lite siffror här så det blir lite enklare att följa 1. Det är "viss" skillnad på att frysa på ett ställe där kulor och granater viner och det finns en reell risk för att man ska dö, mot ett ställe där man ska göra samma sak som man har gjort i 20 år även om det råkar vara utomhus, mörkt och i stora skrämmande skogen, vanligtvis så är risken för skada för en själv inte alls speciellt stor! 2. Ja jag menar skarpa skadeplatser, annars hade jag sagt skadeövningar. 3. Det skulle man kunna säga ja, men för att rädda liv krävs lite mer än att man kan stabilisera patienten på skadeplats, han/hon måste iväg också, militära sjukvårdare har kunskap i hur den militära och civila sjukvårdskedjan fungerar, visst kan civil sjukvårdspersonal lätt utbildas i detta men man kanske också måste komplettera med grundläggande soldatutbildning vilket tar tid och alla kanske inte är intresserad för det. 4. Ambulansförare är det som egentligen heter ambulanssjukvårdare, ambulansförare är ett gammalt utryck från tiden då räddningstjänsten körde ambulansen utan direkt mycket sjukvårdsutbildning (men snabbt gick det). I övrigt så är det precis därför man ska använda militärt utbildade sjukvårdare istället för ambulanssjukvårdare eller ambulanssjuksköterskor. Om man KAN använda civil sjukvård så är det allra bäst, men man kan inte alltid göra det, även om det är något så "enkelt" som stormen Gudrun 2005, vi åkte dit med terrängbilar eftersom man befarade att normala ambulanser inte hade en chans att ta sig fram i skogarna, vilket jag nog måste hålla med om när jag såg hur det såg ut, vi gjorde inte så mycket sjukvård men om det hade behövts hade vi kunnat göra det. Direkt riktat till 23:e komp. övriga behöver inte läsa: Att börja ett inlägg så som du gjorde anser jag vara mycket otrevligt och oartigt, du säger "Hrmmmpf.....hur har Du tänkt?" och där har du "fnyst bort" mina tankar, nedvärderat dem till något helt annat, inte ett bra sätt att föra en dialog på, jag tar inte illa upp, för min del gör det inget, men det kanske förstör din poäng. Dessutom kan det vara läge att lära sig att använda/börja använda den fullt fungerande quotefunktionen så att ett inlägg går att läsa utan att man ska behöva läsa allt 5 gånger för att veta vem som skrev vad.

Går nog på GA KAs linje om vpl sjukvårdare, de andra yrkesgrupper som dxl nämner är inte alltid det bästa alternativet. Ambulanssjukvårdare vore perfekt, om de har eller kan ges en militär grundutbildning, undersköterskor, även de som jobbar på akuten är ofta ett dåligt substitut (undantaget sjukvårdsgrupper) eftersom det är en stor skillnad att jobba i en varm och ljus sjukhussal jämfört med en olycksplats, har själv sett sjuksköterskor med 20+ år i akutsjukvården frysa till på en olycksplats, finns också skräckhistorier om läkare som i övrigt varit mycket duktiga som helt enkelt satt sig ned och stirrat rakt fram ute på en olycksplats. De värnpliktiga är utbildade med rätt inriktning (militär sjukvårdskedja) , de har varit ute på skadeplatser (sjuktransport och motsv. andra har sin praktik på sjukhus vilket jag inte tycker är speciellt vettigt) de är militärt utbildade (vilket också vanligen ambulanssjukvårdare är, men det blir ovanligt) och med lite repetitionsutbildning så ska de (vi) nog klara jobbet alldeles utmärkt!

Eftersom det verkar så att majoriteten av HV-sjukvårdare inte verkar ha genomfört GU så har de flesta med säkerhet heller inte direkt bra vapenvana, att ge ut vapen utan utbildning är som att skjuta granater på egen förläggning, dvs ganska korkat och farligt. Och vad hände med "öva som du skall strida"? Det krävs trots allt en del övning för att göra omhändertagande med vapen även om man bara ser på "i-vägen-faktorn" och inte användandet av vapnet för skydd av sig själv och skadad.

Hos oss, T2/P4 (mer eller mindre samma regler, delar ju mycket utrymmen) var det såhär: 1. Ja man fick ha uniform på sig efter tjänst så, man fick givetvis inte supa sig full med uniform på, ganska självklart. Vissa kompani hade som regel i KompO att man inte fick ha uniform på sig "på stan" efter en viss tidpunkt. 2. Vi fick ut två stycken FU90. 3. Smutsig uniform är bra uniform. Nej vi hade så att en fält90 och en fin90 (extra viktigt för oss eftersom vi ofta sågs bland civilister p.g.a högskolan) och om det blev för smutsigt så kunde man byta ut vissa persedlar med tillstånd från Plutonchef eller Kompanichef, andra helt fritt. I matsalen (utom tjänst) så var det enda som "gällde" att man hade med sig värnpliktslegget och man skulle helst ha sin namnbricka synlig, det var inget som på något sätt påtvingades, och man bar de kläder som man ville, det var inte ovanligt att vissa hade tofflor och shorts på sig på kvällsmaten. Tror inte att vi blev sämre soldater för det, vilket vissa i den här diskussionen verkar vara helt säkra på. Matsalen på T2/P4 ligger inte "synligt" en del civilister passerar där men det är inget högtrafikerat område.

Ja det finns det. Gå in här: http://oakley.com/dealer Skriv in Stockholm, ändra avståndet om du vill och du kommer få upp en lista, såg minst fyra optiker vid en snabb titt, ofta har ju också sport och friluftsbutiker Oakley.

Alla oakleys "sportglasögon" (M-frame, half-jacket, Jacket och säkert några till) från "ny tid" är skyddade. Oakley´s glas är också bättre rent optiskt (säger de själva och några andra källor), personligen så tycker jag att det faktiskt finns en skillnad, jag har burit Oakley i över 8 timmar utan problem, när jag provade samma sak med övriga solglasögon i samma prisklass och var tvungen att ibland låta ögonen vila. Subjektivt? Kanske, men det fungerar för mig. Jag skulle också vilja ha polariserade glas, är mycket bättre i min mening.

Det är ju ett utmärkt exempel på att man satsar på fel saker. http://hemvarnet.se/ikl_uppland/ostra_aros...mp;nyhetid=1611 Här har man tillgång till en så värdefull källa av erfarenhet och man lägger tyngdpunkten på HLR, något som sällan görs och i fallen det görs inte räddar så stor andel, varför inte istället fokusera på att lägga förband? Det är ju något som faktiskt räddar liv och det ÄR svårt och behöver repeteras, den som säger något annat är antingen okunnig eller mycket erfaren. Senast när jag pratade med chefen för en av HVs sjukvårdsgrupper så sa han att man fokuserar på HLR inom hans grupp, citat: "Eftersom det är så svårt och det behöver repeteras regelbundet, så därför övar vi på det väldigt mycket, förband lägger man ju varje övning ändå." Ok, man gör det varje övning men av det jag såg den gången så var minst hälften av alla förband mer eller mindre värdelösa, på en patient som hade en skottskada i benet så hade någon satt vad som bäst kan beskrivas som ett skyddsförband (och med stor vilja ett dåligt tryckförband), det här är inte bra alls!

Om jag minns rätt så är det en stilett. Var ett tag sedan jag såg filmen iofs.

Oakley erbjuder också möjligheten och är det jag utan tvekan skulle välja om jag skulle behöva slipade glas, vet inte riktigt hur de ligger till i pris dock.

Ok, nu vet jag inte vilken slags trygghet du menar så det skulle vara intressant att veta, men ändå: A. Om det handlar om att du är rädd och känner dig osäker på vapnet så är ju det något som, i de flesta fall, kan avhjälpas med några timmars övning där man blir förtrogen med vapnet. B. Om det är så att det känns bättre, är mer bekvämt och lättare utan vapen (vilket det ju faktiskt är, det kommer man inte undan) så är det ju så att man ska öva som strider, har man inte vanan inne när läget är lugnt kan jag garantera att det inte kommer fungera om det blir "lite" stressigt som det kan bli i (kommer att bli!) i ett skarpt läge.

Det handlar inte om att låta sin kamrat förblöda, det handlar om att fienden inte kommer att sluta skjuta för att någon blir skadad, om man inte själv skjuter så hamnar man i ett underläge och fler personer kommer att bli skadade, som jag sa tidigare så har verkligheten visat att det effektivaste sättet att rädda liv är mer bly i luften, skydd och avsnörande förband. Se det som en triangel, när triangeln står upp så räddas patienten (i idealfallet), om en bit faller så kommer hela triangeln att vara trasig och patienten dör därmed. Att du inte håller med om att en sjukvårdare förhindrar ytterligare skador genom att skjuta är inte relevant, det har visat sig gång på gång att så är fallet ,detta gäller ju givetvis inte bara sjukvårdaren, om man har en bataljon mot 10 personer så ska sjukvårdaren givetvis vårda om man har skadade. Givetvis ska sjukvårdaren inte primärt vara en kombattant (om vi nu pratar om sjukvårdare i motsats till sjukvårdsman/patrullsjukvårdare/etc) men när det väl smäller så vill man nog gärna ha ett extra vapen. Om vi går ifrån vapenfrågan så finns det ju en del andra problem som tidigare beskrivits, att HV-sjv inte är med i vad det är som händer i strid, vilka skador som uppkommer, jag anser att det är det här som måste lösas först sedan kan man börja titta på om de ska vara beväpnade eller inte, jag ser det som en självklarhet, obeväpnad personal har inget i en stridszon att göra.

Vari ligger sinnesnärvaron att "lägga ned vapnet" när det smäller? Har sagt det förut och flera med mig, sjukvårdarens uppgift är att förhindra ytterligare skador OCH sedan behandla, dumt att behandla skador när patienten hela tiden får nya! Och verkligheten (= krig, konflikt, inte HV-sjukvårdsövning 1967) har visat att det bästa sättet att göra det är att skjuta (helst i riktning mot den som skjuter på en). Så: skjut, skydd, behandla eller ibland skydd, skjut, behandla beroende på läge, kan man på 2 sekunder få ner patienten i skydd så gör man givetvis det, måste man förflytta sig längre skjuter man. Att använda den skadades vapen är inte realistiskt, hur bra fungerar det om det har varit en explosion 5 cm ifrån? Vet du hur mycket ammunition som finns i? Kan du ens använda vapentypen ifråga?

Nu är jag ingen expert på det här men förmodligen den färg som är fluorescerande, och det är väl inte så att det är bevisat att det är cancerframkallande men man tar det säkra före det osäkra, och lysande saker möts ju med viss skepsis. Några tips: 1. Ät inte upp väven 2. Lös inte upp färgen och drick den 3. Gör inte underkläder av lysväven Om man följer ovanstående tips så ska man nog både kunna överleva och reproducera. Tillägg: Om ni äter eller dricker lysväven var då vänliga att också bryta mot tips nummer 3, kanske kan rädda omvärlden från lite dåliga gener.

Kenny: Det kan även vara läge för dig att kolla på La griffe designen, finns som custom från Fred Perrin och som production från Emerson. Slemh: använder min HAK till det mest man har en kniv till, den klarar allt utom de jobb som kräver mycket kraft eller längd, men alla "skärsysslor" klarar den av utmärkt, den är lätt att få fram och skrämmer inte livet av folk (eftersom de aldrig ser den).

Hideaway är riktigt fina, har en utility i 440C som används ganska ofta och till allt möjligt, personligen skulle jag inte välja titanversionen faktiskt, de har tydligen en tendens (som alla titanknivar) att snabbt bli slöa och vara svårslipade. Så om man inte behöver korrosionsresistensen så rekommenderar jag att man kör på någon av de andra stålsorterna. För de som inte vet vad en HAK är så kolla här: www.hideawayknife.com

CRKT är också ett prisvärt alternativ, inte speciellt spännande stålsorter men bra kvalité, bra design och pris överväger. M16 serien är ett bra exempel. http://www.crkt.com/

Det är en Frosts 760 (kolstål, till skillnad från 780), tror inte att den är standard, iaf var den inte det för 2 år sedan. Har hört om folk som fick tilldelat denna, Mora 2000 och själv fick jag 746 (Mora of sweden), som för övrigt var ganska kass till det mesta och byttes snabbt ut mot Mora 2000 och något senare en Fällkniven F1.

En vadå? En Ossi, dvs en östtysk, eller mer rätt en tysk från det som tidigare var Östtyskland. I motsats till wessi som då är personer från det som tidigare var Västtyskland.

Tycker att det säger att de gärna byter till sig något ovanligt mot något de lätt kan få tag i, morakniven är ju faktiskt ok, och den är MYCKET bra för sitt pris, om man kollar på knivar för samma pris på andra ställen så är det hel/halvkassa knivar som inte håller för något alls, vissa undantag finns, exempelvis Opinel som kan betraktas som en fransk morakniv.

Nej, inte nödvändigtvis. Skärpevarakatighet är oftast viktigt, men ibland kan andra faktorer vara viktigare, exempelvis rosttröghet eller stryktålighet (fast då bör man använda saker som är gjorda för det). Med glidskydd antar jag att du menar parerskydd och val av skaftmaterial, personligen hatar jag parerskydd eftersom de är i vägen och inte fyller någon funktion om man inte tänkt att köra in kniven i däck och/eller människor. Det ger en falsk känsla av trygghet, parerskyddet skyddar inte mot de vanligaste skadorna, de som hamnar på den handen man inte har kniven i (vanligtvis, och i mitt fall, vänster). Skaftmaterialen är desto viktigare, själv tittar jag inte ens åt de, på vissa ställen, så populära "sameknivarna", de har vanligtvis trä, ben eller läderskaft (eller en kombination) och är ofta farligt hala, så nu kan traditionalisterna börja prata om att jag inte kan använda kniv och de andra argumenten ("men det är ju naturmaterial, det är bra för naturen") som brukar komma om man säger något liknande.

Timberline Specwar, designad av Ernest Emerson om jag inte minns helt fel

Man behöver inte köpa Striders, har kollat på massor av bilder/filmer/lekt med dem och än har ingen tvingat mig att köpa, konstigt, eller? Men då behöver man inte heller säga att de är kassa och att plogstål gör ett lika bra jobb. Visst kan man (som vissa här på forumet förespråkar) bära med sig en låda moraknivar ut i skogen, då har man alltid reserv med sig, i mina ögon är det här höjden av att vara dumsnål. Sedan så ÄR det så att alla är olika, jag skulle inte vilja hittas död med en Idun i min hand, tycker att den är ful, inte alls speciellt bekväm och den har massa konstiga naturmaterial i sig (läder) som jag inte vill ha på mina knivar. För mig är kniven ett verktyg, utseende kommer alltid efter funktion, kvalitet och materialval. Så om de som förespråkar mora köper några lådor så de kan byta när en går sönder så köper jag och mina likasinnade knivar som visserligen kostar 10-40 gånger mer men som vi gillar och vill använda!

Hur var striders knivar att hantera då? Bekväma att hålla i? Fick du känslan av att det här är en kniv jag kan lita på? För när du säger så förutsätter jag och många med mig att du har en ganska gedigen erfarenhet av knivmärket ifråga. Priset är något som alla som inte ska köpa ska strunta fullständigt i, om man inte anser att man vill lägga så mycket (för det är ju en del, man får vad man betalar för) så behöver man inte ens titta åt det hållet. Fällknivens knivar är bra, riktigt bra, men de är lite tråkiga i designen och det är något som inte alla gillar. Personligen så gillar jag Fällknivens knivar för deras funktionalitet och form (faktiskt!). Ditt förslag att ta en plog och slipa till är ungefär lika dumt som att man smälter ihop två moraknivar för att komma upp i en tjocklek som en F1a. Att jämföra SOG med Fällkniven är i min värld lite som att jämföra Skoda och BMW, båda är bilar, men den ena vill man inte gärna bli sedd i.

Inte för att jag har någon erfarenhet av utlandstjänst men min gissning är att man under missionen har nog med det man är där för att göra. Eftersom graden i US beror på vilken befattning man har så är det väl teoretiskt möjligt att man kan få en högre (eller lägre) grad om man byter befattning under insats, har aldrig hört att något liknande har hänt, man är ju på sin befattning för att man behövs och om det behöver fyllas upp vakanser så är det nog bäst att göra det genom att fylla upp befattningen som saknas istället för att flytta över någon och skapa en annan vakans. Dessutom får man inga fördelar med grader, man hamnar bara sist i matkön P.S Det heter befordran inte befodran

Om du syftar på mej, så JA Wm1 kommer väl hamna på västen och A1 sitter i bältet på byxorna. Någon särskild anledning till varför det inte är tvärtom? Själv skulle jag endast under speciella förhållanden (läs: utan väst, utan ryggsäck, A1 som enda kniv) bära A1an i bältet, helt enkelt därför att jag tycker att den är för stor och klumpig där, WM1ans plats är (för mig) i byxbältet, neckcarry eller i en ficka.