Är inne på mitt tredje år i FBU-U och här är några spontana tankar om det hela:
Positivt med FBU-U:
- Man får massor med nya kompisar.
- Man får lära sig en hel del om ledarskap och ansvar.
- Man får lära sig en hel del andra nyttiga saker.
- De flesta övningar känns nyttiga, roliga och mycket givande.
- Många övningar ger en hel del fysiska utmaningar. (Även om inte alla har ödmjukheten att erkänna det.)
Negativt med FBU-U
- "Besserwisser-andan". När jag började i FBU-U tyckte jag att det var den värsta besserwisser-klubb jag stött på. Många äldre tycktes vara experter och proffstyckare på precis allt som hade med FM att göra. Hets-debatterna där ingen backar i någonting var frekventa. Som tur är försvinner en stor del av det när folk lär känna varandra och därmed visar lite ödmjukhet.
- "Gestapo-wannabes". En alltid förekommande minoritet av de som söker sig till FBU-U är sådana som så fort de hamnar i en befälssituation konstant måste börja hävda sin auktoritet. Det enda de gör är att gall-skrika (gärna med en gäll fjortisröst), vara otrevliga och övertyga sina underställda om hur odugliga de är. Som tur är får de sällan något gehör då de själva brukar tillhöra de mest odugliga och framförallt de mest omogna. Träffade alltför många sådana på en central vinterkurs jag var på nyligen.
Sammanfattningsvis överväger de positiva sakerna med FBU-U de negativa. En majoritet av de som är med i FBU-U tror jag blir väldigt bra värnpliktiga. Men det finns som sagt även en minoritet av inskränkta ungdomar utan ödmjukhet och förmåga att anpassa sig till olika situationer och människor. Fast det är också sådana man skrattar åt när man ser tillbaka på dem.