Jump to content

Träff för anhöriga??


Recommended Posts

Hej igen!!

Smocken, givetvis menade jag inte att det skulle vara "roligare" med mail, det är ju mindre personligt. Dock menar jag att mellan breven, eftersom de tar tid att skicka så är det ju skönt att kunna kommunicera "snabbt" däremellan som ett komplement till telefonen. Håller helt och hållet med dig att det är mer "känsla" med ett riktigt brev!!

 

Hoppas du har hört något från din pojkvän Holmis och att allt är bra, håller tummarna för er alla.

 

/Eva

Link to post
Share on other sites
  • Replies 756
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Såg just programmet på tv4 kalla fakta om svenska FN-soldater i Liberia. Hoppades få se en skymt av min sambo. Men icke. Men jag får nöja mig med att se bilder på honom på mil.se :P

 

Jag har då aldrig trott att man kan saknar någon så mycket som jag gör. Jag vet också att han saknar mig. Och det känns skönt.

 

På fredag är det anhörig träff och då kommer vi få mer info om vad som händer.

 

Jättekönt att kommunikationen funkar så bra. Både mail och telefon men inte posten. Tar väl ett tag kan jag förstå men när den väl börjar fungera kommer han få en hel hög med brev :)

 

 

Ville bara skriva av mig lite, känner mig lite ledsen just nu.

 

//Linda

Link to post
Share on other sites

Linda!

Har ni anhöriga någon telefonkontakt er emellan? Någon telefonkedja eller så. Det kan vara en bra idé om man vill prata av sig. Bra också att få lyssna, då får man bekräftat att man inte är ensam. Hör av dig efter anhörigträffen och berätta hur det var.

 

:blink:

Link to post
Share on other sites

Tyvärr har vi ingen telefonkontakt med andra. Vi i familjen har ju det. Men det skulle ju vara skönt att ha det med andra också. Precis som du skrev att få prata av sig eller bara få lyssna. Ska försöka söka kontakt på anhörigträffen :wub:

 

Hör av mig sen igen.

 

// Linda

Link to post
Share on other sites

Hej!

 

Nu är jag snart i samma situation som er flickor...

Min pojke är en av dem som bär iväg till kosovo nästa vecka. Känns rätt tungt just nu men det kunder ju varit värre, handlar ju bara om 2-3 månader.

Och jag kommer nog få en hel del annat och tänka på... vi ska nämligen flytta ihop i nästa månad så det blir en del att göra eftersom han är borta. Men jag har många som hjälper mig så det kommer gå bra ändå!

 

Ha det bra!

Link to post
Share on other sites

Hej Jenny!

 

Tror säkert att det kommer att gå bra för dig och även för han. Man får tänka positivt men ibland är det svårt.

 

Lycka till Jenny!

 

 

//Linda

Link to post
Share on other sites
Idag fick jag höra av en kompis vars kompis som hade kommit hem från Kosovo (eller vad det va). Att hans förhållande med sin flickvän sprack under tiden och att det var massor i hans grupp som inte förhållandet hade flickvänner varar längre. Nu undrar jag om det är vanligt attt förhållanden spricker? Äh, det är klart att ingen kan svara på  men nu blir ju jag orolig...  :(

Har ingen erfarenhet av utlandstjänst,,,men kärlek är ju den samme oavseett,,,en kvinnlig bekant till mig hade sin älskade på andra sidan jordklotet,i Australien,det tog två år innan dom träffades "in real life" under den tiden var dom båda trogna och hade endast mail och tele kontakt,,,idag har han flyttat hit och dom är gifta och har barn,,,vad jag vill ha sagt är att om kärleken och tron på varandra är tillräckligt stark så är resten en transportsträcka....Lycka till Linda

Link to post
Share on other sites

Tjejer vad tycker ni? När är det som jobbigast?... Innan han åker eller när han har åkt... känns det bättre efter några dagar??

Just nu känns det rätt jobbigt även om han inte åkt än... känns bara som man vill ha det gjort nån gång.

Och för mig handlar det ju "bara" om 2-3 månader... många av er ska ju ska stå ut i 6 mån...

 

//Jenny

Link to post
Share on other sites

Hej Jenny,

 

Jag tyckte det var jobbigast innan han hade åkt, även om jag tycker att det är jobbigt nu också. Men innan vet man ju inte hur det är. Jag visst ju inte om han kunde ringa på en gång eller maila. Nu känns det lite bättre. Man får ju så mycket info överallt. Mil.se är ju jättebra sida och detta forum om man vill ha svar på något.

Min sambo ska ju vara borta i 6 månader och det känns ju lite tungt. Han kommer hem nu i slutet av april och är hemma ca 2,5 - 3 veckor. Sen blir han borta hela tiden tills han kommer hem (slutet av augusti). Och det kan ju kännas jobbigt.

 

 

 

 

 

Idag var det anhörig träff i Stockholm. Men det dom sa visste jag redan. Min kille har ju ringt varje vecka + att han har mailat några ggr. Men det var ialla fall kul att bara vara där. Tyvärr hittade jag ingen som man fick kontakt med. Skulle vara kul med någon i samma sits. Som man kunde prata med i telefonen eller maila.

 

Nu kommer inte min kille ringa på några dagar för de är ute på en "long range patrol" vid Guniea/Elfenbenskusten. Hoppas det går bra.

 

Det var allt för mig denna gång.

 

//Linda

Link to post
Share on other sites

Hej!!

Jag håller med Linda 25, jag tyckte oxå det var jobbigare när man gick och väntade på att han skulle åka. Jag hade dock "turen" att ha så mycket saker som skulle göras i samband med hans avfärd så jag tror det gjorde att jag inte riktikgt "hann" känna efter förrän man vant sig..

Så ett tips är i sådana fall att se till att ha mycket att göra under den första tiden.. om det funkade för mig kanske det gör det för andra också

Givetvis är det bra med många att prata med här hemma under hela tiden.

Sysselsättning gör att tiden går fortare.. min sambo har varit nere i en och en halv månad nu och den tiden har faktiskt gått ganska snabbt!

Tänk positivt!!

Eva

Link to post
Share on other sites

Ååå jag känner verkligen med dig, Jenny!!! Du ska se att dte går bra, jag lovar dig! Mn just nu känns det nog bara jobbigt. Men hitta på grejor, det gör jag. Jag har fullt upp hela veckorna, så när helgen kommer då är jag supertrött :huh:

 

Lycka till Jenny! Maila om du vill skriva av dig!

 

//Linda

Link to post
Share on other sites
Guest Susanne

Hej Jenny!

Förstår dig precis, min pojke åkte i måndags. 2½ månad känns just nu som en hel evighet. Jag räknar i dagar, så idag är det 75 tills jag får se honom igen. :(

Min pojke åkte också ner till Kosovo, som förstärkning till KS09 som är där nere.

Edited by Susanne
Link to post
Share on other sites

Hej Susanne och ni andra!

Kul att du hittat hit!

Då är vi i samma situation. Visst är det jobbigt. Min pojkvän har varit iväg förut men då fanns inte jag med i bilden så jag har inte varit med om det tidigare. Känns ändå skönt att det inte är 6 månader eller nåt sånt. Jag har tyvärr blivit sjuk nu också men åkt hem till mor och far vilket känns bra. Här blir man lite ompysslad och kan förhoppningsvis tänka på lite annat också. Nu förstår man verkligen hur mycket man tycker om honom med tanke på hur mycket man saknar honom. Och så får man tänka på hur otroligt kul det blir när han kommer hem igen. Vi får hoppas att det blir lungt där nere, annars ringer jag och tar ett snack med dom där nere i kosovo ;)

Se till att ha mycket att göra. Det försöker jag med, vilket nog inte blir nåt problem eftersom vi har en flytt inom närmsta månaden som jag nu får ta tag i själv. Tur att man har släkt och vänner som hjälper en!

 

Ha det bra och skriv gärna av dig här ibland, det tycker jag känns bra. Man ser att man inte är ensam...

 

Kram Jenny

Link to post
Share on other sites

Hejsan

 

För min del har det varit lika jobbigt innan han for och under tiden han varit borta. Bland det jobbigaste var när han skulle fara tillbax till KS eftersom det var dagen efter kravallerna. De visste inte hur de skulle resa utan fick veta allt eftersom. Då var det väldigt jobbigt för oss båda två. Men vi överlevde det också

 

För mig är det lättast att jobba hela tiden. Jobbar på dagis och "mina" barn är helt underbara. De hjälper mig mycket utan att de vet om det.

Link to post
Share on other sites
Guest mariur

Hej allihop!

Nu har jag oxå hittat hit, kul! Min pojkvän och sambo åkte till Kosovo på skärtorsdagen. Han har varit i väg en gång tidigare på KS06. Vi klarade det men visst var saknaden stor. Den här gången blir han ju inte borta så länge och det känns skönt.

Det är verkligen bra att den här sidan finns så att man kan få kontakt med andra anhöriga som finns kvar i Sverige.

Vet någon om det blir någon anhörigträff för de anhöriga till de som åkte på förstärkningen till Kosovo?

Känner igen mig i allt det ni skriver och det känns kanon att man inte är ensam...

Vet ni något exakt hemresedatum för de som är i Kosovo som förstärkning?

 

Kämpa på tjejer så fortsätter vi att höras här på detta forum!

 

/Mariur

Link to post
Share on other sites

Hej Mariur! Jag har inte hört något om någon anhörigträff för er men ett tips är att ligga på ansvariga för annars lär det nog rinna ut i sanden. De skall ju vara nere en sådan kort tid så OPIL mfl resonerar nog som så att det inte kommer att behövas. Jag tycker det behövs oavsett längd på tjänstgöringen.

 

Ett annat tips är att ordna en telefonkedja mellan er här hemma. På så sätt stödjer ni varandra och kan sprida info mellan er.

 

Kör hårt! :lol:

Link to post
Share on other sites

Hej Mariur!

Kul att du också hittat hit!

Min pojkvän åkte också ner på skärtorsdagen som förstärkning. Han har sagt till mig att han kommer hem den 20 juni. Landar väl i Sverige några dagar innan.

Så du har varit med om detta förut? Min kille har varit iväg till Kosovo förut men då var inte vi tillsammans. Han vet vad det innebär men inte jag.

De verkar ha det bra i alla fall. Nu är det visst lungt men spännt där nere säger de.

 

Jag har fullt upp just nu, för vi ska precis flytta! Så när han kommer hem är han inte bara pojkvän utan sambo också!! :lol:

 

 

Ha det bra allihopa, nu har vi klarat mer än en vecka!!

 

Kram Jenny

Link to post
Share on other sites
  • 2 weeks later...
Guest mariur

Hallå!

Nu har jag fått en inbjudan till anhörigträff för de som är nere på KS09 och de som åkte ner som förstärkning. Är det någon som ska gå i Stockholm? Jag har ännu inte bestämt mig eftersom jag har mycket att göra den helgen, men det kan gå att ändra på. Är det någon som varit på anhörigträff förut? Vad händer, är det värt att gå dit?

 

Kramar från Maria

Link to post
Share on other sites
  • 2 weeks later...

Det är ju märkligt att det under alla dessa år av Svenskt angagemang i utlandstjäns fortfarande inte finns någon organiserad hjälp för kontakt mellan anhöriga. Min sambo utryckte samma känsla som ni beskriver här att det vore skönt att ha någon i samma situation att prata med när jag var nere på KS02.

Vi hade inte förmånen att kunna ringa hem varje dag, så när det var som oroligast och det kom nya sidor på textTV flera gånger per dag hade det varit bra för de ensamma oroliga där hemma att ha någon att tala med.

På oss som är där nere lägger de ner en massa kraft men alla stackare här hemma...

 

Nåväl, det funkar

Borta bra men hemma bäst

Link to post
Share on other sites

:) Precis som "Pompe" tycker jag att det är konstigt att det saknas någon typ av organisation för de anhöriga efter så många år av angagemang.

 

Lycka till alla ni som sitter hemma och väntar på era älskade. Ni drar ett tungt lass och jag tror att det är värre att vara hemma en ute i missionen. I missionen har man gruppen samt en massa uppgifter att lösa. Men man glömmer aldrig de där hemma, de finns alltid i ens tankar.

 

Innan internet och mobiltelefonernas genombrott såg det helt annorlunda ut. Brev och satellittelefon var det som fanns. Breven var mycket välkomna och de små paketen. Jag har fått närmare 120 brev på två missioner. De flesta från min dåvarande flickvän, tack för dem Helena. :)

 

 

:) Lennartsson

Link to post
Share on other sites

Inom Fredsbaskrarna Sverige, som är kamratorganisationen för de som tjänstgjort i Utlandsstyrkan, har det diskuterats hur stöd till anhöriga skulle kunna organiseras. Ett alternativ är att bilda en anhörigförening och ansluta den till Förbundet Fredsbaskrarna.

 

Det finns kanske andra idéer också. Det viktigaste är att engagera sej oavsett hur man gör det. Någon som har fler idéer?

 

Tänk på att de anhöriga gör en mission de också! Oavlönat, omedaljerat, osynligt.

 

www.fredsbaskrarna.se

 

:)

Link to post
Share on other sites

Jaha nu har min sambo åkt tillbaka till Liberia. :lol: Nu får man inte se honom först i augusti... :(

 

Det var riktigt jobbigt att säga hejdå på arlanda idag. Usch inte kul!!!

 

Linda

Link to post
Share on other sites

Ja då var man själv igen.. :(

 

Nu har min andra hälft varit hemma på leave en vecka och for klockan fem imorse, snyft :uuh:

 

Han har dock turen att få en ganska tidig hemrotation så den 9 juni hoppas jag på att vi ser varandra igen.

 

Kämpa på alla!

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.




×
×
  • Create New...