Fillan Posted March 24, 2007 Report Share Posted March 24, 2007 Tack så mycket för det varma välkomnandet! Synd att du inte ska dit, men förhoppningsvis så finns det andra på forumet som man kan träffa på "sin sida" av Sverige...Eller så kan vi alla fortsätta att bara hänga på tråden Han är nere i Kosovo, KS15... Tjipp och hej, nu är det fullt galej! Min pojkvän är också nere i kosovo, KS15. Så vi får väl stötta varandra här under tiden =) Vad har han för tjänst där nere? Det finns alltid stöd att få här! Som skrivet i tidigare inlägg så är inga frågor för dumma eller konstiga. Man får fråga om allt och oftast finns det personer som har kunskap om det man undrar. Och stödet här kommer nog vara väldigt värdefullt. hoppas det går bra för dig när han är iväg!!! //Fillan Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
JOsefine Posted April 4, 2007 Report Share Posted April 4, 2007 Hej allihopa!! Jag hoppas att det går bra för er alla och att det allra värsta har lagt sig! Det kommer att gå upp och ner, man det är bara att gilla läget, gråta när man behöver och skratta mycket då ni kan.. Jag har fått ha min prins hemma i snart en månad.. det har gått jättefort men det är otroligt skönt att få ett "normalt" liv igen!! Ni vet gå och köpa gardiner en lördag förmiddag och sånt.. Vi har kommit stärkta ur denna erfarenhet och vi ångrar inget någon av oss! Han vill fortfarande åka igen men det dröjer tre år till i alla fall.. och har jag tur då så kommer jag precis ha börjat nytt jobb så jag har mycket att pyssla med då också. Är klar med min utbildning om en så där 2 och ett halv år nämligen. Ha det så jättebra allihopa och ett stort lycka till!! Glöm inte att prata, prata, prata.. kommunikation är super viktigt!! Kram på er! Josefine Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
linda25 Posted April 5, 2007 Author Report Share Posted April 5, 2007 Hej, Jag blir så oerhört glad när jag ser att denna tråd fortsätter. Jag skrev första inlägget 2003 och jag trodde inte att den skulle fortsätta. Men det gör den. Så kul!!! Hoppas det går bra för er alla! För oss har det gått bra, vi väntar nu vårt första barn tillsammans om 4 veckor. Men det är klart, han vill ju åka igen. Vi får se hur det blir. Ha det så gott alla och glad påsk på er!! /Linda Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fillan Posted April 6, 2007 Report Share Posted April 6, 2007 Det är en fantastisk tråd det här =) Man får stöd från folk som är i samma situation som en själv och det ger lite mer än att kompisarna som inte har en aning om vad man går igenom säger åt en att tiden kommer gå fort. Nog för att den gör det 18 dagar kvar till första leaven =P Me like! Det känns även som att det har gått bra för dem som varit aktiva här under tiden som deras respektive varit iväg =) Bådar gott för oss ;) Jag tycker det är jättekul att ni som har era partners hemma fortfarande kikar in här ibland =) Det känns skönt att ni kommer in och berättar hur det funkar även efter att partnern är hemma. Jag antar att allt inte är en dans på rosor när de väl kommer hem heller. Tips på hur man ska lägga upp en leave för att båda ska känna att de får det de behöver? //Fillan Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest En tjej till med killen nere Posted April 6, 2007 Report Share Posted April 6, 2007 Ja det är skoj att höra! Håller med Fillan, vill jättegärna ha lite tips om leaven... De "enda" råden hittills är att man inte ska planera in för mycket så att en massa förväntningar och krav uppstår, utan mer ta det som det kommer. Antar att man ska vara tydliga mot varandra om vad man vill och förväntar sig så att båda är på det klara med det. Fortsätta med sitt eget liv så att personen som kommer hem kan få vara ifred och andas också...men det har ju alla olika behov av. (Oj, va mycket det blev *fniss*) Till Fillan: Jag vill inte skriva vad min kille har för befattning, hoppas det är ok och att du inte blir sur på mig...men han är inte skyttesoldat... Jag undrar om det finns några andra som läser forumet och som har någon på mission där förhållandet inte är ristat i sten (som jag får känslan av att er andras är, vilket är jättebra! Men...) och hur ni håller modet uppe? Sen har jag hört ryktesvägen att det svåraste med en mission är när han/hon kommer hem, man ska "hitta tillbaka" till varandra osv, stämmer det? Hoppas ni har en bra påsk allihop! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
kristina Posted April 6, 2007 Report Share Posted April 6, 2007 Hej allihopa!! Jag hoppas att det går bra för er alla och att det allra värsta har lagt sig! Det kommer att gå upp och ner, man det är bara att gilla läget, gråta när man behöver och skratta mycket då ni kan.. Jag har fått ha min prins hemma i snart en månad.. det har gått jättefort men det är otroligt skönt att få ett "normalt" liv igen!! Ni vet gå och köpa gardiner en lördag förmiddag och sånt.. Vi har kommit stärkta ur denna erfarenhet och vi ångrar inget någon av oss! Han vill fortfarande åka igen men det dröjer tre år till i alla fall.. och har jag tur då så kommer jag precis ha börjat nytt jobb så jag har mycket att pyssla med då också. Är klar med min utbildning om en så där 2 och ett halv år nämligen. Ha det så jättebra allihopa och ett stort lycka till!! Glöm inte att prata, prata, prata.. kommunikation är super viktigt!! Kram på er! Josefine Hej! Va kul att din kille har kommi hem! Hur upplevde ni att det var när han kom hem, var det så konstigt och svårt eller vad man ska säga som alla säger? Jag får hem min kille om 11 dgr! Vi tycker också att det har fungerat bra, bättre än väntat från min sida! Ang. leave har vi tyckt att det har varit skönt att åka iväg ett par dagar men sista leavet var vi iväg en hel vecka av 11 dgr och det var förlänge för oss, vi kände att vi hade behövt mera tid hemma. Håller med Josefine, kommunikation är hemligheten till att klara av det! Glad påsk! Kram Kristina Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Betty Posted April 7, 2007 Report Share Posted April 7, 2007 (edited) "En tjej till med killen nere" undrade om här fanns fler härinne med förhållanden som inte är "ristade i sten"... Min kille är inte iväg ännu och jag vet inte om relationen är kvar när han väl åker. Inte pga missionen, även om det inte hjälpt till att göra saker bättre. Läser vad ni andra skriver om kommunikation och kan bara instämma i hur viktigt det är att prata och försöka förstå sin partner. Och bli förstådd. Samförstånd förenar. Edited April 7, 2007 by Betty Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest En tjej till med killen nere Posted April 7, 2007 Report Share Posted April 7, 2007 Vad tråkigt för dig att det känns så! Hoppas att ni "reder ut" hur det ska vara åt ena eller andra hållet ordentligt innan han åker...det är inte skoj att vissa perioder undra i sitt stilla sinne varför i h-vete man går igenom det här för någon som inte älskar en... Misstolka mig inte fel nu. Vi har "rett ut" att vi vill vara tillsammans och att vi får se hur det går, då främst vid hemkomsten...Skoj va?! Så nu kanske ni förstår min fråga ovan om hur jobbigt det är (egentligen) vid hemkomst... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fillan Posted April 9, 2007 Report Share Posted April 9, 2007 Om två veckor kommer hem hem! En vecka får jag ha honom hemma... Men det kommer bli grymt att få se honom, att få prata med honom utan att ha tidsbegränsning på sig, att få krama honom, att somna bredvid honom! Jösses vad man saknar att ha honom hemma =) Antar att det är ganska jobbigt när leaven är slut och han måste åka iväg igen =( Men det får jag väl bekymra mig om lite senare ;) Jag blir absolut inte sur på någon som inte berättar befattning osv =) Finns ingen anledning, däremot finns det säkert en anledning till varför du inte vill berätta och då behöver ju inte jag vara obstinat =) Stort Grattis till er som har/får hem era pojkar snart! Är bara liiiiite avundsjuk på er! Vår nedräkning fortsätter och planerna för leaverna har kommit igång lite smått. Vår satsning är att ta början av leaven till oss själva så vi kommer ikapp med varandra så gott det går och sen ta vänner och familj när vi fått vår tid tillsammans. Nu första leaven blir det en tur till en liten stuga i skogen i 2 dagar och till den långa leaven i sommar försöker vi pussla in en vecka i något varmt land bara vi två. Det är ju svårt att svara på frågor som gäller förhållanden som inte är skrivna i sten.. (vilket förhållande är det egentligen) Jag känner att vårt förhållande är väldigt stabilt med tanke på att vi bara varit tillsammans 4 månader innan han åkte iväg (två av dem under hans utbildning). Så allt kan ju hända för oss också. Men vi har pratat om det massor och båda är på det klara med vad vi vill under tiden han är iväg och vad vi vill efter att han kommit hem. Det blir lite "lägga förhållandet på is" (missförstå mig rätt) när han är iväg. vi försöker hålla så tät kontakt som möjligt, än så länge har det funkat över förväntan. Att göra slut innan respektive åker tycker jag känns larvigt (om det inte finns fler anledningar än missionen) Men finns det känslor ska man göra allt man kan för att behålla dem. Funkar det så funkar det, funkar det inte finns det massor med tid efter missionen att reda ut vad som hände och eventuellt göra ett nytt försök. Hoppas ni vågar försöka!!! Ta hand om er själva och stötta era respektive! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest En tjej till med killen nere Posted April 11, 2007 Report Share Posted April 11, 2007 Åh, Fillan! Vilken underbar pojkvän du har! Och snart får du hem honom också, är såå glad för din skull Följde ett tips från det här forumet och läser lite på resedagböcker från folk som skriver om livet därnere. Det gör att jag känner mig lite närmare min egen grabb och får mer förståelse för hur "vardagen" är därnere... Trillade då över ett inlägg där det står om dig och det var så fint! Att han skrev det just där också, blir nästan lite avundsjuk...det skulle min ALDRIG göra... Hoppas ni får det underbart på leaven! PS. Du får jättegärna dela med dig av fler tips som du kanske kommer på under den tiden *fniss* DS. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fillan Posted April 12, 2007 Report Share Posted April 12, 2007 Åh, Fillan! Vilken underbar pojkvän du har! Och snart får du hem honom också, är såå glad för din skull Följde ett tips från det här forumet och läser lite på resedagböcker från folk som skriver om livet därnere. Det gör att jag känner mig lite närmare min egen grabb och får mer förståelse för hur "vardagen" är därnere... Trillade då över ett inlägg där det står om dig och det var så fint! Att han skrev det just där också, blir nästan lite avundsjuk...det skulle min ALDRIG göra... Hoppas ni får det underbart på leaven! PS. Du får jättegärna dela med dig av fler tips som du kanske kommer på under den tiden *fniss* DS. Haha, kan inte säga emot att han är fantastisk =) Finns en anledning varför jag är tillsammans med honom ;) 11 dagar =) Jag läser oxå andra resedagböcker. Tittar lite på bilder och så. Det hjälper lite faktiskt. När han varit för trött för att orka berätta vettigt ;) så kan man läsa det som någon annan i hans grupp skriver och slippa bli frustrerad över att han inte berättar saker =) Tar nog bort en del smågnabb faktist. Tiden har gått väldigt snabbt.. jag va kanske lite för inställd på att det skulle vara jobbigt hela tiden.. men nu är det som sagt bara 11 dagar kvar och då har vi helt plötsligt varit ifrån varandra 2 månader. 1/4 del av tiden har försvunnit och veckorna i nedräckningen blir bara färre och färre. Jag tror faktiskt att det kan vara bra att förvänta sig att det ska vara skitjobbigt.. då blir man bara glad när man inser att man faktiskt fixar det mycket bättre än man trodde. Jag håller på att förbereda mig lite mentalt på att han ska åka iväg igen.. tror att denna perioden som kommer efter första leaven är den svåraste. (Har ingen aning egentligen men det känns så) Första är ju jobbig för att man inte är van... sen kommer andra.. då är det "bara" skola och jobb som vanligt... = mycket tid att tänka och sakna på, sen är han hemma igen.. och perioden efter det ska jag sommarjobba på kollo = ingen tid för mig själv. Och sen leave igen typ och sen är det bara 8 veckor kvar till hemkomst =) Så jag vet inte.. tips.. prata så mycket ni kan på telefon.. förstå honom när han inte kan prata så ofta som ni kanske gjort hittills. Skicka mail, riktiga brev, BILDER! Vanliga hederliga foton är nog det som min pojkvän blir gladast för. Se till att du inte är tillgänglig någon kväll så att han kan känna att han kan vara ledig trots att han inte hör av sig kanske (någon som förstår vad jag menar?) Det är menat på ett bra sätt iaf =) Man blir helt glad av att läsa sånna saker på resedagboken =) Just för att man vet att det är många andra som läser det och för att han är officiell med det. Det är ju skillnad på att höra jag älskar dig när man är ensamma hemma och få höra det bland folk. (Den egoistiska barnungen som behöver bekräftelse tittar fram ibland =P ) Leaven kommer bli grym! Ta hand om din man! (tur att jag aldrig skriver smärre uppsatser här ;) ) Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest MariaO Posted April 15, 2007 Report Share Posted April 15, 2007 Längesen man tittade in här nu.. Folk kanske undrat vart jag tagit vägen och varför jag inte skrivit om min pojkväns mission? Dagen då han åkte osv. Svaret ligger i att jag haft fortfarande fullt upp med min lägenhet och jobb, sen så damp det ner ett ledsamt besked. Min pojkvän fick inte åka på sin mission han drömt om och längtat efter så in i h*lvete. Oturligt nog så finns det såna små historier som man inte hör om. Alla får faktiskt inte följa med.. Hur tog man detta då? Visst blev jag glad, fick fjärilar i magen att få ha honom hemma. Men det stack till i hjärtat, det gjorde ont också. Jag känner honom så väl. Detta var ju hans dröm och så blir han "sviken" utav sina kamrater. Jag är fortfarande sur/förbannad över hur situationen låg till. Men det ska vi inte ta här. Livet går vidare och han mår bättre nu. Jag stöttar honom hela tiden och om han mår dåligt så ser jag det och räddar honom. Kärlek är bra underbart och jag älskar honom mer och mer för var dag som går. I vått och torrt håller vi. Och visst är det konstigt när kärleken greppar tag om en? Man skriver och skriver hur mycket man älskar nån tills det låter som ett babbel, hehe! Jag insåg det nu att jag babblade på.. Men jag är så glad för er alla andra hur ni lyckats, både de som har sin respektive på mission nu och de som fått hem sin. Är så underbart att få läsa det ni skriver, vad ni upplever och hur det verkligen är/känns. Ni är starka, modiga, helt fantastiska människor. Men ödet är väl som det är, jag som ansökte till mönstring fick ett avslag i samma tid som min pojkvän fick avrusta. Livet är bra konstigt. Kämpa nu allihop, det här kommer gå vägen för er alla! Jag finns här även om jag inte "passar" in längre.. Kramar /Maria Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fillan Posted April 22, 2007 Report Share Posted April 22, 2007 Nu va det dags för mig igen =) Imorgon kommer han hem! En veckas leave! Lyckligare flickvän får man leta efter =) Det ska mysas umgås, festas och hinnas med massa massa saker. Tiden kommer gå så fruktansvärt snabbt... men förhoppningsvis går veckorna efter leaven lika snabbt =P Hur går det för er andra som har respektive iväg? Hoppas att det funkar bra för er med! Och att ni snart får hemm era nära och kära! Galet pirr i magen =D Man är som en nykär fjortis igen ;) Nu ska jag gå och försöka sova lite innan jag ska upp och hämta honom på flygplatsen! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
JOsefine Posted April 25, 2007 Report Share Posted April 25, 2007 Hej allihopa! Skönt att höra att ni har det bra! Jag har nu haft min prins hemma i ca 7 veckor och vi har inte haft några svårigheter alls att hitta tillbaka till varandra. Jag har läst så mycket om att det kan bli svårt när han kommer hem och att han behöver lång tid på sig att acklimatisera sig, men vi var tillbaks till varandra direkt och han har inte haft några svårigheter att komma hem alls. Han har inte ens tänkt på Kosovo men givetvis pratar han med sina missionspolare titt som tätt och de ska ses nu i valborg nästan allihopa. Så jag har inget negativt alls att säga om hemkomsten.. Vi är fortfarande som vi var dom första månaderna i vårt förhållande Tokkära!! Ha det så jättehärligt nu när han är hemma på leaven! Lycka till allihopa!! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest Nadja Posted May 16, 2007 Report Share Posted May 16, 2007 Hej! Har verkligen uppskattat vad alla har skrivit här. Min pojkvän är i Afghanistan sedan ca 5 veckor och kommer hem på sin första leave om ca 1 månad. Det ska verkligen bli härligt att ha honom hemma i midsommar. Känner dock att jag har dåligt samvete för att jag inte kan ta ledigt från jobbet under hela hans leave. Han kommer ju hem flera gånger och jag måste ju spara på min ledighet... Fick veta att de sprungit Göteborgsvarvet på campen. Tydligen 21 varv i strålande solsken. Någon hade även sprungit med skyddsmask på...snacka om testosteronöverskott!! //Nadja Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fillan Posted May 20, 2007 Report Share Posted May 20, 2007 Det är fantastiskt att få hem pojkvännen efter att inte ha träffats på väldigt länge. Man vill bara vara med honom hela tiden! Jag tror att det kan vara bra att du inte tar ledigt hela tiden, så han får en chans att få lite lugn och ro (missförstå mig rätt där ) och kunna känna att han kan göra precis vad han vill. Alla löser nog leavefrågan på olika sätt beroende på hur ens egen situation ser ut. Jag och min pojkvän åkte iväg till en stuga i skogen och bodde där i två nätter det första vi gjorde när han kom hem på sin första leave. Fantastiskt är väl det bästa ordet för att beskriva det. Det va lugnt, skönt och vi kunde komma ikapp med varandra. Vi stängde av mobiler osv i bilen på vägen dit. Mycket bra =D Det finns galningar överallt =) 21 varv... jösses. 4 veckor kvar tills min man kommer hem! Tiden går överraskande fort och det känns valdigt väldigt skönt! Nästa leave kommer nog bli lite mer stressig än den första.. Men det får vi skylla oss själva för =) Men den där veckan i Turkiet på tu man hand kändes väldigt lockande ;) Ta hand om era respektive! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest Zaramia Posted May 24, 2007 Report Share Posted May 24, 2007 Hej! Har verkligen uppskattat vad alla har skrivit här. Min pojkvän är i Afghanistan sedan ca 5 veckor och kommer hem på sin första leave om ca 1 månad. Det ska verkligen bli härligt att ha honom hemma i midsommar. Känner dock att jag har dåligt samvete för att jag inte kan ta ledigt från jobbet under hela hans leave. Han kommer ju hem flera gånger och jag måste ju spara på min ledighet... Fick veta att de sprungit Göteborgsvarvet på campen. Tydligen 21 varv i strålande solsken. Någon hade även sprungit med skyddsmask på...snacka om testosteronöverskott!! //Nadja Hej! Min pojkvän har också varit i Afghanistan ungefär lika länge som din, och han kommer hem till midsommar. Det är skönt att kika in här ibland och läsa vad folk har skrivit, så man inte glömmer att man inte är ensam i denna situation. Jag bor i Finland, och det har varit mycket om Afghanistan på nyheterna här de sista dagarna, eftersom en finsk soldat dog i Maimana häromdagen. Att det pratas om hur farligt det är i Afghanistan i tidningarna, på tv och i radion gör inte oron direkt mindre. Men varje gång man får ett samtal från landet långt bort, så känns det lite bättre... =) Det är första gången jag skriver hit nu... Men det blir säkert fler =) -Sara- Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest Nadja Posted May 28, 2007 Report Share Posted May 28, 2007 Hej! Undrar om någon har koll på när det skulle vara en anhörigdag ute i Kunsängen för anhöriga till de som är i Afghanistan nu? Om jag inte missförstod det hela så skulle det bli en träff under missionen så vi får veta lite hur de har det. Är det någon som vet? //Nadja som snart får hem sin pojkvän på första leaven Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
SteveO Posted May 28, 2007 Report Share Posted May 28, 2007 Det brukar skickas ut ett brev till dom anhöriga som man angivit som närmast anhörig. I det brevet så brukar dom tala om vilket datum som anhörigträffen går av stapeln. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fillan Posted June 3, 2007 Report Share Posted June 3, 2007 Halvvägs in i missionen nu! Det känns bra, men tungt ibland. Tiden har gått mycket fortare än vi någonsin kunde hoppats. 4 månader är inte så lång tid egentligen. Vi hoppas på att nedförsbacken börjar efter nästa leave, då är det ju som sagt mindre än halva tiden kvar. Det är sommar, han har saker att göra, jag har saker att göra så förhoppningsvis kommer tiden bara rusa iväg då med. Ibland är det tufft att sitta hemma och "vänta" på samtal, men man gör ju så mycket för dem, de är ju så viktiga. Den lilla kontakten betyder så mycket. Det är tufft när saker och ting gör att samtalen blir så upphackade att det inte går att säga något vettigt. Men det är ändå skönt att veta att det är bra med honom. Hoppas att det går bra för alla andra som har respektive iväg! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest En tjej till med killen nere Posted June 3, 2007 Report Share Posted June 3, 2007 Näe tjejer (och killar) nu orkar jag snart inte mer. Det känns som om jag ska gå sönder inombords... Tror inte att jag vill utsätta mig själv för det här mer Jag tycker inte att jag får någon förståelse från min kille att det kan vara jobbigt att "vara kvar" hemma. Bland det värsta är att det liksom aldrig finns något "vi" när leaver eller framtiden ska planeras, känns som om jag kämpar i motvind...ska man verkligen behöva kämpa så mycket? Dessutom blir våra samtal sällan bra, vi pratar om vad vi har gjort och sen är det inte mer. Skall erkännas att jag blir måttlig svartsjuk på tjejen som han tydligen diskuterar allt mellan himmel och jord med som också gör utlandstjänst därnere *morr* Men det vågar jag inte erkänna...borde man det? Och isåfall vad vill man åstadkomma med det? Få nån bekräftelse på att det är jag som gäller eller vad? Tror problemen ligger djupare än så... Jag drar en djup olycklig suck och förbannar än en gång att jag inte kan ringa, han svarar inte på sms eller mail... Jaha, godnatt då. Hoppas att era killar (och tjejer) uppskattar ER för att ni inte tjatar eller är ledsna i telefon eller låter de veta att ni egentligen behöver jättemycket bekräftelse som de inte orkar ge eller nåt..... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Betty Posted June 4, 2007 Report Share Posted June 4, 2007 Till en tjej till med killen där nere: Min kille har i vanliga fall en tendens att vara som din när det gäller sms och mail, det är precis som man inte är viktig nog att förtjäna ett svar. Så känner jag det i alla fall, det finns för lite förståelse och för mycket egocentrering. Nu råkade det bli så att ett litet tag innan han åkte till Aghanistan så ville jag göra slut, inte för att han skulle åka utan för att han varit illojal och svikit på annat sätt. Plus att han är för kass på att bekräfta att det är jag som gäller. Men se det var han inte alls med på, att det skulle bli slut menar jag. Nu vet han inte hur väl han vill mig och hör av sig på ett helt annat sätt än han gjort när vi varit ifrån varandra innan. Jag tycker det är trist att det ska behöva komma till att man är beredd att gå innan man börjar få uppskattning i relationen, men så är det ibland. Känner med dig och förstår att du är sotis när han verkar mer intresserad av henne som han tjänstgör ihop med... Det är hans ansvar att få dig att känna dig viktig och gör han inte det så kanske du ska fundera över hur viktig han ska få lov att vara för dig. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest Nadja Posted June 4, 2007 Report Share Posted June 4, 2007 Till en tjej till med killen där nere: Kan förstå vad du menar då kollegerna verkligen kommer varandra nära i och med att de inte har familjen nära. I och med att det är en tjej han blivit "kompis" med så känns det ännu värre för dig. Jag har förklarat för min pojkvän hur jag upplever den här resan. Stressen och oron att det ska hända något, att man kollar nyheterna extra noga och kan pusta ut då inget från Afghanistan rapporteras. Jag är ju inte där och kan ju inte veta hur det är eller hur saker och ting fungerar. Jag ställer en massa frågor, för jag vill inte leva i blindo. Jag berättar också när jag är ledsen och förväntar mig att han ska stötta mig. (Om jag inte berättar hur jag mår, så kan han ju inte veta) Ensamheten kan ibland kännas extremt påfrestande. Jag längtar så enormt efter att denna prövning ska vara över. Jag har dock insett att denna "resa" kan antingen stärka eller avsluta ett förhållande. Om man har tveksamheter i sin relation så kommer avståndet antingen göra så att man inser vad mycket man tycker om sin partner eller så tar förhållandet slut. Avvakta tills han kommer hem på leave och se efter hur han är mot dig och hur ni trivs tillsammans. Håller tummarna att det ska lösa sig för dig, jag vet att det är jobbigt! Speciellt när han inte berättar speciellt mycket i telefonen utan jag måste bjuda till rätt ordentligt och berätta om vad jag gör på hemmaplan. /Nadja Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
golffoxtrotfive Posted June 5, 2007 Report Share Posted June 5, 2007 Näe tjejer (och killar) nu orkar jag snart inte mer. Det känns som om jag ska gå sönder inombords...Tror inte att jag vill utsätta mig själv för det här mer Jag tycker inte att jag får någon förståelse från min kille att det kan vara jobbigt att "vara kvar" hemma. Bland det värsta är att det liksom aldrig finns något "vi" när leaver eller framtiden ska planeras, känns som om jag kämpar i motvind...ska man verkligen behöva kämpa så mycket? Dessutom blir våra samtal sällan bra, vi pratar om vad vi har gjort och sen är det inte mer. Skall erkännas att jag blir måttlig svartsjuk på tjejen som han tydligen diskuterar allt mellan himmel och jord med som också gör utlandstjänst därnere *morr* Men det vågar jag inte erkänna...borde man det? Och isåfall vad vill man åstadkomma med det? Få nån bekräftelse på att det är jag som gäller eller vad? Tror problemen ligger djupare än så... Jag drar en djup olycklig suck och förbannar än en gång att jag inte kan ringa, han svarar inte på sms eller mail... Jaha, godnatt då. Hoppas att era killar (och tjejer) uppskattar ER för att ni inte tjatar eller är ledsna i telefon eller låter de veta att ni egentligen behöver jättemycket bekräftelse som de inte orkar ge eller nåt..... förstår så väl att det känns tungt emellanåt och det kan ingen hjälpa dej med för att göra bättre, men om du vill prata med nån som åtminstonde förstår hur du kan känna dej så kanske fredsbaskrarnas kamratstödjare kan vara till en liten hjälp prova nån av dessa http://www.fredsbaskrarna.se/modules.php?n...page&pid=23 kan ju inte lova nått men stor förståelse har dom, och vet vad dom pratar om. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fillan Posted June 5, 2007 Report Share Posted June 5, 2007 Jag inser ju nu hur lyckligt lottad jag är... jag har ju projicerat en bild av att alla har det som vi har. Att man bråkar ibland över telefon/mail/sms men att man löser problemen tillslut och inte går runt och oroar sig ofta. Jag är så lessen för er som inte mår bra när era respektive är iväg :( Det gör ont att inte kunna hjälpa... Jag hoppas så att allt kommer att lösa sig! Jag är ju av skolan där man inte ska ta någon skit.. men jag anser heller inte att man ska avsluta ett förhållande över telefon. Försök hålla ut till leaven iaf och se hur ni mår när ni är där. Det är aldrig kul att känna att man går sönder innombords.. Vi finns ju här för att hjälpa till att hantera saker. Lufta saker här som du känner att du inte kan säga till honom. Vi kan hjälpa dig att hantera det innan det går överstyr. Jag själv är expert på att förstora upp saker =/ Det är viktigt att försöka stoppa sig själv när man trillar in i tankebanor som inte gynnar varken sig själv eller partnern. Jag tror så innerligt på att prata med varandra... att berätta hur man känner och vad det är som gör att man känner så... känner du att det är jobbigt att han hittat en av få tjejer på missionen att lätta hjärtat på och du inte får reda på hur han har det så säg det till honom. Får han inte veta det kan han inte heller göra något åt det. Jag vill ju vara en del av min pojkväns mission.. jag vill ju att han ska berätta saker för mig i första hand. Självklart har han folk som han pratar med där nere med. Vi hade faktiskt diskussionen om tjejer i missionen med.. och vem man väljer som vän osv innan han åkte ner. Och det har nog hjälpt oss väldigt mycket i dagsläget. Jag hoppas så att ni löser saker och ting och kommer ur det här som ett stärkt par! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest En tjej till med killen nere Posted June 7, 2007 Report Share Posted June 7, 2007 Fillan: Nu menar inte jag att snoka i ert privatliv på något sätt och jag förstår om du inte vill berätta... Men jag är lite intresserad av att få reda på hur den diskussionen om vem man väljer som vän osv löd och vad ni kom fram till? Kanske borde ha någon liknande nämligen... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fillan Posted June 8, 2007 Report Share Posted June 8, 2007 En tjej till med killen nere: Fråga får man alltid göra =) Eftersom vårt förhållande va så himla nytt när han åkte ner pratade vi om saker som kunde göra missionstiden besvärlig för oss. Svartsjuka va en av de saker som kom upp, både för honom och för mig. Diskussionen gick i banorna om vilka man söker sig till för närhet och vänskap. Vi insåg båda två att vi skulle bli svartsjuka om respektive helt plötsligt skaffade sig en ny "bästis" som va av motsatt kön. Båda är medvetna om att en del saker bara händer, men man kan styra en del över vem man söker sig till (tycker vi iaf). Så det vi kom överrens om va att så långt som möjligt undvika att skaffa oss en så nära relation med någon av motsatt kön under missionstiden. Han har en tjej i sin grupp så det va väl lite där det hela grundade sig egentligen. Hans åsikt va väl typ att det finns så många andra som komer vilja bli polare och antagligen mer med de få tjejerna som finns så han varken ville eller kände att han behövde jobba på det. Självklart måste han jobba med henne och jag har träffat henne med och hon verkar helt ok, men om han helt plötsligt bara hänger med henne skulle jag nog tycka att situationen är lite olustig. Jag tror att det är viktigt att erkänna för sig själv och sin partner att man är svartsjuk ibland.. och berätta vad det är man själv upplever. Det är ju så lätt att börja måla upp bilder i huvudet. Ett förhållande genom telefon/sms/mail är svårt.. och det måste få vara det också. men kan man göra saker lite lättare så tycker jag att man ska göra det. Jag ser inget nederlag i att berätta att man blir svartsjuk över att han hittat en "såååååååå bra tjej" där nere, man vill ju vara den tjejen själv. Först då kan man börja prata om vad det är som är jobbigt och kan få svar på sina frågor. Jag vet att min pojkvän är svartsjuk över en del saker som händer här hemma. Då får vi lösa dem och prata om det som hänt och grunden till allt. Till slut löser sig allt. Har jag varit luddig nog? =) Jag vill få fram så mycket och få fram det på rätt sätt, ibland misslyckas jag men jag hoppas att du förstår vad jag menar. Det handlar inte om några tvång på att vi inte får umgås med killar eller tjejer utan bara att man kanske inte behöver skaffa en av motsatt kön att ha som den man anförtror allt åt. 9 dagar kvar till leave nu! *längtar så* Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest Izzie Posted July 27, 2007 Report Share Posted July 27, 2007 Hej alla härliga tjejer! Här kommer en till tjej som precis upptäckt forumet. Eller ja, jag har känt till det tidigare men inte vetat att det fanns så mycket intressant läsa... Min kille är iväg till Kosovo på KS15:s mission, och har således varit borta ett antal månader nu. Oron har helt klart varit större innan avresa än oron hemma under missionstiden - vilket har känst otroligt betryggande för mig. Det blir också på något sätt ett slags "betyg" på hur starkt förhållandet är, och man får verkligen perspektiv på saker och ting. Till "Fillan", jag misstänker att våra killar med all säkerhet känner varann, då han också är inom skytte. Ville bara säga hej och att jag finns, och gärna delar med mig av mina erfarenheter, tankar och känslor. Vi tjejer behöver varandra! En tjej till med killen nere: Fråga får man alltid göra =) Eftersom vårt förhållande va så himla nytt när han åkte ner pratade vi om saker som kunde göra missionstiden besvärlig för oss. Svartsjuka va en av de saker som kom upp, både för honom och för mig. Diskussionen gick i banorna om vilka man söker sig till för närhet och vänskap. Vi insåg båda två att vi skulle bli svartsjuka om respektive helt plötsligt skaffade sig en ny "bästis" som va av motsatt kön. Båda är medvetna om att en del saker bara händer, men man kan styra en del över vem man söker sig till (tycker vi iaf). Så det vi kom överrens om va att så långt som möjligt undvika att skaffa oss en så nära relation med någon av motsatt kön under missionstiden. Han har en tjej i sin grupp så det va väl lite där det hela grundade sig egentligen. Hans åsikt va väl typ att det finns så många andra som komer vilja bli polare och antagligen mer med de få tjejerna som finns så han varken ville eller kände att han behövde jobba på det. Självklart måste han jobba med henne och jag har träffat henne med och hon verkar helt ok, men om han helt plötsligt bara hänger med henne skulle jag nog tycka att situationen är lite olustig. Jag tror att det är viktigt att erkänna för sig själv och sin partner att man är svartsjuk ibland.. och berätta vad det är man själv upplever. Det är ju så lätt att börja måla upp bilder i huvudet. Ett förhållande genom telefon/sms/mail är svårt.. och det måste få vara det också. men kan man göra saker lite lättare så tycker jag att man ska göra det. Jag ser inget nederlag i att berätta att man blir svartsjuk över att han hittat en "såååååååå bra tjej" där nere, man vill ju vara den tjejen själv. Först då kan man börja prata om vad det är som är jobbigt och kan få svar på sina frågor. Jag vet att min pojkvän är svartsjuk över en del saker som händer här hemma. Då får vi lösa dem och prata om det som hänt och grunden till allt. Till slut löser sig allt. Har jag varit luddig nog? =) Jag vill få fram så mycket och få fram det på rätt sätt, ibland misslyckas jag men jag hoppas att du förstår vad jag menar. Det handlar inte om några tvång på att vi inte får umgås med killar eller tjejer utan bara att man kanske inte behöver skaffa en av motsatt kön att ha som den man anförtror allt åt. 9 dagar kvar till leave nu! *längtar så* Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest Guest Posted July 30, 2007 Report Share Posted July 30, 2007 Hej alla här på forumet! Trisst att det inte har skrivits så mycket på sista tiden då jag gärna är här inne och läser. Vill tipsa om http://www.soldat2007.blogspot.com, där man kan läsa om en tjej som är i vår situation. Jag tycker det är intrssant läsning, vad tycker ni? Ha det gott, /En som längtar till nästa leave Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fillan Posted July 30, 2007 Report Share Posted July 30, 2007 Välkommen Izzie Det låter inte helt omöjligt att de skulle känna varandra =) Camp Victoria är ju inte så stort och B-coy är ju ännu mindre =D Nu när halva missionen och lite till är avklarad börjar allt kännas som någon form av nedförsbacke. Man vill inget annat än att ha hem honom men man inser att man har passerat den värsta delen av äventyret. Sommaren har passerat fort och de senaste veckorna har bara rusat förbi, mycket jobb för både mig och pojkvännen. Izzie: Det är bara att höra av sig om det är något. Jag hoppas att jag kan ha något vettigt att komma med ibland ;) Annars är jag bara luddig =) Det är lite synd att det inte är så mycket aktivitet här inne nu över sommaren, det tycker jag med. Jag skyller på massor med jobb och lite tillgång till internet =) Ska försöka bättra mig! =D Jag har läst hennes blogg med, tycker det är läsvärd helt klart. Visar på småsakerna som är jobbiga som kan vara svåra att förklara för någon som inte sitter i samma sits. Hej alla härliga tjejer! Här kommer en till tjej som precis upptäckt forumet. Eller ja, jag har känt till det tidigare men inte vetat att det fanns så mycket intressant läsa... Min kille är iväg till Kosovo på KS15:s mission, och har således varit borta ett antal månader nu. Oron har helt klart varit större innan avresa än oron hemma under missionstiden - vilket har känst otroligt betryggande för mig. Det blir också på något sätt ett slags "betyg" på hur starkt förhållandet är, och man får verkligen perspektiv på saker och ting. Till "Fillan", jag misstänker att våra killar med all säkerhet känner varann, då han också är inom skytte. Ville bara säga hej och att jag finns, och gärna delar med mig av mina erfarenheter, tankar och känslor. Vi tjejer behöver varandra! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.