Richie_3000 Posted January 6, 2007 Report Share Posted January 6, 2007 min kille är 24 & ska iväg på fs13. vad han ska göra där nere är att va skyddsvakt/eskortvakt ungefär. vilken benämning det är på den tjänsten exakt kan jag inte dock jag själv är 22, vi har nu varit tillsammans i nån månad. därinnan dejtade vi i ca 2 månader. vet att det är en kort tid, men vi kommer klara oss. vi har klargjort vart vi står & vad vi vill, samt att vi ska prata om vad det än är - att va öppen mot varann. Jora för fan vi har nog så öppet förhållande man kan ha, kan nog bero på våra föräldrar då vi båda är uppväxta på liknande sätt av föräldrar som påminner rätt mkt om varann. Vi har haft det underbart ända sedan dag 1 och ser inga svårigheter med att göra detta. Det är ju ändå "bara" 9mån och man kan ju hålla kontakt till skillnad från hur det kunde vara förr....... Låter som att ni har ett moget och uppriktigt förhållande till varann trots den (än så länge) korta tiden som förmodligen o förhoppningsvis kommer bli längre En kort tid är inte det som avgör om förhållandet klarar en mission eller inte om du frågar mig, min erfarenhet är hur partnerna är gentemot varann, vilken respekt och öppenhet man har m.m. Jag är helt övertygad om att det inte ska vara några problem för oss och det låter som att det förmodligen inte lär vara några problem för er heller Vi har varit sambos i snart 9mån och förlovade i snart 2mån. Så länge man är uppriktiga mot varann, stöttar varann i besluten istället för att motverka dem (som vissa kan göra i sina förhållanden), och som du nämner vara öppna så har man oftast inga som helst problem, det är iaf min erfarenhet. Nu är Lisa iaf godkänd av Kimster å CO så nu ska jag sluta shitchatandet här å återgå till min väntan på inryck och låta henne skriva vad hon har att tycka å tänka om det hela :P Önska din snubbe lycka till från mig så får du ha en bra flytt å längta till första Leave Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest MariaO Posted January 7, 2007 Report Share Posted January 7, 2007 Jora för fan vi har nog så öppet förhållande man kan ha, kan nog bero på våra föräldrar då vi båda är uppväxta på liknande sätt av föräldrar som påminner rätt mkt om varann. Vi har haft det underbart ända sedan dag 1 och ser inga svårigheter med att göra detta. Det är ju ändå "bara" 9mån och man kan ju hålla kontakt till skillnad från hur det kunde vara förr.......Låter som att ni har ett moget och uppriktigt förhållande till varann trots den (än så länge) korta tiden som förmodligen o förhoppningsvis kommer bli längre En kort tid är inte det som avgör om förhållandet klarar en mission eller inte om du frågar mig, min erfarenhet är hur partnerna är gentemot varann, vilken respekt och öppenhet man har m.m. Jag är helt övertygad om att det inte ska vara några problem för oss och det låter som att det förmodligen inte lär vara några problem för er heller Vi har varit sambos i snart 9mån och förlovade i snart 2mån. Så länge man är uppriktiga mot varann, stöttar varann i besluten istället för att motverka dem (som vissa kan göra i sina förhållanden), och som du nämner vara öppna så har man oftast inga som helst problem, det är iaf min erfarenhet. Nu är Lisa iaf godkänd av Kimster å CO så nu ska jag sluta shitchatandet här å återgå till min väntan på inryck och låta henne skriva vad hon har att tycka å tänka om det hela :P Önska din snubbe lycka till från mig så får du ha en bra flytt å längta till första Leave så sant som du skriver det: nu kan man hålla kontakt mer & det värdesätter vi det ges ju en fördel då, men jag tror att både du & din tjej & jag & min kille skulle klara det hela även om telefon inte skulle ha funnits. tack för din åsikt angående vårt förhållande, känns bra att någon annan också tycker att det kommer gå bra & stödjer oss. jag stödjer er självfallet. & om det är ok så vill jag gärna hålla kontakten med dig, du är en bra go prick har även läst några av fs12s resedagböcker & jag själv blir sugen att också åka & göra nåt liknande. vet nu ännu mer efter att ha läst där att min kille kommer få det så jävla kul på utbildningen & även nere i afghanistan. har också fått en inblick hur läget är/har varit där nu.. så jag är mycket positiv till det hela & säker på att allt kommer gå lugnt till. kan erkänna att jag är lite avis på sjävla mission & att han får åka samt all gemenskap man får ne nu ska jag skriva en liten rad till din tjej & sakna min kille som är på jobbet Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Divex Posted January 7, 2007 Report Share Posted January 7, 2007 hörde en låt för några veckor sedan som jag fastnade för. sen har jag fått hem den & jag tyckte den passade så bra för mig & min kille som ska på utlandsmission. han tyckte jag skulle lägga upp den här. tror den passar för mer än mig & min kille. så varsågod alla om någon skulle vilja ha denna så kan jag möjligtvis kanske skicka den.. Avril Lavigne - Keep Holding On You’re not alone, together we stand I’ll be by your side, you now I’ll take your hand When it gets cold, and it feels like the end There’s no place to go, you know I won’t give in (Ahh, ahh) No I won’t give in (Ahh, ahh) Keep holding on Cause you know we’ll make it through, we’ll make it through Just stay strong Cause you know I’m here for you, I’m here for you There’s nothing you could say (Nothing you could say) And nothing you could do (Nothing you could do) There’s no other way when it comes to the truth So Keep holding on Cause you know we’ll make it through, we’ll make it through So far away, I wish you were here Before it’s too late, this could all disappear Before the doors close, and it comes to an end With you by my side I will fight and defend (Ahh, ahh) I’ll fight and defend (Ahh, ahh) Yeeah, yeah Keep holding on Cause you know we’ll make it through, we’ll make it through Just stay strong Cause you know I’m here for you, I’m here for you There’s nothing you could say (Nothing you could say) And nothing you could do (Nothing you could do) There’s no other way when it comes to the truth So Keep holding on Cause you know we’ll make it through, we’ll make it through Hear me when I say when I say I believe Nothing's gonna change, nothing's gonna change destiny Whatever's meant to be will work out perfectly Yeeah, yeah, yeah, yeaaaah La da da da La da da da La da da da da da da da da da Keep holding on Cause you know we’ll make it through, we’ll make it through Just stay strong Cause you know I’m here for you, I’m here for you There’s nothing you could say (Nothing you could say) And nothing you could do (Nothing you could do) There’s no other way when it comes to the truth So Keep holding on Cause you know we’ll make it through, we’ll make it through (Ahh, ahh) (Ahh, ahh) Keep holding on (Ahh, ahh) (Ahh, ahh) Keep holding on There’s nothing you could say (Nothing you could say) And nothing you could do (Nothing you could do) There’s no other way when it comes to the truth So Keep holding on Cause you know we’ll make it through, we’ll make it through Ja det är en nice låt Hej förresten! Jag heter Roland och ska också ner på samma resa som R -3000 Har gjort 2 resor tidigare och har funderat en del på pykologin i innan/under / efter en resa. Det som uppfattassom en sköld av av flickvänner mfl som blir kvar hemma är egentligen vår FOKUSERING på uppgiften. Man blir så inne i grejen att annat inte hinns med, samtidigt är det svårt att förklara just den biten, men ändå är man lika kär i sin flickvän eller fru som tidigare. Det blir lättare om man som jag gjort flera resor och kan hantera det. Ha det så gått och försök förstå vad din man går igenom. /Roland Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest LisaÅ Posted January 7, 2007 Report Share Posted January 7, 2007 Hej! Nu har jag hittat hit, eller ja, hittat och hittat... jag har hängt över min killes axel och nyfiket läst inläggen här på forumet sedan flera månader tillbaka och tänkte inte registrera mig förrän han åkt iväg på sin mission till Kosovo (KS15) nu i slutet på februari. Just nu är det lite blandade känslor kring det hela för å ena sidan så vill jag inte höra talas om utlandstjänst och allt vad det innebär utan bara stanna tiden här och nu å andra sidan är det skönt att förbereda sig lite och inte bara stänga ute det faktum att han ska var borta i 9 månader för då finns risken att jag får en smärre chock när den dagen kommer då han faktiskt måste åka. Därför tänkte jag att jag redan nu kunde registrera mig här och prata med folk som är/har varit i samma situation och därför förstår en lite bättre än vad de runt om kring mig gör. Nu när inryck närmar sig för min killes del så vill jag spendera all möjlig tid med honom, leva vardagsliv och diskutera tankar, känslor och funderingar kring det hela med honom. Jag får svar på de funderingar jag har av honom men det kommer en dag då han har åkt ner på mission och det inte är lika lätt att få svar på sina funderingar när man behöver det då kan det vara skönt att ha någonstans att vända sig! //Lisa Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Tullus Posted January 7, 2007 Report Share Posted January 7, 2007 Hej Jonna. Hoppas verkligen att allt lost sig till det battre. Jag har forstatt att det som var riktigt jobbigt for dig var att vara ensam och ifran den man tycker om/gillar/alskar valdigt mycket har varit det som ar jobbigast. Helt riktigt. Vi man, som aker ivag pa utlandstjanst tenderar att bara tanka pa oss sjalva till mangt och mycket och glomma de som vi lamnar kvar hemma. Dessa gor ocksa en mission och manga ganger utan att vi (man) tanker pa detta. Jag hoppas verkligen att ert forhallande starktes efter denna erfarenhet och att ni nu ar stabilare i ert forhallande. Sjalv sa far jag bara gratulera om sa ar fallet. Men det jag last av det du skivit om an for ett tag sedan sa har jag forstatt att det bara var en manad kvar av missionen??? Och da kan man ju tanka sig om manhar hallit ut i atta manader redan sa kan man gora det en manad till men riktigt sa enkelt ar det ju inte speciellt om man har det behovet som du har/hade med narhet. Enkelt som f-n att saga att "bara" en manad kavr men egentligen sa ar det mycket langre an sa..... Ber om urakt om de tre sista bokstaverna i alfabetet forvunnit men jag har inte dom pa den "bradan" jag skriver fran. Hoppas att allt ordnat sig och att du har ett bra liv nu. Mvh Sgt. Tullus Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
tsomitore Posted January 8, 2007 Report Share Posted January 8, 2007 (edited) Välkommen till forumet Lisa! Ett litet tips vad gäller LEAVE.. Det är otroligt lätt att lägga upp alla saker man vill göra, det är så många människor som skall träffas och sååå många grejer som skall hinnas med under de dagarna. Om det går/Om ni kan, låt bli att planera allt sånt eftersom det lätt blir så att man inte hinner med alla människor/saker som man vill och det resulterar i att man känner sig skyldig över det efteråt. Försök att ta dagarna som de kommer istället, stressa inte under leaven. Oftast mår man bättre då.. (Varit med om det själv.. ta det till Er om ni vill eller strunta i det) Edited January 8, 2007 by tsomitore Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
kristina Posted January 8, 2007 Report Share Posted January 8, 2007 Hej! Nu har jag hittat hit, eller ja, hittat och hittat... jag har hängt över min killes axel och nyfiket läst inläggen här på forumet sedan flera månader tillbaka och tänkte inte registrera mig förrän han åkt iväg på sin mission till Kosovo (KS15) nu i slutet på februari. Just nu är det lite blandade känslor kring det hela för å ena sidan så vill jag inte höra talas om utlandstjänst och allt vad det innebär utan bara stanna tiden här och nu å andra sidan är det skönt att förbereda sig lite och inte bara stänga ute det faktum att han ska var borta i 9 månader för då finns risken att jag får en smärre chock när den dagen kommer då han faktiskt måste åka. Därför tänkte jag att jag redan nu kunde registrera mig här och prata med folk som är/har varit i samma situation och därför förstår en lite bättre än vad de runt om kring mig gör. Nu när inryck närmar sig för min killes del så vill jag spendera all möjlig tid med honom, leva vardagsliv och diskutera tankar, känslor och funderingar kring det hela med honom. Jag får svar på de funderingar jag har av honom men det kommer en dag då han har åkt ner på mission och det inte är lika lätt att få svar på sina funderingar när man behöver det då kan det vara skönt att ha någonstans att vända sig! //Lisa Hej Lisa! Kul att du har registrerat dig här också! jag har min kille just nu på utlandstjänst och jag kände precis som du gör nu innan han åkte. Jag kan bara säga att det kommer bli bättre och det kommer gå bra, du verkar så stadigt på jorden! Jag var dönervös när min kille åkte och jag var faktiskt om jag ska vara riktigt ärlig vettförskrämd! Men halva tiden har nu gått och jag tycker det funkar bra. Jag tror du tar det mer med ro än vad jag gjorde... Något som underlättat för oss är att ha så tät kontakt som möjligt så man är en naturlig del av varandras vardag ändå på något vis. Ha det bra! // K Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest MariaO Posted January 8, 2007 Report Share Posted January 8, 2007 Välkommen till forumet Lisa! Ett litet tips vad gäller LEAVE.. Det är otroligt lätt att lägga upp alla saker man vill göra, det är så många människor som skall träffas och sååå många grejer som skall hinnas med under de dagarna. Om det går/Om ni kan, låt bli att planera allt sånt eftersom det lätt blir så att man inte hinner med alla människor/saker som man vill och det resulterar i att man känner sig skyldig över det efteråt. Försök att ta dagarna som de kommer istället, stressa inte under leaven. Oftast mår man bättre då.. (Varit med om det själv.. ta det till Er om ni vill eller strunta i det) ett jättebra tips tsomitore! ..väldigt förståeligt om de som kommer hem på leave slipper planerade saker & stress. bara göra det som faller en in.. att varva ner till vardagslivet igen. händer redan tillräckligt mycket på missionen behåll killen/tjejen för er själva! mys, laga mat, ta en promenad, se en efterlängtad film tillsammans osv. & ha utrymme för varann. kanske är lätt för mig att säga & spekulera i när min kille inte ens har åkt än, men men.. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest MariaO Posted January 8, 2007 Report Share Posted January 8, 2007 Hej! Nu har jag hittat hit, eller ja, hittat och hittat... jag har hängt över min killes axel och nyfiket läst inläggen här på forumet sedan flera månader tillbaka och tänkte inte registrera mig förrän han åkt iväg på sin mission till Kosovo (KS15) nu i slutet på februari. Just nu är det lite blandade känslor kring det hela för å ena sidan så vill jag inte höra talas om utlandstjänst och allt vad det innebär utan bara stanna tiden här och nu å andra sidan är det skönt att förbereda sig lite och inte bara stänga ute det faktum att han ska var borta i 9 månader för då finns risken att jag får en smärre chock när den dagen kommer då han faktiskt måste åka. Därför tänkte jag att jag redan nu kunde registrera mig här och prata med folk som är/har varit i samma situation och därför förstår en lite bättre än vad de runt om kring mig gör. Nu när inryck närmar sig för min killes del så vill jag spendera all möjlig tid med honom, leva vardagsliv och diskutera tankar, känslor och funderingar kring det hela med honom. Jag får svar på de funderingar jag har av honom men det kommer en dag då han har åkt ner på mission och det inte är lika lätt att få svar på sina funderingar när man behöver det då kan det vara skönt att ha någonstans att vända sig! //Lisa Hej Lisa! Kul att du har registrerat dig här också! jag har min kille just nu på utlandstjänst och jag kände precis som du gör nu innan han åkte. Jag kan bara säga att det kommer bli bättre och det kommer gå bra, du verkar så stadigt på jorden! Jag var dönervös när min kille åkte och jag var faktiskt om jag ska vara riktigt ärlig vettförskrämd! Men halva tiden har nu gått och jag tycker det funkar bra. Jag tror du tar det mer med ro än vad jag gjorde... Något som underlättat för oss är att ha så tät kontakt som möjligt så man är en naturlig del av varandras vardag ändå på något vis. Ha det bra! // K hej kristina! har en fråga, eller två, till dig.. vad för utlandstjänst är din kille på nu? & är perioden 9 månader eller kanske mindre? /maria Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
kristina Posted January 8, 2007 Report Share Posted January 8, 2007 Hej! Nu har jag hittat hit, eller ja, hittat och hittat... jag har hängt över min killes axel och nyfiket läst inläggen här på forumet sedan flera månader tillbaka och tänkte inte registrera mig förrän han åkt iväg på sin mission till Kosovo (KS15) nu i slutet på februari. Just nu är det lite blandade känslor kring det hela för å ena sidan så vill jag inte höra talas om utlandstjänst och allt vad det innebär utan bara stanna tiden här och nu å andra sidan är det skönt att förbereda sig lite och inte bara stänga ute det faktum att han ska var borta i 9 månader för då finns risken att jag får en smärre chock när den dagen kommer då han faktiskt måste åka. Därför tänkte jag att jag redan nu kunde registrera mig här och prata med folk som är/har varit i samma situation och därför förstår en lite bättre än vad de runt om kring mig gör. Nu när inryck närmar sig för min killes del så vill jag spendera all möjlig tid med honom, leva vardagsliv och diskutera tankar, känslor och funderingar kring det hela med honom. Jag får svar på de funderingar jag har av honom men det kommer en dag då han har åkt ner på mission och det inte är lika lätt att få svar på sina funderingar när man behöver det då kan det vara skönt att ha någonstans att vända sig! //Lisa Hej Lisa! Kul att du har registrerat dig här också! jag har min kille just nu på utlandstjänst och jag kände precis som du gör nu innan han åkte. Jag kan bara säga att det kommer bli bättre och det kommer gå bra, du verkar så stadigt på jorden! Jag var dönervös när min kille åkte och jag var faktiskt om jag ska vara riktigt ärlig vettförskrämd! Men halva tiden har nu gått och jag tycker det funkar bra. Jag tror du tar det mer med ro än vad jag gjorde... Något som underlättat för oss är att ha så tät kontakt som möjligt så man är en naturlig del av varandras vardag ändå på något vis. Ha det bra! // K hej kristina! har en fråga, eller två, till dig.. vad för utlandstjänst är din kille på nu? & är perioden 9 månader eller kanske mindre? /maria Hej! han är på en vanlig rotationsmission i Afghanistan och är borta i totalt 7 månader. Kristina Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest MariaO Posted January 9, 2007 Report Share Posted January 9, 2007 Hej! han är på en vanlig rotationsmission i Afghanistan och är borta i totalt 7 månader. Kristina vet dock inte vad en rotationsmisson är, men han kommer hem runt november eller? min kille ska ner dit om ca två månader Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
tsomitore Posted January 10, 2007 Report Share Posted January 10, 2007 (edited) ett jättebra tips tsomitore! ..väldigt förståeligt om de som kommer hem på leave slipper planerade saker & stress. bara göra det som faller en in.. att varva ner till vardagslivet igen. händer redan tillräckligt mycket på missionen behåll killen/tjejen för er själva! mys, laga mat, ta en promenad, se en efterlängtad film tillsammans osv. & ha utrymme för varann. kanske är lätt för mig att säga & spekulera i när min kille inte ens har åkt än, men men.. Det är helt rätt tänkt... ta för er och behåll partnern för Er själva under leaven, så mycket det går i alla fall.. Sen kan ju kompisarna uppskatta om man får träffa dem också när man ändå är hemma Vet inte, men tror att Kristinas man är i AFG just nu, vilket borde innebära att han kommer hem under våren. Edited January 10, 2007 by tsomitore Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
SteveO Posted January 10, 2007 Report Share Posted January 10, 2007 Hej! han är på en vanlig rotationsmission i Afghanistan och är borta i totalt 7 månader. Kristina vet dock inte vad en rotationsmisson är, men han kommer hem runt november eller? min kille ska ner dit om ca två månader En rotationsmission är en vanlig mission Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest MariaO Posted January 10, 2007 Report Share Posted January 10, 2007 ett jättebra tips tsomitore! ..väldigt förståeligt om de som kommer hem på leave slipper planerade saker & stress. bara göra det som faller en in.. att varva ner till vardagslivet igen. händer redan tillräckligt mycket på missionen behåll killen/tjejen för er själva! mys, laga mat, ta en promenad, se en efterlängtad film tillsammans osv. & ha utrymme för varann. kanske är lätt för mig att säga & spekulera i när min kille inte ens har åkt än, men men.. Det är helt rätt tänkt... ta för er och behåll partnern för Er själva under leaven, så mycket det går i alla fall.. Sen kan ju kompisarna uppskatta om man får träffa dem också när man ändå är hemma Vet inte, men tror att Kristinas man är i AFG just nu, vilket borde innebära att han kommer hem under våren. ofc, vännerna i alla ära man får ju släppa lite på kopplet.. menar, man kan ju inte behålla honom/henne hela tiden. ah, afghanistan. fick vibbar om det. om afg betyder det vill säga.. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest MariaO Posted January 10, 2007 Report Share Posted January 10, 2007 Hej! han är på en vanlig rotationsmission i Afghanistan och är borta i totalt 7 månader. Kristina vet dock inte vad en rotationsmisson är, men han kommer hem runt november eller? min kille ska ner dit om ca två månader En rotationsmission är en vanlig mission tyvärr så är jag den nya, okunniga typen här som intresserat sig för militären. så jag har ingen aning om vad en vanlig mission är kan du förklara? dock så har jag tänkt mönstra innan min tid är ute, så nån gång lär jag mig ;) Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
kristina Posted January 10, 2007 Report Share Posted January 10, 2007 (edited) Hej! han är på en vanlig rotationsmission i Afghanistan och är borta i totalt 7 månader. Kristina vet dock inte vad en rotationsmisson är, men han kommer hem runt november eller? min kille ska ner dit om ca två månader En rotationsmission är en vanlig mission tyvärr så är jag den nya, okunniga typen här som intresserat sig för militären. så jag har ingen aning om vad en vanlig mission är kan du förklara? dock så har jag tänkt mönstra innan min tid är ute, så nån gång lär jag mig ;) En rotationsmission är en vanlig mission som man är ute på i olika antal månader för olika ställen. Som din kille som ska på mission åker på en rotationsmission eftersom de roterar peronal ca 2 ggr/år. En mission är det som din kille, i det här fallet, åker på när han åker på utlandstjänst. Det kallas för utlandsmission= Utlandstjänst. Förkortat mission. Dålig på att förklara men hoppas du förstår! Edited January 10, 2007 by kristina Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
tsomitore Posted January 11, 2007 Report Share Posted January 11, 2007 MariaO: Jodå, AFG betyder Afghanistan... Det är ett intressant missionsområde, jag var själv där 2003 och var stationerad i Kabul. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fillan Posted January 15, 2007 Report Share Posted January 15, 2007 Jag får väl anmäla mig här med nu då =) Min pojkvän ryckte in på gardet idag, ska åka på KS15, så han blir borta i cirkus nio månader med. Det är väldigt blandade känslor just nu. Den "stora dagen" kommer ju närmre och närmre. Men det är trots det helt fantastiskt att han kommer iväg och kan göra det som han drömmer om. Om man väljer att se en väldigt stor bild så är det ju trots allt för min skull som han åker ner, för att jag ska kunna vara säker här hemma. Jag är nog inte så rädd för att han ska åka iväg för jag tror mig ha ganska bra koll på vad som kommer hända honom när han är iväg (är själv fänrik, dock jobbar jag inte inom FM längre). Självklart kommer det bli kämpigt när han är iväg, men som någon skrev här tidigare, man kan inte prata med varandra på samma sätt som man alltid har gjort och det kommer nog vara det som blir jobbigast för mig. Jag har sett till att mina vänner här hemma vet om hur min situation är så att de kan få den stora smällen (om det kommer någon) istället för att pojkvännen ska få den. Inte helt rättvist mot honom att han ska få slåss för olika saker på två helt olika fronter. Jag tror att det är viktigt att skaffa sig andra forum där man pratar om alla de där småsakerna som man kommer bli irriterad på, att man inte tar upp sånnt varje gång man pratar med varandra i telefon. Det är fantastiskt att det finns ett forum som detta där vi "gräsänkor" kan prata om saker som berör våra mäns missioner. Det är ju samma saker som kommer hända oss alla. Det är bara för oss att se till att prata! Jag ska försöka vara aktiv här Tror att det gynnar mig. //Fillan Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
tsomitore Posted January 15, 2007 Report Share Posted January 15, 2007 Hej och välkommen till forumet Fillan! // T P.S Glöm inte att det finns gräsänklingar också.. finns många tjejer som är iväg på misson och där mannen är hemma, ibland med barnen Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fillan Posted January 15, 2007 Report Share Posted January 15, 2007 Självklart ska vi inte glömma dem! My bad Tror förresten att det nästan kan vara svårare för dem av olika anledningar. All heder åt männen som gör det möjligt för kvinnorna att åka! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest MariaO Posted January 15, 2007 Report Share Posted January 15, 2007 känner mig lite tom, lessen, ensam idag. jag trodde jag skulle klara det här bättre. har ju gått så bra tidigare. jag vet inte varför, men såhär mår jag idag. ändå så är det bara första dagen på livgardet/utbildningen för honom. en klump i magen & bröstet. vet att han har det bra, har kul & ser fram emot det här. känner att efter det här så vill jag aldrig släppa honom, om han åker så åker jag med - därmed basta. & om han är hemma så ska han va med mig. är bara så att han får mig att tappa andan & utan honom går jag under.. rent ut sagt. men jag klarar det här, vi klarar det här *liten tår i ögat* damn, får rycka upp mig. förstår inte vad det är med mig.. kanske är så att jag är avis på honom. har insett att jag fått ett stort intresse & sug. jag vill mönstra & göra värnplikten, jag vill ut & leva, ut i världen & få kunskap & äventyr. känner att jag tröttnat på mitt alldagliga arbete. har inte kollat upp värnplikten så mycket än, men vill gärna bli hundförare.. men det går väl aldrig om man har pälsallergi? har iaf blivit sugen på alla artiklar om afghanistan & kvinnorna som är där nere. vill oxå va med! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
kristina Posted January 15, 2007 Report Share Posted January 15, 2007 känner mig lite tom, lessen, ensam idag. jag trodde jag skulle klara det här bättre. har ju gått så bra tidigare. jag vet inte varför, men såhär mår jag idag. ändå så är det bara första dagen på livgardet/utbildningen för honom. en klump i magen & bröstet. vet att han har det bra, har kul & ser fram emot det här. känner att efter det här så vill jag aldrig släppa honom, om han åker så åker jag med - därmed basta. & om han är hemma så ska han va med mig. är bara så att han får mig att tappa andan & utan honom går jag under.. rent ut sagt. men jag klarar det här, vi klarar det här *liten tår i ögat* damn, får rycka upp mig. förstår inte vad det är med mig.. kanske är så att jag är avis på honom. har insett att jag fått ett stort intresse & sug. jag vill mönstra & göra värnplikten, jag vill ut & leva, ut i världen & få kunskap & äventyr. känner att jag tröttnat på mitt alldagliga arbete. har inte kollat upp värnplikten så mycket än, men vill gärna bli hundförare.. men det går väl aldrig om man har pälsallergi? har iaf blivit sugen på alla artiklar om afghanistan & kvinnorna som är där nere. vill oxå va med! Hej Maria Jag vet hur det känns! Det e lite kämpigt i början men det går över och kommer tillbaka och går över igen... Min sambo har gjort drygt halva sin mission nu men ändå e jag rätt nere just nu i alla fall, även fast det har varit bra tidigare... Jag skickar en stor kram till dig från mig! Kristina Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest MariaO Posted January 15, 2007 Report Share Posted January 15, 2007 känner mig lite tom, lessen, ensam idag. jag trodde jag skulle klara det här bättre. har ju gått så bra tidigare. jag vet inte varför, men såhär mår jag idag. ändå så är det bara första dagen på livgardet/utbildningen för honom. en klump i magen & bröstet. vet att han har det bra, har kul & ser fram emot det här. känner att efter det här så vill jag aldrig släppa honom, om han åker så åker jag med - därmed basta. & om han är hemma så ska han va med mig. är bara så att han får mig att tappa andan & utan honom går jag under.. rent ut sagt. men jag klarar det här, vi klarar det här *liten tår i ögat* damn, får rycka upp mig. förstår inte vad det är med mig.. kanske är så att jag är avis på honom. har insett att jag fått ett stort intresse & sug. jag vill mönstra & göra värnplikten, jag vill ut & leva, ut i världen & få kunskap & äventyr. känner att jag tröttnat på mitt alldagliga arbete. har inte kollat upp värnplikten så mycket än, men vill gärna bli hundförare.. men det går väl aldrig om man har pälsallergi? har iaf blivit sugen på alla artiklar om afghanistan & kvinnorna som är där nere. vill oxå va med! Hej Maria Jag vet hur det känns! Det e lite kämpigt i början men det går över och kommer tillbaka och går över igen... Min sambo har gjort drygt halva sin mission nu men ändå e jag rätt nere just nu i alla fall, även fast det har varit bra tidigare... Jag skickar en stor kram till dig från mig! Kristina nu blev man jätteglad & det pirrar i hela kroppen & hjärtat (+ lite tårar i ögona då oxå!). han ringde trots att jag trodde han skulle va helt slut & upptagen.. hördes inte så bra med grabbarna i bakgrunden, men fick veta ett & annat han gjort idag. bästa bitan va innan han sa hejdå. han sa "& du.. jag älskar dig" vem blir inte glad att höra det & att den man älskar säger det med andra runtom dig.. ah, happy pappy deluxe (som jag säger). & stort tack till dig kristina. vet ju såklart att det kommer gå upp & ner, men jag har varit så glad & positiv inför det här & honom tidigare. helt plötsligt vände allt. man kan va lite koko ibland glad att man kan prata med er fina människor här som förstår en! en lika stor kram skickar jag till dig kristina & hoppas den värmer en bit iaf, som din gjorde Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fillan Posted January 15, 2007 Report Share Posted January 15, 2007 (edited) Det verkar som att du och jag sitter i samma sits Maria, utbildningsfas nu och sen borta tills långt inpå hösten... Det är en fantastisk känsla att få höra de där orden av den man älskar! Det betyder så galet mycket. Jag fick ett samtal innan min pojkvän skulle socialisera lite med sin nya grupp. De verkar ha det bra och jag tror att våra respektive kan vara lite "off" från det civila livet just den här veckan och några framöver, det är ju så mycket nytt och spännande i deras liv just nu. De har ju massor med nya människor som de ska lära känna och samarbeta med. Jag trodde inte att jag skulle vara tvungen att aktivera mig redan nu, men det är verkligen tomt hemma... Nästa vecka blir nog bättre dock, mycket plugg och mycket jobb Nu ska jag återgå till mitt studerande och vänta på det där gonattsamtalet jag blivit lovad ;) *editerat för att jag inte kan läsa ;) Edited January 15, 2007 by Fillan Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
kristina Posted January 15, 2007 Report Share Posted January 15, 2007 känner mig lite tom, lessen, ensam idag. jag trodde jag skulle klara det här bättre. har ju gått så bra tidigare. jag vet inte varför, men såhär mår jag idag. ändå så är det bara första dagen på livgardet/utbildningen för honom. en klump i magen & bröstet. vet att han har det bra, har kul & ser fram emot det här. känner att efter det här så vill jag aldrig släppa honom, om han åker så åker jag med - därmed basta. & om han är hemma så ska han va med mig. är bara så att han får mig att tappa andan & utan honom går jag under.. rent ut sagt. men jag klarar det här, vi klarar det här *liten tår i ögat* damn, får rycka upp mig. förstår inte vad det är med mig.. kanske är så att jag är avis på honom. har insett att jag fått ett stort intresse & sug. jag vill mönstra & göra värnplikten, jag vill ut & leva, ut i världen & få kunskap & äventyr. känner att jag tröttnat på mitt alldagliga arbete. har inte kollat upp värnplikten så mycket än, men vill gärna bli hundförare.. men det går väl aldrig om man har pälsallergi? har iaf blivit sugen på alla artiklar om afghanistan & kvinnorna som är där nere. vill oxå va med! Hej Maria Jag vet hur det känns! Det e lite kämpigt i början men det går över och kommer tillbaka och går över igen... Min sambo har gjort drygt halva sin mission nu men ändå e jag rätt nere just nu i alla fall, även fast det har varit bra tidigare... Jag skickar en stor kram till dig från mig! Kristina nu blev man jätteglad & det pirrar i hela kroppen & hjärtat (+ lite tårar i ögona då oxå!). han ringde trots att jag trodde han skulle va helt slut & upptagen.. hördes inte så bra med grabbarna i bakgrunden, men fick veta ett & annat han gjort idag. bästa bitan va innan han sa hejdå. han sa "& du.. jag älskar dig" vem blir inte glad att höra det & att den man älskar säger det med andra runtom dig.. ah, happy pappy deluxe (som jag säger). & stort tack till dig kristina. vet ju såklart att det kommer gå upp & ner, men jag har varit så glad & positiv inför det här & honom tidigare. helt plötsligt vände allt. man kan va lite koko ibland glad att man kan prata med er fina människor här som förstår en! en lika stor kram skickar jag till dig kristina & hoppas den värmer en bit iaf, som din gjorde Tack Maria, det gjorde den! Kram Kristina Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest MariaO Posted January 16, 2007 Report Share Posted January 16, 2007 Det verkar som att du och jag sitter i samma sits Maria, utbildningsfas nu och sen borta tills långt inpå hösten... Det är en fantastisk känsla att få höra de där orden av den man älskar! Det betyder så galet mycket. Jag fick ett samtal innan min pojkvän skulle socialisera lite med sin nya grupp. De verkar ha det bra och jag tror att våra respektive kan vara lite "off" från det civila livet just den här veckan och några framöver, det är ju så mycket nytt och spännande i deras liv just nu. De har ju massor med nya människor som de ska lära känna och samarbeta med. Jag trodde inte att jag skulle vara tvungen att aktivera mig redan nu, men det är verkligen tomt hemma... Nästa vecka blir nog bättre dock, mycket plugg och mycket jobb Nu ska jag återgå till mitt studerande och vänta på det där gonattsamtalet jag blivit lovad ;) *editerat för att jag inte kan läsa ;) jaså, där ser man.. vad för utbildning är din man på & vart ska han? de där orden.. de är de bästa! speciellt när jag mådde lite dåligt igår förstår dig helt på din punkt & såklart det kommer kännas lite eftersom man varit så van med allt det civila förut. jag ska iaf pina mig igenom det här. får ju ut mycket av det & sen så blir han 'skyldig' mig nåt om jag vill ut nånstans. oerhört glad att han stödjer mig till fullo om jag väljer att mönstra/göra lumpen jag aktiverade mig väldigt tidigt, men jag ville sätta mig in i det hela så jag visste vad som gällde & kommer att gälla, samt vad det hela går ut på. dessvärre så blev jag för sugen & avis ist - vill oxå åka det är oxå skönt på ett konstigt sätt att vara sjuk nu. man orkar/kan inte tänka så mycket klart & all tid går till jobbet & sen hem & 'dö' i sängen.. men den smärtande känslan finns alltid gömt i hjärtat. saknar honom jättemyket nu, mer än vad jag brukar hoppas ditt gonattsamtal var hur underbart som helst Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fillan Posted January 16, 2007 Report Share Posted January 16, 2007 jaså, där ser man.. vad för utbildning är din man på & vart ska han? de där orden.. de är de bästa! speciellt när jag mådde lite dåligt igår förstår dig helt på din punkt & såklart det kommer kännas lite eftersom man varit så van med allt det civila förut. jag ska iaf pina mig igenom det här. får ju ut mycket av det & sen så blir han 'skyldig' mig nåt om jag vill ut nånstans. oerhört glad att han stödjer mig till fullo om jag väljer att mönstra/göra lumpen jag aktiverade mig väldigt tidigt, men jag ville sätta mig in i det hela så jag visste vad som gällde & kommer att gälla, samt vad det hela går ut på. dessvärre så blev jag för sugen & avis ist - vill oxå åka det är oxå skönt på ett konstigt sätt att vara sjuk nu. man orkar/kan inte tänka så mycket klart & all tid går till jobbet & sen hem & 'dö' i sängen.. men den smärtande känslan finns alltid gömt i hjärtat. saknar honom jättemyket nu, mer än vad jag brukar hoppas ditt gonattsamtal var hur underbart som helst Min pojkvän ryckte in på Gardet i måndags, ska åka ner på KS15 som gruppchef för en skyttegrupp. Jag tror att jag har fördelen med att veta hur det känns att vara på "andra sidan" jag har ju både gjort lumpen och jobbat som officer, så det där med att inse att 25 minuter telefon på kvällen är mycket tid för honom trots att det inte är grymt lite tid för mig, det har jag väl klarat av trots att jag inte gillar det ;) Självklart ska du göra lumpen om du vill! Jag rekomenderar det varmt! Spelar inte så stor roll vilken tjäns man har bara man gör det! Det är min bestämda åsikt Och det är nog helt rätt att läsa så mycket man kan komma över om hur de har det, jag har läst ett gäng resedagböcker som andra har skrivit för att bilda mig någon form av inblick i vad det är som händer där nere. Jag blev galet sugen på att åka ner med, sökte lite vakanser men insåg att jag inte skulle få åka. Har dessutom galet mycket med skolan och så här hemma... så jag får väl vara den som bidrar med normalitet i vårt förhållande när han är iväg Jag har ett gäng polare som har liknande erfarenheter (en vars pojkvän jobbade i thailand i 6 månader och en som har ett riktigt distansförhållande) som har lovat att aktivera och ta hand om mig Det är klart att man saknar den man tänker dela sitt liv med, det är ju helt normalt. Jag har inte hunnit vänja mig vid att sova ensam i sängen.. det är nog mitt största "problem" just nu Gonattsamtalet var fantastiskt! Tror att det kommer bli ett sånt ikväll med ;) Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest MariaO Posted January 17, 2007 Report Share Posted January 17, 2007 min pojkvän ryckte oxå in i måndags, men han ska ner på fs13 dock. lyllo dig kan jag bara utbrista, även om det bara är en viss fördel & kanske inte i så stor utsträckning ändå. du har iaf förståelsen & är inte lika "orolig" som mig.. jag fick ett kort telefonsamtal i måndags, igår hörde jag inte av honom alls. har börjat inse att jag måste skapa mig en vardag utan honom, för hittills har den varit om bara honom. svårt & tufft! men bara 2 dar kvar & sen fredag kväll.. då får jag nog se honom. varför ville du göra lumpen om jag får fråga? skitskönt att kunna fråga någon av samma kön & som gjort den! har massa frågor & undringar. va det jobbigt att duscha med killar & finns det duschdraperi? (läst nåt sånt). sen hoppas jag att killarna tar emot en som en egen nästan. att läsa resedagböcker från folk som redan är/har varit där nere är superbt. jag visste inte alls hur det va där ner föränn jag läst & sett bilder. verkar så harmoniskt & trevligt där, blir rätt avis faktiskt. så du pluggar, vad för nåt? lite svårt är det ju med tanke på tid & intresse för två saker samtidigt kanske.. jag funderar på hur jag ska meddela mina chefer att jag vill mönstra/kanske göra lumpen. snacka om länge man är borta från jobbet då. föresten, ni bor ihop? glad att du har vänner som gör sånt för dig. för mig är det kämpigt när ingen alls i min omkrets förstår. till & med min brorsa & en av hans kompisar verkade nedlåtande angående mitt intresse för lumpen, men det har gått över nu.. insåg att de har ju inte gjort lumpen så vad vet dem & då betyder inte deras åsikter nånting.. mitt största problem nu är inte som ditt, men ändå lika jobbigt nog. vi hördes alltid av varje kväll på telefon eller annat. nu är det svårt att va ensam & inte höra nåt. men bra början på ett mer självständigt liv & inför när han åker. har läst en krönika om en tjej som har sin kille på mission, det går fort, men är ändå kämpigt delvis. så jag tror på det här. man ska inte tänka så mycket på att det är 25 dagar kvar nu, eller att han inte hört av sig på tre dagar eller varför han inte svarat på mailet/brevet än. men man kan ju lätt bli lite paranoid. fick du ett lika underbart gonattsamtal igår då? rejält avis på dig. Min pojkvän ryckte in på Gardet i måndags, ska åka ner på KS15 som gruppchef för en skyttegrupp. Jag tror att jag har fördelen med att veta hur det känns att vara på "andra sidan" jag har ju både gjort lumpen och jobbat som officer, så det där med att inse att 25 minuter telefon på kvällen är mycket tid för honom trots att det inte är grymt lite tid för mig, det har jag väl klarat av trots att jag inte gillar det ;) Självklart ska du göra lumpen om du vill! Jag rekomenderar det varmt! Spelar inte så stor roll vilken tjäns man har bara man gör det! Det är min bestämda åsikt Och det är nog helt rätt att läsa så mycket man kan komma över om hur de har det, jag har läst ett gäng resedagböcker som andra har skrivit för att bilda mig någon form av inblick i vad det är som händer där nere. Jag blev galet sugen på att åka ner med, sökte lite vakanser men insåg att jag inte skulle få åka. Har dessutom galet mycket med skolan och så här hemma... så jag får väl vara den som bidrar med normalitet i vårt förhållande när han är iväg Jag har ett gäng polare som har liknande erfarenheter (en vars pojkvän jobbade i thailand i 6 månader och en som har ett riktigt distansförhållande) som har lovat att aktivera och ta hand om mig Det är klart att man saknar den man tänker dela sitt liv med, det är ju helt normalt. Jag har inte hunnit vänja mig vid att sova ensam i sängen.. det är nog mitt största "problem" just nu Gonattsamtalet var fantastiskt! Tror att det kommer bli ett sånt ikväll med ;) Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
kristina Posted January 17, 2007 Report Share Posted January 17, 2007 min pojkvän ryckte oxå in i måndags, men han ska ner på fs13 dock. lyllo dig kan jag bara utbrista, även om det bara är en viss fördel & kanske inte i så stor utsträckning ändå. du har iaf förståelsen & är inte lika "orolig" som mig.. jag fick ett kort telefonsamtal i måndags, igår hörde jag inte av honom alls. har börjat inse att jag måste skapa mig en vardag utan honom, för hittills har den varit om bara honom. svårt & tufft! men bara 2 dar kvar & sen fredag kväll.. då får jag nog se honom. varför ville du göra lumpen om jag får fråga? skitskönt att kunna fråga någon av samma kön & som gjort den! har massa frågor & undringar. va det jobbigt att duscha med killar & finns det duschdraperi? (läst nåt sånt). sen hoppas jag att killarna tar emot en som en egen nästan. att läsa resedagböcker från folk som redan är/har varit där nere är superbt. jag visste inte alls hur det va där ner föränn jag läst & sett bilder. verkar så harmoniskt & trevligt där, blir rätt avis faktiskt. så du pluggar, vad för nåt? lite svårt är det ju med tanke på tid & intresse för två saker samtidigt kanske.. jag funderar på hur jag ska meddela mina chefer att jag vill mönstra/kanske göra lumpen. snacka om länge man är borta från jobbet då. föresten, ni bor ihop? glad att du har vänner som gör sånt för dig. för mig är det kämpigt när ingen alls i min omkrets förstår. till & med min brorsa & en av hans kompisar verkade nedlåtande angående mitt intresse för lumpen, men det har gått över nu.. insåg att de har ju inte gjort lumpen så vad vet dem & då betyder inte deras åsikter nånting.. mitt största problem nu är inte som ditt, men ändå lika jobbigt nog. vi hördes alltid av varje kväll på telefon eller annat. nu är det svårt att va ensam & inte höra nåt. men bra början på ett mer självständigt liv & inför när han åker. har läst en krönika om en tjej som har sin kille på mission, det går fort, men är ändå kämpigt delvis. så jag tror på det här. man ska inte tänka så mycket på att det är 25 dagar kvar nu, eller att han inte hört av sig på tre dagar eller varför han inte svarat på mailet/brevet än. men man kan ju lätt bli lite paranoid. fick du ett lika underbart gonattsamtal igår då? rejält avis på dig. Min pojkvän ryckte in på Gardet i måndags, ska åka ner på KS15 som gruppchef för en skyttegrupp. Jag tror att jag har fördelen med att veta hur det känns att vara på "andra sidan" jag har ju både gjort lumpen och jobbat som officer, så det där med att inse att 25 minuter telefon på kvällen är mycket tid för honom trots att det inte är grymt lite tid för mig, det har jag väl klarat av trots att jag inte gillar det ;) Självklart ska du göra lumpen om du vill! Jag rekomenderar det varmt! Spelar inte så stor roll vilken tjäns man har bara man gör det! Det är min bestämda åsikt Och det är nog helt rätt att läsa så mycket man kan komma över om hur de har det, jag har läst ett gäng resedagböcker som andra har skrivit för att bilda mig någon form av inblick i vad det är som händer där nere. Jag blev galet sugen på att åka ner med, sökte lite vakanser men insåg att jag inte skulle få åka. Har dessutom galet mycket med skolan och så här hemma... så jag får väl vara den som bidrar med normalitet i vårt förhållande när han är iväg Jag har ett gäng polare som har liknande erfarenheter (en vars pojkvän jobbade i thailand i 6 månader och en som har ett riktigt distansförhållande) som har lovat att aktivera och ta hand om mig Det är klart att man saknar den man tänker dela sitt liv med, det är ju helt normalt. Jag har inte hunnit vänja mig vid att sova ensam i sängen.. det är nog mitt största "problem" just nu Gonattsamtalet var fantastiskt! Tror att det kommer bli ett sånt ikväll med ;) Hej Maria Jag håller med om att man kan bli paranoid över att han inte ringt eller svarat, min sambo e just nu ute på någon resa och har inga kommuniaktionsmöjligheter på typ en vecka... men han hade lyckats få tag på en dator idag o skickat ett mail i alla fall *glad*. O jag kan bara säga att jag e rejält avundsjuk på dig som får träffa din kille på fredag, själv får jag vänta drygt en månad till... Sköt om dig! Kristina Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest MariaO Posted January 17, 2007 Report Share Posted January 17, 2007 Hej Maria Jag håller med om att man kan bli paranoid över att han inte ringt eller svarat, min sambo e just nu ute på någon resa och har inga kommuniaktionsmöjligheter på typ en vecka... men han hade lyckats få tag på en dator idag o skickat ett mail i alla fall *glad*. O jag kan bara säga att jag e rejält avundsjuk på dig som får träffa din kille på fredag, själv får jag vänta drygt en månad till... Sköt om dig! Kristina hej kristina är ju så van med varje kväll eller nåt över internet osv. men jag ger honom eget utrymme & vill inte störa i hans utbildning. han är ju säkert upptagen väldigt mycket & även väldigt trött varje kväll (skaffar sig säkert massa kompisar också hehe ). men du vet iaf att din sambo är ute & kan inte nås eller ringa dig osv. du vet det. underbart iaf att du fick ett oväntat mail utav honom, lyllo dig tjejen! & jag förstår att du är/blir avundsjuk.. jag förstår det sååå väl jag har ju turen att se honom varje helg en tid nu, men snart sitter jag i samma sits som du & då är allt nästan över för dig säkert. livet är bittert, men man växer & överlever. jag ser alltid fram emot att kolla in här varje dag, för ni här är min andra familj. den familjedelen som förstår & ger tröst osv. så jag vet att du klarar en månad kristina, för jag finns här & peppar dig om det skulle va nåt! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.