Stridspar vs Triss

[GA KA]

Vilka tycker ni är fördelar respektive nackdelar med triss systemet. Utan att ha testat systemet så verkar det finnas flera fördelar tex om någon blir skadad under tillbakadragning. Det som verkar vara mindre bra är om två personer vänder sig mot den tredje. Någon med praktisk erfarenhet av båda som vill utveckla för och nackdelar?

[Guest Lt. Payne]

Jag kan inte påstå att jag har särskilt stor erfarenhet av triss-system.

Det har hänt att man använt det under nån B-styrka.

De fördelar jag personligen ser med en triss är:

 

Blir någon skadad kan trissen ändå avge en begränsad eldvolym medan den skadade omhändertas.

Jämfört med ett par. Blir en skadad, får den andre ta hand om honom =ingen eld från den eldställningen.

 

Det går lite lättare och därmed snabbbare att få en skadad till förbandsplats om man är två som bär.

Jämfört med ett par. Det blir 50% mer muskler i arbete.

 

Du får 50% mer eldkraft.

Jämfört med ett par.

 

Du får större möjlighet att eldreglera, du får ju två ögon till i de eldställningen.

Rök eller lite grus i ögonen från en nära träff minskar möjligheten till att se fi.

 

Nackdelarna skulle vara:

 

50% mer förnödenheter.

Allt tar teoretiskt slut fortare.

 

50% större chans att ljud och ljusdisciplin bryts.

Om man ser det negativt, det ökar risken för att fi ska lägga märke till dom.

 

Tror att nackdelarna jag räknat upp inte är så "farliga".

[A2Keltainen]

Jag har övat en hel del i både stridspar och stridtriss, där övandet i stridstriss främst gäller pansarvärnsstrid med tunga pansarskott (112 RsKes APILAS). Några observationer jag gjort är:

 

Argumentet om mer muskler i arbete och mer eldkraft med en stridstriss är något fel i min mening, då det inte sker med samma antal man. Två stridspar har ju ännu mer muskler i arbete och mer eldkraft än en stridstriss.

 

Ett stridspar är enklare att kontrollera i strid än en stridstriss. Två stridspar är dock något svårare att kontrollera än en stridstriss enligt min erfarenhet. Förutsättningen för att på ett bra sätt kontrollera två stridspar är att man har en chef för varje stridspar. Istället för att då ge order till två underlydande i din stridstriss, så ger du order din den underlydande i ditt stridspar, samt till chefen för det andra stridsparet. Detta ger teoretiskt sett något mer komplexitet, men då alla tre underlydande i praktiken lyssnar på ordern, så behöver inte chefen för det andra stridsparet oftast inte ge någon ytterligare order till sin underlydande bortsett från enklare kommandon under själva striden.

 

Man har bättre sammanhållning inom stridsparet. Du hjälper och kollar mig, jag hjälper och kollar dig vad gäller maskering, utrustning, mat, m.m. Som tidigare nämnts så finns det en risk att två av personerna inom en stridstriss har större sammhållning än den tredje, så att den sistnämnda känner sig lite utesluten. Ett liknande exempel är en finsk skyttegrupp, där man har tre stridspar och en gruppchef. Jämför detta med exempelvis en brittisk skyttegrupp, som består av två halvgrupper som i sin tur vardera består av två stridspar. I den finska gruppen så har gruppchefen ingen "combat buddy", medan den brittiska gruppchefen har det. Jag föredrar helt klart det brittiska systemet.

 

Med två stridspar så kan du ha två man som bär en bår med den tredje mannen, samtidigt som den fjärde mannen avger eld för att täcka tillbakadragningen. Om man är på patrull eller liknande, så kan den fjärde mannen även ta hand om den tredje mannens utrustning.

 

Sedan så skapar ju ett stridspar, som tidigare nämnts, mindre audiovisuell signatur än en stridstriss, men å andra sidan så skapar två stridspar en större audiovisuell signatur än en stridstriss.

[Harald]

Man har bättre sammanhållning inom stridsparet. Du hjälper och kollar mig, jag hjälper och kollar dig vad gäller maskering, utrustning, mat, m.m. Som tidigare nämnts så finns det en risk att två av personerna inom en stridstriss har större sammhållning än den tredje, så att den sistnämnda känner sig lite utesluten.

Det är min uppfattning att tre man ger den starkaste möjligga sammanhållningen.

Detta var också Komunist Kinesernas uppfattning under inbördeskriget. Likaså organiserade vietcong sina soldater i trisser av just denna anledning. Jag har trupfört i både stridspar, triss och omgång. Triss och stridspar har sina fördelar och nackdelar, beroende av i vilken situation de befinner sig i, vilken uppgift de skall lösa, vilka fordon de använder och hur stor gruppen är eller om de kanske skall operera självständigt. Har man en omgång om två stridspar bör dessa prova att strida som ett stridspar. Vid t ex livakts / eskort uppdrag till fots med fyra man, arbetar man som EN och i händelse av påskjutning tar tre man strid (som ett stridspar) och en man tar hand om skyddspersonen.

[A2Keltainen]

Det är min uppfattning att tre man ger den starkaste möjligga sammanhållningen. Detta var också Komunist Kinesernas uppfattning under inbördeskriget. Likaså organiserade vietcong sina soldater i trisser av just denna anledning.

Jag har läst att en av anledningarna till att de organiserade som triss ska ha varit att om två gaddade ihop sig och konspirerade, då fanns den tredje där för att ange dem. Vet dock inget om trovärdigheten i detta och är allmänt skeptisk angående sanningshalten i påståendet, men det låter ju inte helt otroligt med tanke på vad vänsterdiktaturer gjort historiskt sett för att hålla befolkningen i allmänhet, och statens säkerhets- och våldsorgan i synnerhet, under hård kontroll.

 

Jag har nog själv ingen riktigt bestämd åsikt om vilken konfiguration som är bäst, utan det avgörs till stor del av uppgiften. Jag är dock något lagd åt stridspar och par av stridspar istället för stridstriss, men det är i högsta grad en personlig preferens och absolut inget jag anser vara allmän sanning.

[johanp]

triss är iaf det optimala i SiB, etta, två, ch(denna ingår oftast i alla stridstrisser i sin grupp) resten av gruppen följer efter för eventuella tätbyten/understöd mm