Jump to content

A-dyk var väl flottister förr?


Recommended Posts

SLutet av sjuttiotalet, -79 om jag inte minns fel. Hade ett befäl en gång som bytte över från FJS -79 för att utbilda A-dyk som hade övergått till KJ från flottan. Vild gissning (som avskys på detta forum) men var KA såpass utvecklat mot markstrid i någon större utveckling innan dess?

Edited by BILL!
Link to comment
Share on other sites

För något år sedan, så va det i robinson en man.

Han påstod att han va den sista tjänstgörande attackdykaren i flottan. Jag tror att han va någon typ av reservare för han jobbade som gymnastik lärare.

Han va inte med i robinson men det va någon typ av rösting, man fick ringa in och rösta in två lagledare. Då va han med och sa detta, dock vart han inte med i programmet robinson.

 

Om detta nu gav någon något vet jag ej, ville bara säga det.

Va även bilder på honom i svart gummi dräkt smygandes... Jag uppfattade det så iaf, att han fortfarande tjänstgjorde. På något sätt...

Han sa att han som hamilton va utbildad "attackdykare inom flottan, som carl hamilton, den sista som finns kvar".

 

Han va nog även för ung för att ha gjort värnplikten som attackdyrkare på 70 talet... Så det låter ju konstigt om dom slutade -79 Fast han kan ju ha varit äldre än vad jag minns att han sågut att vara. runt 30. Men va han närmare fyrtio vilket inte är omöjligt kan ju -79 gott och väl stämma.

Link to comment
Share on other sites

  • 6 years later...

Jag laste i gar publikation nummer 5 i serien Forsvaret och det kalla kriget (FOKK), och dar star lite mer om flottans attackdykare, om vilka det allmant ar svart att hitta nagon information:

 

"Bengt O'Konor:

 

Apropa hur forsvaret strategiskt planerades - aktiviteter eller passivitet - kan jag saga, att nar Chefen for Marinen hade ansvaret for operationer, da fanns nagot som hette IMK, Instruktion for Marinen i Krig. Den praglades av ratt stor aktivitet. Ett exempel: Man holl ett antal motortorpedbatar, som var strukna ur listorna, i beredskap for uppdrag osterut. Man hade attackdykare som utbildades pa radio- och attacktjanst nere i Karlskrona. Tanken var att de i krig skulle kunna foras over till Baltikum och ga i land dar och vara kallor for underrattelse och framskjuten spaning. Detta fick jag klart for mig sedan jag traffat en attackdykare i Hamiltons gang."

 

Ratt sort, kom for sent och var for fa - Marinens avvagningsfragor under det kalla kriget - Vittnesseminarium marinen den 8 juni 2004 - Marinens planering 1945 - 1992

Herman Faltstrom (red)

Kungliga Orlogsmannasallskapet

Stockholm

2005

 

Jag hittade aven, pa annat hall, en del intressant information om hur a-slupen Moses var relaterad till flottans attackdykare och Spiggen:

 

"Moses byggdes på Furusunds varv 1942 under stort hemlighetsmakeri för attackdykare och fanns inte med på några officiella papper. Moses ritningar har under lång tid varit hemligstämplade. Uppgifterna lämnades muntligt av Moses ägare som har en gedigen bakgrund i försvarets marina verksamhet."

 

http://www.digisign.se:16080/a-slup/page21/page21.html

 

"Lite större än övriga och under stort hemlighetsmakeri för flottans attackdykare."

 

http://www.digisign.se:16080/a-slup/page21...age7/page7.html

 

"Efter en tid berättade han att han i sin ungdom hade tjänstgjort på Moses då hon var följefartyg till flottans miniubåt Spiggen, som användes som målfartyg och utgångsläge för flottans attackdykare."

 

http://www.digisign.se:16080/a-slup/page23...e24/page24.html

 

 

Har Lars Gyllenhaals bok Elitforband i Norden nagot for allmanheten nytt att saga om flottans attackdykare?

Link to comment
Share on other sites

Adyk utbildades vid flottans dykskola som lades ned 1979. Därefter vid KA och numera Amf.

 

Nu har jag inte tillgang till mina bocker om det svenska kustjageriet for kontroll av artal, men om jag inte minns fel, sa var den forsta kullen av kustartilleriets attackdykare fardig med sin grundutbildning samma ar (1957) som den forsta kullen av kustjagare, och de utbildades vid kustjagarskolan, och inte vid flottans dykskola. Flottans och kustartilleriets attackdykare existerade sedan parallellt i ungefar 25 ar, tills flottans verksamhet inom omradet lades ner.

 

Jag tycker att det ar fascinerande hur allmant tyst det varit, och fortfarande ar, om flottans verksamhet inom omradet, da kustartilleriets/amfibiekarens motsvarighet trots allt praglats av en forhallandevis stor oppenhet.

Link to comment
Share on other sites

Har Lars Gyllenhaals bok Elitforband i Norden nagot for allmanheten nytt att saga om flottans attackdykare?

Ur boken:

"Utpräglade attackdykare (adyk) utbildades sannolikt första gången 1955 i och med uppsättandet av Flottans Dykarskola Hårsfjärden (Fl DykS Hfj). Rolf Hamilton var även denna gång nyckelperson. Attackdykarna var ett ovanligt offensivt fenomen i det dåtida Sverige. Huvuduppgifterna i fred var att förevisa sabotage och andra småskaliga angrepp mot fartyg och marinbaser - så att svenska styrkor kunde öva sig i att bekämpa dylika. Men frågan är om inte flottans attackdykare hade rätt omfattande, verkligt offensiva, krigsuppgifter i linje med motsvarande utländska förbands. Från 1970-talet utbildades vid Flottans Dykarskola utöver attackdykare även skyddsdykare, tungdykare och bärgningsdykare.

Få uppgifter om flottans attackdykarverksamhet har hittills publicerats. Hade flottans attackdykarverksamhet startats idag skulle den mest sannolikt räknats som specialförband.

---

Om själva attackdykarutbildningen har vidare framkommit att den var extremt krävande, med flera svåra olyckor som följd. En del tid ägnades åt "antihundutbildning" så att man skulle kunna undkomma bevakningshundar inom tänkta operationsområden. Framförallt lärde man sig hur hundförare och hund samarbetar och att oskadliggöra hundar med både minor och okonventionella vapen.

De konventionella vapnen inom flottans adyk var kpist m/45 och ksp m/58.

Ett av slutproven för att bli attackdykare var att i tvåmanskajak med stridsutrustning under fem dygn paddla ca 35 nautiska mil/dygn. Med andra ord: drygt 65km/dygn och totalt ca 315 kilometer. Paddlandet skulle genomföras under högst 12 tim/dygn.

Flottans attackdykare hade de första åren samma grodsmycke som röjdykarna. Många, kanske de flesta, hade varit röjdykare. Gräddan av flottans elit bar inget på sina uniformer som identifierade dem som attackdykare men lät dock märkestillverkaren Sporrong skapa ett ovalt märke i metall och emalj i vilket syntes ett par simfenor, ett ankare och två svärd. Märket bars endast till civil kavaj, som en klubbnål. Detta liknar SSG:s och SIG:s märkespolicy. Troligtvis var det bara de första årets attackdykarkurser som fick detta märke.

Under kursen 1957/58 framtogs ett ny symbol för attackdykarna, grodfiguren "Moses", som därefter var den gällande (men inofficiella) attackdykarsymbolen motsvarande röjdykarnas Anselm-groda.

---

Man kunde inte bli chef över attackdykarna om man inte själv genomgått komplett attackdykarutbildning. Detta innebar att officerare som inte gjort sin värnplikt som attackdykare fick "göra lumpen" en gång till tillsammans med värnpliktiga (Likt Hans Kalla, den siste chefen för flottans attackdykare)."

 

Det som står att finna om flottans adyk i Lars Gyllenhaals Elitförband i Norden, klippte ur vissa delar jag ansåg överflödiga (bl.a. om skapandet av Moses). Tips: köp den.

 

A2Keltainen: Nope, helt rätt: "Adyk organiserades i en tropp ingående i Kustjägarkompaniet och den första kullen tog examen 1957." Källa: se ovan.

Link to comment
Share on other sites

Intressant. Man kan alltså anse att flottans attackdykare var ett elitförband med arbetsuppgifter motsvarande amerikanska SEALs? Väl min uppfattning också; när jag gjorde min GU 1977-78 utbildade flottan fortfarande "adyk", t o m PBS´are vill jag minnas. Och då borde de som låg inne då alltså ha tillhört bland de sista omgångarna innan verksamheten helt fördes över på KA? Som sagts: Intressant. :Malaj:

Link to comment
Share on other sites

  • 2 years later...

Jag gjorde värnplikt som A-dyk i flottan 1977-78 utanför Berga örlogsskolor på ön Märsgarn.

Vad jag vet så var det sista kullen som utbildades.

Har hört att det var för dyrt och inte förenligt med sveriges neutrala hållning att vi utbildades för sabotageuppdrag.

 

Tror vi var 250 st. som sökte och vi var 8 som muckade som attackdykare.

Största gallringen var i Karlskrona, när vi kom till Märsgarn var vi ca 14.

 

En av de ballaste uppdragen vi gjorde var att dyka ut från ubåtstornet i u-läge på ca 8 meters djup och fingera ett sabotgeuppdrag och sen dyka tillbaka till u-båten.

 

Ett av de tuffaste uppdragen var långpaddlingen på 5 nätter tror jag det var, i 2-mans kajaker från Valdermarsvik omr. till Kapellskärs omr. som fientlig styrka och skulle slå ut/sabotera allt som kom i vår väg.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Ett av de tuffaste uppdragen var långpaddlingen på 5 nätter tror jag det var, i 2-mans kajaker från Valdermarsvik omr. till Kapellskärs omr. som fientlig styrka och skulle slå ut/sabotera allt som kom i vår väg.

Detta Valdermarsvik...vem kan komma från det området och gillar att paddla i tusentakt?

:)

Link to comment
Share on other sites

  • 2 years later...

Hittade den här artikeln från signallinan, utbildades tillsammans med Per-Åke Karlsson (f-n vad kul).

Signallinan 28, 2011 Marinens Attackdykare (A-Dyk) 1977-78

Av Per-Åke Karlsson, "Dykare 3A Karlsson"

Det var dags för att genomgå grundutbildning samt uttagning till A-dyk. Vi ingick i ett s.k Submarinkompani (Sparre i Karlskrona) tillsammans med övriga värnpliktiga som skulle in i sjötjänst. Av dessa så var vi cirka 80 st. förväntansfulla optimister preliminärt uttagna som ville försöka att bli en av 15 st. värnpliktiga att genomgå ett års utbildning i dykning med luft, syrgas, navigering, sprängtjänst, upplärning med flera olika vapen (K-pist, AK4, GRG, KSP, Pansarskott, Pistol) och mycket fysisk träning. Vad vi inte visste då var att vi skulle bli den sista gruppen värnpliktiga som genomgick denna utbildning. På grund av besparingar i Försvaret drogs utbildningen in.

Det var en exklusiv utbildning med tanke på att det stora antal som antogs och de få som klarade av att genomföra utbildningen till godkända Attackdykare. Vi var 12 st. värnpliktiga och 3 st. stambefäl som blev godkända av totalt 80 antagna till utbildningen.

I vår utbildningsgrupp ingick 5st. stambefäl (Valkonen, Fernström, Brännström och Carlsson samt en från KA, som jag inte har namnet på). De deltog i nästan alla våra aktiviteter. Det var vissa nattövningar som de inte behövde delta i. De jobbade inom U-båt, Belos och KA.

Uttagningen i Karlkrona bestod i olika dykaktiviteter i bassäng och utomhus, fysiska tester, teoretiska prov samt en grundlig läkarundersökning av Claes Lindemark (som 31 år senare kom att bli min Svärfar).

Tre månader senare var det dags att bli förflyttade upp till den ö som skulle vara vår hemmabas resten av utbildningen. Ön heter Märsgarn och ligger utanför Berga Örlogsskolor i Hårsfjärden. Vi tillhörde 1:a Ubåtsflottiljen. Det skulle komma att bli mycket dykning med luft, syrgas, terränglöpning och paddling i Klepper Aerius II kajaker framöver… en fantastisk havskajak att paddla i grov sjö med. Den hade använts till olika expeditioner tidigare bl.a långpaddling över

A-dykskolan på Märsgarn. Atlanten. (Jag skaffade en egen Klepper

efter lumpen som jag använde i 9 år). Skrovet bestod av en gummi impregnerad väv med två uppblåsbara "flytkuddar" längs med övre delen. För och akterdel byggdes ihop med spant och underdel var för sig som sedan stoppades in i "skrovet", rodret sköttes av den som satt längst bak i kajaken, ett kapell spändes över sittbrunnarna och vi satt på antingen ryggsäckar eller egentillverkade sittdynor av frigolit. Kajakerna förvarade vi i "kanot skjulet" och ibland packade vi ner dessa i de bärbara väskorna som hörde till.

7 Signallinan 28, 2011

Uppstigning 06.00 på morgonen med 1 timmes fysträning, sedan frukost. Terränglöpning eller gymnastiska övningar beroende på vad vi gjort dagen före, när vi hade kommit hem efter nattövningar blev det ingen löpning endast gymnastik . Ordinarie tjänstgöringstid/dag var från 06.00-21.00 men ofta längre. Torsdag morgon behövde vi inte stiga upp 06.00 en sorts sovmorgon fram till 07.00 och onsdag kväll hade vi inte kvällstjänst, men ibland kunde det bli förändringar även på det.

En episod som jag speciellt kommer ihåg var när vi kollade vårt schema och vi skulle ha "sprängtjänst" på torsdagen, något som oftast betydde lugn fysisk aktivitet. Så vi bestämde oss för att ta pendeltåget in till stan på onsdag kväll, kul hade vi och sent blev det. Något vi inte hade räknat med var att våra befäl också hade uppmärksammat att vi tog en "festkväll". Så på uppställningen dagen efter fick vi beskedet att det var schemaändring… Vi skulle, som befälet sa, ha övning i att "angöra en kust". Efter att ha packat kajakerna ombord på dykbåten fick vi sätta oss nere i kajutan för att ha dykteori. Vi hade ingen aning om vad detta skulle bli. Inte speciellt fräscha var vi efter gårdagen och att sitta nere i kajutans värme samtidigt som det gungade kunde få vem som helst att "inventera". Men i alla fall så släppte de av oss utanför Utö och sedan var det bara att ta sig hem. Faktiskt kändes det som en lättnad att få komma upp i friska luften igen och sätta sig i kajaken. Det här skrattades det gott åt när vi muckade och befälen berättade sin version av varför det blev som det blev.

Vi hade hårda, men rättvisa befäl. Det förekom inte någon "kadaver disciplin" det behövdes inte, vi var tillräckligt motiverade för våra uppgifter ändå, men givetvis fanns det tillfällen med "bestraffningar" i form av fysiska aktiviteter om vi inte hade skött vår del. Vi hade alla stor respekt för våra befäl både på grund av att dessa oftast själva var med under träningar och för deras stora kunnande.

Det fanns också alltid en dykläkare till hands, dessa var läkare som gjorde sin "repmånad" så det blev en ny varje månad. Vi hade en hel del dykteori tillsammans med dessa och våra befäl.

I vår utbildning ingick också en månads vinterutbildning i Boden (januari), vi bodde i "Älvlägret" tillsammans med Armens Fallskärmsjägar skola FJS. Där blev det till att åka skidor på "vitablixten", dra pulkor och spåra i -18 grader. Det var väl inte riktigt det som vi längtade till…

men i februari var vi tillbaka igen till vår "egen" ö, Märsgarn. Under vintern blev det en kombination av träning inomhus (Torvalla badet i Handen och träningshallen på Berga) och utomhus, löpning, skidåkning, marscher, teori, sprängtjänst, skjutövningar m.m. Så fort det blev läge (isfritt) så startade dykningarna och paddlingen igen, något som vi alla såg fram emot!

Luftdykningen bestod av dykning med AGA helmask och vanligt cyklop ner till 50 m djup. Vi fick utbildning i "stråksökning" och "rutsökning" för att kunna genomsöka t.ex. en hamn. Kommunikationen sköttes med hjälp av "Ibsofon" (vid helmask) och linsignaler vid vanlig dykning. Vi hade två typer av dräkter vid luftdykning. En "Poseidon" torrdräkt, som vi kunde väga av oss direkt med och en neopren våtdräkt. Då vi dök med våtdräkt använde vi Fenzyväst för avvägning.

Författaren under luftdykning.

8 Signallinan 28, 2011

Syrgasapparaten var ett slutet system bestående av ett kalkfilter på ryggen. En "lunga" fungerande både till avvägning och som "syrgas depå". På framsidan fanns 2 st. små tuber på 0,8 liter ren syrgas vardera och en "by-pass ventil för att pytsa i mera syrgas till "lungan". Kalkfiltret absorberade den koldioxid som fanns i utandningsluften och den syrgas som blev över gick tillbaka in i "lungan" igen via backventil. Det var väldigt viktigt att var och en kontrollerade sin egen utrustning före dyk med tanke på rent kalk i filtret och att backventilerna fungerade. För om inte dessa fungerade fick man en förgiftning av koldioxid med kraftig huvudvärk som följd.

Syrgasdykning på Märsgarn. Här används våtdräkt

och Fenzyväst som skymmer syrgasapparaten.

Vid en av utslussningsövningarna från ubåt (Sjölejonet eller Sjöhästen) så hände just detta att en av oss fick koldioxid förgiftning. Han fick både huvudvärk och permissionsförbud närmaste helgen då han skulle hem. Själv lyckades jag med att glömma min sprängattrapp så jag gjorde Ceder sällskap på ön den helgen. Utslussningen utfördes i slussen upp igenom tornet. Vi var två stycken i tornet åt gången så det blev ganska trångt. Via en benledarmikrofon mot tinningen skötte jag kommunikationen med utslussningsledaren nere i ubåten, vid vår slussning (Valkonen och jag). Sedan skulle man sköta spakarna för "fyllning, länsning och luftavlopp". Vattnet steg in nerifrån i slussen och vid en bestämd nivå startade vi syrgas andning, vilket innebär att man drar tre djupa andetag med syrgas för att skölja ur kvävet ur lungorna. Om inte detta görs och man sedan dyker sig "tom" på syrgas så kommer man att bli medvetslös på den sista inandningen eftersom då kvävehalten blir för hög i säck och lungor. När trycket i slussen blivit lika högt som i vattnet utanför öppnades luckan och man drog sig upp genom tornet via lejdaren. Efter det var det att teckna ok framför periskopet på cirka 6m djup. Vi dök sedan vidare Lagerholm och Lt Färnström iklädda på kompass tills vi kom närmare strandlinjen då

torrdräkter inför ubåtslussövn 1978. vi dök på djupkurvor. Det här var en solig dag mitt i sommaren och vår instruktion var att vi skulle ta oss in i en speciell vik så långt som möjligt för att sedan resa oss upp och gå över till andra sidan av ön där vi blev upplockade av en båt. Det var en ganska lång vik med fin sandbotten och vi dök in till cirka 1 m djup. Inga bubblor syntes så ingen hade sett oss. Vi reste oss upp tog våra simfenor i händerna och gick förbi några som låg på stranden för att sola. Vi sa ingenting när vi gick upp genom skogen. Kan tänka mig att de blev överraskade, för att inte tala om ifall detta hade hänt några år senare efter incidenterna U137 och pådraget i Hårsfjärden!

9 Signallinan 28, 2011

Eftersom ren syrgas blir giftig vid djup överstigande 10m så var det inte tillåtet att dyka djupare än 8 m. Personer olika flytförmåga under vattnet, vilket innebar att man fann sitt eget "ideal djup". Jag låg gärna på cirka 3 m medan min dykkompanjon låg lite djupare. Dräkten var en typ torrdräkt av starkt material (gummi impregnerad väv), som vi kunde ta oss fram med också krypande i terräng. Den bestod av byxa och en överdel som överlappades av en gummigördel och den rullades ihop och tätades av ett "Pirellibälte". Syrgasutrustningen kunde vi transportera med oss i kajaken.

Navigeringen under nattdyk utfördes med hjälp av kompass som hade självlysande färg och sedan var vi också tvungna att gå upp till ytan emellanåt för att göra observationer. Något som försvårade orienteringen under vattnet är att ljudvågorna i luft färdas med en hastighet av cirka 300m/sek och i vattnet med 1500m/sek. Detta gör att det inte går att bedöma ett avstånd på samma sätt som på land och man får förlita sig på erfarenheten av hur snabbt man simmar under vattnet, alltså hålla koll på klockan. Observationer på ytan innebar att man befann sig så lite som möjligt ovanför, lite av huvudet och cirka halva cyklopet.

Vi var också tvungna att lära oss en ny teknik att tömma cyklopet från vatten eftersom bubblorna kunde visa var vi fanns. Detta gick till på så vis att man "drog" in en mindre mängd vatten via näsan och sedan svalde det, kändes inte speciellt fräscht i bassängen under uttagningen i Karls-krona med en hel drös nyinryckta som simmade omkring ovanför oss…

I utbildningen ingick även att kunna "droppas" från helikopter i 30 knops hastighet från 10 meters höjd. En övning som vi inte behövde göra på grund av en tragisk dödsolycka något år tidigare då en värnpliktig landade på ryggen och krossade lungorna vid nerslaget i vattenytan. Vi fick hoppa från hopptornet på grannön Vitsgarn istället och rulla i från gummibåt i full fart.

Övning med fällning från gummibåt.

De primära uppgifterna för attackdykarna var att söka föremål på botten, rensa förtöjningsplatser, förstöra sjömärken, radarstationer, fyrar och förråd samt att spana bakom fiendens linjer. Vår personliga vapenarsenal var kniv & K-pist (K-pisten fungerade även att dyka med och använda igen då man kom upp på land).

När vår utbildning var färdig och vi blev erkända som Attackdykare avslutades det Författaren till höger med packning från Klepperkanoten. med en slutövning som startade

10 Signallinan 28, 2011

i Västervik och avslutades norr om Norrtälje. Vi paddlade 70 km varje natt i 5 dygn, fick ut sjökorten kl.17 varje dag och satt i kajakerna 12-15 timmar varje natt. Maten förvarades i ryggsäckar som vi satt på när vi paddlade och under dagen gjorde vi bas på någon ö. Framme vid slutmålet skulle vi utföra olika uppdrag som B-styrka mot Kustjägarna, i form av olika typer av sabotage. Det var omväxlande väder under de 5 nätter vi paddlade. Regn, stiltje, stjärnklart, åska och ALLTID en motvind som startade på tidiga morgontimmarna när vi var som mest trötta. En härlig känsla var det i alla fall när vi hade gjort klart sista distansen och uppdraget.

Ja, det var lite om vad som ingick och kunde hända under utbildningen, omväxlande och intressant. En mycket bra sammanhållning i gruppen, alla trivdes med vad vi gjorde.

Mvh.

Per-Åke Karlsson

"Dykare 3A Karlsson"

Per-Åke Karlsson 1978

#

Link to comment
Share on other sites

  • 1 year later...

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



  • Similar Content

    • By PBGRK 0506
      Tänkte bara visa lite va vi gör på amf =) Hoppas ni tycker de e bra bilder
       
      http://img204.imageshack.us/img204/7006/4704bdfa47cf44bb9c0f06141178cf.th.jpg
      Granatbärarrekordet som togs förra året (238kg)
       
      http://img144.imageshack.us/img144/1118/jagminagranater2tk.th.jpg
      Bära från stridsbåten efter fältvecka
       
      http://img226.imageshack.us/img226/5224/p42703002gc.th.jpg
      Artefakter från en ondare tid
       
      http://img226.imageshack.us/img226/2481/p50203185me.th.jpg
      Ogedigen terräng att gruppera i
    • By daed_
      Tjenare!
       
      Jag har blivit inskriven som fältarbetarsoldat på ing2 men har ambitioner att utbilda mig vidare till kustjägare eller jägarsoldat. Jag pratade med en inskrivningshandläggare som sade att det kommer gå om jag satsar på att få bra betyg under utbildningen.
       
      Är i övrigt helt nöjd med min placering, är inte en sån som tycker att man ska vara jägare eller ingenting, men tänker fortfarande arbeta mot mina ambitioner.
       
      Hur ska jag gå till väga för att få så bra betyg som möjligt? Vad behöver jag öva på och tänka på under utbildningen?
       
      Eventuellt kan jag tänka mig att bli officer frammåt i karriären men just nu vill jag fokusera på mina preliminära mål.
    • By Tengis
      Verkar ju, glädjande nog, som att Marinen ska få beställa nya korvetter redan innan 2025. Finns det möjlighet att köpa fler Visby-korvetter eller kommer man titta på en mindre avancerad/billigare lösning? Finns det något land som är intresserade att sälja ett fartyg med vettig gångtid kvar som skulle passa våra farvatten? 
    • By KA-gubbe
      Hej. I KJ:s fyskrav ingår bland annat stridshinderbana och snabbmarsch i kuperad terräng med 20 kg packning. Jag förmodar att det menas i full mundering, med vapen, ..eller är det i lätta träningskläder? det står inte närmare definierat. Källa: http://www.kustjagarna.se/bli-kustjagare#krav-kustjagare
       
      Om man tränar i lätta träningskläder och löparskor + packning är det förvisso lättare och smidigare att röra sig i men kan göra att minsta ojämnhet i marken ger upphov till skador i fötter, vrister och knän när extra vikt ligger på, särskilt vid terränglöpning. Kängor ger bättre stadga och torde därför vara bättre i det avseendet, om än klumpigare.
       
      (Den här postningen kanske passar bättre i kategorin för träning men nu ser jag att den inte går att flytta.)
       
       
    • By Perman
      Covid-19: Swedish Navy focuses on maintaining operational readiness at sea
       
      /Per
×
×
  • Create New...