Jump to content

Man eller Monster


Ragulin

Recommended Posts

Avslutade nyss läsning av bok med ovanstående titel. Jag tyckte den var intressant och klart läsvärd. Gav en del spännande ingångar till mansrollen och behov/avsaknad av bra manliga förebilder i dagens samhälle. Vore kul om några forumsmedlemmar med bakgrund i KJ läst boken och vill kommentera den...

Link to comment
Share on other sites

Har du ett ISBN eller förråds nummer på den?

 

//Jed (inte KJ, men intresserad ändå =)

Du kan låna den av mig..

 

Boken har diskuterats tidigare i forumet...visst är den kul att läsa, och visst innehåller den en del poänger...men till syvende och sidst kan jag svårligen betrakta den som ett slags självhävdelsebehov av författaren: han sökte till KJ, blev inte antagen, genomförde GU som ingerjörsoldat och skriver senare en bok om KJ där han drar paralleller till både kz-läger, vilda barbarer, USMC-komplex, mördare och allmänt puckade människor som måste bekräfta sig själv hela tiden..

 

Läs den gärna, men tro inte på något vis att boken är korrekt kopplad till Kustjägare och vår utbildning. Tag den med en stor nypa salt.

Link to comment
Share on other sites

@Gotcha

 

Jorå, det framgick tydligt att snubben var lite åt det håll du säger. Man får läsa boken medveten om detta. Det intressanta i boken kommer mot slutet, när han diskuterar just avsaknaden av positiva manliga förebilder ute i samhället, mansrollen generellt och lite annat sociologiskt och antropologiskt.

Link to comment
Share on other sites

Då kanske boken "Jag vill bli kustjägare" är bättre. Själv har jag inte läst den men det är ju en självupplevd händelse av författaren.

Jo. Och den ger en lite bättre bild (en del är förvisso utelämnat/ändrat) hur det var på den tiden det begav sig..

Link to comment
Share on other sites

En grej som förf tar upp och som jag faktiskt själv märkt av ibland, är hur just närvaron av människor som är KJ liksom tycks provocera andra på ett sätt som jag INTE märkt händer folk från andra jägarförband. Nu menar jag alltså inte att KJ provocerar, utan andra BLIR liksom "störda" av att höra att ngn är KJ... Det kommer gärna ngn kommentar eller liten gliring och det kan ibland bli lite halvt pinsamt när någon går igång. Jag har aldrig riktigt fattat varför, men det är lite halvsnudd på kukmätning och så. Någon som känner igen detta?

Link to comment
Share on other sites

En grej som förf tar upp och som jag faktiskt själv märkt av ibland, är hur just närvaron av människor som är KJ liksom tycks provocera andra på ett sätt som jag INTE märkt händer folk från andra jägarförband. Nu menar jag alltså inte att KJ provocerar, utan andra BLIR liksom "störda" av att höra att ngn är KJ... Det kommer gärna ngn kommentar eller liten gliring och det kan ibland bli lite halvt pinsamt när någon går igång. Jag har aldrig riktigt fattat varför, men det är lite halvsnudd på kukmätning och så. Någon som känner igen detta?

Nej men jag har och andra sidan inte träffat så många Kj. Löjligt egentligen kan man inte respektera den personen i stället.

Link to comment
Share on other sites

I "Debatt om Kustjägarna" som fanns/finns att tanka från en FTP (tack vare driftiga forummedlemmar) visades ju ett dokumentärt bildspel med tillhörande ljud. Vissa av dessa bilder tycker jag mig känna igen från "Man eller monster"... Tyvärr kan jag ej bekräfta detta själv, då mitt exemplar av boken befinner sig hos min far i kosovo för tillfället. Nån som läst boken och sett debatten som kan avgöra huruvida mina iaktagelser stämmer?

Link to comment
Share on other sites

I "Debatt om Kustjägarna" som fanns/finns att tanka från en FTP (tack vare driftiga forummedlemmar) visades ju ett dokumentärt bildspel med tillhörande ljud. Vissa av dessa bilder tycker jag mig känna igen från "Man eller monster"... Tyvärr kan jag ej bekräfta detta själv, då mitt exemplar av boken befinner sig hos min far i kosovo för tillfället. Nån som läst boken och sett debatten som kan avgöra huruvida mina iaktagelser stämmer?

Nej, du har rätt. Bilderna är tagna ur boken "På insidan av allvaret".

 

@Ragulin:

Jo, det har du ganska rätt i, det finns olika varianter som jag har upplevt:

 

1. Person utger sig för att vara KJ, säger fel ibland. Tystnar när de ser min treudd. Ofta Spärr eller Amf-folk.

 

2. Person ser treudd, börjar prata om hur hårt deras baskerprov var ("jo du, vi på bevakningspluton i Kirstinehamn hade en hårding, gammal FskJ, som befäl, och vårt baskerprov var nog det hårdaste i hela historien. Faktiskt så spöande vi en 2-3 KJ-kompanier på vägen. När? Ja...det var så hårt så jag minns inte riktigt när jag låg inne... Var och vilka vi mötte? Ja asså, vi var ju på skarpa SWAT-uppdrag hela tiden, så jag minns inte alla gånger vi krossade kustjägare och attackdykare...bla bla..)

 

3. Person ser treudd, hälsar, är trevlig och vi pratar samövningar eller allmänt blaj. Ovanlig.

 

:Malaj:

Link to comment
Share on other sites

@Gotcha

 

Intressant att du verifierar min reflektion. Jag fattar bara inte varför det är så. Säg nu för faen inte "för att vi är bäst", utan försök gärna utveckla det hela. I boken står det något om skillnaden mellan främst FJ och KJ, där KJ mer tycks motsvara någon slags skärgårdshuligan som rusar fram med nedsänkt panna vilt svingandes en skarpslipad spade, medan Fj är lite mer överklassiga och sofistikerade. Nu skall vi absolut inte låta diskussionen förfalla till att bli en traditionell "värstakukmätarviefarligast"-debatt, men det intressanta är att det uppenbarligen FINNS en distinkt skillnad på hur människor från olika förband med jägarstatus bemöts av civila och/eller militära kollegor.

 

edit: ballongfinger

Link to comment
Share on other sites

@Gotcha

 

Intressant att du verifierar min reflektion. Jag fattar bara inte varför det är så. Säg nu för faen inte "för att vi är bäst", utan försök gärna utveckla det hela. I boken står det något om skillnaden mellan främst FJ och KJ, där KJ mer tycks motsvara någon slags skärgårdshuligan som rusar fram med nedsänkt panna vilt svingandes en skarpslipad spade, medan Fj är lite mer överklassiga och sofistikerade. Nu skall vi absolut inte låta diskussionen förfalla till att bli en traditionell "värstakukmätarviefarligast"-debatt, men det intressanta är att det uppenbarligen FINNS en distinkt skillnad på hur människor från olika förband med jägarstatus bemöts av civila och/eller militära kollegor.

 

edit: ballongfinger

Det kan väl vara något så enkelt som svartsjuka.

 

Vissa blir svartsjuka på att andras utbildningar är hårdare och försöker att förringa detta genom att skicka iväg gliringar eller att hävda att man minsann själv spöade både det ena och det andra. Det bottnar alltså i gammal vanlig kukmätning.

Jag tror att folk kan börja tro saker som "De tror att de är så j*vla tuffa för att de är K/FJ osv." och att de förutsätter det innan de ens pratat med någon jägare ifråga.

Link to comment
Share on other sites

@Salleballe

 

Jo, men nu gällde det skillnaden (för uppenbarligen finns det en skillnad) mellan bemötandet och attityden visavis en KJ och en annan jägarsoldat. Alla jägarsoldater har väl en ungefär lika jobbig utbildningsperiod och alla går igenom ett krävande test för att uppnå jägarstatus eller vad det nu kan vara... Varför blir KJ (OM det nu inte bara är inbillning från min sida, nojja från Gotchas sida och flummsnack från bokens författares sida) annorlunda bemötta än andra med motsvarande eller liknande utbildning?

Link to comment
Share on other sites

@Salleballe

 

Jo, men nu gällde det skillnaden (för uppenbarligen finns det en skillnad) mellan bemötandet och attityden visavis en KJ och en annan jägarsoldat. Alla jägarsoldater har väl en ungefär lika jobbig utbildningsperiod och alla går igenom ett krävande test för att uppnå jägarstatus eller vad det nu kan vara... Varför blir KJ (OM det nu inte bara är inbillning från min sida, nojja från Gotchas sida och flummsnack från bokens författares sida) annorlunda bemötta än andra med motsvarande eller liknande utbildning?

Aha, fattade lite fel där.

 

Är helt med om principen att KJ bemöts/ses lite annorlunda än andra, men har inga förslag på varför det kan vara så.

Link to comment
Share on other sites

En grej som förf tar upp och som jag faktiskt själv märkt av ibland, är hur just närvaron av människor som är KJ liksom tycks provocera andra på ett sätt som jag INTE märkt händer folk från andra jägarförband. Nu menar jag alltså inte att KJ provocerar, utan andra BLIR liksom "störda" av att höra att ngn är KJ...

Jag kan bekräfta detta för egen del. När folk här i Sverige hör att jag gjort min värnplikt i Vasa Kustjägarbataljon i Finland, så ser man i deras ögon hur deras fantasi drar iväg till något konstigt ställe fyllt av de mest våldsamma och groteska visioner. Sedan följer den obligatoriska frågan om vi är lika "hårda" som de svenska kustjägarna, och jag brukar då svara med att:

 

1. Jag har inte tjänstgjort i de svenska kustjägarna, så min kunskap om hur det egentligen går till hos dem är begränsad.

 

2. Finska kustjägarna var ett frivilligförband tidigare, när vi var stationerade i Obbnäs. Finska attackdykarna är fortfarande ett frivilligförband och finns fortfarande i Obbnäs.

 

3. Finska kustjägarna som helhet är ett inte ett frivilligförband numera, och vi är numera stationerade i Dragsvik. Spaningsplutonen vid Vasa Kustjägarbataljon består fortfarande av frivilliga.

 

4. Vi hade hård disciplin. Om den är lika hård som hos svenska kustjägarna kan jag inte uttala mig om, då jag inte vet svaret på den frågan.

 

5. Vasa Kustjägarbataljon som helhet har inte lika hårda fysiska krav som de svenska kustjägarna. De svenska kustjägarnas fysiska krav bör numera närmast jämföras med de finska attackdykarnas krav, och kraven för de som tjänstgör vid spaningsplutonen vid Vasa Kustjägarbataljon. Jag vet inte resultatet av en sådan jämförelse, då jag inte gjort den.

 

6. Hur mäter man "hårdhet"?

 

Riktigt kul var det för övrigt när jag skulle genomgå en läkarundersökning här i Sverige för att kunna skicka in resultatet som substitut för att jag inte mönstrade på vanligt vis. När jag kom till vårdcentralen, så sa jag att jag var där för att genomgå en läkarundersökning inför militärtjänstgöring utomlands. Jag skulle vilja ha ansiktsuttrycket jag möttes av på video. Innan jag förklarade att det gällde värnplikt i Finland, så såg jag barnamord i Afrika, våldsamma legionärer, kriminella legoknektar med suspekt förflutet, m.m. susa förbi i ögonen på personen jag talade med. Obeskrivbart, och mycket roligt. :Malaj:

Link to comment
Share on other sites

Nej, du har rätt. Bilderna är tagna ur boken "På insidan av allvaret".

 

"De klamrar sig fast vid varandra, hjärta vid hjärta, som bröder och ensamdansare, för att i nästa ögonblick kastas ner i avgrunden av sin räddare.

Varifrån kommer denna ömhet? Det är en underlig ömhet. Geväret vilar alldeles intill kroppen. Nackhåret reser sig när handen stryker över det kalla järnet.

De söker sig till varandra som halvvuxna djurungar med små och vassa tänder.

Kniven är ämnad för den andre, han som ska komma och ta ifrån dem deras tillhörighet."

 

"Skall jag ta tillvara på min broder? Döden är en hare med tassarna i vädret och vidöppna ögon. Den lyser upp mitt ansikte som en lampa.

Den frågar, vem är du? Och samtidigt frågar den, vem är jag?"

 

 

Utdrag ur "Skall jag ta vara på min broder?" av Marie Lundquist.

 

Från boken "På insidan av allvaret".

 

 

Romulus.

Link to comment
Share on other sites

@LYNX

 

Har du märkt att folk är "på" dig då? Du har läst mina inlägg och förstår vad jag fiskar efter, eller hur?

 

Ja....inte på mig i ansiktet utan snarare bakom min rygg.

Över huvudtaget när grabbar snackar om "jägare" så

höjs vi antingen till skyarna eller också är vi

"fan vad jag är bäst".

Link to comment
Share on other sites

Keltainen,

finns det några militära styrkor kvar vid Kaskö?

 

Var några år sen jag var nere vid hamnen..

 

Romulus.

Ingen aning faktiskt. Eftersom du skriver "kvar", så blir jag nyfiken på vad det var för några militära styrkor som fanns där när du var där?

Link to comment
Share on other sites

Sedan känns det faktiskt som att de som varit FJ eller KJ dvs de absolut fysiskt hårdaste utbildningarna som finns det är samma personer som har lättast för att skippa baskern på HV övningen, det känns som att det är dom som ofta är mest ödmjuka mot andra människor och rent allmänt har störst förståelse för andra människor i allmänhet.

 

Man kan även vända på det här med människor som måste mäta sin kuk i form av hårda baskerprov.

Ofta när man säger att man var signalist i ett UH kompani under lumpen så får man höra att det är en enkel lök tjänst där kaffe och bullar fanns i oändlig tillgång när man var i skogen.

 

Fysiskt så var/är det ingen jobbig tjänst, men psykiskt så är det helvetet.

Och det stör mig så enormt att människor inte fattar att det inte bara är musklerna som tar stryk.

Det finns tjänster i FM som är helvetet även fast man inte måste springa med 40kg på ryggen.

Link to comment
Share on other sites

Sedan känns det faktiskt som att de som varit FJ eller KJ dvs de absolut fysiskt hårdaste utbildningarna som finns det är samma personer som har lättast för att skippa baskern på HV övningen, det känns som att det är dom som ofta är mest ödmjuka mot andra människor och rent allmänt har störst förståelse för andra människor i allmänhet.

 

Man kan även vända på det här med människor som måste mäta sin kuk i form av hårda baskerprov.

Ofta när man säger att man var signalist i ett UH kompani under lumpen så får man höra att det är en enkel lök tjänst där kaffe och bullar fanns i oändlig tillgång när man var i skogen.

 

Fysiskt så var/är det ingen jobbig tjänst, men psykiskt så är det helvetet.

Och det stör mig så enormt att människor inte fattar att det inte bara är musklerna som tar stryk.

Det finns tjänster i FM som är helvetet även fast man inte måste springa med 40kg på ryggen.

 

Det kommer ALLTID att finnas människor som har ett

behov av att "slå sig på bröstet"

 

Kan själv inte tänka mig en "hårdare" tjänst än att

sitta i en "vaktkur", DET skulle tärt på mig.

( SERIÖST MENAT! )

 

ÖDMJUKHET ( BÖR ) BORGAR FÖR KOMPETENS.

Link to comment
Share on other sites

Min ringa erfarenhet i ämnet gör gällande att vi som haft en typiskt "slapp" och "lökig" tjänst sällan slår oss för bröstet, av naturliga skäl.

De jag mött som varit kustjägare, fallskärmsdito och motsvarande gör det sällan heller. Verkar som om dom inte har behov av det.

 

De som verkar ha ett behov av att hävda sig är de som gjort en "vanlig" värnplikt eller en "medelhård"

 

Med andra ord fungerar det som på krogen: Dom stora killarna är sällan farliga, dom små utgör inget hot: Det är de i mellanklassen man måste passa sig för!

Link to comment
Share on other sites

  • 4 weeks later...

Jag har själv mest bra erfarenhet av KJ killar.

orädda, skäms alldrig osv. Träffade en kille på en fest, gissade att han va KJ utan att veta att han ens gjort vpl, vilket då stämmde att han va KJ. Klar i språket, lätt för att spexa till sig utan att skämmas osv. är det så? förstår ni hur jag menar?

Och nån homofobi hittade man inte heller... kramar ofta sina polare och skämtar. Pussar på kinnden i fyllan osv, nån som upplever det så också?

 

Gotcha t ex, vart du orädd, mer frammåt osv efter din vpl? Inte rädd för att göra bort sig osv.

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.



×
×
  • Create New...