Jump to content

Karl XII


Elfgren

Recommended Posts

Det är idag 285 år sedan en av våra största och mest uppmärksammade konugar dog. Han är kanske också den mest missuppfattade konungen, han försvara riket mot tre länder som förklarat krig mot Sverige och han lyckades, ändå ses han av svensson som en krigarkonung som bara förde olycka med sig. Utan Karl XII så hade nog Sverige inte varit sjävlständigt i många hundra år. Så skänk en tanke eller två till Carolus Rex.

 

 

karl_XII_s_likfard.jpg

 

/Elfgren

Link to comment
Share on other sites

Jag säger bara det att ovasett hur bra eller dålig kung han var( Jag anser han vara den bäste men det är ju jag...) Så måste samtliga soldater i hela vida världen respektera honom efter slaget vid narva ;-) Prata om att ha odsen emot sig hehe....

Link to comment
Share on other sites

Lite trist att vi svenskar inte tar tillvara på vår historia lite mer.Tydligen verkar det vara lite tabu över att hylla Karl XII, ungefär samma tabu som det är att säga att man är stolt att vara svensk.Undrar var det blev så egentligen?Nån som ser skillnaden mellan firandet av 6 juni och 17 maj och på samma sätt skillnaden inom länderna för drygt 60 år sedan?

 

//DG

Link to comment
Share on other sites

Kort om Kalle Dussin: Karl XII

Skicklig taktiker och krigare, men med tendens att glömma bort hemlandet. Sverige var på denna tid utfattigt - men med stora besittningar..

 

Med viss risk för politik och olika åsikter kan andra säkert bättre utveckla för- och nackdelar med denne kung.

Link to comment
Share on other sites

Rekomandation...Läs Karl XII Av Bengt Lijegren...Den är väldigt bra (och så har han ju samma efternamn som jag :P ) Herman är ju alltid spändande me förstårs.Hans historien om Sverige karl 11 karl 12 är bra den me :o

Link to comment
Share on other sites

vill bara påpeka att det vart fler länder han krigade emot iochmed att rkiget fortsatte, dessutom om jag inte minns fel så hade han i de allra flesta av hans slag oddsen emot sig, det var nästan alltid mer fiende soldater vid slagen.

 

mycket intressant kung att läsa om, inte bara för hans krigar talanger men även hans akademiska kunskaper, något som tyvärr inte alls är särkillt känt.

Link to comment
Share on other sites

vill bara påpeka att det vart fler länder han krigade emot iochmed att rkiget fortsatte, dessutom om jag inte minns fel så hade han i de allra flesta av hans slag oddsen emot sig, det var nästan alltid mer fiende soldater vid slagen.

 

mycket intressant kung att läsa om, inte bara för hans krigar talanger men även hans akademiska kunskaper, något som tyvärr inte alls är särkillt känt.

Man behöver ju inte ha oddsen emot sig bara för att man är mindre i antal. Se bara på irakkriget. Iraks armé var större men inte bjöd de på bättre motstånd för de. Ledning, moral, utrustning osv är minsta lika viktiga faktorer.

Link to comment
Share on other sites

  • Super Administrators

Sverige har ju haft betydligt mer brillianta kungar/härförare än Karl XII.

 

Gustav den II Adolf som lämnat et bestående militärhistoriskt intryck och vars idéer om taktik fortfarande studeras på militärhögskolor världen över. Av någon anledning verkar inte han firas på samma sätt trots att han är den enda som tituleras den store enligt riksdagsbeslut.

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker det är lite ohistoriskt att hävda att en kung på 1700-talet försvarade landet mot yttre fiender. Det var nog knappast omsorg om Medelsvenssons rättigheter och välbefinnande som motiverade Karl XII om man säger så. Tanken att kungen tjänade sitt folk är en tankegång som tillkom senare i historien, t.ex. i 1800-talets nationalromantiska historieskrivning.

Link to comment
Share on other sites

Gustav den II Adolf som lämnat et bestående militärhistoriskt intryck och vars idéer om taktik fortfarande studeras på militärhögskolor världen över. Av någon anledning verkar inte han firas på samma sätt trots att han är den enda som tituleras den store enligt riksdagsbeslut.

 

Då bor du uppenbarligen inte i Göteborg där hans döddag uppmärksammas varje år med bakelser och grejjor :D

Link to comment
Share on other sites

Tanken att kungen tjänade sitt folk är en tankegång som tillkom senare i historien, t.ex. i 1800-talets nationalromantiska historieskrivning.

Tanken att kungen inte tjänade sitt folk är en tankegång som tillkom senare i historien, t ex i den cyniska historieskrivningen under 1900-talets senare hälft.

Link to comment
Share on other sites

@Järv: Så du menar att stormaktstidens svenska kungar satte folkets bästa främst? Intressant påstående med tanke på mycket som de gjorde och stod för...

 

 

 

 

Och tja, vad att säga om Karl XII...? Att leda ett land i krig mot överväldigande odds är ingen dålig bedrift för en tonåring... dock lyckades han inte särskilt bra får jag säga.

Karl XII var modig som få historiska härförare, jag har för mig att han var ganska så klipsk också, men hans taktiska och strategiska skicklighet ifrågasätter jag skarpt... jag kan nämna slaget vid Poltava som exempel... låt gå för att han var i underläge, men han gjorde inte direkt det bästa av situationen. Och att ens lyckas hamna i den situationen... tja... nå, lätt för mig att säga kanske, men fortfarande...

Även om han må ha varit mycket väl militärt skolad, kunde han uppenbarligen inte se verkligheten för vad den var, och hans fasta övertygelse om de egnas överlägsenhet var kanske inte alltid hälsosam.

 

Och mycket av svenskarnas chockerande segrar mot ryssarna kan nog förklaras med att ryssarna, efter slaget vid Narva (vilket för övrigt räknas som världshistoriens mest otippade militära seger, om jag inte har fel för mig...) och de segrar som följde var bokstavligt talat skiträdda för svenskarna. De var övertygade om att svenska soldater använde trolldom och andra djävulska medel för att segra.

Samt berodde det nog på det faktum att karolinerna nog var rätt så mycket mer disciplinerade och tränade än sina fiender.

Alltså berodde det hela kanske inte så mycket på Karl XII:s stora taktiska förmåga...

 

Och att Sverige led ganska så svårt under hans långa fälttåg i Polen och Ryssland är väl ganska uppenbart... _kanske_ var han en sådan kung som brydde sig mer om seger och ära än sitt eget folks välbefinnande... eller sådana hade vi ju inte, eller hur det nu var...

 

Nå, min åsikt framgår nog ganska klart här...

 

 

 

Gustav II Adolf var dock en person vars militära snille det inte var att ta fel på... åtminstone inte om man ser till hur hans idéer påverkat andra härförare.

Link to comment
Share on other sites

Att Karl XII var en av sin tids främsta fältherrar och taktiker står utom all tvekan.

Den enda som är riktigt jämförbar är nog John Churchill (hertigen av Marlborough).

 

Karl XII hade dock flera svagheter som vida översteg

hans förmåga att leda armén på slagfältet.

 

Han var strategiskt, politiskt och f.f.a. diplomatiskt en katastrof.

Han vägrade att ens förhandla om fred med sina fiender.

Han underskattade ryssarnas förmåga att modernisera sin armés efter Narva.

Han var nyckfull, han följde inte sina planer, han hade en övertro på sig själv

och han underskattade sina fiender.

 

 

Gustav II Adolf var å andra sidan en av de kanske största

militära begåvningar som världen har skådat.

Napoleon jämförde honom med Alexander den store, Hannibal och Caesar.

Inom krigsföringen så startade han, precis som Heinz Guderian en ny tidsera.

Link to comment
Share on other sites

hade inte kalle dussin en viss likhet med gustav V också?

 

väldigt lite kvinnfolk och mer karlar i uniform verkar ha gällt.

 

och liktheten stavas inte T E N N I S :huh:

 

bushman/ just nu på väg till nya guniea eftersom halva skaraborg kommer att vilja skjuta knappar på mig....

Link to comment
Share on other sites

Jag kan inte tänka mig att "gå på"-taktik krävde särskilt stor taktiskt tänkande. Det handlade mest om att utnyttja de svenska soldaternas övertag i disciplin och utbildning maximalt. Rent taktiskt handlade det ju vanligtvis om frontalangrepp i gryningen, och att sedan skicka in kavalleriet i rätt ögonblick. Den svenska arméns höga kvalitet är väl Karl XI:s och indelningsverkets förtjänst, inte Karl XII:s.

 

Till Kalle XII:s försvar kan man dock påpeka att många andra berömda och framgångsrika härförare i historien inte heller utmärkte sig genom taktisk finess, t.ex. Napoleon Bonaparte.

Link to comment
Share on other sites

Jag har alltid fascinerats av Karl XII som person och individ. Jag har läst en uppsjö biografier och historiska verk om mannen och han är onekligen en intressant och komplex personlighet. Nyligen framkom en teori om att han led av någon slags beteendestörning eller mental defekt och det kanske stämmer. Hur som helst så förefaller han ha varit en djävligt bra taktiker, men mindre bra strateg. Han var förmodligen bättre som officer än kung helt enkelt. Att han skulle ha varit homosexuell tror jag inte ett dyft på. Karl XII var mycket strängt religiös och på den tiden var homosexuella förbindelser ett brott mot Gud och naturen som straffades mycket strängt.

 

Att just Kalle Dussin blivit föremål för dyrkan av främlingsfientliga ytterlighetssekter är ytterst förvånande. I hans armé slogs soldater från hela Europa och han var mycket intresserad av den islamiska kulturen och vetenskapen. "Äktsvenska" företeelser som kåldolmarna och syrénbusken är båda resultatet av Karl XII:s långa exil inom Ottomanska imperiet. Jag kan mycket väl tänka mig att inta enskild ställning i en minuts tystnad åt hans minne...

 

Jag ber dessutom att få rekommendera läsning av Frans G. Bengtssons bok om Karl XII. Den är inte fullt hållbar som historiskt dokument, men som underhållande och läsvärd biografi är den oslagbar.

Link to comment
Share on other sites

OT

 

ehh bakelser äter man ju över hela Sverige den 6 november. inte bara i gbg.

 

Må så vara, men det är lite särskilt här och det firas MYCKETtydligare än någonannanstans i landet.... då Gustav II Adolf grundade staden så har han en särskild betydelse just här...

 

SLUT OT

Link to comment
Share on other sites

@Mr_Confused

 

Ingenting är enbart svart eller vitt. Att måla upp våra kungar som utsugande äventyrare som verkade för egen vinning är felaktigt och visar bara på hur fel det kan bli när man applicerar människors nutida referensramar på historiska skeenden. Både Karl XII och hans far var skickliga, uppoffrande och plikttrogna med en obrytbar lojalitet mot landet och folket. Karl XI ("Kung Gråkappa") sanerade landets krigshärjade finanser med hjälp av reduktionen (tog från adeln) och införde principer som minskade de sociala skillnaderna och som stärkte likheten inför lagen.

 

@Ragulin

 

"I hans armé slogs soldater från hela Europa och han var mycket intresserad av den islamiska kulturen och vetenskapen."

 

Jag håller med dig i sak, att det är fel att Karl XII enbart skall tillhöra en viss politisk gruppering, men du inser kanske själv vem du lika gärna hade kunnat beskriva med det där citatet.

Link to comment
Share on other sites

Ingenting är enbart svart eller vitt. Att måla upp våra kungar som utsugande äventyrare som verkade för egen vinning är felaktigt och visar bara på hur fel det kan bli när man applicerar människors nutida referensramar på historiska skeenden. Både Karl XII och hans far var skickliga, uppoffrande och plikttrogna med en obrytbar lojalitet mot landet och folket. Karl XI ("Kung Gråkappa") sanerade landets krigshärjade finanser med hjälp av reduktionen (tog från adeln) och införde principer som minskade de sociala skillnaderna och som stärkte likheten inför lagen.

 

Svart och vitt, nej. Men att hävda att Sveriges stormaktsäventyr hade någon större positiv inverkan på vanliga svenskars liv håller knappast. Snarast var det väl tvärt om, det skedde en enorm åderlåtning av unga svenska män och skattebördorna var stundtals förkrossande. Resultatet var främst att staten (d.v.s. kungen) och valda delar av högadeln berikade sig kopiöst. Stater på den här tiden kan jämföras med organiserad brottslighet - en sorts beskyddarligor som visserligen erbjöd ett sorts skydd mot andra beskyddarligor men som också påtvingade folk beskydd vare sig de ville eller inte, och som i högsta grad genom sitt beteende själva hjälpte till att skapa de faror man sedan skyddade folket mot. Kungar påminde mer om Don Corleone än om Per-Albin.

 

Att framställa Karl XI som någon sorts proto-demokrat som jämnade ut sociala skillnader är också märkligt, eftersom det också var han som införde Enväldet. Reduktion och likhet inför lagen syftade till att stärka kungamakten på adelns bekostnad.

Link to comment
Share on other sites

@nastyheadwound

 

”Svart och vitt, nej. Men att hävda att Sveriges stormaktsäventyr hade någon större positiv inverkan på vanliga svenskars liv håller knappast.”

 

Inte från ditt perspektiv, nej.

 

”Snarast var det väl tvärt om, det skedde en enorm åderlåtning av unga svenska män och skattebördorna var stundtals förkrossande.”

 

Ja, mycket riktigt, men frågan är om ett liv utan uppoffringar på något självklart sätt alltid är det bästa valet.

 

”Resultatet var främst att staten (d.v.s. kungen) och valda delar av högadeln berikade sig kopiöst. Stater på den här tiden kan jämföras med organiserad brottslighet - en sorts beskyddarligor som visserligen erbjöd ett sorts skydd mot andra beskyddarligor men som också påtvingade folk beskydd vare sig de ville eller inte, och som i högsta grad genom sitt beteende själva hjälpte till att skapa de faror man sedan skyddade folket mot. Kungar påminde mer om Don Corleone än om Per-Albin.”

 

Du tycker inte du är en aning cynisk kanske? Om din beskrivning enbart gällde det kontinentala Europa så skulle jag i vissa fall kunna hålla med men i Norden har vi haft andra traditioner vad gäller personlig frihet, styrelseskick och rättssystem. Däremot kan jag hålla med om att adeln i vissa perioder betett som sig som rena förbrytarligor.

 

”Att framställa Karl XI som någon sorts proto-demokrat som jämnade ut sociala skillnader är också märkligt, eftersom det också var han som införde Enväldet. Reduktion och likhet inför lagen syftade till att stärka kungamakten på adelns bekostnad.”

 

Återigen denna cynism, precis som om hederlighet och gott uppsåt aldrig existerat. De starka männen i svensk historia har aldrig varit tyranner. Hellre ett hederligt envälde än ett korrupt feodalvälde.

Link to comment
Share on other sites

”Snarast var det väl tvärt om, det skedde en enorm åderlåtning av unga svenska män och skattebördorna var stundtals förkrossande.”

 

Ja, mycket riktigt, men frågan är om ett liv utan uppoffringar på något självklart sätt alltid är det bästa valet.

Jag tror att om man frågar den genomsnittlige bonden så hade han nog hellre stannat hemma och plöjt sin åker och kramt frun och barnen framför att ligga sönderskjuten på en åker utanför Poltava.

Jag tror säkert att Karl XII gjorde vad han ärligen tyckte var det bästa för Sverige men det behöver inte inte innebära att det var det bästa för medelsvensken.

Även om avsikterna var de allra bästa så var Sverige helt utblottat när kung Karl stöp för en kula/knapp i Norge.

Att han sedan fått status som hjältekonung beror inte bara på att han var rätt bra på att kriga utan det beror till stor del på 1800-talets nationalromantik, precis somnågon påpekat tidigare. Det var nämligen så att sedan Sverige förlorat kriget mot Ryssland och med detta Finland så var den svenska självkänslan rätt låg och man behövde något som piggade upp lite. Därför rotade man rätt på gamla segrar och segerherrar, bland annat Karl XII och påminde folk om att det minsann funnits en tid då "ärat vårt namn flög över jorden" Ett bra exempel på detta är dikten "Karl XII" av Esaias Tegnér. Forumsmedlemmen "Värjan skämtar intet" har en strof ur denna dikt som signatur.

Link to comment
Share on other sites

Hela dikten:

 

Karl XII

text: Esaias Tegnér

 

Kung Karl, den unge hjälte,

Han stod i rök och damm.

Han drog sitt svärd från bälte

Och bröt i striden fram.

"Hur svenska stålet biter,

Kom, låt oss pröva på!

Ur vägen, moskoviter!

Friskt mod, I gossar blå!"

 

Och en mot tio ställdes

Av retad Vasason.

Där flydde vad ej fälldes;

Det var hans lärospån.

Tre konungar tillhopa

Ej skrevo pilten bud.

Lugn stod han mot Europa,

En skägglös dundergud.

 

Gråhårad statskonst lade

De snaror ut med hast:

Den höge yngling sade

Ett ord, och snaran brast.

Högbarmad, smärt, gullhårig,

En ny Aurora kom;

Från kämpe tjugoårig

Hon vände ohörd om.

 

Där slog så stort ett hjärta

Uti hans svenska barm,

I glädje som i smärta

Blott för det rätta varm.

I med- och motgång lika,

Sin lyckas överman,

Han kunde icke vika,

Blott falla kunde han.

 

Se, nattens stjärnor blossa

På graven länge se'n,

Och hundraårig mossa

Betäcker hjältens ben.

Det härliga på jorden,

Förgängligt är dess lott.

Hans minne uti Norden

Är snart en saga blott.

 

Dock -- än till sagan lyssnar

Det gamla sagoland,

Och dvärgalåten tystnar

Mot resen efter hand.

Än bor i Nordens lundar

Den höge anden kvar;

Han är ej död, han blundar,

Hans blund ett sekel var.

 

Böj, Svea, knä vid griften,

Din störste son göms där.

Läs nötta minnesskriften,

Din hjältedikt hon är.

Med blottat huvud stiger

Historien dit och lär,

Och svenska äran viger

Sin segerfana där.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 years later...

Vivat Carolus ! :clap:

 

Man må tänka på att han blev uppfostrad till att bli en envålds härskare. Även att hans far Karl XI dog när Karl XII inte var gammal alls. Han fick axla ett enormt ansvar för att försvara stormakten Sverige.

Han var starkt religiös och visste att han behöver en tronarvinge. Men han tänkte inte skaffa en fru för äns riket var säkrat och i bibeln står det att man inte få vara homosexuell. Så snacket om att han skulle ha vare de är bara att lägga ner.

 

Man kan se han som en man är väldigt fast besluten till sina mål. Och ger allt för att de ska uppfyllas. Även ifall man kan dö.

 

 

I striderna var han oftast i de farligaste zonerna och tampades.

 

Han var villig att ge allt för de han trodde på.

 

Ifall Karl XII inte hade varit skjuten i foten dagarna innan Slaget vid Poltava och ifall vi hade reknosiserat bättre så hade vi kanske vunnit slaget.

 

Segern vid Holowzcyn ansågs enligt Karl XII som hans största seger.

Link to comment
Share on other sites

Vivat Carolus ! :D

 

Man må tänka på att han blev uppfostrad till att bli en envålds härskare. Även att hans far Karl XI dog när Karl XII inte var gammal alls. Han fick axla ett enormt ansvar för att försvara stormakten Sverige.

Han var starkt religiös och visste att han behöver en tronarvinge. Men han tänkte inte skaffa en fru för äns riket var säkrat och i bibeln står det att man inte få vara homosexuell. Så snacket om att han skulle ha vare de är bara att lägga ner.

 

Man kan se han som en man är väldigt fast besluten till sina mål. Och ger allt för att de ska uppfyllas. Även ifall man kan dö.

 

 

I striderna var han oftast i de farligaste zonerna och tampades.

 

Han var villig att ge allt för de han trodde på.

 

Ifall Karl XII inte hade varit skjuten i foten dagarna innan Slaget vid Poltava och ifall vi hade reknosiserat bättre så hade vi kanske vunnit slaget.

 

Segern vid Holowzcyn ansågs enligt Karl XII som hans största seger.

 

Får väll säga ett stort kanske framför en svensk seger vid Poltava. Underhållsläget var katastrofalt och man satt fast mellan den ryska hären och ett par breda floder. Anfallet var desperat och ogenomtänkt. Det gick tyvärr som det gick. :(

Link to comment
Share on other sites

Han var starkt religiös och visste att han behöver en tronarvinge. Men han tänkte inte skaffa en fru för äns riket var säkrat och i bibeln står det att man inte få vara homosexuell. Så snacket om att han skulle ha vare de är bara att lägga ner.

 

Står väl även i bibeln att man inte ska döda folk men det kanske hans slag inte heller gjorde?

 

:tveka:

Link to comment
Share on other sites

Vivat Carolus ! :D

 

Man kan se han som en man är väldigt fast besluten till sina mål. Och ger allt för att de ska uppfyllas. Även ifall man kan dö.

 

Något som också kan sägas om således gedigna hedersmän som: Hitler, Stalin, Pol Pot, Kim-Ill-Sung och Mao Zedong.

Link to comment
Share on other sites

Något som också kan sägas om således gedigna hedersmän som: Hitler, Stalin, Pol Pot, Kim-Ill-Sung och Mao Zedong.

Jag tvivlar starkt på att någon av dessa herrar (möjligen med undantag av Mao) skulle vara villiga att riskera sitt eget liv i strid.

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.



×
×
  • Create New...