Psykologen i samband med mönstring.

[Dasher]

Lyfter den här tråden då länken för tråden om psykologen från FAQ - Vanliga frågor om lumpen/inryck osv inte fungerar (för mig iallafall).

 

Läget är som så att min far gick bort i cancer 2005, och jag undrar om ni tror att det kommer sänka mitt betyg om jag pratar med psykologen om det?

Anledningen till att jag tror (paranoia ) att det kan vara så är det faktum att jag aldrig mått illa över det, blivit besvärad av det eller så. Klart man blev ledsen, men jag fick liksom inga problem av händelsen. Snarare växte jag som person i och med mer ansvar och så i familjen. Och då slog mig tanken att det i sig kanske inte är så normalt att inte ha fått några problem (vad jag vet), och onormalt är ju inte bra.

 

Missförstå mig rätt, jag tänker definitivt berätta om det om/när frågan kommer, men jag undrar ändå om det kan vara till min nackdel.

 

I grund och botten är jag inte så oroad, är mest nyfiken på vad ni tror. Den lilla mängd psykologi jag läst har lärt mig om krishantering med mera, och jag verkar ju avvika från standardreaktionerna rätt ordentligt.

 

Är för övrigt också intresserad av vad det ger för effekt att nämna att man är med i HvU eller motsvarande, men det kanske det redan finns en tråd om.

[Svante]

Psykologen hehe Var nog hälften av dom som mönstrade med mig som ljög om saker där inne.

[Ignis nitidus]

Psykologen hehe Var nog hälften av dom som mönstrade med mig som ljög om saker där inne.

 

Det må så vara, men det besvarar ju inte Dashers fråga.

 

Läget är som så att min far gick bort i cancer 2005, och jag undrar om ni tror att det kommer sänka mitt betyg om jag pratar med psykologen om det?

 

Hur psykologsamtalet utvecklar sig beror på både dig och psykologen, det är ju ett samtal mellan två personer. Jag är själv inte mönstringspsykolog så jag kan inte ge ett exakt svar, men jag vågar påstå att du ska akta dig för att försöka leda bort samtalet från sådant du tror är negativt. Ha en normal konversation, precis som du skulle göra om du inte blev bedömd. I det fall du skulle få en fråga om din far eller din familj så är det ju då ganska naturligt att säga att han har gått bort. Berätta hur du kände kring det och hur du har hanterat det. Var ärlig och var öppen.

 

Du kommer knappast få sämre skattning enbart för att din far har gått bort, däremot kan det verka konstigt om du inte vill prata om din far under ett helt samtal.

 

Hoppas det hjälpte!

 

/Ignis

[LUK]

Jag tycker som andra har sagt att du ska vara ärlig och öppen. Jag tror de flesta psykologer är vana nog att märka när någon ljuger ganska snabbt. Fokusera på det positiva, att du har växt som person och att det gjorde dig starkare att komma över din fars bortgång. Jag tror inte att det kommer vara till nackdel, det är ju trots allt inte så ovanligt. Känner delvis igen hur psykologsamtalet utspelade sig när jag läser i tråden, men det var inte alls särskilt formellt eller strikt. Jag visste inte riktigt ifall jag ville göra lumpen, men psykologen och mönstringsförrättaren lyckades övertyga mig. Även fast du bedöms ska du tänka på att det är ett vanligt samtal med en människa på andra sidan, det är helt okej att vara sig själv.

[linush]

Lyfter den här tråden då länken för tråden om psykologen från FAQ - Vanliga frågor om lumpen/inryck osv inte fungerar (för mig iallafall).

 

Är för övrigt också intresserad av vad det ger för effekt att nämna att man är med i HvU eller motsvarande, men det kanske det redan finns en tråd om.

 

 

Det beror nog mycket på vilken psykolog du berättar det för. Några av de yngre instruktörerna på ungdomsverksamheten jag tillhör så har några av dem berättat att deras psykologer inte ens visste att det fanns ungdomsutbildning. Du kan ju alltid säga att du provat på det militära livet och att du trivdes med det, om du nu gör det.

[Danielsson]

Lyfter den här tråden då länken för tråden om psykologen från FAQ - Vanliga frågor om lumpen/inryck osv inte fungerar (för mig iallafall).

 

Läget är som så att min far gick bort i cancer 2005, och jag undrar om ni tror att det kommer sänka mitt betyg om jag pratar med psykologen om det?

Anledningen till att jag tror (paranoia ) att det kan vara så är det faktum att jag aldrig mått illa över det, blivit besvärad av det eller så. Klart man blev ledsen, men jag fick liksom inga problem av händelsen. Snarare växte jag som person i och med mer ansvar och så i familjen. Och då slog mig tanken att det i sig kanske inte är så normalt att inte ha fått några problem (vad jag vet), och onormalt är ju inte bra.

 

Missförstå mig rätt, jag tänker definitivt berätta om det om/när frågan kommer, men jag undrar ändå om det kan vara till min nackdel.

 

I grund och botten är jag inte så oroad, är mest nyfiken på vad ni tror. Den lilla mängd psykologi jag läst har lärt mig om krishantering med mera, och jag verkar ju avvika från standardreaktionerna rätt ordentligt.

 

Är för övrigt också intresserad av vad det ger för effekt att nämna att man är med i HvU eller motsvarande, men det kanske det redan finns en tråd om.

 

 

När jag mönstrade så utgick psykologen från de papper som jag hade med mig, frågade om bekantskapskrets, fritid, familj, traumatiska upplevelser etc. Berättade att när farfar dog fick jag axla ett stort ansvar och sköta saker som normalt inte låg på mitt bord. Jag sa att det hade fått mig att växa som person.

 

Han kikade på mina papper från FVRF och sa att "då är du väl van att ta ansvar där med?" Så det hjälper helt klart. (har förövrigt i det närmaste avslutat IKU/LK2).

 

Mitt tips till dig är att se psykologen som vilken annan människa som helst. Tänk inte på att han/hon bedömer dig, och dölj inget.

[Svante]

Lyfter den här tråden då länken för tråden om psykologen från FAQ - Vanliga frågor om lumpen/inryck osv inte fungerar (för mig iallafall).

 

Läget är som så att min far gick bort i cancer 2005, och jag undrar om ni tror att det kommer sänka mitt betyg om jag pratar med psykologen om det?

Anledningen till att jag tror (paranoia ) att det kan vara så är det faktum att jag aldrig mått illa över det, blivit besvärad av det eller så. Klart man blev ledsen, men jag fick liksom inga problem av händelsen. Snarare växte jag som person i och med mer ansvar och så i familjen. Och då slog mig tanken att det i sig kanske inte är så normalt att inte ha fått några problem (vad jag vet), och onormalt är ju inte bra.

 

Missförstå mig rätt, jag tänker definitivt berätta om det om/när frågan kommer, men jag undrar ändå om det kan vara till min nackdel.

 

I grund och botten är jag inte så oroad, är mest nyfiken på vad ni tror. Den lilla mängd psykologi jag läst har lärt mig om krishantering med mera, och jag verkar ju avvika från standardreaktionerna rätt ordentligt.

 

Är för övrigt också intresserad av vad det ger för effekt att nämna att man är med i HvU eller motsvarande, men det kanske det redan finns en tråd om.

 

 

När jag mönstrade så utgick psykologen från de papper som jag hade med mig, frågade om bekantskapskrets, fritid, familj, traumatiska upplevelser etc. Berättade att när farfar dog fick jag axla ett stort ansvar och sköta saker som normalt inte låg på mitt bord. Jag sa att det hade fått mig att växa som person.

 

Han kikade på mina papper från FVRF och sa att "då är du väl van att ta ansvar där med?" Så det hjälper helt klart. (har förövrigt i det närmaste avslutat IKU/LK2).

 

Mitt tips till dig är att se psykologen som vilken annan människa som helst. Tänk inte på att han/hon bedömer dig, och dölj inget.

 

Vad fick du för värden hos psykologen efter samtalet?

 

Tycker inte heller man ska ljuga. Men samtidigt är det nog bättre att försköna det hela en aning om det kommer följdfrågor angående någonting som har en negativ prägel...tex bortgång av någon närstående. Istället för att bara berätta hur tufft man upplevde det så vinner man nog mer på lyfta fram det positiva. Lite smått "sälja sig själv".

 

Jag fick själv inga frågor om bortgångar av närstående, traumatiska upplevelser eller något liknande. Däremot fick jag någon kort fråga om jag hade mobbat någon eller om jag var/varit mobbad...svaren på frågorna blev Nej, jag har aldrig varit mobbad och Nej, jag har aldrig själv upplevt att jag utsatt någon för mobbning och sen var det inga mer följdfrågor. Sammanlagt tog min intervju ca 3 min (och var helt sanningsenlig).

Däremot sa en klasskamrat till mig att han upplevde att han var lite utsatt i mellan- och högstadiet vilket gjorde att han fick sitta och prata djupare om sin tidigare situation i närmare 30min innan han kom ut och fick ett ganska dåligt omdöme därifrån. Jag tror det var mycket tack vare hans utsvävningar och negativa fokus...men om man känner så är det väl lika bra att säga som det är. Däremot så kommer det antagligen försämra möjligheterna till att genomföra värnplikt.

[hajjper]

Håll dig till sanningen, allt annat genomskådas.

 

Min vän är annars den jag sett utsparkad från psykologen fortast. Det första han sade var att skog luktar konstigt och att han gillar vapen. Frisedel och hemgång.

[KeSSeLL]

Ett tips som även påvisas av inlägget ovan är att om man nu har en mer eller mindre farsination till vapen och allmänt "pang pang" som då ens värnplikt sannolikt kommer att innehålla, så bör man välja sina ord NOGA om det nu kommer upp som samtalsämne under psykologsamtalet.

[Danielsson]

Vad fick du för värden hos psykologen efter samtalet?

 

Fick en 7a

[Gripex]

Vilka djupa samtal alla ni hade.

 

Själv pratade jag och en mycket trevlig psykolog om björnar.. Förövrigt fick jag en 7a resp en 8a

[Svante]

Vilka djupa samtal alla ni hade.

 

Själv pratade jag och en mycket trevlig psykolog om björnar.. Förövrigt fick jag en 7a resp en 8a

 

 

Jag hade inte heller något djupt samtal:P 3min var allt som behövdes;) Resultatet blev ändå 7/7

[Kolind]

Vad är det man får betyg på? ni har ju två betyg.

[MP Loke]

Min vän är annars den jag sett utsparkad från psykologen fortast. Det första han sade var att skog luktar konstigt och att han gillar vapen. Frisedel och hemgång.

 

Jo, fast de flesta av dessa berättelser är skrönor enligt några psykologer från Pliktverket som jag lunchade med för ett tag sen.

 

Mitt tips:

Vara sig själv och berätta om "sin trassliga kontakt med sin mor/far/syster e.dy." om man känner att man måste.

Edited April 8, 2009 by MP Loke

[Skuggan]

jag var frivilligt intervju objekt under en utbildning för nya mönstringspsykologer när jag gjorde lumpen och jag fick intrycket att de går mer på hur ni reagerar än vad ni svarar...

dvs, börjar man flacka med blicken eller på annat sätt verkar obekväma = lägre betyg..

 

jag för min del tror inte jag skulle få bättre betyg oavsett vad jag svarar eftersom jag är blyg och osäker vilket ju innebär att jag inte är lämplig som chef.

det är mycket det psykologerna går efter, är man självsäker och svarar utan att tveka eller börja flacka med blicken osv så får man bra betyg.

 

tror inte det är nåt man kan träna speciellt mycket på..

 

Vad är det man får betyg på? ni har ju två betyg.

 

pliktförmåga/befälslämplighet har jag för mig...

 

mao hur man bedöms kunna ta order och agera underställd någon annan och göra det som krävs samt hur bra lämpad man bedöms vara att chefa över någon annan. (rätta mig om jag har tokfel)

Edited April 8, 2009 by Vargas

[Jonolzz]

jag var frivilligt intervju objekt under en utbildning för nya mönstringspsykologer när jag gjorde lumpen och jag fick intrycket att de går mer på hur ni reagerar än vad ni svarar...

dvs, börjar man flacka med blicken eller på annat sätt verkar obekväma = lägre betyg..

 

jag för min del tror inte jag skulle få bättre betyg oavsett vad jag svarar eftersom jag är blyg och osäker vilket ju innebär att jag inte är lämplig som chef.

det är mycket det psykologerna går efter, är man självsäker och svarar utan att tveka eller börja flacka med blicken osv så får man bra betyg.

 

tror inte det är nåt man kan träna speciellt mycket på..

 

Vad är det man får betyg på? ni har ju två betyg.

 

pliktförmåga/befälslämplighet har jag för mig...

 

mao hur man bedöms kunna ta order och agera underställd någon annan och göra det som krävs samt hur bra lämpad man bedöms vara att chefa över någon annan. (rätta mig om jag har tokfel)

Skulle ha läst den här tråden innan jag mönstrade. Fick frågan om jag var en bra ledare och sa att jag absolut inte passade som ledare och började prata om en massa annat och skit som säkert sänkte mina betyg. Sen när jag kom in till mönstringsförättaren och sa att jag vill bli jägare(vill till k4/ajb) och sen fick veta att jag hade fördålig ledarskaps förmåga för att bli jägarGB , verkade inte finnas några jägarsoldat befattningar. Kunde söka flygbasjägare men tyckte det var för lång att pendla från umeå till blekinge så jag tackade nej, hade jag fått den frågan idag hade jag sagt JA. Jag blev bara placerad som GB på alla mina befattningar.

[Länus]

Lyfter tråden ytterligare.

 

Frågor som dyker upp i samtal med psykologer eller på prof. intervju i FM:

1: Hur känner du inför vapen?

2: Kan du tänka dig att döda en människa?

3: Om du får en order från chef som innebär att du t.ex ska misshandla en civil motsvarande, vad gör du då?

4: Om du ser din chef ge order, eller själv utför något olämpligt, mot någon människa, vad gör du då?

 

Vad tycker DU är ett "bra" svar? Alltså inte vad vi alla tror psykologer tycker och tänker.

 

exempel på svar till fråga 3: Ordervägrar och rapporterar till högre chef.. Vad tycker ni om det svaret?

 

Gärna en öppen diskussion.

[Kolind]

Hade jag fått dessa frågor på min mönstring hade jag nog svarat följande:

 

1. Intressant, har inte skjutit så mycket men det lilla jag har gjort det var det roligt.

2. Jag kan tänka mig att döda en människa om han hotar mig eller någon annan i närheten men självklart så hade jag hellre sett att situationen kunde lösas på något annat sätt men hade inte det gått hade sista utvägen varit att oskadliggöra personen.

3. Omöjligt att svara på, i vilket syfte? Vem är den civila? Osv

4. Pratar med chefen (som gjort något fel) och frågar varför han gjorde det osv, ger inte han ett tillräckligt svar snackar jag med hans chef.

 

När man snackar med en psykolog är det ju bara att svara vad man tycker och argumentera för sin sak.

 

Edit: Vill förtydliga att jag inte heller fick dessa frågor på mönstring. Jag hade en rätt tråkig psykolog som jag bara snackade skola och familj med.

Edited January 17, 2010 by Kolind

[slevin]

Lyfter tråden ytterligare.

 

Frågor som dyker upp i samtal med psykologer eller på prof. intervju i FM:

1: Hur känner du inför vapen?

2: Kan du tänka dig att döda en människa?

3: Om du får en order från chef som innebär att du t.ex ska misshandla en civil motsvarande, vad gör du då?

4: Om du ser din chef ge order, eller själv utför något olämpligt, mot någon människa, vad gör du då?

 

Vad tycker DU är ett "bra" svar? Alltså inte vad vi alla tror psykologer tycker och tänker.

 

exempel på svar till fråga 3: Ordervägrar och rapporterar till högre chef.. Vad tycker ni om det svaret?

 

Gärna en öppen diskussion.

 

Va? Såna frågor fick inte jag.

Tex fick jag en fråga som jag vågar slå vad om att de inte frågar killar;

'' men du som är snygg, tror du inte att det blir lite jobbigt eftersom alla kommer stöta på dig? '' '' vad gör du om ett befäl skulle stöta på dig? '' Jag --> eller ja först skrattade jag tills jag insåg att det var en seriös fråga.

sen kom vi fram till att jag är urgullig och rar men minsan kan ta befälet. eh ja.

Edited January 17, 2010 by slevin

[Svante]

Lyfter tråden ytterligare.

 

Frågor som dyker upp i samtal med psykologer eller på prof. intervju i FM:

1: Hur känner du inför vapen?

2: Kan du tänka dig att döda en människa?

3: Om du får en order från chef som innebär att du t.ex ska misshandla en civil motsvarande, vad gör du då?

4: Om du ser din chef ge order, eller själv utför något olämpligt, mot någon människa, vad gör du då?

 

Vad tycker DU är ett "bra" svar? Alltså inte vad vi alla tror psykologer tycker och tänker.

 

exempel på svar till fråga 3: Ordervägrar och rapporterar till högre chef.. Vad tycker ni om det svaret?

 

Gärna en öppen diskussion.

 

haha hoppas inte du får/fick sådana frågor av psykologen under mönstringen

 

men under en mönstring skulle jag nog svara något i stil med (observera att jag varken har ryckt in eller genomfört värnplikt ännu):

 

1. Jag har personligen ingen större erfarenhet av vapen och har mer eller mindre aldrig varit i kontakt med vapen, så jag skulle nog vilja påstå att jag känner mig relativt likgiltig inför det.

 

2. Jag ställer mig inte helt främmande inför tanken att det faktiskt kan krävas eller vara oundvikligt att döda en annan människa, framförallt i det typ av yrke som en soldat utför, men jag anser att det är en fråga som måste övervägas i förhållande till varje enskilt situation.

 

3. Beroende på situation skulle jag nog först berätta för min chef att jag inte tycker det känns helt rätt och be honom/henne att motivera sin order. Om motivet inte väger upp till handlingen hade jag ordervägrat och troligtvis rapporterat till högre befäl.

 

4. Jag är tämligen säker på att jag själv aldrig skulle ställa mig bakom min chef om jag ansåg det han/hon göra direkt olämpligt. Sen beror det på hur allvarligt fel jag bedömer situationen att vara om jag skulle börjat protestera eller handgripligen satt mig emot min chef.

 

 

 

Fråga 3 och 4 tycker jag personligen är frågor som ganska tydligt kan visa för psykologen om en person säger det han/hon "tror att psykologen vill höra" eller om personen säger det som den faktiskt menar. Om man svarar såhär på fråga 3 och 4:

 

Jag skulle GIVETVIS offentligt ifrågasatt min chef direkt på plats! Visat mitt missnöje för chefen och övriga gruppmedlemmar och om chefen då inte ändrat sig skulle jag såklart hota med anmälan och i annat fall lämnat gruppen med omedelbar verkar eller själv tagit befälet och upplyst gruppen om vad som BÖR göras!

 

...om man säger så kommer man antagligen bli bedömd som en person utan någon som helst självinsikt och distans och avsaknad av verklighetsförankring vilket med största sannolikhet resulterar i bottenbetyg hos psykologen, eller att man blir utsparkad.

Edited January 18, 2010 by Svante

[PinkyBell]

Är det vanligt att de kollar om man har varit i kontakt med psykvården?

Jag har nämligen gått hos kurator pga mobbning i skolan. Skulle det kunna förstöra mina chanser?

Har även ätit antidepressiv medicin då jag var arbetslös. Kollar dom upp det?

 

Om jag får mönstra har jag tänkt vara ärlig med det och berätta som det är. Är det klokt?

[lampros]

Är det vanligt att de kollar om man har varit i kontakt med psykvården?

Jag har nämligen gått hos kurator pga mobbning i skolan. Skulle det kunna förstöra mina chanser?

Har även ätit antidepressiv medicin då jag var arbetslös. Kollar dom upp det?

 

Om jag får mönstra har jag tänkt vara ärlig med det och berätta som det är. Är det klokt?

 

Mitt svar, som "amatörpsykolog": besvara de frågor som kommer upp, ärligt och rakt.

 

Kanske ligger det också ett plus i att man själv tar upp saker som dessa (= problemen). Det visar ju att man inte har något att dölja. Men ofta är ju samtalet bara ett normalt samtal som ska ta pulsen på en så där allmänt; i så fall är det SÄTTET man svarar på, inte svaren i sig, som de går efter.

 

Alltså: "improvise, adapt" som det heter. Om psykologen borrar djupt ska du svara ärligt om de problem du haft, men om det blir ett "söndagssamtal" som bara sonderar dig lite allmänt, "go with the flow" och svara enligt det.

[PinkyBell]

Är det vanligt att de kollar om man har varit i kontakt med psykvården?

Jag har nämligen gått hos kurator pga mobbning i skolan. Skulle det kunna förstöra mina chanser?

Har även ätit antidepressiv medicin då jag var arbetslös. Kollar dom upp det?

 

Om jag får mönstra har jag tänkt vara ärlig med det och berätta som det är. Är det klokt?

 

Mitt svar, som "amatörpsykolog": besvara de frågor som kommer upp, ärligt och rakt.

 

Kanske ligger det också ett plus i att man själv tar upp saker som dessa (= problemen). Det visar ju att man inte har något att dölja. Men ofta är ju samtalet bara ett normalt samtal som ska ta pulsen på en så där allmänt; i så fall är det SÄTTET man svarar på, inte svaren i sig, som de går efter.

 

Alltså: "improvise, adapt" som det heter. Om psykologen borrar djupt ska du svara ärligt om de problem du haft, men om det blir ett "söndagssamtal" som bara sonderar dig lite allmänt, "go with the flow" och svara enligt det.

 

 

Tack. Då kanske jag inte behöver oroa mig.

[Skalman]

Är det vanligt att de kollar om man har varit i kontakt med psykvården?

Jag har nämligen gått hos kurator pga mobbning i skolan. Skulle det kunna förstöra mina chanser?

Har även ätit antidepressiv medicin då jag var arbetslös. Kollar dom upp det?

 

Om jag får mönstra har jag tänkt vara ärlig med det och berätta som det är. Är det klokt?

 

När jag mönstrade fanns det ett fält på blanketten man skickade in där man fyllde i sådan information. Har de tagit bort den? Annars kan jag bara instämma i vad de andra säger; var ärlig med det. Sedan tänker jag inte sticka under stol med att det definitivt kan komma att ligga dig till last, beroende på hur psykologen bedömer din nuvarande psykiska status. Men du ska inte ge upp hoppet, jag tror inte (observera "tror") att de dömer ut dig direkt för något sådant, men jag antar att det delvis också beror på hur stor konkurrens det är om platserna.