Jump to content

KJ skjuter på ryska attackdykare?


bäfver

Recommended Posts

  • Replies 176
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Det finns en ganska bra beskrivning av U-137-händelserna på http://www.blekingemuseum.se/bmcd/u137/u137.html

 

Om man tittar i bildarkivet och då speciellt tittar på bilden "Svenska elitsoldater blixtinkallades" så ser man att FJS använde 200-båtar under insatsen. Observera att de inte uppträder i m/59 ytterst utan använder något som på den tiden var extremt exklusivt - regnkläder i Gore-Tex. Jackorna var inte gröna utan mer i en mörkbrun nyans och såg inte sådär väldigt fältmässiga ut.

 

En annan bra beskrivning finns på http://webex.maritima.se/

Link to comment
Share on other sites

Fortsättning från Almö -84.

 

På Söndagskvällen blev jag som sagt assistent åt en inkallad läkare. Jag har för mig att han hade löjtnants grad men är inte säker. Han var i alla fall läkare i Växjö. Vi skulle upprätta en provisorisk förbandsplats i den byggnad som enligt uppgift varit officersmäss förr. Nu var den rena rivningskåken, en stor tvåvånings träbyggnad. Denna låg nära vattnet, sådär en 15 meter, och mitt emellan två postställen.

En elektriker från Karlskrona kom och drog in el i huset i de två rum vi skulle använda.

I det ena rummet satte vi upp ett operations/undersökningsbord och i det andra skulle vi övernatta. Det fanns en kakelugn där som faktiskt fungerade så vi eldade och fick varmt och skönt.

 

Jag var vid det här laget helt slut, hade inte sovit alls de två senaste dygnen. Så när jag och doktorn la oss på var sin bår (perfektare säng kunde man inte önska) och småpratade så slocknade jag tämligen omgående. Jag vaknade först vid 8-tiden morgonen därpå, liggande på rygg med k-pisten i händerna och allt utom hjälm på mig...

Doktorn bara skrattade och berättade att han inte vågade somna när han märkte att jag slocknat. Han sa att han tänkte att vad tusan här befinner vi oss ett stenkast ifrån hamnbassängen så det är bäst att någon av oss håller sig vaken.

 

I huset hade doktorn och jag det riktigt behagligt, jag var och hämtade frukost (marinens fältkost var ju underbar),sen åt vi den på husets inglasade punchveranda och tittade på skådespelet ute.

Jag kunde ju nu dessutom gå runt och prata med grabbarna och få reda på lite.

 

Nu hade det anlänt larmminor i massor som skulle sättas upp i kanten av hamnbassängen längs hela ön. Detta blev inte helt lyckat eftersom en del minor senare utlöstes av harar eller andra djur och skapade lite uppståndelse. Minst en larmmina utlöstes av en vertolhelikopter som hovrade i närheten av den. En del larmminor åkte också ned i vissas packning hem som souvernirer eftersom kontrollen av dem var lika med noll.

 

Killarna som öppnat eld på lördagsnatten blir hämtade för förhör i Karlskrona. Tydligen mycket omfattande förhör som innefattade allt från vad de sett till deras familjeförhållanden och barndom. Undrar hur länge dessa förhör är hemligstämplade?

 

Stämningen på ön efter lördagens händelser var allmänt upphetsad, det var inte så att folk var rädda eller så utan snarare heta på att det skulle hända nåt, ivriga på nåt vis. Alla (t.o.m jag måste jag erkänna) gick med "jägarmag" i sina vapen. Poliserna som inte var så få hade snart också jägarmag i sina k-pistar, en jag pratade med suckade lite över att de inte hade nån ksp-58 i sin arsenal, det hade varit häftigt tyckte han.

 

Mitt på ljusa dagen hände så något oväntat vid bron ut till Hasslö. En kille, gruppbefäl i spaningstroppen på mitt kompani, står vakt vid bron och ser plötlsligt tornet på en liten u-båt höjas upp ur vattnet. Eftersom han är ensam post springer han iväg till sitt tältlag och letar upp ett befäl. När de efter några minuter kommer tillbaks syns ingenting. Vad såg han egentligen? Inbillade han sig eller var det en u-båt? Han beskrev tornet på u-båten senare för mig som grått utan några beteckningar.

Han blev genast hämtad till förhör i Karlskrona, där han fick rita av vad han sett.

 

Händelsen där ledde någon dag senare till att ett befäl som tyckte sig se ett periskop vid ytan på ungefär samma plats kastade en handgranat i vattnet. Granaten exploderade inte för befälet hade i upphetsningen glömt osäkra den...

 

Nej, klockan är visst mycket. Jag får fortsätta berättelsen imorgon.

 

På återseende!

Link to comment
Share on other sites

Almö del 3.

 

Efter måndagens incident vid Hasslö bron så hände inget mer på Almö den dagen vad jag minns.

På kvällen satt jag och doktorn i den inglasade verandan och tittade på skådespelet ute i hamnbassängen. Det var som en film, det flög flera helikoptrar och lyste med sökarlampor i vattnet. Mindre fartyg åkte också omkring med sökarljus. Samtidigt såg vi flera lysraketer skjutas upp från en av öarna (Sturkö tror jag), vad som hände där hörde jag aldrig nåt om.

 

Det var ju så att någon information om vad som hände runt omkring oss fick vi aldrig från högre befäl. Vi hade aldrig någon samling efter den förata briefingen när vi kommit dit. Utan vad vi visste var ju vad våra kompisar upplevt och berättade.

 

Ja, var var jag nu. Jo jag och doktorn fick ju turas om att vara vakna. Dels för att vakta lådan med alla morfinpreparat som vi hade och dels som skydd för oss själva om nu någon skulle ta sig in i huset. Så på natten satt man på verandan med k-pisten i knät och försökte hålla sig vaken. Jag blev en natt så jäkla pinkenödig, men jag vågade inte gå ut och pissa för den postering som låg till höger om oss var bemannad av några från KA2 med en KSP-58 på ställning. Jag litade inte på dom riktigt. Var rädd att de skulle skjuta om de såg en figur som tassade runt hörnet. Vad skulle jag göra? Jo, jag pissade i ett tomt juicepaket som jag diskret hällde ut morgonen efter...

 

På tisdagen fick vi besked om att alla i omgångar skulle få åka och duscha på KA2. Underbart att få bli lite ren igen.

Där träffade jag killarna från 2:a pluton som från början blev placerade på Sturkö (eller Tjurkö jag är inte riktigt säker) men som blev förflyttade under lördagsnatten efter skottlossningen. Det var under den förflyttningen som en av deras terrängbilar fångades på bild av Aftonbladets fotograf och sen hamnade på förstasidan. Journalister fick ju inte komma ut på Almö, så de stod på bron dit och försökte fota så mycket de kunde.

 

Tillbaka i stabsområdet fick jag se att det anlänt en bil med värmekamera i som placerades ganska nära "vårt" hus. På den tiden var ju detta verkligen "hi-tech" så man var ju lite nyfiken på hur den funkade.

Utrustningen var så stor att det gick åt en hel volkswagen buss till den.

Jag blev imponerad över hur långt de kunde se med den, jag såg tydligt kaminrören från alla tält och vilka bilar som hade varma motorer, men människor var lite svårare att uttyda.

Jag vill minnas att det var killar från FOA (försvarets forskningsanstalt) som skötte den.

 

På tal om FOA så hade de också en hundförare med en fantastisk hund (jag tror den hette Jax eller nåt sånt) som kom dit och som man flög ut till öarna med för eftersök. Hunden hittade mänsklig avföring nära vattenkanten på Almö och den tog man med för analys(!). Om det nu var en grodman som skitit eller en nödig infanterist från I 12 tror jag inte man kunde fastställa. Vem vet, den där skiten kanske ligger i nåt arkiv än...

 

På tisdags eftermiddag anlände det två värnpliktiga sjukvårdare från KA2 till oss i huset. Så nu var vi alltså fyra att dela på nattvaket. En av dom kom jag bra överens med direkt, den andra var en stroppig jäkel som jag inte kunde med.

 

Den här berättelsen blir visst längre och längre. Men när man börjar tänka tillbaka kommer man på mer och mer.

 

Hinner inte skriva mer just nu. På återhörande senare!

Link to comment
Share on other sites

Kan hoppa in med en liten anekdot från denna händelse

 

Mitt första möte med en grodman..

 

Nåväl, min grupp fick till uppgift order att bevaka en vik. Platsen som o-platsen upprättades på var en ca 15 m bred och ca 150m lång strand med klappersten. Efter de 15 meterna tog enebuskar och rosenbuskar vid. Vi beslöt oss för en delad o-plats då vi inte kunde upprätta en dold, för hela gruppen, vid stranden.

 

Ibland några stora stenar vid vattnet iordninggjorde vi så ett post ställe. 75 meter därifrån satt vi upp ett vindskydd dolt bland enebuskarna.

Vi hadde inget snöre som räckte dit så vi kunde inte få till en larmlina. Vi kom därför överens om att postena fick agera själva och resten av gruppen skulle sluta upp om det hände något ljudligt alt skulle posten skicka upp en man och varsko om det hände något. Radion fick vara hos gruppen. Bildförstärkare hadde vi inte utan endast ett gäng närlys.

 

Kompaniet lät meddela att man omedelbart skulle sända förstärkning om en o-plats skickade upp mer än ett närlys dvs man skulle inte invänta rapport över radio.

 

Natten kom och jag skulle ta mitt första nattpass. Efter ca 5 min hände det -ett prassel till höger om oss. Vi skärpte omedelbart till oss och efter en stund hörde vi än en gång prassel. Pulsen steg nu märkbart.. Det var kolmörkt och vi såg inte ett skvatt. Några minuter senare tyckte jag mig se en kontur en 20 m bort. Ett nytt prassel samtidigt som konturen rörde på sig!!! Saken var klar, vi hadde en som kom upp ur vattnet. Pulsökningen som nu följde var något helt annat än den första. Adrenalinet fullkomligt sprutade ur öronen.

 

Jag vågade knappt andas av rädsla att det skulle höras. Viskandes kom vi överens om att släppa upp honom till mitten på stranden innan vi drog av ett närlys och agerade. Jag skulle fokusera på grodmannen och min kamrat skulle sköta närlyset samt bevaka övriga riktningar. Väntan var oliderlig. Det tog kanske en kvart innan han kommit till mitten på stranden och varje minut kändes som en timme.

 

Till slut klarade jag inte av att vänta längre och knuffade till min kamrat lite lät så att han förstod att det var dags. Samtidigt osäkrade jag för första gången i mitt liv ett vapen samtidigt som jag var fullständigt klar över att jag skulle skjuta om så behövdes.

 

Närlysets väsande hördes och jag vrålade Halt, så jag hadde rasslig hals ett par dagar efteråt, och siktade på grodmannen. Han låg helt blickstilla som en svart klump bland de gråa stenarna. Det kändes som en evighet innan gruppen kom rusandes. Vi var tvungna att agera snabbt så närlysen ej tog slut. I skydd av gruppen gick jag därför fram till grodmannen och fann mig stå fånstirrandes på en svart sopsäck som fladdrade lite i vinden.... I fjärran kunde jag höra gummibåtarnas motorer på högvarv :P

Link to comment
Share on other sites

Almö del4

 

Tisdagskvällen gick åt till att informera de nyanlända sjukvårdarna om läget på ön och guida dom runt lite. Själv kände man sig som en veteran efter fem dagar där.

 

Efter samtal med doktorn tyckte han att vi egentligen borde söka igenom huset. Vi hade ju inte varit på övervåningen eller vinden och det kunde ju tänkas att någon gömt sig däruppe.

Den ena KA2 killen (han som jag kom bäst överens med) och jag tog på oss detta. När vi bara hade vinden kvar att kolla tvekade vi lite. Det var en sådan där lucka i taket som när man öppnade så fälldes en stege ner. Fantasin började skena om att det kunde ligga en jäkla grodman däruppe. Vi drog lott om vem som skulle köra upp huvudet först. Givetvis blev det jag...

Med hög puls och osäkrad k-pist stack jag upp överkroppen på vinden. Men det var tomt.

Vi hittade en massa dagstidningar från -81 på andra våningen. Det verkade som att senaste gången kåken använts var när U-137 fastnat.

 

Onsdagen och torsdagen förflöt utan några större händelser. På torsdagen fick vi reda på att vi skulle få avlösning och åka hem på fredagen. Avlösningen kom dit redan på torsdagskvällen för att de skulle få instruktioner om vad de skulle göra av oss. Min ersättare var Plutonsjv på GRK kompaniet på I 12. En kille jag kände väl eftersom vi fått vår utbildning på T4 i Hässleholm ihop.

 

Jag hade ju tidigare oroat mig för att någon skulle råka vådaskjuta sig, när jag ensam hade ansvaret, men inget hade ju som tur var hänt.

Men dagen efter min hemfärd så sprängde en värnpliktig från KA2 av sig flera fingrar på stabsområdet. Olyckan inträffade när han skulle aptera tändröret i en handgranat och då small den. Det var just min ersättare som fick lägga om killen för doktorn fanns inte där just då.

 

Den här händelsen ledde till en omfattande ryktesspridning därnere eftersom man hämtade killen i en ambulans. Man trodde att det var en grodman som ambulansen hämtat!

 

Lite andra anekdoter från Almö:

En underlig sak som aldrig fick nån förklaring var att på ett av "min" plutons postställen hade man utsikt över en kant av hamnbassängen. Där rakt ut fanns en sten som stack upp ur vattnet, åtminstone trodde man det var en sten. Sista dagen man låg därnere upptäckte en kille plötsligt att "stenen" var borta. Han rapporterade det hela till Plutonchefen (som bodde i deras tält och hade själv sett stenen hela veckan). Först tänkte man att det beror väl på att vattnet står högre och stenen inte syns, men han gick vidare med det hela och de tittade på sjökort samt talade med en fiskande öbo. Då visade det sig att det aldrig funnits nån sten på det stället! Vad sjutton det varit är det ingen som vet. Någon mini u-båt var uteslutet enligt pluton chefen, den var alldeles för liten för det.

 

All trafik ut till Almö stoppades vid bron. Endast ö befolkningen fick släppas fram. Alla bilar som lämnade ön söktes igenom. De militär-poliser som skötte detta var t.o.m så nitiska att de stannade en likbil och öppnade kistan(!) för att kolla så att det inte låg nån grodman däri.

Händelsen anmäldes har jag för mig, men jag tror de gick fria för de hade bara skött sitt jobb.

 

Ett av våra befäl höll på att göra i byxorna när han får se en stor u-båt komma seglande i övervattensläge rakt framför ögonen på honom. Tills han efter några sekunder inser att den är svensk!

 

En grupp från min grannpluton hittade en filmrulle i ett stenröse nära hamnbassängen. Rullen lämnades in och de fick senare beröm för detta.

"Det var inga vanliga semesterbilder" fick de höra från ett befäl.

 

U-båtsjakten pågick ytterliggare ett tag, men för våra ersättare från 5:e kompaniet blev det ganska odramatiskt.

 

Vilken nationalitet hade då inkräktarna? Ja,enligt våra befäl var de ryssar. Och det var nog ingen av oss som tvivlade på det, det räckte att sätta på våra radioapparater där den ryska radiotrafiken överröstade våran.

 

Jag har varit på Almö två gånger sedan dess. Första gången ett par år efter, då fanns alla byggnader kvar. Jag tog kort på den gamla mässen och på den plats där första skottlossningen var. Andra gången var för ca 5 år sedan, då var alla byggnader borta. Alla utom en. Ett utedass som fortfarande verkade användas av badande. Därinne skrev jag mitt namn under u-båts jakten och otroligt nog fanns det kvar!

 

Detta var min berättelse från en dramatisk vecka för 21 år sedan.

En annan gång ska jag berätta vad som hände innan vi kom ned till Almö. Det är faktiskt en intressant historia det också.

Link to comment
Share on other sites

Jag har lite funderingar såhär efter att ha läst igenom denna tråd.

 

1. Varför förnekar man från politskt håll att det funnits ubåtar i Sverige, när det finns så pass mycket som talar för det? Varför säger man att det är minkar och skrattar åt den svenska marinen? Är det såhär efter Sovjetunionens fall inte lika bra att lägga korten på borden och säga som det är eller är man rädd för hur befolkningen kommer att reagera?

 

2.

ubåten jagades upp med hjälp av ubåtsgranater och kom upp med västtyska flaggan i topp.

ursäkter utböts mellan ansvariga befäl och ubåten fick respass ut ur landet.

och affären gjordes upp på diplomatisk nivå.

 

Dom V-tyska U-båtar som har varit inne har varit över territorial gränsen men inte inne i skärgårdsområdena. Dom har vid knallskottsfällning intagit övervattens läge och identifierat sig.

 

Varför skulle Västtyskland kommit så billigt undan medan man lämnade en protest till Ryssland för att man trodde sig ha bevis för att de varit här?

 

 

3. Hur användes svenska ubåtar under ubåtsjakterna, hade de någon roll i detta och tror ni att svenska ubåtar gjort liknande operationer utomlands?(Förutom att de legat och lyssnat utanför finska viken)

 

4.

batteri TÖ pangade på rätt friskt mot territorialvattengränsen när U137 körde off road 1981. "Korrektionskjutningar" kallade man det...

 

Vad för syfte hade dessa skjutningar? Visa att man finns och vad man kan göra eller?

 

5. Angående Gullmarsfjorden så har jag hört att man spärrade in en ubåt där men att man släppte den efter påtryckningar från högre ort. Det skulle tydligen nästan blivit myteri bland befäl och soldater. Men detta är ju bara rykten så klart.

Link to comment
Share on other sites

Jag har lite funderingar såhär efter att ha läst igenom denna tråd.

 

1. Varför förnekar man från politskt håll att det funnits ubåtar i Sverige, när det finns så pass mycket som talar för det? Varför säger man att det är minkar och skrattar åt den svenska marinen? Är det såhär efter Sovjetunionens fall inte lika bra att lägga korten på borden och säga som det är eller är man rädd för hur befolkningen kommer att reagera?

 

Vilka "från politskt håll" förnekar detta? Såvitt jag vet har man inte tagit tillbaka den protestnot som en gång överlämnades till Sovjetunionen. Däremot så är det så att det s k typljudet som framhölls som ett av de tyngsta bevisen på främmande ubåtar visade sig komma från minkar (eller om det var sillstim, är lite osäker där), så många av de senaste incidenterna är osäkra.

 

Dom V-tyska U-båtar som har varit inne har varit över territorial gränsen men inte inne i skärgårdsområdena. Dom har vid knallskottsfällning intagit övervattens läge och identifierat sig.

 

Varför skulle Västtyskland kommit så billigt undan medan man lämnade en protest till Ryssland för att man trodde sig ha bevis för att de varit här?

 

Därför att de västtyska ubåtarna inte var på inre vatten och för att de intog övervattensläge och låtit sig avvisas. Dessa episoder är snarare att jämföra med de kränkningar i luften som är rena felflygningar.

 

Vad för syfte hade dessa skjutningar? Visa att man finns och vad man kan göra eller?

 

Precis. Sovjetunionen hade en sjöstyrka precis utanför territorialvattengränsen och då var det ingen som var säker på om de skulle hämta ut sin ubåt med våld eller inte. Så man visade helt enkelt att man hade både medel och vilja att hindra ett fritagningsförsök.

Link to comment
Share on other sites

Jag har lite funderingar såhär efter att ha läst igenom denna tråd.

 

1. Varför förnekar man från politskt håll att det funnits ubåtar i Sverige, när det finns så pass mycket som talar för det? Varför säger man att det är minkar och skrattar åt den svenska marinen? Är det såhär efter Sovjetunionens fall inte lika bra att lägga korten på borden och säga som det är eller är man rädd för hur befolkningen kommer att reagera?

Det man gärna glömmer när man talar om Minkar är andra observationer som tex torn och magnetikutslag men även andra typer av hydrofoniljud. Jag har personligen stått och tittat på (magnet)slingskrivaren och sett en översegling av en icke konventionell ubåt inne i skärgården.

 

Vilka säger att det är minkar ? V, MP och kvällspressen ??

 

Problemet är att det bara finns teknisk bevisning och för att kunna värdera den måste man ha kunskap vilket befolkningen saknar. Jämför med U2 planet och Sovjet, dom hade hur mycket teknisk bevisning som helst, men det var först när dom kunde visa vraket och piloten som kränkningarna upphörde.

3. Hur användes svenska ubåtar under ubåtsjakterna, hade de någon roll i detta och tror ni att svenska ubåtar gjort liknande operationer utomlands?(Förutom att de legat och lyssnat utanför finska viken)

Dom låg utanför våra kustområden där man misstänkte att en ev moderubåt skulle befinna sig.

5. Angående Gullmarsfjorden så har jag hört att man spärrade in en ubåt där men att man släppte den efter påtryckningar från högre ort. Det skulle tydligen nästan blivit myteri bland befäl och soldater.  Men detta är ju bara rykten så klart.

Dom här ryktena förekommer på fler ubåtsjakter och härrör troligen från fall där ledningen har bedömt att miniubåten redan seglat ut och tex folk på o-platser som inte har hela underättelse bilden klart för sig tycker att man avbryter för tidigt.

Link to comment
Share on other sites

1994 efter tolv års spaning faställde marinen att det välbekanta typljudet kom från simmande minkar. Fortsatta tester visade också att sillstim kunde framkalla ett likartat ljud...

 

Snipp snapp slut sa var sagan slut... eller..

 

För de intresserade läs gärna boken Bakom hemligstämpeln ISBN 91-85057-11-8

Link to comment
Share on other sites

Ytterligare påspädning:

 

En bekant som jobbade ute på KA1's ubåtskyddskompani sade att han trodde på den förklaringen när man kan bevisa att minkar och sillstim gör samma utslag på magnetslingorna som "tiotals ton stål".

 

Vem vinner mest på att dölja allting?

Link to comment
Share on other sites

Att "typljudet" visade sig vara orsakat av minkar eller fiskstim är en sak. Det gör inte att de andra indikationerna, som optiska observationer och utslag i magnetslingor m m blev värdelösa.

 

I pressen så framställdes det som om alla ubåtsincidenter varit "mink & co", men sedan när har den alltid varit objektiv? Att driva med Försvarsmakten har alltid varit populärt i vissa kretsar.

 

Men att vi har haft främmande ubåtar på vårt territorialvatten både före och efter U-137 är ovedersägligt.

Link to comment
Share on other sites

Att "typljudet" visade sig vara orsakat av minkar eller fiskstim är en sak. Det gör inte att de andra indikationerna, som optiska observationer och utslag i magnetslingor m m blev värdelösa.

 

I pressen så framställdes det som om alla ubåtsincidenter varit "mink & co", men sedan när har den alltid varit objektiv? Att driva med Försvarsmakten har alltid varit populärt i vissa kretsar.

 

Men att vi har haft främmande ubåtar på vårt territorialvatten både före och efter U-137 är ovedersägligt.

 

I pressen... Man blev kommenderad att knyta näven i fickan och upprepa ”det var minkar” till detta kunda man lägga till lite flummigt som ”inga klara bevis... indikationer... okänd...osv...”. Oavsett vad man sett eller hört. Locket på big time med andra ord.

Link to comment
Share on other sites

Ytterligare påspädning:

 

En bekant som jobbade ute på KA1's ubåtskyddskompani sade att han trodde på den förklaringen när man kan bevisa att minkar och sillstim gör samma utslag på magnetslingorna som "tiotals ton stål".

 

Vem vinner mest på att dölja allting?

 

Sillstim o minkar på magnetslinga :baskerHV: Näe, din "bekant" kan inte ha någon som helst utbildning i Magnetik/slinganalys, jag föreslår ett studium av Fysikböckerna från skolan... slå upp kapitlet om magnetism.

 

Isgubbe: Hur förklarar du tornobservationen vid Korsö 83 där flera rebgubbar oberoende av varandra observerade en ubåt ? eller observationen vid Aspö, eller mitt slingutslag ??

 

Edit: kanske missupfattade Isgubbe

Edited by lanrezac
Link to comment
Share on other sites

Ytterligare påspädning:

 

En bekant som jobbade ute på KA1's ubåtskyddskompani sade att han trodde på den förklaringen när man kan bevisa att minkar och sillstim gör samma utslag på magnetslingorna som "tiotals ton stål".

 

Vem vinner mest på att dölja allting?

 

Sillstim o minkar på magnetslinga :baskerHV: Näe, din "bekant" kan inte ha någon som helst utbildning i Magnetik/slinganalys, jag föreslår ett studium av Fysikböckerna från skolan... slå upp kapitlet om magnetism.

 

Isgubbe: Hur förklarar du tornobservationen vid Korsö 83 där flera rebgubbar oberoende av varandra observerade en ubåt ? eller observationen vid Aspö, eller mitt slingutslag ??

 

Edit: kanske missupfattade Isgubbe

 

Det var den tidigare okända minkrasen Minkus Gigantus som är ca 72.6m lång 9.9m bred med ett deplacement pa 3,950 ton med torn och antenner samt periskop samt färdas i upp till 20 knop i undervattensläge. Vanligt häckandes längs den svenska territorialgränsen i Östersjön. :P

 

Men å andra sidan så var nog repgubbarna rätt gamla och dåliga leder och dålig syn hade de nog oxå. [/slut ironi]

 

Mitt tidigare inlägg var något ironiskt ledsen om det inte framgick tydligt nog. :banghead:

Link to comment
Share on other sites

Guest matte

Det här är ju ett kärt gammal ämne. Kommer ihåg då debatten om minkar mm rasade som värst med dokumentärerna på tv och så vidare. Bara debatten i sig var ganska intressant.

 

Fast det var rätt intressant innan också. Alla reportage och texter som uppkom i samband med "ubåts kränkningarna". I början var ju media ganska lojala mot FM. Kommer ihåg ett rep. (NSD tror jag) från ubåtsjakten i Töre...

Var en kärv fiskargubbe som enligt uppgift fick syn på den jagade ubåten och i ren ilska skulle ramma den :wub:

 

Men det var i och med SVT:s reportage det hela vände.

 

Faktiskt en av våra ministrar som var en av upphovsmännen. Jens Orback var ju reporter i början på 90-talet. Han var/är också reservofficer och kapten i Luftvärnet. Synd för övrigt att han slutade som journalist för han var duktig.

 

I varje fall...

 

-Svt körde några vändor med uppdrag granskning (eller vad det hette då) med Orback som reporter - det blev ett jäkla liv.

 

 

Sedan gick det något år och så körde SVT delar av inslagen igen, med Lars Borgnäs som reporter den här gången. Skumt att sända samma inslag igen...Det blev ett jäkla liv den här gången med och det var väl nu som man definitivt sänkte ubåtsteorin helt och hållet.

 

 

I mitt dåvarande jobb höll jag och kollegorna på och analyserade det här ganska mycket, både debatten och de information som faktiskt fanns i tidningar och tv.

Vår slutsats var väl att man granskat fakta som "fan läser bibeln" men det gällde båda sidor. Media ville skandalisera FM "minkar var ubåtar".

Fm ville ha mer stålars och tryckte på "stora ubåtslarmet" så fort en packad sommarseglare sett något konstigt.

 

JAG tror att sanningen finns någonstans mitt i mellan. Det fanns kränkande ubåtar på platser där de inte skulle vara. Men det var inte ubåtar i alla fall då FM körde stora ubåtslarmet.

 

Jag har upplevt alldeles för mycket "skumma grejer" ¨på landbacken för att kunna avfärda kränkande ubåtar och grodmän under ytan... :clap:

Link to comment
Share on other sites

Inledningsvis vill jag slå fast följande hypotes (-er):

 

1. Det har funnits utländska ubåtar i de inre svenska vattnen.

2. Det har jagats icke existerande ubåtar i de inre svenska vattnet.

3. Förband (enskilda soldater) har öppnat eld mot misstänkta dykare/soldater/föremål/företeelser.

 

Men:

 

Svenska förband har aldrig, aldrig, aldrig befunnit sig i något som ens avlägset skulle kunna betecknas som strid. Det vill säga: myten om kustjägare som strider med ryska attackdykare kan enkelt vederläggas genom den mest rudimentära kollen med krigsarkívet.

 

Testa själv om ni tvivlar.

Link to comment
Share on other sites

<klipp>

Svenska förband har aldrig, aldrig, aldrig befunnit sig i något som ens avlägset skulle kunna betecknas som strid. Det vill säga: myten om kustjägare som strider med ryska attackdykare kan enkelt vederläggas genom den mest rudimentära kollen med krigsarkívet.

</klipp>

Några grunder till påståendet? Går det verkligen att ta sig in i alla skrymslen i "krigsarkivet" för att hitta säkra bevis på att några stridigheter aldrig har funnits mellan svenska förband och en motpart? Och inom vilken tidsram spelar du på? Under tidigare 1900-tal har väl svenska soldater stridit i Finland? Och det har väl legat svenska soldater under världskrigen mot finska och norska gränsen (Där de förmodligen har skjutit mot någon annan part)? Sverige har ju under stora delar av andra halvan av 1900-talet, till nutid, haft ett stort antal soldater -förband- i bl.a. Kongo, Kosovo, Afghanistan, och Liberia? Någon gång under alla dessa gånger lär väl ett svenskt förband legat i stridigheter med en annan part? Även om det betecknas som "självförsvar", så är det väl ändå en strid, om två parter skjuter mot varandra?

 

Vad betecknar egentligen en "strid"? Menas det när två motparter skjuter mot varandra? Kan inte en strid även vara när en part skjuter mot en annan, som istället för att skjuta, vänder ryggen till och flyr? Kan inte en strid vara när en part tror sig se en förmodad fiende, skjuter i självförsvar, och den förmodade fienden vänder ryggen till och flyr, utan att skjuta?

 

För om det är så (vilket jag starkt tror) att en utländsk soldat satt sin fot i Sverige olovligen, och inte velat visa sig (förmodligen på grund av ont uppsåt till Sverige och dess lagar), och en svenska soldat tror sig se denna och skjuter, så skulle jag kalla det för en slags strid.

 

Eller?

Link to comment
Share on other sites

Hitta en länk på flashbackforumet som handlar lite om ubåtskränkningarna på den gamla goda tiden.  :P

 

Detta är länken

 

Kan inte svara för om något är osant osv osv.. Men mycket intressant läsning  :rocketl:

 

Intressant länk. Men flashback.com känns inte speciellt vederhäftigt kanske...

 

Innan diskussionen drar iväg på samma sätt skulle jag vilja påminna om några små och enkla saker, nämligen:

1. Kritik

2. Källkritik

3. Självkritik

 

Din kompis kusins brorsa har nog kanske eventuellt möjligen upplevt det han berättar om.

 

Men är det verkligen säkert att han samtidigt som att han var post och tittade på de ryska ubåtarna/attackdykarna kunde ha medhörning på telefonlinjen mellan statsministern och operationsledaren? Ens om den hade funnits?

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.




×
×
  • Create New...