Jump to content

Nödvärn


Guest J-Star

Recommended Posts

Ok, med tanke på tråden som uppstod i slutet på förra veckan fick jag lust att skriva en sammanfattning om vad som egentligen gäller för nödvärn. Notera dock att jag är ingen lag-expert samt att teori och praktik ibland skiljer sig åt. Dock brukar det mesta nysta upp sig innan man når Högsta Domstolen. Om någon med domstolserfarenhet eller juridisk expertis märker att jag har skrivit fel, vänligen korrigera mig. :Malaj:

 

Vi kan börja med ett viktigt påpekande...

 

Alla har rätt till nödvärn

 

Nödvärn gäller för alla. Poliser, värnpliktiga, dörrvakter, skyddsvakter, väktare med fler är på intet sätt undantagna från detta. Detta känns viktigt att påpeka eftersom det ibland tjafsas om att "polisen gjorde inte rätt som inte sköt mot benet" eller liknande. Det de då pratar om gäller polisens utökade befogenheter, vilket är en oändlig källa för missförstånd om vad polisen får och inte får göra. Men om en nödvärnssituation uppstått, då handlar det inte längre om de utökade befogenheterna utan helt vanligt nödvärn.

 

Samma gäller då också militär personal på skyddsvaktstjänst. Följer man skyddsvaktsinstruktionen har man förutom nödvärnet vissa utökade befogenheter. Men har man en nödvärnssituation, då är man inte längre bunden av proceduren i skyddsvaktsinstruktionen ("Halt, halt eller jag skjuter skarpt" o.s.v.). Då får du försvara dig sjäv och objektet. Men notera dock att med vapen i hand kan man väldigt lätt råka överskrida den rätt nödvärnet ger. Nödvärnet får inte missbrukas. Mer om detta nedan.

 

En annan konsekvens av den universella nödvärnsrätten är att så fort någon bråkig anarkistslyngel börjar tjafsa om att staten har ett "våldsmonopol" så är det bara att be honom/henne fara och flyga därför att alla har rätt till nödvärn... alltså existerar inget monopol. Staten får använda mer våld än du, men då omgärdat av starka restriktioner... som polislagen, skyddsvaktsinstruktionen och liknande.

 

 

Vad säger lagen?

 

I Brottsbalken( Lag 1962:700, http://www.notisum.se/rnp/SLS/LAG/19620700.HTM ) finns kapitel 24 som handlar om ansvarsfrihet, d.v.s. omständigheter som gör att du slipper ansvar för en annars brottslig handling.

 

24 kap. Om allmänna grunder för ansvarsfrihet

 

1 § En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.

 

   Rätt till nödvärn föreligger mot

   1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,

   2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning,

   3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller

   4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Lag (1994:458).

 

<Paragraf 2-3 bortklippta/>

 

4 § En gärning som någon, i annat fall än som nämnts tidigare i detta kapitel, begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig.

   Nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse. Lag (1994:458).

 

5 § Om någon enligt 1--4 §§ detta kapitel eller enligt 10 § polislagen (1984:387) har rätt att begå en annars straffbelagd handling, har var och en som hjälper honom samma rätt. Lag (1994:458).

 

6 § Om någon i fall där 1--5 §§ detta kapitel eller 10 § polislagen (1984:387) är tillämplig har gjort mer än vad som är medgivet, skall han ändå vara fri från ansvar, om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig. Lag (1994:458).

 

<Paragraf 7-9 bortklippta/>

 

1§ berättar när det uppstår en nödvärnssituation. Det viktigaste i den paragrafen är frasen "uppenbart oförsvarlig". Detta ger ganska stort spelrum men(!)... inte oändligt spelrum. Minns att rättsväsendet håller hårt på allas rättigheter, inklusive en brottslings. Lite mer lättsmält brukar det heta att man får använda "det våld nöden kräver". Nöden - alltså själva situationen - skall kräva den handlingen för att avstyra situationen. Om du begår handlingar som situationen inte kräver, då kan då råka illa ut.

 

Detta betyder också att när faran är avvärjd, då upphör nödvärnssituationen. Visst spelrum finns om man känner sig hotad (inte konstigt med tanke på att du just varit i en farlig situation som kan blossa upp igen) men annars gäller att när faran inte längre är överhängade, då måste du hålla igen.

 

Exempel:

En överförfriskad herre börjar gruffa i kön en lördagskväll. Han skall tvunget kaxa sig och trots försök till att avväpna situationen blir det bara värre och värre. Till slut försöker han klappa till dig. Du sätter en knytnäve i magen på honom så han viker sig dubbel.

 

Detta är nödvärn. Att någon försöker misshandla dig, det är ett solklart fall av nödvärn. Du försöker avstyra situationen men det fungerar inte. Då kräver nöden att du ger honom en snyting för att kunna freda dig. Men...

 

Exempel, forts

När han ligger på marken sparkar du honom i revbenen.

 

Det där är att gå för långt. Han är satt ur stridbart skick. Du är inte hotad längre. Då upphör nödvärnet. Kängan i revbenen är då ett brott.

 

Exempel, alternativ

Istället för att slå honom i magen sparkar du hårt mot hans ena knä. Med ett kras som hörs över hela torget viker sig benet bakåt. Senare visar det sig att knät är permanent förstört.

 

Detta är en invalidiserande skada. Sådant tar rättsväsendet allvarligt på. Gör du en människa invalid, då anses våldet vara mycket kraftigt. I detta fall kan det göra att du inte klarar dig på nödvärn.

 

 

Att hjälpa till

 

5§ är rätt tydlig. Om det är en nödvärnssituation, då har alla som hjälper den som är i nödvärn samma rätt som honom.

 

Exempel på detta är skotten i Göteborg under EU-kravallerna 2001. Polisman Thomas Säfström blev slagen medvestlös och kunde inte försvara sig själv. Kollegorna försvarade då honom mot hotet. Alltså gällde nödvärn även för dem.

 

Någon spekulerade att för att hjälp skall gälla så måste den som befinner sig i nödvärn inte utnyttja denna rätt. Det menades då att det är först då som man kan "ta över" den angripnes nödvärnsrätt. Jag tror det resonemanget är felaktigt. §5 nämner ingenting sådant utan det är helt enkelt så att befinner sig någon i nödvärn så får du hjälpa till, punkt. Men givetvis gäller som tidigare att våldet inte får vara mer än nöden kräver.

 

 

Subjektivt nödvärn

 

Hur blir det om jag tror jag befinner mig i en nödvärnssituation men egentligen inte gör det? Säg att någon sätter en pistolattrapp i magen på mig och jag försvarar mig i tron att det är ett riktigt vapen?

 

Svaret är att det fortfarande är nödvärn. Det är hur du uppfattar situationen som gäller. Detta kallas "subjektivt nödvärn" eller "putativt nödvärn".

 

Återigen kan som exempel nämnas skotten i Göteborg. Janne Josefsson har rätt i det att förstärkning hade anlänt och att faran därför inte var lika överhängande. Men poliserna som sköt visste inte detta därför att de var helt fokuserade på Westberg och folkmassan. "Tunnelseende" är ordet som förekommer i förundersökningen. Det trodde att situationen fortfarande var livsfarlig, därför är det nödvärn.

 

 

Excess

 

§6 säger i princip att om du blir så förbannad att du inte kan behärska dig, då finns det ytterligare utrymme för dig. Även om du då tar i för mycket - kallas för att du begår "excess" - så finns det utrymme för ansvarsfrihet även då. Som exempel brukar man nämna en förälder som ser sitt barn utsättas för brott.

 

Jag skulle gissa att detta är en motsvariget till amerikanernas "temporary insanity". EDITED: Nej, så var inte fallet. Tack till dast för påpekandet.

 

 

"Om jag försvarar mig blir jag anmäld"

 

Detta är som jag nämnt tidigare en vanligt förekommande missuppfattning och jag vänder mig mycket starkt emot den. Genom felaktig mediarapportering, förstärkt av att dessa rapporter lästs felaktigt och sedan gått från mun till mun, så har en modern myt skapats om att rättsväsendet daltar med brottslingar men bankar med järnhand på den som försvarat sig.

 

Så är inte fallet!

 

Som har visats i denna tråd finns gott om utrymme för nödvärn. Våldet får inte vara "uppenbart oförsvarligt"... detta är en generös formulering i sig. Subjektivt nödvärn gäller vilket gör att den som försvarat sig har rätt mycket tolkningsföreträde vad gäller om det var nödvärn eller inte. Och vi har möjlighet till nödvärnsexcess. Allt detta gör att vi har gott om utrymme till nödvärn.

 

Men... nödvärnsrätten är inte oändlig. Den får inte missbrukas. I de fall som människor hört talas om där brottslingen fått rätt till skadestånd och där den som försvarade sig dömts, där har det handlat om uppenbart missbruk av nödvärn. Som exempel har jag nämnt mannen i Lund som tog sitt gevär och satte sig att vänta på en inbrottstjuv. Tjuven överlevde inte mötet. Detta är inte nödvärn. Tjuvadjävel eller inte, husägaren har inte rätt att skjuta ihjäl honom på gräsmattan bara för det.

 

Visst kan man bli anmäld av den man försvarat sig emot. Men anmälan är inte det samma som fällande i domstol. Du kan som anmäld hävda ansvarsfrihet med hänvisning till nödvärn. Finner polisen/åklagaren/domstolen att det var en nödvärnssituation, då läggs förundersökningen/åtalet ned.

 

Jag anser det viktigt att påpeka detta därför att om denna missuppfattning får för stor spridning, då kan det resultera i att människor inte försvarar sig i situationer där de egentligen har rätt till det. Eller så kan det resultera i att människor inte hjälper angripna medmänniskor i tron att det är olagligt. Detta är givetvis mycket olyckligt. Därför måste missuppfattningen motverkas.

 

 

 

Hoppas detta varit informerande. Vänligen rapportera alla felaktigheter ni märker så jag kan rätta till dem. :D

 

/J

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 71
  • Created
  • Last Reply

Jag kan inte se några fel i resonemanget.

 

Bra att vi får en sökbar tråd för att undvika onödig mytbildning om var gränsen för nödvärn går.

 

Förhoppningsvis kan en givande diskussion följa.

 

Bra jobbat, J-Star!

Link to comment
Share on other sites

Mycket mycket bra inlägg. Enkelt och tydligt. Men eftersom du är svensk så får du ingen belöning mer än en klapp på axeln ;)

 

I staterna hade du fått en medalj :Malaj: (fast på svensk uniform hade den inte fått bäras eftersom det hade varit en baccismedalj)

 

 

En liten men ack så viktig detalj. Nödvärn gäller vid ett BROTTSLIGT angrepp.

 

Dvs man kan inte hävda nödvärn mot en polis som ingriper ( vilket vissa anarkister försöker göra gällande) OM polisen har använt mer våld än nöden kräver eller mer våld än vad polislagen ger en tillåtelse att göra så kan man anmäla polisen men man får aldrig "försvara" sig mot polisens våld genom att själv bruka våld.

 

Om ett angrepp inte är brottsligt så gäller inte nödvärn utan man går till nödparagrafen. Ex man blir angripen av en rasande pitbull. Hunden är ingen människa och kan därför inte begå brott. Därför försvarar man sig inte med stöd av nödvärn utan med hjälp av nöd.

 

Oftast brukar "nöd"paragrafen vara lite vidare i sitt tillåtande av användandet av våld eftersom ingen människa blir skadad.

 

Till slut "excess" är inget man kan hävda. Man kan inte säga att jag handlade i excess utan det är rätten som beslutar om man handlat i excess, dvs svårligen kunnat besinna sig.

Link to comment
Share on other sites

Japp... 4§ ovan. Skillnaden där är att gärningen inte får vara "oförsvarlig" jämfört mot "uppenbart oförsvarlig".

 

Vad gäller att "hävda" nödvärn och/eller excess så är väl det aldrig något man gör själv - inte vare sig excess eller nödvärn - utan som svarande i fallet lämnar man en redogörelse till utredarna för vad som hände och varför man handlade som man gjorde och sedan tar de ställning... eller?

 

Tack för berömet för övrigt. :)

 

/J

Link to comment
Share on other sites

Både och på att hävda nödvärn. Man kan säga att man gjorde något i nödvärn ( allt annat vore ju att erkänna att man begått brott)

 

Men sen är det som du säger utredaren/åklagaren som gör bedömningen om det var nödvärn eller inte (eller i sista hand, rätten)

 

Excess däremot är det bara ( är jag ganska säker på ) rätten som kan bestämma om det var.

 

Man kan ju säga att man kände sig hotad, var rädd och därför slog eller vad man nu gjorde. Men man kan inte säga att man blev så rädd/arg/chockad att man begår en excess handling.

 

Excess är när man begått ett brott ( Våldet man använder är grövre än oförsvarligt ) men ändå går fri då man inte kunnat besinna sig, klassiskt exempel förälder som ser sitt barn hotas och tar i för mycket.

 

Excess är dock inget man skall förlita sig det minsta på. Rätten brukar vara VÄLDIGT restriktiv med att ge straffrihet på excess grund. Detta eftersom man vill "reservera" det till riktigt allvarliga fall. Inte att man överreagerade i korvkön efter krogen...

Link to comment
Share on other sites

Fått höra att excess inte är det som alla hävdar, utan termen som domstolen skall använda heter egentligen Patologiskt rus.

 

Någon som vet nått mer om detaljerna?

 

Vet inte detaljer... men det känns som att "patologiskt rus" är något man anger som orsak till varför en person begick excess. EDITED: Glöm det... se vad dast säger nedan.

 

/J

Link to comment
Share on other sites

Ett utmärkt initiativ, J-star. Inte heller jag kan hitta några felaktigheter. Dock vill jag inte jämföra excess med "temporary insanity" - det begreppet motsvarar snarare den straffvärdesnedsättande omständigheten att den tilltalade "till följd av psykisk störning eller sinnesrörelse eller av någon annan orsak haft starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande", 29 kap. 3 § första stycket p. 2 brottsbalken. Inte en ansvarsfrihetsgrund enligt svensk rätt, utan en förmildrande omständighet som påverkar påföljden. I amerikansk rätt är sinnesförvirring - permanent såväl som tillfällig - däremot en ansvarsfrihetsgrund.

 

Angående nödvärnsexcess går det alldeles utmärkt att som tilltalad hävda detta. Det vanliga är att man i första hand invänder att en nödvärnssituation förelåg, och att man för det fall att rätten skulle finna att handlandet varit uppenbart oförsvarligt i andra hand gör gällande att omständigheterna var sådana att man svårligen kunde besinna sig. Naturligtvis är det i sista hand rätten som bedömer såväl frågan om en nödvärnssituation förelåg som frågan om nödvärnsexcess.

 

Patologiskt rus är något helt annat än nödvärnsexcess. Normalt sett är berusning ingen ursäkt. I sällsynta fall kan det vara det om man är så beskaffad att man redan vid ett blygsamt alkoholintag förlorar kontrollen över sitt handlande och därvid begår brott. En förutsättning är dock att man inte tidigare vissyte om att man inte tål alkohol. Patologiskt rus är den medicinska beteckningen på detta tillstånd. Fänriken Flink försökte sig - utan nämnvärd framgång - på denna invändning.

 

Eftersom redan J-stars inlägg var rejält långt tar jag mig friheten att bidra med en hel del ytterligare information. Nedanstående är några korta sammanfattningar av rättsfall där nödvärninvändningar prövats. Rättsfallen är refererade, dvs de har ansetts ha prejudikatvärde (ska därför följas av andra domstolar). Jag har själv gjort urvalet och formulerat sammanfattningarna och de innehåller med nödvändighet inte alla relevanta detaljer. Den som vill kan gå till källan; det är noteringen efter sammanfattningen. RH betyder rättsfall från hovrätterna, NJA betyder Nytt juridiskt arkiv, som innehåller rättsfall från Högsta domstolen. Båda publikationerna finns tillgängliga på välsorterade bibliotek, dock ännu inte på Internet, såvitt jag vet (i vart fall inte gratis). Håll till godo!

 

PS. Om någon undrar - jo, jag är jurist...

 

Edit: några alltför uppenbara skrivfel...

 

----------------

 

- En man knuffade in sin fd sambo i väggen och utdelade två slag med öppen hand mot henne när hon olovligen försöker tränga in i lägenheten för att hämta de gemensamma barnen. Hans handlande ansågs utgöra nödvärn som inte varit uppenbart oförsvarligt. RH 1999:129.

 

- Två pojkar stod uppe på en vall och kastade smällare på förbipasserande. En man ingrep genom att ta tag i dem och hota att kasta ned dem från vallen om de inte slutade. Åtal mot mannen för olaga hot ogillades eftersom han ansågs ha befunnit sig i en nödvärnssituation (genom att hjälpa de som utsattes för smällarna) och hans handlande inte var uppenbart oförsvarligt. RH 1999:73

 

- Två män hamnade i gräl i en taxikö på Järntorget i Göteborg. Den ene mannen, som var större och kraftigare än den andre, utdelade att slag som den andre lyckades undvika. Den attackerade mannen svarade med ett hårt knytnävsslag i ansiktet på angriparen, som fick två tänder utslagna. Handlingen bedömdes som nödvärn, våldet ansågs inte uppenbart oförsvarligt. Högsta domstolen uttalade särskilt att den angripne hade rätt att i nödvärn utdela ett slag även om han efter att ha vikt undan kunde ha lämnat platsen.. NJA 1999 s. 460.

 

- Ett antal unga män påträffades i en bil med bl a brandbomber, batonger, baseballträn och en kniv. De uppgav att syftet var att försvara sig mot skinnskallar, som några dagar tidigare attackerat en kompis till dem. Det ansågs inte föreligga någon nödvärnssituation utan de dömdes för förberedelse till grov misshandel. NJA 1996 s. 93.

 

- Vid rånförsök mot butik sköt en medhjälpare till butiksägaren två skott med en pistol och skadade den obeväpnade flyktbilschauffören. Skytten ansågs vid avlossandet av skotten ha uppfattat situationen så att det förelåg ett överhängande brottsligt angrepp mot honom, men han befanns ha förfarit uppenbart oförsvarligt genom att med livsfarligt vapen utsätta den beskjutne för allvarliga risker för skada till liv och lem. Handlandet var således uppenbart oförsvarligt. Skytten undkom dock med ett med hänsyn till brottsrubriceringen (grov misshandel och grovt vållande till kroppsskada) lindrigt straff (fängelse tre månader). NJA 1995 s. 661.

 

- En bilägare såg hur en man bröt sig in i hans bil och tog en CD-spelare. Han förföljde tjuven, slog omkull honom och hotade honom med en dragen dykarkniv. Under tumultet fick tjuven en knivskada i ansiktet. Bilägaren tog tillbaka det stulna och tvingade sedan tjuven – utan livrem, strumpor och skor – att följa med till en telefonkiosk, varifrån polis tillkallades. Bilägaren höll under tiden kniven mot tjuvens strupe. Att knuffa omkull tjuven med dragen kniv i handen ansågs uppenbart oförsvarligt, men bilägaren ansågs svårligen kunnat ha besinna sig och åtal för vållande till kroppsskada ogillades därför. Däremot dömdes bilägaren för olaga hot för att han efter det att det stulna återtagits hållit kniven mot halsen på tjuven när de gick till telefonkiosken. Handlandet ansågs uppenbart oförsvarligt och bilägaren ansågs vid det laget ha kunnat besinna sig. Påföljden blev dock endast lägsta antal dagsböter. NJA 1994 s. 48.

 

- En man råkade i bråk utanför ett diskotek och blev misshandlad. Han lyckades ta sig till sin bil och försökte köra från platsen. För att komma därifrån var han tvungen att köra igenom en större folksamling. Han körde därvid på två personer. Han hävdade att han handlat i nödvärn och nöd. Hans agerande bedömdes som ej uppenbart oförsvarligt nödvärn i förhållande till de två påkörda, som inte kunde uteslutas varit med och misshandlat föraren, och som ej oförsvarligt nöd i förhållande till övriga i folksamlingen, som utsatts för fara. RH 1994:9.

 

- En värnpliktig avvek från sin tjänstgöring från KA 1. Han åtalades och anförde att han handlat i nödvärn alternativt nöd eftersom han utsatts för trakasserier och pennalism från två befäl. Genom vittnen ansågs domstolarna det styrkt att trakasserier förekommit, det hade även inletts förundersökning med anledning av uppgifterna om pennalism. Domstolarna gick inte direkt in på frågan om nödvärn men fann att omständigheterna var sådana att den värnpliktige skulle slippa straff (han dömdes alltså för brottet men undkom med sk påföljdseftergift). RH 1993 :133.

 

- En kvinna hade under äktenskapet utsatts för misshandel och sexuella övergrepp av sin make. Sedan de separerat färdades de vid ett tillfälle i samma bil. Mannen misshandlade då kvinnan och utsatte henne för våldtäktsförsök. Kvinnan avvärjde angreppet genom att ta stryptag på mannen. Mannen blev livlös och kvinnan hällde över honom en dunk bensin och tände på. Mannen avled och dödsorsaken var sannolikt förbränningen. Domstolen fann att strupgreppet i och för sig var en nödvärnshandling men att förbränningen var uppenbart oförsvarlig och kvinnan dömdes för grovt vållande till annans död. NJA 1990 s. 370.

 

- En man av utländskt ursprung angreps av flera män. Han förföljdes och misshandlades vid upprepade tillfällen. Mannen tog fram en kniv och åsamkade en av förföljarna tre rejäla skärsår i ansiktet. Handlandet ansågs i och för sig uppenbart oförsvarligt med hänsyn till att risken var stor för att mycket allvarliga skador kunnat uppstå, men eftersom mannen svårligen kunnat besinna sig ogillades åtalet mot honom. Nödvärnsexcess förelåg således. NJA 1990 s. 210.

 

- En pojke på motorcykel tog en skylt på en fastighet. Fastighetsägaren upptäckte stölden och tog fram ett laddat gevär samt hotade att skjuta pojken om denne inte stannade. Pojken försökte köra från platsen varvid ägaren avlossade ett skott, som träffade tanken på motorcykeln. Även om ägaren ansågs berättigad att vidta vissa åtgärder i syfte att hindra pojken att föra bort skylten bedömdes det att ägaren vida överskridit denna rätt. Han dömdes därför för olaga hot, framkallande av fara för annan och skadegörelse. RH 1987:7.

Link to comment
Share on other sites

En liten anekdot från när jag gick vakten på Revinge. Vaktchefen sitter med oss i vaktkuren och förklarar vad som gäller. Han avslutar med meningen:

 

"Och kom ihåg. Skjut inte i onödan. Det blir så jävla mycket pappersarbete. Det är bättre att klubba busarna med kolven".

 

:D

 

Värt att nämnas är att han hade glimten i ögat när han sa detta.

Link to comment
Share on other sites

@Raffsec: Paragrafen finns ju där... så visst kan man hävda det, precis som dast skriver... och sedan avgör domstolen det. Att hävda betyder ju inte för den sakens skull att domstolen automagiskt godkänner det.

 

Det utbildaren kanske menade var att ni som väktare har mycket svårt att få domstolen att godkänna ert hävdande, just därför att ni är utbildade väktare och därför förväntas hålla huvudet kallt, speciellt när ni är i tjänst.

 

@Civil Skyddsvakt: Samma sak för dig... är du utbildad skyddsvakt, då förväntas du i mycket högre grad kunna hålla dig lugn. Du skall kunna behärska dig betydligt längre än "Svensson".

 

Men hävda "Nödvärn" eller "Nödvärnsexcess" kan du alltid göra. Varför skulle du inte kunna det? Paragrafen står ju där. Att domstolen sedan fäller avgörandet har inget att göra med din rätt att hävda excess.

 

/J

Link to comment
Share on other sites

Nej nej som väktare, ordningsvakt eller skyddsvakt eller polis för den delen så förväntas man inte kunnan huvvudet kallt längre. Bara för att man har uniform så blir man inte stålmannen jag är fortfarande samma människa som förut.

Link to comment
Share on other sites

Angående nödvärnsexcess och den tilltalades inställning: Det står en tilltalad fritt att göra gällande vad som helst. Åklagaren har bevisbördan och måste motbevisa den tilltalades påståenden. Rätten avgör om åklagaren har styrkt gärningen bortom allt rimligt tvivel.

 

Om man exempelvis står åtalad för misshandel kan ett försvar se ut på följande sätt:

 

1. Jag har inte slagit någon.

 

2. Om jag har slagit någon gjorde jag det i nödvärn. Mitt handlande var inte uppenbart oförsvarligt.

 

3. Om mitt handlande var uppenbart oförsvarligt var omständigheterna i vart fall sådana att jag svårligen kunde besinna mig.

 

3. Om det överhuvudtaget inte förelåg någon nödvärnssituation så trodde jag i vart fall att det gjorde det.

 

4. Om jag nu ändå skall dömas för misshandel skall gärningen bedömas som ringa, eftersom jag slog ett löst slag med öppen hand.

 

5. Vid bedömningen av straffvärdet skall beaktas

a) att brottet föranleddes av den andre killens grovt kränkande beteende.

b) att jag alldeles innan gjort slut med tjejen och därför på grund av sinnesrörelse haft starkt nedsatt förmåga att kontrollera mitt handlande.

c) att jag är lite omogen för min ålder, vilket har samband med mitt handlande.

 

6. Vid straffmätningen skall beaktas

a) att jag plåstrade om honom som jag slagit.

b) att jag anmälde mig själv till polisen.

c) att jag kommer att förlora mitt arbete om jag döms för brottet.

d) att jag är mycket sjuklig och inte skulle klara av ett fängelsestraff.

e) att det var flera år sedan detta hände.

 

7. Eftersom jag är tidigare ostraffad och oerhört skötsam skall jag i vart fall slippa undan med villkorlig dom. Om det med hänsyn till gärningens art och straffvärde är nödvändigt skall den villkorliga domen förenas med samhällstjänst.

 

osv.

 

Det är inte alls ovanligt - och som framgår ovan fullt tilltåtet - att tilltalade gör gällande nödvärnsexcess. Några belysande exempel ur verkliga domar:

 

”Jan J vitsordade sakomständigheterna men bestred ansvar på grund av att han handlat i nödvärn eller att omständigheterna i vart fall varit sådana att han svårligen kunnat besinna sig.”

 

”Behidj D. vidgick vad honom lades till last utom de i punkten 1 först angivna båda knivsticken. Men han bestred ansvar under åberopande av nödvärnsrätt eller åtminstone nödvärnsexcess.”

 

”Fasil H har erkänt gärningen men bestritt ansvar under åberopande av att han handlat i nödvärn. Han har, för det fall rätten skulle finna att det våld han brukat varit uppenbart oförsvarligt, gjort gällande att situationen varit sådan att han svårligen kunnat besinna sig.”

 

----------------

 

Fråga gärna mer om det finns ytterligare oklarheter kring detta!

 

 

@panzerkampfwagen: Tack!

 

@Raffsec: Även om du är samma människa som förut under uniformen har omgivningen andra krav på dig. En polis eller väktare förväntas - med fog - agera annorlunda i pressade situationer än medelsvensson. Det är därför säkerligen svårare för en person i sådan ställning att få gehör för en invändning om nödvärnsexcess.

Link to comment
Share on other sites

Vill ge en liten eloge till J-star och dast för att ha fixat den mest begripliga "no-bullshit"tråden på länge.

 

I tip my hat for you sirs.

And to you Sir! Tack. :huh:

 

/J

Link to comment
Share on other sites

Nej nej som väktare, ordningsvakt eller skyddsvakt eller polis för den delen så förväntas man inte kunnan huvvudet kallt längre. Bara för att man har uniform så blir man inte stålmannen jag är fortfarande samma människa som förut.

Som dast påpekade så har du faktiskt högre krav på dig när du är i uniform. Tuff skit, men så är det. Skillnaden är din utbildning där du har lärt dig hur du skall agera i våldsamma situationer. Du skall inte - i samma usträckning som medelvsnesson - drabbas av raseri eller panik.

 

Visserligen slår även denna uppfattning över ibland och folk tjafsar något ohemult om att "Ja men poliserna är ju tränade så de skall ju uppföra sig exemplariskt, blah blah blah..." vilket givetvis är löjligt. Människor är fortfarande människor. Men ändock... kraven är högre på dig när du är i uniform. Därför blir det svårare för dig att få invändningen "nödvärnsexcess" godkänd.

 

/J

Link to comment
Share on other sites

Mycket intressant. Såna här trådar behövs för att man ska kunna få klarhet i saker. Känns annars som nåt man bara hör andra påstå att de vet saker om men man har ingen aning om hur det verkligen ligger till. Tack för upplysningarna J-Star och dast!

Link to comment
Share on other sites

Ytterligare kommentar:

 

En del har kanske hört talas om hur JK (justitikanslern) fällde tidningen Brand för en artikel om feminstisk självförsvar. Brand blev även åtalade för uppvigling men åtalet lades ned. Anledningen till detta är att artikeln påstod att den handlade om nödvärn... men den lärde ut detta helt felaktigt.

 

Artikeln kan läsas här: http://www.frihet.net/flesbran.htm

 

Av de fyra metoderna som lärs ut är en direkt livsfarlig (slag mot strupe) och två är invalidiserande (fingrar i ögonen, spark mot knä). Artiklen påstår att "Du har alltid rätt att slå tillbaka!" vilket inte är sant.

 

Hypotetiskt exempel:

Ung tjej är ute och festar. En kille kommer fram och fylleraggar. Han fattar inte ett nej och försöker ta henne på brösten. Tjejen som läst Brands artikel klipper till honom på strupen. Resultat blir krossat struphuvud med plågsam kvävningsdöd som följd. Tjejen åker dit för "uppenbart oförsvarligt" våld (Grovt vållande till annans död?) och får leva resten av livet med att ha slagit ihjäl någon.

 

Inte så kul att bli ung kåkfarare bara för att någon överentusiastisk blaska inte har koll på vad som gäller... eller hur?

 

/J

Link to comment
Share on other sites

Kommentar till eventuella högre krav på tex väktare: Utan utbildning i ämnet så tolkar jag det som att det i lagtexten inte finns förspeglad en högre kravtröskel men att det säkert i allmänhetens ögon föreligger dylikt?

Link to comment
Share on other sites

Kommentar till eventuella högre krav på tex väktare: Utan utbildning i ämnet så tolkar jag det som att det i lagtexten inte finns förspeglad en högre kravtröskel men att det säkert i allmänhetens ögon föreligger dylikt?

 

Lagtexten är inte hela sanningen när det gäller rättsväsendet. Lagen är ibland öppen för tolkning. Därför finns så kallad "praxis". Praxis innebär en förfining av lagtexten och säger "I det här fallet, med dessa omständigheter, valde domstolen att tolka lagen på följande sätt"... vilket betyder att när liknande fall dyker upp igen skall de som då dömer följa den mallen.

 

Så i lagtexten omnämns inte väktare som att ha högre krav på sig. Men när det gäller praxis och bedömningen av uniformerad personals agerande så har de - i domstolarnas ögon - högra krav på sig att inte tappa behärskningen i en kris-situation.

 

Allmänheten däremot kan få för sig att ställa orimligt höga krav till höger och vänster. Speciellt poppis är det att säga om politiker "Ja men ni måste uppföra er fläckfritt". Liksaså fanns det de som gnällde på att poliser sade fula ord till upploppsmakare under Göteborgskravallerna efter att ha stått i stenregnet i tre dagar. "Ja men polisen är ju utbildad... de ska klara av så'nt där!".

 

Det är ju då givetvis skitsnack. Vi har människor som poliser... inte Robocop.

 

/J

Link to comment
Share on other sites

  • 4 weeks later...
  • 2 weeks later...

Vi hade uppe detta ämne under vår högvakt och kom fram till att man inte skulle kunna skjuta någon i nödvärn under högvakten.Om någon kommer gående med draget vapen eller med en handgranat i handen så är personen inget hot förrän du kan avgöra om föremålet är skarpt samt om personen tänker att bruka föremålet mot dig vilket innerbär att när du ser att föremålet är skarpt och personen tänker bruka det mot dig så befinner sig personen så när dig att du kan använda bajonett,vilket också innerbär att personen varit så nära att du varit utsatt för ett uppenbart hot mot ditt liv och därmed kan hävda nödvärn.

Link to comment
Share on other sites

Vi hade uppe detta ämne under vår högvakt och kom fram till att man inte skulle kunna skjuta någon i nödvärn under högvakten.Om någon kommer gående med draget vapen eller med en handgranat i handen så är personen inget hot förrän du kan avgöra om föremålet är skarpt samt om personen tänker att bruka föremålet mot dig vilket innerbär att när du ser att föremålet är skarpt och personen tänker bruka det mot dig så befinner sig personen så när dig att du kan använda bajonett,vilket också innerbär att personen varit så nära att du varit utsatt för ett uppenbart hot mot ditt liv och därmed kan hävda nödvärn.

Det resonemanget är fel.

 

Det viktiga är hur du uppfattar vapnet/handgranaten.

Om du hade sett ett rån som utfördes med pistol och i nödvärn skjutit rånaren och det i efterhand hade visat sig vara en atrapp eller en oladdad skarp pistol, så ändrar det ingenting.

 

Vidare så missar ni situationen där någon skjuter i luften eller säger "Jag ska döda dig ditt fascistsvin!" och riktar ett vapen mot dig. Skjuter du då så kvittar det om det är en hammare han har hållit i, om du uppfattar det som ett vapen, så är det legitimt nödvärn.

Link to comment
Share on other sites

Vi hade uppe detta ämne under vår högvakt och kom fram till att man inte skulle kunna skjuta någon i nödvärn under högvakten.Om någon kommer gående med draget vapen eller med en handgranat i handen så är personen inget hot förrän du kan avgöra om föremålet är skarpt samt om personen tänker att bruka föremålet mot dig vilket innerbär att när du ser att föremålet är skarpt och personen tänker bruka det mot dig så befinner sig personen så när dig att du kan använda bajonett,vilket också innerbär att personen varit så nära att du varit utsatt för ett uppenbart hot mot ditt liv och därmed kan hävda nödvärn.

Det resonemanget är fel.

 

Det viktiga är hur du uppfattar vapnet/handgranaten.

Om du hade sett ett rån som utfördes med pistol och i nödvärn skjutit rånaren och det i efterhand hade visat sig vara en atrapp eller en oladdad skarp pistol, så ändrar det ingenting.

 

Vidare så missar ni situationen där någon skjuter i luften eller säger "Jag ska döda dig ditt fascistsvin!" och riktar ett vapen mot dig. Skjuter du då så kvittar det om det är en hammare han har hållit i, om du uppfattar det som ett vapen, så är det legitimt nödvärn.

Stämmer.

Har en släkting som brukat vapen 2 (minst) gånger mot människa, en gång med dölig utgång.

Finns att läsa i äldre aftonbladet (-99 om jag inte mins fel).

Det va ett lägenhets bråk, dom kom dit och personen drog vapen. Som senare visade sig vara en replika.

 

I första fallet finns det ingen tvivel om att dom gjorde rätt.

Då gärningsmannen hadde riktigt vapen. Samt att skotet tog i benet på gärningsmannen.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...
Guest Ohlson

Nödvärnsrätten kan även övertas av någon annan om den som är utsatt för angreppet är för hindrad att själv tillgripa nödvärn.

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.




×
×
  • Create New...