Tveksamma vs. positivt överraskande beslut genom tiderna hos marinen

[Perman]

När det gäller beslut som fattas av FM och som av vissa kanske ses som dåliga resp. bra beslut så brukar många skylla på politikerna när det gäller de potentiellt dåliga. I många fall så stämmer säkert detta, men jag har försökt att hitta exempel på beslut som förmodligen legat hos FM och som av många har uppfattats som ganska tveksamma. Som motvikt har jag även försökt hitta positivt överraskande beslut. Jag har även tittat lite bakåt i historien, vilket är en av anledningarna till att det blev en helt ny tråd (ingen särskild kronologisk ordning dock).

 

 

Totalt har sex patrullbåtar förvandlats till spaningsbåtar. Foto: Hampus Hagstedt/Försvarsmakten

 

* När de sex bevakningsbåtarna av Tapper-klass batch 1 skulle byggas om och konverteras till spaningsbåtar (dvs. bojbåtar) så ville man först behålla de två Deutz dieslarna på vardera 1.200 hk. Detta visade sig senare inte vara lämpligt, och man fattade då beslut om att även byta ut maskineriet mot mindre och mer bränslesnåla motorer. Detta eftersom bojbåtarna inte är i behov av högre farter utan tillbringar mycket av sin tid att ligga still och lyssna. Toppfarten har i och med ombyggnaden därmed sjunkit från ca 25 knop till ca 17 knop. Möjligheten att nyttja båtarna för andra uppgifter som t ex patrull-, vedettbåtar eller snabba transportbåtar har naturligtvis också minskat i motsvarande grad liksom förmodligen även möjligheterna att senare överföra dem till det marina hemvärnet eller sjövärnskåren efter att de tagits ur tjänst. Trots dåvarande försvarsministern Peter Hultqvist's påstående i riksdagen 2015 om att bevakningsbåtarna skulle få antiubåtsgranatsystem så har spaningsbåt 82 inte fått några renoverade Elma kastare. Dessa båtar har bevisligen i minst ett TV-inslag används för vapeninsats mot undervattensföremål vid övning, så jag tror inte att vapeninsats med spaningsbåt är ett okänt begrepp. Sammanfattningsvis så tycker jag att det var ett exempel på hur man inte kunde tänka utanför boxen när man valde nytt maskineri för spaningsbåtarna.

 

 

 

Korvetten HMS Gävle närmar sig Gävle. Bild: Roger Wallenius

 

* När man äntligen fattade beslut om att livstidsförlänga de två korvetterna Gävle och Sundsvall (ca tio år senare än när man började prata om detta) så fick man förmodligen en fastslagen budget att hålla sig till. För att inte riskera att överskrida denna så satsade man på att prioritera fartygens gångläge, ubåtsjaktkapacitet med bl a ny släpsonar och spaningskapacitet med ny radar. Behovet av att på något sätt ersätta 40 mm pjäsen som hade funnits akterut på överbygganden fick då stå tillbaka för dessa behov. Så här i efterhand kan man konstatera att det troligen inte hade varit några problem att installera en vapenstation AMF akterut, något som också gjordes på t ex de finska robotbåtarna av Hamina-klassen. Detta trots att dessa har betydligt mindre tonnage än Gävle-korvetterna. Sammanfattningsvis ett något kortsynt beslut att inte uppgradera närskyddet, men sammantaget ändå ett bra beslut att livstidsförlänga fartygen.

 

 

 

Robot 07, Skjutning från jagaren Södermanland.

 

* När jagarna utgick på 70- och 80-talen så undersöktes säkert möjligheterna att på nåt sätt behålla delar av deras slagkraft. Bl a så undersöktes möjligheterna att livstidsförlänga och konvertera de fyra Östergötlands-jagarna till minfregatter så att de kunde behållas till ca 1990, men tyvärr så lyckades man inte uppbåda något intresse för detta hos dåtidens politiker. Vi hade dock byggt tre stora minfartyg under samma tid så man kan väl säga att mineringsförmågan som hade funnits hos jagarna till viss del hade bevarats. Dock så fanns ett behov att förbättra luftförsvaret på minfartygen, och Östergötlands-jagarna hade ju haft det brittiska lv-robotsystemet Seacat (i svensk tjänst benämnt Robot 07).

 

Jag skrev till Marinen och föreslog att detta system skulle överföras till de tre minfartygen, och jag fick faktiskt svar(!) Tyvärr så tillät inte den dåvarande budgeten för marinen att detta gjordes, men fartygen skulle ändå få ny ammunition i form av kulspränggranater. Till de som inte tycker att Seacat systemet ingav särskilt stort förtroende så kan jag delvis hålla med ("som en fyrverkeriraket"), men systemet uppgraderades faktiskt mot slutet av britterna med bl a höjdmätare i robotarna för att det även skulle kunna användas mot s. k. sea skimmers och som korträckviddig sjörobot mot ytmål. Sammantaget ett något kortsynt beslut att inte föra över systemet, men till viss del ändå förståeligt med tanke på den då begränsade budgeten.

 

 

 

Klassens båda fartyg vid kaj i Karlskrona, april 2008. Foto: Xiziz

 

* På mitten av 2010-talet ville man först konvertera de bägge korvetterna GLE och SVL till vedettbåtar, men man fann att det skulle vara billigare och enklare att konvertera de bägge korvetterna STO och MMÖ. De planerades då bl a att få nya 40 mm Mk4 kanoner i stället för befintliga 57 mm Mk 3 (som de fick som korvetter 2010), men i övrigt så skulle både bestyckning och personal reduceras för att hålla nere kostnaderna. 1 oktober 2015 blev Mikael Bydén ny ÖB, och i något skede så tror jag han sedan ingrep i processen om vedettbåtarna och  bl a såg till att sjörobotbestyckningen bibehölls. De två nya 40 mm pjäser som inköptes 2018 kom dock inte till användning utan förrådsställdes, och fartygen behöll tills vidare 57 mm Mk 3 pjäserna (dessa har senare bytts ut mot Mk 2 pjäserna från GLE/SVL). Även beslutet att behålla den till viss del splitterskyddade ksp positionen vid akterspegeln (som monterades inför ME01) är ett överraskande positivt beslut. Sammanfattningsvis ett exempel på ett bra "bydenande" av ÖB, men i förlängningen ändå ganska märkligt hur två nyinköpta marinpjäser kunnat inköpas men inte komma till användning.

 

 

 

HMS Trossö är mycket förenklat sett en flytande bensinstation i kombination med verkstad och ICA butik.

 

* När stödfartyget Trossö konverterades inför ME01 insatsen och operation Atalanta 2009 så utrustades hon med inte mindre 14 positioner för ksp (fyra positioner för tung ksp 88 och tio för lätt ksp 58). Efter att hon kom hem så tror jag man tog bort positionerna för lätt ksp, men man behöll mot förmodan de fyra positionerna för tung. Ett exempel på ett bra och positivt överraskande beslut.

 

 

 

* Utvecklingen av en minröjningsmodul till Visby korvetterna för att dessa skulle kunna röja minor i självförsvarssyfte tror jag var ett mindre bra beslut. Det visar väl också den begränsade användningen av denna åtminstone på senare år. Huruvida detta har inverkat negativt på implementeringen av sjörobot på Visby törs jag dock inte spekulera i.

 

 

 

HMS Spårö (M12). Foto: Tommy Pemer

 

* När de bägge minjaktfartygen Spårö och Sturkö byggdes om till röjdykarfartyg 2004-05 så tog man bort möjligheten att lägga ut minsvep, men man behöll möjligheten att söka och identifiera minor med hjälp av sonar och Rov. Fartygen kan därigenom fortfarande användas som minjaktfartyg vid behov. Ett bra och långsiktigt beslut. 

 

 

Hoppas att inte någon somnat av att läsa allt detta 

 

/Per

 

 

 

Edited August 27, 2024 by Perman

[Perman]

Glömde ett positivt överraskande beslut genom tiderna. Nämligen att de tre KBV flygplanen av CASA C-212 typ som KBV opererade 1986-2007 var förberedda för att kunna fyllas med ubåtsjaktutrustning av samma typ som SH 89 hade. Beslutet var säkert en eftergift till Marinen som hade önskat och begärt inköp av tre nya ubåtsjaktflygplan av SH 89 typ i mitten av 80-talet. I stället blev det i slutändan tre nya CASA C-212 till Kustbevakningen plus inköp av ett beg CASA C-212 som byggdes om till ubåtsjaktflygplan (men som bemannades av flygvapnets personal). Vet inte om man nånsin provade att konvertera något av KBV flygplanen, men uppenbarligen så måste det ha funnits utrustning färdig för detta. Finns säkert tusentals exempel på positivt överraskande beslut inom FM såväl som negativt överraskande genom tiderna. Det är bara en liten bråkdel som jag redovisat här med betoning på beslut för Marinen.

 

/Per

Edited December 4, 2024 by Perman