Nedbruten av lumpen

[Värnpliktig tant]

Hej!

Jag gör värnplikt och blev placerad som gruppchef.

Efter halvtidsutvärderingen fick jag veta att jag riskerade att inte bli gruppchef då jag hade ett antal förbättringspunkter.

Jag gjorde mitt bästa på alla punkter, men levde inte upp till alla krav, och blev då vanlig soldat.

Min grupp fick en annan gruppchef och personen som var gruppchefsuttagen med mig blev steff. 
 

Sen dess har jag knappt känt någon motivation.

Jag gjorde om isokaien 3 gånger för att komma in på den här utbildningen, och jag väntade ett inryck för att bli gruppchefsplacerad, så jag känner att jag har investerat mer än många andra för att komma hit.

Nu känner jag att jag inte har så mycket motivation, eftersom det till stor del var gruppchefsgrejen jag tyckte var rolig.

Jag upplever att jag inte har någon uppgift nu, och det gör mig omotiverad.

Dessutom känner jag mig nedbruten, för de senaste månaderna har fokus kring mig bara legat på det jag är dålig på och det jag behöver förbättra, och inte på något positivt.

Dessutom är det jobbigt att se gruppchefen och steffen få göra roliga saker som att leda gruppen i olika övningar, hålla i utbildningsmoment, se dem få korpralsgrad etc. 

Jag förstår anledningarna mina befäl gav mig och det är jobbigt att konstatera att jag inte är tillräckligt bra på de sakerna.

Senast idag blev jag flyttad från positionen som riktkarl i excercisledet för att jag inte höll takten ordentligt, och detta var en av sakerna de tog upp som anledning till att jag inte kan vara gruppchef (excercis är en viktig del i vår befattning)

Sammanfattningsvis:

Efter att ha blivit nedgraderad från gruppchef har jag svårt att hitta motivation.

Jag känner mig nedbruten av att hela tiden se de andra gruppcheferna göra det jag tycker är kul, se mina egna brister & jag är rädd att jag inte kommer kunna bli gruppchef som anställd eftersom jag inte lever upp till kraven på gruppchef i nuläget.

Jag har inte träffat några kompisar och har ingen särskild kontakt med någon i min pluton.

Just nu befinner jag mig i en miljö där jag bara blir nedbruten, där mitt självförtroende hela tiden tar nya smällar och jag bara blir mer och mer ledsen och uppgiven. 

Jag känner mig kort och gott stukad.

Både gällande min roll som gruppchef, men jag tvivlar på min förmåga att någonsin kunna vara gruppchef.

Att jag inte heller hittat något jag känner mig bra på, och ingen kompis gör att jag är rädd att jag kommer gå ur den här värnplikten med känslan av att det var bortkastad tid, att jag inte fick med något gott från det.

Snälla- hjälp mig med att se the silver lining, eller ge mig motivation, eller berätta om ni tror att jag kommer kunna bli gruppchef som anställd.

Jag skulle verkligen behöva lite pepp.

 

[Chassi]

Gå och prata med regementets pastor, även om man inte är särskilt religiös så brukar man kunna ha bra samtal med dem 

[Zimme]

Eller försvarshälsan, finns ingen anledning att gå runt och må piss. 

[TKraften]

Första steget är nog att prata med ngn om din situation. 

 

Du fått bra förslag av tidigare inlägg.

 

För vad du än gör håll inte detta inom dig. 

 

Även om nu allt går åt helvete med din värnplikt så skall du ändå inte se det som ett slöseri med din tid.

 

Att få möta motgångar i livet stärker dig i slutändan. 

 

Att få utföra grupparbeten i uniform under mer eller mindre extrema förhållanden är bra för din karaktär och i andra typer av jobb i det civila.

 

Gruppchef är kanske inte din grej men du kan ju alltid bli anställd som soldat om du nu tycker det militära är din grej.

 

Du kan ju även gå med i hemvärnet efter din värnplikt om du fortfarande vill ha kontakt med försvaret på ngt sätt.

 

Fullgjord värnplikt som soldat är även bra att ha om du söker dig till polisen, tullverket eller kustbevakningen.

 

Till sist !

 

All erfarenhet är bra att få även från motgångar. 

 

//TF 

[Cykelskytt]

@Värnpliktig tant

 

Du har inte fått så många svar och jag tror det beror på att många tvekar att svara för att de är rädda att råka skriva något som gör att det känns värre, eller för att låta meningslöst hurtiga. Det gäller mig också, men jag har en erfarenhet som gör att jag ändå vill fösrsöka svara.

 

Jag var gruppchefselev i infanteriet under det stora värnpliktsförsvarets dagar. Vi var tre gruppchefselever i min grupp istället för två, mer exakt hade man inte kunnat göra personalplaneringen. Jag blev den som inte blev krigsplacerad som chef eller ställföreträdare, vilket var ett slag mot den identitet jag byggt upp. Senare, när jag blev kallad till repövning (det var länge sedan) hade jag plötsligt blivit gruppchef: balansen mellan tillgång och behov av gruppchefer hade ändrats. Jag fick bättre betyg från repövningen än från lumpen, och det berodde inte på att jag plötsligt blivit en fantastisk ledare utan jag uppskattades ändå.

 

Några reflektioner:

 

Är det som svider mest att du verkligen verkligen ville bli just gruppchef? Eller är det snarare känslan av ett underkännande som är värst, det var det nog för mig men det går att komma över.

 

Du skriver att exercis är viktigt för er, är du på rätt typ av förband? Du kanske hör hemma i ett förbandl där det viktiga är att hålla humöret uppe när man varit ute i fält i över en vecka och det regnat hela tiden? Eller i en specialistbefattning?

 

Fullgör du värnplikten kommer det förmodligen i efterhand kännas meningsfullt i sig, och det kommer definitivt öka chanserna väldigt mycket för att du återvänder till det militära i någon form. Det jobbiga i att vara soldat tillsammans med personer du varit chef för kan du förhoppningsvis släppa.

 

 

[Reservingenjör]

Hej @Värnpliktig tant

Låt mig dela med mig av mina egna erfarenheter:

När jag ryckte in var jag vansinningt taggad, jag hade ett mycket stort intresse och motivation och jag var rejält påläst. Därför hade jag sökt som reservofficer (med tänkt krigsplacering som först stf. kompanichef och så småningom kompanichef). Vid mönstringen gick jag igenom och fick den tjänsten. Efterhand som jag genomförde min KBS och ROK insåg jag två saker: Jag var inte stresstålig och jag hade inte den naturliga pondusen/ledaregenskaperna. Dessa två faktorer gjorde mig definitivt inte lämplig som varken pluton- eller kompanichef. Men jag tänkte att detta skulle bli bättre med åldern, och jag blev i alla fall godkänd på både KBS och ROK. Blev krigsplacerad som stf KompChef.

När jag gjorde mina KFÖ blev jag på nytt påmind om mina brister; inget hade blivit bättre med tiden. Jag fick byta befattning och hamnade i bataljonsstaben. Slapp truppföringen, men inte stressen. Så småningom, efter 22 års tjänst sade jag upp mig som reservofficer. Nu är jag soldat i Hemvärnet och har äntligen hittat rätt!

 

Slutsats:

Försök släppa det där med gruppchef. Du skriver att du förstår befälens beslut. Försök göra det till ditt eget beslut också, bli vän med dina egenskaper. Vänd din ursprungliga motivation till att bli en bra soldat! Det behövs bra soldater, och du kommer säkert att kunna se dig själv och vara stolt i den rollen.

Edited June 4, 2024 by Reservingenjör