Jump to content

FM Malibloggen: Tidvis tjänstgörande soldat – men i Mali


Recommended Posts

http://blogg.forsvarsmakten.se/malibloggen/files/2021/10/245196420-611903619945763-7604259286361833186-n.jpg

Jag öppnar yrvaket ögonen. Mellan mig och vintergatans till synes ändlösa djup av stjärnor finns endast ett tunt, genomskinligt myggnät. Månen har inte gått upp än och jag slås av tanken att på det sättet som stjärnorna ger sig till känna här ute i Sahel-öknen har jag aldrig sett dem förut. Jag känner mig tacksam när jag inser att denna syn är få svenskar förunnat. Jag rycks ur mitt resonemang av den där viskande rösten utanför myggnätet som troligtvis var vad som fick mig att vakna från början, ”Du ska posta nu”. Jag kuperar handen över klockan för att skapa ett skydd innan jag tänder dess lampa för att kunna utläsa vad klockan är. ”01:52” visar den lilla displayen. Hur hamnade jag här?

 

Som för så många andra började min militära bana i en frågeställning kring vad som kommer efter trean på gymnasiet. Att jag skulle bli soldat var aldrig någon självklarhet, än mindre att jag skulle åka på utlandstjänst. Om någon där och då hade berättat för mig att jag fem år senare skulle befinna mig i Afrika på uppdrag av FN så hade jag mest troligt avfärdat det som ett skämt. Båda mina föräldrar är civila och det fanns ingen egentlig militär förebild vars fotspår jag ämnade att följa. På något vis hamnade jag ändå hos rekryteringsmyndigheten där jag blev rekommenderad att söka mig till Karlsborg. Efter 11 månader i de västgötska skogarna med ”Sveriges mest insatta förband” så hade mina tidigare så civila ideal färgats av de gröna. Jag hade fått upp ögonen för en fortsatt tjänstgöring i Försvarsmakten och att eventuellt få åka på en framtida internationell insats, detta stod i konflikt med min vilja att återgå till studierna. För att kunna tillmötesgå dessa annars så motstående intressen så trädde GSS/T (tidvis tjänstgöring), fram som lösningen.

 

Att vara anställd som GSS/T betyder att man tidvis tjänstgör i Försvarsmakten. För min del som anställd på 31. Bataljon innebar det att jag under de två efterföljande åren, när jag åter studerade som huvudsysselsättning, fick komma in på två större övningar. Båda gångerna blev det ett välkommet avbrott från vardagen. Kombinationen av det militära- och det civila livet skapade en positiv förstärkning där det ena gav det andra större mening. Efter en övning kunde man åtnjuta det civila livet med en förnyad intensitet medan man efter en längre period av studier kunde se fram emot att snart få sätta på sig uniformen och komma ut i skogen. Att vara anställd i Försvarsmakten som GSS/T är i min mening den perfekta kompromissen, man får helt enkelt det bästa av två världar.

http://blogg.forsvarsmakten.se/malibloggen/files/2021/10/dsc05546.jpg

I slutet av den omvälvande våren 2020 presenterade sig den möjlighet som jag väntat på sedan grundutbildningen. K3 var uppsättande förband för insatsen Mali 14 och skulle nu aktivera T-soldater för att fylla raderna. Detta fungerar på samma sätt som vid en kortare övning men med den fundamentala skillnaden i tidsperspektivet. Det civila livet behöver läggas åt sidan på ett helt annat sätt när man är borta i nästan ett och ett halvt år vilket medför helt andra problemställningar.

 

Att gå från ett civilt liv till att åka på internationell insats tror jag är en mindre omställning för oss som åker. Vi har haft tid att brottas med våra inneboende drifter och värderingar vilket resulterat i att vi vill ge oss iväg, även om vi kanske inte alltid kan sätta ord på vad det är specifikt som får oss att åka. Under mina två år i skolan hade jag kommit till slutsatsen att en insats var värt ett studieavbrott. Ändå var det inte utan eftertanke jag anmälde intresse och senare tackade ja till att få följa med. När man pausar sitt civila liv på det sättet som en insats innebär så är det inte bara de egna studierna eller karriären som påverkas.

 

Omställningen som en internationell insats tvingar fram tror jag blir som mest påtaglig för de som inte valt det själva men oundvikligen kastas in i det. Oavsett om man är anhörig till någon som jobbar i Försvarsmakten på heltid eller deltid så är en insats en prövande period. Man går veckor utan att prata och månader utan att träffas. Man blir försatt i en situation som man inte valt själv och inte kan ta sig ur på annat sätt än att låta tiden ha sin gilla gång. Man blir kvar ensam i den vardag som är uppbyggd för två. Lika lite som jag tror många anhöriga förstår varför vi väljer att åka iväg, lika lite tror jag vi förstår hur det är att vara kvar. Att på detta ha byggt upp ett liv med någon som man trodde var civil gör knappast situationen lättare när verkligheten man finner sig i visar något annat.

http://blogg.forsvarsmakten.se/malibloggen/files/2021/10/dsc05478.jpg

Som GSS/T så är man varken uteslutande civil eller militär. Man är en blandning av båda två samtidigt. Denna dikotomi kräver ett visst mått av extra förståelse och anpassning från anhöriga. Ett krav som våra anhöriga ofrivilligt och kanske orättvist ställts inför men oupphörligt och outtröttligt uppfyller. Utan våra anhöriga så hade den här insatsen inte varit möjlig. Genom sin omtanke så får de oss att må bra här nere och genom att lösa de åtaganden som vi lämnat i det civila livet så möjliggör de för oss att enkelt kunna komma hem när livet så snart går tillbaka till det ”normala”. Den uppoffring som våra anhöriga gör för oss medger att vi kan få det bästa av två världar.

 

När jag kommit på plats på poststället och gjort alla nödvändiga kontroller så tänder jag upp klockan igen. ”01:59” visar den nu. Jag blickar ut över det landskap av lavasten och grästuvor som genom bildförstärkaren färgas grön. I fjärran hör jag en ko som råmar. Jag hamnade här för att jag ville hamna här, för att jag i fem års tid gjort mer eller mindre aktiva val som fört mig till den här platsen. 5 000 km norrut så har jag mitt andra liv, mitt civila liv. Där har jag också de som gör den här insatsen tillsammans med mig, även om de inte valt det själva. Jag känner mig djupt tacksam över det stöd som våra anhöriga ger oss som åker iväg, det är få svenskar förunnat.

 

//Erik

http://blogg.forsvarsmakten.se/malibloggen/files/2021/10/dsc05640.jpg

Läsa hela inlägget här >>

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...