Jump to content

Svensk minläggningsförmåga


Kilo3

Recommended Posts

Intressant inlägg angående minläggning: https://kkrva.se/sjominering-bortprioriterad-men-betydelsefull/

 

Vad hade ett minläggningsfartyg kostat i runda slängar?

Hur pass stort hade varit lämpligt och vilka andra förmågor borde det ha?

 

Jag förstår som vanligt att det är svårare att få tag på pengar till nya projekt i FM än vad det är att hitta flygande grisar men det är en synvinkel som jag som landkrabba inte tänkt på och vill därför höra vad ni kunniga tycker i frågan.

  • Thanks 1
Link to comment
Share on other sites

En svår fråga. Helst skulle man ju vilja se nya stora minfartyg som kan ta hundratals minor, och som även kan användas som lednings-/depåfartyg. Jag är ju bara en lekman på området, men jag tror att ska man beställa nytt så bör det vara nåt som är byggt med handelsfartygs standard och som redan är i tjänst utomlands i något så när stort antal. En fartygstyp som är byggd med militär standard och som har tillräcklig fart och bestyckning för att kunna operera ensam utan eskort tror jag tyvärr skulle bli för dyrt för marinen. Hur gärna man nu än skulle vilja se sådana fartyg. Kanske skulle amerikanarnas nya medium landstigningsfartyg typ LAW (Light Amphibious Warship) som man planerar och utvecklar för marinkåren kunna vara en lösning? Dessa kommer att ha en betydande däcksyta, vara grundgående och kunna operera en medelstor helikopter. Fartygen kommer (om de byggs) att bli 70 m långa med ett maximalt djupgående på ca 3,7 m. Marschfart 14-16 knop beroende på last. De blir betydligt mer sjövärdiga än den äldre typen med bog ramp. Det lilla djupgåendet betyder att de kan operera inomskärs i förberedande skede för att undgå bekämpning. Visserligen är de optimerade för att kunna köra upp på en strand med aktern och lasta av fordon och trupp, men det borde inte vara svårt att modifiera aktern och däcket för minutläggning. Extra bonus med det stora helikopterdäcket som gör att dessa även skulle kunna användas som helikopterdepåfartyg för att öka uthålligheten för våra ubåtsjakt- och transporthelikoptrar. Två 30 mm vapenstationer och 12,7 mm KSP för självförsvar. Besättning på 30-40 man och en räckvidd på minst 3.500 nm. Kostnaden beräknas preliminärt till 100-130 miljoner USD per fartyg.

 

Light Amphibious Warship (LAW) - Program

(globalsecurity.org)

 

Navy Researching New Class of Medium Amphibious Ship, New Logistics Ships

(news.usni.org)

 

Sedan finns det alltid åtgärder som kan göras med befintliga resurser. De två patrullfartygen av STO klass kommer med all sannolikhet att utgå 2026. Mot en begränsad kostnad skulle de då eventuellt kunna modifieras till snabba minutläggare ungefär som finska marinen modifierade sina robotbåtar av Osa II klass. Sjörobotar och torpeder kan tas bort medan 57 mm allmålspjäsen behålls med tillhörande radarsikte. En viss ubåtsjaktförmåga skulle ev. kunna behållas med skrovhydrofonen och möjlighet att lasta sjunkbomber. Möjligen så kanske man skulle bli tvungen att inaktivera eller ta bort gasturbinen för att hålla nere på kostnaderna för bemanning, bränsle och reservdelar. I så fall fall så kommer toppfarten att reduceras till ca 20 knop. Som korvetter så kunde STO fartygen medföra upp till 68 minor per fartyg (enl. Marinkalender 2002), vilket är något fler än vad korvetterna av GBG/GLE klassen kan medföra. Allt detta hänger naturligtvis på i vilket skick fartygen är i 2026. De kommer då att vara ca 41 år gamla.

 

Andra befintliga fartyg som skulle kunna modifieras till minutläggare alt. återfå minutläggningsförmåga är troligen HMS Furusund, HMS Loke och amfibieförbandens trossbåtar. Dessutom så borde man kolla upp vilka civila svenska färjor som ännu skulle kunna modifieras till hjälpminfartyg, och säkerställa att en snabb ombyggnad kan ske vid behov. Detsamma gäller de KBV fartyg som skulle vara användbara. Jag kan tänka mig att kombinationsfartygen av KBV 201 och KBV 031 klasserna samt miljöskyddsfartygen av KBV 010, KBV 047 och KBV 050 klasserna borde kunna modifieras för minutläggning (under förutsättning att gångborden på sidorna av överbyggnaden är tillräckligt breda för minräls). Särskilt KBV 201 klassen vore intressant för modifiering tror jag med tanke på deras goda fartresurser och relativt breda gångbord.

 

Med tre LAW fartyg + ev. ett antal (äldre?) civila färjor som hjälpminfartyg + i bästa fall 11 mindre KBV fartyg på 340-948 ton modifierade + 2 små snabba minutläggare STO klass + HMS Furusund + HMS Loke + div. smärre enheter som tross-, bevaknings- och stridsbåtar så skulle marinen åtminstone ha en hygglig minutläggningsförmåga.

 

/Per

 

 

Edited by Perman
  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Eller så lägger ni på en extrabeställng av ett par Pohjanmaa när produktionslinjen kommer igång. ;)

De kommer ha utläggningsförmåga på mellan 150-200 minor utan att det påverkar annan bestyckning, luftvärn, helikopterhangar och i mångt och mycket identisk stridsledning och sensorkapacitet som svenska flottan. Dessutom samma huvudpjäs, samma torped och samma RWS.

De enda skillnaderna är olika sjömålsrobot, där senaste versionen av Rb 15 redan är integrerade i stridsledningssystemet och dessutom tar mindre plats än Gabriel och luftvärnsrobot, där det troliga alternativet Sea Ceptor också redan är integrerat i Mk41-lavetter.

De skulle även således samtidigt kunna fungera som minläggare och fullt ut kunna ersätta Gävle och Sundsvall, alternativt fungera som ledningsfartyg för var sin sjöstridsflottilj.

Link to comment
Share on other sites

13 hours ago, Andratenor said:

Eller så lägger ni på en extrabeställng av ett par Pohjanmaa när produktionslinjen kommer igång. ;)

De kommer ha utläggningsförmåga på mellan 150-200 minor utan att det påverkar annan bestyckning, luftvärn, helikopterhangar och i mångt och mycket identisk stridsledning och sensorkapacitet som svenska flottan. Dessutom samma huvudpjäs, samma torped och samma RWS.

De enda skillnaderna är olika sjömålsrobot, där senaste versionen av Rb 15 redan är integrerade i stridsledningssystemet och dessutom tar mindre plats än Gabriel och luftvärnsrobot, där det troliga alternativet Sea Ceptor också redan är integrerat i Mk41-lavetter.

De skulle även således samtidigt kunna fungera som minläggare och fullt ut kunna ersätta Gävle och Sundsvall, alternativt fungera som ledningsfartyg för var sin sjöstridsflottilj.

 

Jag är nog inte kvalificerad att avgöra huruvida Pohjanmaa fartygen vore en lämplig fartygstyp för att lösa frågan om den framtida minutläggningsförmågan i den svenska marinen. Dock så kan man väl säga så mycket i alla fall att det nog vore en risk att lägga så mycket av minutläggningsförmågan på bara två fartyg. Även om vi mot förmodan skulle beställa två finska korvetter så tror jag inte detta löser problemet. Det behövs många andra åtgärder också. För att lite ställa saker i rätt perspektiv: Vi antar att Pohjanmaa kan lasta 150 minor per fartyg dvs. 300 minor totalt. Det skulle i så fall motsvara minkapaciteten hos ett minfartyg av Älvsborg klassen (varav vi hade två under många år).

 

Om man ska säga något positivt om de finska korvetterna så förstår jag inte riktigt den massiva negativiteten hos vissa svenska (även välrenommerade) försvarsdebattörer. Jag kan köpa att fartygen är lite stora för svenska behov och kanske har förmågor som inte är högprioriterade (som t ex isbrytningsförmågan). Men därifrån till att tala om att vi "minsann inte behöver bestyckade isbrytare" är ganska oförståeligt. Det låter nästan ibland som om dessa fartyg knappt skulle vara stridsfartyg. Helt obegripligt kan jag tycka.

 

En ytterligare fråga som uppstår om vi skulle välja finska korvetter är ju vad som i så fall händer med SAAB Kockums och i förlängningen med service, renoveringar och uppgraderingar av befintliga svenska marinfartyg. Jag tror inte den svenska orderstocken av örlogsfartyg är av den omfattningen att vi så att säga kan välja vilka fartygstyper som är lämpliga att inköpa för dagen. Det finns bara så många andra omständigheter att också ta hänsyn till. Även om man skulle finna att de finska fartygen möjligen är ganska lämpliga för ersättningen av GLE och SVL, kan det finnas andra faktorer som väger tyngre som gör att man ändå inte kan välja dessa. Som t ex att vi nog bör värna om den inhemska varvsindustrin, att ekonomin sätter stopp eller att det är bättre att satsa på ett större antal mindre fartyg för minutläggningsuppgiften. Hoppas att jag inte har förvandlat tråden till enbart en diskussion om Pohjanmaa fartygen nu.

 

/Per

Edited by Perman
Link to comment
Share on other sites

On 12/5/2020 at 1:16 PM, Kilo3 said:

Intressant inlägg angående minläggning: https://kkrva.se/sjominering-bortprioriterad-men-betydelsefull/

 

Vad hade ett minläggningsfartyg kostat i runda slängar?

Hur pass stort hade varit lämpligt och vilka andra förmågor borde det ha?

 

Jag förstår som vanligt att det är svårare att få tag på pengar till nya projekt i FM än vad det är att hitta flygande grisar men det är en synvinkel som jag som landkrabba inte tänkt på och vill därför höra vad ni kunniga tycker i frågan.

 

Fänriken har ett och annat faktafel i sin debattartikel, men han belyser ett område som på senare år åter har blivit aktuellt och i större utsträckning har börjat övas. Nya minfartyg är som du säger högst osannolikt att vi inom överskådlig framtid åter kommer bygga, och jag delar nog inte riktigt författarens uppfattning att dedikerade minfartyg är rätt väg att gå.

Dels ser jag inte att vi likt förr kommer lägga massiva minfält fritt till sjöss, det behovet finns inte längre med dagens sofistikerade minor. Motståndaren är dessutom redan mer begränsad i sitt uppträdande tack vare våra långräckviddiga vapensystem och sensorer, och det finns dessutom ett ganska begränsat antal ställen som lämpar sig för t.ex. en landstigningsoperation.

Så det är i mitt tycke mer relevant att vi kan minera viktiga hamninlopp och stränder för att hindra en landstigning, samt att kunna avregla viktiga farleder och sund för att på så sätt styra och begränsa motståndarens rörelsefrihet i våra vatten. Likaså är det mycket värdefullt om våra ubåtar kan smyga in en mina eller två på oväntade ställen i motståndaren hemmavatten, inte bara för att förhoppningsvis sänka eller skada hans fartyg, men framförallt för att det binder resurser och skapar osäkerhet vilket sänker hans operationstempo.

 

Mitt svar på frågeställningen skulle vara att delvis fortsätta som vi gör, d.v.s. tillse att så gott som alla befintliga och kommande fartyg (och båtar) kan bära och fälla minor. Tillse att ubåtssystemet tillförs nya moderna självgående minor, vilka man eventuellt också skulle kunna fälla från t.ex. lastbil i en hamn eller strandkant, varpå minan själv manövrerar sig ut till sin förprogrammerade position och där apteras och sjunker till botten.

Dessutom skulle jag föreslå att de nu aviserade nya "mindre stödfartygen" förses med så mycket minräls som det bara går,  samt att lämpliga fartyg från Kustbevakningen och Sjöfartsverket förses med minräls. D.v.s. många enheter med mindre mängd minor, i stället för få enheter med stor mängd minor. 

 

On 12/6/2020 at 12:41 PM, Andratenor said:

Eller så lägger ni på en extrabeställng av ett par Pohjanmaa när produktionslinjen kommer igång. ;)

 

Fast det är ju just det artikelförfattaren argumenterar emot, att binda upp sina fåtal kvalificerade stridsenheter för minering.

 

On 12/7/2020 at 1:36 AM, Perman said:

Om man ska säga något positivt om de finska korvetterna så förstår jag inte riktigt den massiva negativiteten hos vissa svenska (även välrenommerade) försvarsdebattörer. Jag kan köpa att fartygen är lite stora för svenska behov och kanske har förmågor som inte är högprioriterade (som t ex isbrytningsförmågan). Men därifrån till att tala om att vi "minsann inte behöver bestyckade isbrytare" är ganska oförståeligt. Det låter nästan ibland som om dessa fartyg knappt skulle vara stridsfartyg. Helt obegripligt kan jag tycka.

 

Grunden till detta är att fartygen i början av projekteringen ansågs vara på tok för långsamma och klumpiga för våra behov. Har man bara ett fåtal fartyg så måste dessa kunna förflytta sig från ett område till ett annat någorlunda snabbt, likaså är fart viktigt för överlevnaden vid t.ex. en robotattack.

Svenska flottan såg heller inget behov av varesig isbrytningsförmågan eller att kunna bära stora mängder minor, vi prioriterar andra områden. Dock var nog vissa debattörer lite väl raljanta i sina uttalanden...

 

När fartygens slutliga specifikation nu är offentlig, så kan det konstateras att fartygen faktiskt har givits högre toppfart än ursprungligen avsett (men också blivit ännu större). Dock kan de fortfarande inte på något sätt anses vara några snabba fartyg, och de kommer dessutom bli relativt dyra att köra full fart med (stor gasturbin och ett skrov mer optimerat för isbrytning än fart).

Jag tror dock absolut att Pohjanmaa klassen kommer bli kapabla fartyg, de ser ut att få bra sensorer och vapensystem (och såklart dubbla bastur). Men de passar inte riktigt våra behov för YSF 2030, för stora, för långsamma, för stor besättning och för låg signaturanpassning. "Negativiteten" bottnar alltså inte i att det skulle vara dåliga fartyg, utan i att vi ställer andra krav och gör andra prioriteringar... 

  • Like 1
  • Thanks 2
Link to comment
Share on other sites

På vilket sätt är farten viktig för att ett fartyg ska överleva en robotattack? Jag vet att farten är högst relevant för överlevnad vid luftstrider eftersom flygplan i många lägen kan "flyga ifrån" robotar (givet tillräcklig fart och avstånd så att roboten hinner få slut på rörelseenergi), men vad gör det för skillnad om ett fartyg rör sig i 70km/h eller 0km/h när sjömålsroboten rör sig i säg 900-1000km/h?

 

(Jag ifrågasätter inte utan är nyfiken på svaret)

Edited by AR123456789
Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, AR123456789 said:

På vilket sätt är farten viktig för att ett fartyg ska överleva en robotattack? Jag vet att farten är högst relevant för överlevnad vid luftstrider eftersom flygplan i många lägen kan "flyga ifrån" robotar (givet tillräcklig fart och avstånd så att roboten hinner få slut på rörelseenergi), men vad gör det för skillnad om ett fartyg rör sig i 70km/h eller 0km/h när sjömålsroboten rör sig i säg 900-1000km/h?

 

(Jag ifrågasätter inte utan är nyfiken på svaret)

 

Det hänger ihop med förmågan att med hjälp av motmedel haka av roboten. Enkelt förklarat går det ut på att du med hjälp av ditt motmedel skapar ett skenmål med större radarmålarea än ditt fartyg, mellan dig och roboten. Därefter flyttar du dig bort från remsmolnet i en lämplig vinkel från robotens anflygningsriktning. Roboten kommer då fortsätta följa remsmolnet (då det har större radarmålarea) och du kan smita undan ut i periferin.

Fartygets fart är här viktig då du såklart vill skapa så stor separation som möjligt mellan dig själv och remsmolnet, innan roboten når fram (och vissa sjömålsrobotar är som du säger rätt snabba, en SS-N-27 gör t.ex. i slutfasen närmare 1000m/s). 

 

När man tittar på de sjöstrider som har förekommit sedan sjömålsroboten uppfanns, så har softkill system (motmedel) fram till idag varit det överlägset mest effektiva försvaret mot sjömålsrobotar. Vilket är en anledning till att man på VBY-klassen har prioriterat låg egensignatur och hög fart samt ett effektivt motmedelssystem.

  • Thanks 3
Link to comment
Share on other sites

6 minutes ago, Pärmtroll said:

 

Det hänger ihop med förmågan att med hjälp av motmedel haka av roboten. Enkelt förklarat går det ut på att du med hjälp av ditt motmedel skapar ett skenmål med större radarmålarea än ditt fartyg, mellan dig och roboten. Därefter flyttar du dig bort från remsmolnet i en lämplig vinkel från robotens anflygningsriktning. Roboten kommer då fortsätta följa remsmolnet (då det har större radarmålarea) och du kan smita undan ut i periferin.

Fartygets fart är här viktig då du såklart vill skapa så stor separation som möjligt mellan dig själv och remsmolnet, innan roboten når fram (och vissa sjömålsrobotar är som du säger rätt snabba, en SS-N-27 gör t.ex. i slutfasen närmare 1000m/s). 

 

När man tittar på de sjöstrider som har förekommit sedan sjömålsroboten uppfanns, så har softkill system (motmedel) fram till idag varit det överlägset mest effektiva försvaret mot sjömålsrobotar. Vilket är en anledning till att man på VBY-klassen har prioriterat låg egensignatur och hög fart samt ett effektivt motmedelssystem.

Tack för lärorikt svar!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, Pärmtroll said:

Det hänger ihop med förmågan att med hjälp av motmedel haka av roboten. Enkelt förklarat går det ut på att du med hjälp av ditt motmedel skapar ett skenmål med större radarmålarea än ditt fartyg, mellan dig och roboten. Därefter flyttar du dig bort från remsmolnet i en lämplig vinkel från robotens anflygningsriktning. Roboten kommer då fortsätta följa remsmolnet (då det har större radarmålarea) och du kan smita undan ut i periferin.

Fartygets fart är här viktig då du såklart vill skapa så stor separation som möjligt mellan dig själv och remsmolnet, innan roboten når fram (och vissa sjömålsrobotar är som du säger rätt snabba, en SS-N-27 gör t.ex. i slutfasen närmare 1000m/s). 

 

När man tittar på de sjöstrider som har förekommit sedan sjömålsroboten uppfanns, så har softkill system (motmedel) fram till idag varit det överlägset mest effektiva försvaret mot sjömålsrobotar. Vilket är en anledning till att man på VBY-klassen har prioriterat låg egensignatur och hög fart samt ett effektivt motmedelssystem.

 

Är det inte lite av ett problem att remskastaren på svenska fartyg i regel är placerad föröver? Det verkar förutsätta ett ganska offensivt uppträdande vid robothot. Om man är utsatt för en robotattack så vill man väl försöka vända bort från hotet för att skapa tid för motåtgärder samtidigt som man visar så lite målyta som möjligt? Dvs. att visa aktern mot robothotet samtidigt som man stävar bort från det. Man kan jämföra med Exocetattacken på HMS Glamorgan under Falklandskriget. Eller har jag missuppfattat det hela? Andra mariner verkar placera remskastare även bordvarts och akteröver. Jag förstår att Visby har motmedelssystem som kanske inte syns och som man helst inte ska redogöra för i detalj, men utan att förvandla tråden till en diskussion om motmedel så kanske det går att diskutera detta i mer allmänna ordalag utan att röja några hemligheter.

 

/Per

Edited by Perman
Link to comment
Share on other sites

15 hours ago, Perman said:

 

Är det inte lite av ett problem att remskastaren på svenska fartyg i regel är placerad föröver? Det verkar förutsätta ett ganska offensivt uppträdande vid robothot. Om man är utsatt för en robotattack så vill man väl försöka vända bort från hotet för att skapa tid för motåtgärder samtidigt som man visar så lite målyta som möjligt? Dvs. att visa aktern mot robothotet samtidigt som man stävar bort från det. Man kan jämföra med Exocetattacken på HMS Glamorgan under Falklandskriget. Eller har jag missuppfattat det hela? Andra mariner verkar placera remskastare även bordvarts och akteröver. Jag förstår att Visby har motmedelssystem som kanske inte syns och som man helst inte ska redogöra för i detalj, men utan att förvandla tråden till en diskussion om motmedel så kanske det går att diskutera detta i mer allmänna ordalag utan att röja några hemligheter.

 

/Per

 

Nej det är inte ett problem då kastaren är riktbar. Den kan alltså vridas och skjuta i en tillräckligt stor sektor för att vara fullt effektiv, och du behöver därför inte lika många som om du hade haft fast monterade kastare.

Antalet kastare och deras placering på fartyget hänger ihop med vilken model av kastarsystem och ammunition du använder, hur stort ditt fartyg är (grundregel: stort fartyg = stor egensignatur, litet fartyg = liten egensignatur), hur snabbt ditt fartyg är, och vilken typ av motmedelsinsats du avser kunna genomföra (avhakande, påhakande eller distraherande/vilseledande. På engelska seduction eller distraction).

Lämpliga manövrar och aspektvinklar varierar såklart mellan olika fartyg beroende på deras design, och jag kommer inte gå in på det i mer detalj än så...

Inom NATO är det på större fartyg vanligast med fasta kastare med en kaliber på 130mm. Det finns ett flertal olika tillverkare av både kastare och ammunition, men de är oftast kompatibla med varandra (NATO standard).

Ett par exempel: Mark 36 SRBOC och Terma Seaguard

Det har också börjat dyka upp en del riktbara alternativ såsom: Chemring Centurion eller Safran NGDS

På mindre fartyg är (men även på vissa större) är Rheinmetall MASS det vanligaste systemet, det använder sig dock utav ammunition med 81mm kaliber. 

 

I Ryska flottan använder man på sina nyare fartyg ett fast kastarsystem som benämns PK-10, ett system som påminner mycket om SRBOC och Seaguard.

 

Svenska flottan har idag två typer av kastare. Den riktbara MASS 1L på MMÖ och GLE klasserna, och den fasta MASS HIDD på VBY klassen. MMÖ och GLE har som vi konstaterat en riktbar kastare framför bryggan, medan VBY har flera fasta kastare integrerade i skrovet och utsprida varvet runt. 

 

  • Thanks 2
Link to comment
Share on other sites

On 12/11/2020 at 2:47 PM, Rauta said:

När jag var yngre och man åkte till Gotland på semester så fick man ju kliva över räls på bildäck. Eller minns jag fel?

 

Utan att veta med säkerhet, men det var sannolikt tågräls du i såfall klev över. De civila hjälpminfartygen hade normalt sett inte minrälsen monterad då den skulle hindra fordonstrafiken på bildäck. Rälsen förvarades i stället i sektioner i mobiliseringsförråd och kunde snabbt monteras dit vid behov.

 

On 12/11/2020 at 2:47 PM, Rauta said:

Kan finlandsfärjorna lägga minor?

 

Nej, inga civila fartyg kan idag fälla minor. Det systemet (hjälpminfartyg) är sedan länge nedlagt.

Link to comment
Share on other sites

9 hours ago, Pärmtroll said:

Utan att veta med säkerhet, men det var sannolikt tågräls du i såfall klev över. De civila hjälpminfartygen hade normalt sett inte minrälsen monterad då den skulle hindra fordonstrafiken på bildäck. Rälsen förvarades i stället i sektioner i mobiliseringsförråd och kunde snabbt monteras dit vid behov.


Vad är det för skillnad på minräls och tågräls? Dimensionen?

Link to comment
Share on other sites

12 hours ago, vikingman said:

Vad är det för skillnad på minräls och tågräls? Dimensionen?

 

Egentligen är den enda likheten funktionsprincipen!

Svensk järnvägsräls har en spårvidd på 1435mm, och svensk minräls har en spårvidd på (uppskattningsvis) ca 400mm. Minräls är även betydligt klenare och enklare i sin utformning då den ju inte behöver bära tillnärmelsevis samma last som järnvägsrälsar. Minrälsen är också försedd med surrningspunkter där minorna eller sjunkbomberna kan göras fast fram till att de ska fällas...

 

Lite bilder på fällning av mina F80 från HMS Vinga!

  • Thanks 2
Link to comment
Share on other sites

Tack för svar Pärmtroll!

Hittade också detta om minor: Har sorterat om så listan är sorterad rätt efter år.

 

Försvaret och det kalla kriget

(FoKK)

Publikation nr 34

 

Projektledare: Herman Fältström

Redaktör: Lars Wigert

under kalla kriget

 

FoKK 34 SJÖMINAN under kalla kriget

296

 

År

Typ

Operativ användning

Kommentarer

1949 M/F:11

Liten kontakt- och strandförsvarsmina

Totalvikt: 130 kg.

Laddning: 20 kg trotyl

Flottans minsta sjömina

 

1951  M/F:13

Förankrad kontaktmina för strandförsvars-

och skärgårdsmineringar. Även antiubåts-

mina.

Totalvikt: 480 kg.

Laddning: 50 kg hexotonal.

Antal tillverkade minor: 70 st.

Inställbar på mindjup 1-90 m.


1958   F 14

Förankrad kontaktmina för standförsvars-

mineringar. Även antiubåtsmina

Totalvikt: 465 kg.

Laddning: 50 kg trotyl.

Antal tillverkade minor: 1 100 st. Minan

kunde förses med propellersnärjare för

ökad räckvidd.
 

1960  F 41

Ursprungligen självgående mina för offen-

siva mineringar med fällning från ubåt.

Minan var en ombyggd 45 cm torped, där

stridsdelen gjorts om till mina.

 

1960  F 22

Liten bottenavståndsmina för strandför-

svarsmineringar. Kan även fällas från fartyg

utan minräls.

Totalvikt: 195 kg

Antal tillverkade minor: Flera tusen

Minan, som är bärbar, har sitt ursprung i

mina M/F:21, som var inbyggd i en trälåda.

Detta var inte funktionsdugligt, varför mi-

nan moderniserades till denna version ge-

nom att byggas in i ett aluminiumskal.


1970-talets början  F 23 
Liten bottenavståndsmina för strandför-

svarsmineringar

Totalvikt: 185 kg

Antal tillverkade minor: Flera tusen

Minan utglidande i vattnet vid fällning.

 

1970  F 63

Medelstor bottenavståndsmina för kust-

och skärgårdsmineringar

Laddningsbehållare i plast för hexotonal.

Utrustad ovanpå minan med apparatbehål-

lare för multipla avståndssensorer. Minan

finns i flera serieversioner.


1970 F 66

Stor bottenavståndsmina för kust- och ut-

sjömineringar

Samma konstruktion som F 63 med dubbla

laddningsbehållare. Denna behållare an-

vänds även för mina K 10.

 

1970-talets slut  F 24

Liten bottenavståndsmina för hamnmine-

ringar

Totalvikt: 185 kg

Används inom armén. Minan kan fällas från-

lastbil vid kaj. Glider ut i hamnbassängen.

 

1985  F 42

Självgående mina för bl. a. offensiva mine-

ringar, som fälls från ubåt.

Minan är en ombyggd 53 cm torped, där

stridsdelen gjorts om till mina.


1980 F 43

Stor ubåtsmina för kust-, utsjö- och offen-

siva mineringar

Ej självgående mina.
 

1990 F 80

Stor bottenavståndsmina för utsjö- och

kustmineringar. Fällning från ubåt utrustad

med mingördel och från fartyg med minräls.

Multipla sensorer. Kalla krigets sista botten-

avståndsmina.

https://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:b1Xl_AtzSFQJ:https://www.koms.se/content/uploads/2012/11/520_SeaM.pdf

  • Thanks 1
Link to comment
Share on other sites

39 minutes ago, vikingman said:

I listan ovan står det:


1958   F 14

Minan kunde förses med propellersnärjare för ökad räckvidd.

Hur fungerade detta?

 

Propellersnärjaren bestod av en eller flera tampar som flöt på ytan för att snärjas in i ett fartygs propeller och därigenom antingen dra minan in i fartyget, eller på annat sätt utlösa minan. Syftet var att utöka minans effektiva täckningsområde då en kontaktmina (som namnet antyder) normalt sett kräver fysisk kontakt med ett fartyg för att utlösas.

  • Thanks 3
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...