Jump to content
Sign in to follow this  
Sebastian C

Hur bra var J35 när den togs ur tjänst?

Recommended Posts

Idag tweetade Fortifikation väst en gif från när sista J35J lämnade F10 år 2002. Det fick mig att tänka på hur gammalt det planet var.

 

J35A togs i tjänst år 1960. 15 år efter andra världskrigets slut! Och typen användes operativt av flygvapnet fram tills 1998, Finland använde typen tills år 2000, Danmark fram till 1993 och Österrike använde draken fram tills 2005!

 

Då undrar jag hur bra flygplanet faktiskt var. De danska drakarna räknar vi inte då deras användes för attack och spaning, och jag endast undrar över jaktversionerna. Sverige använde den ultimala versionen - J35J när typen togs ur tjänst. Men Finland använde J35XS vilken - så vitt jag vet - är samma som J35D och Österrike använde J35Ö vilken var andrahands J35D vilka hade uppgraderats och modifierats för Österrikiskt bruk. Dessa typer lämnade aktiv tjänst 2 respektive 7 år efter att den bästa drakenversionen lämnade svensk tjänst. Varför?

 

Vad var det som gjorde att draken fanns kvar till gripenepoken när jaktviggen egentligen skulle ersätta den? Vilka fördelar fanns det hos typen? När man jämför radar, vapen och avionik är J35J klart underlägsen jaktviggen.

Share this post


Link to post
Share on other sites

För Sveriges del handlade det nog mycket om budget: Viggen skulle från början beställas i 800 exemplar, men det blev bara hälften så många. Samtidigt blev underhållet mycket högre än förväntat. När J35J togs i bruk så var syftet att ha en interceptor som skulle skjuta ner bombplan som kommer in över västsverige. Kort och gott var det vid den tiden tänkt att Draken inte skulle möta andra jaktplan.

För Österrikes del handlade det om att det sedan andra världskriget fanns någon form av avtal med Sovjet som i princip förbjöd dom att ha jaktrobotar på sina plan, vilket innebar att Draken var i princip så modern som de hade behov av.

Om jag uppfattat allt rätt, så var Finland på något vis motvilligt "allierade" med Sovjet, så de fick inte köpa NATO-plan. Gissningsvis var det först efter murens fall som de började fundera på nya plan, sedan tog det sin lilla tid. Dessutom förvarade Sverige ett antal Draken i "malpåse" för Finlands räkning, som var tänkta att levereras vid krigsutbrott. Gissningsvis fanns det ingen annan som kunde erbjuda en motsvarande deal.

 

I ärlighetens namn hade Draken ingen överväldigande lång livslängd. Det finns plan från den tiden som fortfarande finns i bruk runtom i världen, framförallt F4 Phantom och Mirage, till vilka man kan köpa moderniseringskit från bl a Israel. MiG 21 tillverkades mig veterligen fortfarande i Kina så sent som ca 2005.

Share this post


Link to post
Share on other sites
50 minutes ago, Sebastian C said:

Vad var det som gjorde att draken fanns kvar till gripenepoken när jaktviggen egentligen skulle ersätta den? Vilka fördelar fanns det hos typen? När man jämför radar, vapen och avionik är J35J klart underlägsen jaktviggen.

Jag minns inte när beslutet togs ang. att vi skulle modernisera J35F till J35J, men främsta anledningen till varför vi modifierade 65-67 (?) stycken Drakar var att vi inte fick alla JA37:or som vi ville ha för att luftförsvara landet.

Skroven som modifierades var ganska fräscha J35F som byggts i början och mitten på 1970-talet och de sista J35J var modifierade och klara 1991. 1992 så hade vi 10 stycken jaktdivisioner fördelade på 6 flottiljer, varav två var Draken (F10 Ängelholm).

Vad förde då Draken till bordet?

  • Fart. Draken är enligt uppgift den snabbaste kärran som Flygvapnet någonsin haft och kollegorna i sparkdräkterna berättar gärna om hur Drakar spöade Viggar i simulerade strider där bägge "sköt" med radarjaktrobot, men Drakens fartövertag gjorde att man räknade med att Drakens Falcon-robotar skulle ha träffat innan Viggens Skyflash gjort det.
     
  • Sensordiversitet. Draken var inte alls lika autonom som Viggen och behövde betydligt mera stöd från jaktledare på marken, men medans Viggen "bara" hade sin Ericssons PS-46/A så hade Draken både sin PS-01 och en IR-sökare som satt under nosen.
     
  • Typdiversitet. Nu är ju vi ett väldigt fredsskadat land men en fördel med att ha två olika jaktflygplan i bruk är att om ett mystiskt fel eller haverier ger flygförbud på en typ, ja, då har vi den andra typen. En annan fördel med att ha flera typer i tjänst är ju också att motståndaren måste lägga mera tid på att taktikanpassa då han inte vet vilken jaktkärra det är han möter.
     
  • Exportstöd. Att vi hade kvar typen i tjänst (plus skolflygplanet Sk 35C) gjorde att de länder som köpt Draken av oss kunde förlita sig på att få stöd med reservdelar, service och utbildning av markpersonal och piloter. Wikipedia påstår att vi sålde fem kärror till Österrike så sent som 1999.

Det här är vad jag kommer på just nu.

 

 

  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 hour ago, Sebastian C said:

Hur skulle en draken agera om den mötte t.ex. en lite tjurig dansk F16?

Har inte jag fel så är F16 bättre på kurvstrid, alltså undvik det. en bra taktik borde vara att skjuta så fort som möjligt och sen vända.

Share this post


Link to post
Share on other sites
2 hours ago, speculatores said:

Har inte jag fel så är F16 bättre på kurvstrid, alltså undvik det. en bra taktik borde vara att skjuta så fort som möjligt och sen vända.

Har inte Draken oerhört mycket kortare räckvidd på sina robotar, för att inte nämna att den saknar look down - shoot down-förmåga?

Share this post


Link to post
Share on other sites
11 hours ago, darkjak said:

Har inte Draken oerhört mycket kortare räckvidd på sina robotar, för att inte nämna att den saknar look down - shoot down-förmåga?

 

Jo det var en av sakerna som irriterade drakenpiloterna när jaktviggen kom. De leddes mot varandra, förberedde för strid, sedan plötsligt hör de att de har skjutits ner från 35-40km bort. 

 

Det är sånt här som får mig att ifrågasätta värför vi hade kvar dem så sent.

Share this post


Link to post
Share on other sites
56 minutes ago, Sebastian C said:

 

Jo det var en av sakerna som irriterade drakenpiloterna när jaktviggen kom. De leddes mot varandra, förberedde för strid, sedan plötsligt hör de att de har skjutits ner från 35-40km bort. 

 

Det är sånt här som får mig att ifrågasätta värför vi hade kvar dem så sent.

låter som den bara behölls för att bekämpa bombflyg och hålla siffrorna uppe. kanske exportstöd också.

Share this post


Link to post
Share on other sites
6 hours ago, Sebastian C said:

 

Jo det var en av sakerna som irriterade drakenpiloterna när jaktviggen kom. De leddes mot varandra, förberedde för strid, sedan plötsligt hör de att de har skjutits ner från 35-40km bort. 

 

Det är sånt här som får mig att ifrågasätta värför vi hade kvar dem så sent.

Frågan jag ställer är varför man inte gjorde mer avancerade uppgraderingar. Fanns det inte modernare radarsystem som kunde få plats i noskonen? Hade man inte kunna stoppa in samma datorer som fanns i Viggen?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag har lagt lite tid på att fundera på hur jag ska angripa den här tråden, men jag hoppas att vi ska kunna räta ut några frågetecken. @Sebastian C dina två citat här blir en alldeles utmärkt utgångspunkt för diskussionen:

 

20 hours ago, Sebastian C said:

 

Jo det var en av sakerna som irriterade drakenpiloterna när jaktviggen kom. De leddes mot varandra, förberedde för strid, sedan plötsligt hör de att de har skjutits ner från 35-40km bort. 

 

Det är sånt här som får mig att ifrågasätta värför vi hade kvar dem så sent.

Först och främst så måste vi titta på den operativa kontexten. Vad hade hänt i världen? Vad hände runt Östersjön? Vad var den senaste teknologin och stridstekniken?

Fienden under det kalla kriget var Sovjetunionen och Warszawapakten. Sannolikheten att vi skulle behöva möta västkärror i luften, den var obefintligt liten, även om det var mot och med dessa vi kunde öva, kanske, ibland...

Händelser i vår omvärld som påverkade våra beslut:
- 29 december 1989 slutade Polen kallas Folkrepubliken Polen.

- 11 mars 1990 utropade Litauen sig självständigt.
- 3 oktober 1990 så upphörde DDR att existera.
- 1991 så blev Estland och Lettland självständiga

- Operation Desert Storm genomfördes under 100 dygn mellan januari och april 1991
- 31 december 1991 så upplöstes Sovjetunionen

 

Det jag markerat i lila, det hade betydelse för hur våra flanker såg ut, och från vilka riktningar som Sverige kunde förvänta sig ett angrepp. Angreppsvektorn minskade högst betydligt och vi kunde lugna ner oss en aning, och framför allt så kunde vi fokusera på Sovjetunionen som var en bankrutt krutdurk som kunde detonera när som helst.

Inbördeskrig? Nya ockupationer av stater som blivit olydiga? Ett europeiskt storkrig?

Det som hände då var nog det bästa som kunde hända.

Under Operation Desert Storm så var det väldigt många stater som tog anteckningar.

Med signalsökande robotar som bokstavligen slog ner som en blixt från klar himmel (HARM och britternas ALARM), laserstyrda bomber som träffade dörrarna på det man trodde var fullträffsäkra och kärnvapenskyddade hangarer så var frågan: Var befrielsen av Kuwait målbildskriget?


Wardens teorier om luftmakt hade precis fått en generalrepetition och Sverige såg inte sig självt som ett av de allierade länderna som skulle tvinga en olydig stat till underkastelse. Vi såg oss själva som den stat som antagligen skulle få en eller flera stormakters samlade vrede över oss. Vårt luftvärn var då och är fortfarande väldigt underdimensionerat, något som vi kompenserar för med jaktflyg. Dock så levererades det inte tillräckligt många JA37:or, vi fick ett hål i luftförsvaret, och vi ansåg oss tvungna att få fram två jaktdivisioner till.
 

Hur såg hotbilden ut runt Östersjön? Vad var det som det svenska luftförsvaret dimensionerades mot?

 

"Hotbilden – Sovjetisk invasion med bomb- och attackflyg samt luftlandsättningsflygplan över Östersjön på alla höjder var högst påtaglig under den senare delen av kalla kriget och dess flygstridskrafter moderniserades för flygning även på låga höjder. Därför var det viktigt att det svenska jaktflyget hade prestanda och beväpning för att kunna nå och bekämpa även detta hot." - https://www.aef.se/Flygvapnet/Notiser/JA37_Notis_2.htm
 

Under 70- och 80-talet så hade inte Sovjetunionen/Warszawapakten något kvalificerat jaktflyg som hade räckvidd nog att eskortera sina attack- och bombförband in över Sverige. MIG-23 FLOGGER hade i och för sig den semiaktiva radarjaktroboten R-23/AA-7 APEX och Su-15 FLAGON hade tillgång till roboten R-8/AA-3 ANAB. Men de hade ganska så korta fötter och jag är inte helt säker på att integrationen av polska och östtyska MIG:ar i attackföretagen hade gått helt smärtfritt, om ens alls.

 

Introduktionen av Su-24 FENCER som med lång räckvidd och goda prestanda på låg höjd med terrängföljningsradar kunde med modern relativisering anses vara en utmaning.

 

Hotbildsbeskrivningen enligt ovan var det som resulterade i att JA37 i serieutförande premiärflög 4 november 1977, men redan här så sneglade man i kristallkula mot vad som komma skulle. Andra berömda flygplan som premiärflög under 1977 var jaktplanen MIG-29 FULCRUM och Su-27 FLANKER.

Bägge två skulle under den andra halvan av 80-talet beväpnas med den nya och heta radarjaktroboten R-27/AA-10 ALAMO. Bedömningen var att dessa plan skulle komma ut på bred front och ha förmågan att genomföra jaktsvep över Sverige och eskortera sina attackkollegor tur och retur.

 

Vad som kom först, att vi inte fick tillräckligt många Jaktviggen, kompatibilitet med planerade BAS90, effekthöjning ur befintliga flygplan, stop-gap-lösning till Gripen skulle komma i tjänst, etc. det vet jag inte (jag trodde att jag visste...) men det gjordes i alla fall studier på hur Draken skulle fortsätta att utvecklas.

 

Ett av förslagen var AJ 35 Superdraken (med större vingar, däck och ett par infällbara nosvingar) som även skulle kunna bära två Rb 15F på balkar under luftintagen (även om avståndet mellan robotens fenor och asfalten tydligen bara var 44 mm). Ett betydligt mera konservativt förslag var det som sen blev J35J:

 

"Under 1982 framkom att J35F beväpningssystems prestanda kunde avsevärt förbättras till en rimlig kostnad och anpassas till den under slutet av 1970- och början av 1980-talet förändrade hotbilden, där målen i huvudsak antogs vara attackförband och flygplan för luftlandsättning av trupp vilka skulle uppträda på låg höjd." - https://www.aef.se/Flygvapnet/Notiser/J35J_Notis_2.htm

 

Det är dyrt att vara fattig och som jag skrivit här ovan, vi saknade två divisioner jaktflyg. Vi fick rätta munnen efter matsäcken och vi klurade ut en high-low-mix där Viggens och Drakens styrkor och svagheter skulle omhändertas i syfte att få ut största möjliga effekt. J35J fick därför förbättrad elektronik och två nya balklägen under luftintagen för Rb 24J (AIM-9J Sidewinder).


Sveriges stora fördel i sammanhanget är att vi slåss på hemmaplan och vi har tillgång till STRIL. Stridslednings- och luftbevakningsbataljonerna har alltid varit en force multiplier. Inte bara därför att jaktledaren har kunnat leda Draken och Viggen mot fienden, utan han har även kunnat taktisera med hur han vill angripa motståndarens flyg. Varken Draken eller Viggen har då behövt tända sina radars för att komma i skjutläge och motståndarens första och enda varning skulle då ha varit en blinkande radarvarnare och en hysterisk robotskottvarnaren.

Vill motståndaren öka sina chanser att överleva så behöver han manövrera hårt. För att manövrera hårt så behöver han dumpa attacklasten och utan attacklast så har uppdraget misslyckats.

Redan i J35D-kärrorna så kunde radarjaktledare skicka styrdata som presenterades på pilotens skärmar (en mycket uppskattad förmåga i STRIL 60). Det här utvecklades kontinuerligt och jag vet inte exakt vilken upplösning man hade på J35F och J, men i Jaktviggen så presenterades flygplan och omvärldsuppfattningen minst lika bra som om den hade skapats med planets egen radar. 
Det här är i en helt annan liga jämfört med vad motståndaren förväntades kunna presentera för sina flygare via en fartygsradar och radiotal. Motståndarens förmåga blev bättre när de senare fick egen flygande spaningsradar med egna stridsledare på plats. Men det bästa var ju att den förväntade motståndaren Sovjetunionen, inte hade råd med materielen och de var nu bankrutta.

 

Värt att nämna är också att det vi gjorde med STRIL 60, det är något NATO:s multinationella datalänkarna börjar komma ikapp. 0:)


"Det är sånt här som får mig att ifrågasätta värför vi hade kvar dem så sent."
J35 Draken var fortfarande taktiskt- och stridstekniskt relevanta för försvaret av Sverige. Vilket jag önskade bevisa med stöd av färgerna i inledningen av mitt inlägg. Vidare så var inte tanken att de normalt sett skulle möta en motståndare med Mach 2-förmåga som bar på dubbla radarjaktrobotar med medellång räckvidd, det skulle helst Jaktviggen sköta.

Oavsett i vilken arena du rör dig, så kommer du att märka det att i ett inledande skede så kommer de nya och tekniskt överlägsna prylarna att vinna. Men genom övning så kommer deras för- och nackdelar att utkristallisera sig och den som känner sin fiende, sin materiel och sin egen förmåga bäst, han kommer att vinna striden.

 

Under andra världskriget så var japanernas A6M Zero/ZEKE överlägsen jänkarnas Grumman F4F Wildcat. Det gick dåligt för den amerikanska flottan, men vildkatternas pansar och självtätande bränsletankar gjorde att tillräckligt många lyckades linka hem och berätta om upplevelsen. Snart utvecklades den så kallade Thach Weaven, som gjorde att rotar med Wildcats där besättningarna understödde varandra, lyckades göra processen kort med Zeros där piloterna likt samurajer ville slåss och glänsa på egen hand.

 

På 80-talet, när nya och fräscha Jaktviggar, beväpnade med den medelräckviddiga radarjaktroboten Rb 71 Skyflash, möter J35F med radarjaktroboten Rb 27 som har en tredjedel så lång  räckvidd,  ja, då fick drakarna stryk och det kanske var lite demoraliserande, men det var ju precis den här förmågan som Flygvapnet förväntade sig att möta skarpt inom en 5- till 10-årsperiod. Det var läge att sätta sig  på kammaren och lista ut hur man ska vinna kriget.

Drakenryttarna tog fasta på hur de skulle använda sina fartresurser när de möte ett tekniskt överlägset jaktplan och jämnade ut oddsen. 

 

On 5/4/2018 at 4:40 PM, Sebastian C said:

Hur skulle en draken agera om den mötte t.ex. en lite tjurig dansk F16?

Då var det dags för din andra fråga. Till att börja med så är det ju osannolikt att vi hade behövt möta vår arvsfiende dansken i luften, men det här är en bra Internet-övning:

F-16 Fighting Falcon togs fram som ett litet och lätt dagjaktflygplan med en liten radar med oöverträffad manöverförmåga. Det skulle ge USA och dess allierade ett kompetent jaktplan med förmågan att nöta ner vågor av sovjetiskt attackflyg och deras jakteskort (likt MIG-17/21 över Nordvietnam).

Från början så hade F-16 ingen annan jaktbeväpning än värmesökande AIM-9 Sidewinder och sin 20 mm AKAN. Det var först med förbandssättningen av AIM-9L/M-versionerna som F-16 kunde angripa en motståndare på mötande kurs!

 

Dess tillkortakommanden skulle lösas med NATO:s tyngre jaktflyg, såsom F-4 Phantom, F-15 Eagle, F/A-18 Hornet eller t.o.m. F-104:or som då bar semiaktiva radarjaktrobotar. Denna high-low-mix ser vi än idag i t.ex. relationen mellan F-22 som är det vassare jaktplanet och F-35 som är det mindre jakt- och attackplanet.
(brittiska Skyflash som användes på Tornado ADV samt Phantom F.G.R. samt italienska Aspide som hängde under deras F-104:or är utvecklingar av AIM-7 Sparrow)

 

Så om vi tillämpar det som skrivits här uppe och väger F-16:s överlägsna sikt, ergonomi och manöverförmåga, mot Drakens fart, radarjaktrobotar, IR-spanaren under nosen och STRIL-stöd, hur tror du då att det skulle gå?

Krig är ingen ridderlig lek, det handlar om att fuska och vinna, ty det delas inte ut några silvermedaljer.

Det var först i och med provskjutningen den 5 januari 1998 när en dansk F-16B, avfyrade en AIM-120 AMRAAM under utprovningen av F-16A/B Mid-Life Update (MLU), som vi kan anse att F-16 blev ett äkta allvädersjaktplan. - http://www.f-16.net/f-16-news-article395.html


Sista flygningen med J35J i tjänst genomfördes den 2 december 1998. Så danska F-16 hade alltså bara en ärlig chans mot J35 Draken i nästan exakt 11 månader... - https://www.dn.se/arkiv/inrikes/draken-landar-for-gott/ 0:)


Värt att nämna är att vi började provflyga uppdaterade JA37D med Rb 99 AMRAAM under 1997. :2guns:

Den riktigt påläste kommer att påpeka att  F-16C/D Block 25 fr.o.m. 1984 och framåt kan bära AIM-7 Sparrow och borde ha ansetts vara ett allvädersjaktplan redan då, men till mitt försvar så vill jag säga det att

  1. danskarna flyger F-16AM/BM
  2. I amerikansk tjänst så har det även funnits F-16A som modifierats för att bära AIM-7 Sparrow, men dom maskinerna verkar över lag ha tillhört ANG-divisioner med luftförsvarsuppgifter över Nordamerika.
  3. AIM-7 Sparrow kan bara hängas under balkläge 7 och 3 på. Sätter man det i sammanhanget att det är under dessa balkar som man bär attacklasten, och att F-16 tidigt blev ett kompetent multi role-flygplan (plus att Sparrows statistik under 40 års samlade insatser är ganska dålig) så har jag väldigt sällan sett annat än Sidewinders under F-16 innan AIM-120 blev tillgängliga på bred front. De bilder jag sett på F-16C och Sparrow kommer i huvudsak från mellanöstern.

 

*Ang. Sparrows dåliga statistik. Ingen av de tidigare radarjaktrobotarna har levt upp till förväntningarna och frågan är givetvis vilken träffprocent Rb 27 (som i grunden var en modifierad amerikansk AIM-26B Falcon) eller för den delen, Rb 71, skulle ha haft under verklig strid.

 

13 hours ago, darkjak said:

Frågan jag ställer är varför man inte gjorde mer avancerade uppgraderingar. Fanns det inte modernare radarsystem som kunde få plats i noskonen? Hade man inte kunna stoppa in samma datorer som fanns i Viggen?

Som alltid när det handlar om uppgraderingar så handlar det om pengar. Enligt  https://www.aef.se/Flygvapnet/Notiser/J35J_Notis_2.htm så överskattade vi kostnaderna för att uppgradera radarn och siktessystemet vid Johan-modden (så pass att vi fick 12 flygplan extra!). Redan när SAAB började bygga Filip-kärrorna så blev det uppenbart att radar och elektronik tog betydligt mycket mera plats i flygkroppen än tänkt och resultatet blev att man tog bort automatkanonen i vänster vingrot. 

Centralkalkylatorn i Viggen och PS-46/A radarn är ganska stora pjäser och jag har svårt att tänka mig att de skulle fått rum i Draken. Ett alternativ kanske skulle ha varit att köpa in samma AN/APG-68 pulsdopplerradar som satt i F-16 Fighting Falcon, men jag gissar på att det hade antagligen kostat betydligt mer än hela Johan-modden, plus att jag vet inte om vi någonsin hade kunnat frigöra tillräckligt mycket plats i skrovet för att få plats med elektroniken som krävs för att skjuta semiaktiva radarjaktrobotar. (Jag har ett vagt minne av att jag läst/hört att det var besvärligt och dyrt att modifiera Air National Guards F-16A som skulle bära Sparrow)

Min gissning är att Drakens IR-spanare under nosen till del kompenserade för bristen på en pulsdopplerradar.

TILLÄGG:
Enligt http://www.x-plane.org/home/urf/aviation/text/35draken.htm så fanns det tankar på att bygga en JA35 Draken med större nos (för en större radar) och IR-spanare, men detta blev det inget med och 1969 så bestämde man sig för att fortsätta med JA37. Jag har inte sett eller hört de här uppgifterna någon annanstans.

Edited by Adeptus Bellum
Jag gjorde en opponering på mig själv, stuvade om texten, korrigerade stavnings- och syftningsfel, plus att F-16 och dess versioner äro Legion!
  • Like 4
  • Thanks 1

Share this post


Link to post
Share on other sites

Tack för ett bra inlägg Adeptus Bellum. Det är väldigt fåre vi var jämfört med våra Nato grannar. De körde jaktplan som bara klarade vackert väder och saknade radar jaktrobot, och jakt-länk hade dom inte hört talas om. Vi hade ett flygvapen redo för krig på riktigt, det hade inte dom. Till del berodde detta nog på vårt lite isolerade läge, vi fick en egen unik uppfattning om vad som behövdes för krig. Vi färgades inte av alla andra och kom på så sätt att ligga långt före i vår syn på vad som var krigsdugligt.

Share this post


Link to post
Share on other sites
13 hours ago, Pal said:

Tack för ett bra inlägg Adeptus Bellum. Det är väldigt fåre vi var jämfört med våra Nato grannar. De körde jaktplan som bara klarade vackert väder och saknade radar jaktrobot, och jakt-länk hade dom inte hört talas om. Vi hade ett flygvapen redo för krig på riktigt, det hade inte dom. Till del berodde detta nog på vårt lite isolerade läge, vi fick en egen unik uppfattning om vad som behövdes för krig. Vi färgades inte av alla andra och kom på så sätt att ligga långt före i vår syn på vad som var krigsdugligt.

Nja. Jag tror du missuppfattade lite vad vår herre som är lärd i krig menade.

 

F16 var en komponent low-delen av NATOs H/L-mix. Över F16 finns fortf F15, F14, F18, F4, Mirage och säkert en och annan modell jag glömt.
F16 var ju bla tänkt att vara "det billiga och enkla planet" som te.x skulle kunna sopa ihop och jaga bort de rester av fiendens flygföretag som lyckats stånga sig igenom muren av hankatter, bålgetingar, hägringar, örnar, fantomer och annat sköj.
NATO hade i högsta grad ett samlat flygvapen som var byggt för att utkämpa det sista kriget innan återgången till vassa stenar och pinnar skedde, och var därför mer än lovligt kapabelt att slugga i köttkvarnen som luften över Tyskland skulle varit.

 

Pierre Sprey lurar alltid i bakgrunden.

 

Edited by Nestor

Share this post


Link to post
Share on other sites

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
Sign in to follow this  



×