Jump to content

Försvarsmakten:”Min order kan innebära att jag skickar mina vänner och kollegor i döden”


Recommended Posts

Försvarsmaktsövningen Aurora 17 har nu gått in i slutfasen som omfattar återtransport av förband, vård av materiel och kanske det viktigaste, utvärdering och erfarenheter från genomförd övning. Att öva både enskilt och tillsammans med andra är absolut nödvändigt för försvarsförmågan.

Träning av chefers ledarskap på alla nivåer har också varit en central del i Aurora 17. Marintaktisk chef, flottiljamiral Anders Olovsson som tillsammans med den marintaktiska staben (MTS) har lett de marina förbanden, svarar på några frågor kring ledarskap kopplat till övning, kris och krig.

Vad är dina spontana intryck efter den nu avslutade övningen Aurora?
Marinen kommer att bita ifrån rejält och jag är övertygad om att en eventuell motståndare skulle tveka. Vi har självklart kända utmaningar varav en är numerären. Marinen är inte stor, men vi slåss med det vi har. Styrkan är dock personalen och att alla har vinnarskallar. Kan vi utveckla en sådan kraft som vi har gjort under Aurora 17 så är jag övertygad om att den kraften kommer att bli än starkare vid en skarp situation. Jag känner mig trygg med personalen och att marinen löser sina uppgifter. Parallellt med Aurora 17 så har marinen dessutom löst skarpa uppgifter vilket vi alltid gör över tiden året om och dygnet runt.

Finns det inga fördelar med att vara en liten numerär?
Styrkan är att jag känner alla chefer och de känner mig. Vi har en helt öppen och ärlig kommunikation. Jag kan inte spela teater för dem det skulle lysa igenom. Samma sak gäller i staben, många av oss har jobbat ihop i andra roller och huvudelen av oss har genom åren på ett eller annat sätt träffats. Det finns ett ömsesidigt förtroende mellan oss alla.

Vad ser du för utmaningar med att leda marinens förband i kris eller ännu värre krig?
Tveklöst kommer marinens personal att göra sitt yttersta för att lösa sina uppgifter. Oavsett nivå så tränas vi för det absolut värsta tänkbara. Som chef måste jag vara medveten om att de order jag ger till förbanden ofta innebär en stor risk, en risk att mina vänner och kollegor dör. Det är något en chef måste förhålla sig till och ha tänkt igenom, jag måste våga ta det ansvaret. Det är ännu tuffare för mina chefer som är ute till sjöss och i skärgården. Det är dem som ska leda soldaterna och sjömännen fysiskt på plats. Tillsammans har vi en uppgift att lösa och den innebär risker som jag vet att alla är medvetna om. Sker en olycka eller i värsta fall ett dödsfall under djupaste fred, så är det självklart prioritet att omhänderta det. Uppgiften blir då sekundär, men i kris eller krig så går uppgiften först.

Vilket stöd har du som chef?
Framför allt har jag mina duktiga medarbetare och folk omkring mig som jag har stort förtroende för och känner väl. Ett exempel är min personalchef Mats Karlsson som ger mig ovärderligt stöd i många frågor. Vi har känt varandra sedan vi var kadetter och samma sak här, jag kan inte spela teater. Jag känner dessutom min högre chef personligen och av honom får jag ett bra stöd. Försvarsmaktens Insatschef löser sina uppgifter tillsammans med de taktiska chefer som ett lag. Det stöd jag får måste jag i min tur ge till mina underställda chefer i deras beslutsfattning. Marintaktisk stab har dessutom tillgång till krisstöd. Där ingår bland annat Högkvarterets stabspastor Mats Norrman som spelar en viktig roll.

Under Aurora 17 har vi haft ”stupade” kamrater och kollegor. Tillsammans med stabspastorn har vi övat hur vi kan ta hand om varandra men ändå fortsätta striden. Kamratstöd i en svår situation kommer många gånger att vara avgörande. Dödsfall och oro för kamrater och den egna familjen under kris eller krig är svårt att öva. För mig är dessa frågor väsentliga och vi måste stanna upp och reflektera över ämnet.

Hur har samarbetet mellan marinen, armén och flygvapnet fungerat?
En framgångsfaktor har varit det nära samarbete som utvecklats under Aurora 17 mellan våra olika staber. Samverkan blev en central del för att nå effekt i striden, genom bland annat luftrums- och bekämpningssamordning. Enkelt beskrivet har samverkan mellan marinen, armén och flygvapnet gjort att vi tillsammans med stor gemensam eldkraft har mött och slagit vår motståndare. Samarbeten har självklart genomförts tidigare, men nu blev det än mer tydligt hur viktigt det är och att det fungerar. En viktig del i framgången var också att fysiskt på plats träffa chefer och se dem i ögonen vid ordergivning.

Aurora 17 har även omfattat Totalförsvaret, vilken roll har det spelat?
En kris eller krig blir en enorm belastning för hela samhället. Det vi tar för givet idag kommer sannolikt att påverkas under en kris eller krig. Det kan vara allt ifrån tillgången till rent vatten, fungerande elnät, sjukvård och annat som påverkas. Det är mycket positivt att enheter ur Totalförsvaret har varit involverat. Jag tror att det finns en ökad medvetenhet om att detta berör oss alla. Om vi ska vinna striden, är det avgörande att veta att det finns ett fungerande totalförsvar. Vetskapen om att någon hjälper våra nära och kära ger en trygghet och möjlighet för soldaterna och sjömännen att fokusera på uppgiften.

Slutligen, vad tar du med dig från Aurora 17?
Sjömännen och soldaterna i marinen, har tillsammans med övriga Försvarsmakten och Totalförsvaret fått kvitto på vår förmåga och vilja att vinna. Det innebär inte att vi kan luta oss tillbaka, tvärtom! Vi har kommit en bit i utvecklingen och vi ser på framtiden med tillförsikt.

Läs hela inlägget här >>

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.



×
×
  • Create New...