Jump to content

Erfarenheter från mönstring: Det handlar om vilja!


Recommended Posts

Hej!

Jag skrev tidigare här om min nervositet inför mönstringen. Jag har nu genomfört mönstring och tänkte dela med mig av lite tips och tankar för framtida mönstrande.

När jag åkte till mönstringen hade jag gått upp klockan 03:00 samma dag. Hade inte käkat så väldigt mycket. Oddsen för en lyckad insats var således ganska små i mitt fall.

10:00 börjar jag skriva datatestet i en närmast tom provsal.

Under hela provet har jag magont och känner stor stress inför dels svaren jag redan svarat och vad som komma skall.

Jag börjar också titta onödigt mycket på klockan, eftersom jag var trött och nervös nog att inte kolla tiden när man startade började det bli svettigt. Går in mellan två provdelar då klockan stannar, ger mig själv två stenhårda lavetter, tvättar ansiktet och går in och kör igen.
Avslutar provet ca. 50-60 minuter senare.

 

-----Lunch-----


12:00 Psykolog

Var riktigt nervös vilket säkert märktes här. Dock skötte jag det snyggt och svarade rakt och ärligt på samtliga frågor som ställdes. Efter att vi var klara kom chocken, jag hade skrivit en 7a på datatestet. Hade förväntat mig att landa på en stark 2a!

 

13:00 Sköterskan, Isokai etc.

Direkt efter psykologen var det dags att kila ner till sköterskan som kollade hälsan, synen och hörseln. Sen var det dags för Isokai, tydligen är kvalitén ganska undermålig på dessa aparater så jag fick dra 5 gånger på två olika maskiner innan resultatet kom.

 

14:30 Läkarbesöket

Inga konstigheter här egentligen, vi gick igenom allmänt kring tjänstbarhet och dyl. Gick ut ur rummet med ett A.

 

------ Klar för dagen ------

 

08:00 Cykeltest

Detta var nog det mest fysiskt och psykiskt ansträngande momenten. Som närmast helt otränad, rökare och ganska klen var det givetvis ännu tyngre.

Cyklade ca. 5 min uppvärmning, redan här började mjölksyran kännas av. Sen kom första steget, andra och så tredje etc. Efter vad som kändes som en evighet av fysiskt lidande trillar jag av cykeln, jag har klarat det och med god marginal! 

09:30 Yrkesvägledaren

Fick min befattning utan konstigheter, fick även höra att jag är mycket lämplig att bli officer i framtiden och rekommendationen var att jag skulle söka mig mot officersprogrammet efter några år på befattningen.
 

 


Kort och gott, mot alla odds, utan fysik, rökare och klen som en sticka, så gick det ändå. Det går alltid att dra stången lite, lite hårdare, sitta kvar på cykeln 43 sekunder till för att nå nästa nivå etc. Det handlar om pannben, inget annat. 

Mitt råd är således till alla som söker igen: var säker på vad du vill och GE ALDRIG UPP

 

Bästa hälsningar och lycka till alla framtida rekryter!
/Narva

 

 

 

 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

  • Super Administrators

Tack för att du delar med dig av hur det går till och dina upplevelser. 

Konceptet är påfallande likt det för 20-30 år sedan ännu.

Jag förtydligade rubriken lite så kanske fler hittar hit.

 

 

Skillnaden att proven gjordes på papper då samt att det  då var många personer i rotation kring alla stationer.Men om det finns det otaliga trådar här. ;-)

 

Lycka till!

Link to comment
Share on other sites

  • henke changed the title to Erfarenheter från mönstring: Det handlar om vilja!
1 hour ago, p0ff3 said:

Tack för infon, ska dit om ett par veckor.

 

Vad får man för feedback på cykeln? Vet man hur länge det är till nästa nivå/vilken nivå man är på?

 

Du får en siffra som varierar mellan 1-9. Det hela börjar med en uppvärmning på ca. 5 minuter på ganska bra motstånd. Känns ungefär som att trampa vatten. Sen ökar trycket inför varje steg. Stegens omfattning varierar i tid, inte jättelånga! Sköterskan kan berätta vilken nivå du är på om du frågar om det. Jag skulle själv säga att det värsta var innan, dvs stressen. Själva cyklingen gick bra, ramlade ihop på golvet efter dock och blev liggande där i 20-30 minuter.

 

Några tips:
Hög sadel (nästan så att du kan stå och cykla fast du sitter ned hela tiden).
Håll rätt tempo hela tiden, du får instruktioner om hur du ser tempot när du är på plats.

Res dig inte.
Sluta inte.
Prata inte.
Titta upp i taket så mycket du kan.

Andas lugnt.

Drick mycket innan.

Ät lagom mycket innan.

Rök inte innan.

Tillskillnad från Isokaien så får du bara ett försök på dig.

Lycka till och kör hårt!
/Narva

Edited by Narva
Link to comment
Share on other sites

9 hours ago, henke said:

Tack för att du delar med dig av hur det går till och dina upplevelser. 

Konceptet är påfallande likt det för 20-30 år sedan ännu.

Jag förtydligade rubriken lite så kanske fler hittar hit.

 

 

Skillnaden att proven gjordes på papper då samt att det  då var många personer i rotation kring alla stationer.Men om det finns det otaliga trådar här. ;-)

 

Lycka till!

 

 

Ja mycket har förändrats har jag förstått det som också  :baskerPa:. Nästan inte en själ på plats när jag mönstrade, detta trots att det var närmast omöjligt att få tid för mönstring!

/Narva

Link to comment
Share on other sites

On 2017-03-19 at 6:38 PM, Narva said:

 

 

Ja mycket har förändrats har jag förstått det som också  :baskerPa:. Nästan inte en själ på plats när jag mönstrade, detta trots att det var närmast omöjligt att få tid för mönstring!

/Narva

 

Nu vet jag ju inte hur det var i fornstora dar men när jag mönstrade i höstas upplevde jag ändå att det var hyfsat mycket folk i rörelse men det kanske varierar från dag till dag. Min upplevelse är dock att det generellt var väldigt mycket väntan mellan de olika testerna.

 

Jag upplevde det som svårt att veta hur man låg till på cykeltestet, han som ledde sade visserligen till på typ varannan nivå men man har ju ingen aning om hur långt som är kvar till nästa. Jag slutade exempelvis typ 2 sekunder från en 7:a, nu spelade det ingen roll för den befattning jag ville ha men i alla fall.

 

Beträffande styrketestet beror det nog också lite på sjuksköterskan, egentligen får man ju bara dra två gånger men eftersom jag var ganska nära det jag ville ha så lät min mig dra en extra gång så jag fick det resultat jag ville ha.

Link to comment
Share on other sites

Nu har även jag varit hos Rekryteringsmyndigheten och gjort diverse tester så tänkte "sammanfatta" mina upplevelser lite.

 

Jag kom dit Torsdag eftermiddag efter någon timmes tåg, då fick jag endast skriva intelligensprovet och sen var det slut för dagen, lite antiklimaktiskt för en annan som var ganska nervös. I-testet är ganska straight forward och det jag hade mest problem med var ordförståelsen (pluggar dock matte-/logik-tung utbildning) men det gick perfekt ändå.

 

På Fredagen så börjar jag klockan 8 med att få träffa psykologen som är som en arbetsintervju fast mer grundlig. De frågar även lite annat om uppväxt, droger, vanor etc. men det är inget konstigt. Det är bara att vara ärlig och hoppas att man passar mallen. Man fick inte reda på I-testet förens nu hos psykologen kan vara värt och veta, och man får aldrig veta på facit till I-testet, någonting som studieskalle blev lite ledsen över.

 

Efter psykologen så fick jag träffa sjuksköterskan för EKG, syntest och allt sånt. Hon var en mycket trevlig dam som gjorde att jag kunde släppa nervositeten som fanns kvar inför cykeltestet. Sista momentet hos sjuksköterskan var isokaien och till skillnad från Narva så funkade maskinerna finfint för mig. Värt att notera här är att man itne får någon vila efter övningsdraget. DVS att man köra ett 1Rep-max direkt följt av ett annat... Jag trodde ju man fick ett par minuter att återhämta sig. Fick ett mer än OK drag senare ändå så det gick ju bra. Läkaren träffades sen och han gjorde ungefär samma undersökningar som sjuksköterskan.

 

Cykeltestet... Det ökända cykeltestet... Jag håller väldigt mycket mer Narva i det han säger med att det handlar om vilja. Jag är hyfsat tränad, knäböjer runt min kroppsvikt och springer milen på strax under 54 min. Jag fick ju kraftik mjölksyra men det var först precis efter att sjuans nivå uppnåddes  som jag dog och inte hade kraft nog att dra runt pedalerna. Sjua räcker för samtliga stridande befattningar inklusive jägare så jag skulle säga att ja, det handlar om vilja. 

 

Fick väldigt lite feedback från sjuksköterskan under cyklingen dock. "Du har 13 sekunder kvar till nivå sju!" hörde jag, sen fick jag ingen mer varning och när man har riktigt ont i benen är det svårt att räkna sekunder så jag cyklade ju på och hoppades att hon skulle säga till när jag nådde nivå sju, men nejnej... Cyklade tills allting var slut men var sådär 40 sekunder från nivå 8.

 

Sen gick deras datorsystem ner... DVS att jag och de två andra sökande som var där den dagen fick vänta i ungefär en timme. En av de andra gjorde då under tiden jägartestet. Fick sedan träffa en trevlig yrkesvägledare som ledde mig genom val av befattning, han ringde även någon kontakt ute på förband för att ta reda på några frågor jag hade som han inte hade koll på, så de hjälper mer än gärna till. Slutade upp med en plats som sjukvårdare på F17 då jag är för lång för de stridande befattningar jag ville ha...

 

Var oerhört tomt när jag var där, alla var jättevänliga, man behövde inte vänta speciellt länge förutom när deras system var nere. 

 

Jag har säkert glömt någonting så någon edit kanske kommer.

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, p0ff3 said:

Nu har även jag varit hos Rekryteringsmyndigheten och gjort diverse tester så tänkte "sammanfatta" mina upplevelser lite.

 

Jag kom dit Torsdag eftermiddag efter någon timmes tåg, då fick jag endast skriva intelligensprovet och sen var det slut för dagen, lite antiklimaktiskt för en annan som var ganska nervös. I-testet är ganska straight forward och det jag hade mest problem med var ordförståelsen (pluggar dock matte-/logik-tung utbildning) men det gick perfekt ändå.

 

På Fredagen så börjar jag klockan 8 med att få träffa psykologen som är som en arbetsintervju fast mer grundlig. De frågar även lite annat om uppväxt, droger, vanor etc. men det är inget konstigt. Det är bara att vara ärlig och hoppas att man passar mallen. Man fick inte reda på I-testet förens nu hos psykologen kan vara värt och veta, och man får aldrig veta på facit till I-testet, någonting som studieskalle blev lite ledsen över.

 

Efter psykologen så fick jag träffa sjuksköterskan för EKG, syntest och allt sånt. Hon var en mycket trevlig dam som gjorde att jag kunde släppa nervositeten som fanns kvar inför cykeltestet. Sista momentet hos sjuksköterskan var isokaien och till skillnad från Narva så funkade maskinerna finfint för mig. Värt att notera här är att man itne får någon vila efter övningsdraget. DVS att man köra ett 1Rep-max direkt följt av ett annat... Jag trodde ju man fick ett par minuter att återhämta sig. Fick ett mer än OK drag senare ändå så det gick ju bra. Läkaren träffades sen och han gjorde ungefär samma undersökningar som sjuksköterskan.

 

Cykeltestet... Det ökända cykeltestet... Jag håller väldigt mycket mer Narva i det han säger med att det handlar om vilja. Jag är hyfsat tränad, knäböjer runt min kroppsvikt och springer milen på strax under 54 min. Jag fick ju kraftik mjölksyra men det var först precis efter att sjuans nivå uppnåddes  som jag dog och inte hade kraft nog att dra runt pedalerna. Sjua räcker för samtliga stridande befattningar inklusive jägare så jag skulle säga att ja, det handlar om vilja. 

 

Fick väldigt lite feedback från sjuksköterskan under cyklingen dock. "Du har 13 sekunder kvar till nivå sju!" hörde jag, sen fick jag ingen mer varning och när man har riktigt ont i benen är det svårt att räkna sekunder så jag cyklade ju på och hoppades att hon skulle säga till när jag nådde nivå sju, men nejnej... Cyklade tills allting var slut men var sådär 40 sekunder från nivå 8.

 

Sen gick deras datorsystem ner... DVS att jag och de två andra sökande som var där den dagen fick vänta i ungefär en timme. En av de andra gjorde då under tiden jägartestet. Fick sedan träffa en trevlig yrkesvägledare som ledde mig genom val av befattning, han ringde även någon kontakt ute på förband för att ta reda på några frågor jag hade som han inte hade koll på, så de hjälper mer än gärna till. Slutade upp med en plats som sjukvårdare på F17 då jag är för lång för de stridande befattningar jag ville ha...

 

Var oerhört tomt när jag var där, alla var jättevänliga, man behövde inte vänta speciellt länge förutom när deras system var nere. 

 

Jag har säkert glömt någonting så någon edit kanske kommer.

 

 

Skönt att maskinerna fungerade för dig, har nämligen fortfarande ont i ryggen efter att fått dra den där jäkla stången 5-6 gånger... 

I övrigt mycket bra att du fyller på med dina erfarenheter, hade själv uppskattat en färsk tråd likt denna inför mönstringen :)

Allt gott,

Narva

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

I somras gjorde jag min mönstring i Göteborg så här kommer mina tankar. Schemat var ungefär som de andra redan skrivit så det är inte mycket att tillägga där. Däremot har jag några andra reflektioner. 

 

Nu är jag lite till åren kommen och jag upplever det som att många yngre är nervösa inför mönstringen. Speciellt för psykologen. Jag resonerar såhär: Det finns inget att vara nervös inför eftersom det enda man kan göra är sitt bästa. Räcker inte det så...too bad...

 

Psykologen

Det psykologen försöker göra är att få dig ur balans. Min påpekade t.ex. ett årtalsfel i mitt cv, sa att min hobby var dyr, sa att jag nog ljög när jag sa att min fru gett sitt godkännande till min utbildning mm. Det är liksom inget konstigt. Svara på frågorna ärligt. Ja, min hobby är dyr, men mina sponsorer betalar en hel del. Tack, då vet jag till nästa gång jag ska skriva ett cv. Jo, jag och min fru har diskuterat detta mycket och jag skulle inte kunna gå utbildningen om inte vi var överens. Var ärlig, det är som att snacka med vem som helst. 

 

Cyklingen (arbetsprov) 

Jag trodde detta var ett prov på kondition. Har du en jättedålig kondition är det kanske det, men för de flesta är det ett prov på uthålligheten i benen och hur länge du orkar med mjölksyran. Mängder av squats och cykling i uppförsbackar borde vara en bra förberedelse. Den som skötte testet höll oss hela tiden uppdaterade om var vi låg och hur långt det var kvar till nästa nivå.

 

I slutet på sommaren börjar jag min GMU på P7 och tills dess tränar jag med Toughest i Malmö i maj. 

 

Edited by Xx99
Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Tänkte göra en kort liten sammanfattning av mina upplevelser av rekryteringsmyndigheten.

 

Jag gjorde igår och i förgår min mönstring i Stockholm. Jag hade innan förberett mig för det här i ett år, främst med styrketräning och cykelträning. Cyklar även till skola och arbetsplats, så jag hade fått ordentlig träning innan för cykeltestet, Var dock nervös när jag kom till byggnaden. 

 

13:00 18 maj

Anlände till byggnaden, skrev in mig och situerade mig. Satte mig i väntrummet för dator-testet tillsammans med runt 10 andra. Lite tryckt stämning i början, men vi kom igång med att snacka lite iallafall, även om det märktes att alla var nervösa inför provet, mig inkluderad.

13:40

Får vi gå in och sätta oss. Såg introduktionsfilmen, och satte sedan igång. Delen av testet som handlade om ord var lätt för mig då jag läser mycket, men delarna som handlade om att vika figurer i huvudet var en riktig utmaning. Särskilt de delar med tidspress. Men när jag gick därifrån kände jag att jag nog ändå hade fått en 5:a

Efter provet var det slut för dagen. Gick och åt en burrito(vilket inte var det smartaste då jag kände av den både påväg in och ut) på stan och drog mig sen tillbaka till min farfar där jag bodde för kvällen. Tog ett lugnt löppass innan jag gick och la mig.  Var lite svårt att somna då jag var nervös både för provet jag just hade gjort och testerna jag nu stod inför. Fick ändå 7 timmars sömn. 

8:20 19 maj

Fick börja med psykologen, vilket förvånade mig. Jag pratade med psykologen i nog 30 minuter. Det var en väldigt trevlig kvinna i 30-års åldern, och jag kände att vi fick en bra kontakt. Jag behandlade det mest som en arbetsintervju som gick väldigt in på djupet, och det verkade ha fungerat. Framförde att jag inte hade några problem med en framtida karriär i försvarsmakten, och att jag tidigare hade haft ledarroller i olika sammanhang. Fick i slutet veta att jag hade fått en 8:a på I-testet, vilket var en trevlig överraskning. Fick bara veta då att jag fick godkänt hos psykologen. Efter det var det tillbaka till väntrummet.

9:45

Genomförde testerna med sjuksköterska. Inget anmärkningsvärt här, förutom att sjuksköterskan precis som all annan personal var förvånansvärt trevlig. Drog en 8 på isokaien.

Efter det ett kort besök hos läkaren, Läkarbedömning A, och så var jag färdig för cykeltestet. 

11:00

Fick gå in till cykeltestet. Var rätt nervös inför detta, då jag visste att detta skulle nog bli den jobbigaste delen av testerna. Satte mig på cykeln, hade lite problem med att hålla blippen i mitten i början, vilket var varför jag spenderade hela testet med att titta på displayen. Hade en annan aspirant bredvid mig, och vi manade på varandra, vilket iallafall hjälpte mig något. Kände att det började bli hårt redan under uppvärmningen, men med lite pannben lyckades jag få en 7:a, vilket var bra även om jag inte ville söka jägartjänst. 

11:30 var jag färdig med det. Duschade och satte mig hos väntrummet för SYV:en. Fick uppmuntran från en av FM:s informatörer att vara lite ambitiösare, då jag hittills bara hade tänkt söka skytte, och han tyckte att jag hade fått riktigt bra värden. 

Fick gå in till yrkesvägledaren, som gav mig att jag hade fått psykisk funktionsförmåga 7 och befälslämplighet 6. Sammanvägd tjänstbarhet A. Gick igenom en rad olika tjänster, men kom fram till att ROU på P4 skulle passa mig. Förstod inte då att detta innebär tidvis tjänstgöring, medans jag helst vill ha kontinuerlig. Jag lär ändra denna befattning till GB Vagnchef/förare Stridsfordon på P4 istället.

 

Kände mig väldigt nöjd, hade gått in med tanken att jag kanske skulle få Skytte HV, men det gick mycket bättre än jag trodde.

 

Edited by Harzdorf
Link to comment
Share on other sites

  • 8 months later...

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



  • Similar Content

    • By JAG
      Hej, sökt till GU och har en fråga om astma. Har diagnos på ansträngningsastma, och har en medicin jag tar före konditionsaktivitet. Grejen är dock att jag klarar mig väldigt bra utan den, tar den bara inför tävling i min kondidtionsidrott för att öka min absolut maxkapacitet. Har t.ex. kört utan i ca 6 mån då den var slut och jag inte orkade fixa nytt recept. Har gått utmärkt på all träning, men känner liten förbättring med. Hur ser försvaret på Astma? Ska jag bara strunta i att säga nått eller skickar dom hem mig om jag berättar som det är?

      Tacksam för svar, ska på testerna inom en vecka och är lite nojjig
    • Guest Jacob
      By Guest Jacob
      Tjena!
      Jag har en fundering som rör astma.
      Hade inflammationsastma till  jag var ungefär 12 år gammal. Det har helt växt bort och har inga symptom av det nu.
      Tror ni det kommer att påverka eventuell värnplikt? Har hört liite olika om astma och hur FM ser på det. Det enda jag vet är att man blir hemskickad om man har astma ifrån mönstringen.
      Läkare har sagt att jag inte har astma längre. Tror ni endå de inte kommer att tillåta mig genomföra värnplikt.
       
      Mvh 
      Jacob
       
    • By OP91
      Hejsan, jag ska efter 10 år söka in till Mönstring igen.
      Jag har hållit igång med styrketräning och nu har jag börjat träna iför mönstringen igen, då jag verkligen behöver förbättra min kondition igen.
      Jag är Signalist i Hemvärnet 20e HV bataljon som Stabssingalist,  tänkte bara se över vad ni har för tips på träning.
      Jag har en gedigen grundstryka då jag tränar Powerlifting/Strongman, och har nu gett mig på ett 6 månaders träningsprogram som SOG rekommenderar inför deras uttagning. 
      https://jobb.forsvarsmakten.se/siteassets/pdf/sog/traningsprogram-infor-uttagningstester---specialforbanden.pdf
      Jag personligen tycker det låter som en bra träning då jag gillar lite utmaning.

      Mvh Oskar
    • By Private Haze
      Jag har en kanadensisk lärare som har mycket liten eller ingen verklighetsförankring gentemot Sverige. Vi satt och pratade med denna lärare idag och det kom på tals att vi skulle göra lumpen nu när vi tagit studenten. Han började genast fråga saker som, hur många som gjorde det och så vidare. Jag sade att det varje år utbildades 15000 värnpliktiga i Sverige. Sedan sa jag att förut skulle alla göra. Som den frågvise människan han är frågade han när det upphörde... jag kunde inte ge något riktigt svar men sade att för 20 år sedan gjorde det flesta manliga 19 åringarna lumpen.
       
      Det jag undrar är om detta var ett bra antagande eller om jag var helt ute och cyklade. När skulle ni säga att värnpliktskullarna började sjunka så att mer och mer inte fick göra lumpen? Jag kan tänka mig att FB92 och FB00 tog bort ganska många värnpliktstjänster... men jag väntar på svar från proffsen...
    • By Rauta
      Jag vet inte om det är rätt forum att lägga tråden i? Men de senaste dygnet har ett av arméns regementen varit lite i ropet. Sveriges Television har gjort ett litet inslag, och det har rapporterats i nyhetssändningarna om före detta värnpliktiga rekryter som beskriver sin utbildningstid i mindre smickrande ordalag.
       
      Jag vet såklart inte vad jag ska tro om den här lilla nyheten. Att få en bra och rättvis bild av ett skeende från ett par minuters tv inslag i Aktuellt är inte helt enkelt. Samtidigt tror jag naturligtvis inte killarna och tjejerna ljuger heller. Men nog om det, jag ville mest diskutera sånt här i ett större perspektiv.
       
      Jag gjorde inte min värnplikt vid ett jägarförband, men även jag kunde se tendenser av dåligt ledarskap och dålig utbildningspedagogik när jag låg inne. Eller snarare inte då. Först många år senare som vuxen började jag fundera över kulturen på kasern, och över vissa befäl. Det är nu hyfsat många år sedan, över 20 år faktiskt sedan jag lämnade in paltorna på förrådet och klev ut i det civila mörkret. 
       
      Men det jag tänker tillbaka på är vissa befäl som var så oerhört spydiga i brist på bättre uttryck. Ärligt och nyfiket ställa frågor som var relaterade till utbildningen och tjänsten besvarades med nedsättande trams. I stället för vettiga svar? 
       
      -Jaa vad tror Exempelson själv, hur skulle det se ut om.. ..höhöh!  Kompisarna skrattade sen åt en, för att man hade ställt en ”dum” fråga, som till råga på allt knappt blivit besvarad. Man lärde sig snabbt att inte fråga, och inte visa framfötterna för mycket inför vissa befäl. Såg eller hörde också exempel på vad som tangerar mobbning av vissa värnpliktiga. 
       
      Det här har retat mig lite i efterhand. Som nittonåring reagerade jag inte. Trodde det va nåt som hörde till. Och det var det väl också?
       
      Är jag ensam om att ha reagerat på sånt? Över lag hade vi fantastiskt bra befäl ändå. Men det fanns undantag
       
       
×
×
  • Create New...