Jump to content

Granatbeskjutning i Bosnien


Recommended Posts

Nån som har varit på museet som ska ligga på toppen ?

 

Menar du sockertoppen? Där finns bara en vaktkur med en uttråkad vakt och div. sambandsutrustning :lala:

 

 

O fan jag hörde ett rykte att där fanns ett museum ägt av en Amrikan där , så lurad man kan bli :rodna:

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Kan tillägga att han hade iallafall en liten glad hundvalp som sällskap. För övrigt så måste vaktjobbet på "sockertoppen" vara jämförbart med fyrvaktarens.

 

Apropå museéum så fanns inget där,men däremot i Sarajevo. Var själv på visning av tunneln man grävde under sarajevos flygplats. Men det är en annan historia. Tillhör fömodligen en annan tråd.

;)

Link to comment
Share on other sites

En yrkesmilitär/instruktör jag känner brukar på vissa av sina kurser visa bilder från BA01. Bland annat på hur OP Tango2 såg ut efter granatträffen...

The Swede: Du har säkerligen fattat många mindre bra beslut i ditt liv, precis som vi andra, men gläds åt att du kan vara bergsäker på att du en en gång åtminstone fattade precis rätt beslut vid alldeles rätt tidpunkt!

Link to comment
Share on other sites

Inte för att jag fattar varför jag var så korkad, men under sista veckorna av BA02 så bodde vi inne på TAB:en, och då brukade jag springa på "taxibanan" (till vänster på bilden) i hela dess längd under mina motionsrundor. Det hände ju med jämna mellanrum att det ramlade ned en och anna grk-granat, men jag/vi var väl övertygade om att vi var odödliga och ansåg att risken inte var högre där jämfört med promenaden till dasset.

 

http://img128.imageshack.us/my.php?image=img2725cj4.jpg

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

jag vet att detta kan låta helknäppt och galet men det är värt ett försök att få några att granska min syn iaf 8-/

I filmen "No Mans Land" (som det även finns 2st gamla trådar om här på forumet) så vid 60.25 in i filmen, visas det ett klipp från nyheterna vid den tidpunkten, där ett hus som var VÄLDIGT likt Tango2 från dem gamla bilderna som The Swede presenterar blir granatbeskjutet...på ungefär det sett som dessutom är beskrivet i Swedes text...

 

nån som kan kolla om jag har rätt eller fel?

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...
  • 2 months later...

Ja du swede....gamle gosse :unsure: Bra story om vår eviga änglavakt.Låter som du kommit till samma fas som mig,att känna att man vill berätta,för tillsammans har vi veteraner material till många böcker och filmer,som rätt berättade hade blivit både bestsellers och toppfilmer.

 

Ha det gott and cya ltr :)

 

LasseLink

Link to comment
Share on other sites

Ja du swede....gamle gosse :unsure: Bra story om vår eviga änglavakt.Låter som du kommit till samma fas som mig,att känna att man vill berätta,för tillsammans har vi veteraner material till många böcker och filmer,som rätt berättade hade blivit både bestsellers och toppfilmer.

 

Ha det gott and cya ltr :)

 

LasseLink

 

 

Det är bara att sätta igång och öva här, LasseLink! :)

 

Finns många intresserade som sitter och fladdrar med öronen i det här gänget,

så berätta gärna några historier för oss!

 

 

,O

Link to comment
Share on other sites

Vi som var på BA01 har väl fortfarande en del att bearbeta trots det gått så länge. Vi hade våra duster i Olovo 25km öster Vares. När jag gjorde BA 03 tog vi över nämnda OP efter DUTCHBAT och vi kunde se serbiska stridsställningar och en del T72:or i rörelse. Ganska kusligt och olustigt. Jag har också under åren haft folk i min omgivning som jag ventilerat med och de är guld värda. :baskerFN:

Link to comment
Share on other sites

Ja, minnena är många ifrån missionen me d stort M. Var själv på BA01 och har aldrig tidigare upplevt något liknande. En mycket märklig mission där man fick se och uppleva mer än måttligt. Att bli beskjuten av granater och övriga vapen samt lyckas undkomma oskadd, är i längden inte bra för hälsan, kan man konstatera.

 

Så minnen gör sig påmind ibland.

 

En mycket intensiv period, mycke krig, mycke jobb och lite sömn. Men kamratskapet blev det bästa man kan tänka sig som Fn-soldat. Har fortfarande kontakt med många från den tiden.

 

C/Uppfattat

Link to comment
Share on other sites

Ja, jisses.. :winner:

Minns när man ryckte in på P10 bland dom första. Kvitterade ut AK5, pinsamt när man inte ens visste hur man fällde ihop kolven .. :wub: (GU på M/45 och lite AK4)

Minns när vi skulle gå på lokal i Strängnäs: "Du kommer inte in, man måste vara 20 år.."

"Men snälla ordningsvakten, han ska ner till Bosnien om ett par veckor med en skarpladdad AK5.."

"Det hjälps inte..!!"

(Ni som har sett "Stockholm Live" om o-vakter, ser säkert situationen framför er.)

Chokladwienerbröd till frukost i Oksböl..

Plut.fest på Tuzla Hotel, PC nära att bli hemsksickad. Blev inget efter att plut. ställde upp bakom Chefen.

Finns hur mycket som helst att berätta, när går preskribitionstiden ut..?? :banana

 

Finns hur mycket som helst att berätta, ingen dag var nog den andre lik..

Link to comment
Share on other sites

Vi som var på BA01 har väl fortfarande en del att bearbeta trots det gått så länge. Vi hade våra duster i Olovo 25km öster Vares. När jag gjorde BA 03 tog vi över nämnda OP efter DUTCHBAT och vi kunde se serbiska stridsställningar och en del T72:or i rörelse. Ganska kusligt och olustigt. Jag har också under åren haft folk i min omgivning som jag ventilerat med och de är guld värda. :rockon:

 

 

Ja Olovo!!!! (säkert en fin stad annars) men ett riktigt råtthål under kriget.

 

Vi tog en del skrot där under BA02 8:e i maj 1994 något.Vi gick upp på kullarna ovan stan med en lokal vägvisare och en SAS soldat (som observatör) i 3st 302:or,för spaning mot konfrontationline och det tog aldrig speciellt lång tid innan granaterna började slå ner.Vår förare backade vagnen vid ett tillfälle och precis där vi stått slog det ner en.Vi drog oss tebaxs,gick ner i centrum och upp vid en kyrka och blev återigen beskjutna,denna gång av finkalibrit.

Vägvisaren ville inte nog inte följa med på våra picnics mer och SAS killen lät meddela att -Thats enough....Lets go home....och skakade muttrande något med....crazy swedes.

Men o andra sidan gick vi mannar inte direkt o längtade dit heller.

En cykelsemester med en böld i häcken på en frusen åker ,framstod i det läget som en riktig drömsemester...om man säger :0)

 

 

MVH LasseLink

Link to comment
Share on other sites

@LasseLink

Javisst verkade det att gå hett till i olovo all heder åt killarna som va posterade där, kommer själv ihåg när vi skulle åka och bygga en bro i klamensko(eller nått åt det hållet)(det va ju oxå i maj 94) och åkte konvoj från tuzla och skulle åka över olovo, först åker en frontlastare med 50km/h som maxfart sen kommer vi på öppna lastbilsflak( vadå eskort med sisu?)nån kilometer innan olovo så började det att dimpa ner nån grg och då gick det fanimej skitsakta när frontaren gick först, när vi kommer in i olovo så har ju larmet gått och alla befinner sej i skydd förutom två killar som är posterade vid infarten till olovo och väntar på oss för att visa oss vart vi ska ta skydd(tror jag ialla fall), dom säjer lite vänligt: kommer ni äntligen nu,de va på fanimej på tiden,sen sas det väl lite mer oxå fast efter 13 år så e ju minnet liiite suddigt, men det som man minns är att killarna står och väntar på oss för att visa oss i skydd utan att tänka på sin egen säkerhet,

Golffoxtrotfive :worthy::banghead::baskerFN: Olovokillarna

Link to comment
Share on other sites

Jag har hört (kommer dock inte ihåg från var eller från vem) att de som totalt sett blev mest beskjutna under de fyra/fem första BA missionerna var "PI-folket" ... I stort sett över allt där de byggde/reparerade vägar, byggde OPn etc. så var det någon som sköt något på/mot dem ...

 

Det är lite underligt vad man under en mission upplever/uppfattar som "farliga och utsatta" arbetsuppgifter. På BA04 låg jag på 11 Log Coy / Transport och körde konvojer mellan Tuzla & Split. Personligen så hade jag den största respekt för det jobb som MekSkytte kompanierna gjorde, med i stort sett daglig beskjutning och de förhållanden som de arbetade under ... Döm om min förvåning när jag under en leave-konvoj hör ett par MekSkyttesoldater prata om hur de är imponerade över hur "chaffisarna törs köra lastbil & buss under dessa förhållanden..." och att de inte skulle vilja byta jobb med dem... :banghead:

Link to comment
Share on other sites

När vi tjänstgjorde på R09 Dastansko i mars o framåt -94,så sköts det vissa dagar upp till 1000 granater om dagen.När vi sedan bemannade tavernan nere i Kladanj,så sköts det 2 granater på en 3-4 timmar,vilket vi tyckte var mer psykiskt.(terrorbeskjutning) Man kan ju inte ligga o trycka utan jobbar på och rätt som, kom en till nerdimpande.KADANG :0)Men man hörde när dom lämnade grk:n med en DUNK och sen var öronen på helspänn tills man hörde nedslaget i andra delen av byn.

Ibland så kom skrotet vår väg med ett swisch och sen låg man med fingrarna så hårt i öronen så fingertopparna nästan möttes Hehe.Vid ett tillfället skulle jag och AI sova en stund efter att ha stått i värnet på sena natten.Solen hade just gått upp och vi stod utanför förläggningen på andra sidan gatan och tog en cigg o snackade lite skit om di andre,samtidigt som vi hörde ett par utskjutningar i fjärran och vårt chittchatt gjorde ett par sekunders uppehåll för att sedan fortsätta igen.Nilsson e en slö jävel...-ja men Persson är värre ...und so veiter.

Vi gick o lade oss i tältsängarna och när vi precis hade kommit halvägs in i dimman,smäller det utav helsike och i nästa sekund ligger vi i korridoren huvud mot huvud 30centimeter,och tittar på varann och AI säger -vad faa.. var det?Och vi tittade runt för att konstatera att det bara varit fönstret som smällt igen av vinddraget.

Ifall ni snackar med mig om vem som tog mest beskjutningar,så är det faktiskt rätt betydelselöst,eftersom ALLA som tjänstgjort i stridsområden oxå vet att blotta närvaron är en nervtest av högsta graden och att väntan och att vara red allert kan vara minst lika jobbigt som en beskjutning.

Men det är ju bara vad jag tycker :0)

 

MVH LasseLink :)

Link to comment
Share on other sites

@LasseLink

Du har naturligtvis helt rätt när du säger att det är totalt betydelselöst vem som besköts mest ... ;-)

 

Anledningen till varför jag skrev som jag skrev, var att jag personligen blev förvånad första gången jag hörde detta sägas. "Man" (jag) trodde att det var MekSkytte-gänget som var de som oftast var mål för beskjutning.

Men jag antar att våra "vita & fina" fordon var ypperliga mål, oavsett vem som satt i dem ... :rodna:

 

:)

Link to comment
Share on other sites

:rockon:

Apropå beskjutning av OP Tango 2

Vår grupp Echo Delta avlöste en annan grupp ur vår pluton på OPt som just hade blivit beskjutna och 5 granater landade på området, köksbyggnadens tak var helt borta. En granat landade precis framför postbunkerns utsiktshål och skickade splitter in i bunkern och om posten som 20 sekunder tidigare hade kallats in till skyddsbunkern hade suttit kvar hade han haft ett splitter i sig ungerfär 10 cm stort.Hans kommentar till plut chefen som kallade in honom var "Varför då ??" Det var det splittret som slog sönder radion i bunkern innan den gick rakt igenom ryggstödet på platsen man satt och observerade från (The lucky battalion).

Jag blev kommenderad att reparera alla larmminor som fanns runt Tango 2 efter att dom hade gått av under beskjutningen. Jag befann mig på baksidan av huset i en slänt som fanns där bakom , längst ned på tomten. Jag hade precis blivit klar med att sätta upp en mina då jag hörde det ....

Det dova utskjutningsljudet ..... TJOFF

Jag stelnade till slängde en blick upp mot huset ... insåg att jag aldrig skulle hinna fram till sandsäckarna som låg 15 meter bort i en uppförsbacke. Jag såg mig febrilt om efter någonstans att ta skydd men i en slänt beståenda av enbart gräsmatta fanns det inte ens en liten sten.Jag insåg att det fanns ingenstans att ta skydd så jag tryckte mig så hårt mot marken jag kunde.

Jag lovar hade någon gått förbi hade dom inte sett mig,så platt blev jag. Visslingen som kom därefter verkade vara i all oändlighet den ville liksom aldrig ta slut(i verkligheten varade den bara i ett par sekunder). Jag tänkte "Nu dör jag" samtidigt tog jag farväl av mina föräldrar,bröder flickvän, då kom nedslaget .... men det var långt bort, granaten hade gått över vår postering ...det var inte oss dom sköt på nu .... inte denna gång ....

Det var den enda gången jag kände rädsla under min tjänstgöring i bosnien,

varför vet jag inte. Men JÄVLAR vilken adrenalinkick jag fick efteråt jag bara hoppade omkring på gräset och jublade och skrattade för mig själv. Det hade nog varit roligt att ha sett för en utomstående.

 

En av många incidenter man var med om i bosnien.

 

 

 

Jesööös.Har snart en meter favoriter på datorn.Sparade just the swedes BA03 sida.

 

På tal om larmminering,så höll jag på med samma sak på R09 i Dastansko,när vi fick ett nerslag i närheten.Jag försökte ju ta skydd när jag hörde granaten,samtidigt som någon skrek inkommande på framsidan som vette mot vä resp hög pattarna ;-)

Host,hursom utlöste jag ju givetvis en av mineringarna som jag så omsorgsfullt hade riggat.

Tanken var ju att ingen skulle ta sig igenom min genomtänkta minering och så går jag och utlöser den av egen klantighet...gomiddag :D

Efter smällen från larmminorna,hör jag en högljudd ordergivning på jugoslaviska inifrån nian,där HVO och Bosniska armen oxå hade lite folk!Det vevades i en gammal armetelefon med en gnutta panik i deras ögon,när jag stack in skallen genom fönsteröppningen och upplyste dem på yxengelska att -Me,boom boom....sorry sorry :) Varvid alla la upp ett garv och dom slet genast fram slivvon o skulle skåla för min klantighet.

Ja, självklart tackade jag ju nej,ty en svensk soldat dricker inte alkohol i tjänsten :baskerPa: "sssssss"

 

 

LasseLink

Link to comment
Share on other sites

  • 4 weeks later...

Ja fy fan, bror min var på någon av de tidigare Bosnien missionerna, man har ju hört berättas en del, nu när jag själv har blivit antagen till NBG så försöker man ju föreställa sig sin egen reaktion i liknande situationer, det är ju berättlser som Swedes som man ska lyssna noga på och förstå att åka på mission inte bara är ett spännande äventyr, man kan återvända med mer än fysiska ärr.

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Så är det! Har man planer på utlandstjänst bör man tänka igenom det noga. Kommer ihåg Chefen/ BA01 höll föredrag under utbildningen 1993.

Han sa bl.a: Det är läge att börja förbereda sig mentalt redan nu på utbildningen. "Ni kommer troligen få se saker i Bosnien som ni inte tror är verklighet.

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Jag har nu suttit halva natten och läst hela den här tråden, och jag kände att jag var tvungen att skriva nått..men det enda ordet jag egentligen kommer på är: Jävlar! :lala:

 

Visste att man inte fick veta så mycket av vad som faktiskt hände nere på balkan men att höra det beskrivas från någon som faktiskt var där..Man kan inte annat än att bli stolt över alla de som gjort utlandstjänst och varit med om saker som vi här hemma i Sverige inte kan föreställa oss.

 

Som många andra skrivit: RESPEKT! :/

 

Mvh//SMC

Edited by SemperMetamContingimus
Link to comment
Share on other sites

  • 1 year later...

Med örlogsspråk: BZ-AD28, det är ni värda, mycket intressant tråd.

 

Trots man hört många historier i första, andra och tredje hand osv så är just sådna här anekdoter mycket viktiga och intressanta. Hade möjligheten att läsa en kurs med en kroatisk örlkn (fast han aldrig åkt båt!) som varit i en framskjuten spaningspluton som nån form av jägare på fel sida gränsen i kriget kring kroatien. Mannen berättade hårresande historier och verkar trots ett städat yttre vara rätt trasig inombords år efter sina upplevelser.

 

En liten undran, hur har slutsatserna dragits och hur har dessa "heta" missioner bidragit till FMs taktikutveckling vad gäller fredsuppdrag liksom ledarskapsträning, finns dessa slutsatser på pränt? Framförallt effekten kring att ringa på förstärkning av hkp och CAS, (kanske vanlig art också) är ju något som borde tagit snurr, men nu har ju snarare den förmågan succesivt skurits ner?!? Det man hört om framförallt är ju hur debriefing metoderna utvecklats.

 

Förresten var det inte en dansk övtlt som beordrade eld mot Sockertoppen med strv, och när man frågade varför han skjutit 150granater mot ställningarna hade han svarat -"jag hade inte fler".

Edited by Psilander
Link to comment
Share on other sites

Förresten var det inte en dansk övtlt som beordrade eld mot Sockertoppen med strv, och när man frågade varför han skjutit 150granater mot ställningarna hade han svarat -"jag hade inte fler".

jodå de var min stf Bataljonchef möller som tydlig skulle ha yttrat dom orden, dock så var det väl inte 150 granater utan 72 om jag kommer ihåg rätt fast de e ju 14 år sen och mitt minne e ju inte på topp, men jag satt utanför tältet på camp oden(VL) och hörde smällarna och 150 va det ialafall inte hellre då 72.

Link to comment
Share on other sites

Med örlogsspråk: BZ-AD28, det är ni värda, mycket intressant tråd.

 

Trots man hört många historier i första, andra och tredje hand osv så är just sådna här anekdoter mycket viktiga och intressanta. Hade möjligheten att läsa en kurs med en kroatisk örlkn (fast han aldrig åkt båt!) som varit i en framskjuten spaningspluton som nån form av jägare på fel sida gränsen i kriget kring kroatien. Mannen berättade hårresande historier och verkar trots ett städat yttre vara rätt trasig inombords år efter sina upplevelser.

 

En liten undran, hur har slutsatserna dragits och hur har dessa "heta" missioner bidragit till FMs taktikutveckling vad gäller fredsuppdrag liksom ledarskapsträning, finns dessa slutsatser på pränt? Framförallt effekten kring att ringa på förstärkning av hkp och CAS, (kanske vanlig art också) är ju något som borde tagit snurr, men nu har ju snarare den förmågan succesivt skurits ner?!? Det man hört om framförallt är ju hur debriefing metoderna utvecklats.

 

Förresten var det inte en dansk övtlt som beordrade eld mot Sockertoppen med strv, och när man frågade varför han skjutit 150granater mot ställningarna hade han svarat -"jag hade inte fler".

FHS har gjort en del jobb kring Ledarskap, med och kring de erfarenheter som dragits under de första missionerna i Bosnien.

Militärt Ledarskap - När det gäller, av Lars Andersson

Den första striden

I basker blå

 

...är några exempel på avhandlingar i ämnet. Samtliga av FHS.

 

Utöver det så har hemkomst och avlastning omarbetats sedan 1993 och egentligen det mesta när det gäller utbildning inför utlandstjänst.

 

/K

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...
Förresten var det inte en dansk övtlt som beordrade eld mot Sockertoppen med strv, och när man frågade varför han skjutit 150granater mot ställningarna hade han svarat -"jag hade inte fler".

jodå de var min stf Bataljonchef möller som tydlig skulle ha yttrat dom orden, dock så var det väl inte 150 granater utan 72 om jag kommer ihåg rätt fast de e ju 14 år sen och mitt minne e ju inte på topp, men jag satt utanför tältet på camp oden(VL) och hörde smällarna och 150 va det ialafall inte hellre då 72.

 

Vill minnas att det stod 77 p-skott i expressen... :rockon: Gruppchefen från den grupp som bemannade Tango 2 under den danska eldfesten satte upp den artikeln i vår korridor och menade att det var de som avlossade p-skotten eftersom danskarna inte hade några. ;-)

 

Det som ibland glöms bort är att Camp Sleipner väcktes av några 155mm nedsla morgonen efter, jag gissar på att Serberna ville visa att de inte var helt knäckta... det tog inte många sekunder från det att sinnet hade registrerat ljudet från granaterna innan jag satt i vagnen... lite humor infan sig när jag såg de som glömde kängorna och kom barfota trippande över den "grova" singeln. :-P

 

Jag undrar hur många Svenskar som precis som mig blev av med sin "oskuld" på Tango 2?

Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...
En liten undran, hur har slutsatserna dragits och hur har dessa "heta" missioner bidragit till FMs taktikutveckling vad gäller fredsuppdrag liksom ledarskapsträning, finns dessa slutsatser på pränt? Framförallt effekten kring att ringa på förstärkning av hkp och CAS, (kanske vanlig art också) är ju något som borde tagit snurr, men nu har ju snarare den förmågan succesivt skurits ner?!? Det man hört om framförallt är ju hur debriefing metoderna utvecklats.

Det har faktiskt blivit bättre tycker jag ang CAS. Alla stridande kompanierna på NBG 08 hade en TACP grupp som har som huvuduppgift att leda CAS. Dessa kommer troligtvis även finnas i NBG 11 då detta

var en framgångsfaktor i de övningarna som genomfördes med NBG 08.

 

Vad det gäller debriefing och stress så har det precis kommit en ny handbok om detta. Handbok Försvarspsykiatri Insats och stress (M7752-800011 H FM Psyk). Boken riktar sig främst till chefer och sjukvårds/personaltjänst befattningar men jag kan rekommendera de till alla som är på väg eller har varit i oroshärdar.

Intressant också att du nämner just CAS och debrifing kopplat mot utlandsstyrkan. Hört en del av de som är blivande plutonchefer i IA 09 och NBG 11 att CAS och att kunna genomföra avlastningssamtal läggs det stor vikt vid i deras utbildning till plutonchefer i stridande befattningar.

Edited by 9040B1
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...