Kommandon i verklighet kontra övning

[Ro/Lt]

Alla med någon militär utbildning har ju förmodligen drillats att ge och/eller utföra olika kommandon och ordrar.

Satt och kolla lite på "112 på liv och död" del 29 visat under 2014. Det är andre rökdykarens första skarpa rökdyk och hon får "ordern" från rökdykarledaren: "Jag släckte men ni får gå och kolla lite. Gå in där". Inte supertydligt. OK de är inga soldater men inte så supertydligt... "A kontrollera övervåningen, B kontrollera källaren. Lämna rapport om branden är släckt här senast om 3 minuter. Repetera", ja det kanske inte funkar i verkligheten.

Man har väl sett en del militära dokumentärer från Afghanistan där blir det mycket "Dom är där borta skjut för helvete".

Eftersom jag aldrig varit i strid så ställer jag frågan: hur länge används de inövade rutinerna "i verkligheten". Är det ett problem om/när man slutar använda reglementsenliga kommandon.

[Snowtiger]

Beror nog rätt mycket på vad ordern berör, och vilket behov av flexibilitet som kan finnas.

Rent allmänt kan man ju jämföra med flygledning, som ju är en rätt uppstyrd kommunikation, men även här är det mycket "fritext" (med detta avser jag text som åsyftar till att göra en viss åtgärd, dock utan att använda eventuell fastställd terminologi), och flygledningen funkar trots, eller kanske till och med på grund av, detta.

 

Senaste stora flygolycka som berodde på felaktig flygledningskommunikation var Teneriffa under 70-talet, trots att flygledning långt i från följer fastställda regelverk fullt ut.

[Ro/Lt]

Jag kände att ämnet tangerar ett av mina andra ämnen, den om erfarenheter från svenska insatserna balkankrigen.

Kanske en chef som använder order skulle uppfattas som fyrkantig och oanpassningsbar i sammanhanget. Men då kan man samtidigt ställa sig frågan: varför i så fall öva på traditionellt vis?

http://forum.soldf.com/topic/52510-boken-militaert-ledarskap-naer-det-gaeller-och-den-svenska-officerskaaren/

[Snowtiger]

Tanken med att öva in specifika kommandon är väl just att ha dem ivävda i ryggmärgen för när det väl gäller, i fall man får tunghäfta eller ens soldater får "partiellt hjärnbortfall".

 

När det gäller kommandon och order så är det nog viktigare att hålla sig till definitionerna av vissa ord, än av enbart syntaxen (man vill inte bland ihop olika termers betydelse). I vissa fall kan dock även syntaxen vara viktigt, såsom vid eldledningsmeddelanden.

 

Om man åter jämför med flyget så finns där en relativt lös syntax (det hårdast reglerade är hur du identifierar dig vid första kontakt och löpande samt nödmeddelande), däremot gott om termer med särskild betydelse (t.ex. squak, squak ident och olika cleared-uttryck). I övrigt fylls meddelandet med sådan

information som är väsentligt för den aktuella flygningen.

[speculatores]

Sen är de ju så att, vet man hur ordern skall vara finns förhoppningsvis de mesta med även är adrenalinet flödar. de gäller ju att behöva tänka så lite som möjligt när de är alvar.

[A B]

Du får ju även med att gruppen är samövad. Efter att ha arbetat i samma grupp under en 18-månaders utbildning kanske inte chefen behöver skrika "Mot huset, växelvis framryckning, första omgång täcker andra omgång, bla, bla, bla, FRAMMÅT!" Det kanske räcker med "Mot huset, FAMMÅT!". Väldigt mycket hänger på samspelet, och att varje soldat både ser sin egen plats och även tar egna initiativ på rätt sätt vid rätt tillfälle.

 

Jag har aldrig varit i krig. De veteraner jag pratat med berättar att kommandon ofta blir väldigt korta. Du lägger i stället till saker när du vill att truppen ska göra något annorlunda.

[A B]

Tanken med att öva in specifika kommandon är väl just att ha dem ivävda i ryggmärgen för när det väl gäller, i fall man får tunghäfta eller ens soldater får "partiellt hjärnbortfall".

Bifall. En veteran jag pratade med berättade lite om hur det är att hamna i skarp strid. Han menade att det är inlärda automatiska beteenden, ramsor osv. som får en att fortsätta fungera när stressen sätter sig.

[Reservingenjör]

 

Tanken med att öva in specifika kommandon är väl just att ha dem ivävda i ryggmärgen för när det väl gäller, i fall man får tunghäfta eller ens soldater får "partiellt hjärnbortfall".

Bifall. En veteran jag pratade med berättade lite om hur det är att hamna i skarp strid. Han menade att det är inlärda automatiska beteenden, ramsor osv. som får en att fortsätta fungera när stressen sätter sig.

 

 

Exakt så tror jag det är, ja.

[Charlie Spartan]

Kan bekräfta, det inlärda beteendet som sedan drillats till förbannelse är det som används i strid. Så var det för mig.

 

Innan min Amerikanska grundutbildning så ansåg jag att vi Svenskar var rätt duktiga på att utbilda soldater. Men efteråt så anser jag vi har en för låg grundutbildnings nivå av basfärdighet, så som växelvis framryckning i stridspar och omgångsvis framryckning. I amerikansk grundutbildning lägger man ner hela tre veckor på att drilla in växelvis framryckning i stridspar hela vägen upp till stridsskjutning.

 

Stor del av vår utbildning ger en välutbildad motståndarna väldigt fina saab mål att skjuta på, Min uppfattning är att vi är otroligt dåliga på att lära ut vikten att nyttja skydd och skyl. Fråga finländarna som varit och sett vårt uppträdande.

 

Hoppas att utbildningen blivit bättre på senare år.