Jump to content
Sign in to follow this  
Grulf

Skjutandet av befäl

Recommended Posts

Ingår (ingick) det i den militära utbildningen att lära ut att man ska skjuta korkade befäl så att alla andra överlever???

Jag/vi fick i alla fall den utbildningen på KA2 1983 som tekniker. Är det standard?

 

Uffe

 

Share this post


Link to post
Share on other sites

Nej, det har inte ingått i den formella utbildningen. Om någon har uttryckt sig så är det ett utslag av dåligt omdöme.
Det Smeghead skriver om är den gamla sanningen om att man ska skjuta fiendens chef först.

 

/K

Share this post


Link to post
Share on other sites

Låter som en skröna, inget befäl skulle lämna över den form av bedömning till de som skulle kunna döda honom på så lösa grunder. Hade någon sagt de till mig hade jag frågat om de är ok att skjuta egna som hotar att skjuta bra befäl.

 

vem avgör om ett befäl är korkat, vissa är inte alltid populära. men de kan vara väldigt bra som befäl. vissa jobbar hårt på att vara populära men de är inte några usla befäl. vilka tror ni blir skjutna ?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Den som höll i just det utbildningspasset ligger pyrt till om det omsätts i praktiken....

Share this post


Link to post
Share on other sites

Upprinnelsen till frågan om huruvida man skall skjuta (sin) chef först, kommer sannolikt från en olycklig formulering i en äldre version av Soldaten i Fält (SoldF), oklart vilken utgåva (1972 eller 1986?). Det har dock korrigerats i senare upplagor med ett förtydligande att det är fiendens chef som skall skjutas först.

Den olyckliga formuleringen har, tillsammans med historier/skrönor (motsv.) om soldater som tagit mindre populära chefer av daga (jag har hört versioner från VK I, Finska vinterkriget och Vietnamkriget), skapat ett "internt skämt" som kanske inte alla förstår är just ett skämt.

Edited by Rune Frunkh
  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites

Upprinnelsen till frågan om huruvida man skall skjuta (sin) chef först, kommer sannolikt från en olycklig formulering i en äldre version av Soldaten i Fält (SoldF), oklart vilken utgåva (1972 eller 1986?). Det har dock korrigerats i senare upplagor med ett förtydligande att det är fiendens chef som skall skjutas först.

Den olyckliga formuleringen har, tillsammans med historier/skrönor (motsv.) om soldater som tagit mindre populära chefer av daga (jag har hört versioner från VK I, Finska vinterkriget och Vietnamkriget), skapat ett "internt skämt" som kanske inte alla förstår är just ett skämt.

formuleringen finns i soldf 1986 i varje fall.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Då "Skjut chefen först!"-skämtet funnits sedan (åtminstone) jag började i Försvarsmakten för dryga 25 år sedan, gjorde jag en liten enkel undersökning på hur det aktuella avsnittet "Målval" utvecklats (?) i SoldF genom åren. Tyvärr saknar jag del 1 av SoldF 1972, vilken bör ha varit den gällande upplagan för trådstartaren.

OpoR5RsX.jpg

(Soldaten i Fält,1953)

 

YNaOs9Ku.jpg

(Soldaten i Fält, 1986)

fiXws4SH.jpg

(Soldaten i Fält, 2001)

 

Markstridsreglementet från 2013 (FU4) har (tyvärr) inga bilder och texten är i stort sett den samma som i SoldF 2001, fast med förtydligandet att det är motståndarens förare som skall bekämpas. :happy: (MSR 1:1 Taktiska och fältmässiga grunder, avsnitt 13.8 Målval, s.134)

 

Det kan konstateras att det krävs ett visst mått av (avsiktligt?) missförstånd för att tolka "Skjut chefen först!" som att det är den egna chefen som skall bekämpas.

Edited by Rune Frunkh
  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites

Att en något upptrissad figur på KA på 80-talet tyckte att man gott kunde skjuta av odugliga (egna) chefer är inte helt otroligt. Att en vuxen människa så hör långt efter fortfarande tror att det går till så (frågan: Är det standard?) är patetiskt.

 

Det inbjuder dock till lite funderingar kring hur bra underrättelser kan utnyttjas om man som prickskytt bara skjuter kompetenta chefer hos motståndaren men låter de kassa vara kvar :)

Share this post


Link to post
Share on other sites

Att militärer är morbida ligger i yrkets natur, det är en rätt så schysst skyddsmekanism för det mänskliga psyket.

 

Det har påståtts att i israelernas motsvarighet till SoldF så skall det stå "Acceptera endast beslut i stort, allt annat är förräderi". Det har ju gått väldigt bra för israelerna i deras krig så det kanske betyder att man skall börja bli lite misstänksam när chefen går in och styr för mycket...

0:)

Nej, det är inte riktigt så det är tänkt. På låg nivå (Stf ch stridspar och upp i höjd med bataljonschefen) så måste detaljer styras upp och händelser koordineras. Men att däremot förvänta sig att divisioner skall kunna samordna vattenövergångar och inbrytningar mot respektive anfallsmål, det händer bara inte. Att veta var gränserna går för vad som är humor och blodigt allvar kräver en lite högre utbildningsståndpunkt än vad gemene man oftast har.

 

 

På din tid Grulf så fanns det nog fortfarande dom som tyckte att Vietnamkriget var häftigt och det fanns säkert någon sopa någonstans som förtjänade att bli fraggad enligt befälet i fråga, eller så var han bara trött och less i största allmänhet.

Alla som någonsin varit ute på trupp har råkat släppa iväg en riktig groda, som hoppar rakt ut så att alla ser den, och det finns ett ögonblicks betänketid när vi inser vad vi gjort och har alternativen "be om ursäkt" eller "spela vidare".

 

T.ex. att personal som i rullorna har citationstecken före och efter sitt namn skall skjutas senast vid allmän mobilisering.

... eller prickskyttekontrollen/Sniper check då truppen under fältlystran plötsligt hälsar befälet med honnör.

... eller då en ensam patron lämnas över till en människa/chef/kollega/gruppmedlem då någon tittar en djupt i ögonen och säger "att nu tycker jag att du tar den här och utvärderar dig själv"

... eller att det är onödigt att evakuera Högkvarteret i händelse av krig, för i ärlighetens namn, varför skulle motståndaren vilja bomba det stället och göra slut på förvirringen (alt. bomba sina egna agenter)?

... eller att falangen hit eller dit är de första som skjuts när revolutionen kommer (den är t.o.m. ett av de bästa skämten i boken Liftarens guide till galaxen)

 

Och må högre makt hjälpa oss alla om ett befäl på fullaste allvar trodde att truppen skulle förstå att han skämtade... :Malaj:

Edited by Adeptus Bellum

Share this post


Link to post
Share on other sites

Att militärer är morbida ligger i yrkets natur, det är en rätt så schysst skyddsmekanism för det mänskliga psyket.

 

Det har påståtts att i israelernas motsvarighet till SoldF så skall det stå "Acceptera endast beslut i stort, allt annat är förräderi". Det har ju gått väldigt bra för israelerna i deras krig så det kanske betyder att man skall börja bli lite misstänksam när chefen går in och styr för mycket...

0:)

Nej, det är inte riktigt så det är tänkt. På låg nivå (Stf ch stridspar och upp i höjd med bataljonschefen) så måste detaljer styras upp och händelser koordineras. Men att däremot förvänta sig att divisioner skall kunna samordna vattenövergångar och inbrytningar mot respektive anfallsmål, det händer bara inte. Att veta var gränserna går för vad som är humor och blodigt allvar kräver en lite högre utbildningsståndpunkt än vad gemene man oftast har.

 

 

På din tid Grulf så fanns det nog fortfarande dom som tyckte att Vietnamkriget var häftigt och det fanns säkert någon sopa någonstans som förtjänade att bli fraggad enligt befälet i fråga, eller så var han bara trött och less i största allmänhet.

Alla som någonsin varit ute på trupp har råkar släppa iväg en riktig groda, som hoppar rakt ut så att alla ser den, och det finns ett ögonblicks betänketid när vi inser vad vi gjort och har alternativen "be om ursäkt" eller spela vidare på det.

 

T.ex. att personal som i rulorna har citationstecken före och efter sitt namn skall skjutas senast vid allmän mobilisering.

... eller prickskyttekontrollen/Sniper check då truppen under fältlystran plötsligt hälsar befälet med honnör.

... eller då en ensam patron lämnas över till en människa/kollega/gruppmedlem då någon tittar en djupt i ögonen och säger "att nu tycker jag att du tar den här och utvärderar dig själv"

... eller att det är onödigt att evakuera Högkvarteret i händelse av krig, för i ärlighetens namn, varför skulle motståndaren vilja bomba det stället och göra slut på förvirringen (alt. bomba sina egna agenter)?

... eller att falangen hit eller dit är de första som skjuts när revolutionen kommer (den är t.o.m. ett av de bästa skämten i boken Liftarens guide till galaxen)

 

Och må högre makt hjälpa oss alla om ett befäl på fullaste allvar trodde att truppen skulle förstå att han skämtade... :Malaj:

Prickskyttar borde väll veta att de inte skall skjuta officerare om soldaterna gör honör till den. Förmodligen tycker inte soldaten om befälet, synd att ev ta bort ett odugligt befäl.

 

må högre makt hjälpa oss med de truppmedlemar som inte fattar att ett påstående av den klassen borde tolkas som skämt.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Och må högre makt hjälpa oss alla om ett befäl på fullaste allvar trodde att truppen skulle förstå att han skämtade... :Malaj:

 

Lite OT men i sammanhanget "Gör som jag säger":

 

Jag har haft en anställd som på en direkt uppmaning att lösa uppgift 1. gick och gjorde uppgift 2. istället, på frågan om varför svarade han att "jag trodde du sa fel..."

Han jobbar inte kvar på ett lager utan jobbar på bank numera :)

Share this post


Link to post
Share on other sites

När min morfar, som var artillerikonstapel i dåvarande Wendes artilleriregemente, A3, gjorde beredskapstjänst under andra världskriget, var han tidvis grupperad i det kustartilleribatteri som idag är Beredskapsmuséet i Djuramåsa utanför Helsingborg.

När batteriet under sommaren 1940 utsattes för en inspektion av någon med generalsgrad, frågade denne en av min morfars plutonskamrater vad han skulle göra först om han såg tyskarna lägga ut från Helsingör med riktning mot den skånska kusten.
"Då skjuter jag kaptenen", sa soldaten.

"Det kan han väl inte mena?", frågade generalen?

"Han är mer med tyskarna än med oss", svarade soldaten.

Efter vad min morfar berättade var det kanske så, att kaptenen ifråga hade imponerats av tyska krigsmaktens framgång i Polen, och inte kunde skilja på det och nationalsocialism, eller också hade han helt enkelt nazistiska sympatier. Det var ju inte speciellt ovanligt i Sverige på den tiden.

Det dröjde inte så länge efter inspektionen innan den utpekade kaptenen omplacerades.

Share this post


Link to post
Share on other sites
4 hours ago, apersson850 said:

När min morfar, som var artillerikonstapel i dåvarande Wendes artilleriregemente, A3, gjorde beredskapstjänst under andra världskriget, var han tidvis grupperad i det kustartilleribatteri som idag är Beredskapsmuséet i Djuramåsa utanför Helsingborg.

När batteriet under sommaren 1940 utsattes för en inspektion av någon med generalsgrad, frågade denne en av min morfars plutonskamrater vad han skulle göra först om han såg tyskarna lägga ut från Helsingör med riktning mot den skånska kusten.
"Då skjuter jag kaptenen", sa soldaten.

"Det kan han väl inte mena?", frågade generalen?

"Han är mer med tyskarna än med oss", svarade soldaten.

Efter vad min morfar berättade var det kanske så, att kaptenen ifråga hade imponerats av tyska krigsmaktens framgång i Polen, och inte kunde skilja på det och nationalsocialism, eller också hade han helt enkelt nazistiska sympatier. Det var ju inte speciellt ovanligt i Sverige på den tiden.

Det dröjde inte så länge efter inspektionen innan den utpekade kaptenen omplacerades.

Älskar såna här historier! Allt med världskrig och förhistoriska krig är fascinerande att lära sig om! :happy:

Share this post


Link to post
Share on other sites

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
Sign in to follow this  



×