Jump to content

Recommended Posts

Jag är bara nyfiken, i USA måste man svära en ed när man värvar sig i Försvarsmakten. Jag kommer inte ihåg att göra det i Svenska Armén. Gör man det i Sverige? Gör många andra länder det? Är det något man borde göra? Eller är det en gammal praktik som inte har en plats i moderna försvaret?

 

I, (NAME), do solemnly swear (or affirm) that I will support and defend the Constitution of the United States against all enemies, foreign and domestic; that I will bear true faith and allegiance to the same; and that I will obey the orders of the President of the United States and the orders of the officers appointed over me, according to regulations and the Uniform Code of Military Justice. So help me God.”

Link to comment
Share on other sites

http://sv.wikipedia.org/wiki/Soldaterinran

 

Soldaterinran, juridisk term, är påminnelsen om soldatens skyldigheter, såväl vad som gäller för honom eller henne enligt förordning 1996:927 och i övrigt under tjänstgöringen, som upplysningar om grunddragen i rikets säkerhets- och försvarspolitik.
Chefen för organisationsenheten där personen är stationerad, eller någon av chefen uppmanad individ, skall läsa upp följande:
Sedan du nu har påbörjat din grundläggande militärutbildning erinrar jag dig om vad det innebär att vara soldat i landets tjänst.
Det svenska försvaret skall verka för att vår fred och vårt oberoende bevaras. Det skall värna vår frihet att själva forma vår rättsordning och vår kultur. Om Sverige blir angripet, skall vi med vapenmakt hindra att landet faller i angriparens hand.
Försvarets styrka och landets säkerhet beror på den personliga insats som du och alla vi andra kan göra och på allas vår förmåga att samverka för att lösa de uppgifter som ålagts oss. Värdet av dina insatser bestäms av de kunskaper och färdigheter som du förvärvar under utbildningen och av din vilja att fullgöra de uppgifter som möter dig.
Såväl i fred som i krig skall vi samvetsgrant och efter bästa förmåga fullgöra våra uppgifter och lyda givna order. Vi skall vara vaksamma mot allt som kan äventyra landets säkerhet. Genom vårt personliga föredöme skall vi främja samhörighet och god anda inom försvaret.
Om kriget kommer, skall vi med gemensamma krafter till det yttersta försvara vårt land."
Tråd om Soldaterinran på forumet:
Edited by vikingman
Link to comment
Share on other sites

Det var interessant. Tack Vikingman.

 

Men det verkar vara ganska stor skillnad mellan soldaterinran och en ed? Om jag förstår det rätt (och flera på Soldaterinran trådet sade det också) så “lovar” soldaterna inget. Det år bara något som är läst för dom under en ceremoni. Så ganska stor skillnad. Men även i USA så betyder ju inte eden mycket lagligt sätt. Det är kontraktet du skrev på som är det viktiga legalt. Jag tror att eden är mer för att få dig emotionellt involverad i din tjänstgöring, och det är väl det Soldaterinran försöker göra också.

 

Jag såg en reenlistment ceremoni idag, vilket är varför jag började tänka på det.

Link to comment
Share on other sites

Det var interessant. Tack Vikingman.

 

Men det verkar vara ganska stor skillnad mellan soldaterinran och en ed? Om jag förstår det rätt (och flera på Soldaterinran trådet sade det också) så “lovar” soldaterna inget. Det år bara något som är läst för dom under en ceremoni ...

 

Jag läste en gång något i en gammal självbiografi av en yrkesofficer som jag tror kan vara upprinnelsen till detta. Vid ett tillfälle i den svenska värnpliktens barndom var man orolig för att en grupp värnpliktiga skulle provocera fram bråk genom att vägra svära eden. Detta var i en tid då befolkningens stöd för allmän värnplikt inte var så starkt att man kunde ta i med hårdhandskarna mot ett sådant agerande. Någon, bokens författare om jag minns rätt, föreslog att man skulle förestava eden, men avstå från att kontrollera att soldaterna verkligen läste med i den. Så blev det och det hela avlöpte utan incidenter.

 

Tyvärr kommer jag inte ihåg vem författaren var så jag kan inte leta upp stället i boken.

Link to comment
Share on other sites

I Sverige så räcker ju en erinran också, eftersom vad som krävs under tjänstgöring framgår av lag, likaså plikten att tjänstgöra (även om dessa till delar är vilande). Erinran blir ju därmed mer en påminnelse om vilken plikt man har enligt lagen.

Link to comment
Share on other sites

  • 6 months later...

Jag är bara nyfiken, i USA måste man svära en ed när man värvar sig i Försvarsmakten. Jag kommer inte ihåg att göra det i Svenska Armén. Gör man det i Sverige? Gör många andra länder det? Är det något man borde göra? Eller är det en gammal praktik som inte har en plats i moderna försvaret?

 

I, (NAME), do solemnly swear (or affirm) that I will support and defend the Constitution of the United States against all enemies, foreign and domestic; that I will bear true faith and allegiance to the same; and that I will obey the orders of the President of the United States and the orders of the officers appointed over me, according to regulations and the Uniform Code of Military Justice. So help me God.”

kolla på efter "Krigsmans erinran".

M.v.h: Fossilen.

Link to comment
Share on other sites

I Finland svär man fortfarande en faned som ett ceremoniellt slut på rekryttiden (dvs grundutbildningens första sju veckor). Det fungerar så att en representant för rekryterna läser upp en text och de som svär den upprepar valda delar. Man kan antingen avlägga faneden eller högtidlig försäkran (där de religiösa aspekterna i texten tagits bort). Eden svärs inför kommendören för det truppförband man tillhör.

 

Texten ser ut så här (den svenska versionen, delarna med fet stil upprepas av alla som avlägger eden):

 

Jag N.N. lovar och försäkrar (faneden) inför Gud den allsmäktige och allvetande / (högtidlig försäkran) på heder och samvete, att vara en pålitlig medborgare trogen Finlands rike. Jag vill redligt tjäna mitt land och efter all min förmåga söka och främja dess väl och bästa.
Jag vill överallt och under alla omständigheter, i fred såväl som i krig, försvara mitt fädernesland, dess lagliga statsskick och rikets lagliga överhöghet. Om jag förnimmer eller erfar något som är på färde för störtande av landets lagliga överhöghet eller för upphävande av landets statsskick vill jag ofördröjligen uppge det för myndigheterna.
Jag viker inte i något läge från den trupp som jag hör till eller från min post inom den, utan så länge krafterna står mig bi fullgör jag det uppdrag som anförtrotts mig.
Jag lovar att uppföra mig redbart och rakryggat, att lyda mina överordnade, följa lagar och förordningar samt väl bevara tjänstehemligheter som anförtrotts mig. Jag vill också vara rättfram och hjälpsam mot mina vapenkamrater. Jag skall aldrig bryta mot min tjänsteplikt, vare sig för släktskaps, vänskap, avunds eller ovänskaps skull eller av fruktan, på grund av gåvor eller av annan orsak.
Om jag tilldelas överordnads ställning, vill jag vara rättvis mot mina underordnade, vårda mig om deras välbefinnande, informera mig om deras önskemål, vara deras rådgivare och handledare samt för egen del vara ett gott och sporrande föredöme för dem.
Allt detta vill jag på heder och samvete uppfylla.

 

 

Själva tillfället ordnas som en festdag på förbandet eller i något samhälle i närheten av det, dir beväringarnas familj och vänner är inbjudna och man försöker att göra tillfället så festligt som möjligt. Vanligtvis brukar det tillhöra fanedsparad, fältgudstjänst, utrustningsförevisning och fältlunch (nästan alltid ärtsoppa och pannkaka)

Link to comment
Share on other sites

På mitt regemente, i forntiden, gick det till såsom följer.

Längst fram bars tre fanor; i mitten rikets fana & på respektive sidor bataljons- & regementsfanorna - därefter kom fyra soldater i bredd vilka gick

med "vilande trummor".

Efter gick hela regementet indelat i respektive kompani - tätkarl & följekarl vilka gick utmed sidorna av "tåget" bar facklor - samtliga bar permissionsuniform M/60.

Trots den bistra vinterkylan bar vi "båtmössa" fastän vi fick bära vinterrock & skodonen var lågskor!

Processionen gick från regementet till en inte allt för avlägsen kyrka utanför vilken det blev kommenderat "på stället march" samtidigt som vi plutonvis beordrades in i kyrkan under fortsatt, taktfast ljud från de vilande trummorna.

Facklorna ställdes i snön utanför.

Väl inne i kyrkan fick vi höra till prästen & div. militärer av högre rang då de "mässade" för/över oss.

Vid tre tillfällen fick vi ställa oss upp; då det blåstes parad för fanan, regementets march & då vi blev välsignade av prästen.

Efter detta gjordes proceduren, i stort, omvänt & väl tillbaka på regementet möttes vi upp av familjer samt vänner m.fl varpå det det blev "stor bjudning" - god mat samt dryck & "manschetterna av", slut & avsked samt go´ natt!

Ja så gick det till en gång för länge sedan (såvitt jag kan erinra mig) & då åtminstone jag upplevde att känslan av tillhörighet, samhörighet samt stolthet fanns.

(Hoppas inga tår blivit ömma då detta icke är min avsikt eller mening).

M.v.h: Fossilen.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...
  • 4 weeks later...
  • 1 month later...

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...