Jump to content

Patrullfartyg eller ytstridsfartyg - vad är skillnaden?


Perman

Recommended Posts

http://forum.soldf.c...an/#entry800043

 

Har bara hunnit skumma igenom Marinens Materialplan 2014 - 2020 som hastigast, men man kan konstatera att de två planerade patrullfartygen nu har blivit två planerade ytstridsfartyg som ska vara operativa 2021 resp. 2023. Man får förmoda att de då ersätter de två Gävlekorvetterna. Frågan är bara om man har höjt ambitionen på de planerade fartygen, eller om det bara är frågan om en omklassificering. Om man har höjt ambitionen så kommer det att bli intressant att se om det blir en utveckling av Visby eller nånting helt annat. (inkl. direktköp från utlandet).

 

/Per

Link to comment
Share on other sites

http://forum.soldf.c...an/#entry800043

 

Har bara hunnit skumma igenom Marinens Materialplan 2014 - 2020 som hastigast, men man kan konstatera att de två planerade patrullfartygen nu har blivit två planerade ytstridsfartyg som ska vara operativa 2021 resp. 2023. Man får förmoda att de då ersätter de två Gävlekorvetterna. Frågan är bara om man har höjt ambitionen på de planerade fartygen, eller om det bara är frågan om en omklassificering. Om man har höjt ambitionen så kommer det att bli intressant att se om det blir en utveckling av Visby eller nånting helt annat. (inkl. direktköp från utlandet).

 

/Per

Fram till motsattsen bevisas är de nog Patrullskepp med som kallas ytstridsfartyg utan varesig tillräkligt med tänder och klor att ta hand om vare sig luft eller ythot.

Jag blir inte ledsen om de visar sig att jag har fel, snarare tvärt om.

Link to comment
Share on other sites

Fram till motsattsen bevisas är de nog Patrullskepp med som kallas ytstridsfartyg utan varesig tillräkligt med tänder och klor att ta hand om vare sig luft eller ythot.

Jag blir inte ledsen om de visar sig att jag har fel, snarare tvärt om.

 

Om det nu fortfarande är så att det är nåt slags OPV ("Offshore Patrol Vessel") fartyg som är planerat så förstår jag bara inte hur man kan beteckna eller klassificera ett sådant fartyg som "ytstridsfartyg"(?) Man talar t o m om "Anskaffning av två ytstridsfartyg för sjöstrid". Det normala brukar ju annars vara tvärtom, att man "nedklassificerar" en fartygstyp för att lättare få igenom pengar i budgeten. Som t ex tyska K 130 som klassificeras som korvetter fast dom egentligen är fregatter, eller brittiska hangarfartygen av Invincibleklassen som klassades som "through deck cruisers" till en början.

 

/Per

 

/Per

Edited by Perman
Link to comment
Share on other sites

Är inte ett ytstridsfartyg ett fartyg som strider på ytan till skillnad från ubåt som strider under ytan? Med andra ord borde väl ett ytstridsfartyg vara allt från en liten patrullbåt stor nog att klassas som fartyg, till ett hangarfartyg?

Edited by Erik_G
Link to comment
Share on other sites

Är inte ett ytstridsfartyg ett fartyg som strider på ytan till skillnad från ubåt som strider under ytan? Med andra ord borde väl ett ytstridsfartyg vara allt från en liten patrullbåt stor nog att klassas som fartyg, till ett hangarfartyg?

 

i och för sig, men jag har aldrig förut sett att man refererat till OPV fartyg som "ytstridsfartyg för sjöstrid". Ett "ytstridsfartyg för sjöstrid" torde innebära sjörobotbestyckning, och hur många fartygtyper finns det som klassas som OPV och som har sjörobotbestyckning? Det kan inte vara många.

 

/Per

Link to comment
Share on other sites

De enda robotbestyckade patrullfartygeb jag kommer på på rak arm är den franska Florealklassen som har två Exocet och de danska Knud Rasmussen som kan ta ombord Harpoon på sina StanFlex-däck.

 

Jag tänkte faktiskt på dom också. Att Floreal-klassen är bestyckad med två lavettage för den gamla MM38 roboten ser jag mer som ett "last ditch defence", inte som att fartygstypen är uppbyggd runt sjörobotbestyckningen. Vad gäller Knud Rasmussen-klassen så är det nog väldigt förutseende av danskarna att man, om så skulle behövas, kan utrusta dem med Harpoon. Det skulle kunna vara en lösning även för dom svenska patrullfartygen eller ytstridsfartygen ("fitted for but not with"), dvs. att man kan utrusta dem med RBS-15.

 

/Per

Link to comment
Share on other sites

i och för sig, men jag har aldrig förut sett att man refererat till OPV fartyg som "ytstridsfartyg för sjöstrid". Ett "ytstridsfartyg för sjöstrid" torde innebära sjörobotbestyckning, och hur många fartygtyper finns det som klassas som OPV och som har sjörobotbestyckning? Det kan inte vara många.

 

Tja, inte vet jag.. Men jag är bara tillräckligt cynisk för att veta att man inte ska läsa in allt för mycket positivt när det gäller regeringsuttalanden om försvaret. Ett ytstridsfartyg kan lika gärna vara en eka med en 12,7mm ksp på trefotslavett, och sjöstrid skulle kunna vara samma sak som jakt på tjuvfiskare.

Link to comment
Share on other sites

i och för sig, men jag har aldrig förut sett att man refererat till OPV fartyg som "ytstridsfartyg för sjöstrid". Ett "ytstridsfartyg för sjöstrid" torde innebära sjörobotbestyckning, och hur många fartygtyper finns det som klassas som OPV och som har sjörobotbestyckning? Det kan inte vara många.

 

Tja, inte vet jag.. Men jag är bara tillräckligt cynisk för att veta att man inte ska läsa in allt för mycket positivt när det gäller regeringsuttalanden om försvaret. Ett ytstridsfartyg kan lika gärna vara en eka med en 12,7mm ksp på trefotslavett, och sjöstrid skulle kunna vara samma sak som jakt på tjuvfiskare.

ungefär vad jag var inne på i mitt första inlägg i tråden. jag skulle dock vilja se den eka som klassas som fartyg.

 

för min del är dock ytstridsfartyg, ett fartyg som minst har bestyckning nog för att sänka ett fartyg av samma storlek.

köper marinen Stena Danica och placerar ett par 20 mm allmålspjäser är de inget ytstridsfartyg om än ett örlogsfartyg.

Link to comment
Share on other sites

för min del är dock ytstridsfartyg, ett fartyg som minst har bestyckning nog för att sänka ett fartyg av samma storlek.

köper marinen Stena Danica och placerar ett par 20 mm allmålspjäser är de inget ytstridsfartyg om än ett örlogsfartyg.

 

Nä, men en Götebogskorvett omklassad som patrullbåt borde väl fortfarande vara ett ytstridsfartyg, likaså de gamla patrullbåtarna ur Hugin-klassen? Jag tror i alla fall inte att det är två nya jagare eller robotkryssare som avses med ytstridsfartyg i detta fallet. Men jag har gärna fel!

Link to comment
Share on other sites

för min del är dock ytstridsfartyg, ett fartyg som minst har bestyckning nog för att sänka ett fartyg av samma storlek.

köper marinen Stena Danica och placerar ett par 20 mm allmålspjäser är de inget ytstridsfartyg om än ett örlogsfartyg.

 

Nä, men en Götebogskorvett omklassad som patrullbåt borde väl fortfarande vara ett ytstridsfartyg, likaså de gamla patrullbåtarna ur Hugin-klassen? Jag tror i alla fall inte att det är två nya jagare eller robotkryssare som avses med ytstridsfartyg i detta fallet. Men jag har gärna fel!

 

 

Det är i varje helt klart att det är inte fråga om de två Göteborgskorvetterna som ska byggas om. Dessa nämns ju för sig i dokumentet, och de kommer att klassificeras som vedettbåtar när de är ombyggda. Vad gäller de två "ytstridsfartygen för sjöstrid" så framgår ganska klart att det är två nya fartyg som antingen ska byggas här eller köpas in från utlandet färdiga så att säga, och som ska levereras 2021 resp. 2023. Att utveckla en K40 variant av Visby på så kort tid verkar inte rimligt, så jag tror på ett direktköp från utlandet. Knud Rasmussen-klassen med lite starkare maskineri hade kanske varit ett alternativ, om det inte hade varit så att den svenska marinen hittills inte visat något intresse för den danska flexshiplösningen med containerbrunnar för bestyckning och utrustning (med det enda undantaget minröjningsdronen Sökaren kanske man ska nämna).

 

/Per

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Enligt dokumentet så är budgeten för de två ytstridsfartygen 4,1 - 4,9 miljarder, vad räcker det till? Jag vill dra mig till minnes att Visbykorvetterna kostade ca 2,5 miljard/st när de byggdes, men jag kan minnas väldigt fel?

Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...

Det senaste nu verkar vara att man skjuter på anskaffningen av de två nya ytstridsfartygen, och att Gävlekorvetterna istället får en utökad halvtidsmodernisering så att de ska kunna vara i tjänst tills de nya fartygen levereras (runt 2025 kanske?). Gävlekorvetternas utrustning efter HTM kommer att vara ganska lik Visbykorvetternas. T ex så renoveras deras 57 mm pjäser till Mk3 standard (dock utan stealthkupol). Risken finns väl att man till slut måste börja kannibalisera de två vedettbåtarna av Kalmar-klassen för att kunna hålla de två Gävlekorvetterna vid liv så länge som möjligt.

 

/Per

Link to comment
Share on other sites

Vad ska flottan med alla plåtschbrak!?

Feta Roine Carlsson-vibbar i den här tråden/forumet.

Roine Carlsson hade inte ett rätt och uppenbarligen inte du heller om du nu menar allvar och inte bara försöker vara ironisk?. Jag har sett flera exempel inom Amfibiekåren på en övertro till förmågan hos deras små snabba stridsbåtar och förslag om att hänga på dem större och kraftigare vapen. Om man inte har förmågan att insätta sådana vapen mot rätt mål, varför ska man då ha dem? I äldre tider var snabba vapenbärare med stor slagkraft något att frukta och även förlita sig på. I Flottan hade vi på den tiden våra motortorpedbåtar men teknikutvecklingen rusade ifrån dem redan på tidigt 70-tal och de ersattes först av robotbestyckade patrull- och robotbåtar och senare även korvetter med större uthållighet. Ska man kunna upprätthålla en stridsberedskap över längre tid krävs större plattformar, att ligga och dynga ute i sjölådan när havet är skrynkligt på ett litet fartyg tröttar bara ut besättningarna. Mindre plattformar hör hemma inomskärs eller kustnära och om du hade arbetat ombord några dygn i grov grov sjö på ett mindre fartyg hade du nog begripit hur tröttande det är och hur besättningens stridsvärde minskar i takt med att behovet av vila ökar.

 

Utvecklingen av vapen, sensorer och ledningssystem har gått framåt i allt snabbare takt och behovet av information för att lösa alla de uppgifter ett ytstridsfartyg har idag kräver specialister inom alla funktionerna ytstrid, luftstrid och undervattensstrid. Samtidigt ska fartygen fungera som plattformar för ren övervakning och underrättelseinhämtning. Alla dessa funktioner kräver specialister inom sina respektive fackområden. Visserligen har alla i en besättning sidouppgifter utöver sin huvudtjänst men det finns bara ett fåtal som är riktigt kompetenta inom sina respektive skrån. Man kan inte lägga på en individ alltför många specialuppgifter för då kommer spetskompetensen inte att kunna upprätthållas. ("Jack of all trades - master of none" är ett uttryck som osökt kommer upp i det sammanhanget.)

 

Ska man ha fartyg med hög förmåga att verka så behöver de också ha större besättningar, mer plats för ledningssystem, sensorer, vapen, ammunition och andra förnödenheter. Det fungerar inte längre som förr med att snabbt rusa ut, avfyra sin vapenlast och rusa in igen för att ladda om. Politikerna har låtit montera ner det mesta av den infrastruktur Marinen hade och som gjorde detta möjligt, så idag måste fartygen i mycket större grad kunna klara sig själva. Ska man dessutom ha förmågan att borda andra fartyg kräver det en särskild kompetens och utrustning i form av handeldvapen och snabba båtar. En RIHB med sjösättningsanordning kräver fartyg av viss storlek för det är inga vanliga gummibåtar vi pratar om. Att skicka ut en bordningsstyrka innebär också alltid en risk att den inte kommer tillbaka. Om den då måste tas ur fartygets ordinarie besättning kommer detta att inverka menligt på övriga stridsfunktioner vilket ofta glöms bort.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

 

Vad ska flottan med alla plåtschbrak!?

Feta Roine Carlsson-vibbar i den här tråden/forumet.

Roine Carlsson hade inte ett rätt och uppenbarligen inte du heller om du nu menar allvar och inte bara försöker vara ironisk?. Jag har sett flera exempel inom Amfibiekåren på en övertro till förmågan hos deras små snabba stridsbåtar och förslag om att hänga på dem större och kraftigare vapen. Om man inte har förmågan att insätta sådana vapen mot rätt mål, varför ska man då ha dem? I äldre tider var snabba vapenbärare med stor slagkraft något att frukta och även förlita sig på. I Flottan hade vi på den tiden våra motortorpedbåtar men teknikutvecklingen rusade ifrån dem redan på tidigt 70-tal och de ersattes först av robotbestyckade patrull- och robotbåtar och senare även korvetter med större uthållighet. Ska man kunna upprätthålla en stridsberedskap över längre tid krävs större plattformar, att ligga och dynga ute i sjölådan när havet är skrynkligt på ett litet fartyg tröttar bara ut besättningarna. Mindre plattformar hör hemma inomskärs eller kustnära och om du hade arbetat ombord några dygn i grov grov sjö på ett mindre fartyg hade du nog begripit hur tröttande det är och hur besättningens stridsvärde minskar i takt med att behovet av vila ökar.

 

Utvecklingen av vapen, sensorer och ledningssystem har gått framåt i allt snabbare takt och behovet av information för att lösa alla de uppgifter ett ytstridsfartyg har idag kräver specialister inom alla funktionerna ytstrid, luftstrid och undervattensstrid. Samtidigt ska fartygen fungera som plattformar för ren övervakning och underrättelseinhämtning. Alla dessa funktioner kräver specialister inom sina respektive fackområden. Visserligen har alla i en besättning sidouppgifter utöver sin huvudtjänst men det finns bara ett fåtal som är riktigt kompetenta inom sina respektive skrån. Man kan inte lägga på en individ alltför många specialuppgifter för då kommer spetskompetensen inte att kunna upprätthållas. ("Jack of all trades - master of none" är ett uttryck som osökt kommer upp i det sammanhanget.)

 

Ska man ha fartyg med hög förmåga att verka så behöver de också ha större besättningar, mer plats för ledningssystem, sensorer, vapen, ammunition och andra förnödenheter. Det fungerar inte längre som förr med att snabbt rusa ut, avfyra sin vapenlast och rusa in igen för att ladda om. Politikerna har låtit montera ner det mesta av den infrastruktur Marinen hade och som gjorde detta möjligt, så idag måste fartygen i mycket större grad kunna klara sig själva. Ska man dessutom ha förmågan att borda andra fartyg kräver det en särskild kompetens och utrustning i form av handeldvapen och snabba båtar. En RIHB med sjösättningsanordning kräver fartyg av viss storlek för det är inga vanliga gummibåtar vi pratar om. Att skicka ut en bordningsstyrka innebär också alltid en risk att den inte kommer tillbaka. Om den då måste tas ur fartygets ordinarie besättning kommer detta att inverka menligt på övriga stridsfunktioner vilket ofta glöms bort.

 

Är det någon större idé med stora fartyg i det lilla Östersjon? Stora fartyg är väl ett relativt lätt mål att upptäcka? Om inte allt skall se ut/vara stealthigt som VIsbyklassen?

Link to comment
Share on other sites

Östersjön är faktiskt större än många inser och att upptäcka fartyg är inte alltid så lätt som det kan verka. När man jämför t.ex. en robotbåt med en mindre korvett är skillnaden liten. Steget upp till stor korvett/liten fregatt är inte så stort i det avseendet. Fartyg i storlek som jagare är inte för stora men med kryssare börjar det bli lite "overkill", det var bl.a. en av anledningarna till att våra stora kryssare fick så kort livslängd hos oss trots att de var mycket potenta fartyg. De passade inte riktigt in i den försvarsdoktrin som rådde när de väl kom i tjänst. Slagkraft kan idag uppnås med små fartyg men uthålligheten och förmågan att verka ute till sjöss under längre tider kräver också större fartyg.

 

Signaturerna som är grunden för upptäckt kan hållas nere på många olika sätt, det måste inte vara så avancerade konstruktioner som Visby är ett exempel på. Ofta räcker sunt förnuft vid byggnationen så man undviker de mest uppenbara fällorna, det behöver inte alltid göras på ett så förtvivlat dyrt och komplicerat sätt. Om vi håller oss till rent optisk upptäckt är det ofta saker som färgval och mönster vid målningen som ger utslag. Det kamouflagemönster våra fartyg har är främst avsett till för att bryta konturlinjerna som ögat ser och som gör det lättare att skilja ut former från bakgrunden. En annan sak som ofta syns tydligare från luften än själva fartyget är kölvattnet och svallet som bildas, hög fart ger ofta mycket svall och därmed kölvatten som syns på långt håll. En torped- eller robotbåt på utgångsläge stillaliggande inomskärs lämnade ofta så mycket blårök från gasturbinerna att de syntes på långt håll. Även ylandet från gasturbinerna hördes långt även om det ibland kunde vara svårt att bestämma från vilken riktning ljudet kom. (Som gammal robotbåtgast vägrar jag kalla det oljud, även om jag vet många andra som anser det vara så)

 

Signaturer finns av många slag och signaturanpassning är ett mycket större begrepp än den "stealth-teknik" som många idag pratar om som om det vore den allenarådande faktorn. Signaturanpassning omfattar i mycket högre grad ett genomtänkt taktiskt uppträdande. Inte ens det mest tekniskt sett signaturanpassade fartyget blir särskilt svårt att upptäcka om man uppträder klantigt och skickar ut akustiska, optiska eller elektromagnetiska signaler i form av buller, ljus, rök, dimma eller ovanlig radiotrafik. Alla som gjort lumpen oavsett inom vilket vapenslag har väl fått lära sig vikten av ljud- och ljusdisciplin? Ljusslussar vid ingången till förläggningstälten är ett sätt, förskärmning av fartygsljus ett annat och båda är ju bara en form av signaturanpassning på samma sätt som maskering. Ett problem är bara att de här åtgärderna är så enkla och "low-tech" att de som försöker göra sig en karriär på smygteknik fnyser och rynkar på näsan åt det, men det är ändå den billigaste formen av signaturanpassning.

Edited by Björn
  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Roine Carlsson hade inte ett rätt och uppenbarligen inte du heller om du nu menar allvar och inte bara försöker vara ironisk?. Jag har sett flera exempel inom Amfibiekåren på en övertro till förmågan hos deras små snabba stridsbåtar och förslag om att hänga på dem större och kraftigare vapen. Om man inte har förmågan att insätta sådana vapen mot rätt mål, varför ska man då ha dem? I äldre tider var snabba vapenbärare med stor slagkraft något att frukta och även förlita sig på. I Flottan hade vi på den tiden våra motortorpedbåtar men teknikutvecklingen rusade ifrån dem redan på tidigt 70-tal och de ersattes först av robotbestyckade patrull- och robotbåtar och senare även korvetter med större uthållighet. Ska man kunna upprätthålla en stridsberedskap över längre tid krävs större plattformar, att ligga och dynga ute i sjölådan när havet är skrynkligt på ett litet fartyg tröttar bara ut besättningarna. Mindre plattformar hör hemma inomskärs eller kustnära och om du hade arbetat ombord några dygn i grov grov sjö på ett mindre fartyg hade du nog begripit hur tröttande det är och hur besättningens stridsvärde minskar i takt med att behovet av vila ökar.

 

Utvecklingen av vapen, sensorer och ledningssystem har gått framåt i allt snabbare takt och behovet av information för att lösa alla de uppgifter ett ytstridsfartyg har idag kräver specialister inom alla funktionerna ytstrid, luftstrid och undervattensstrid. Samtidigt ska fartygen fungera som plattformar för ren övervakning och underrättelseinhämtning. Alla dessa funktioner kräver specialister inom sina respektive fackområden. Visserligen har alla i en besättning sidouppgifter utöver sin huvudtjänst men det finns bara ett fåtal som är riktigt kompetenta inom sina respektive skrån. Man kan inte lägga på en individ alltför många specialuppgifter för då kommer spetskompetensen inte att kunna upprätthållas. ("Jack of all trades - master of none" är ett uttryck som osökt kommer upp i det sammanhanget.)

 

Ska man ha fartyg med hög förmåga att verka så behöver de också ha större besättningar, mer plats för ledningssystem, sensorer, vapen, ammunition och andra förnödenheter. Det fungerar inte längre som förr med att snabbt rusa ut, avfyra sin vapenlast och rusa in igen för att ladda om. Politikerna har låtit montera ner det mesta av den infrastruktur Marinen hade och som gjorde detta möjligt, så idag måste fartygen i mycket större grad kunna klara sig själva. Ska man dessutom ha förmågan att borda andra fartyg kräver det en särskild kompetens och utrustning i form av handeldvapen och snabba båtar. En RIHB med sjösättningsanordning kräver fartyg av viss storlek för det är inga vanliga gummibåtar vi pratar om. Att skicka ut en bordningsstyrka innebär också alltid en risk att den inte kommer tillbaka. Om den då måste tas ur fartygets ordinarie besättning kommer detta att inverka menligt på övriga stridsfunktioner vilket ofta glöms bort.

 

Som jag ser det finns amfibiekåren för att hindra en fiende från att använda vår egen skärgård, säkra våra farleder, flytta fram sensorer så nära havsbandet som möjligt och ge ännu en möjlighet att bekämpa en fiende med lätta billiga robotsystem.

 

För att klara detta behöver amfibiekåren eldunderstöd och luftvärn och för deras behov borde det räcka långt att sådana båtar är uthålligare än stridsbåtarna och det är en fördel om de kan manövrera i samma hastighet och vatten.

 

Sådana små båt borde även vara användbara som sensorbärare för att eldleda KA-robot och Archer.

 

Kan man packa in en begränsad ubåtsjaktsförmåga i en helikopter borde det vara rimligt att göra motsvarande i en liten båt, det blir inte lika rörligt som en helikopter men ändock uthålligare.

 

En sådan båt borde även räcka för att producera billig utbildningstid så vi kan få fram bättre personal till våra få hyfsat stora och dyra fartyg.

 

Den blir inte stor nog för att "slå till hårt" på egen hand, möjligtvis kan den släppa ett par lätta torpeder som ligger och lurar och enda sättet att slå till hårt är genom att leda andras eld.

 

Ute på stora havet blir det mera heroiskt än effektivt, möjligtvis skulle de kunna utföra självmordsuppdrag att låta som en Visby i radioemissionerna för att splittra fiendens uppmärksamhet samt försöka få målinformation för att andra skall kunna skjuta robot. Är man lite visionär skulle de under sådana uppdrag utanför skärgården kunna agera fjärrstyrt eller helt programmerat, sådant går att utveckla vartefter men även en enda frivillig individ gör givetvis väldigt mycket för funktionen.

 

Förnödenheter för uthållighet, RIB, förmåga till bordning och kapacitet att ta hand om skadade osv borde vara sådant som inte får plats i en liten båt men det måste gå att hitta plats för några extra uppblåsbara nödflottar.

 

Datorkapaciteten är i dag i stort sett oändlig och tar nästan ingen fysisk plats, det som tar plats är operatörsplatser, antenner och sändareffekt vilket även kräver el och kyla.

Mjukvara kostar enbart utveckling och nästan inget per använd kopia, givetvis beroende på hur man skriver avtalen och vem som äger koden, det går att ta betalt per körande kopia.

Jag ser inget principiellt hinder för att ha samma system i Visby och en liten billig patrullbåt men att man i patrullbåten har färre operatörsplatser, klarar färre roller och har mindre uteffekt på radarn.

 

Lvkv 90 har sju mans besättning, Hkp 4 vid ubåtsjakt hade fem, Stridsbåt 90 har tre mans besättning, patrullbåten kaparen hade 22.

Om det krävs tre för att över huvud taget få en båt att röra på sig, fem för att sköta en LV förmåga och samverkan med folk på marken och tre för att jaga ubåt blir det 11 pers om man saknar uthållighet, dubbla det och det blir 22, kul sinkadus.

 

Stridsbåt 90 är på 20 ton, 0,8 m djupgående och ca 40 knops fart.

 

Kaparen 180 ton, 1,7 m djupgående och 32 knop.

Drar man ner från 57 till 40 mm kanon, lastar av Rbs-12, ubåtsgranatkastare och sjunkbomber men lastar på lätta torpeder och en större radar kan man kanske komma ner i rimlig storlek? Månne det t.o.m. finns plats för några Umkhonto?

 

Sedan kanske ersättaren till Stridsbåt 90 när den går ur tiden blir lite större för att bättre utnyttja den begränsade personalen, minska beroendet av separata underhållsfartyg och kunna ta med mer eldunderstöd?

 

Givetvis är jag ute och cyklar men hur mycket vinglar det?

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Finns det verkligen ingen som vill diskutera eller kommentera specifikt de senaste drastiska omändringarna i marinens materielplan? Det handlar alltså om att anskaffningen av de två nya ytstridsfartygen som skulle ha levererats 2021 resp. 2023 nu planeras att skjutas på en oviss framtid, och att man i stället tänker ge HMS Gävle och HMS Sundsvall en utökad halvtidsmodernisering så att de ska kunna vara kvar i tjänst minst intill 2022-23, kanske t.o.m. intill 2025 eller längre. Det var ju tidigare meningen att de skulle få en halvtidsmodernisering "med reducerad ambition". Från början så skulle de faktiskt ha fått en HTM runt 2006/07, men den har sedan dess skjutits upp flera ggr av olika orsaker. Fartygen kommer nu att få nytt ledningssystem, nytt artillerisystem, nytt navigeringssystem, sjömålsrobot- och torpedsystem uppgraderas, och de kommer utrustningsmässigt att vara väldigt lika Visbykorvetterna.

 

Allvarligt att de nya fartygen verkar bli försenade, men det var väl närmast väntat efter alla rapporter om svarta hål i budgeten och ofinancierade nya Gripenplan. Att satsa på att hålla GVL och SVL i tjänst så länge som möjligt blir ju då enda alternativet i detta läge, om man nu inte ska gå ner till bara fem Visbykorvetter på linje för framtiden.

 

Ytterligare drastiska omändringar i materielplanen är att man nu återigen planerar att bara anskaffa ett nytt stödfartyg (och då bara ett rent stödfartyg, dvs. inget kombinerat lednings-/amfibie-/stödfartyg typ L 10 som tidigare planerats). Som ersättning för det andra planerar man nu att ge HMS Carlskrona en livstidsförlängning så att hon ska kunna fungera som stödfartyg i minst 10 år efteråt, troligen minst intill 2028 (hon skulle enligt tidigare planer ha tagits ur tjänst ca 2018). Det är tveksamt om hon, efter ombyggnaderna och livstidsförlängningen, fortfarande kommer att kunna klassas som ett "patrol ship" med ett "P" i bogbeteckningen, då man redan har tagit bort 57 mm pjäsen typ 7102 förut och inte avser att ersätta den.

 

Man kan undra om man verkligen inte kan utnyttja utrymmet som lämnats efter 57 mm pjäsen på fördäcket. Det finns ju oanvända 40 mm reservpjäser av typen Mk2 i förråd. Varför inte montera en tredje sådan 40 mm pjäs i stället för 57:an, så att CKR åtminstone får en jämförbar bestyckning med gamla Älvsborg/Visborg? Eller inrätta en reservlandningsplats för helikopter alt. möjlighet att stuva en extra helikopter?

 

/Per

Edited by Perman
Link to comment
Share on other sites

Roine Carlsson hade inte ett rätt och uppenbarligen inte du heller om du nu menar allvar och inte bara försöker vara ironisk?.

Jo, jag var i högsta grad ironisk. Kanske skulle lagt till en smiley.

Som så vanligt är så upplever jag att många mållåser på specifika typer/klasser och glömmer bort det viktiga: "vad ska vi klara av".

En flotta (eller "Marin") som klarar både övervakning och strid i 3D i både skärgård och högsjö vore lämpligt, oavsett storlek på båtarna.

 

Roine var ett Glockrent exempel på hur politiker kan sköta sitt jobb så satans illa, men ändå få äckligt bra betalt.

Link to comment
Share on other sites

  • 5 months later...

Har svårt att se att det blir något annat än att det slutar men ett eller kanske mer troligt inget fartyg alls...

 

Skulle det motförmodan bli ett så lär fartyget klara av en jävla massa saker till 25% men inget till 100%....bitter? Ja kanske..

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...