Eldning i tält med tältspis.

[Dies irae]

Jag läste på ett annat forum att kronans modeller skulle vara en Gengaskamin

Följande skrev trådskaparen

1: Man eldar tills man får en glödbädd i botten

2:fyller den sedan med ved

3: Man stänger primär luftintag på locket till några mm

4: man öppnar sekundär luftintag i botten på kamin ( den tänder )

5: justerar sekundär ventil efter önskad tält temp

Detta skulle ge bättre verkningsgrad.

Är det någon som sitter på kunskap hur man "skall" elda..??

Efter alla år som eldvakt kanske man kan lära sig något nytt:-)

Edited October 17, 2013 by henke
Titel och taggar

[Chaplain]

Har aldrig hört talas om detta, och för en gammal scouträv låter det som det finns betydande risk för gengasförgiftning. Jag skulle inte rekomendera det i alla fall. Har hört att det funnits speciella gengaskaminer dock.

Har igentligen inget på fötterna, men vill infoga mina 5 öre

[903Lew]

Gengaskamin är gengaskamin. Vanlig kamin är vanlig kamin. Hade kronan utrustat oss med gengaskaminer hade de kallats "Kamin, Gengas/K", "GengaskaminXX/mT" eller motsvarande.

[Dasher]

Såvitt jag vet finns det fyra olika modeller. Två av dem är Tältspis m/39 och Tältspis m/44. Vad de sista två heter minns jag inte, jag ska försöka att ta reda på det. De är fem totalt, och de kvarvarande tre heter så mycket som Tältspis m/63, Tältspis m/75 och Tältspis m/76.

 

Ur SoldR Mtrl 1963:

 

Vid eldning i tältspisen iakttas följande:

 

Spisen är konstruerad för omvänd förbränning. Förbränningsgaserna passerar före inträdet i rökgången genom glödskiktet, där de hettas upp och förbrinner i det närmaste fullständigt. Glödskiktet tjänstgör sålunda som gnistfilter. När tillräckligt lager glöd bildats, minskas alltså gnistbildningen.

För att gnistbildning och därmed risk för sönderbrända tält skall undvikas, är det av största betydelse, att följande förhållningsregler för eldningen noga följs av varje soldat.

 

Kontrollera att gnistsläckaren är fastsatt på rökröret.

Se till, då elds görs upp i spisen, att tändningen sker i bottnen.

Elda till en börja med svagt drag tills ett glödskikt bildats på spisbottnen.

Låt aldrig tändingsluckan och askugnen stå öppna när eldning pågår.

Reglera draget uteslutande med påfyllningslockets rosettventil blir draget för starkt, skall ventilen stängas.

Se till att spisen, när det eldas i den, är helt fylld med bränsle.

Om särskild tändingslucka finnas nedtill på spisen, får luckan användas endast vid tänding. Öppnas den eller askluckan under pågående eldning, blir draget för starkt. Förbränningen kommer då att ske i rökröret. Värmen blir ej högre, däremot ökar gnistbildningen. I allmänhet bildas helt litet aska, varför askluckan sällan behöver öppnas.

Vid eldningen början fylls spisen så småningom med ved. Denna, som bör vara finkluven, bör ej läggas i kors. Om spisen under pågående eldning är fylld med bränsle, torkar detta undan för undan

och lämpligt drag erhålls.

 

Det är vad som står för Tältspis m/39, vars spis är rörformad.

 

 

Vid eldning i tältspisen iakttas följande.

 

Till en början läggs endast några torra, mindre vedträn på rosten. De tänds med lämpligt tändvirke (t e näverbitar eller tyrved). Därefter får fyren ta sig, varunder spislocket skall vara avtaget. Samtidigt bör tälthyddans fönster (ventilationslucka) vara öppet, så att rök vädras ut. Till en början brinner fyren med tillförsel av luft underifrån, varvid luften strömmar in i eldstaden genom hålen på ytter- och innermantelns nedre del. Sedan fyren tagit sig, börjar emellertid rökgaserna istället för att stiga uppåt att dras ned genom fyren, dvs fyren har vänt och brinner med tillförsel av luft uppifrån - s k omvänd förbränning. Är fyren god, fylls hela eldstadsrummet med bränsle, som emellertid inte får packas ihop utan bör läggas med något mellanrum. Spislocket kan nu läggas på.

 

Vid den omvända förbränningen leds förbränningsgaserna genom rosten ned i gasförbränningsrummet och därifrån genom inloppsröret in i cyklonen. I denna tvingas förbränningsgaserna på grund av inloppsrörets inriktning att längs mantelväggen och den i cyklonen befintliga gnistskärmen svepa runt efter cyklonväggens inre yta. I cyklonen efterbränns brännbara gaser och medföljande glöd samtidigt som gnistor smulas sönder och släcks mot cyklonens mantelvägg. Kvarblivande aska faller ned genom cyklonens botten och samlas upp i askkoppen, medan kvarvarande, huvudsakligen icke brännbara gaser avgår genom cyklonens utloppsrör och rörkrören ut i fira luften.

 

Och det är vad som står för Tältspis m/44, som ser ut som ett rätblock med rundade hörn, och ett lock man kan lyfta av.

 

Med reservation för stavfel, och på att eldningsförfarandet kanske har ändrats sen '63.

 

Jag återkommer med de sista två när jag kommit på vilket reglemente de dyker upp i, och var jag har det någonstans.

Det tog inte så lång tid. SoldR Mtrl 1983 beskriver fem olika tältspisar (inte fyra som jag först trodde).

 

Här lyder eldningsanvisningarna för Tältspis m/63:

Det går lättare att tända om rökrören först värms upp med något lättantändligt material som papper, näver e d, som förs så lång bak i spisens botten som möjligt. Vid tändningen bör askluckan vara öppen

När det blivit drag genom rökrören lägger man på stickor och vedpinnar. Spisen eldas sedan bäst med omkring 0,25 m långa vedträn. Packa inte veden och skjut inte in annat än glöd under mellanväggen i spisens botten. Om alltför finhuggen ved packas i spisen, ökar rökbildningen ur skorstenen.

Askluckan, som vid eldning hålls stängd, öppnas vid behov - vanligen någon gång per timme. Draget regleras genom rosettventilen i påfyllningslocket.

Spisen tål att eldas rödvarm utan att skadas.

Vid kokning används spisens kokhäll.

I hällen finns hål, som kokkärlen kan hängas i runt spisen för värmning eller varmhållning.

 

Det är den Tältspis som jag antar att ni syftar på, och som jag själv använt mest. Den beskrivs väl bäst som en "tillplattad kon", eller en trapezoid med djup, om man för sig med såna ord.

Om det av någon anledning finns intresse att veta hur man ska göra med de fyra andra spisarna enligt SoldR Mtrl 1983 får ni säga till.

Edited February 23, 2012 by Dasher

[Dies irae]

tackar

[Rickard N]

Spännande läsning faktiskt, min erfarenhet är att den där askluckan i modell 63 måste vara öppen över tiden för att det inte skall slockna. Den fyrkantiga varianten med cyklon var ganska stökig att hålla bra fart i de få gånger vi fick ut en sådan.

[Gunnar]

Jag har några frågor om tältspis m/76, men ger först lite bakgrund:

 

Jag är sedan några veckor tillbaks lycklig ägare av tält, patrull 8, 1 st med tillhörande spis, tält, m/76, 1 st, och har sovit 2 nätter solo i tältet med hund, fågel, 1 st.

 

Min målsättning är att använda tältet och kaminen så att jag bär dem högst 100 meter från bilden, för övernattning främst under den snölösa årstiden. Vikten spelar alltså en underordnad roll.

 

Jag sover i sovsäck utan eld i kaminen, men vill kunna värma mig, koka varm dryck och mat och torka kläderna. Jag modifierar tältet och kaminen utfrån den här målsättningen.

 

Jag köpte grisen i säcken, så att jag öppnade tältpåsen första gången ute i skogen i ändan av en lång och eländig skogsbilväg. Tältet verkade oanvänt. Tur nog hade jag haft på känn att tältet eventuellt kan sakna snören, så jag hade köpt lite lämpligt snöre så att det räckte precis. Det fanns inte ett enda snöre i säcken, så det blev till att kapa till och binda snören medan skymningen tätnade.

 

Att tältpinnar saknades viste jag, så jag hade köpt en halv låda kraftig järnspik (typ rostande) som funkade bra.

 

Den tidigare ägaren hade fixat till snygga 70 cm tältkäppar av butiksköpta gatukvastsskaft. Dem hade jag slipat hemma så att alla ändor var avrundade. Mittstången på 140 cm (om jag minns rätt) och stången för dörröppningen var tudelade med en järmholk i skarven. Jag planerar att höja tältet med säg 70 cm, eventuellt så att jag får luftströmning ovanför sov- och sitthöjd, som i en kåta eller teepee med innertält/daggduk. Eftersom också mittstången då måste höjas så skall jag samtidigt göra den justerbar. Eventuellt delar jag upp hela tältet i två halvor så det kan användas som två vindskydd.

 

Kaminen hade jag gått igenom hemma. Den var i kondition bättre begagnad men inte utbränd.

Jag rensade ut lite slagg och fixade till ask/dragluckan som hade stukats så mycket att den kärvade. Nu glider den som en ängel. Den ena av de utvikbara tassarna kärvar den också och verkar svåråtgärdad, stålet på fjädern tycks ha ätit sig igenom det lite mjukare röret på nåt sätt.

 

Med tanke på att senare kunna höja tältet köpte jag en stum avgasrör som går att passa in mellan (var det nu) tredje och fjärde skorstenssektionen. Det går att sätta in flera sektioner av samma format ovanpå varann. De är dock tunga, och inte rostfria.

 

Gnistsläckare ovanpå röret saknades så jag konstruerade två:

 

a) Modell invecklad med rostfri regnhatt som var en upp-och-nervänd rund rostfri burk från IKEA, med genomskinligt skruvlock (som jag slängde) och magnet i bottnen. Magneten är fastlimmad och limmet lossnar då man värmer burken försiktigt. Sedan fick burken tre ben av rostfritt plattjärn och ett nät som inte var rostfritt. Benen var så långa att de kunde stickas in på insidan av den översta skorstenssektionen. Nätet var relativt, men inte hopplöst finmaskigt. Trodde jag.

 

b) Modell enkel som jag formade och stukade till enbart av samma nät som i modell a, och som fästes på det översta rörröret med en utvärtes rostfri slangklämma.

 

Jag hade tillgång enbart till fet och fuktig tjärved som jag gjorde smp pinnar och bitar av. På mindre ä en halvtimme hade nätet på gnistsläckare modell a sotat igen totalt så att all rök kom in i tältet. Fick slaka några av tältlinorna och lyfta av gnistsläckaren helt och köra resten av tiden utan gnistsläckare. Eftersom modell b hade samma nät röknade jag ut att det inte var värt att ens prova den modellen, resultatet hade varit det samma.

 

Koklådan saknades, men locket fanns kvar. Har på känn att ett s.k. gastronorm-kärl i format G9 kunde passa öppningen, men har inte ännu provat. Jag bucklade till en "snuskburk" så att den går halvvägs ner i hålet, men provade aldrig den lösningen. Dessutom konstuerade jag en kedja med krok så att man kan hänga en snuskburk på kok på kaminens sida. Kroken är formad så att man kommer åt att lyfta upp det heta kärlet i bygeln med knivryggen eller med spiskroken (mera om det verktyget nedan).

 

Det visade sig svårt att placera ett kokkärl ovanpå locket p.g.a. de två "öronen" på locket. Det kunde räcka med en enda bygel att lyfta det fyrkantiga locket med.

 

Den hittills kraftigaste modifikationen på kaminen består av ett nedfällbart och löstagbart rostfritt sidobord i nivå med kaminens toppyta. Bordet har en stödfot som har ett (rostfritt, vad annars...) fäste nertill på kaminen. Detaljen fungerar fint och underlättar kokbestyren stort; nu är det möjligt att ha en kastrull eller "snuskburk" stående på sidobordet i lämplig värme.

 

Jag hade svårt att inse hur den U-formade bygeln ovanpå den halvmånsformade kaminluckan upptill på kaminen var tänkt att fungera. Med en bult skruvade jag en ca 7cm stump av rostfritt rör i bygelm så att den sticker ut nåhra centimeter utanför luckans kant. Nu är det lätta att öppna luckan med en vedpinne eller med askrakan/spiskroken (se nedan).

 

Jag konstruerade två verktyg för kaminen:

 

1) En sotviska med avskruvbart verktyg. Viskan är butiksköpt, skaftet är ett rostfritt rör, viskans skruvas i en gänga som består av en hårdlödd mutter. Viskan är dimensionerad efter den klenaste rörsektionen.

 

2) En askraka/spiskrok/eldgaffel av ett rostfritt rör som jag hamrade platt i ena ändan Den platta delen är bockad så att det går fint att skrapa aska ur asklådan, men också att lyfta kärl med kokande innehåll. Mycket funktionell.

 

Tältet är förpackad i en 100 liters ryggsäck, kaminen med alla delar och tillbehör i en ca 70 liters ryggsäck. Det blir alltså två stora kollin med färdig bäranordning. Har man torr ved sig blir det ett kolli till.

 

NU KOMMER FRÅGORNA:

 

1) Tältspis m/76 har ett invärtes rör vars övre mynning är belägen baktill på kaminen lite under rökrörets rot. Nedre mynningen finns under kaminen. Innan jag köpte kaminen hade jag tittat på bilder och utgick från att det handlade om ett system för sekundärluft. Nu visade det sig att röret inte har någon som helst förbindelse med kaminens brännkammare, det är ett helt rör, utan några hål, som bara går igenom brännkammaren. Vad i fridens namn är den tilltänkta funktionen för det här röret?

 

2) Hur är tältspis m/76 tänkt att fungera då det gäller primär och sekundär förbränningsluft? I vilket läge skall askluckan/nedre (primär?)luftintaget vara inställt? Hur har konstruktören tänkt sig att det halvmånsformade locket skall funka, skall det vara helt stängt eller skall man ha det på glänt då kaminen är igång för att släppa in sekundärluft? Varför har det halmånsformade locket då bara två lägen, öppet och stängt?

 

3) T.ex. på Höglandskompaniets bilder kan man se en "kaffeburk", kanske nåt slags gnistsläckare. Skall den sitta vid rökrörsroten som något slags cyklonbrännare? Har den i så fall ett intag för sekundärluft? Eller är det rentav en katalysator där sot bränns upp vid en lägre temperatur så att det uppstår mindre av räk och gnistor? Eller skall burken kanske sitta höst uppe på skorstenen?

 

4) Har någon erfarenhet av eller tankar om att modifiera tältspis m/76 genom att konstuera ett eller flera justerbara sekundärluftsintag, så att rökgaserna kan ges mera syre innan den åker upp i skorstenen?

 

För övrigt, appropå kamintält, hälsningar från Paikanselkä i Salla, Finland, där den svenska frivilligkåren hade sina ställningar under finska Vinterkriget.