Jump to content
Sign in to follow this  
J.K Nilsson

Hur lära ut vikten av vapenvård?

Recommended Posts

Så, då tar jag klivet ut på djupt vatten.

 

Min erfarenhet av vapenvård AK5 är att soldaten självmant gör riktig vapenvård om man tar ut dom på en riktig skjutning så att vapnet blir rejält grisigt och dom råkar ut för eldavbrott. Efter att plutonen fått ett knippe eldavbrott så gör grupperna självmant vapenvård med lämpliga intervall.

 

Rätt eller fel metod att lära ut vapenvård?

 

J.K Nilsson

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det borde ju finnas tillförlitlig statestik på hur många patroner som kan avfyras i olika miljöförhållanden innan man bör få eldavbrott.

 

Personligen har jag aldrig skjutit så mycket med en AK5 så jag uppnått den gränsen och inte kan jag på rak arm säga någon som lyckats med det.

Jag ska ju säga att strid inte var min huvudsakliga uppgift under GU'n, så det kanske bara var en fråga om brist på mängd am.

 

AK4'or har jag sett en del som inte vårdats på ett år eller så, med en hyfsat frekvent användning, som inte gett upp.

Dock var det ju inte det vapensystemet som du frågade om.

 

 

Utan att ha torrt på fötterna gällandes hur den typen av slitage kan öka risken för andra typer av skador på vapen (och i förlängningen på person), skulle jag själv avstå.

Det skulle ju inte vara kul att stå med mössan i handen och "Jo jag tänkte så här...."

Pedagogiken luktar lite ful-disel och billig vodka i min snok, men det kanske bara är en fråga om okunskap från min sida.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag slapp ju vara det elake Fänriken/Löjtnanten/Serganten, what ever, som försöker banka in vett i skallarna hos oförstående. Lite egenförvärvad kunskap sitter som en fläskläpp när det gäller förstånd.

 

J.K Nilsson

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag slapp ju vara det elake Fänriken/Löjtnanten/Serganten, what ever, som försöker banka in vett i skallarna hos oförstående. Lite egenförvärvad kunskap sitter som en fläskläpp när det gäller förstånd.

 

J.K Nilsson

Själv tycker jag att det kan vara skönt att dra nytta av andras misstag och lärdomar för att kunna skruva upp min egen utvecklingskurva lite snabbare.

 

Vapenhantering i alla dess former tycker jag skall regleras i så stora drag att funktionalitet, effekt och säkerhet ligger så nära max det bara går hela tiden vilket uppnås snabbast och säkrast genom utbildning. Som utbildare kan man använda olika pedagogiska knep för att få folk att förstå vikten av vad man lär ut, en av de långsammaste och osäkra metoderna är att låta folk lära sig genom sina egna misstag...

Jag håller med om att självupplevda erfarenheter ger stor effekt på inlärning, men jag undrar hur svårt det ska behöva vara att lära ut hur pass man skall vårda sitt/sina vapen?

Är det ett stort problem idag? Jag upplever att synen på vapenvård skiftat lite sedan tidigt 90-tal då soldater stog i motortvätten och använde stålull för att hoppas på att klara nattliga visitationer av pistonghuvuden mm.mm.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Sen finns väl aspekten ekonomi och miljö också.

 

¤ Vad är kostnaden för en pluton att skjuta den mängden am som krävs för att uppnå den nivån av smutsiga vapen?

Går det att få ut mer för dom kronorna?

 

¤ Finns skjutbana/-fält motsvarande som tillåter den typen av skjutning inom sina kvoter för antal avlossade skott?

 

Som sagt har jag inte koll på hur många ptr man måste avfyra innan man når nivån där man bör få eldavbrott.

Någon som har koll?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag förstår faktiskt inte riktigt frågan i första inlägget. Vill du veta om det är rimligt att inte vårda vapen förrän du fått eldavbrott, eller är det något annat du vill veta?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag förstår faktiskt inte riktigt frågan i första inlägget. Vill du veta om det är rimligt att inte vårda vapen förrän du fått eldavbrott, eller är det något annat du vill veta?

Efter att ha surfat runt på forumet ett tag ställer jag mig också lite frågande till trådstarten....

 

Men jag är säker på att JK kommer att förtydliga sin frågeställning.

Share this post


Link to post
Share on other sites

@Rickard N

Det kanske kan härledas till detta inlägg :lala:

 

När det sen gäller frågeställningen: VAPENVÅRD ÄR VIKTIGT! På tok för viktigt för att överlåtas åt enskild människa. Det är också ytterligare ett bra tillfälle att trycka in och förstärka de militära dygderna disciplin och ansvar i enskild soldats medvetande.

 

Krigsmakten och senare även Försvarsmakten har haft en lång tradition av helt underbara personliga eldhandvapen. Mausern som höll i ett sekel, K-pist m/45 som höll mer än ett halvt sekel, Ak 4 som är en ytterst väl fungerande och stryktålig maskin, samt Ak 5 som har en hel del likheter med Kalashnikovs mästerverk. Ge en soldat någon av ovan nämnda prylar, en tryckluftsspruta samt en dunk CLP och denna kommer att leva lyckligt i ett år.

 

Problemen uppstår när vi ger soldaterna i fråga sin befattningsutbildning. Plötsligt får dom en Ksp 58/90, ett granatgevär, ett stridsfordon eller något annat som faktiskt kräver underhåll och engagemang. Har dessa då inte fått förståelse för vård och disciplinen att genomföra denna, då har vi problem. Enskild soldat har en pryl som inte fungerar och han blir ledsen. Hans grupp blir också ledsna för att dom måste gå istället för att åka, dom saknar eldkraft osv. Deras plutonschef kommer också att bli ledsen då han måste gå till kompanichefen och förklara "Sorry kaparn, men vi har begränsningar" och alla vet vi ju hur det går när kompanichefen är ledsen...

 

Så inledningsvis så gäller det att vårda under handledning och med krav. Detta hjälper även till att förstärka kunskaperna om vapnet i fråga. "Ni har inte vårdat pistonghuvudet, omvisitation om fem minuter", "Vad är detta? Varför sitter det fast en hel tallplantering i din bakre låsbult?"

 

Därefter så kan ansvarigt befäl och gruppchefen beordra daglig tillsyn, dom vet vad de ska leta efter och soldaterna börjar få insikter om vad som krävs för att vapnet ska fungera.

 

Slutligen så räcker det med att fråga om sakerna vårdats och göra några enstaka stickprover.

 

Lustigt nog så blev det här nästan i orderform, men det är nog lite så, för som befäl och chef så ska du vara beredd att slå ner som en fiskgjuse i en damm med småfisk när vården börjar brista. För det kommer den att göra, oavsett om det är salta hemvärnsgubbar, anställda soldater eller snärtiga KB-elever. Och ja, jag fick lära mig den hårda vägen att jag inte ens kan lita på kollegorna...

 

Som "alla vet" är ju våra vapen funktionssäkra och näst intill oförstörbara. Dom tål att det slarvas. Men det gör inte fordon, sambandssystem och understödsvapen. Så bristande vapenvård är ett symptom på slarv, bristande disciplin och noggrannhet. Det kan också vara första tecknet på att något är ruttet inom plutonen vilket kräver en handpåläggning.

 

Så nej, vård är inget som skall läras ut under premissen "Learning by burning". Men efter hand så minskar behovet av att näst intill rituellt visitera och underkänna vården. Vad jag och FM anser om nivån på vapenvården tycker jag är väldigt tydligt i min gamla Bor-CAP-tråd.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Sen finns väl aspekten ekonomi och miljö också.

 

¤ Vad är kostnaden för en pluton att skjuta den mängden am som krävs för att uppnå den nivån av smutsiga vapen?

Går det att få ut mer för dom kronorna?

 

¤ Finns skjutbana/-fält motsvarande som tillåter den typen av skjutning inom sina kvoter för antal avlossade skott?

 

Som sagt har jag inte koll på hur många ptr man måste avfyra innan man når nivån där man bör få eldavbrott.

Någon som har koll?

En normal skjutning i ramen för grupps strid över ett par dagar räckte gott. Jag upplever att det inte krävs så mycket skjutning innan det blir för skitiga vapen.

 

J.K Nilsson

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag förstår faktiskt inte riktigt frågan i första inlägget. Vill du veta om det är rimligt att inte vårda vapen förrän du fått eldavbrott, eller är det något annat du vill veta?

Är det rimlig pedagogik att tillämpa? Jag upplever det som funktionellt, grupperna vårdade vapnen i god tid så att de upplevda eldavbrotten inte upprepades.

 

J.K Nilsson

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag tror inte att den övertydligheten krävs. Det räcker i de flesta fall med att göra klart för soldaten vad verkligheten innebär, dvs funkar inte ditt vapen dör du. Den soldat som ändå slarvar får man skicka för den har för dåligt omdöme.

 

Funkar det?

Ja, för tusan. Jag har fått förmånen att uppleva det många många gånger.

 

Det var skillnad förr när soldater pliktades in och många tog lätt på uppgiften. Idag vill soldaten vara duktig och vet att han kommer att kunna behöva använda järnet på riktigt.

 

/K

Share this post


Link to post
Share on other sites

@Rickard N

Det kanske kan härledas till detta inlägg :lala:

:-P

 

När det sen gäller frågeställningen: VAPENVÅRD ÄR VIKTIGT! På tok för viktigt för att överlåtas åt enskild människa. Det är också ytterligare ett bra tillfälle att trycka in och förstärka de militära dygderna disciplin och ansvar i enskild soldats medvetande.

Det var i grupperna som soldaterna tog åt sig av vad som hände och genomförde vården då tid för det fanns.

 

Så inledningsvis så gäller det att vårda under handledning och med krav. Detta hjälper även till att förstärka kunskaperna om vapnet i fråga. "Ni har inte vårdat pistonghuvudet, omvisitation om fem minuter", "Vad är detta? Varför sitter det fast en hel tallplantering i din bakre låsbult?"

En isärtagning och förevisa hur en vårdomgång går till räckte gott och väl.

 

Därefter så kan ansvarigt befäl och gruppchefen beordra daglig tillsyn, dom vet vad de ska leta efter och soldaterna börjar få insikter om vad som krävs för att vapnet ska fungera.

Och det är det som var så fantastiskt, Gruppchefen "in command" tog på eget bevåg och genomförde vapenvård med sin grupp utan att det knotades eller lökades ur. Soldaterna visste att de skulle misslyckas med genomföranden om de hade skitiga vapen

 

Slutligen så räcker det med att fråga om sakerna vårdats och göra några enstaka stickprover.

Och det här steget nåddes fortare än med gemensama, beordrade vapenvårder med hårda visitationer.

 

Och ja, jag fick lära mig den hårda vägen att jag inte ens kan lita på kollegorna...

För lite eller för mycket ansvar i förhållande till förståndet?

 

J.K Nilsson

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag förstår faktiskt inte riktigt frågan i första inlägget. Vill du veta om det är rimligt att inte vårda vapen förrän du fått eldavbrott, eller är det något annat du vill veta?

Är det rimlig pedagogik att tillämpa? Jag upplever det som funktionellt, grupperna vårdade vapnen i god tid så att de upplevda eldavbrotten inte upprepades.

 

J.K Nilsson

Är det funktionellt att boka upp skjutpass där man skjuter tills vapnen blir obrukbara?

Jag tror att en modern chef kan utbilda sitt förband eller enhet till förståelse och förmåga att hålla sin utrustning i funktionsdugligt skick utan sådana "prova på övningar", ha lite förtroende för dina kollegor......

Share this post


Link to post
Share on other sites

Är det funktionellt att boka upp skjutpass där man skjuter tills vapnen blir obrukbara?

Jag tror att en modern chef kan utbilda sitt förband eller enhet till förståelse och förmåga att hålla sin utrustning i funktionsdugligt skick utan sådana "prova på övningar", ha lite förtroende för dina kollegor......

I de fall jag fått leda skjutningar så inte har schemat varit så späckat att det skulle vara ett hinder och dessutom så är fippel och eldavbrott en realitet utan överdådigt skita vapen. Det uppstår inte eldavbrott hos samtliga så att momentet blir värdelöst utan det kryddar förståelsen för strid.

 

Efter ett moment så är det utvärdering och tid för återfyllning samt förberedelser för nästa genomförande så jag upplever inte att det tar tid så det stör.

 

Strid utan eldavbrott, fippel eller skadade är inte strid, det är eldexercis.

 

J.K Nilsson

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag skulle vilja dra en parallell till hur det fungerar med vård inom Hemvärnet (med reservation för "lokal variation"). Jag upplever att folk generellt vårdar sina tjänstevapen efter samvete och behov. Det finns säkert folk som vårdar dåligt, får eldavbrott och inte ser kopplingen, men de är nog relativt få.

 

Den dag hemvärnsbefäl kör GU-mässiga kn*llputsvisitationer på ak 4 B, då lär nog folk ställa sig i kö för att lämna in...

Share this post


Link to post
Share on other sites

Håller med J.K:

 

1. Det krävs inte jättemycket skjutning för att folk ska börja få eldavbrott, det räcker som J.K nämner med en-två dagar med gruppsstrid för att det ska börja komma. Om man då är ute en vecka så är det 3-4 dagar där soldaterna måste se till att hålla en hyffsad nivå på vapenvården på egen hand.

2. Det finns inget bättre sätt att lära sig än genom egna misstag. Är du dessutom i situationen att du vill vara en duktig soldat så vill man inte få eldavbrott pga ett skitigt vapen.

3. Man måste öva med att få eldavbrott, skadade, bli omfattad mm för att faktiskt lära sig något om strid. Växelvis framåt utan detta är ju inte så jävla komplicerat.

 

 

Blir lite fascinerad över vissa av svaren i tråden. Det låter som att det finns ett gäng som aldrig har fått eldavbrott?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Sign in to follow this  



  • Similar Content

    • By Källberg
      Såg på P7's instagram en för mig ny variant av bajonett monterad på en ak5c. 
       
      Ser ut som en modifierad ak4 bajonett med ett nytt lås som monteras på ak5ans handskydd. Parerstången ser även ut att vara annorlunda för att passa flamdämparen. 
       
      Någon som vet något?

    • By Recon
      Nyligen la Spuhr upp detta på facebook vilket verkar intressant om det är FM som köper in dom.
       
      Ogillar att sprida rykten men hörde en diskussion att AK4 möjligtvis ska göra en återkomst som skarpskyttevapen i FM. Enligt mig behövs då förutom ny kolv ett nytt handskydd, benstöd, avtryckare och inte minst optik. Misstänker att det utvärderas som alternativ till nytt skarpskyttesystem men om någon har mer info skulle det uppskattas.
       

    • By employed
      Lite sent i dessa internettider.
       
      http://www.thefirearmblog.com/blog/2018/02/14/swedish-army-buys-aimpoint-compm5-mps3-red-dot-sights/
       
      Nu väntar vi bara på vilket karbin den ska sitta på =)
       
    • By RayTheMan
      På SVT:s sajt kan man se ett videoklipp om Aurora 17, innan man startar videon så ser man en bild på vad jag antar är ÖB:s personskydd i m90 uniform och håller i en HK416 och ``inte!!´´ en LWRCI IC M6! https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/ob-om-aurora-det-overtraffar-mina-forvantningar (jag lägger inte upp bilden!)
       
      Har någon nån mer information om detta? är det under test? finns det inom någon/några förband?
×
×
  • Create New...