COTS vs. Spec-lösning, det Japanska fallet.

[903Lew]

Japan Security Watch har en väldigt enkel sammanställning hur mycket en japansk pryl kostar jämfört med en amerikansk motsvarighet. För de av er som inte känner till det har Japan länge haft en liknande policy som den svenska: att köpa inhemskt dels för att få produkter som passar (enligt uppgift ska japanska förare ha haft svårt att nå kopplingen i de M48 de fick av amrisarna, Västerländska AKs från femtiotalet [M14, FAL, G3] ska ha kolvar som i standardutförande är för långa för japaner osv.) och dels för att likt Sverige kunna upprusta i händelse av fekalier i ventilationen.

 

Nu är jämförelsen inte heltäckande och frågan är exakt hur mycket man kan jämföra rakt av (Japan har som sagt valt att utveckla helt egna eldhandvapen och saker som stridsflygplan har de valt att producera på licens) men likväl är det rätt roligt att se hur dyrt det kan vara att bygga allt själv. Intressant är även att göra tankeexperimentet om ett japanskt JAS-projekt, mig veterligen sade den dåtida kalkylen att det om det skulle byggas 200+ flygplan skulle projektet vara det billigaste alternativet för FM (synergieffekter borträknade). Visst innebär sedan egen produktion arbetstillfällen, men är verkligen den där inkomst- och vinstskatten värt påslaget Yoshi, Takahasi och Akiko får lägga ut?

 

We can see from the table that the approximate estimated cost of a domestically produced item is generally 70% more expensive for Japan than comparable (or arguably better) products in the US. Items made under license (from US companies) generally cost 180% more than if bought by the US. While it is impossible to tell for sure how much of a premium Japan is paying simply from the items above (which might have been cherry-picked to demonstrate the disparity), they do indicate a pattern.

 

The US, the world leader in defense technology and production, has many more economies of scale than Japan. For the US, domestically-made products make not only strategic sense, but economic sense too. With so much capital invested in the production of defense products, the US benefits heavily from economies of scale that Japan just cannot compete with. Plus, many US-produced defense solutions will go on to be sold to third-nations, spreading the costs to the developer and adding to the research and development funds. The same cannot be said for Japan.

 

 

[sedan låter jag det vara osagt om Amrisarna hade sålt vapnen billigare eller dyrare än de köper det själva.]

Edited March 10, 2011 by 903Lew

[Emil]

Det främsta som gör att jämförelsen inte blir heltäckande är väl att Japanerna inte exporterar någon av deras produkter och får på så sätt inte in någon vinst på produktion som kunde sänka kostnaden per producerad enhet (även om det blir svårt att konkurrera med Amrisarna). Här i Sverige som du vill jämföra med exporterar vi ju inhemska produktioner till andra nationer vilket kan påverka kostnaden för skattebetalarna att driva på utvecklingen.

 

Sen kan ju vara värt att notera att både Sverige och Japan har ju en välutvecklad högteknologisk industrisektor så att ha en egen försvarsindustri kanske stimulerar utvecklingen i den civila industrin?

 

 

[Pal]

Historiskt har det alltid funnits en mycket stor skillnad på japansk ingenjörskonst och svensk. Japanska ingenjörer är helt överlägsna på att förfina och förädla något till fullständig perfektion. Men svenska ingenjörer har i sin tur alltid varit fullständigt överlägsna de japanska på att med kreativitet och uppfinningsrikedom utveckla helt nya koncept och teknikområden.

 

Inom ingenjörskonsten är dessa två olika fält vitt skilda faktiskt. Iterativ förfining till perfektion är en sak och nytänkande uppfinningsrikedom en helt annan. Bakgrunden till olikheten är sannolikt lång tradition med annorlunda utbildning och annorlunda kultur. Du ser det väldigt tydligt i vardagslivet när du tittar på Japan och Sverige och vilka produkter länderna är kända för och/eller exporterar.

[henke]

Det verkar som att importera inte heller var en helt billig lösning, se C130.

För Sveriges del när det gäller mycket små serier och kanske helt skilda operationsmiljöer mot de stora tillverkarnas hemländers miljöer, är nog importvinsten låg.

Man måste ändå anpassa och man får knappast nån rabatt på "storpack". Samtidigt tar själva inköpet många konsulttimmar att det adderar på priset, speciellt med komplicerade anbudsförfaranden och omtag.

 

På enkel materiel typ personlig utrustning är det betydligt lättare och att hänga med i utveckligen att köpa färdigt.

Det medger inte att utveckla själv för specifik kund (FM).