Jump to content

The Pacific


galnekocken

Recommended Posts

Satt och kollade på The Pacific, och det slog mig att det måste ha varit ett helvette att sköta en M1917A1, med alla tillbehör och hur gick det att skjuta utan benstativet? Varför hade man en kulspruta med så många lösa delar http://2.bp.blogspot.com/_MXu96taKq-Y/S3vQ3wuVmWI/AAAAAAAAHjI/aHe_kUkJ-8I/s1600-h/18.jpg och var det personliga vapnet en 1911, såg att resten hade gevär. Undrar hur många brända handflator som skytten fick, innan någon kom på handsken som skytten har i bältet. Samtidigt som skytten måste komma ihåg att sätta på sig den vid förflyttning. Hade inte Sverige något liknande, med tygmatning?

Edited by galnekocken
Link to comment
Share on other sites

M1917 blev som sagt m/36 i Sverige. Den luftkylda varianten M1919 blev m/42. De svenska varianterna var från början i 6,5x55 eller 8x63, men modifierades senare till 7,62x51 (7,62NATO), medan de amerikanska var 7,62x63 (.30-06).

Carl Gustaf modifierade från början m/36, senare även m/42, till en luftkyld kulspruta för bruk i fordon med beteckningen m/39. Dessa är fortfarande i bruk på Strf90.

Link to comment
Share on other sites

Hur varm blir pipan med vattenkylning, över 100 grader? Finns det fortfarande en handske till, och har någon skjutit med den. Om jag inte missminner mig så har jag tillbringat en natt i Norbat i Libanon, med en sådan, kommer ihåg det stora handtaget för att osäkra/ ladda. Bars vattenkylningen av skytten, eller benstativsmannen, måste ha varit minst 5 man på en spruta+ all ammo. Hur bar man den efter att man skjutit, inte över axeln, med tanke på värmen- kan inte ha varit lätt.

 

Har suttit i HV och tryckt ur patroner ur tygbanden, för att mata in KSP banden, mycket tråkigt- men kul att skjuta.

Edited by galnekocken
Link to comment
Share on other sites

Hur varm blir pipan med vattenkylning, över 100 grader?

Så länge det finns vatten i manteln blir pipan inte över hundra grader. Så länge det inte kommer någon ånga ur slangen är den inte ens så varm.

 

Finns det fortfarande en handske till, och har någon skjutit med den. Om jag inte missminner mig så har jag tillbringat en natt i Norbat i Libanon, med en sådan, kommer ihåg det stora handtaget för att osäkra/ ladda.

På bilden som du länkar till så ser man att kulsprutan är utrustad med ett bärhandtag. Meningen är att man ska kunna bära kulsprutan i handtaget utan att bränna fingrarna.

 

Bars vattenkylningen av skytten, eller benstativsmannen, måste ha varit minst 5 man på en spruta+ all ammo.

Vattenkylningen sitter i manteln runt pipan, så ja, det är skytten som bär den. Andreskytten bär benstativet och laddaren bär ammunitionen. Tre man brukar räcka för en sådan där pjäs. Den gröna burken är en kondensor (condensing device) som återvinner ångan (jag tror att det är ett extra-tillbehör).

 

Hur bar man den efter att man skjutit, inte över axeln, med tanke på värmen- kan inte ha varit lätt.

Det beror på hur mycket man har skjutit. En vattenkyld kulspruta kan man skjuta betydligt mer med än dagens luftkylda innan de blir så varma att man inte vill ta i dem.

Edited by eskil
Link to comment
Share on other sites

Jag har haft förmånen att prova nämda pjäs. Det var under min tid innom Flyvapenföreningen, kalla kriget osv. Vi hade flera kvällar med utb. och satt sedan i bussen ut till Ågelsjöns övn. omr. och satt amm i tygband. Flera av oss hade blåsor på fingrarna när vi kom fram. Men vi skulle ha mycket att skjuta med. På plats fick vi alla bräna av några korta salvor, för att ha känt in vapnet innan kvällens "strider". Dessvärre pajade några krokar i matningen och vi hade inte så många nya med oss, så det blev "bara" eldgivning med m/96 och m/45 natten igenom.

Men ändock trevligt att göra bekanskap med m/36. :uuh:

 

Chaplain

Link to comment
Share on other sites

Jag har haft förmånen att prova nämda pjäs. Det var under min tid innom Flyvapenföreningen, kalla kriget osv. Vi hade flera kvällar med utb. och satt sedan i bussen ut till Ågelsjöns övn. omr. och satt amm i tygband. Flera av oss hade blåsor på fingrarna när vi kom fram. Men vi skulle ha mycket att skjuta med. På plats fick vi alla bräna av några korta salvor, för att ha känt in vapnet innan kvällens "strider". Dessvärre pajade några krokar i matningen och vi hade inte så många nya med oss, så det blev "bara" eldgivning med m/96 och m/45 natten igenom.

Men ändock trevligt att göra bekanskap med m/36. :uuh:

 

Chaplain

Antar att du var med i Flygvapenföreningen på F13 Bråvalla. Har själv ett minne i från det du beskriver. Var också med i samma förening.

Link to comment
Share on other sites

Minns jag rätt hade vi 10manna ksp-grupper i HV i början på 90-talet. Dessa hade 2st ksp/36.

Fick själv en kvällsutbildning på att ta isär och sätta ihop vapnet samtladda och patron ur. Problemt var att vi hade endast en i kompaniet som mer eller mindre kunde vapnet. En gammal fanjunkare från Hedenhögs tid med diverse utlandseskapader bakom sig..

Detta ihop med att det var få soldater i kompaniet (i alla fall vi i markstridsplutonen) gjorde att vi aldrig övade med 36an.

Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...