Jump to content

Strid bättre än sex


Pal

Recommended Posts

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7856108.ab

 

 

Saken kommer sannolikt uppmärksammas mer snart i Sverige när tidningen väl kommer ut i Norge. Man kan nog vänta sig något debattprogram eller att kalla fakta försöker hitta motsvarande i svenska försvaret.

 

Det är en mysko paradox detta. För denna stridshunger som ges uttryck för i norska soldaters uttalanden är ju bra om du behöver ett stridande förband. Och det är ju trots allt det som en krigsmakt handlar om. Hur skall man hantera att folket och politikerna inte inser vad en soldat är för något?

 

Man kan månne träna sina soldater att hålla tyst om detta, men de kommer fortfarande att tycka så som kommer fram här. Skall vi, eftersom vi lyckas få soldaterna att hålla detta för sig själv, gå runt och låtsas att det inte är så här som en militär enhet fungerar? Kommer sådan förnekelse fungera i längden tro?

 

Det är möjligt att man kan lyckas rekrytera soldater som inte har denna stridslust, men då är de sannolikt också ett betydligt mindre stridsdugligt förband. Det är en paradox.

Edited by Pal
Link to comment
Share on other sites

  • Replies 67
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Jag har inte varit i strid så jag kan inte uttala mig i sakfrågan...

 

Men att allmänheten i Sverige i synnerhet verkar väldigt verklighetsfrånvända när det kommer till Försvarsmakten är ju ingen nyhet. Skicka gärna soldater till Afghanistan, absolut, skicka med lite vapen, varför inte... Men så fort nyheten kommer hem att de varit i en skarp stridskontakt, då skiftar opinionen plötsligt...

 

Däremot om man ser på det soldaterna säger tycker även jag att det är problematiskt. Varken vi eller norrmännen (...eller?) är i Afghanistan för att kriga i första hand, vi är där för att säkerställa säkerheten och försöka bibehålla stabiliteten. Att då åka dit för "att döda" ser jag som fel motiv, och jag tror inte att det bidrar positivt till soldatens agerande och synsätt på sin uppgift.

 

Det är klart att en soldat antagligen utför sin uppgift bättre om han (eller i dessa tider även hon) inte är rädd för att smutsa ner händerna, men att vilja döda känns för mig som inte varit i närheten av en stridssituation som en lite rubbad inställning.

Link to comment
Share on other sites

Det som händer i en mänsklig hjärna under de extrema stressituationer som skarp strid innebär är mycket mer komplicerat än vad en journalist på aftonbladet någonsin skulle förstå, eller vilja förstå för den delen.

För vidare läsning rekommenderar jag On Killing: The Psychological Cost of Learning to Kill in War and Society av Dave Grossman

Link to comment
Share on other sites

Nu har ju inte jag heller varit i strid men jag kan tänka mig att det på sätt och vis är skönt när man väl får skjuta tillbaks och kanske ta ett liv, i stridens hetta.

 

Jag vet inte hur snacket går ute om talibanerna men jag kan mycket väl tänka mig att man inte använder speciellt snälla ord soldater emellan. Koppla detta till uttalanden som polismannen i malmö gjorde i rosengård. Det är kanske inte så konstigt att man har en sådan här syn kollegor emellan när man på sätt och vis har en "fiende" som ustätter en för fara.

 

Jag tror att jag skulle tycka det var skönt att ta ett liv i strid om det står mellan mig och fienden eller för att rädda en kollega, däremot hur man skulle må i det långa loppet kanske tål att diskuteras. Däremot skulle jag aldrig klara av att skjuta ett djur.

 

Jag vet ju svenska soldater som var i Bosnien på de tidiga BA-missionerna som tyckte att det var jätteskönt och förlösande att öppna eld när dom väl fick, det fungerade som en ventil för deras stress. Det är möjligt att synsättet som speglas i artikeln just är ett sätt att släppa på trycket för att man själv skall orka vara med.

 

Sen har nog tidigare talare en poäng, vi har en väldigt skyddad syn på våra svenska soldater, men nu är det farligt och vi får skador och dödsfall, något som jag inte tror att allmänheten riktigt förstår.

Link to comment
Share on other sites

@pal

 

Klart de går att få alla till striden. Men jag tror de krävs samma sort som blir tex extrem idrottare för att bli bra på det.

 

De känns som det behövs en soldat för att förstå en soldat. övriga kan aldrig förstå och gillar inte att bli påminda om vad de inte förstår.

 

vissa vill ha förband som beter sig efter vad som anses för tiden är politiskt korekt hur de än påverkar truppens stridsduglighet.

 

Jag har iof inte varit i strid men haft tillfällen då adrenalin och stridslust flödat under övningar.

Edited by speculatores
Link to comment
Share on other sites

 

 

Jag vet ju svenska soldater som var i Bosnien på de tidiga BA-missionerna som tyckte att det var jätteskönt och förlösande att öppna eld när dom väl fick, det fungerade som en ventil för deras stress. Det är möjligt att synsättet som speglas i artikeln just är ett sätt att släppa på trycket för att man själv skall orka vara med.

 

 

Det finns även undersökningar på samma soldater som visar att problem kan uppstå hos individen när denne inte har möjlighet att "ge igen".

 

Sedan kanske man ska ta påstådda citat från en ännu ej publicerad norsk herrtidning med både en och två saltlass.

Link to comment
Share on other sites

"Paradoxen" är väl egentligen välkänd.

 

Tänker främst på Hammarskjölds "It is not a soldier’s job

but only a soldier can do it." om fredsbevarande uppgifter (och bör gälla än mer för fredsframtvingande).

 

Desto lustigare är att en journalist försvarar soldaternas uttalanden och ageranden, medan försvarsministern och en general verkar se detta som obekväma tendenser som skall väck. Upp-och-nervända världen (med förbehåll för att jag genom språklig förbistring missat något väsentligt i texterna hos norska Tv2, Aftenposten och Dagbladet).

Edited by Doggydriver
Link to comment
Share on other sites

jag blir inte särskilt illa berörd av deras åsikter. Snarare av faktumet att de är dumma nog att stå och säga det till en reporter. Såsom jag känner reportrar så finns det ju inget bättre än att få sätta en stor fet förstasida där man maximerar uttalanden från soldater i negativ ton. Dessa herrar borde ha hållit sig bättre framför media och haft sina åsikter där dem inte skadar någon.

Sen som vanligt är jag rätt övertygad om att det det står att dem sagt, är sanning med modifikation i sann hyperaktiv media anda.

Link to comment
Share on other sites

Desto lustigare är att en journalist försvarar soldaternas uttalanden och ageranden, medan försvarsministern och en general verkar se detta som obekväma tendenser som skall väck. Upp-och-nervända världen (med förbehåll för att jag genom språklig förbistring missat något väsentligt i texterna hos norska Tv2, Aftenposten och Dagbladet).

Utan att veta hur det ser ut i Norge så är enligt mig svenska FM i hög grad beroende av allmänhetens godkännande för att överhuvudtaget få vara kvar i långa loppet, om det ser likadant ut i grannlandet förstår jag om generalen och försvarsministern i fråga gör allt för att rentvå resten av försvaret från denna inställning för att inte totalt rasera sitt förtroende hos allmänheten. Just detta påtalade jag även i tråden om Amfs senaste penisincident.

 

@Sgt. Nilsson: Verkar som om 1v mediaträning borde slängas in i GSUn, med tanke på alla mindre intelligenta uttalanden som gjorts de senaste 10 åren av vpl från olika förband.

Edited by Tanner
Link to comment
Share on other sites

Nu har en reporter lyckats fånga soldaternas mindset efter att ha varit i jobbiga situationer. Det tycker jag att försvarsledningar borde dra lärdom av.

Jag klandrar ingen annan än att man försökte dementera det hela.

 

@Tanner

Mer utbildning i mediahantering, varför? För att uttrycka sig mer korrekt? Se hellre till att få förståelse för soldaten.

 

/K

Link to comment
Share on other sites

En soldat som inte kan tänka sig döda fienden är ingen soldat som jag vill jobba med, någonsin...

 

Det kommer alltid vara politiskt inkorrekt i vårt och våra grannländer att soldater dödar och ibland känner det som något bra...

Link to comment
Share on other sites

Nu har en reporter lyckats fånga soldaternas mindset efter att ha varit i jobbiga situationer. Det tycker jag att försvarsledningar borde dra lärdom av.

Jag klandrar ingen annan än att man försökte dementera det hela.

 

@Tanner

Mer utbildning i mediahantering, varför? För att uttrycka sig mer korrekt? Se hellre till att få förståelse för soldaten.

 

/K

Politiker? Och folk i allmänhet? Förståelse? :unsure:

Någon form av mediahantering på alla nivåer vore nog lämpligt. Att gå ut med den typen av uttalanden är knappast bra för ens privata möjligheter att få åka ut igen, för arbetsgivarens anseende eller insatsen i stort. Det borde soldaten ha förståelse för.

Link to comment
Share on other sites

Om man inte vill att soldaten ska synas i media får man hålla media borta från soldaten. Det är väl ändå det PAO är till för?

Nu uppfattar jag att kompanichefen var av samma skrot och korn och det kanske var han som tillät det hela?

 

Det är kanske dags att man omformar grunden för stödet?

Är det verkligen så att allmänheten förväntar sig korgossar med blommor i händerna och poesi i sina munnar där ute?

Om krigsmakterna vore bättre på att redogöra för verksamheten så tror jag inte att sånt här skulle påverka stödet särskilt mycket, precis som enskilda lärares misstag inte förgör synen på skolsystemet.

 

Vem är det som är så kissnödig egentligen?

 

/K

Link to comment
Share on other sites

Jag har tidigare diskuterat den här "paradoxen" med min flickvän där jag försökte tydliggöra svårigheten i att ena stunden tränas för att utan att tveka kunna skjuta en annan människa rakt i ansiktet på 3 meter och i nästa lägga band på alla mekanismer som gör det möjligt att agera på det viset.

Poliser kan hamna i liknande situationer men miljön i Afghanistan skiljer sig bland annat från den schemalagda polisens återhämtning i vardagslivet.

 

I debatten glöms ofta den underliggande betydelsen av soldatutbildningen bort till förmån för den numera mer polisiära inriktningen på insatserna utomlands. Skall man som soldat överleva i strid så måste man kunna skjuta ihjäl folk. Tyvärr så verkar man ibland nästan kräva att man skall må akut dåligt av sitt jobb för att inte verka olämplig samtidigt som vi är rent urkass på att ta hand om de som verkar i de här miljöern och faktiskt tar skada av det!

 

Frågan är då hur vi skall rekrytera, utbilda och behålla rätt personal. Verkligen ingen lätt uppgift!

Link to comment
Share on other sites

Tanner, jag förstår vad du menar, men håller inte med. Förtroendet hos allmänheten hänger mer på att FM har en tydlig identitet som jag ser det. Och dödligt våld i stor skala är försvarets "trademark", det är vad som identifierar en försvars- eller krigsmakt. Tappar vi bort DEN delen i kommunikationen med uppdragsgivaren, (folkvalda, och i förlängningen svenska folket) DÅ har vi gjort bort oss.

 

Självklart att en minister agerar, men en Generalsperson? Denne är självklart stadsanställd tjänsteman, men kan väl förväntas ställa upp för sina underlydande i alla fall utåt (även om en intern kavajhytt rörande vilka som säger vad till journalister kan följa). Detta förutsatt att nämnde individ inte planerar att bli politiker, och kan sätta verksamheten före egen befordran....

 

Kort och surrigt, hinner inte utveckla mer, och saknar internet en vecka framöver.

 

/DD

Link to comment
Share on other sites

Är det verkligen så att allmänheten förväntar sig korgossar med blommor i händerna och poesi i sina munnar där ute?

Nä, men jag tycker att det är viss skillnad på korgossar med blommor i händerna och uttalanden modell "Att döda är bättre än att knulla", rimligen bör det finnas någon typ av mellanläge.

Om krigsmakterna vore bättre på att redogöra för verksamheten så tror jag inte att sånt här skulle påverka stödet särskilt mycket, precis som enskilda lärares misstag inte förgör synen på skolsystemet.

Det ena utesluter inte det andra i min värld. Jag förstår att allmänheten känner misstro för en organisation som är så dåliga på att informera om vad deras verksamhet har som mål. Ett tydligt exempel på det är ju uttalanden av typen "Vi behöver inget försvar i Sverige ändå eftersom vi ändå inte har en chans mot -fienden-", vilket visar att övergången till insatsförsvar och innebörden av det inte alls nått ut till gemene man. Det tror jag även vi som försöker hålla oss ajour med utvecklingen ibland kan känna.

 

Det jag sa om mediahantering är att betrakta som ironi, men när jag ser vad företrädare för vår och tydligen även den norska försvarsmakten ibland säger i media undrar jag om idén är så dum ändå.

 

Jag är helt enig i att soldater måste lära sig strid, och att de i ett skarpt läge inte får tveka att skjuta verkanseld för att ultimat döda eller allvarligt såra fienden. Att ha någon form av dragning till detta kanske till och med är önskvärt även om jag i en perfekt värld kanske helst hade sett soldater som accepterar, men inte föredrar, en sådan lösning. Men som jag sa är det enligt min uppfattning två olika saker att acceptera striden, och att längta till den, att finna njutning i "the red mist"... Om detta var sagt över en öl inom plutonen hade jag haft full förståelse för det, men ska man representera Sverige i utlandet ser jag gärna att man har lite bättre omdöme än så.

 

Notera att ALLT ovannämnda kommer från mig som varken genomfört GU eller varit utomlands, så jag har försökt att hålla kritiken generell, men... Allvarligt, vem som helst som konserverat iaf 5 hjärnceller borde ju inse problemet i att gå ut i media och säga sådär. Med ytterligare reservation för journalistsläktets påhittighet.

 

 

Till Doggydriver: Precis som jag sa till Krook tror jag också på en ökad tydlighet, men jag är också i det närmaste övertygad om vikten av att FM uppträder professionellt i alla lägen, för att vinna allmänhetens respekt och förtroende.

Edited by Tanner
Link to comment
Share on other sites

Är det då professionellt i alla lägen att säga det som försvarsledningen vill att man ska säga eller att svara ärligt på frågor och faktiskt ge en bild av hur det egentligen kan vara?

 

Missförstå mig inte nu. Jag tycker även jag att sånt här snack kan hållas mellan vägg och skål men jag tycker att hyckleriet är värre. Tillåter man intervjuer med krigsmän som genomgått omfattande strider så måste man förvänta sig såna här yttringar. Yttringarna kommer säkerligen mattas allt eftersom men de är fullständigt naturliga i hyffsat nära anslutning till stridstillfällen.

 

Jämför hur snacket går i hockeyslutspelet varje år. Och så lägger ni på faktorn "livet", dvs att allt är på fullaste allvar, att livet stått och står på spel och dessutom i bland fruktansvärda uppoffringar.

 

Krig är en sport där man inte får förlora. Krigsmän precis som sportsmän häver ur sig ett och annat. Det är inte konstigt och är inte ett tecken på att något är fel, anser jag. Linköping HC:s sponsorer drar sig inte ur sponsoravtal bara för att Jämtin fular ut sig med jämna mellanrum, tvärtom.

 

Det talas mycket om värdegrund men syftar inte värdegrunden till att vara rätt och göra rätt, för internt bruk syftande till en ökad trivsel och effektivitet? I dagens FM är det viktigare att uttrycka sig rätt än att göra rätt saker. Det samma gäller säkerligen i Norge också.

 

/K

Link to comment
Share on other sites

Jag har full förståelse för jargongen och känslorna efter strider, men samtidigt kan det knappast undgått någon hur stor grej sånt här blir i media. Antar att den största anledningen att du och jag inte är helt överens på den här punkten är att jag bedömer effekten av negativ publicitet som mer betydelsefull än du gör.

 

Jag är inte emot det på strikt värdegrundsmässiga skäl, även om jag inte tycker att personer som krigar för att de älskar "red mist" bör få åka på fredsbevarande eller fredsframtvingande missioner, och än mindre få något som helst mediautrymme. Det är för mig sekundärt och lusten till striden tycker jag inte är så speciellt problematiskt sålänge man är i stånd att fatta korrekta beslut samt inte äventyrar uppdraget eller gruppens säkerhet. Det viktiga för mig är att försvarsmakten och dess representanter (för en sådan är samtliga som väljer att åka utomlands) gör allt för att framstå som seriösa och professionella, av ovannämnda orsak - FMs fortlevnad.

 

Men jag håller helt med om att bilden av soldater är helt skev nuförtiden. Läste i en annan tråd där det nämndes en incident där en journalist på besök vid ett svenskt förband förfasats över att de vpl lär sig DÖDA människor. Tyvärr är nog inte den attityden så ovanlig som den rimligtvis borde vara.

 

Angående LHC och dess sponsoravtal: I marknadsföring snackas det ofta om att all publicitet är bra publicitet. I FMs fall tycker jag inte att det stämmer. Som jag sa ser jag stödet för FMs verksamhet som ytterst bräckligt i nuläget.

Edited by Tanner
Link to comment
Share on other sites

Återigen Tanner. Vad är professionellt? Att inte svara sanningsenligt och i stället ljuga för att det ska låta mer dresserat, är det professionellt? Gynnar sminkning av verkligheten verksamheten?

 

Värnpliktsrådet har tidigare kritiserat FM (Sverige) för att man framhävt de internationella insatserna allt för ensidigt och helt tvättat bort den grymma verklighet som faktiskt föreligger. Jag håller med i den kritiken. Det är ingen välgörenhetsresa i fint klimat man genomför, särskilt inte i Afghanistan just nu. Det är aktiv krigföring "knä i knä" med afghanska säkerhetsstyrkor. Det är strider, det är IED:er, hett klimat, hög hotbild och ständig press. Så är det på riktigt där ute där det händer.

 

Det kanske gynnar verksamheten att bilden blir mer nyanserad genom såna här utspel?

Link to comment
Share on other sites

Jag ska inte försöka definiera professionellt då jag inte har någon som helst erfarenhet och det riskerar bara att bli pannkaka. Däremot tänkte jag reflektera lite kring det du säger.

 

Jag håller med om att informationen är alldeles för ensidig. Innan jag hittade hit, samt fick lite kontakt med en SO som varit nere så trodde jag att svensk soldat i Afghanistan ägnade dagarna åt vapenvård och patruller bland vänliga bybor, samt fotbollsutdelning när det blev tråkigt. Inget konstigt med det eftersom det är den bilden som återges i media. Men nu vet jag lite bättre än så och jag har även märkt av hur intensiteten ökat under en längre period nu, varför jag direkt skriver under på en mer nyanserad rapportering. Däremot anser jag att FM tagit sjumilakliv mot detta då de på mil.se sanningsenligt och lättfattligt rapporterar om händelser som ger en ganska så bra bild av insatsen, både det negativa och det positiva. Professionellt! Att mil.se däremot är rörig som få andra sidor på internet är en annan sak, dock tyvärr lika sann.

 

Däremot anser jag inte att bilden blir varken mer nyanserad eller mer informativ av utspel av den här typen. Jag vägrar tro att svenska soldater har åkt på 19 frivilliga missioner för att de drömmer om att se den röda dimman i sina sikten. Jag ser inte vem som gynnas av detta. Okej, efter en eldstrid som slutat lyckligt för den egna gruppen, man har utfört sin uppgift skarpt (garanterat säkerheten för civilbefolkningen och bekämptat insurgencyn) på ett bra sätt, då har jag full förståelse för att det känns bra och att den röda dimman känns som en bekräftelse för väl utfört arbete. Så långt allt väl. Däremot hoppas jag inte att denna känslan är drivkraften för de som åker och jag hoppas att viljan att släcka liv aldrig får överhanden när man fått lite distans till det som hänt! Ska man klara sig i längden med ett yrke som soldatyrket tror jag på att man måste klara av att växla attityder ganska snabbt - i stridens hetta en krigare utan samveteskval ivägen för uppgiftens lösande, men när det är tid för vila måste man kunna återgå till en normalfungerande och sansad människa för att inte riskera bestående men. Har jag fel i detta?

 

Slutsatsen av allt detta får bli att jag inte tycker att uttalanden som de som tråden handlar om ska få styra allmänhetens bild av verksamheten! Nyansen kan med fördel förses av andra, som inte har omdömet grumlat av stressen efter en skarp stridssituation, om viljan finns.

Link to comment
Share on other sites

Vad menar du med "omdömet grumlat"? Menar du att dessa soldater som intervjuats efter att ha varit i våldsamma strider och efter det uttrycker sin framgång och sitt glädjerus över det inte är omdömesgilla? För att de inte uttrycker sig polerat?

 

"Vi är väldigt tillfreds med utfallet av de senaste vapeninsatserna eftersom vi kunnat konstatera verkan av våra system." Är det bättre? Ger det en bättre bild av vad det faktiskt är?

 

Självklart måste man kunna växla mellan rollerna men här har de intervjuat soldater i soldatrollen, inte soldater i pappa-rollen.

 

Jag välkomnar debatten eftersom jag tyckt att bilden varit allt för ensidig.

 

Som en parentes kan jag meddela att ingen normal människa genomgår strider utan bestående påverkan.

 

/K

Link to comment
Share on other sites

Jag har full förståelse för jargongen och känslorna efter strider, men samtidigt kan det knappast undgått någon hur stor grej sånt här blir i media. Antar att den största anledningen att du och jag inte är helt överens på den här punkten är att jag bedömer effekten av negativ publicitet som mer betydelsefull än du gör.

 

 

Som jag sa ser jag stödet för FMs verksamhet som ytterst bräckligt i nuläget.

Jag vill lägga in två tankar i det här.

Det finns i mina ögon stora brister i hur FM framställer sig självt i media och det grundar sig i att det sällan är en helt nyanserad bild som framkommer.

Det rör sig ofta om totala ytterligheter som att någon begått brott, eller i största allmänhet betett sig illa vilket ofta slås upp stort av media och då kontrar FM med att visa upp sin bild med en värdegrund som förbjuder andra åsikter än de av ledningen sanktionerade och snygga reklamfilmer. I mitten av det här har vi soldater som månad ut och månad in står post och patrullerar och håller på att smälla av i en tristess som då och då avbryts med stridsförlopp som kan vara i timmar för delar av förbandet, den bilden visas sällan upp på ett trovärdigt sätt och det är något som på sikt kan skada FM, främst genom att man rekryterar folk som kanske inte riktigt har alla ingångsvärden klara för sig och därmed kanske inte är rätt person för jobbet.

 

Din syn på hur FM påverkas av upplevt negativa företeelser i media tror jag är överdriven så länge vi inte har direktdemokrati med folkomröstning i alla frågor där kreti och pleti helt utan bakgrundsinformation och helhetssyn kan rösta bort vad som helst ur budgeten. Nu har vi en annan ordning och det verkar som om de flesta partierna i riksdagen vill ha en försvarsmakt, om än med lite olika ambitionsnivå.

Man måste som myndighet, och då särskilt FM med tanke på vad man pysslar med, diskutera vad man har för mål med verksamheten och hur man på kort och lång sikt når dessa på bästa sätt. Det bästa sättet att bli framgångsrik brukar vara att anställa rätt personal och att sedan utveckla alla befattningshavare kontinuerligt, i fallet FM kan det bli problem eftersom "Svensson" sällan har förståelse för vad "Krigets krav" egentligen innebär.

Ska vi ha dugliga krigsförband som över tiden klara av att operera under ett ständigt hot om att bli angripen med direkt/indirekt eld, minor/bomber och kanske självmordsbombare så kanske vi får ta att det inte låter som när man intervjuar dagisfröken på Nyckelpigans förskola när man låter journalister trycka upp mikrofonen under näsan på enskilda soldater.

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker absolut att soldater som precis varit med om en såpass intensiv och krävande uppgift som skarp strid är kan anses ha sitt omdöme grumlat. Kanske inte såpass att de inte är omdömesgilla, men grumlat skulle jag absolut säga. Jag tror inte att en soldat som har distans till krigandet (alltså haft tid att tänka igenom det som hänt och fundera) i första hand ser tillbaka på dödandet som något coolt eller positivt. Min förhoppning är att soldater, liksom alla andra, helst skulle genomföra sina uppgifter utan blodutgjutelse. Det som skiljer en soldat från en civil i det avseendet är enligt mig att en soldat har kapacitet och utbildning att tillgripa våld för att kunna slutföra sitt uppdrag, inte att han nödvändigtvis har en lust till det på förhand. Kanske har jag fel på den här punkten, men min åsikt är inte att soldater ska älska dödandet för att vara dugliga.

 

Är alla norska soldater så som personen som pratar om att det är värt 3 månader utan sex för att få döda någon? Ger det en korrekt bild av läget? Självklart är det inte fel att nyansera bilden, men är det verkligen det som hänt här? Det som hänt är väl snarare så att den tidigare bilden försetts med en total kontrastfigur. De som ser dödandet som en del av jobbet, men inte som den huvudsakliga drivkraften hamnar ju inte i strålkastarljuset när det inte är sånt media letar efter. Gråskalan däremellan är ju som bekant oftast det område där verkligheten befinner sig.

 

Att prata om enskilda soldaters inställning till dödandet känns som mindre intressant information för allmänheten, det viktiga för mig är att media förmedlar en korrekt säkerhetsbedömning, vilket de bara kan få från Försvarsmakten och dess norska motsvarighet. Och där tycker jag som sagt att mil.se utför ett bra arbete då det inte hymlas med att svenskar varit i strider varje vecka det senaste halvåret. Som det är nu är det snarare media som inte hänger med. De vill inte rapportera att "Svenska soldater föredrar att slippa döda andra", de vill såklart rapportera "Svenska soldater drömmer om blod och döda talibaner", det senare har mycket högre nyhetsvärde. Och genom att spela på kontrasterna behålls nyhetsvärdet stort när saker går åt helvete, varje gång.

 

Självklart inte utan bestående påverkan, men målsättningen bör väl ändå vara att försöka minska påverkan så mycket som möjligt.

Link to comment
Share on other sites

Om jag gud förbjude blir tvingad att nyttja ett vapen för att döda en annan människa tyder det mesta i erfarenhetsväg på att jag kommer känna mig jävligt tuff. Jag är helt sjukt grym, den där andra jäveln är ju död. Jag vann. Heja Bajen.

 

Frågan är bara hur den där knekten som tyckte det var roligare att döda än att ligga kommer känna om sex månader, om tre år, om ett decennium.

 

Att dehumanisera sina fiender är en mänsklig skyddmekanism, att skratta bort det som är obehagligt eller farligt är också det skyddsmekanismer. Befinner man sig i en bubbla av människor som upplever samma faror och det inte är högt nog i tak att man kan erkänna att det är förbannat obehagligt efter ett tag så är det ännu lättare att skjuta upp utarbetandet av jobbiga tankar och de svåra obehagligheter som död innebär.

 

 

Dessutom säger alla människor förbannat korkade saker när de är stressade/upphetsade/rädda/trötta/hungriga. Själv skriv jag "Krig Underbart Kul" på armen när jag uttråkad satt och hade radiopost i en kall stabshytt i Boden, krig verkar inte speciellt kul och ingen jag träffat har någonsin sagt att det är underbart. Jag var väl bara trött, kall och korkad...

Link to comment
Share on other sites

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7856108.ab

 

 

...En del tänkvärda saker.....

Herman Lindvist skrev en kolumn i samma anda för kanske ett decenium (minnet är kort men bra) sedan i ovan nämnda blaska om just den där paradoxen. Vad jag vet lämnade den inget större intryck då heller.

 

J.K Nilsson

Link to comment
Share on other sites

här blandas flera olika ämnen...

 

Om du utbildar en soldat för strid, lämpar sig han (ok. även hon) inte direkt för fredsbevarande uppgifter. soldaten lämpar sig för strid. Detta har vi sett, när amerikanerna ska funka i situationer, där det inte är stridskrafter mot varandra. Särskilt eftersom en stor del av manskapet är, tyvärr, mindre begåvat, är komplexa situationer rätt svåra att lösa. Britterna har lärt sig mera om sådana situationer, redan från 60-talet från Malaysien, men även från Nord-Irland. Britterna utvecklade annars "hearts and minds" strategin i Malaysien.

 

Om du först utbildar en soldat för strid, och därefter för en mera restriktiv roll, som fredsbevarare, finns en hel del mera färdigheter hos både individen och truppen. Denna metod har använts i finska försvarsmakten.

 

Jag är tvungen att ha lite fördomar och drar rätlinjiga slutsatser när jag läser om både danska och norska macho soldater. Tyvärr får jag en uppfattning, att man på någon nivå tar igen farföräldrarnas misslyckanden inom det militära genom att vara extra rambo. En annan förklaring kunde vara, att eftersom båda länderna i praktiken har en frivillig militär, kommer de personer som i allmänhet inte skulle få vapentillstånd, i en situation där man inte enbart ger dem vapen, utan också ammunition och tillfällen att utöva sina neuroser/psykoser... ?

 

Jag har inte ännu hittat motsvarande uttryck av adrenalinberoende och "krigstokighet" bland de svenska eller de finska fåtaliga trupperna, men kanske jag inte har kammat tillräckligt djupt.

 

Det är helt klart att vi i vilket samhälle som helst, hittar unga killar som vill komma på den ultimata adrelaninkicken, men vi behöver inte promovera en sådan situation eller demonisera killarna.

Edited by adam7
Link to comment
Share on other sites

Jag har inte ännu hittat motsvarande uttryck av adrenalinberoende och "krigstokighet" bland de svenska eller de finska fåtaliga trupperna, men kanske jag inte har kammat tillräckligt djupt.

 

 

 

 

Om jag inte minns helt fel så ska det finnas ett klipp någonstans från TV4 när någon av FS missionerna kommer tillbaka från Afghanistan där en ung kille säger "att det känns som att äntligen få göra mål i en fotbollsmatch när man får skjuta tillbaka på FI" kan dock inte hitta klippet...

 

Någon mer som kommer ihåg detta??

 

Eller är jag helt ute och cyklar?

Link to comment
Share on other sites

åtminstånde är det i min bat rådet att utse den officer som har mest självkontroll till pressofficer.

 

övriga säger bara "där är pressofficeren" så fort någon Journalistliknande närmar sig.

 

De som jag hört gillar de förhållandet till journalister, så länge de slipper vara den som pratar med dem. På de sättet undviker man flera olyckliga utalanden och de flesta fel citat.

Link to comment
Share on other sites

Men det beror ju på hur journalisten jobbar. Är denne inbäddad, vilket jag gissar att det handlar om i det norska fallet, så är det ju omöjligt att hålla på och hänvisa till en pressofficer.

 

Jag är helt med Krook här. Jag tror att det är nyttigt som fasen att vi får höra soldater säga det soldater tänker och känner. Det myndigheten borde göra är att lägga krut på att sätta in uttalanden som de här i ett sammanhang.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.




×
×
  • Create New...