Växelvis/Ansatsvis

[Granattillsats]

Hej!

 

När jag gått och lagt mig igår började jag som vanligt fundera, av någon konstig anledning började jag fundera på framryckningssätt och just växelvis och ansatsvis.

 

Jag lärde mig att växelvis är när man rycker fram och om omgång/stridsparskamrat osv, alltså att man kutar några meter extra förbi så att säga.

Ansatsvis så stannade man i höjd med sin kollega.

 

Finns det någon taktisk skillnad på dessa sätt? Jag tänkte att ansatsvis framryckning är något långsammare?

 

Kan någon förklara de taktiska fördelarna/nackdelarna med respektive förflyttningssätt och finns det något läge eller kanske vapenslag som använder det ena mer än det andra av något skäl?`

 

mvh

[Krille]

Jag har hört från folk under utbildning på MSS att vissa hemliga förband kommt fram till slutsatsen att "ansatsvis" är den metod som funkar bäst i strid, "växelvis" ska enligt dom bli för avancerat när skiten träffar fläkten. Detta gäller åtminstone för oss vanliga dödliga och det kan ju vara så att man kan använda "växelvis" när vanan vid skarp strid ökar....

[Rickard N]

Vid ansatsvis frr kan (grupp)chefen styra bättre hur långt enheten rör sig vid varje "juck".

[Munken_swe]

Eldområdena blir mer överlappande under växelvis framryckning upplever jag det som i alla fall.

[RiP]

Egna erfarenheter, GU flygvapnet i början av nittiotalet...

Ansatsvis lättare att styra som chef, lättare att se när nästa element kommer upp ihöjd (tveksamt i vissa fall, beror på bla terräng, utrustning, tid och med mera...!!

Sedan kan jag ju tycka att ansatsvisframryckning är den mer säkra metoden vad gäller skjutgränser, snubbla in i eldområden, egenbekämpning!

 

Så överlag med genomsnittligt tränad trupp glöm bort växelvis, träna visst men om det någonsin skall genomföras skarpt så må det vara långsammare men säkrare med ansatsvis!

 

Mina få ören till debatten/funderingen!

[Mortax]

En taktisk skillnad är ju att växelvis är ju snabbare och aggresivare, dvs. du tar terräng fortare, nackdel att du har sämre kontroll/samband mellan omgångarna.

 

Ansatsvis är ju något mer defensivt och du har ju faktiskt tillgång att övergå mycket enkelt till någon annan formation eftersom omgångarna hamnar ju faktiskt på skyttelinje på vartannat juck.

 

Ett tredje alternativ är ju att bara köra eldstöt och sedan frammt ett juck med hela gruppen om du fort vill framåt med gruppen till något skydd eller liknande.

[Mästockamannen]

Som många har sagt så håller jag med, ansatsvis är enligt mig att föredra. Detta beror dock helt och hållet på F.U.T.T, fienden, utrustning, tid, terräng. Det gäller som gruppchef att vara flexibel. Med det sagt, så bara för att man börjar framrycka på ett sätt så kanske man inser att det inte är det bästa, man kanske t.o.m måste tillbakarycka.

[speculatores]

två varianter på förflyttning som inte nämts är koridor och blixtlås. vilket är bra om de stöka till sig fort då tex en patrull sällan rör sig på linje.

 

Jag har aldrig använt ansatsvis framryckning. För min del har de varit eldstöt växelvis (bakåt/framåt), koridor eller blixtlås. mycket bly i luften och snabba förflyttningar.

 

men så länge gruppen vet vad som skall göras bör alla metoderna har sin plats.

[Munken_swe]

två varianter på förflyttning som inte nämts är koridor och blixtlås. vilket är bra om de stöka till sig fort då tex en patrull sällan rör sig på linje.

 

Jag har aldrig använt ansatsvis framryckning. För min del har de varit eldstöt växelvis (bakåt/framåt), koridor eller blixtlås. mycket bly i luften och snabba förflyttningar.

 

men så länge gruppen vet vad som skall göras bör alla metoderna har sin plats.

De två varianterna har inte nämnts eftersom de inte är med i trådskaparens frågeställning. De har ju inte mycket att göra med

Finns det någon taktisk skillnad på dessa sätt? Jag tänkte att ansatsvis framryckning är något långsammare?

 

Kan någon förklara de taktiska fördelarna/nackdelarna med respektive förflyttningssätt och finns det något läge eller kanske vapenslag som använder det ena mer än det andra av något skäl?`

Om du aldrig använt ansatsvis framryckning blir det ju svårt att veta vad den taktiska skillnaden innebär, vilket trådskaparen vill veta.

[Claaren]

Jag använde mig utav ansatsvis framryckning väldigt sällan. Jag föredrog att använda växelvis då det just är lite mer aggressivt och går fortare. Har man bara en väl sammövad grupp och en stf och chef som tänker på samma sätt och har bra kommunikation så ser jag inga fördelar med att använda ansatsvis.

[Jända]

En angränsande fråga:

 

Vi har en massa olika sätt att använda oss av eld och rörelse på grupp nivå. Växelvis/ansatsvis, blixtlås, korridor, gata bakåt även eldstötsförfarande är väl ett gränsfall men trots allt en teknik vi utbildar på, stormningsförfarande med "gå på marsch"-förförfarande för samordning inom stridspar och därtill säkert en del lokala varianter.

 

Hur man som gruppchef väljer att använda sig av eld och rörelse beror i hög grad på situationen d.v.s. hur terrängen ut, hotet, uppgiften, hur mycket tid man har m.m. Jag ser i min beränsade markstridsvärld ungefär två olika situationer är ovannämnda förfarande kan användas: 1. grupp inom plutons ram i anfallsstrid där syftet är att ta strid med motståndaren och enskild grupp/patrull som genomför någon typ av patrull med risk för sammanstöt där man egentligen inte vill ta strid med motståndaren direkt.

 

Till situation nr 2 så ser jag att blixtlåsförfarande och korridorsförfarande absolut har sin plats. Däremot så passar de mindre bra i situation nr 1 då syftet är att ta strid och inte falla tillbaka vid första stridskontakt.

 

Min frågeställning är egentligen: Varför finns det inte något mer kontrollerat sätt att röra sig i sidled med eld och rörelse? Varför finns det inte ett växelvis eller ansatsvis vänster/höger?

 

Det skulle vara enklare att utbilda t.ex. skyttegrupper och skyttegruppchefer på det borde vara samma kommandon och rörelse som man genomför, bara olika riktningar.

 

Sammanfattning: Skulle man inte kunna ersätta blixtlås vänster/höger med växelvis/ansatsvis vänster/höger och därmed göra det enklare konceptmässigt för våra soldater?

[Doggydriver]

Undertecknad utbildades i mycket växelvis och använder det fortfarande förhållandevis ofta. Tempot försvårar för motståndaren att dra sig ur striden, och då en större yta täcks på kortare tid blir även ammunitionsåtgången mindre. Självklart används även ansatsvis, helt beroende på terräng och situation.

 

Jända: Självklart går det att genomföra någon form av växelvis/omgångsvis blixtlås. Jag har prövat det flera gånger vid olika tillfällen, men anser att det blir meckigare (framför allt vid dålig sikt), men ingenting jag tänker förkasta (använder det själv ibland). Det vanliga blixtlåset kan även användas för att bibehålla en stridskontakt, om motståndaren är jävligt snabb och drillad i sin urdragning.

 

FET disclaimer: Detta gäller övningarnas värld från tidigt 2000-tal och framåt. ALLT beror på terräng, situation osv. Säger förband som stridit skarpt att ansatsvis e bättre, då är det så. Det har bara inte nått fram via officiella kanaler hit.

Edited August 5, 2010 by Doggydriver

[hajjper]

Är det tätare/svårare terräng så är ansatsvis att föredra i 9/10 fall.

 

Är man på förhand, och är en större numerär kan man ta terräng växelvis. Vid duell eller efterhandssituationer, och du MÅSTE ta terräng, så hade jag valt ansatsvis.

 

Hellre mala på lite saktare, med mycket bly i luften än att forcera med större risk för snubblingar, BoB, egen trupp i eldområde osv. osv. Träffar skiten fläkten vill jag ha kontroll och kunna styra gruppen med järnhand.

Den kontrollen* förlorar man när stf skall ta terräng i sitt juck.

 

 

*Jo, stf kan vara brutalt grym på att ta rätt juck, men du förlitar dig fortfarande på en annan människa som kan göra fel.

 

Och det finns inget som är generellt bättre än det andra, det är därför det finns flera olika framryckningssätt. Ju bättre grpch, desto fler framryckningssätt beroende på situation väljer man.

[Jända]

Jända: Självklart går det att genomföra någon form av växelvis/omgångsvis blixtlås. Jag har prövat det flera gånger vid olika tillfällen, men anser att det blir meckigare (framför allt vid dålig sikt), men ingenting jag tänker förkasta (använder det själv ibland). Det vanliga blixtlåset kan även användas för att bibehålla en stridskontakt, om motståndaren är jävligt snabb och drillad i sin urdragning.

 

Jag ser framför mig hur det skulle kunna användas för att med eld och rörelse ta gruppen med bibehållen gruppering i sidled till t.ex. en bättre stridsställning eller som ett förfarande för att byta snabbt till en växelstridsställning.

 

Jag är säker på att det har sina anvädningsområden och det skulle vara vara enklare att förstå konceptuellt för nya soldater än att utbilda på olika sätt att kombinera eld och rörelse beroende på om du ska framåt bakåt eller i sidled. Så varför har man i SoldF och InfR innan dess fäst sig vid just blixtlåsförfarandet?

[LeadHead]

Man kan väl också tänka sig att växelvis kan vara användbart vid försiktig framryckning utan stridskontakt och utan eldgivning.

[Doggydriver]

Håller med både Jända och LeadHead i stort. Precis i de exempel som Jända nämner har jag genomfört sådana förflyttningar. Och precis som LeadHead säger så kan väl de flesta framryckningssätt vara effektiva även som tysta.

 

Varför SoldF och InfR (InfR har jag inte sett/läst) binder sig till blixtlås vet jag inte. Kan det vara så enkelt som att det helt kallt räknas med att grupperna skall kunna agera omgångsvis? I ett blixtlås vilar ett mycket tyngre ansvar för uppsikt och förståelse hos enskild soldat, än ett byte till växelstridsställning där en omgångschef hela tiden leder?

[903Lew]

Om en man i ett blixtlås faller är det en smal sak för närmsta kamrat att ta hand om honom. Om den yttersta soldater faller under ett växelvis framåt ser "bakre" omgång detta och kan hjälpa honom. Om en karl faller under ett ansatsvis framåt kan man senare gå tillbaka och ta hand om honom (eller se det på en gång och dra ur). Om den yttersta karln faller i en omgångvis/växelvis sidledsförflyttning kan detta gå obemärkt en längre tid, för att komma tillbaka till honom måste rörelsen vändas (enklare när man jobbar fram/bakåt i min erfarenhet) och i värsta fall kanske fienden tagit terrängen som kamraten fallit i.

 

Bara några tankar, själv ser jag det som svårare att förflytta sig i sidled under stridskontakt då man måste tänka på två saker (skurkens riktning och förflyttningens riktning). Bättre då att ta det lugnt, se till att varenda knekt är med och bibehålla en högre eldgivning mot fienden.

[Krille]

Det som väldigt många här verkar missa är att det är skillnad på att köra växelvis löst, skarpt och i strid...

 

Hur samtränade man än må vara så reagerar ingen på samma vis när någon verkligen går in för att döda dom, tänk lite utanför er "GU-verklighet" och sen framstår "växelvis" som en enorm inbjudan till den berömda skiten att träffa fläkten....

[HotelAlpha]

Har svårt att se varför man skulle beordra växel/ansattsvis förflyttning i sida till växeleldställning, det är väl bara att ge kommando " 2:a omgång växeleldställning ", där efter samma med 1:a omgång.

 

Det funkar väl också att beordra en omgång i eldställning på valfri plats.

 

Ser ingen orsak att hitta på nya former för det.

 

Sen är väl blixtlås väl främst till för när man är tvåa i situationen, för att få gruppen i skydd snabbt men fortfarande mycket bly i luften.

 

Korridor funkar ju lika bra framåt som bakåt, jag har ialla fall framgångsrikt övat det med min grupp.

 

Till sist Växelvis eller ansatsvis, beror som sagts på terräng och hur duktig Stf är. MEN generellt är växelvis bättre, ger mycket högre tempo och man kan rulla över en annars överlägsen fiende bara på det.

[Jerah]

Hur funkar det egentligen med (glömt terminologi) förbestämda förfaranden? Ex. när jag var chef så hade vi förfarandet: Växelvis innan stridskontakt --> Vid stridskontakt: Linje, eldstöt --> Ansatsvis framåt för att få ökad eldkraft. Syfte var självfallet att vara snabba innan kontakt, för att sedan snabbt kunna överrumpla fienden med eldstöt och sakta men säkert ta terräng och, i princip, samma förfarande baklänges vid omgruppering (Läs. reträtt).

 

Funkade bra när jag övade, men då hade vi också ganska fördelaktiga situationer, bra miljö, bra övertag, etc. Så jag funderade på ifall något sånt här skulle bli för komplicerat annars. Ifall man bara ska hålla sig till Ansatsvis och vara nöjd?

[grisbasse]

I den mån det är möjligt är det klart man ska sträva efter en så snabb frr-hastighet som möjligt. Eld + rörelse = skydd, right?

 

En långsam frr bjuder in till att fi ska hinna göra omfattningar eller annat som gör livet surt.

 

Har under tvåsidig övning med lös am. lyckats överrumpla fienden genom hög hastighet, mycket eld i luften och genom att väl utnyttja terrängen.. detta trots att scenariot var förutbestämt och "fi" visste vad vi skulle göra. När vi talades vid efteråt beskrev denna det som att vi försvann i terrängen och när vi sedan dök upp ingen var gruppen rakt på fi och frr kunde övergå i ett stormningsförfarande.

Nu var detta enbart under övning och allt gick på bästa sätt, men poängen är att hastighet kan vara högst betydelsefullt. Lite som trestegsprincipen i enskild soldats strid.. skjut och gör en snabb förflyttning för att få fienden att tappa uppfattningen om var du är, för att på så sätt återskapa någon form av överraskningsmoment.

 

Därför, summa sumarum, förespråkar jag att alltid använda växelvis framför ansatsvis om läget medger och gruppen är trygg i detta.

[Charlie Spartan]

 

Grunden i infanteri strid är och förblir, aggresivt agerande, ta terräng och kom nära fi så man snabbt och effektivt kan förgöra honom.

 

Växelvis är det som jag själv anser fungerar bäst, man behåller momentum uppe och förkortar tiden i striden genom att man snabbt kommer över fiendens gruppering.

 

Sedan får man även komma ihåg att även fiende har samma mål som jag, så man måste nyttja skydd och skyl i sin framryckning, något som jag upplevt man är jäkligt dåliga på utbilda till, vanligt vis så ser man de flesta bara går ner på knä utan skydd/skyl eller ännu värre fortsätter och står upp när de ger eldunderstöd, precis som man aldrig hört talas om lätta ksp och dess verkan.

 

Sanningen är att blir man utsatt för moteldgivning så ligger man nere på backen snabbt som tusan, då är det lika bra på att träna på att alltid söka skydd/skyl hela tiden. under framryckningesfasen gå till nästa lämpliga plats där man kan ge eldunderstöd.

 

En stor fundering, mycket sällan man övar flankeraden manöver på grupps nivå. Ena omgången ger nedhållande eld medan andra omgången flankerar fi och anfalller in i sidan på fiende grupperingen. En mycket vanlig manöver för en US Army Infantery squade, och något som drillades mycket hårt.

 

 

 

 

[Jända]

Har svårt att se varför man skulle beordra växel/ansattsvis förflyttning i sida till växeleldställning, det är väl bara att ge kommando " 2:a omgång växeleldställning ", där efter samma med 1:a omgång.

 

Det funkar väl också att beordra en omgång i eldställning på valfri plats.

 

Ser ingen orsak att hitta på nya former för det.

 

Allt de som du beskrivet tar tid och kräver i oftast förövning, särskilt det första exemplet där man mer eller mindre måste ha förövat/förrekat en växelstridsställning. Men om jag som gruppchef snabbt vill göra en sidoförflyttning på min grupp efter ett första eldöppnande för att undvika fiendens svarande (jämför med trestegsprincipen) eld så vill jag kunna göra det på ett ordnat sätt, alltså växelvis höger/vänster.

 

För att återkoppla till det Charlie Spartan säger så kan det vara ett sätt för en gruppchef att utnyttja terrängens naturliga skydd på ett bättre sätt med gruppen genom att snabbt kunna styra vänster eller höger och bibehålla eld och rörelse.