blir aldrig antagen

[Kato]

efter mer än 3 år och flertalet ansökningar börjar jag tappa hoppet, gjorde jag fel som valde att genomföra min värnplikt som sjöman?

Mina betyg var inte de bästa, men jag vet ingen annan väg att få dem höjda utan att genomföra utlandsmission. Undantaget är väl att bli officer, men det känns som en lång väg bara för att få möjlighet att tjänstgöra utomlands..

 

Gamla kamrater blir valda både till höger och vänster till missioner och kortare tjänstgöringar, allting verkar så lätt för dem, knappt hinner de hem innan någon rekryterare frågar om de vill ut på en ny omgång.

 

Någon som känner igen sig, som kanske har några bra tips på hur man ska bli mer attraktiv? Får man förtur om man söker många gånger, som med uttagningarna till officersprogrammet, eller bör jag glömma allt och se mig om i det civila mörkret efter en karriär?

[slemh]

Det handlar om kontakter när du kommit in i rullorna så ringer folk dig om du är en schysst typ som man vill ha med sig. Sen är ju inte sjöman kanske så lämpat i Afghanistans hetta.

Fast Adenviken kanske? Förtur och kösystem finns inte bara att skicka in ligga på ringa och hålla på söka vakanser osv...

 

Sänk kraven sök udda tjänster som kanske inte många söker men som du ändå klarar av. Kanske hitta en nisch för dig själv inom det civila som du kan nyttja. Annars är det inte långt kvar tills soldater ska rekryteras frivilligt då kommer din chans.

[Kingecho1]

Nu vet jag ju inte vad du har sökt men det säger ju sig självt att chansen är mindre att en sjöman blir antagen till en skyttesoldatsbefattning exempelvis, så jag tycker du ska skaffa dig en civil utbildning för att öka dina chanser.

 

För övrigt bör du skaffa dig en civil karriär ändå då US absolut inte bör ses som en karriär. Gå vidare i livet, fortsätt sök och ta chansen om den kommer.

[Chassi]

dina kamrater som jag uppfattar är några till antalet kanske kan fixa och trixa lite och på så sätt borde dom kunna rekomendera dig till någon eventuell vakansplats motsv, annars om du söker någon tjänst så försök gärna ringa upp den som är plutonchef eller kompanichef motsv och presentera dig och snacka lite om den aktuella missionen så att du visar dig intresserad.

 

det är svårt och det finns en hel drös av människor med samma problem.

[Beafer]

Jag fick precis samma känsla som dig igår när en kompis skickade ett SMS och berättade att han blivit antagen till ME02. Jag har också sökt i princip alla missioner jag har sett sedan (och strax innan muck), nog för att det inte gått ett år än, men man tycker ju att man borde ta sig till ringveckan i allafall. Jag har försökt söka befattningar som jag kan relatera till min värnplikt, det vill säga olika sambandsbefattningar på diverse staber. Än så länge ingenting.

 

Det är bara att ta sig i kragen och söka vidare.

[CHARLIE2]

Det är ingen rättighet att tjänsgöra i utlandsstyrkan. Blir du inte antagen beror det väl på att rekryteraren anser att folk med bättre bakgrund har sökt samma tjänst.

 

Mvh

A

[Magister R]

efter mer än 3 år och flertalet ansökningar börjar jag tappa hoppet, gjorde jag fel som valde att genomföra min värnplikt som sjöman?

Mina betyg var inte de bästa, men jag vet ingen annan väg att få dem höjda utan att genomföra utlandsmission. Undantaget är väl att bli officer, men det känns som en lång väg bara för att få möjlighet att tjänstgöra utomlands..

 

Gamla kamrater blir valda både till höger och vänster till missioner och kortare tjänstgöringar, allting verkar så lätt för dem, knappt hinner de hem innan någon rekryterare frågar om de vill ut på en ny omgång.

 

Någon som känner igen sig, som kanske har några bra tips på hur man ska bli mer attraktiv? Får man förtur om man söker många gånger, som med uttagningarna till officersprogrammet, eller bör jag glömma allt och se mig om i det civila mörkret efter en karriär?

 

Du ska vara allmänt glad för att du slipper åka ut. Det är bland det mest överskattade som finns. Enligt min mening helt värdelöst - och dåligt betalt. Sök andra jobb om du behöver inkomst!

[Ing]

efter mer än 3 år och flertalet ansökningar börjar jag tappa hoppet, gjorde jag fel som valde att genomföra min värnplikt som sjöman?

Mina betyg var inte de bästa, men jag vet ingen annan väg att få dem höjda utan att genomföra utlandsmission. Undantaget är väl att bli officer, men det känns som en lång väg bara för att få möjlighet att tjänstgöra utomlands..

 

Gamla kamrater blir valda både till höger och vänster till missioner och kortare tjänstgöringar, allting verkar så lätt för dem, knappt hinner de hem innan någon rekryterare frågar om de vill ut på en ny omgång.

 

Någon som känner igen sig, som kanske har några bra tips på hur man ska bli mer attraktiv? Får man förtur om man söker många gånger, som med uttagningarna till officersprogrammet, eller bör jag glömma allt och se mig om i det civila mörkret efter en karriär?

 

Du ska vara allmänt glad för att du slipper åka ut. Det är bland det mest överskattade som finns. Enligt min mening helt värdelöst - och dåligt betalt. Sök andra jobb om du behöver inkomst!

Du har vad jag förstår ingen aning om vad du pratar om här, men uttalar dig ändå med rätt hårda ord?

 

Det är knappast någon vidare tröst för någon som söker att du kanske har rätt till viss del. Det är ofta långtråkigt, kanske inte någon astronomisk lön för utfört arbete och förbannat otacksamt. Ibland till och med skitfarligt.

Men de som faktiskt varit utomlands i kronans kläder har vad jag vet mycket sällan ångrat det, snarare tvärtom.

 

Kan bara önska lycka till i sökandet! (hur mycket det nu kommer att bli i framtiden för dem som inte ser det militära som en heltidssysselsättning)

[Magister R]

Det var KATO som skrev om att han sökt utlandstjänst.

 

Själv är jag yxa, men är inte direkt positivt inställd.

 

/Magister R

[Kingecho1]

Bättre är väl att du då berättar sakligt om varför det inte var något för dig. Var det beroende på dig, din grupp, dina chefer, övrig svensk personal, internationell personal, lokal anställda, personalpolitik som lön ledighet och liknande, händelser under missionen, hemkomstproblem, svårigheter efter mission....

 

Det du upplever som problem behöver inte vara ett problem för någon annan och att bara säga att man ska vara glad att man inte blivit antagen låter bara bittert och en tråkig inställning. Berätta då istället så folk kan lära sig av dina upplevelser.

 

För övrigt är det väl redan allmänt känt att lönen inte är superbra och något som folk inte borde söka allena för. Däremot så gör ju ett antal månader utan västerländskt slöseri att man även med en halvdan lön, sett till risker och annat, att man kan lägga undan pengar. Att folk kommer hem med 50.000 - 150.000 är ju inte direkt ovanligt och även om det kanske borde vara mer.

[CHARLIE2]

Du ska vara allmänt glad för att du slipper åka ut. Det är bland det mest överskattade som finns. Enligt min mening helt värdelöst - och dåligt betalt. Sök andra jobb om du behöver inkomst!

 

Intressant. Ur mitt perspektiv är mina missioner det bästa jag gjort under hela mitt liv. Visst det finns negativa sidor också. Allt man gör handlar inte heller om pengar. Personligen anser jag inte det vara överskattat utan tvärtom. Jag har fått se och uppleva saker som jag aldrig fått göra om jag inte hade valt att tjänsgöra i utlandsstyrkan.

 

Hur man upplever det är ju högst personligt men du får ju gärna utveckla ditt svar lite? Jag anser mig själv ha blivit en mycket mer mognare och starkare person med större ansvarskänsla som en direkt följd till min vistelse i utlandet.

 

Tror flertalet av dom som varit utomlands håller med mig att det givit dom betydligt mer än vad det tagit. Som sagt bättre betalda jobb finns det alltid att få men ett mer intressant och givande arbete än det som utförs av våra soldater män som kvinnor runt om i världen tror jag knappast man kan finna.

 

bara för Du personligen haft en "dålig" mission kan du ju inte sänka hela grejen. Som sagt jag kan bara uttala mig ur mitt egna personliga synsätt och från de tre olika missionsområden jag befunnit mig i.

 

det är bara till att fortsätta att söka och hoppas på det bästa. Åk om Ni får chansen Ni lär inte ångra er! Magister X såg EB02 på din profil kanske är det där du varit? Skulle knappast hålla med Dig om att jobbet som görs i Afghanistan är överskattat?

 

Mvh

A

[Magister R]

Det jag ifrågasätter är dyrkandet över att åka på mission. Jag hade en lugn och trevlig mision och fick rätt bra vitsord, så jag är inte missnöjd med något sådant. DÄREMOT hade jag nog säkert kunnat uppleva MINST lika mycket om jag först fokuserat intensivt på mítt civila jobb, och sedan tagit en jorden-runt-resa.

 

Visst vet jag att den del lever för att åka på mission, och det är ju kul för dem, men för de som aldrig provat har jag svårt att förstå deras uppgivenhet. Å andra sidan snubblade ju jag in i min mission också.....

[Krook]

En jordenruntresa ger bedömt mer input än en EB-mission. Det är jag benägen att hålla med om. Men varför välja?

En mission kan finansiera en jordenruntresa och utöver det ge en hel del erfarenhet och kunskaper och sig själv och massa annat. Att ingå i en väpnad insats när det är oroligt ger andra kunskaper än vad en semestertripp ger. Jag rekommenderar båda delarna.

 

Fördelen med att åka med Kungen till oroshärdar är att Bildt då förmodligen agerar snabbare än om man åker i egen regi eller med AQ-travels.

 

/K

[Born]

Det jag ifrågasätter är dyrkandet över att åka på mission. Jag hade en lugn och trevlig mision och fick rätt bra vitsord, så jag är inte missnöjd med något sådant. DÄREMOT hade jag nog säkert kunnat uppleva MINST lika mycket om jag först fokuserat intensivt på mítt civila jobb, och sedan tagit en jorden-runt-resa.

 

Visst vet jag att den del lever för att åka på mission, och det är ju kul för dem, men för de som aldrig provat har jag svårt att förstå deras uppgivenhet. Å andra sidan snubblade ju jag in i min mission också.....

Alla har vi olika erfarenheter. Jag skulle påstå att min första mission var allt annan än lugn och trevlig, medan min andra var ett sömnpiller som kostade mig ca 15 000 kr/månad i förlorad inkomst. Dock skulle jag inte vilja vara utan någon av dom, båda ytterligheterna har gett mig olika erfarenheter och dessutom varit ett stöd i yrkeslivet.

Den mest extrema missionen vad gäller stridskontakt och "action" pågår just nu i Afghanistan. Jag har svårt att tro att någon av de soldaterna som ingår i FS 17 anser att de kunde få den erfarenhet de skaffat sig där på en semesterresa...

[Magister R]

Kan ju iochförsig också ha att göra med vilka resevanor man har, eller hur?

[Born]

Jag tror inte vingresor har någon paketresa som motsvarar sista månadernas verksamhet i Afghanistan.

[Umdac]

efter mer än 3 år och flertalet ansökningar börjar jag tappa hoppet, gjorde jag fel som valde att genomföra min värnplikt som sjöman?

Mina betyg var inte de bästa, men jag vet ingen annan väg att få dem höjda utan att genomföra utlandsmission. Undantaget är väl att bli officer, men det känns som en lång väg bara för att få möjlighet att tjänstgöra utomlands..

 

Gamla kamrater blir valda både till höger och vänster till missioner och kortare tjänstgöringar, allting verkar så lätt för dem, knappt hinner de hem innan någon rekryterare frågar om de vill ut på en ny omgång.

 

Någon som känner igen sig, som kanske har några bra tips på hur man ska bli mer attraktiv? Får man förtur om man söker många gånger, som med uttagningarna till officersprogrammet, eller bör jag glömma allt och se mig om i det civila mörkret efter en karriär?

 

Mitt råd är att skaffa någon sorts civil utbildning på ett RIKTIGT universitet vilket man knappast kan kalla officersskolan för. Det tjänar du dubbelt på, dels får du spjutspetskomptens för både utlandsstyrkan men viktigare du får kompetens för verkligheten alltså den vanliga arbetsmarknaden. Utlandstjänstgöring är enligt mig grovt överskattad även om det är en bra erfarenhet. Själv kan jag inte förstå den makabra beundran som finns bland möparna på detta forum för dom som varit på x antal missioner.

[Träsktrollet]

Umdac, baserat på ditt inlägg förutsätter jag att du både läst på universitet (ett sånt riktigt med spex och overaller, inte MHS), läst till officer, och gjort utlandstjänst.

 

Om du nu mot förmodan inte har det så var inte så snabb på att döma ut saker och personer du inte känner till.

 

MVH Träsktrollet, 2 år på OHS (gamla skolan, mkt bra utbildning), 2 missioner (det bästa jag gjort i mitt liv), samt läst lite ströpoäng civilt (inte lika impad...)

Edited November 8, 2009 by Träsktrollet

[Magister R]

Precis!

 

Åk gärna på mission - men skaffa dig först en rejäl civil utbildning - och kanske även ett fast jobb.

 

Kom ihåg att FM lägger stort rehabiliteringsansvar på den civile arbetsgivaren, och har du ingen sådan, ja, då blir det inte mycket till rehab - om det skulle behövas.

[Umdac]

Umdac, baserat på ditt inlägg förutsätter jag att du både läst på universitet (ett sånt riktigt med spex och overaller, inte MHS), läst till officer, och gjort utlandstjänst.

 

Om du nu mot förmodan inte har det så var inte så snabb på att döma ut saker och personer du inte känner till.

 

MVH Träsktrollet, 2 år på OHS (gamla skolan, mkt bra utbildning), 2 missioner (det bästa jag gjort i mitt liv), samt läst lite ströpoäng civilt (inte lika impad...)

 

Ja jag har gått på Umeå universitets som till skillnad från ohs är ett riktigt universitet och tagit en magisterexamen med riktig utbildning. Snälla kalla inte det för militärhögskolan eller officershögskolan, för det är det inte. Det är en militärskola eller officersskola. Jag har inte gått på militärskolan eller officersskolan men min äldsta och bästa vän gjorde det i Östersund år 2002, jag har bra inblick i skolan och jag är inte imponerad. Jag har varit i Kosovo på ks07 som skytte, kompani romeo lima, vi fick äran att ta över Pristina från britterna. Jag kvarstår vid mina råd till Kato, tror jag personen hette. Skaffa riktig utbildning, det hjälper dig inom båda två områden. Jag kan fortfarande inte förstå denna beundran för militär möppar.

[Träsktrollet]

Fast på den dåliga skolan jag gick på stavade vi "möppar" med ett p.

 

Nog med OT.

[eskil]

Mitt råd är att skaffa någon sorts civil utbildning på ett RIKTIGT universitet vilket man knappast kan kalla officersskolan för. Det tjänar du dubbelt på, dels får du spjutspetskomptens för både utlandsstyrkan men viktigare du får kompetens för verkligheten alltså den vanliga arbetsmarknaden. Utlandstjänstgöring är enligt mig grovt överskattad även om det är en bra erfarenhet. Själv kan jag inte förstå den makabra beundran som finns bland möparna på detta forum för dom som varit på x antal missioner.

OK, en universitetsutbildning och några års yrkeserfarenhet på det är ju en bra början. Men sedan då? Det finns ett ytterst litet fåtal tjänster jag kan söka där min utbildning har någon relevans, och vad jag har hört ryktesvägen så har de tjänsterna högst söktryck av alla tjänster i utlandsstyrkan.

[Anders]

Ja jag har gått på Umeå universitets som till skillnad från ohs är ett riktigt universitet och tagit en magisterexamen med riktig utbildning. Snälla kalla inte det för militärhögskolan eller officershögskolan, för det är det inte. Det är en militärskola eller officersskola. Jag har inte gått på militärskolan eller officersskolan men min äldsta och bästa vän gjorde det i Östersund år 2002, jag har bra inblick i skolan och jag är inte imponerad. Jag har varit i Kosovo på ks07 som skytte, kompani romeo lima, vi fick äran att ta över Pristina från britterna. Jag kvarstår vid mina råd till Kato, tror jag personen hette. Skaffa riktig utbildning, det hjälper dig inom båda två områden. Jag kan fortfarande inte förstå denna beundran för militär möppar.

 

Umeå universitet? Ptja, nån form av skola är det väl, men det är inte Lund eller Uppsala

 

Men du ska nog inte dissa MHS (den rätten förtjänar bara de som gått där) eller OHS, oavsett om högskola är med i namnet eller inte. Se det som en yrkeshögskola, med mer eller mindre inslag av akademisk relevans.

 

Men rätt har du i att det är bättre att skaffa sig en god och renommerad akademisk utbildning än att göra utlandstjänst. Och äpplen är godare än päron.

 

/Anders

Med erfarenhet från alla nämnda områden.

[Krook]

Trådstartaren vill ut på mission och vill av oss ha tips om hur han ska bli mer attraktiv. Då kan väl folk försöka bidra till det i stället för att ha synpunkter högt och lågt om hur dåliga vissa företeelser i samhället är?

 

Det är ytterst få befattningar där akademisk examen är ett krav, så det är inte ett bra tips. OM man ska rekommendera en högskoleutbildning som skjuter mot målet internationell tjänst så måste det bli Officersprogrammet på FHS, som är en 180hp akademisk grundutbildning som ger en yrkesexamen. Då är det mer eller mindre garanti att man genomför internationell tjänst inom fem år efter examen.

 

Mitt tips är att skaffa en yrkeskompetens som är efterfrågad såsom sjuksköterska för att ta ett bra exempel.

 

/K

[JTS]

Precis som Krook skriver så kan det vara lämpligt att skaffa sig en efterfrågad kompetens.

 

Du skriver inte så mycket om vilken typ av utlandstjänst du vill göra, men med din bakgrund som flottist så är det tyvärr väldigt svårt att få en soldatbefattning i ett markstridsförband i utlandsstyrkan. Det du kan konkurrera om är med störst sannolikhet platser i marinens insatser exempelvis i adenbukten eller olika marina beredskapsförband.

Generellt kan man säga att det viktigaste är att ha personliga kontakter med dom som skall åka som chefer. Har man inte det så behöver man ha rätt bakgrund och riktigt bra betyg. I sista hand kan man kompensera med lämpliga kompetenser utanför FM:s ramar.

[zip]

Intressant att ingen nämner den insats man antas göra för fred på jorden - dvs att det förutom att vara ett jobb även bör kännas som ett kall.

[Haberget]

Intressant att ingen nämner den insats man antas göra för fred på jorden - dvs att det förutom att vara ett jobb även bör kännas som ett kall.

 

Nu är det väl inte rikigt så att det ökar på ens chanser att få åka när man väl söker.

 

Sedan är det som många skriver här. En officersutbildning (jo utbildningen står med i högskoleförordningen sist jag kollade) är en bra grund att stå på. Ser du till att läsa på en ANNAN högskola (välj en bra en, så som Chalmers ) som ett komplement och har lite yrkeslivserfarenhet så kommer du ytterliggare en bit på vägen.

 

Men det bästa tips jag kan ge är att söka, söka, söka och söka. Ge inte upp!

[Kingecho1]

Man får ju se det lite som exempelvis att bli fotbollsproffs också. Sett till hur många som vill så är det ju oerhört få som lyckas. Det är den bistra realiteten att alla som vill ut på utlandstjänst inte kommer att få göra det.

[hamnet]

Som flera andra skriver så är det svårt om du kommer från marinen och dessutom har dåliga betyg.

 

Min bästa rekommendation, från insidan, är att söka beredskapsförbanden i första hand. Där är söktrycket lägre och du kan få chansen att visa framfötterna och då kanske få möjligheten att gå vidare ut på rotation!

[Kato]

Tack för alla svar, det var intressant att läsa. Det var främst metoder och råd för att bli mer attraktiv som jag eftersökte, men alla svar har hjälpt.

 

Som sagt, att få åka på mission är inget man är berättigad till bara man gjort GU, och jag förstår att man tar in de som har finast betyg/tidigare erfarenhet etc..

 

Att göra en eller två missioner kan ju inte vara annat än bra, utvecklande och en god merit.

Min kusin som var sisuförare i bosnien 1993 varnade mig för att göra för många missioner, då man lätt kunde bli en "legosoldat" där man åker iväg och tjänar en hacka, missionsvärlden blir ens nya hem, man kommer hem och spenderar allt, för att åka iväg igen etc. etc. och tillslut flera år efteråt sitta hemma, obenägen att acklimatisera sig till det civila igen, och endast med militära erfarenheter.

 

Vissa pratar om att lönen är bättre i det civila.

Jag skulle inte göra det för pengarna, även om jag tycker lönen är acceptabel, speciellt med tillägg o då maten o boende är betald.

Men främst handlar det om erfarenhet och möjligheten att hjälpa till på platser där man inte lever som vi gör i Sverige. Jag känner alltså ett behov att göra gott för mig.

(Därför tycker jag att de pengar man får om man är i beredskap inför en utlandstjänst inte bör delas ut, med risk för att locka guldsökare med goda GU-betyg, något jag erfarit själv(me-01), men det är ett annat ämne)

 

Jag har även "svårt" för det civila yrkeslivet. Även om det är jättebra betalt så känner jag en viss trälighet när man går hemma och jobbar 9 till 5.

Jobbade ett år på ett telefonföretag och visst jag fick bra betalt och så, kunde köpa en massa saker, men jag har nog aldrig mått så psykiskt dåligt som jag gjorde då, just för att jag tyckte att jag inte gjorde något värdefullt i mitt liv. Om jag får jämföra gillade jag lumpen och gymnasiet mkt. bättre. än mitt jobb på företaget.

 

I somras åkte jag på egen hand till södra Israel och staden Sderot, som ligger bara ett par kilometer från Gazaremsan. Staden är känd för att sedan mitten av 2000-talet råkat ut massiva raketbeskjutningar av Hamas, totalt 9000 raketer har slagit ner i staden sedan intifadan.

Där hjälpte jag till genom en humanitär organisation med att dela ut mat till fattiga.

Jag tillbringade även en månad på flygbasen Tel Nof där israelerna hade sin hoppskola för sitt luftburna förband, Tzanchanim. Jobbade där inom logistikverksamheten och matsalen som volontär, fick inget betalt men levde på basen bland de andra soldaterna och gjorde mig en massa vänner.

Detta har varit min bästa sommar hittills, även om jag spenderat tiotusentals kronor, och sitter här luspank idag.

 

Civilt jobb och utbildning som ex. sjuksköterska, statsvetare eller civilingenjör är säkert utomordentligt vid en ansökan, men då kräver det som sagt att man tillbringar ett par år bakom skolbänken först, hade hellre tänkt göra någon mission nu och utbilda mig vidare på den civila delen senare isf. Att göra mission när man börjar närma sig 30-snåret känns ju sådär, tänk om man skaffat familj dessutom...

 

Har sökt till afghanistan som förrådsman och ska även gå en truckutbildning på en vecka nu, ev. kanske det kan hjälpa mig något att komma vidare...