Jump to content
Sign in to follow this  
Constans

Afghanistan i framtiden?

Recommended Posts

Till alla dem som vill skicka stridsvagnar, lyssna på sista fem minutrarna på frågestunden.

Frågestund

 

Ok, nu har jag lyssnat på de sista fem minutrarna och jag antar att du syftar på generalens tal om "defensive driving" och om att soldaterna riktar vapnen mot allt och alla de kör förbi. Där håller jag med generalen att det naturligtvis leder till missnöje hos befolkningen. Jag skulle inte heller uppskatta om varenda soldat som jag möter riktar ett vapen mot mig och hotar mig till underkastelse. Jag skulle självklart börja se soldaten som fiende, vare sig han är svensk eller här för att skydda mig eller för att ockupera. I mina ögon skulle soldaten vara en förtryckare, och som sådan en fiende mot mina värderingar och de sätt jag vill leva mitt liv. Men det har ju ingenting med pansarfordonens vara eller icke vara att göra. För jag har ju inget emot att se svenska stridsvagnar köra förbi (tvärt om, men det är ju bara jag..) Är mitt land dessutom inblandat i krig och oroligheter och jag vet att de där stridsvagnarna som kör förbi försvarar min frihet, så kanske jag rent av kan tåla att stå lite extra länge vid en korsning och vänta. Men detta under förutsättning att jag känner samhörighet med de som framför vagnarna, vilket är svårt att känna om de riktar sina eldrör och kulsprutepipor åt mitt håll.

 

Ska vi se saken ur ett större perspektiv så är det förmodligen mycket bättre att ha stridsvagnar, som ser farliga ut där de kör, men som kan med 99,99% säkerhet träffa precis just den del av byggnaden man vet hyser en taliban-grupp, än att ha ett stridsflygplan 2km upp i luften och 5km bort som släpper en bomb, som en bra dag träffar och jämnar rätt byggnad med marken, men som lika gärna kan träffa ett hus i grannbyn som råkade stämma överens med vad markpersonalen beskrev. Eller artilleri som kan råka ut för ungefär samma sak.

Stridsvagnen är ju med det stridande markförbandet och ser samma saker som de. En skytt i en stridsvagn kan förhoppningsvis se skillnad på en skyttegrupp med talibaner och ett bröllopsfölje. En pilot i ett jaktflygplan några kilometer bort, eller artilleristen, någon mil bort, har inte en chans att se vad de skjuter på.

 

/E

Share this post


Link to post
Share on other sites

Vi måste skilja på nivåerna för konflikten i Afghanistan.

Det går inte att köra ett strategiskt race på stridsteknisk nivå. Fortfarande gäller att ISAF måste ha förmågan att kunna röra sig i området och kunna nedkämpa insurgenter. Först då kan det internationella samfundet hjälpa till med uppbyggnaden av samhället och de civila strukturerna fungera.

Man måste ha bägge delarna, det räcker inte med skrivbordssnack. Strv + NGO + Samhällsstöd = Framgång. Ta bort en och summan blir en annan.

 

/K

Share this post


Link to post
Share on other sites
Man måste ha bägge delarna, det räcker inte med skrivbordssnack. Strv + NGO + Samhällsstöd = Framgång. Ta bort en och summan blir en annan.

 

/K

 

Absolut. Militärens jobb är att se till att den hjälp landet behöver kan administreras i relativ trygghet, att människor kan arbeta, utbilda sig och få landet på fötter igen. Tar man bort den militära närvaron kommer hjälparbetarna störas i sitt arbete (man blir väldigt hindrad från att åstadkomma något om man får halsen avskuren).

Det är beklämmande med alla dessa människor (främst på vänsterkanten verkar det som) som snarast vill få bort all militär närvaro från Afghanistan. Antingen är de ett gäng riktigt cyniska människor, eller så är de naivt omedvetna om vad ett sådant tillbakadragande skulle få för följder.

 

Vad man måste vara medveten om är att det inte går att ha ett tidsperspektiv på "mandatperiod" för lösningen av afghanistans problem. Jag tycker att general McChrystal träffade huvudet på spiken när han talade om att kriget i Afghanistan "inte är ett militärt krig man vinner genom att besegra fienden i militära operationer. Afghanistan vinner man när befolkningen anser att man vunnit". En otroligt träffande beskrivning. Afghanerna själva måste vilja ha det samhälle vi erbjuder dem. De måste själva vilja skicka sina flickor till skolan, tycka att rätten att raka sig, sjunga eller se på film är värd att kämpa för. Vi kan inte avtalibanisera Afghanistan om inte afghanerna själva vill det.

Vi kan antingen välja att hjälpa landet genom att bistå dem militärt och humant tills dess att de är starka nog att inte tvivla längre, eller så kan vi överge landet och se på när det åter igen splittrar sig självt i inbördeskrig och feodalt/religiöst förtryck, och möjligen hoppas att folket själva någon gång blir starka nog att resa sig och själva skapa en demokrati och ett eget välstånd.

 

Jag vet ju vad jag tycker är mest humant, men jag kan ju förstå att en darwinistisk lösning där man låter den starkaste ta kontrollen och bestämma är den mest stabila och för omvärlden "billigaste". Bara man kan blunda för det förtryck som afghanerna kommer att få leva under.

 

/E

Share this post


Link to post
Share on other sites
Det är beklämmande med alla dessa människor (främst på vänsterkanten verkar det som) som snarast vill få bort all militär närvaro från Afghanistan. Antingen är de ett gäng riktigt cyniska människor, eller så är de naivt omedvetna om vad ett sådant tillbakadragande skulle få för följder.

Gemensamt för de som vill dra in Sveriges deltagande i ISAF är att de är oerhört dåligt pålästa.

Världen är full av misslyckade halvhjärtade insatser, vi är inte en kolonialiserande stormakt som vissa försöker ge sken sken av.

Bara det faktumet att de flesta debattörerna inte har en susning om vad eller hur ISAF är/fungerar är skrämmande.

Visst var det USA som tog initiativet till att befria Afghanistan (eller utplåna A.Q) vilket som, det blev ett startskott.

Frågan är om de som vill avsluta instatsen förstår vilket vaccum som kommer uppstå om alla länder utom USA packar ihop och drar?

Om man är med, kan man ge röst och påverka. Sticker vi har vi ingen chans att låta vår åsikt höras, då blir det som olyckskorparna kraxar om idag : USA som styr allt.

Många verkar tro att detta är ett sprintlopp vi ställt upp i, det är naturligtvis ett maraton och motståndaren har bekväma skor.

Jag tror att vi skall sikta på att vara på plats i många år framåt, först som P.E / P.K och sist med mer och mer CIMIC, men det kommer behövas vapen

och våld för att nå dit tyvärr.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Det är beklämmande med alla dessa människor (främst på vänsterkanten verkar det som) som snarast vill få bort all militär närvaro från Afghanistan. Antingen är de ett gäng riktigt cyniska människor, eller så är de naivt omedvetna om vad ett sådant tillbakadragande skulle få för följder.

 

Vad man måste vara medveten om är att det inte går att ha ett tidsperspektiv på "mandatperiod" för lösningen av afghanistans problem. Jag tycker att general McChrystal träffade huvudet på spiken när han talade om att kriget i Afghanistan "inte är ett militärt krig man vinner genom att besegra fienden i militära operationer. Afghanistan vinner man när befolkningen anser att man vunnit". En otroligt träffande beskrivning. Afghanerna själva måste vilja ha det samhälle vi erbjuder dem. De måste själva vilja skicka sina flickor till skolan, tycka att rätten att raka sig, sjunga eller se på film är värd att kämpa för. Vi kan inte avtalibanisera Afghanistan om inte afghanerna själva vill det.

Vi kan antingen välja att hjälpa landet genom att bistå dem militärt och humant tills dess att de är starka nog att inte tvivla längre, eller så kan vi överge landet och se på när det åter igen splittrar sig självt i inbördeskrig och feodalt/religiöst förtryck, och möjligen hoppas att folket själva någon gång blir starka nog att resa sig och själva skapa en demokrati och ett eget välstånd.

 

Jag vet ju vad jag tycker är mest humant, men jag kan ju förstå att en darwinistisk lösning där man låter den starkaste ta kontrollen och bestämma är den mest stabila och för omvärlden "billigaste". Bara man kan blunda för det förtryck som afghanerna kommer att få leva under.

 

/E

Det är en illusion att mer av eller en bättre version av det Afghanerna redan fått under åtta år skall hjälpa, det är kärnan i den nya strategin som McChrystal redogör för. Vi behöver ändra vårt beteende och våra mål med uppdraget. "Afghanistan vinner man när befolkningen anser att man vunnit" detta är en dramatisk förändring i inställning, tidigare trodde man på en militär seger över talibanerna som skulle bädda för en demokratisk utveckling. Tidigare krävde man att Karzai skulle bete sig som en demokrat, idag accepterar man (USA) en relativt demokratisk inställning. McChrystals exempel om brunnarna, där man inte ens kan göra gott utan att skapa problem är ett exempel på den nya inställningen. Afghanerna vet bäst själva, den nya målsättningen är mycket mera anpasslig till rådande förhållanden. "De måste själva vilja skicka sina flickor till skolan, tycka att rätten att raka sig, sjunga eller se på film är värd att kämpa för" Precis så är det, och om de inte vill det, behöver de inte, så länge som de inte utbildar och finansierar terrorister! Det är kontentan.

 

McChrystal skriver i sitt tal, "We will have to do things dramatically and even uncomfortably differently in order to change how we think and operate.

In short, we cannot succeed by simply trying harder. We cannot drop three more bombs and have a greater effect; it is much more subtle than that."

 

Det är på det här uttrycket som den där reportern ställer sin andra fråga ca 25 min in på frågestunden, vad som menas med "uncomfortably", på detta svarar McChrystal med exemplet om soldaternas uppträdande vid konvojkörning. Hur blir det mera okomfortabelt för våra soldater? Jo genom att de tvingas uppträda på ett mindre konfrontativt sätt i Afghanernas ögon. Min fråga är då - bidrar stridsvagnar till ett mindre konfrontativt beteende? Jag menar att de ökar konfrontationen. Därav min kommentar om stridsvagnar.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Min fråga är då - bidrar stridsvagnar till ett mindre konfrontativt beteende? Jag menar att de ökar konfrontationen. Därav min kommentar om stridsvagnar.

Mitt svar blir då: Striv är inte till att köra patrullrundor inne i MeS med.

Striv har vi för att sätta kraft bakom den eld vi kan tvingas avge ibland, visst har Striv en annan "inverkan" på hur vi vill uppfattas

av folk på gatan, men kontentan av vistelsen där över är "skydd åt befolkningen".

Bästa skyddet vi kan ge är att vara starkare och framför allt levande, att läget förändrats måste vi alla vara medvetna om.

Det kan man se huvudsakligen på den ökade frekvensen beskjutningar i PRT-området, den "nya" synen på hur man ser ett ökat skydd

som nödvändigt.

Galtar och Strf90 ligger långt ifrån den analys av skyddsbehovet som gavs på tidiga FS-missioner.

 

 

 

 

 

 

Gärna en Strv men först en rejäl MEDVAC/CASEVAC Hkp

Share this post


Link to post
Share on other sites
Min fråga är då - bidrar stridsvagnar till ett mindre konfrontativt beteende? Jag menar att de ökar konfrontationen. Därav min kommentar om stridsvagnar.

 

Som jag skrev tidigare så tror jag inte att stridsvagnen i sig uppfattas som konfrontativ. Om den bara åker förbi kommer den upplevas lika farlig som en stor lastbil. Men detta kräver ju förstås att de civila afghanerna får möjlighet att lära sig att stridsvagnen FÖR DEM är lika farlig/ofarlig som en stor lastbil.

Som jag också skrev tror jag att stridsvagnar tvärt om kan bidra till att kriget kan föras på ett sådant sätt att de civila offren minskar, vilket förhoppningsvis kan leda till att opinionen för att få bort talibanismen ökar.

 

Om det är så att stridsvagnen uppfattas som konfronterande för civilbefolkningen, vad ska man då göra istället för att lösa uppgiften, för uppgiften måste ju lösas? Acceptera 10 ggr högre förluster? Förlita sig på artilleri och flyg? En bomb eller en artillerigranat som träffar en skola är ju även de ganska så "konfrontativa", eller hur?

 

Egentligen är det ganska enkelt. Man pissar inte på den man vill hjälpa, inte ens om han brinner. För oss i Sverige tror jag det är ganska självklart. Det intryck jag fått av svenska peacekeepinguppdrag är att vi respekterar och hjälper lokalbefolkningen. Att köra in med attityden att "The only good raghead is a dead raghead" skapar ju mer problem än vad det löser. Det är ju positivt att även USA´s militära ledning börjar inse detta. Förhoppningsvis kan det smitta av sig både uppåt och neråt i hierarkin.

 

/E

Share this post


Link to post
Share on other sites

McChrystal har rätt utifrån ett strategiskt perspektiv.

På den stridstekniska nivån gäller det även fortsättningsvis att kunna överleva och att ha förmågan att leverera tryck (militärt våld). Ingen förutom Talibanerna gynnas av att ISAF skjuts sönder och samman. Lokalbefolkningen kommer inte att få ökat förtroende för ISAF om ISAF beter sig militärt oskickligt.

 

Det finns enmellanväg mellan att sätta pipan i pannan på gamla tanter och att helt lägga ner vapnen. Stridsvagnar får plats i den mellanvägen. Sedan ska soldater och officerare ha code of conduct klar för sig så att de inte anbringar onödigt ont till lokalbefolkningen och det är ju det som McChrystal talar om.

 

Behövs stridsvagnar för att upprätthålla militär säkerhet så ska stridsvagnar tillföras.

 

/K

Share this post


Link to post
Share on other sites
Min fråga är då - bidrar stridsvagnar till ett mindre konfrontativt beteende? Jag menar att de ökar konfrontationen. Därav min kommentar om stridsvagnar.

Mitt svar blir då: Striv är inte till att köra patrullrundor inne i MeS med.

Striv har vi för att sätta kraft bakom den eld vi kan tvingas avge ibland, visst har Striv en annan "inverkan" på hur vi vill uppfattas

av folk på gatan, men kontentan av vistelsen där över är "skydd åt befolkningen".

Bästa skyddet vi kan ge är att vara starkare och framför allt levande, att läget förändrats måste vi alla vara medvetna om.

Det kan man se huvudsakligen på den ökade frekvensen beskjutningar i PRT-området, den "nya" synen på hur man ser ett ökat skydd

som nödvändigt.

Galtar och Strf90 ligger långt ifrån den analys av skyddsbehovet som gavs på tidiga FS-missioner.

 

Gärna en Strv men först en rejäl MEDVAC/CASEVAC Hkp

Tyvärr måste våra soldaters skyddsbehov på kort sikt underställas det långsiktiga målet. Det gamla arbetssättet fler soldater, mera eldkraft, bättre skydd leder inte framåt. Många med dig Dobberman menar att allt detta leder till bättre skydd för Afghanerna och därmed ett bättre liv, men när inte Afghanerna själva uppfattar vårt uppträdande som ett led i den målsättningen spelar det ingen roll. Så förstår jag budskapet från ISAF chefen.

 

Att vi behöver MEDVAC/CASEVAC hkp är självklart, i all synnerhet som den nya linjen på kort sikt leder till fler skadade och döda, en obekväm sanning.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det krävs balans mellan civila målsättningar och militär genomförbarhet. Därför är det inte så enkelt som att säga att "Tyvärr måste våra soldaters skyddsbehov på kort sikt underställas det långsiktiga målet.". Om ISAF:s skadeutfall ökar så kommer två saker hända:

1. Bidragsnationerna drar sig ur

2. Lokalbefolkningen tappar förtroendet för ISAF eftersom de ser att insurgenterna vinner militärt.

 

Därigenom kan inte de civila målsättningarna uppnås eftersom dessa tarvar en militär förmåga på marken.

 

/K

Share this post


Link to post
Share on other sites
Tyvärr måste våra soldaters skyddsbehov på kort sikt underställas det långsiktiga målet. Det gamla arbetssättet fler soldater, mera eldkraft, bättre skydd leder inte framåt. Många med dig Dobberman menar att allt detta leder till bättre skydd för Afghanerna och därmed ett bättre liv, men när inte Afghanerna själva uppfattar vårt uppträdande som ett led i den målsättningen spelar det ingen roll. Så förstår jag budskapet från ISAF chefen.

 

Att vi behöver MEDVAC/CASEVAC hkp är självklart, i all synnerhet som den nya linjen på kort sikt leder till fler skadade och döda, en obekväm sanning.

 

Jag tror nedtrappningen i skyddsnivå endast behöver inskränka sig till att man inte behöver rikta vapnen mot allt och alla, och att man kan ta av sig oakleysarna då och då, när man talar med folk till exempel.

 

Afghanerna är till skillnad mot Svenne Svensson rätt vana vid vapen, och börjar inte skaka av rädsla eller indignation bara för att soldaterna bär på dem. Där emot är det ju skillnad att bli behandlad som den som ska bli skyddad, eller bli behandlad som den som ska man ska bli beskyddad mot. Jag kanske är naiv, men med respekt tror jag man kan komma långt. Problemet är nog bara att man måste anpassa sig lite och lära sig hur en afghan tycker och tänker, inte vara så inkörd på vad som är rätt och riktig attityd i Compton eller på trailerparken..

 

Samtidigt förstår jag ju att soldaterna inte gärna släpper garden, eftersom vilken av de där civila som helst som står och vinkar åt en kan gömma ett RPG eller ett semtexbälte under kläderna.

 

Som jag ser det så är ju alternativet till soldater och stridsfordon i frontlinjen ett utökat beroende av flygunderstöd och artilleri. Både flyg och artilleri kan ju sprida mer död och förintelse än vad en stridsvagn klarar av, och min poäng är att för att klara av det som kan lösas med flyg och artilleri, men med mindre risk för kollateral skada, behövs mer folk och stridsvagnar på marken. För meningen måste ju vara att man ska kunna klara av uppgiften, eller? Om vi är beredda att förlora striden av rädsla för att vår närvaro skall verka provocerande, ja då kan vi ju lika gärna ta hem våra soldater. Antingen slåss vi för att vinna, eller så ska vi skita i det. Att slösa människoliv, egna, civila och fiendens, utan att ha ett mål med sin insats är ju helt klart oetiskt.

 

/E

Share this post


Link to post
Share on other sites

Flera poänger, ska försöka ta dem i ordning:

 

När BA-missionerna rullade ut rådde ett annat klimat än det som råder nu. Då skulle man hindra flera folkgrupper från att utplåna varandra, folkgrupperna i fråga var europeiska och det hela var såpass nära att många hade semestrat eller velat semestra i området. Sarajevo hade ju haft OS för mindre än två decennier sedan! De svenska soldaterna då sågs som kämpar för FN som modigt riskerade livet för att skydda obeväpnade civila undan milis och minst sagt fiskiga krigsherrar. Situationer som Stupni Do och Srebrenica gjorde uppdelningen snäll Svensk/skurk från Balkan ännu mer tydlig. Alla Svenska män hade gjorde lumpen, även narkoleptiska sängvätare som rullade in sig i psykologens matta.

I perioden precis efter murens fall var dessutom VPK/Vänstern otroligt svag och kunde inte oemotsagd spotta ur sig pacifist-propagande (det är dig jag tänker på, Jan Myrdal).

 

Idag är vi involverade i Afghanistan. Landet ligger på andra sidan jorden, folk är bruna och delar mycket lite eller inget av vår kultur och våra värderingar. Det Afghanska fotbollslandslaget har aldrig spelat på Råsunda och få av oss känner någon som har turistat i Kabul (dock några som åkt på charter till MeS :happy: ). Insatsen ses som ett NATO-krig trots att det finns ett mycket fast FN-mandat i spel. Världens demokratisering har avstannat (enligt Amnesty rullats tillbaka) och just världsdemokratisering och -solidaritet verkar inte vara lika eftertraktat i dagens relativistiska tidsålder. Mediabruset är sju svåra år värre än då och de ideella organisationerna har krympt enormt (RK, Kyrkan etc.). FM lider av ett svårt förtroendebortfall allt eftersom verksamheten kritiseras uppifrån och det är få unga som gjort lumpen och därför har någon anknytning till de där 'konstiga vapenkåta köttnackarna i uniform'. De politiska ytterligheterna (höger och vänster) vågar slå sig för bröstet och det är för få politiker som har förtroendekapital att säga emot (Carl Bildt är bränd av Vostok Nafta, Carlsson & Johansson är pensionerade, Svensson är gammal som gatan och saknar politisk tyngd). Helle Klein skriver för en socialdemokratisk tidning, en ideologi som för övrigt helt tappat bort sig (vad hände med rättning i ledet, solidaritet över gränserna, kvinnors rättigheter och en ansvarsfull försvarspolitik?!).

 

 

Med bakgrund av detta tror jag likt tidigare debattörer att det Svenska folket (som om det någonsin talade med en röst) tolererar svenska döda till en högre grad än afghanska civila diton. "Kriget kan inte vinnas" är en term som kräks ut av flertalet debattörer, "Vi har inte där att göra" är en annan. En fadäs som den Tyska bombningen av tankern och Camp Northern Lights kan mycket väl få nya hyresgäster. I den nära framtiden kommer vi dessutom få ett yrkesförsvar, något som gör det ännu lättare att vifta bort egna förluster ("De valde det själva", "de har aldrig haft ett ärligt arbete i hela sitt liv", "vapenkåta nazister hela bunten", "helt jävla onödigt att ens ha en armé, de kan ju inte ens skydda Stockholm!").

 

 

 

Som en jämförelse kan vi ta ett annat misärfyllt land som tidigare har visat sig stödja terrorism - Somalia. Tror ni riksdagen skulle ha cohones att dra igång och bibehålla en svensk insats där? Tror ni de skulle klara en Black Hawk Down-situation med svenska soldater? Vad skulle Maj-Britt och Janne G säga?

Sudan ska vi inte snacka om, det skulle ta exakt två nanosekunder för mindre nogräknade lögnare att dra linjer mellan Carl Bildt-Lundin Oil-Halliburton-Sions Äldste-Amerika-Dick Cheney-Djävulen. Att Mohammad i Darfur svälter ihjäl efter att milis våldtagit hans mor till döds kommer en författare av svenska korsfararböcker sedan gråta många krokodiltårar över, men eftersom regimen i Khartoum är 'legitim' i hans ögon kan det ju aldrig bli någon insats. Förutom kanske bistånd, alla vet ju att det fungerar superbra....

 

 

 

 

/En otroligt bitter Lew som är seriöst oroad för sina vänner 'over there' och landet som skickat dem dit.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Har folk sett den här inslaget i 60 minutes om General McChrystal? Tänkte att det kanske var intressant, inte ett långt inslag, men ger lite intryck av hur han ser på kriget i Afghanistan.

60 Minutes General McChrystal

 

Han verkar ju vara en rätt speciell person...

Share this post


Link to post
Share on other sites

Finlands nuvarande öb och dåvarande öb tror inte på uppdraget i Afghanistan. Dåvarande ansåg att problemet var lika stort som tidigare missioner i Somalia.

De har ändå inte varit snåla med utrustning till sina soldater. Enligt en artikel i smb så blir de beskjutna från upp mot 1500 m avstånd. Därför fick finnarna tung kulspruta och granatspruta. Det går trögt för sverige att lämna sådan utrustning. De får nu äntligen galten med lavettmontage för ksp 58 på taket så att de lättare kan skjuta från fordonet. Det börjades planeras hösten 2008 för att nu kunna levereras. Ska vi be talibanera att inte skaffa utrustning så snabbt och att lugna ner sig så att sverige hänger med? Det är kanske det som menas med att vara defensiv, att inte lämna utrustning?

 

Nej ska vi vara kvar så se till att våra folk har bra utrustning åtminstone. Tung kulspruta och granatspruta borde gå att skicka ner i ett nafs. Nu är några allvarligt skadade och då börjar pappersprodukten om helikopter igen.

 

Angående stridsvagnar är det inte bättre med en cv90105 eller 90120 istället som är hälften så tunga på de dåliga vägarna. Okej att stridsvagnen säkerligen kommer fram men hur blir det för fordonen efter. Det finns nu ett nytt torn till Cv90105 som är lite mer kantigt. Har det skett några skjutprover med cv90105? Har läst kommentarer om att cv 90120 gungar så mycket efter skott.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Madman:

Självfallet ska svensk trupp ha bra mtrl, men det är väl få/inga som antytt att en 'vanlig' 9040C räcker. Sedan finns varken 90105 eller 90120 i 'grönt' utan endast som prototyper/funktionsmodeller och de stridsvagnar du talar om (leo2?) används mig veterligen endast i södern av helt andra nationer.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Sökte men hittade inget om Matthew Hoh till min förvåning. Någon som vill ge sig på att kommentera exempelvis denna intervju?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Snabb analys:

Hoh verkar bara ha givit upp. Lyckligtvis så finns det folk som är beredda att fortsätta kämpa för en bättre värld.

Man måste vara långsiktig och även (som Hoh antyder) inlemma Pakistan i Afghanistan-problematiken.

 

Det som är gjort hittills är kanske inte nog och nog finns det fog för kritik. Det innebär ju inte att man ska ge upp.

 

/K

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag håller delvis med dig Krook, men samtidigt tycker jag att de skäl han anger i denna så väl som i andra mer utförligare intervjuer samt i hans resignationsbrev känns tämligen väl underbyggda. Nog för att de inte berör just uppgivenhet då de talar om kritik som har framförts mot honom i slutet på intervjun, men han påtalar ju att det inte är han som person (erfarenhet, ålder m.m..) som ska bemötas utan hans skäl och argumentation. Jag tycker han säger många klyftiga saker.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Vad är det då för klyftiga saker han säger?

 

Hur påverkar hans avhopp hans trovärdighet? Minskad eller ökad?

 

/K

Share this post


Link to post
Share on other sites

Inte för att vara den som är den, så att säga - men jag tycker det är bättre om du lyssnar igenom det istället för att jag försöker återge det. Mindre risk för fel i kommunkationen då.

 

Jag tycker att avhoppet ökar hans trovärdighet av den anledningen att han inte bara sitter och tycker saker utan i samklang med åsikterna också agerar. På samma vis tycker nog många att Sveriges utrikespolitik får mer trovärdighet igenom agerandet i Afghanistan. Deltagande för aktuell sakfråga i praktiken alltså!

 

Jag tycker i största allmänhet att hans resonemang är klyftigt, men sen så tycker jag själv och har också fått det sagt till mig, att det är rätt så förmätet att sitta hemma vid datorn och säga hur saker och ting ligger till. Av den anledningen vill jag inte argumentera för hans sak i tomma intet, men lyssnar gärna på varför det han säger är fel. Genom det kanske jag kan bilda mig en bättre uppfattning? Jag har inte ens varit där, utan bara följt med i medierapportering och läst det jag kommit över i ämnet via stadsbiblioteket.

Edited by rnc

Share this post


Link to post
Share on other sites

Så du vill inte tala om vad det är som är bra med det han säger, såsom du uppfattar honom? Är det så jag ska tolka dig?

 

Jag har läst ett otal intervjuer och skildringar om och gällande Afghanistan. Hoh har jag både läst och hört och jag har min bild klar för mig. Den är en bild av uppgivenhet och att sätta egna nationens intressen i fokus.

Jag frågade om vad du uppfattat eftersom du tydligen uppfattat något av det han säger. Det är inte alls säkert att du och jag tolkar honom på samma sätt.

 

Det är bra mycket mer intressant att höra folks uppfattning än bara källhänvisningar.

 

/K

Share this post


Link to post
Share on other sites

Som jag redan skrivit så tycker jag att hans resonemang i allmänhet är vettigt. Jag tenderar alltså att hålla med honom i stort, men jag har sett ett par Youtube-klipp och läst hans resignationsbrev - inte tagit till mig hela hans åsiktsregister och förklarat mig tycka precis likadant. Är det tydligt nog?

 

Jag hoppades, precis som jag redan skrivit, på att få höra någon slå hål på det han säger. Helt enkelt - varför har han fel? Som jag också redan skrivit så tycker jag själv inte att jag besitter tillräckliga kunskaper för att kunna uttala mig som Matthew Hoh, eller någon annan som är av hans åsikt eller motsatt! Det var alltså därför jag efterlyste kommentarer till det han säger. Jag ser det INTE som min uppgift att säga att Krook eller någon annan har fel för jag har helt enkelt inte någon övertygelse som räcker till för det. Jag är ointresserad av att ha rätt, men intresserad av att förstå läget och tar gärna emot åsikter så att jag kan bilda mig en egen.

 

Jag har helt enkelt inte särskilt mycket klara åsikter om alltsammans, men försöker lyssna på så mycket som möjligt. Så låt diskussionen, om det ens ska vara någon, handla om vad denne Hoh, som faktiskt säger en massa saker istället för mig som inte gör det. Jag ber om ursäkt om jag är för blek för att intressera.

Share this post


Link to post
Share on other sites
, men det är en del upprepning om man sett den första jag postade. Här prövas hans argument lite mera, men intervjuaren tycks hålla med honom ganska mycket så det är väl ingen klockrent opponent.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Nej, du är inte tydlig nog.

Jag förstår fortfarande inte VAD i hans tyckande som du håller med om. Varför kan du inte bidra till debatten med det?

Det är föga givande med inlägg som bara innehåller "Han verkar bra. Jag håller med honom."

Varför verkar han bra?

Varför håller du med honom, eller inte?

Vilka styrkor och svagheter finns i argumenten?

Vilket perspektiv har du valt för analysen? (globalt? regionalt? lokalt? amerikanskt?)

 

Vad Hoh säger är helt irrelevant egentligen. Det är hur han uppfattas som är det relevanta och därför så frågar jag dig (och andra) vad er uppfattning bygger på.

 

/K

Share this post


Link to post
Share on other sites

1. Okej.

2. För att jag inte är på det klara med vad jag själv tycker.

3. Det är i mina ögon även föga givande med inlägg som innehåller; "han har gett upp" utan något som helst bemötande av argumenten som läggs fram. Du säger ju att du till skillnad från mig har din bild klar för dig.

4. För att jag inte hör någon förklara varför och hur han har fel.

5. För att jag upplever honom som seriös och trovärdig. Han är rak och slingrar sig inte fram till sina slutsatser. Jag upplever hans argumentation som solid. Jag har inte läst eller hört någon slå hål på det han framför, utöver möjligtvis Gilles Dorronsoro på Carnegie Endowment som delvis framför viss kritik, men i övrigt håller med, i den här artikeln. Jag har inte särskilt stort hopp till det numera, men i alla fall en önskan om att den länkade artikeln kan duga som underlag och att jag inte behöver översätta den för att den ska gå att vidröra på forumet.

6. Jag har inte valt att kategorisera min analytiska upplevelse på något särskilt vis. Hoppas inte man behöver ha gjort det för att få vara med i tråden. Perspektivet är att jag sitter hemma och surfar lite på youtube och kommer över några intervjuer, det är måndag och det regnar ute.

 

7. Jag har nu i flertalet inlägg försökt säga samma sak som du antyder, förutom att jag inte tycker det han säger är irrelevant.

 

EDIT: Stavfel

Edited by rnc

Share this post


Link to post
Share on other sites

Då försöker jag igen: Det någon säger är inte det viktiga. Det viktiga är hur det tas emot av de som lyssnar.

Sedan kan man ersätta "säga" med "skriva" och så.

 

 

Jag tycker för egen del att en truppökning i Afghanistan är nödvändig. Jag ser inte uppgiften i första hand som en COIN-operation utan i söder mest som en hård krigföring mot en irreguljär motståndare som har stora reguljära inslag. I norr däremot så är det mer av COIN-verksamhet där krigföringen inte är lika central.

Oavsett om jag tittar på situationen i norr eller söder så ser jag fortsatt behov av stor truppnärvaro och fortsatt utbildning och stöd till ANA och ANP.

 

Vad det gäller de civila ansträngningarna så har jag inte hundra koll på dem men enligt mina uppgifter så görs inte tillräckligt uppe i norr. Bedömt är läget det samma i resten av Afghanistan.

 

Om vi vidgar vyn en smula så är läget i Pakistan besvärande och underblåser konflikten i Afghanistan. Det måste också hanteras inom ramen för regional stabilitet.

 

Talibanerna ser långsiktigt på det som sker och det måste även det internationella samfundet göra.

 

/K

Share this post


Link to post
Share on other sites
Madman:

Självfallet ska svensk trupp ha bra mtrl, men det är väl få/inga som antytt att en 'vanlig' 9040C räcker. Sedan finns varken 90105 eller 90120 i 'grönt' utan endast som prototyper/funktionsmodeller och de stridsvagnar du talar om (leo2?) används mig veterligen endast i södern av helt andra nationer.

Erik har framfört att stridsvagnar kan behövas och vi har nu bara leo2. Jag ser mer prototyperna som ett mellanting. Det finns färdiga produkter av andra modeller. Angående prototyper så anser tyckare att Hägglunds skulle satsa mer på utveckling av cv 90, 90120 och Bsv 10 istället för sep. De har nu gjort ett nytt torn till cv 90 eftersom engelsmännen är intresserade av bl.a en lägre cv 90. Giat industri har gjort ett nytt torn för 90105 där man kan få två olika kanoner beroende på behov. Tänkte mer att man kan gynna "inhemsk" produkt. Eftersom det tog mer än ett år till galten så bör några prototyper bli färdiga inom den tiden. Vi får väl köpa/hyra lite saker av andra. Norge har väl redan helikoptrar där? Det är kanske dags för insamlingbössor Afghanistan/Finland är vår sak?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Sign in to follow this  



  • Similar Content

    • By Laqez
      Som den fete lille nyhetspundare jag är så plöjer jag igenom Newsmill för att beskåda debatterna
       
      Döm om min förvåning när jag hör kriget i Afgh. kritiseras för att vara både antifeministiskt och ett, kanske, förtäckt korståg...
       
      http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/10/...ar-inga-kvinnor
       
      http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/10/...g-i-afghanistan
       
      Anser ni som riskerat/riskerar liv och hälsa där nere att ni bidrar till kvinnoförtryck?
       
      Jag skriver detta i viss ilska och därför brister kanske denna post i kvalitet, men jag vill gärna ha respons från er andra här. Vad har ni för åsikter?
       
      /L
      (Edit: Stavfel)
    • By Odi et Amo
      Hej
       
      Jag letar efter Kalla Fakta-avsnittet om Afganistan och Boka.
      Det ska ha sänts 070308.
      Har kollat Tv4s hemsida, youtube och piratebay utan resultat.
      Någon som vet vart man kan hitta det?
       
      Tack på förhand.
      Erik
    • Guest Reqruit Hardhead
      By Guest Reqruit Hardhead
      Det finns en del frågor jag bär på inom mig, kvinnans situation är ju en katastrof i Aghanistan.
      Men jag, om jag nu hinner eller hur det blir med utlandstjänst i A för mig.
      Hur berör det kvinnlig personal på plats och hur påverkar det bemötandet emot kvinnlig stridande personal?
      Och hur ser skyddet ut, ifall man t.ex. skulle bli påhoppad eller på annat sätt angripen?
      Det som ju har kommit fram är att flickor utsätts för syraangrepp, att flickor i mycket liten del kan gå i skolan, att kvinnan nära nog är en ägodel man t.o.m. i vissa fall lagligen kan avliva (läs: mörda) utan att riskera ett rättsligt efterspel.
      i ett land där istort sett halva delen av befolkningen hålls i shack genom hot och rent av mord, misshandel och att de hålls i okunskap om sina rättigheter så känns frågan ganska så befogad.
       
      Inte för att jag tror det sker men hur ser bilden ut, vilka tankar bör man ha med sig i huvudet mer än det självklara att sköta sin plikt?
       
      Det är ett litet orosmoln jag när i huvudet, men som jag i det fall det blir en realitet får ta ställning till.
       
      men vore nyfiken på att höra andras erfarenheter i saken.
       
      Inte för att troligen hör nåt i den här tråden, men jag har frågat i alla fall...
      Sedan tycks det vara en nära nog noll möjlighet att det blir resa dit ner, om man läser andra trådars information.
×
×
  • Create New...