Förbandsanda och attraktionskraft

[Svante]

En sak som jag funderat på ett tag är hur det kan byggas en så stark förbandsanda som det ändå görs på Amf1? Detta med tanke på att förbandet regelbundet får stark kritik för sitt sätt att behandla sina värnpliktiga (negativt), attityden på förbandet, bristande säkerhet m.m.

 

 

Citerar från VR rapport (2008) från Amf1:

 

Amf 1 brukar generellt sett ha en av de högsta andelarna värnpliktiga som söker vidare inom försvarsmakten. Nästan 60 procent av dem som fullgjorde utbildningen förra året fortsatte på något sätt inom försvaret och då oftast inom Amfibiesystemet. Detta är positivt för Försvarsmakten, men även signifikativt för den goda förbandsanda som finns på Amf 1.

 

I samma rapport kan man också läsa om befäl som pressar GSU-plutoner till över 20% avhopp, lägre befäl som tävlar om "hårdaste plutonen" och därför tvingar soldaterna att springa snabbmarscher istället för att äta osv. Det står även en del om "vi och dom"-tänkandet som används flitigt och som enligt rapporten lett till slagsmål mellan plutoner och kompanier samt räder mot varandras logement.

 

 

Längre ner i rapporten kan man även läsa:

Ett av argumenten för att behålla värnpliktsförsvaret, har varit att unga människor utbildas till goda samhällsmedborgare. Många incidenter visar på att så inte alltid är fallet på Amf 1. Den tuffa jargongen och det hårda klimatet är ett resultat av hur befäl på förbandet bedriver utbildning och det skapar inte förutsättningar för en öppen dialog. Problemen varierar i omfattning mellan de olika kompanierna, men är ett alltför återkommande problem. Detta innebär att Värnpliktsrådet inte kan se det som något annat än ett vedertaget synsätt på hur man skall bedriva värnpliktsutbildning.

 

Det står även en del om att soldaterna får ut gamla trasiga kängor med hål i som sulorna lossnar på och att matsalen är så liten, kön så lång och luncherna så korta att dom värnpliktiga ofta får äta maten i kön till disken för att öht hinna få i sig den. Ja kort sagt är hela rapporten lite halvnegativ.

 

 

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att det är ett förband som uppenbarligen behandlar sina värnpliktiga relativt inhumant och respektlöst, tydligen har undermålig utrustning och halvkass matsal/logement samt bygger en attityd som tydligen är usel.

Detta förband lyckas ändå bygga en extremt stark förbandsanda och får år efter år flest eller nästan flest värnpliktiga som stannar kvar i FM även efter muck...och av dessa stannar dom flesta kvar inom Amfibiesystemet. När man läser rapporten så låter det mest logiska att soldaterna skulle vilja fly därifrån så fort dom får chansen och efter muck aldrig mer vilja komma tillbaka. Någon som kan förklara för en ovetande vad det är som Amf1 lyckas så bra med?

 

edit: text

Edited June 8, 2009 by Krook
Utökad topic

[mdn]

Den här tråden hör hemma i luckan och inte i pliktverket.

 

I samband med flytten vill jag också höja ett varningens finger. Ämnet är av den typ som riskerar att övergå i annat än sansad debatt. Låt inte det ske, för då måste jag med BG-kollegor dra fram hänglås och varningar.

 

/mdn, Blågul

--------------------

REGLER

[GC1]

Jag har själv ingen erfarenhet av utbildning på Amf1 men jag har genom att träffa folk som gjort GU och jobbat där att det är ett betydligt hårdare klimat där en på andra ställen men att de som genomför utbildningen samtidigt ofta blir peppade och drivna som personer, inte bara som amfibiesoldater.

 

Stora avhopp går att förbygga men inte få bort helt med dagens mönstringssystem, en betydligt lättare utbildning har också avhopp.

En utbildning med mål att skapa riktigt tuffa, självständiga och driftiga soldater på kort tid medför ofta att man får ha en syn på både sig själv och de runt omkring sig som man inte är van vid i den civila världen.

Att man har ett att förhålla sig till andra som mindre värda är inte unikt för amf1 utan finns även i resten av världen, tex på VIP-listor runt stureplan. Det betyder inte på något sätt att man gör rätt men man skall sätta det här i sitt sammanhang.

Vill inte ÖB ha det så här så får han väl ta chefen för amfibieutbildningen i örat.

(Å andra sidan är väl uttalnden från högre militära chefer i sådna här sammanhang sällan väldigt olika följande:

Går det till på det här sättet är det oacceptabelt, vi har vår värdegrund och det här får inte förekomma och nu när jag precis fått veta det så skall jag tala med chefen för XXX)

 

Avslutningsvis vill jag bara säga att förband med den här "andan" att vara de bästa spänner över hela skalan, några av de bästa och de sämsta soldater och officerare jag träffat kommer från Amf och ett kavalleriregemente.

 

Med det sagt och utan att ha några förutfattade meningar om bakgrunden till undersökningen så finns det säkert en möjlighet att genom intervjuer skapa en solskenshistoria kring Amf1 där man uttalar sig om det bästa som hänt mig och hur utbildningen fått dem att tänja sina gränser på ett sätt som gjort att de lyckats väldigt bra i livet och skapat ett nätverk som är väldigt spritt och exklusivt i sin natur.

Edited June 8, 2009 by GC1

[Schalldämpfer]

I mina tjänstgöringar har jag haft förmånen att i olika omfattning besöka och arbeta med vpl och personal från trettiotalet olika förband. (Jo flickor och pojkar, på den gamla onda tiden var det ingen omöjlighet!) När det gäller förbandsandan så var det kanske en handfull av dessa som stack ut i positiv bemärkelse, och ungefär lika många i negativ dito.

 

Gemensamt för de förband med stark förbandsanda har undantagslöst varit att de, rätt eller orätt, medvetet behandlat sina värnpliktiga (och i viss mån även personal) hårdare än andra. Dessutom har man inte sällan gjort en medveten grej av det. När det gäller det sistnämnda sticker just KA1/Amf1 ut lite extra.

 

Att vara jävlig mot soldaterna skapar i sig såklart ingen anda, men i kombination med en gedigen utbildning och vetskapen om att de blir BÄST inom just sitt lilla segment av försvarsmakten kan det vara en del i framgången. Förbandsandan är ounvikligen starkt kopplat till en stolthet över den egna prestationen. Sedan kan den prestationen bestå i att plugga ryska glosor eller springa långt, bära tungt eller vad just det förbandet förvantas göra.

 

Märk väl att de flesta av dessa reflektioner härhör från nittiotalet. De senare åren har jag mest varit på åskådarplats...

[Svante]

Jo jag har också tänkt lite på det där med att det är ett hårt klimat och en jobbig utbildning men samtidigt så är det knappast någon hemlighet att utbildningarna kan va väldigt tuffa även på andra ställen, inte minst på jägarförbanden. Trots detta lyckas just Amf1 skapa mängder av värnpliktiga som är starkt lojala förbandet och där dom flesta stannar kvar inom FM och då gärna vill stanna inom Amfibiesystemet.

 

Nyckeln måste väl då ligga i något annat än att utbildningen är hårt och att man får känslan av att tillhöra en elit. Detta bör väl även kunna hittas på flera andra förband som trots det inte alls lyckas lika bra med att hålla kvar sina värnpliktiga?

Det enda jag kan komma på som skiljer måste ju va själva attityden som finns på förbandet. Alltså relationerna mellan befälen, dom värnpliktiga och den mentalitet som odlas bland soldaterna. Om så är fallet så blir ju den naturliga följdfrågan vad som då skiljer attityden på Amf1 från andra förband? Hur den kan va så produktiv trots den starka kritiken som ändå riktats mot den under en längre tid? För det är inte sällan man får höra om "attitydsproblemen" på Amf1.

[dieseltrollet]

Att så pass många ur 2007 års kull stannade kvar inom "FM och amfibiesystemet" torde ha en del att göra med att IAS/TD01 sattes upp samt det faktum att Amf 1 har tillämpat ett system med anställda gruppchefer i flera år. Det fanns helt enkelt större möjligheter just då för de värnpliktiga att stanna kvar på olika sätt.

 

Det intressanta är vad resultatet skulle bli på andra förband med samma förutsättningar som Amf1 hade 2007. Ryktesvis så är t ex FS18 ganska fullt med förra årskullen från LG, undrar hur procentsatsen ser ut där?

 

Jag finner det nämligen svårt att tro att Amf1 år efter år kan trycka in 60 procent av årskullen i "amfibiesystemet" i någon form av anställning. Såvida man inte räknar en krigsplacering som att "fortsätta inom försvaret" och då är 60 procent väldigt lågt...

[Svante]

Att så pass många ur 2007 års kull stannade kvar inom "FM och amfibiesystemet" torde ha en del att göra med att IAS/TD01 sattes upp samt det faktum att Amf 1 har tillämpat ett system med anställda gruppchefer i flera år. Det fanns helt enkelt större möjligheter just då för de värnpliktiga att stanna kvar på olika sätt.

 

Det intressanta är vad resultatet skulle bli på andra förband med samma förutsättningar som Amf1 hade 2007. Ryktesvis så är t ex FS18 ganska fullt med förra årskullen från LG, undrar hur procentsatsen ser ut där?

 

Jag finner det nämligen svårt att tro att Amf1 år efter år kan trycka in 60 procent av årskullen i "amfibiesystemet" i någon form av anställning. Såvida man inte räknar en krigsplacering som att "fortsätta inom försvaret" och då är 60 procent väldigt lågt...

 

Kanske inte är just 60% varje år men Amf1 har generellt sett högst eller bland det högsta antalet som stannar kvar inom FM av alla förband. Därmed borde det ju knappast va en slump att det ser ut som det gör. Däremot är frågan vad det är som Amf1 gör så bra med tanke på den hårda kritik som förbandet utsätts för.

[dieseltrollet]

Kanske inte är just 60% varje år men Amf1 har generellt sett högst eller bland det högsta antalet som stannar kvar inom FM av alla förband. Därmed borde det ju knappast va en slump att det ser ut som det gör. Däremot är frågan vad det är som Amf1 gör så bra med tanke på den hårda kritik som förbandet utsätts för.

Just det faktum att Amf1 tillämpar ett system med anställda gruppchefer gör att det finns utrymme för många ur värnpliktskullen att stanna kvar ett år till, en möjlighet som helt enkelt inte finns på andra förband. Så nej, det är ingen slump. Men det är heller inget som säger att det är något som skulle vara unikt för Amf1 ifall andra förband tillämpade samma system.

[Krook]

Att det var 60% det aktuella året har ju sina anledningar, som Dieseltrollet påpekar. Det är inte något konstigt alls med det.

 

Förband med hög andel frivilligt sökande (jägarförband i allmänhet) har betydligt större möjligheter att fostra sina soldater och motivera dessa till fortsatt tjänst. Det gäller för Amf1 likväl som för K4/AJB, FJS, FBJS och insomnade I22, för att nämna några exempel. Det är inget uppseendeväckande alls men jag uppfattar det som att samtliga av de uppräknade jägarförbanden har/hade starkare förbandsanda än vad jag uppfattar att Amf1 har.

 

För övrigt så funderar jag på om undertiteln passar. "...långvariga..." är inte med sanningen överensstämmande. Amf har funnits väldigt kort tid och jag tycker att det är stor skillnad med det tidigare KA.

 

/K

[Svante]

Just procentsatsen från 2007 är egentligen inte det väsentliga i det jag menar. Jag funderar helt enkelt bara på hur ett förband likt Amf1 (som är mer eller mindre ökänt för sitt sätt att behandla värnpliktiga) kan locka så många värnpliktiga att stanna och som det står i rapporten: Amf 1 brukar generellt sett ha en av de högsta andelarna värnpliktiga som söker vidare inom försvarsmakten.

 

För om jag förstått det rätt så finns det en chans för dom flesta soldaterna inom FM att stanna kvar på ett eller annat sätt efter muck. Även om det kanske inte just blir på det förband där man genomfört GU. Så anledningen till att Amf1 generellt sett lyckas locka många värnpliktiga att stanna inom FM kan väl inte enbart vara att det finns anställda gruppchefer på Amf1?

[dieseltrollet]

För om jag förstått det rätt så finns det en chans för dom flesta soldaterna inom FM att stanna kvar på ett eller annat sätt efter muck. Även om det kanske inte just blir på det förband där man genomfört GU. Så anledningen till att Amf1 generellt sett lyckas locka många värnpliktiga att stanna inom FM kan väl inte enbart vara att det finns anställda gruppchefer på Amf1?

Eftersom varken officers- och specialistofficersutbildningarna eller utlandsstyrkan är nerlusade med före detta amfibiesoldater så torde det nog vara gruppcheferna som svarar för den höga andelen. För vart skulle de annars ta vägen "inom amfibiesystemet"?

Edited June 8, 2009 by dieseltrollet

[Krook]

Nej, det finns inte chans för de flesta soldaterna att stanna inom FM. Inte än.

Det är ytterst få förband som anställt soldater i någon skala och AMF1 är ett av de förbanden. Jag är helt säker på att fler från andra förband hade sökt vidare om det fanns möjligheter att stanna på förbandet. Detta märktes till del på NBG08.

 

Att många från AMF1 väljer att söka vidare (officersutbildning eller utlandstjänst) är bedömt för att många därifrån har bibehållt sitt intresse för det militära, alltså det som fick dem att söka sig till AMF1 i förstaläget. Alltså är det inte alls särskilt häpnadsväckande. Om läget hade varit det omvända så hade det däremot varit häpnadsväckande, dvs att AMF:are inte skulle välja att söka vidare trots att de frivilligt sökt sig till ett krävande förband.

 

/K

[Svante]

Nej, det finns inte chans för de flesta soldaterna att stanna inom FM. Inte än.

Det är ytterst få förband som anställt soldater i någon skala och AMF1 är ett av de förbanden. Jag är helt säker på att fler från andra förband hade sökt vidare om det fanns möjligheter att stanna på förbandet. Detta märktes till del på NBG08.

 

Att många från AMF1 väljer att söka vidare (officersutbildning eller utlandstjänst) är bedömt för att många därifrån har bibehållt sitt intresse för det militära, alltså det som fick dem att söka sig till AMF1 i förstaläget. Alltså är det inte alls särskilt häpnadsväckande. Om läget hade varit det omvända så hade det däremot varit häpnadsväckande, dvs att AMF:are inte skulle välja att söka vidare trots att de frivilligt sökt sig till ett krävande förband.

 

/K

 

Jo men ifs så har ju näst intill alla sökt sig frivilligt till sin tjänst idag. Att den sen är krävande är väl inget direkt argument till att personer som varit där hellre skulle vilja stanna än på andra ställen?

 

Men om jag förstår dig rätt så är grunden till att Amf1 generellt sett har en av de absolut högsta andelarna värnpliktiga som söker vidare inom försvarsmakten på att förbandet har anställda gruppchefer och inte något annat? I rapporten ger dom ju nämligen skenet av att det skulle bero på den starka förbandsandan, men det kanske är felaktigt.

[Krook]

Men Svante. Läs det jag skriver!

Jag tar det igen med nya ord.

 

Dels beror den höga andelen att det faktiskt funnits tillfällen. AMF1 har aktivt rekryterat personal ur sina värnpliktskullar, något som få andra förband har fått göra.

Dels beror det på att AMF1 har en högre andel frivillliga som sökt sig dit med extramönstringar med mera, precis samma som för AJB, FJS, FBJS och I22. Den kategorin soldater tenderar söka sig vidare i större utsträckning än de som pliktats in.

Andelen är inte just särskilt mycket högre för AMF1 än de förbanden som jag räknat upp ovan.

 

/K

[Tjex]

Just procentsatsen från 2007 är egentligen inte det väsentliga i det jag menar. Jag funderar helt enkelt bara på hur ett förband likt Amf1 (som är mer eller mindre ökänt för sitt sätt att behandla värnpliktiga) kan locka så många värnpliktiga att stanna och som det står i rapporten: Amf 1 brukar generellt sett ha en av de högsta andelarna värnpliktiga som söker vidare inom försvarsmakten.

 

För om jag förstått det rätt så finns det en chans för dom flesta soldaterna inom FM att stanna kvar på ett eller annat sätt efter muck. Även om det kanske inte just blir på det förband där man genomfört GU. Så anledningen till att Amf1 generellt sett lyckas locka många värnpliktiga att stanna inom FM kan väl inte enbart vara att det finns anställda gruppchefer på Amf1?

 

Det statistiken bygger på det som låg inne 05/06. De 60% är utslagna på FA (inför kull 07/08), IAS, KSXX (som amf1 satt upp kort efter muck) samt yoff. Det vill säga det fanns mycket goda möjligheter att fortsätta för de som ville.

 

Angående att amf1 skulle vara "ökänt" för sin behandling av värnpliktiga kan jag inte hålla med.

Hade VR frågat runt lite ordentligare bland de värnpliktiga så hade de kommit fram till att det absoluta majoriteten trivdes.

Istället för att uteslutande fråga ett ytterst fåtal. Sen tolkades svaren väldigt fritt av rapport författarna. Inget nytt under solen dock

Edited June 8, 2009 by Tjex

[tikvah]

För övrigt så funderar jag på om undertiteln passar. "...långvariga..." är inte med sanningen överensstämmande. Amf har funnits väldigt kort tid och jag tycker att det är stor skillnad med det tidigare KA.

 

/K

 

Kan inte en del av orsakerna i beteenden ligga just i att det är ett så pass nytt system. KA hade ju lite traditioner och anor att stå på, och inom AMF tvingas men således att bibehålla vissa men stärka andra delar för att därigenom kunna profilera sig tydligare.

 

Då dessutom jägarförband likt AMF behöver stora mängder med frivilliga som söker dit för tjänstgöring tjänar de på att ha en stark profil och ett starkt varumärke. Vilket i sin tur skulle förklara det ovan nämnda.

[Krook]

Det här är ett kul och intressant ämne som är för bra för att begränsas till ett förband. Därför byter jag titel på tråden och låter den omfatta mer än bara AMF1.

 

Nu diskuterar vi i denna tråd:

 

Vad är det som ger attraktionskraft hos vissa förband och hur bibehålls den?

--------------------

REGLER

[903Lew]

"Kåranda" som den starka förbandslojaliteten kallas för brukar ju benämnas som något negativt i vårt land. "Espirit de Corps" som det heter i utlandet är å andra sidan något folk och förband med all rätta känner sig stolta över. Denna kåranda, denna höga nivå på tillhörighet är vad som gör att förband fungerar optimalt. Det hela är väl psykologi till den viss del, FIRO-cirkeln och allt det dära.

 

I fallen Amf, KJ och annat jägeri hänger det väl även ihop med att det är folk som ofta ansträngt sig extra för att bli del av en 'elit'. Denna känsla av elitstatus förstärks senare under GU med hjälp av hårda/sammansvetsande övningar och positiva omdömen om 'modergruppen', i detta fall Amf, KJ, K3, AJB eller I22. Utbildningstecken med tillhörighetsfaktor som man måste 'förtjäna' (basker, treudd, båge) är ju egentligen samma sak som initiationsriter. Klarar man av det är man en del av 'eliten', de som faller bort 'pallade inte trycket' (exklusion främjar ofta kåranda).

 

Föreningar för folk som tjänstgjort vid förbandet förstärker också lojaliteten, "...even if you die, you will live on as the Corps will live on...".

 

Ryktet om kårandan, om 'eliten', sprider sig sedan och folk söker sig dit. När det gäller attraktion är detta A och O, om folket som lever i 'kårandan' får en chans att stanna kvar i 'eliten' kommer de oftare välja detta än att gå ut i 'det civila mörkret'.

 

 

Mina två korvören i vart fall.

 

 

PS. Kårandran finns inte bara i elitförband utan också i förband med en stark historia och/eller anknytning till en geografisk plats och/eller etnisk grupp. Om kårandan förloras är detta djupt tragiskt för enheten.

I nutid kan vi se de historiska skotska regementena som inte bara slagits ihop till Royal Regiment of Scotland (de förlorar sin egna relativa 'elitstatus'), de har också ombaserats till England där de saknar förankring och familj. Detta leder i sin tur till att avhoppen ökar, rekryteringen minskar, traditionsbärare försvinner och kårandan nedgår. FIRO-cirkeln rullas tillbaka flera steg och effektiviteten måste byggas upp igen.

[Apone]

och därför tvingar soldaterna att springa snabbmarscher istället för att äta osv

"Tredje pluton, HOPPA! Ni har precis hoppat över er lunch..." låter kanske bekant för en del.

Varför gör man så? Kanske för att lära soldaterna att ibland kommer stridstrossen inte ända fram, och mat kanske inte alltid är tillgängligt enligt planering?

 

slagsmål mellan plutoner och kompanier

Lite kamp på plankan med fendrar är bara nyttigt.

 

samt räder mot varandras logement.

Tja, då får man se till att anpassa sig: lås alla skåp och sätt ut post, var alltid beredd på att saker kan förändras fort.

värnpliktiga ofta får äta maten i kön till disken för att öht hinna få i sig den

Menar du att det finns andra sätt att äta på än i diskinlämningskön???

En riktig soldat äter alltid på språng med höga knäuppdrag!

 

Amf1 lyckas så bra med?

Amf (och delvis gamla KA) skapar "marinsoldater", det ligger en hel del värdingar och inte minst förväntningar i det begreppet, vilket alla/de flesta sökanden är medvetna om. De som klarar av utbildningen vet att de är lite bättre ("En kustartillerist är bättre än andra människor" kanske någon har hört tidigare?) än andra och är sålunda mera benägna att söka vidare.

På senare år har dessa möjligheter varit bättre än förut, alltså ökar dessa siffror.

 

Nackdelen är då möjligen att det blir fler avhopp, men å andra sidan sållar man då ut de bästa.

[JTS]

Mogen analys!

 

Jag hade köpt den om det hade fungerat, men varför är det så att de flesta dödsfall, skador, dumheter och regelbrott verkar ske vid AMF? Skapar inte AMF-andan riktiga proffs?

[Fredas]

slagsmål mellan plutoner och kompanier

Lite kamp på plankan med fendrar är bara nyttigt.

 

Vänligt sinnade tävlingar är en sak. Men att uppmuntra till slagsmål, som jag i detta fall ser att du gör, är bara idiotiskt. Detta speciellt när det gäller slagsmål inom det egna förbandet.

[Fk Satan]

Ett ämne som berör det gillar jag i formen av forumsmedlem, i min roll som moderator vet jag att detta är ett ämne som kan leda till att hänglåset åker fram. Men eftersom jag inte skriver under detta inlägg som blågul är det jag som privatperson som har åsikter.

 

Ger en "hård" utbildning med en stark förbandsanda per automatik att de bästa sållas fram? Eller blir det så att de som kanske är direkt olämpliga för uppgiften sållas fram? Jag är övertygad om att de som genomfört sin GU vid amf kommer med en dåres envishet att hävda att det är de bästa som sållas fram i denna process. Att de som är amfare tycker så är ganska självklart, för de vill inte erkänna att de inte är de bäst lämpade för uppgiften...

 

En bok jag brukar roa mig med att läsa är Försvarsmaktens pedagogiska grunder. Där finns en hel del kunskap samlad (eller iaf vetenskaplig kunskap). Där finns ett kapitel om stress som är intressant att läsa och vad jag förstår och har läst här på forumet upplever ett stort antal som gör GU vid amf stress under sin utbildning. Det finns även intressanta kapitel om arbetslag och kollektivt lärande.

 

Det är intressant att se när en sund förbandsanda förändras till en osund förbandsanda. Och att se hur långt individer är beredda att gå för att försvara gruppen. I detta finns det en del omfattande forskning. I rent militära sammanhang bedrevs denna forskning efter WWII och efter vetnamn. Men det finns även annan typ av forskning som är intressant. Bl.a. har polisen forskat i detta när det gäller förbandsanda och individens vilja att skydda gruppen.

 

Så jag tycker inte att det är konstigt eller förvånande att individer som varit inne i systemet ställer sig upp och försvarar avarter av mänskligt uppträdande som helt okej och att det enbart är ett mått på krigetskrav. Eller också är det för att de inte har kännedom om något annat. Trots att utbildningsmetoderna är enligt modern forskning långt ifrån effektiva och lärande för individen kanske i vissa fall direkt kontraproduktiva.

[Thetis]

Nu har inte jag någon direkt insyn, men som jag har hört och förstått det har väl AMF1 faktiskt förändrats mycket sen 90-talet. Precis av de anledningar som Fk Satan ovan nämner. Mindre pennalism, lite snällare i början för att snabba på inlärningen osv.

 

Om det är så eller att det bara är något som sägs vet jag inte.

[Apone]

slagsmål mellan plutoner och kompanier

Lite kamp på plankan med fendrar är bara nyttigt.

 

Vänligt sinnade tävlingar är en sak. Men att uppmuntra till slagsmål, som jag i detta fall ser att du gör, är bara idiotiskt. Detta speciellt när det gäller slagsmål inom det egna förbandet.

Ja, att uppmuntra till slagsmål (hur ser du att jag gör det?) - dvs allvarliga bråk - vare sig det är inom förbandet eller mellan förband är givetvis totalt IG.

Jag har dock inte sett något sådant vare sig på Rindö eller i Berga. Sådant är snarare vanligt i Boden och Skövde/Skara, som jar har upplevt det.

 

Undantaget är mindre allvarliga kamplekar med exempelvis fendrar, som alltså inte är värre än kuddkrig.

 

Jake the snake: Jag skulle vilja se siffror på det där, så vi har _fakta_ och inte bara "tror" eller "tycker".

Tyvärr har också Amf också en tendens - till stor del pga dess "marinkårs/elitsoldat-anda" - att dra till sig folk som förvisso kanske har hårda pannben och en vilja att skapa järnhårda soldater...och ibland kan det vara så att när pannbenet växte inåt så trängde det bort den logiska biten av hjärnan..

 

Skämt åsido, så har det funnits en hel del 'gung ho'-mentalitet inom Amf/KJ, men Amf har jobbat hårt för att få bort detta, och jag tycker de har gjort ett bra jobb. I dagsläget är det inte värre än någon annanstans.

 

Att det sker olyckor kan vara en del av tjänstens natur, med ex landstigningar på hala klippor (där soldater halkar och bryter både halsar och ben), navigering i hög fart med stridsbåtar (ofta i mörker) ger otroligt små marginaler emellanåt, und so weiter.

 

SäkI är ständigt närvarande, säkerhetsmedvetandet är i mina ögon mycket stort idag (annat var det fram till och med 90-talet..).

[JTS]

Jake the snake: Jag skulle vilja se siffror på det där, så vi har _fakta_ och inte bara "tror" eller "tycker".

 

Jag tänker inte ge mig in djupare i en här debatten med att dra fram statistiken, jag nöjer mig med att konstatera att jag och många med mig har bilden av AMF (och till del K3) som "dom som alltid är på tapeten" i negativ bemärkelse.

Det ÄR mycket som händer, det är bara att konstatera. Drunkningar under strapatser, Stridsbåtar som kör upp på andra så att folk dör, Stridsskjutningar som går snett, Kissa i koppel, flaggkadetter mm.

[Apone]

Jake the snake: Jag skulle vilja se siffror på det där, så vi har _fakta_ och inte bara "tror" eller "tycker".

 

Jag tänker inte ge mig in djupare i en här debatten med att dra fram statistiken, jag nöjer mig med att konstatera att jag och många med mig har bilden av AMF (och till del K3) som "dom som alltid är på tapeten" i negativ bemärkelse.

Det ÄR mycket som händer, det är bara att konstatera. Drunkningar under strapatser, Stridsbåtar som kör upp på andra så att folk dör, Stridsskjutningar som går snett, Kissa i koppel, flaggkadetter mm.

Undrar om inte det delvis också kan bero på att många (inom media bl.a) tycker att det är lätt och tacksamt att skriva om dessa redan "beryktade" förband.

Tittar man i FM-intern media så ser man fort att det också sker olyckor och andra "händelser" i relativt stor utsträckning på ex LG m.fl.

 

Förr i tiden, innan internet existerade, så inbillar jag mig att det var enklare för en skjutjärnsreporter att åka ut till närbelägna Rindö och det beryktade "skräckregementet" KA1 med deras galna kustjägare för att gräva efter skandaler - än att bege sig till avlägsna Kiruna/Arvidsjaur eller ens Karlsborg.

 

Anyways. Det har varit lite upp och ned med säkerheten inom Amf, men det pågår ett konstant arbete att göra det bättre.

Men ibland blir det fel, totalt i onödan - exempelvis stridsskjutningen eller drunkningen på KA2's stridshinderbana.

[dieseltrollet]

Skämt åsido, så har det funnits en hel del 'gung ho'-mentalitet inom Amf/KJ, men Amf har jobbat hårt för att få bort detta, och jag tycker de har gjort ett bra jobb. I dagsläget är det inte värre än någon annanstans.

Från en Amf1-synpunkt kanske det inte är "värre än någon annanstans". Men som utomstående med en viss insyn i "amfibiesystemet" så är det definitivt värre. Det finns någon slags mentalitet som gör att man skiter i bestämmelser och tar onödiga risker samt försöker mörka konsekvenserna av detta.

[903Lew]

Situationen inom 'elitförbanden' där risker är en del av verksamheten finns både på AMF, K3 och AJB. 06/07 i Arvidsjaur hade svåra problem med köldskador, 05/06 i Karlsborg hade säkert något annat problem. Amf har dock varit förbannat med dödsolyckor och haverikommissioner har kommit fram till att säkerhetstänkandet på förbandet behöver bli bättre. Säkerhetstänkande och 'elitstatus' eller kåranda är olika saker även om kåranda kan skapa en situation där individen inte vågar kritisera systemet.

 

Att slagsmål plutoner och kompanier emellan händer i Boden kan jag skriva under på, det var inte helt ovanligt att valda delar av vår GRK-pluton fick gå ha morgonuppställning i häktet. Detta har dock inget att göra med kåranda eller förbandsstämning, snarare att testosteron-killar på 19 bast kanske inte alltid är mogna för att dricka sprit i sociala sammanhang. Om Amfibieregementet lyckas kanalisera soldaternas reptilhjärnor genom att låta dem tävla/boxas/brottas under ordnade former, så mycket bättre.

 

Som nämnts tidigare i tråden är det väl dock inte så att 'elit'-förbanden har fler soldater som håller sig kvar inom firman. NBG visade om något att de flesta förband har god förmåga att rekrytera och behålla soldater, om det är för att folk känner tillhörighet med förbandet eller för att de gillar yrket...vad tror ni själv?

 

 

 

[Och för tusan bövlar, släpp taskmäteriet/Amf-hackandet!]

[NDR]

Framgångsfaktorn är inte höga rop, bestraffningar och sånger som rimmar på Va-mat och Jägarsoldat.....

 

Förhållanden som bidrar till att värnpliktiga jägarsoldater söker internationell tjänst

Red: Johan Österberg, Emma Jonsson och Peder Hyllengren

 

Ett allt större uttag av soldater till internationell tjänst kopplat till de stadigt minskade värnpliktskullarna är en komplicerad ekvation. För Försvarsmakten är det i denna övergångsperiod av största vikt att kunna hitta framgångsfaktorer för en god rekrytering, både avseende kvantitet av värnpliktiga, men även värnpliktiga med god personell kvalitet. Föreliggande studie undersöker vilka förhållanden som bidrar till den höga villigheten att söka internationell tjänst hos värnpliktiga jägarsoldater.

 

 

Beställ boken

 

Lite vetenskaplig fakta! Beställ och läs! Av förra årets inneligande årskull var 97% vid AJB intresserade av internationell tjänst!

Edited June 9, 2009 by NDR

[Schalldämpfer]

En bok jag brukar roa mig med att läsa är Försvarsmaktens pedagogiska grunder. Där finns en hel del kunskap samlad (eller iaf vetenskaplig kunskap). Där finns ett kapitel om stress som är intressant att läsa och vad jag förstår och har läst här på forumet upplever ett stort antal som gör GU vid amf stress under sin utbildning. Det finns även intressanta kapitel om arbetslag och kollektivt lärande.

 

[snipp]

 

Trots att utbildningsmetoderna är enligt modern forskning långt ifrån effektiva och lärande för individen kanske i vissa fall direkt kontraproduktiva.

 

Helt korrekt av Fk Satan. De farhågor jag hade kring om det verkligen var optimala inlärningsförhållanden under min GU på KA1 under tiden jag låg där har bekräftats mågna gånger om sedan jag börjat läsa pedagogik och psykologi. Ur ett inlärningsvetenskapligt perspektiv är i princip allt som görs på "de hårda förbanden" fel. Möjligen med undantag för gruppdynamik och lite annat smått och gott.

 

Det intresanta ligger i stället i att man på grund av, eller tack vare, den UPPVISADE hårdheten lätt sluter sig inåt och gör denna gruppdynamik och tillhörighetskänsla ännu starkare. För handen på hjärtat så har de flesta i livet nog upplevt perioder i livet som reellt sett varit bra mycket tuffare/hårdare/eländigare än just de där månaderna i en avlägsen ungdom. Likväl formar dom dig. Min teori är för att dessa förband mycket medvetet kopplar din personliga utveckling så starkt till att du gör något "hårt"

 

Om detta sedan i förlängningen leder till att fler från förband A söker sig till utlandstjänst än sold från förband B låter som en delvis annan historia