Jump to content

Värnplikt utan gymnasieutbildning?


Recommended Posts

Hur är man säker på att man upplevt stress, eller är det bara något man antar att jobbiga perioder är?

 

Troligtvis upplever du inte samma typ av Stress/press under en värnplikt men det finns många likheter.

 

Skolan är jobbig för många men en huvuddel av anledningen till att skolan känns jobbig(för många) är att läraren och studiemedlen inte faller ditt inlärningssätt i smaken, jobbigt och omotiverat blir det när läraren inte kan få dig tillräckligt intresserad av ämnet, till följd av det blir mycket av det hela tråkigt och ännu svårare att skriva uppsatser till osv.

 

Symtomen för det är som bekant trötthet i skolbänken, dålig motivation att plugga hemma, och personliga undanflykter för att slippa vissa moment.

Dett är inte per automatik stress men det är väldigt lätt att skylla på det, visserligen upplever alla stress olika men de som verkligen utsätts för vad man bör kalla SkolStress brukar oftast få större problem än trötthed under lektioner och problem med uppsattser.

 

Jag vill påstå att är man tillräckligt pigg i skallen så man kan skylla på "skolstress" eller stress överhuvudtaget för den delen så kan det ses som ett bra bevis för att det är just stressad man inte är Ordet stressad är en aningen missbrukat.(nur var det inte menat som något taskigt sagt riktad mot någon speciell men jag hittade ingen bättre formulering)

 

Den stress man kan uppleva under militärtjänstgöringen ter sig annorlunda, jag har själv varit utsatt för den men det var något jag kom på först flera månader efteråt.

Att inte veta vad som ska händ under 2 veckor fältövning kan vara stressande bara det, det innebär inte att man känner likadant som under skoltiden utan militärstressen ligger mera på den kroppsliga delen, exempelvis att man rasar i vikt under fältveckorna fastän man inte utför någon större fysisk prestation och detta även fast man äter 3-4 gånger om dagen och flera gånger emellan det, samma stress fortsätter under tiden man sover i fält och även om du själv känner dig utvilad så är inte kroppen det.

 

Alla reagerar ju som sagt olika och vissa faller direkt.

Att påstå att en variation av stress känns utvilande tycker jag låter som ett dåligt uttryck, den som utsätts för det bör nog ta semester eller har man otur hamnar man på Hälso och SjukvårdsAvdelningen.

En variation av stress är väl en mer förödande en om man stressas av endast en uppkommen händelse.

 

Jag kan hålla med om en hel del i ditt inlägg. Dock så vet jag inte om jag kan påstå att jag tillhör kategorin som elever som är omotiverade till att studera och enbart skyller på skolstressen som undanflykt. Mitt mål ur ett längre perspektiv är nämligen att söka in till en viss inriktning på Chalmers och det är något jag bestämt mig för att klara, och det är det som är min drivkraft i skolan. Jag vet att jag måste få MVG i dom kurserna jag har kvar just nu för att lyckas för det finns inget annat val helt enkelt. Gymnasiestudierna är för mig något som jag måste klara för att nå mitt slutmål.

 

Kan du utveckla lite mer vad du menar med att man inte är stressad om man kan skylla på stress?

 

Det här med att olika typer av stressmoment får en mindre negativ effekt och på så vis kan kännas "utvilande" är inget som jag själv kommit på utan är något forskare på området kommit fram till efter långvariga studier och undersökningar. Det handlar om att människan har en buffert mot olika typer av stress och därför blir det absolut farligaste att utsättas för samma stressmoment under en längre tid. Det är just det som får personer att "gå in i väggen". Det är också därför personer som går på studiekrävande linjer ofta längtar väldigt mycket efter att slippa just dom monotona stressmoment man utsätts för, i princip konstant, under flera års tid. Detta kan såklart upplevas på andra platser än skolan också. Tex kan likväl en industriarbetare som jobbar tungt fysisk och har många direkta tidskrav efter många år i branschen känna att omväxling blir uppiggande och därför kanske njuta av att jobba med något annat, på ett lite annorlunda sätt, under en period. Med det inte sagt att han bytte till en mindre stressad miljö, enda skillnaden kanske var att det var annorlunda typer av stressmoment.

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 106
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Hmm, 10 veckors sommarlov, jullov, sportlov, påsklov och en massa andra lediga dagar. Den lyxen kan man inte räkna med under året i lumpen (eller under någon period under det resterande livet (förrän pensionsdax). Så jag skulle nog påstå att det finns gott om tid för återhämtning under skolgången även om det periodvis säkert känns tungt.

Link to comment
Share on other sites

Bra, då var det bara exemplen. Menade du dessa påståenden "Påminn mig om att inte anställa dig i framtiden om du inte lär dig hantera din upplevda stress" och "Tomma burkar skramlar mest" så följer här en förklaring om du inte förstått innebörden.

 

Jag är inte intresserad av att anställa någon som inte klarar av att hantera sin upplevda stress av den anledningen att det innebär en ökad belastning för mig och mina medarbetare. Det är av hänsyn till både mig, den stressade och min personal då jobbet kräver en hög nivå av stresstålighet och strukturerat arbete. Och om du påstår att du tycker att det är stressigt i gymnasiet så passar du inte i min kravprofil. Men som sagt, risken att våra yrkesliv korsar varandra är ytterst liten.

 

Det andra påståendet är ännu enklare. Tomma burkar skramlar mest beroende på att de är just tomma. Dvs, har man inte upplevt något så har man därmed inte så mycket att säga om det, fyller man burken med egna upplevelser så har man däremot skaffat sig egna erfarenheter och kan lägga lite kraft bakom orden. Har man fyllt burken så låter den oftast mindre.

 

Ser du dubbelmoral i detta så får det stå för dig.

 

Din fråga om jag menar att det är mer skolstress i lumpen på en skyttetjänst vet jag inte var du hittat eller hittat på, citera mig gärna (självklart utan att klippa och klistra efter eget huvud) där jag påstår det. Skolstress får stå för dig, jag har inte upplevt den på samma sätt som du verkar uppleva, jag hade kanske lite mer tur än dig, vad vet jag?. Vad jag läst och vilka resultat jag fick är inget du behöver bry dig om, jag kan bara säga att jag fick en grund att stå på i gymnasiet, vad jag haft nytta av senare i livet och i min yrkesmässiga karriär är inhämtat efter gymnasiet.

 

EDIT.

Önskas verkligen mer diskussion i frågan om gymnasiet är jobbigare än lumpen? Moe´s fråga om han bör sluta skolan och göra lumpen är väl ganska klar? Vi är nog ganska överens om dumheten i ett sådant tilltag.

 

 

Jag kan bara konstatera att din arbetskår antagligen kommer bli väldigt tunn om du aldrig skulle kunna tänka dig anställa någon som tyckte det kunde va stressigt på gymnasiet. Däremot får du säkerligen in en hel del likasinnade när det kommer till punkten ödmjukhet.

 

Dubbelmoral är att förespråka moraliska principer, vilket du gjort när du pratat om ödmjukhet tidigare i tråden, för att sedan inte leva upp till det själv, vilket du knappast gör. Alltså är du ett bra exempel på en person med dubbelmoral.

 

Det sista jag skrev, om skyttetjänst kontra skola, var just en fråga till dig och inget påhopp eller liknande. Saken är nämligen den att den enda egentliga fråga denna diskussionen har handlat om är om det är mindre skolstress i lumpen än vad det är i skolan. Det som jag antar fick dig att börja argumentera friskt var just mitt påstående om att jag ser lumpen som ett viloår från skolan och att jag förväntar mig en mindre portion av skolstress där...vilket du inte verkar hålla med om. (Även om du nu har lyckats gå igenom gymnasiet på NV med toppbetyg och helt utan skolstress så hoppas jag du klarar av att sätta dig in i hur många elever upplever sin tid på gymnasiet och dra en parallell utifrån det).

 

Så min fråga till dig är nu följande: Anser du att värnplikten innehåller mer skolstress än vad gymnasiet gör?

 

Om svaret är Ja, då är du den första jag någonsin hört det av både som inneliggande, utryckt och officerer, alltså är risken minimal att det stämmer.

 

Om svaret är Nej, då kan jag jubla lite extra ännu en dag och längta ännu mer till studenten :D

 

ps. För att tydliggöra det hela (och förhindra ytterligare missförstånd) så förväntar jag mig, som sagt, inga solstolar, paraplydrinkar, semester eller liknande och jag förväntar mig även fysisk och psykisk stress under min värnplikt, dock av annan karaktär (observera att annan karaktär inte betyder mindre) än i skolan.

 

(svarar på ditt förra inlägg också: det finns ingen på NV på hela min skola som inte haft med böckerna och pluggat under jul-, sport- och påsklov m.m. Det enda relativt studiefria lovet är sommarlovet, dock får iaf vi alltid matte även där.)

Edited by Svante
Link to comment
Share on other sites

Jag kan hålla med om en hel del i ditt inlägg. Dock så vet jag inte om jag kan påstå att jag tillhör kategorin som elever som är omotiverade till att studera och enbart skyller på skolstressen som undanflykt. Mitt mål ur ett längre perspektiv är nämligen att söka in till en viss inriktning på Chalmers och det är något jag bestämt mig för att klara, och det är det som är min drivkraft i skolan. Jag vet att jag måste få MVG i dom kurserna jag har kvar just nu för att lyckas för det finns inget annat val helt enkelt. Gymnasiestudierna är för mig något som jag måste klara för att nå mitt slutmål.

 

Kan du utveckla lite mer vad du menar med att man inte är stressad om man kan skylla på stress?

 

Det här med att olika typer av stressmoment får en mindre negativ effekt och på så vis kan kännas "utvilande" är inget som jag själv kommit på utan är något forskare på området kommit fram till efter långvariga studier och undersökningar. Det handlar om att människan har en buffert mot olika typer av stress och därför blir det absolut farligaste att utsättas för samma stressmoment under en längre tid. Det är just det som får personer att "gå in i väggen". Det är också därför personer som går på studiekrävande linjer ofta längtar väldigt mycket efter att slippa just dom monotona stressmoment man utsätts för, i princip konstant, under flera års tid. Detta kan såklart upplevas på andra platser än skolan också. Tex kan likväl en industriarbetare som jobbar tungt fysisk och har många direkta tidskrav efter många år i branschen känna att omväxling blir uppiggande och därför kanske njuta av att jobba med något annat, på ett lite annorlunda sätt, under en period. Med det inte sagt att han bytte till en mindre stressad miljö, enda skillnaden kanske var att det var annorlunda typer av stressmoment.

 

När du har börjat plugga på Chalmers kommer du se gymnasiet som en lugn period (kom ihåg vart du läste det först).

Bra val av högskola för övrigt.

Link to comment
Share on other sites

Så min fråga till dig är nu följande: Anser du att värnplikten innehåller mer skolstress än vad gymnasiet gör?

 

Om svaret är Ja, då är du den första jag någonsin hört det av både som inneliggande, utryckt och officerer, alltså är risken minimal att det stämmer.

 

Om svaret är Nej, då kan jag jubla lite extra ännu en dag och längta ännu mer till studenten :D

 

ps. För att tydliggöra det hela (och förhindra ytterligare missförstånd) så förväntar jag mig, som sagt, inga solstolar, paraplydrinkar, semester eller liknande och jag förväntar mig även fysisk och psykisk stress under min värnplikt, dock av annan karaktär (observera att annan karaktär inte betyder mindre) än i skolan.

 

Det jag kan haka upp mig på är att vi nu på något sätt har fastnat i ordet Skolstress, för att komma ur det så kanske enda sättet är att låsa tråden, vad vet jag.

 

Om jag får svara på frågan så kommer du inte uppleva samma prestationsbehov i lumpen som i skolan den frågan skulle du nog kunna svara på själv för den är ganska solklar, och om man läser de senaste inläggen 2 sidor bakåt så ser man att ingen har hävdat att lumpen innebär mer "skolstress" än vad gymnasiet gör, kanske vi kan släppa skolstressen nu?

 

det sista du skrev är ju väldigt riktigt och bra att du inte förväntar dig en solsemester, men det mest intressanta är hur och om man kan hantera det man inte förväntat sig.

Link to comment
Share on other sites

Snabbt svar. Det finns ett antal lumpare som med all säkerhet har högre studiekrav (skolstress är ett ord jag gärna skulle byta ut mot skolpress då det i högsta grad är en självpåtagen press som man själv låter gå över i stress) på sig än gymnasieelever. De har dock andra tjänster än skyttesoldattjänster.

 

Att vara rak i kommunikationen och stå för sina åsikter tyder sällan på brist på ödmjukhet. Men jag förstår att det kan kännas tungt att få kritik för sina uttalanden om man inte är van vid det. Och uttalar man sig osmidigt och samtidigt inte tar till sig de svar man får så blir det lätt missförstånd. Och jag anser att du missförstått (med eller utan vilja) en del av mina inlägg. Om det beror på min oförmåga att skriva förståeligt eller din förmåga att ta till dig det jag skriver kan vi låta vara osagt.

 

Den här diskussionen är med all säkerhet inte den som trådstartaren tänkte sig när han skapade tråden. Så jag lämnar dina övriga påståenden om mig som person osvarade. De får stå för dig.

 

Liten sammanfattning. Du tycker att det ska bli skönt att slippa skolan (pga den stress du upplever där) och rycka in i lumpen. Jag och ett antal andra påpekade att man lika väl kan uppleva stress under tiden i lumpen. Vad finns det mer att disskutera?

Edited by Born
Link to comment
Share on other sites

Tjex: Jo dessvärre är jag väldigt säker på att det du säger stämmer :D

 

 

Chassi: Varför inte använda ordet skolstress? Som tidigare nämnts är det lite av ett samlingsord och har ju förklarats flera gånger tidigare i tråden.

Nja jag skulle nog inte säga att det verkar va så självklart, isf hade inte en sån här diskussionen behövt nämnas öht. Men om du säger att det är en självklarhet att man inte kommer uppleva samma prestationsbehov och studiemängd(?), vilket är grundstenarna upplevelsen "skolstress", i lumpen så är vi ju överens.

 

 

 

Born: Ja det är kanske möjligt att det finns tjänster (typ tolk) med högre studiekrav men jag är tämligen säker på att min tjänst som AmfibieGB inte hör till den skaran :-P nej jag håller fullständigt med om att man inte behöver ha brist på ödmjukhet bara för att man är rak i sin kommunikation, jag upplever dock inte att det är fallet med dig. Men du får gärna tycka att du är ödmjuk om du vill göra det :)

 

Så nu ska jag omformulera min fråga för att du inte ska missförstå den ;-) : Tror du att min framtida värnpliktstjänst kommer innehålla mer skolstress än vad tiden på gymnasiet gör?

Link to comment
Share on other sites

Tjex: Jo dessvärre är jag väldigt säker på att det du säger stämmer :D

 

 

Chassi: Varför inte använda ordet skolstress? Som tidigare nämnts är det lite av ett samlingsord och har ju förklarats flera gånger tidigare i tråden.

Nja jag skulle nog inte säga att det verkar va så självklart, isf hade inte en sån här diskussionen behövt nämnas öht. Men om du säger att det är en självklarhet att man inte kommer uppleva samma prestationsbehov och studiemängd(?), vilket är grundstenarna upplevelsen "skolstress", i lumpen så är vi ju överens.

 

 

 

Born: Ja det är kanske möjligt att det finns tjänster (typ tolk) med högre studiekrav men jag är tämligen säker på att min tjänst som AmfibieGB inte hör till den skaran :-P nej jag håller fullständigt med om att man inte behöver ha brist på ödmjukhet bara för att man är rak i sin kommunikation, jag upplever dock inte att det är fallet med dig. Men du får gärna tycka att du är ödmjuk om du vill göra det :)

 

Så nu ska jag omformulera min fråga för att du inte ska missförstå den ;-) : Tror du att min framtida värnpliktstjänst kommer innehålla mer skolstress än vad tiden på gymnasiet gör?

Som sagt, hur man upplever press och om det går över i stresssymptom är högst individuellt så jag tror ingenting om din stress. Om du väljer att benämna din självpåtagna press som skolstress så får det stå för dig. Jag väljer dock att inte blanda ihop den pressen med den pressen man kan uppleva i grönkläder så därför kommer jag inte att ge mig på att försöka svara på hur du kommer uppleva din skolgång jämfört med din värnplikt. Den ena är känd för dig, och den andra är okänd. För mig är båda kända, men ingen av dessa 2 presser har gett mig stressymptom, det har jag däremot upplevt under andra omständigheter.

Link to comment
Share on other sites

Skolstress är något som händer vissa; de som av olika anledningar pressar sig för hårt för att nå ett artificiellt mål. Exempel: "Jag måste få 20.0 annars kan jag inte bli yrke X som jag velat bli sedan jag var 3 år."

 

Skolgång är det som händer andra; en lärande och utvecklande process. Exempel: "Tja, nu gör jag så bra ifrån mig jag kan, ser till att ha roligt, träffa kompisar och kanske inse att yrke X var mer av en lågstadiedröm."

 

Att pressa sig själv mot ett mål är ofta nyttigt; det är så skit görs. Men just i gymnasiet, för den delen under vpl och universitetet, är man inte såpass färdig som människa för att veta exakt vad det är man vill göra med resten av livet. Vissa klarar av det, men frågan är om de hade tur eller mest är jävligt bra på att lura sig själv.

 

 

Lumpenstress är i min värld något som händer alla i det gröna. Att stå inför sin grupp och meddela att de måste omgruppera/att maten inte kommer/att sömn händer andra är mer stressigt än att läsa NV (för helt ärligt, int' fan var det så jävla svårt, fanns många låtsas-kurser). Att ha ansvaret för sina kamrater och ibland inte veta hur satan problemet ska lösas, det är stressigt och betydligt svårare att komma ifrån än gymnasiestudier. Att förtjäna den respekten man behöver för att lösa en uppgift, det är sådant som ger vuxna män magsår. Att ligga på luckan första veckan, utan att känna en kotte, det innebär sömnrubbningar som inte bara har att göra med tidig väckning.

 

Lägg till detta på att det ofta är långt hem, att flickvänner har en tendens att göra slut, att vänskapskretsen går vidare och inte förstår din stress - du förstår själv. Kanske var det Boden-mörkret, men jag tror att det är få bassar som lever sig igenom sitt år utan att grina/få psykbryt/supa sig för full och mucka gräl en endaste gång.

 

En snubbe på plutonen gick ut NV med mycket höga betyg och befann sig i god fysisk form; efter tre nätter började han pissa blod av stressrelaterade orsaker. Inget ont om honom; men det är som Born säger riktigt svårt att uttala sig om något man inte vet något om. Tror den soldaten trodde värnplikten skulle bli riktigt kul.

 

 

Så, Svante: Inte kommer du behöva sitta och räkna derivator i lumpen, inte kommer du bli tvungen att räkna ut kolhalten i en given mängd humus. Men förvänta sig varken semester eller en reduktion i stress, speciellt inte bland strandraggarna i Berga. Vet inte hur det är där ute i skärgården, men nog är det kallt och mörkt och jävligt långt hem.

 

 

/

Lew, en skoltrött MVG-elev som många gånger på Boden Södra drömde sig tillbaka till derivator, bakterier och återvinningsmetoder för industriavfall.

Link to comment
Share on other sites

jag har sett folk bryta ihop också..

 

bla en kille som jag gick i samma klass med i lågstadiet men som jag sedan inte träffade före inryck.

då hade han gått vildmarksgymnasiet och utbildat sig till vildmarksguide.

han bör altså ha varit så förberedd man kan på lumpens fält del.

 

det tog honom 1v innan han bröt ihop och grinade, och det tog honom 5v innan han avbröt på psykiska skäl och åkte hem.

jag har sett folk som haft IG i gymnasiet, blivit utkastade efter 2 år pga för låga betyg för att fortsätta och som legat på logementet och grinat i 6v men som ändå lyckats pressa sig igenom lumpen, och då tom bland de bättre på kompaniet i slutändan.

 

där har du 2 extrem exempel.

första personen ansåg att han hade haft det så tufft man kunde i gymnasiet med överlevnadsutbildningar och allt sånt men som inte pallade stressen och pressen i lumpen (han såg det som en semester innan jobbandet skulle börja)

och den andra personen trodde aldrig han skulle klara lumpen alls.

han visade sig klara den bättre än de flesta andra, trots att han var i urusel fysisk form och allt sånt.

 

så gör för fasen inte misstaget att tro att lumpen kommer vara enkel!

 

inget sagt om studiestress nu, men det jag vill visa är att den som är ödmjuk från början oftast är den som klarar sig längst i slutändan!

 

 

edit:

jag är personligen ett av exemplen, gissa vilket.

Edited by Skuggan
Link to comment
Share on other sites

Born: Du har rätt om att det är högst individuellt hur man upplever press från omgivningen. Dom flesta (för att inte säga näst intill alla) känner av stress vid hård press. Angående skolan kan jag känna av det som kallas skolstress och jag vet att näst intill alla jag känner som har höga ambitioner, och således höga krav på sig själva eftersom det finns mål som måste uppnås, också känner av denna skolstress...vilken blivit en följd av den yttre pressen man utsätts för. Pressen sätter man ofta på sig själv, som du nämnt, beroende på hur högt man väljer att lägga ribban. Min och många andras ribba ligger dock högt, främst för att man vet att man måste prestera bra just här och nu vilket beror på det nya skolsystemet som införs år 2010. Det systemet innebär i princip att i efterhand upplästa betyg =värdelösa betyg. Enda chansen att skaffa dom betygen man behöver för att uppnå sina framtida mål måste göras nu och misslyckanden får helt enkelt inte existera om man siktar på dom riktigt populära utbildningarna, det är tyvärr så idag.

 

Men om du lyckats ta dig igenom både gymnasiet och värnplikten utan några som helst stressymptom (tex koncentrationssvårigheter, försämrat närminne, nedstämdhet, svårighet att koppla av, huvudvärk, sömnproblem, hjärtklappning osv.) så kan jag bara gratulera dig, du är troligtvis en person av ytterst få som aldrig upplevt något av det i samband med skolan eller lumpen.

 

men som sagt ska jag göra en liten utvärdering av min värnplikt jämfört med skolan när jag ryckt och det kommer bli ytterst intressant :lol:

 

 

 

903Lew: Jag skulle vilja säga att skolgång är något som alla som går i skolan såklart får uppleva och att skolstress är något som majoriteten någon gång får uppleva under sin skolgång. Dock så beror det både på hur studiekrävande linje man går på och hur högt man väljer att sätta sina mål. På natur idag så skulle jag dock vilja påstå att majoriteten har väldigt höga krav på sig själva just pga det nya skolsystemet som införs. Givetvis försöker man i så stor utsträckning som möjligt se till att ha roligt på vägen, träffa vänner och hitta på saker m.m.

Idag så är dock den dystra sanningen att man tyvärr måste ha den personliga mognaden och insikten att man förstår att det jag gör just nu kommer att påverka hela mitt liv framöver eftersom slutbetyget på gymnasiet snart kommer bli så otroligt mycket viktigare än det varit tidigare. Om man går in med en inställning att "yrke X var mer av en lågstadiedröm" och kanske avsäger sig det ansvar man har för sin framtid här och nu så kan bli det största misstaget man någonsin gjort i sitt liv, och ett misstag som aldrig någonsin går att reparera i det nya skolsystemet.

 

Förväntar mig som sagt ingen semester, vilket jag sagt ganska många gånger nu, dock tror jag inte det kommer va samma typ av skolstress i lumpen. För ja, det är skillnad på stress & stress och att komma undan en del av den monotona stressen man kanske har i sitt liv just nu, tex som elev, och uppleva annat har en tendens att återuppbygga den mentala bufferten man har mot ett visst stressmoment. Vill ännu en gång poängtera att detta inte är något jag själv kommit på utan bygger på forskning inom området. Finns en hel del litteratur om ämnet för intresserade också.

 

 

 

Skuggan: Nu har jag nog sagt det snart 10 gånger i samma tråd att jag inte förväntar mig att lumpen ska bli enkel och någon ren semester eller liknande. Sen förstår jag inte riktigt ditt inlägg om att du sett personer med MVG bryta ihop medan personer med IG stått pall (ifall det nu har något med mig att göra)? För jag har iaf aldrig påstått eller fått för mig att någon med IG per automatik skulle va sämre än någon med MVG på att hantera den stress värnplikten ställer på en individ :-P Betyg har för mig inget direkt sammanhang med stresshantering att göra.

 

Jag går in i värnplikten med en inställning att det kommer bli en rejäl utmaning. Jag kommer säkert uppleva vissa sorters stress som jag aldrig upplevt tidigare och kanske i en sådan omfattning att jag kommer må riktigt dåligt stundtals, halvt bryta ihop, gråta eller något annat. Det är saker som jag räknar med kan inträffa.

Det jag dock också räknar med är att det inte kommer va samma typ av stressmoment (alltså i form av fenomenet "skolstress"). Något annat har jag inte påstått och jag står till fullo kvar vid min åsikt att det inte kommer bli samma nivå av monoton skolstress som man upplever på gymnasiet :-P

Link to comment
Share on other sites

Jobbar själv inom industri på ett litet företag så jag tror jag förstå vad du menar. Det är stressigt på arbetsplatsen, lunchen är på 25min och man jobbar 7-16 varje dag. När man är klar med ett arbete finns det alltid något annat att göra osv. MEN när klockan ringer ut och man åker från arbetsplatsen så är arbetet slut för dagen och man kan släppa det från hjärnan. Förstår du skillnaden?

 

Så det är bara på mitt och mina vänners arbete där man ibland behöver jobba fram till midnatt bara för att man måste bli klar?

konstigt...

Jga pluggar på gymnasiet, och stundtals jobbar heltid (är behovsanställd, och behövs alltid). En sak jag undrar över är att förut vad jag hört, och vad gubbarna pratat på jobbet, så är skolstress ett ganska nytt påfund, kanske kan vara intressant i en annan tråd att diskutera varför just detta händer, så vi slipper gå ännu mera OT i denna.

Link to comment
Share on other sites

Kan du utveckla lite mer vad du menar med att man inte är stressad om man kan skylla på stress?

 

Stress (själva symptomet eller ska man kalla det "sjukdomsfallet") är ju något som ter sig i kroppen, detta är sällan en medveten känsla utan något som bara blir, exempelvis sover man dåligt på natten fastän man själv tycker att man sovit bra, man får ont i magen och tror att det är hunger även fast man äter flera gånger, avföringen blir inte så fast och fin som den borde utan man går med dålig mage i flera veckor utan att riktigt lägga märke till vad som orsakat det hela.

 

Man märker således inte vad som hänt och ser inte sig själv ifrån ett utifrånperspektiv, andra som ser vad som händer med dig och ser sambandet kommer förhoppningsvis påpeka det.

 

Att man ibland säger saker som "å vad stressad jag är" när man har bråttom till bussen eller ska iväg på ett möte direkt efter jobbet är inte stress, mera en pulshöjare och det är inte farligt, som exempel kan jag ta en kollega som varje dag kör sitt pass (yrkeschaufför) skyndar sig hem efteråt för att gå ut med hunden, skyndar sig tillbaka till jobbet för att som oftast komma försent, köra sitt andra pass för att sedan skynda sig hem för att arbeta på huset eller vad han nu gör.

Tilläggas bör att kollegan tidigare jobbat måndag- lördag varje vecka och hemma lever i en ekonomisk kris då han köpt lös sin fd fru ifrån fastigheten, han är inte själv medveten om vad som händer med honom.

 

Han fick även en stressrelaterad hjärtinfarkt i december och blev sjukskriven 4 månader.

 

Det jag menar är att, är man så pass klok så man skyller sina brådska på stress så är det knappast stress man är utsatt för.

Link to comment
Share on other sites

Kan du utveckla lite mer vad du menar med att man inte är stressad om man kan skylla på stress?

 

Stress (själva symptomet eller ska man kalla det "sjukdomsfallet") är ju något som ter sig i kroppen, detta är sällan en medveten känsla utan något som bara blir, exempelvis sover man dåligt på natten fastän man själv tycker att man sovit bra, man får ont i magen och tror att det är hunger även fast man äter flera gånger, avföringen blir inte så fast och fin som den borde utan man går med dålig mage i flera veckor utan att riktigt lägga märke till vad som orsakat det hela.

 

Man märker således inte vad som hänt och ser inte sig själv ifrån ett utifrånperspektiv, andra som ser vad som händer med dig och ser sambandet kommer förhoppningsvis påpeka det.

 

Att man ibland säger saker som "å vad stressad jag är" när man har bråttom till bussen eller ska iväg på ett möte direkt efter jobbet är inte stress, mera en pulshöjare och det är inte farligt, som exempel kan jag ta en kollega som varje dag kör sitt pass (yrkeschaufför) skyndar sig hem efteråt för att gå ut med hunden, skyndar sig tillbaka till jobbet för att som oftast komma försent, köra sitt andra pass för att sedan skynda sig hem för att arbeta på huset eller vad han nu gör.

Tilläggas bör att kollegan tidigare jobbat måndag- lördag varje vecka och hemma lever i en ekonomisk kris då han köpt lös sin fd fru ifrån fastigheten, han är inte själv medveten om vad som händer med honom.

 

Han fick även en stressrelaterad hjärtinfarkt i december och blev sjukskriven 4 månader.

 

Det jag menar är att, är man så pass klok så man skyller sina brådska på stress så är det knappast stress man är utsatt för.

 

 

Förstår vad du menar men kan inte riktigt hålla med dig. Jag tror att man som person kan ställa sin egen diagnos i vissa fall där den är mer eller mindre uppenbar. Jag anser att man ofta ganska tydligt kan märka av symptom från stress eftersom det efter ett tag kan visa sig ganska tydligt. Det enklaste symptomen vid mer lindrig stress är ju saker som koncentrationssvårigheter, mer känslig för intryck (hörsel/syn/känsel), sömnproblem och svårighet att "koppla ifrån hjärnan". Det är saker som väldigt många kan känna igen sig själva i under perioder av stress. Även jag själv.

 

Stress behöver ju inte enbart vara extrema symptom som smyger sig på under en väldigt långdragen tid. Det finns olika former av stress.

 

 

Trädet: Du har missförstått begreppet. Skolstress är en överhängande konstant men mindre koncentrerad stress, ingen direkt och intensiv stress i den form man ofta upplever som anställd på en industriarbetsplats. Jobbar ju själv inom industrin på ett företag så jag har hyffsat insikt i hur det är att jobba ganska hårt och även hur det är att jobba över ibland för att hinna bli färdig med det jobb som ska göras under dagen. Det är inte den typen av stressmoment som åsyftas.

Edited by Svante
Link to comment
Share on other sites

Kan du utveckla lite mer vad du menar med att man inte är stressad om man kan skylla på stress?

 

Stress (själva symptomet eller ska man kalla det "sjukdomsfallet") är ju något som ter sig i kroppen, detta är sällan en medveten känsla utan något som bara blir, exempelvis sover man dåligt på natten fastän man själv tycker att man sovit bra, man får ont i magen och tror att det är hunger även fast man äter flera gånger, avföringen blir inte så fast och fin som den borde utan man går med dålig mage i flera veckor utan att riktigt lägga märke till vad som orsakat det hela.

 

Man märker således inte vad som hänt och ser inte sig själv ifrån ett utifrånperspektiv, andra som ser vad som händer med dig och ser sambandet kommer förhoppningsvis påpeka det.

 

Att man ibland säger saker som "å vad stressad jag är" när man har bråttom till bussen eller ska iväg på ett möte direkt efter jobbet är inte stress, mera en pulshöjare och det är inte farligt, som exempel kan jag ta en kollega som varje dag kör sitt pass (yrkeschaufför) skyndar sig hem efteråt för att gå ut med hunden, skyndar sig tillbaka till jobbet för att som oftast komma försent, köra sitt andra pass för att sedan skynda sig hem för att arbeta på huset eller vad han nu gör.

Tilläggas bör att kollegan tidigare jobbat måndag- lördag varje vecka och hemma lever i en ekonomisk kris då han köpt lös sin fd fru ifrån fastigheten, han är inte själv medveten om vad som händer med honom.

 

Han fick även en stressrelaterad hjärtinfarkt i december och blev sjukskriven 4 månader.

 

Det jag menar är att, är man så pass klok så man skyller sina brådska på stress så är det knappast stress man är utsatt för.

 

 

Vadå " det är inte stress" och "bara en pulshöjare"... det där har du tagit från egna tankar och funderingar och tror till 100% på det själv.

Det finns som sagt olika nivåer av stress, alltifrån att ha lite bråttom till bussen till att ens barn dör. Pulsen höjs just av att stresshormoner utsöndras från njurarna när hjärnan uppfattar en situation "stressigt" mer eller mindre. Stress är ofta prestationshöjande och bra i en mindre dos men är nästan alltid dålig och självdestruktivt vid en högre dos och speciellt just av den monotona sorten.

Link to comment
Share on other sites

Att man ibland säger saker som "å vad stressad jag är" när man har bråttom till bussen eller ska iväg på ett möte direkt efter jobbet är inte stress, mera en pulshöjare och det är inte farligt, som exempel kan jag ta en kollega som varje dag kör sitt pass (yrkeschaufför) skyndar sig hem efteråt för att gå ut med hunden, skyndar sig tillbaka till jobbet för att som oftast komma försent, köra sitt andra pass för att sedan skynda sig hem för att arbeta på huset eller vad han nu gör.

Tilläggas bör att kollegan tidigare jobbat måndag- lördag varje vecka och hemma lever i en ekonomisk kris då han köpt lös sin fd fru ifrån fastigheten, han är inte själv medveten om vad som händer med honom.

 

Han fick även en stressrelaterad hjärtinfarkt i december och blev sjukskriven 4 månader.

 

Det jag menar är att, är man så pass klok så man skyller sina brådska på stress så är det knappast stress man är utsatt för.

 

 

Vadå " det är inte stress" och "bara en pulshöjare"... det där har du tagit från egna tankar och funderingar och tror till 100% på det själv.

Det finns som sagt olika nivåer av stress, alltifrån att ha lite bråttom till bussen till att ens barn dör. Pulsen höjs just av att stresshormoner utsöndras från njurarna när hjärnan uppfattar en situation "stressigt" mer eller mindre. Stress är ofta prestationshöjande och bra i en mindre dos men är nästan alltid dålig och självdestruktivt vid en högre dos och speciellt just av den monotona sorten.

 

Och var sa jag att det inte finns olika sorters stress?

 

Och du hakade upp dig på enstaka ordkombinationer ist för att läsa hela meningen, för du och jag skrev i princip exakt samma sak (se fetmarkerade)

 

Men jag tycker du har rätt också.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.




×
×
  • Create New...