Jump to content

Recommended Posts

sitter här och känner mig ensam...maken påväg till sitt jobb och snart inom några veckor sitter han i Afganistan.

jag har länge försökt bortse att han skall åka, det är för tungt och jobbigt att tänka på detta, men på anhörigdagen så blev allt så verkligt.

Han har varit ute förr så detta är inte första gången, men för mig har det blivit mer och mer jobbigt för varje gång, jag är så hemskt rädd att det skall hända honom något eller att någon skall komma emellan oss...man har ju hört om detta...

Maken försäkrar gång på gång att inget kommer att hända....men ingen kan ju vara säker...

Är det bara jag som har dessa farhågor?? Finns det någon annan där ute som känner som jag??

jag gråter varje dag...det blir bara värre och värre ju närmare resdatumet kommer.....kan inte ta för mig något...försöker men det blir inget....tacka vet jag när jag är på jobb själv, då har jag ju det att tänka på...men nu är jag ledig ett tag och då blir det bara värre....

du tänker säkert att ta dig i kragen och skärp dig!! hmm inte så lätt...oron pyr i mig konstant...

Link to post
Share on other sites

Du har 2 val..

Fortsätta med ensamheten eller göra något åt det.

Det är inte så många som klarar av ensamhet, det är mänskligt att vara social..

Besök vänner, bekanta, familj osv..

Göra nått i en hobby, idrott eller till och med spela spel på nätet så du aktiverar dig socialt.

Så att du sysselsätter dig med andra och minskar spekulationer på vad som kan hända.

Se positivt på situationen.

Link to post
Share on other sites
Du har 2 val..

Fortsätta med ensamheten eller göra något åt det.

Det är inte så många som klarar av ensamhet, det är mänskligt att vara social..

Besök vänner, bekanta, familj osv..

Göra nått i en hobby, idrott eller till och med spela spel på nätet så du aktiverar dig socialt.

Så att du sysselsätter dig med andra och minskar spekulationer på vad som kan hända.

Se positivt på situationen.

 

Tack för ditt inllägg.

 

jag vet att jag har dessa valen. ,men tyvärr är det inte alltid så lätt att bryta den negativgående spiralen. Vänner och bekanta förstår inte situationen " det är väl skönt att vara själv lite" får man höra...skönt?!? när blev det skönt att vara ifrån den man älskar och att den man älskar åker till ett krigshärjat land!?

se positivt...hmm i själva situationen finns inget positivt att se....maken brukar dock försöka få mig att se framåt till vad vi skall göra när han kommer hem...det kan hjälpa för en stund...

En tidigare utlandstjänstgöring höll på att kosta oss vårt förhållande pga olika omständigheter som skedde i det land han var...det gör det inte lättare denna gång

Link to post
Share on other sites

Våga tro på att ni ska klara er igenom även denna prövningen.

Tänk på att du inte hjälper din man genom att hela tiden söka stöd hos honom; våga stå på dig och känna att du banne mig ska kämpa lite till, nu när det krävs av dig. Sök även efter fler hobbys, eller ämnen att fördjupa dig i, och ta fram dem när det känns jobbigt.

 

Egentligen är det svårt att bara genom råd påverka en människa, eftersom vi tolkar och ser på problem på olika sätt. Uteslut inte lösningen att helt enkelt byta inställning till det hela - i många fall är det den som försvårar en situation mer än problemet.

 

Tänk på hur skönt det skulle vara för t ex din man när han kommer tillbaka, att bemötas av en stark och överlycklig kvinna,. Det kommer att göra honom friskare och piggare efter sin prövning, än om kvinnan som mött honom varit nedgråten och klängig. Jag menar inte att det bara är ditt fel att det känns jobbigt, men att om du tänker mer på att du mår bättre för bådas skull, kanske det känns som en lite större anledning till att lyckas må bra

.

Själv har jag många gånger mått dåligt när jag tänkt på att en utlandstjänst eller flera kan vänta även min fästman i framtiden. Men sen blev även jag intresserad utav det militära, och efter att ha läst på lite och själv upplevt lite, insåg jag att han genom utlandstjänst får en chans att påverka saker till det positiva, på en plats där det gör mer skillnad än om han varit i Sverige. Här behövs soldaterna inte lika mycket som utomlands, och därför kändes det lite bättre.

 

Såklart är det jobbigt att vara ifrån den man älskar och vill dela sitt liv med. Själv önskar jag inget mer än att få flytta ihop med min fästman, men jag måste tåla mig tills den tiden kommer. Tålamod är en dygd, en ovärdelig tillgång. Själv har jag börjat vänja mig så smått vid att vara utan honom i långa perioder, och när det känns jobbigt tar jag fram något som jag tycker om att göra och/eller pratar med någon som står mig mycket nära - då känns det bättre för mig. Men - den bästa att peppa dig är ändå dig själv, så glöm inte bort den "inre rösten" som du har.

 

Jag råder dig helt enkelt att försöka kämpa än en gång. Och lycka till.

Link to post
Share on other sites

Jag skulle gärna hjälpa dig men jag har inte någon närmare kunskap eller erfarenhet för att ge dig några egentliga råd (jag har inte ens hunnit rycka in än).

Men jag har noterat att det på det här forumet finns många medlemmar som har varit på utlandsmissioner eller har anhöriga (precis som du snart kommer ha) som är eller har varit på utlandsmissioner och andra som mycket väl kan hjälpa dig. Det finns som du sett ett subforum speciellt för personer i din situation.

 

Att du känner dig ensam och undrar om det finns andra i din situation förstår jag väl (dock kan jag knappast sätta mig in i hur det faktiskt känns), jag är övertygad om att du kan få kontakt med andra i din situation via det här forumet.

 

Jag hoppar att det ska gå bra för dig Catarina, och för din make.

Link to post
Share on other sites
  • BlåGul -1

Löst spåneri:

-Det är naturligt att känna saknad och ensamhet

-Det är OK att känna saknad och ensamhet

-Det är många som känner saknad och ensamhet

-Din känsla är din egen unika, även om andra har liknande känslor så är din känsla din

-Vila i känslan, dvs acceptera den och försök inte stöta bort känslan

-Det kan vara bra att dela med sig av sina känslor

-Att skriva av sig kan vara en metod att lätta på trycket. Vissa skriver dagbok, andra bloggar eller skriver på forum

-Invidzonen.se finns för dig

 

Och du, det blir ofta bättre väl rotationen är ett faktum.

 

/K

Link to post
Share on other sites
Löst spåneri:

-Det är naturligt att känna saknad och ensamhet

-Det är OK att känna saknad och ensamhet

-Det är många som känner saknad och ensamhet

-Din känsla är din egen unika, även om andra har liknande känslor så är din känsla din

-Vila i känslan, dvs acceptera den och försök inte stöta bort känslan

-Det kan vara bra att dela med sig av sina känslor

-Att skriva av sig kan vara en metod att lätta på trycket. Vissa skriver dagbok, andra bloggar eller skriver på forum

-Invidzonen.se finns för dig

 

Och du, det blir ofta bättre väl rotationen är ett faktum.

 

/K

tack alla för era fina råd och tankar...det värmer faktiskt, va skönt att känna att jag inte är ensam! jag frågade min make idag varför inte vi sett denna sidan innan, när han varit iväg på sina 1 års missioner, men han visste inte om det!! konstigt att officerare inte får information vad som finns för deras anhöriga bara för de åker som fn-observatör istället som denna typ av utlandstjänst! Men hur som helst nu är denna sida funnen och jag känner stark tilltro till att jag kommer att må bättre av att skriva av mig inför andra i samma/likande situationer...som sagt innan, vänner och släktingar förstår inte riktigt det hela.

måste tillägga att jag idag bara varit ledsen imorse, sen har faktiskt dagen lunkat sig iväg utan att jag grävt ner mig...och det har varit väldigt skönt! nu ringer nog snart min älskade make och då skall jag berätta om alla dessa fina ord som kommit här! Tack än en gång!

 

ps invidzonen...är det för bloggare!? frågar en novis person :ph34r:

Link to post
Share on other sites
tack alla för era fina råd och tankar...det värmer faktiskt, va skönt att känna att jag inte är ensam! jag frågade min make idag varför inte vi sett denna sidan innan, när han varit iväg på sina 1 års missioner, men han visste inte om det!! konstigt att officerare inte får information vad som finns för deras anhöriga bara för de åker som fn-observatör istället som denna typ av utlandstjänst! Men hur som helst nu är denna sida funnen och jag känner stark tilltro till att jag kommer att må bättre av att skriva av mig inför andra i samma/likande situationer...som sagt innan, vänner och släktingar förstår inte riktigt det hela.

måste tillägga att jag idag bara varit ledsen imorse, sen har faktiskt dagen lunkat sig iväg utan att jag grävt ner mig...och det har varit väldigt skönt! nu ringer nog snart min älskade make och då skall jag berätta om alla dessa fina ord som kommit här! Tack än en gång!

 

ps invidzonen...är det för bloggare!? frågar en novis person :ph34r:

Individzonen är en sida för anhöriga av anhöriga.

http://forum.soldf.com/index.php?showtopic...p;hl=Invidzonen

 

SoldF är både känd och ökänd bland Försvarsmakts personal.. Men det är en civil sida som har inget med Försvarsmakten att göra mer än att många med intresse och anknytning till försvarsmakten samlas här. Så ryktet om den sprids på andra sätt än Försvarsmaktes officiella info.

Link to post
Share on other sites

Detta fenomen möter man hela tiden fast i olika former. Grunden kan det delas in i tre områden

 

"Han som ska åka iväg"

 

"Anhörig"

 

"Omgivningen"

 

Alla dessa tre har sina perspektiv på vad som händer. Som du skrev så skrev du att vissa tycker att du ska tycka det är skönt att få vara själva en stund. Om du nu tittar på den individens livsituation, kan det vara så att den säger det utifrån sina önskedrömar? Att kanske få ta en paus i sitt förhållande etc. Men applicerar sina egna drömmar på dig? Så istället för att prata till och om dig pratar den om sig själv.

 

Sedan har vi din syn på att han åker iväg. Där ser ni troligen också olika saker. Han ser ett äventyr och ungefär hundra klyschor till. Medan du ser att han försvinner och ser mer vardagliga problem på hemma plan. Återigen är vi tillbaka på detta med. Det vi då kan fundera på är om dessa tre gruppes uppfattning över den kommande framtiden skiljer sig åt?

 

Det förväntade svaret är troligen ja. Alla lever med sina förväntningar av framtiden och detta gör att det kan vara svårt att prata om och med dessa eftersom ni ser inte samma saker framför er. Du måste som krook skriver acceptera och förstå dels din egen situation och det du ser framför dig. Men du måste även förstå att andra ser andra saker. Det ultimata är att även dessa grupper kan inse och se att du ser saker på ett annat sätt än vad du ser.

 

Tillägg>

Att bara sitta hemma och tycka synd om sig själv är inte någon bra medicin, då kommer du bara att förstärka allt som är negativt. Detta kallas vara en form av tolkningsbias. Som du själv skriver så måste du komma ut ur denna negativa spiral, vilket är långt ifrån enkelt. Detta är inte något jag tror att vi anonyma människor kan hjälpa dig med, det är något du måste lösa själv. Däremot kan vi anonyma människor vara en ventil för dig att lufta dina tankar och funderingar. Här inne finns ett stort antal människor som varit i din makes kläder, dvs åkt iväg och lämnat någon där hemma. Individer här kanske kan svara på frågor som rör själva missionslivet.

 

Men något som kan få dig att tänka på annat är att du gör en lista med saker du vill göra när din make är borta. Allt ifrån att tapetsera om ett rum, byta blommor i ett rum, åka med tjejkompisar på charterresa, ta lastbilskörkort, MC-körkort etc. Sedan försöker du göra dessa saker på din lista som möjligt innan han kommer hem.

Link to post
Share on other sites

dela upp tiden i hanterbara stycken, i början kanske det bara är dagar, sen ser du att veckor gått, markera tex halva tiden till första leaven med att du unnar dig något mysigt, en spahelg med kompisar tex, tiden går fortare när man har något att se fram emot och sträckan dit inte är såååå lång

 

prata med andra som är hemma och har anhöriga ute på samma mission, om din man inte hört av sig på ett par dagar och du undrar så kan du alltid prata med den andra anhöriga och ev få lägesuppdatering (glömt massor av gånger att säga till att jag inte kommer kunna ringa på ett par dagar och vid andra tillfällen så har olika saker gjort att det inte varit möjligt då har min sambo känt trygghet i att veta att hon haft någon annan att ringa om det varit småkrisigt)

 

du har rätt att vara ledsen och sakna, han kommer säkert göra det med på sitt sätt, prata prata prata

 

det finns flera anhöriga här som säkert kan komma med massor av bra råd eller bara vara ett bollplank

 

/b

Link to post
Share on other sites
Guest Guest_Anna_*
sitter här och känner mig ensam...maken påväg till sitt jobb och snart inom några veckor sitter han i Afganistan.

jag har länge försökt bortse att han skall åka, det är för tungt och jobbigt att tänka på detta, men på anhörigdagen så blev allt så verkligt.

Han har varit ute förr så detta är inte första gången, men för mig har det blivit mer och mer jobbigt för varje gång, jag är så hemskt rädd att det skall hända honom något eller att någon skall komma emellan oss...man har ju hört om detta...

Maken försäkrar gång på gång att inget kommer att hända....men ingen kan ju vara säker...

Är det bara jag som har dessa farhågor?? Finns det någon annan där ute som känner som jag??

jag gråter varje dag...det blir bara värre och värre ju närmare resdatumet kommer.....kan inte ta för mig något...försöker men det blir inget....tacka vet jag när jag är på jobb själv, då har jag ju det att tänka på...men nu är jag ledig ett tag och då blir det bara värre....

du tänker säkert att ta dig i kragen och skärp dig!! hmm inte så lätt...oron pyr i mig konstant...

Link to post
Share on other sites

Hej Catarina,

 

Min sambo ska åka med FS 16.

Vore kul att få kontakt med dig via mail. Vet dock inte riktigt hur det skulle gå till utan att behöva lämna ut den här?

 

Är det någon som vet hur man kan göra?

 

Kram A

Link to post
Share on other sites
Hej Catarina,

 

Min sambo ska åka med FS 16.

Vore kul att få kontakt med dig via mail. Vet dock inte riktigt hur det skulle gå till utan att behöva lämna ut den här?

 

Är det någon som vet hur man kan göra?

 

Kram A

 

Skicka ett PM till Catarina med mailadressen så är det bara hon som ser den, klicka på hennes profilnamn och välj send message.

Edited by Kustbo
Link to post
Share on other sites
Hej Catarina,

 

Min sambo ska åka med FS 16.

Vore kul att få kontakt med dig via mail. Vet dock inte riktigt hur det skulle gå till utan att behöva lämna ut den här?

 

Är det någon som vet hur man kan göra?

 

Kram A

 

Skicka ett PM till Catarina med mailadressen så är det bara hon som ser den, klicka på hennes profilnamn och välj send message.

Du måste vara reggad användare på forumet för att kunna använda den funktionen, skapa ett konto så är det enklast att göra som kustbo skrev.

Link to post
Share on other sites
Hej Catarina,

 

Min sambo ska åka med FS 16.

Vore kul att få kontakt med dig via mail. Vet dock inte riktigt hur det skulle gå till utan att behöva lämna ut den här?

 

Är det någon som vet hur man kan göra?

 

Kram A

Hej

 

va roligt med en i samma sits och samma stället! håller med om att vi borde få kontakt på mail...men det verkar lite svårt...fler tips om hur man gör?

Link to post
Share on other sites
dela upp tiden i hanterbara stycken, i början kanske det bara är dagar, sen ser du att veckor gått, markera tex halva tiden till första leaven med att du unnar dig något mysigt, en spahelg med kompisar tex, tiden går fortare när man har något att se fram emot och sträckan dit inte är såååå lång

 

prata med andra som är hemma och har anhöriga ute på samma mission, om din man inte hört av sig på ett par dagar och du undrar så kan du alltid prata med den andra anhöriga och ev få lägesuppdatering (glömt massor av gånger att säga till att jag inte kommer kunna ringa på ett par dagar och vid andra tillfällen så har olika saker gjort att det inte varit möjligt då har min sambo känt trygghet i att veta att hon haft någon annan att ringa om det varit småkrisigt)

 

du har rätt att vara ledsen och sakna, han kommer säkert göra det med på sitt sätt, prata prata prata

 

det finns flera anhöriga här som säkert kan komma med massor av bra råd eller bara vara ett bollplank

 

/b

Hej

Än en gång...tack alla som skrivet in tips och råd...det hjälper faktiskt! Pratade med maken igår om detta, och det konstiga att vi inte har visst om denna sida vid de andra missionerna...Allt ni skriver värmer verkligen och jag skall försöka ta till mig så mkt som möjligt tack!!

Link to post
Share on other sites
Hej Catarina,

 

Min sambo ska åka med FS 16.

Vore kul att få kontakt med dig via mail. Vet dock inte riktigt hur det skulle gå till utan att behöva lämna ut den här?

 

Är det någon som vet hur man kan göra?

 

Kram A

 

hej igen!

testade tipset från ...vem det nu var...men det fungerade ..iallafall från mig till mig...Klicka på mitt namn och på sänd ett meddelande. skriv in din adress i det meddelandet så når det mig utan att någon annan ser det. Kanske blir det problem eftersom du står som gäst, men fixa då ett konto...det var lätt! ser framemot att höra ifrån dig.

Link to post
Share on other sites
Guest Guest_barbakvinna_*
sitter här och känner mig ensam...maken påväg till sitt jobb och snart inom några veckor sitter han i Afganistan.

jag har länge försökt bortse att han skall åka, det är för tungt och jobbigt att tänka på detta, men på anhörigdagen så blev allt så verkligt.

Han har varit ute förr så detta är inte första gången, men för mig har det blivit mer och mer jobbigt för varje gång, jag är så hemskt rädd att det skall hända honom något eller att någon skall komma emellan oss...man har ju hört om detta...

Maken försäkrar gång på gång att inget kommer att hända....men ingen kan ju vara säker...

Är det bara jag som har dessa farhågor?? Finns det någon annan där ute som känner som jag??

jag gråter varje dag...det blir bara värre och värre ju närmare resdatumet kommer.....kan inte ta för mig något...försöker men det blir inget....tacka vet jag när jag är på jobb själv, då har jag ju det att tänka på...men nu är jag ledig ett tag och då blir det bara värre....

du tänker säkert att ta dig i kragen och skärp dig!! hmm inte så lätt...oron pyr i mig konstant...

 

Hej ensamheten är värst. Jag hatar helger när min *P* är borta. Spelar ingen roll hur många polare man har. Hade jag varit singel hade jag varit ute på krogen. Nu är jag gift och orkar inte med sånt. Invidzonen är kanske nåt. Jag ska med på deras möte i november. Ser verkligen fram mot att få träffa andra som sitter i samma sits.

Jag är ingen som klagar privat jag är mer tyst om hur jag känner när det gäller ensamheten. Därför skulle nog många av mina vänner bli förvånad över hur ensam man känner sig egentligen. Jag respekterar hans beslut att åka för det är inte första gången, ibland brukar jag skämtsamt säga *flyr du från mig* innerst inne så känns det faktiskt så.

Jag hoppas att Invidzonen som är relativt nystartat kommer att bli ett sätt för dom som är kvar hemma att få ventilera och umgås med andra i samma sits. För hur det än är. Jag ringer inte mina polare vid 19 tiden en helg för att småsnacka, dom sitter garanterat och äter middag med sin familj.

 

mvh anki/barbakvinna

Link to post
Share on other sites
Guest Guest_barbakvinna_*
Löst spåneri:

-Det är naturligt att känna saknad och ensamhet

-Det är OK att känna saknad och ensamhet

-Det är många som känner saknad och ensamhet

-Din känsla är din egen unika, även om andra har liknande känslor så är din känsla din

-Vila i känslan, dvs acceptera den och försök inte stöta bort känslan

-Det kan vara bra att dela med sig av sina känslor

-Att skriva av sig kan vara en metod att lätta på trycket. Vissa skriver dagbok, andra bloggar eller skriver på forum

-Invidzonen.se finns för dig

 

Och du, det blir ofta bättre väl rotationen är ett faktum.

 

/K

tack alla för era fina råd och tankar...det värmer faktiskt, va skönt att känna att jag inte är ensam! jag frågade min make idag varför inte vi sett denna sidan innan, när han varit iväg på sina 1 års missioner, men han visste inte om det!! konstigt att officerare inte får information vad som finns för deras anhöriga bara för de åker som fn-observatör istället som denna typ av utlandstjänst! Men hur som helst nu är denna sida funnen och jag känner stark tilltro till att jag kommer att må bättre av att skriva av mig inför andra i samma/likande situationer...som sagt innan, vänner och släktingar förstår inte riktigt det hela.

måste tillägga att jag idag bara varit ledsen imorse, sen har faktiskt dagen lunkat sig iväg utan att jag grävt ner mig...och det har varit väldigt skönt! nu ringer nog snart min älskade make och då skall jag berätta om alla dessa fina ord som kommit här! Tack än en gång!

 

ps invidzonen...är det för bloggare!? frågar en novis person :ph34r:

 

Invidzonen är inte för just bloggare. Det är för anhöriga. Jag själv bloggar sen 2 år tillbaka på aftonbladet för att min *P* ska kunna läsa vad som händer hemma. Att blogga kan va kul men även väldigt exponerande. Man kan va anonym jag startade så men efter någon månad så kände jag att mina bilder och händelser var ok att andra fick läsa. Jag har läst lite av dina kommentarer och andras svar och jag känner att du går igenom precis det som även jag känner, ensamhet, oro osv. Även andra som jag har hittat som skriver anonymt på bloggar har samma erfarenheter. Det är normalt men det gör det inte lättare att leva med tyvärr. Det är en berg och dalbana och man hinner tänka så många tankar när dom är borta så hälften vore nog.

 

mvh anki/barbakvinna

Link to post
Share on other sites
Guest anki/barbakvinna
Hej Catarina,

 

Min sambo ska åka med FS 16.

Vore kul att få kontakt med dig via mail. Vet dock inte riktigt hur det skulle gå till utan att behöva lämna ut den här?

 

Är det någon som vet hur man kan göra?

 

Kram A

 

Hej jag har en email som inte är hemlig den som jag använder på min blogg det är [email protected] jag kan sammanföra era emailadresser eftersom era män ska iväg. Men märk väl på mailet att ni vill prata med Anna eller Catarina så att jag kan vidarebefodra era mail.

Jag skriver normalt här blogg.aftonbladet.se/961 så ni kan dubbelkolla. Men skriv inte era telefon nr dom kan ni byta sen.

mvh anki/barbakvinna

Link to post
Share on other sites
Hej Catarina,

 

Min sambo ska åka med FS 16.

Vore kul att få kontakt med dig via mail. Vet dock inte riktigt hur det skulle gå till utan att behöva lämna ut den här?

 

Är det någon som vet hur man kan göra?

 

Kram A

 

Hej jag har en email som inte är hemlig den som jag använder på min blogg det är [email protected] jag kan sammanföra era emailadresser eftersom era män ska iväg. Men märk väl på mailet att ni vill prata med Anna eller Catarina så att jag kan vidarebefodra era mail.

Jag skriver normalt här blogg.aftonbladet.se/961 så ni kan dubbelkolla. Men skriv inte era telefon nr dom kan ni byta sen.

mvh anki/barbakvinna

 

Hej anki och tack för svaren

Precis som du skriver så känner jag med, jag tror inte många här hemma eller på mitt jobb vet hur jag egentligen känner det. de andra gångerna han varit iväg har de frågat många ggr "hur fixar du det?" och då svarar jag lite kaxigt att " ah, det är väl inget...det är bara nyttigt att vara ifrån varandra..man tröttnar ju inte..." osv...Men det var just det som höll på att hända efter den sista missionen då det blev en ordentlig kris. Vi tog oss igenom den och lyckades limma ihop förhållandet igen och är nu nog mer ihoplimmande än någonsin. Detta har nog gjort att det är än jobbigare denna gång..oron att något skall hända är nog starkast...detta nog för att han upprepade ggr säger att denna resa blir den sista...typiskt då att något skulle hända!?! eller hu`!??

Invidzon....skall kolla närmare på deras sida...vart har de mötet?? gissningvis i storstaden som vanligt...inte nära oss på landsbygden ;)

Anna och jag har lyckats få ihop våra mail, men är det andra som vill komma i kontakt med oss och dela tankarna så ta hjälp av Ankis adress ovan!

kram till alla som ger så fint stöd...även om jag inte känner er!!!

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...