Jump to content

Göteborg och Kalmar


MtrlC

Recommended Posts

Jag har sett att HMS Göteborg och HMS Kalmar ligger i malpåse i Karlskrona.

 

Någon som vet i vilket skick dessa fartyg är i? Har man avrustat dem eller skulle de kunna kasta loss bara det fanns besättningar till dem?

Link to comment
Share on other sites

De är avrustade sedan ca 2 år tillbaka och dessutom saknas besättningar i Karlskrona. En del utrustning har plockats bort för att hålla igång Gävle och Sundsvall. Det fattades nämligen en del sjuka beslut angående reservdelsanskaffningen när de byggdes. Man räknade med att kunna anskaffa delar "senare" när grejorna började falla för åldersstrecket. Tyvärr har det precis som väntat visat sig att de slutat tillverkas för länge sedan och inte längre kan köpas. Materielen anskaffades för 20 år sedan och teknikutvecklingen har ju inte direkt stått stilla sedan dess, så nu tvingas man kannibalisera 2 fartyg för att hålla de båda andras system igång.

 

Som vanligt var man dumsnål och trodde man kunde spara pengar på reservdelar och utbildningsmateriel. Det var inte första gången heller och kommer säkert att hända igen med de nya systemen. Det verkar ibland som begreppet "underhållsberedning" inte finns i vare FMV:s eller Högkvarterets ordlista eller också inser man inte vad ordet betyder. Redan under provturstiden påtalade vi att det inte skulle hålla i längden. Att nu kunna säga "vad var det vi sa" gör inte saken bättre även om jag åtminstone vet att vi hade rätt. Det som retar mig mest är att den framtida reservdelsbristen blivit alltmer tydlig med åren och ändå verkar man ha stuckit huvudet i sanden och hoppats att det skulle lösa sig ändå på något mirakulöst sätt. Nu står man istället där med brallorna nere och borde skämmas.

 

Det skulle visserligen gå att nytillverka de komponenter som det är brist på, men kostnaderna skulle bli skyhöga eftersom produktionen är nedlagd. Det enda rimliga är att modifiera de enheter som krävs till modernare standard vilket dessutom skulle ge ett redan utmärkt system en prestandahöjning och bättre tillgänglighet. I dessa ekonomiskt ansträngda tider verkar det istället som att man hellre låter ett formidabelt fartygssystem förfalla än att satsa på en uppgradering. Jag tycker det är ungefär som att ha en Rolls Royce där däcken är blankslitna och nya måste specialbeställas. Istället för att beställa hem dem och köra till däckverkstaden för att få dem monterade, rullar man in den i en gammal lada, pallar upp den och försöker mörka att man är för snål att kosta på den en ny omgång däck. Det är faktiskt ingen bra kombination att vara både dum och snål samtidigt.

Link to comment
Share on other sites

Det handlar väl mest om komponenter till ledningssystemet som till stor del bygger på gamla lösningar vad det gäller presentation och användargränssnitt. Maskiner, vapen och sensorer är det inga större problem med - inte på Gävle och Sundsvall iallafall.

Link to comment
Share on other sites

Precis som Skoog skriver så handlar det främst om ledningssystemets presentationsutrustning, bildrör och monitorer närmare bestämt. När beställningen av SESYM gjordes i slutet av 80-talet hade inte utvecklingen av bildskärmar nått så långt som bara några år senare. De skärmar som fanns då var för små i formatet och hade alltför dålig upplösning för att klara kraven. (En 14-tums skärm till datorn var standard och ville man ha något riktigt stort fanns faktiskt skärmar på hela 17 tum!!!) Redan under provturstiden hann teknikutvecklingen ifatt men då hade man redan investerat för mycket i den valda lösningen och det skulle bli för dyrt att ändra sig just då. Indikatorerna som installerades fick ändå bland de bästa funktioner som var möjliga med den tekniklösningen, bl.a. kunde två radarbilder visas överlagrade på varann tillsammans med en ruskig massa syntetisk information. SESYM:s operatörskonsoler var "State of the art" med den tidens mått och har hängt kvar bra ända tills nu.

 

Hela systemet är modulärt uppbyggt med fristående noder i ett lokalt nätverk och fungerar utmärkt. Nästan all funktionalitet ligger i mjukvaran för att få ett redundant system som kan omkonfigureras vid haverier eller reparation. Ambitionen var att använda standardkomponenter eller COTS (Commercial Of The Shelf) till hårdvaran för att enkelt kunna modernisera systemet i framtiden med nya datorer och behålla programvaran. Man var några år före sin tid så tyvärr klarade inte heller dåtidens standarddatorer av uppgiften utan man tvingades även där välja speciallösningar. (Vid den här tiden hade 486-processorn nyss blivit tillgänglig för PC och Pentium-processorer fanns bara i en våt framtidsdröm medan de flesta fortfarande körde 286 och 386. Det vassaste vi hade på Provturskommandot var en 286:a med 2 MB internminne, 16 färgers grafikkort, DOS 4.0, Windows 3.0 och en 14-tums skärm. Sådana hittar man bara på museum idag eller hos inbitna samlare av historiska datorer.) Eftersom datorutvecklingen gick fort var det ursprungligen tänkt att uppgradera hårdvaran efter hand och man planerade därför inte att köpa in särskilt mycket reservdelar. När COTS-tanken föll på att man var lite före sin tid, verkar det som att man glömde bort att revidera behovet av reservenheter. Det är lite som uppfinnaren i Lorry med sitt ständiga "tänkte inte på det..."

 

Mjukvaran tog visserligen tid att utveckla men blev bra till slut, vilket inte minst visas av att den utgör grunden i Visbykorvetternas ledningssystem CETRIS. Där har man valt en modernare hårdvara och ett snabbare nätverk med fiber istället för kabel men de båda systemen bygger på samma ursprungliga filosofi och är mer lika än man tror vid första anblicken. Därför övervägde man att byta ut SESYM:s operatörskonsoler mot CETRIS-konsoler men det verkar som någon gjorde en tankevurpa på vägen. De nya konsolerna är lite bredare än de gamla och på något underligt sätt fick man då för sig att de inte skulle få plats i stridsledningscentralen. Med utbyte av alla de gamla mot CETRIS-varianten skulle de lätt ha fått plats. även om man tvingats möblera om en aning. Jag har gjort en skiss över Göteborgs SLC med den gamla konferenskonsolen (eller "Elefantdasset" som den kallades på fabriken) utkastad och TPI utbytt mot en modern storbildskärm. Då skulle det till och med bli mer utrymme i SLC än med de ursprungliga operatörsplatserna. En annan bonus är att man inte längre skulle behöva ha mörkt i centralen för att se radarbilderna utan bara lätt dämpad belysning istället.

 

Nu återstår att se vad man väljer att göra med de fyra trotjänarna. Vissa andra system lider också lite av reservdelsbrist men inget som inte kan åtgärdas. Det som behövs är beslut högt upp i hierarkin. Man lade ner stora pengar på att livstidsförlänga Stockholm och Malmö med bl.a. ett nytt ledningssystem medan de flesta av de gamla sensorerna behölls. De dras idag med betydande ålderskrämpor och även där är reservdelsbiten ett svart kapitel. Det var uppenbarligen billigare att köpa två mindre varianter av CETRIS till 2 fartyg än att byta ut operatörskonsolerna på alla fyra i Göteborgsklassen, som fortfarande har bland det vassaste som finns på sensorsidan och ett ledningssytem som är bra, även jämfört med dagens nya system.

Link to comment
Share on other sites

Hela systemet är modulärt uppbyggt med fristående noder i ett lokalt nätverk och fungerar utmärkt. Nästan all funktionalitet ligger i mjukvaran för att få ett redundant system som kan omkonfigureras vid haverier eller reparation. Ambitionen var att använda standardkomponenter eller COTS (Commercial Of The Shelf) till hårdvaran för att enkelt kunna modernisera systemet i framtiden med nya datorer och behålla programvaran. Man var några år före sin tid så tyvärr klarade inte heller dåtidens standarddatorer av uppgiften utan man tvingades även där välja speciallösningar. (Vid den här tiden hade 486-processorn nyss blivit tillgänglig för PC och Pentium-processorer fanns bara i en våt framtidsdröm medan de flesta fortfarande körde 286 och 386. Det vassaste vi hade på Provturskommandot var en 286:a med 2 MB internminne, 16 färgers grafikkort, DOS 4.0, Windows 3.0 och en 14-tums skärm. Sådana hittar man bara på museum idag eller hos inbitna samlare av historiska datorer.) Eftersom datorutvecklingen gick fort var det ursprungligen tänkt att uppgradera hårdvaran efter hand och man planerade därför inte att köpa in särskilt mycket reservdelar. När COTS-tanken föll på att man var lite före sin tid, verkar det som att man glömde bort att revidera behovet av reservenheter. Det är lite som uppfinnaren i Lorry med sitt ständiga "tänkte inte på det..."

Men det där låter ju som att det skulle vara en barnlek att uppgradera hårdvaran och fortsätta att köra samma mjukvara. PC-industrin har ju sedan PC-XT och PC-AT introducerats haft kravet på sig att alltid vara bakåtkompatibla med äldre modeller (vilket har lett till en del "intressanta" lösningar). Det finns åtskilliga skräddarsydda bokningssystem, lönesystem och dylikt där ute som utvecklades för 15-20 år sedan och som fortfarande används fast på nyare hårdvara. De fungerar och är dyra att byta ut, så de får fortsätta att tuffa på (de som överlevde y2k vill säga :blink:)

Link to comment
Share on other sites

Jag fick höra för någon vecka sen att de höll på att svetsa igen bottenventilerna på HMS Kalmar. Vad jag förstod så är det någon form av milstolpe på vägen till skrotning.

 

I övrigt berättade C 4. sjöstridsflj om framtidsvisionen för flottiljen på senaste flottiljnämnden förra veckan. Där fanns 3 korvetter, varav två var HTM'ade Göteborgskorvetter och en var en Visbykorvett. Enligt planerna ska Sundsvall och Gävle in på HTM runt 2012-2013. I övrigt skulle flottiljen bestå av 4 minjakter, 1 lagfartyg samt en antal vedettbåtar (dvs bevakningsbåtarna som antagligen blir över när sjöinfobat antagligen läggs ner vid årsskiftet).

Link to comment
Share on other sites

Jag fick höra för någon vecka sen att de höll på att svetsa igen bottenventilerna på HMS Kalmar. Vad jag förstod så är det någon form av milstolpe på vägen till skrotning.

Tråkigt om det redan blir skrot, de är ju inte mer än ca 15 år gamla, borde hålla lika länge till.

 

I övrigt berättade C 4. sjöstridsflj om framtidsvisionen för flottiljen på senaste flottiljnämnden förra veckan. Där fanns 3 korvetter, varav två var HTM'ade Göteborgskorvetter och en var en Visbykorvett. Enligt planerna ska Sundsvall och Gävle in på HTM runt 2012-2013. I övrigt skulle flottiljen bestå av 4 minjakter, 1 lagfartyg samt en antal vedettbåtar (dvs bevakningsbåtarna som antagligen blir över när sjöinfobat antagligen läggs ner vid årsskiftet).

Intressant att höra vad som händer i blå firman. Tack!

Link to comment
Share on other sites

Tråkigt om det redan blir skrot, de är ju inte mer än ca 15 år gamla, borde hålla lika länge till.

 

HMS Göteborg började byggas 860830, sjösattes 890412, hade sin första gångdag 891107 och togs över av CM 900313.

HMS Kalmar började byggas 870609, sjösattes 901101, hade sin första gångdag 910612 och togs över av CM 911218.

 

Källa: Stridsinstruktionsbok för korvett av Göteborgsklass 2008.

Link to comment
Share on other sites

Men det där låter ju som att det skulle vara en barnlek att uppgradera hårdvaran och fortsätta att köra samma mjukvara. PC-industrin har ju sedan PC-XT och PC-AT introducerats haft kravet på sig att alltid vara bakåtkompatibla med äldre modeller (vilket har lett till en del "intressanta" lösningar). Det finns åtskilliga skräddarsydda bokningssystem, lönesystem och dylikt där ute som utvecklades för 15-20 år sedan och som fortfarande används fast på nyare hårdvara. De fungerar och är dyra att byta ut, så de får fortsätta att tuffa på (de som överlevde y2k vill säga :baskerPa:)
Låter är det operativa ordet där. SESYM är inte baserat på en PC-plattform, utan på CelsiusTechs Bassystem 2000. Plattformen är hemmakokad och baserad på Motorolas 68020- och 68040-processorer. Operativsystemet är en variant av OS9 (inte Mac OS 9!) som kallas för OS2000. Det är Unixlikt (eller snarare Unixolikt).

 

/mdn

Link to comment
Share on other sites

Men det där låter ju som att det skulle vara en barnlek att uppgradera hårdvaran och fortsätta att köra samma mjukvara. PC-industrin har ju sedan PC-XT och PC-AT introducerats haft kravet på sig att alltid vara bakåtkompatibla med äldre modeller (vilket har lett till en del "intressanta" lösningar). Det finns åtskilliga skräddarsydda bokningssystem, lönesystem och dylikt där ute som utvecklades för 15-20 år sedan och som fortfarande används fast på nyare hårdvara. De fungerar och är dyra att byta ut, så de får fortsätta att tuffa på (de som överlevde y2k vill säga :baskerPa:)

Låter är det operativa ordet där. SESYM är inte baserat på en PC-plattform, utan på CelsiusTechs Bassystem 2000. Plattformen är hemmakokad och baserad på Motorolas 68020- och 68040-processorer. Operativsystemet är en variant av OS9 (inte Mac OS 9!) som kallas för OS2000. Det är Unixlikt (eller snarare Unixolikt).

Aj då. Att det är Motorolja 68k i dem ställer ju till det en del.

Men om det hade varit jag som hade varit ansvarig för teknikuppgraderingen av det systemet så hade jag i alla fall provat att ersätta Motoroljorna med DragonBall-processorer (Känd från bl.a. Palm III och Palm V). De har ju samma instruktionsuppsättning.

Edited by eskil
Link to comment
Share on other sites

Tråkigt om det redan blir skrot, de är ju inte mer än ca 15 år gamla, borde hålla lika länge till.

 

HMS Göteborg började byggas 860830, sjösattes 890412, hade sin första gångdag 891107 och togs över av CM 900313.

HMS Kalmar började byggas 870609, sjösattes 901101, hade sin första gångdag 910612 och togs över av CM 911218.

 

Källa: Stridsinstruktionsbok för korvett av Göteborgsklass 2008.

Noterar att det är realtivt kort tid mellan första gångdag och övertagandet (runt 4 mån).

Jämfört med dagens Visbykorvetter där ingen är överlämnad än, trots att första sjösättningen skedde 2003. Varför denna stora skillnad?

Har utbåtsjakter och Visbyklassens teknik så stor inverkan?

Link to comment
Share on other sites

Men det där låter ju som att det skulle vara en barnlek att uppgradera hårdvaran och fortsätta att köra samma mjukvara. PC-industrin har ju sedan PC-XT och PC-AT introducerats haft kravet på sig att alltid vara bakåtkompatibla med äldre modeller (vilket har lett till en del "intressanta" lösningar). Det finns åtskilliga skräddarsydda bokningssystem, lönesystem och dylikt där ute som utvecklades för 15-20 år sedan och som fortfarande används fast på nyare hårdvara. De fungerar och är dyra att byta ut, så de får fortsätta att tuffa på (de som överlevde y2k vill säga :))

Låter är det operativa ordet där. SESYM är inte baserat på en PC-plattform, utan på CelsiusTechs Bassystem 2000. Plattformen är hemmakokad och baserad på Motorolas 68020- och 68040-processorer. Operativsystemet är en variant av OS9 (inte Mac OS 9!) som kallas för OS2000. Det är Unixlikt (eller snarare Unixolikt).

Aj då. Att det är Motorolja 68k i dem ställer ju till det en del.

Men om det hade varit jag som hade varit ansvarig för teknikuppgraderingen av det systemet så hade jag i alla fall provat att ersätta Motoroljorna med DragonBall-processorer (Känd från bl.a. Palm III och Palm V). De har ju samma instruktionsuppsättning.

Skulle en emulator vara helt omöjligt att få till inom rimliga kostnadsramar?

Link to comment
Share on other sites

Men det där låter ju som att det skulle vara en barnlek att uppgradera hårdvaran och fortsätta att köra samma mjukvara. PC-industrin har ju sedan PC-XT och PC-AT introducerats haft kravet på sig att alltid vara bakåtkompatibla med äldre modeller (vilket har lett till en del "intressanta" lösningar). Det finns åtskilliga skräddarsydda bokningssystem, lönesystem och dylikt där ute som utvecklades för 15-20 år sedan och som fortfarande används fast på nyare hårdvara. De fungerar och är dyra att byta ut, så de får fortsätta att tuffa på (de som överlevde y2k vill säga :))

Låter är det operativa ordet där. SESYM är inte baserat på en PC-plattform, utan på CelsiusTechs Bassystem 2000. Plattformen är hemmakokad och baserad på Motorolas 68020- och 68040-processorer. Operativsystemet är en variant av OS9 (inte Mac OS 9!) som kallas för OS2000. Det är Unixlikt (eller snarare Unixolikt).

Aj då. Att det är Motorolja 68k i dem ställer ju till det en del.

Men om det hade varit jag som hade varit ansvarig för teknikuppgraderingen av det systemet så hade jag i alla fall provat att ersätta Motoroljorna med DragonBall-processorer (Känd från bl.a. Palm III och Palm V). De har ju samma instruktionsuppsättning.

Skulle en emulator vara helt omöjligt att få till inom rimliga kostnadsramar?

 

Borde det inte vara. Apple bevisade ju att det gick när man gick över till PPC processorer. Denna övning borde vara betydligt lättare då det handlar om ett synnerligen begränsat applikationsutbud och därmed behöver man bara emulera de bitarna av processorns instruktionsset som används och inte 100%. Sen är det ju en fråga om vem som äger källkoden. Beroende på hur unixlikt det är så kan det ju ev vara snabbare och billigare att kompilera om för X86 unix

Link to comment
Share on other sites

Större delen av hårdvaran - kort, konsoller, skärmar, etc. är specialbyggd och det är bland annat dessa delar som börjar ta slut.

 

Att skaffa en emulator eller uppgradera hårdvaran till något snabbare/nyare/bättre är inget man gör i en handvändning. Det alternativ som är lättast att försvara idag är nog att byta ut hela systemet mot något nytt, vilket man har gjort med Stockholm och Malmö som har fått CETRIS.

 

Strids- och eldledningssystemet är ingen liten server som sitter i något rack och puttrar på. Data från alla olika sensorer ska tas in och bara där finns ett antal: Sikten, radarsystem, gyron, sonarer och så vidare. Därefter ska saker ut ur systemet till andra enheter via radio, för avfyrning och styrning av vapen mm. Kraven på bl.a redundans kombinerat med dåtidens teknik tvingade fram speciella lösningar. SESYM består av över 20 noder på en Göteborgskorvett. En nod kan till exempel vara en operatörskonsoll eller en pjäsdator. Varje nod består av ett antal kort (exempelvis processorkort, I/O-kort och nätverkskort) som kommunicerar med varandra över en gemensam VME-buss. Noderna kommunicerar med varandra över två sinsemellan redundanta ethernetnätverk. (Om det är 10Base-2 eller 10Base-5 kommer jag inte ihåg på rak arm.) Viktiga noder är dubblerade.

 

Vad gäller själva programvaran och operativsystemet så är de också väldigt speciella med hänsyn till kraven. Varje nod kör en egen instans av OS-9. Tillsammans kör alla noderna ett distribuerat operativsystem - OS2000 (som är baserat på OS-9). Applikationerna körs på detta distribuerade system. Om en nod skulle falla bort av någon anledning kan en annan nod med samma funktionalitet ta över.

 

/mdn

Link to comment
Share on other sites

Tråkigt om det redan blir skrot, de är ju inte mer än ca 15 år gamla, borde hålla lika länge till.

 

HMS Göteborg började byggas 860830, sjösattes 890412, hade sin första gångdag 891107 och togs över av CM 900313.

HMS Kalmar började byggas 870609, sjösattes 901101, hade sin första gångdag 910612 och togs över av CM 911218.

 

Källa: Stridsinstruktionsbok för korvett av Göteborgsklass 2008.

Noterar att det är realtivt kort tid mellan första gångdag och övertagandet (runt 4 mån).

Jämfört med dagens Visbykorvetter där ingen är överlämnad än, trots att första sjösättningen skedde 2003. Varför denna stora skillnad?

Har utbåtsjakter och Visbyklassens teknik så stor inverkan?

 

Det verkar ha blivit något missförstånd med de olika överlämningarna. Efter första gångdagen(som för övrigt blev ett hejdundrande fiasko eftersom man "glömt" montera fenor på skrovet) tillhörde fartyget fortfarande varvet under de s.k. verkstadsprovturerna. Först när dessa var avslutade övertogs fartyget av FMV. Därefter fortsatte provturerna ytterligare ett antal månader med provtursbesättning innan det slutligen överlämnades till CM eller i detta fallet CMKO för att användas i förbandsproduktionen.

 

I Göteborgs fall hittade FMV:s byggnadskontrollanter och vi på PTK en så stor mängd restpunkter i bygget att FMV:s leveranskontrollant aviserade att om inte KkrV fick ner antalet brister under en viss nivå, skulle han inte överta fartyget på utsatt datum. Varvet tog tydligen inte detta på allvar utan jobbade på i sitt vanliga makliga tempo. Under tiden upptäcktes fler restpunkter så att listan blev ännu längre. Vid överlämningsdagen gjorde FMV allvar av sitt hot och vägrade ta emot fartyget.

 

Till saken hör att enligt kontraktet skulle inga pengar utbetalas till varvet förrän vid överlämnandet och den örlogspanik som spred sig som en löpeld på varvet den dagen trotsar alla beskrivningar. Det togs in extrapersonal från alla håll som jobbade övertid långt in på nätterna och under helgerna i ett par veckor. Under tiden förlorade Karlskronavarvet stora summor i uteblivna ränteintäkter på det belopp som skulle ha betalats ut. Det tog drygt 3 veckor att minska antalet restpunkter till den angivna nivån och under tiden var tonläget mellan varvet och FMV minst sagt frostigt.

 

Varvet hade under lång tid uppvisat en mycket nonchalant attityd gentemot Marinen och FMV, troligen eftersom de tyckte vi var helt beroende av dem. Vid det här tillfället hade FMV tröttnat på deras beteende och kontraktet var skrivet på ett sådant sätt att varvet var huvudleverantör och totalansvarigt, även för fel som deras underleverantörer ställde till med. Detta försökte de vid flera tillfällen slingra sig ur, men FMV var stenhårda och hänvisade hela tiden till det som var avtalat. Det här blev en hälsosam läxa för KkrV och de har sedan dess inte gått med på ett kontrakt där de själva är huvudansvariga. Vad jag hört ryktesvägen angående Visbyklassen så har Kockums/Kkrv och FMV olika uppfattning om huruvida fartygen verkligen uppfyller kravspecifikationen. Troligen har de gjort olika tolkningar så även här verkar det föreligga en tvist som i slutändan kan kräva förhandlingar om kontraktskrivningen. Sådant har en tendens att orsaka förseningar i projekten och skulle kunna vara en del av förklaringen.

Link to comment
Share on other sites

Det är väl dessa två individer som FMV slängt in i Gripenofferten till Kroatien så frågan är om vi ens behöver tänka på det mycket mer. Kroaterna fick dessutom nyligen köpa två avrustade Helsinki klass ganska billigt då de köpa Patria fordon. Kanske avser man att göra en gemensam upprustning/uppgradering av dessa då totalt 4 fartyg? Om nu det är vettigt?

 

(I princip alla kroater jag snackat med säger att Gripen är val #1 och beslut skulle egentligen tagits redan. (Kanske Amerikanare som kastar grus i maskineriet det vet jag inget om...))

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...