Jump to content

Funktionen INDIREKT ELD


111 SSK BAT

Recommended Posts

Det har diskuterats mycket om artilleri och grk på forumet. Det finns en fm rapport som svarar på många frågor (en del är ju lata och orkar inte igenom materialet på FMs hemsida). Här finns i stort sett allt om Artilleri i Sverige idag och i framtiden. Här finns info om RBS 15, EOI, granater, ja i stort sett allt. Är det för långt är det bara för blågul att plocka bort det.

 

Mycket nöje med läsningen, en väldigt bra rapport.

 

BEKÄMPNINGSFUNKTIONEN

Viktiga delar i den utveckling av västliga försvarsmakter som idag pågår är bl.a. att kompetensen för väpnad strid behålls och värnas, även om inriktningen går mot ett betydligt bredare uppgiftsspektrum där konfliktnivån varierar stort. Interoperabilitet och försvarsgrenssamordning ses mer och mer som en naturlig och oundgänglig del av en försvarsmakts utformning. Den breddade hotbilden där även stridande ickestatliga aktörer uppträder, innebär i en del fall att den”ordinarie” försvarsmakten ges ytterligare uppgifter för att hantera även delar av detta hot (se bilaga 1 denna rapport, stycke 2.3.1).För att idag och imorgon hantera de två högst prioriterade uppgifterna, skydda den egna nationen och delta i internationell krishantering, utvecklar de flesta västliga staterna försvarsmakter som till sin huvuddel består av någon typ av insatsförband. Dessa utformas för att klara flera eller samtliga av de uppgifter som de väpnade styrkorna tilldelats.

 

Våldet eller hotet om våld är medlet för att nå målet att försätta motståndaren i en situation som övertygar honom att det är bättre att avsluta konflikten på våra villkor än att fortsätta den. Våldet tar sitt främsta uttryck i den väpnade striden. Syftet med att använda militära medel kan vara att avhålla, förhindra, desorganisera eller förstöra. Inom ramen för att kunna möta en motståndare som använder våld och vapenmakt, eller hotar med detta, spelar bekämpningsfunktionen en avgörande roll i hela konfliktspektrumet från fred till krig. Bekämpningsfunktionen syftar till att uppnå rätt avsedd verkan i ett specifikt mål vid en given tidpunkt och situation. Sverige skapar idag ett försvar med förmåga att kunna möta olika former av hot samtidigt som anpassningsförmågan mot framtida behov är av stor betydelse. Hur den framtida militära insatsen kommer att se ut och vilka krav som därmed kommer att ställas på de väpnade styrkorna är omöjligt att förutse. Den osäkerhet som råder kring framtida militära insatser har inte minst att göra med det allt bredare spektrum inom vilket det militära instrumentet engageras - såväl uppgiftsmässigt som rumsligt. Denna utveckling bedöms fortsätta, med ytterligare krav på internationella insatser och t.ex. insatser inom ramen för den fredstida terroristbekämpningen. Denna trend mot ett allt bredare spektrum av insatstyper innebär bl.a. att morgondagens insatsmiljö antas komma att skifta starkt innefattande såväl öken och tropisk skog som civil bebyggelse och städer. Typerna av aktörer som de väpnade styrkorna kommer att möta kommer med stor trolighet också att variera mycket -från högteknologiska militära enheter till enskilda civila individer. Likaså kommer vapen och våldsmedel att bli än mer varierande och allt svårare att förutse. Nätverk av sensorer och bekämpningssystem bedöms bli avgörande för utvecklingen av den framtida kvalificerade striden. Det ökade nyttjandet av nätverksstrukturen bedöms innebära en utveckling mot en större flexibilitet där olika funktioner kan länkas samman utefter den specifika uppgiftens krav. Genom att kunna sammanlänka olika system till nya system - nätverk av nätverk - kan synergieffekter uppnås och tillgängliga resurser utnyttjas mer effektivt. I framtida militära insatser tros kampen om "informationsöverläge" - för att på så sätt kunna ligga steget före motparten - bli den duell som kommer att vara avgörande. I och med denna trend mot en allt mer central roll för kampen om informationsöverläge, och därmed ledningsförmåga, går utvecklingen allt mer mot att lednings-, informations- och verkanssystem byggs samman i olika former av nätverk. Denna användning av nätverksstrukturen tenderar därmed att öka möjligheterna till snabb bekämpning och uppföljning av verkanseffekt efter upptäckt och identifiering av mål. Det innebär dessutom att både förutsättningarna för och kraven på att kunna genomföra försvarsgrensgemensamma insatser ökar. De ökade möjligheterna till och kraven på att i alla dimensioner kunna genomföra avvägda insatser avseende tid, rum och verkan betyder också, bl.a., en ökad betydelse av en upparbetad och smidig kommunikation mellan och samordning av stridens grundelement - bekämpning, rörelse, skydd, information och logistik.

 

Samtidigt går trenden mot en ökad såväl taktisk som strategisk rörlighet. En konsekvens av detta är bl.a. att insatsen kan röra sig över allt större områden. Utvecklingen av vapensystemens verkanskraft går också framåt - inte minst till följd av utvecklingen av bättre explosivämnen och elektromagnetiska vapen. Den konventionella bekämpningsförmågan ökar också genom de allt mer avancerade precisionsvapnen. Detta innebär bl.a. att hotet mot fasta mål - såsom infrastruktur kommer att öka. Hotet mot rörliga mål antas dock inom överskådlig framtid att fortsätta vara mer beroende av graden av informationsöverläge och möjligheterna till signaturanpassningsåtgärder. Framtida bekämpningssystem skall ge möjligheter att bekämpa mål från vitt skilda geografiska positioner för att kunna kraftsamla mark- och sjömålsbekämpning mot ytor/punkter över hela det operativa djupet. Möjligheter att flexibelt kunna välja verkansform efter måltyp och målmiljö och syfte med bekämpningen ökar systemets användbarhet. Försvarsmaktens bekämpningssystem bör medge kostnadseffektiv insats, d.v.s. medge såväl ”billig” insats mot okvalificerade mängd mål som ”dyrare” insats mot kvalificerade högprioriterade mål. Det finns ett behov att kunna verka mot de mål man väljer att verka mot, eller hotas av, på alla avstånd. Vad som är dyrt och billigt måste ses mot syfte, verkan och etisk avvägning och inte endast mot vad vapensystemen kostar i anskaffning.

 

DEN INDIREKTA ELDENS ROLL INOM BEKÄMPNINGSFUNKTIONEN

Bekämpningsfunktionen omfattar agerande som syftar till att frånta eller begränsa fientlig aktör hans förmåga eller handlingsfrihet permanent eller under en viss tid. Flera delfunktioner inom bekämpningsfunktionen har denna möjlighet men inom olika avstånd och inom olika tider. Bekämpningsfunktionen omfattar således system för både direkt och indirekt eld och kan nyttja system både till sjöss, på mark och i luft.

 

Genom att studera målets krav på bekämpande system har två huvudinriktningar identifierats. Dels påverkar typen av mål och dels målets närmiljö valet av bekämpningssystem. Typen av mål omfattar bl.a. dess skyddsnivå mot genomträngning, att undgå upptäckt och exponeringstid. Målets närmiljö består bl.a. av väder-/ljusförhållanden, skyddande läge och den sociala miljön. Den sistnämnda tenderar att få en större betydelse i framtiden då denna omfattar hänsyn till civilbefolkning, miljöfarliga anläggningar och egen trupp.

 

För att erhålla rätt verkan i målet måste bekämpningssystemen uppnå direkt effekt utan att ge oönskad sidoverkan (”collateral damage”) samtidigt som den indirekta effekten, så som övervåld och signaleffekt, inte får bli negativ. Utöver detta måste bekämpningssystemets stridsdel kunna överleva i dess bana fram till målet. I framtiden bedöms kravet på graderad verkan finnas såväl i nationella som internationella insatser. En avgörande betydelse på hur höga krav på graderad verkan det finns i respektive insats är de ”rules of engagement” (ROE) som är kopplad till situationen. Fredsfrämjande operationer bedöms därför ha högst krav på graderad verkan. Graderad verkan består i första hand av valbar precision men kommer i framtiden också få ett större inslag av valbar sidoverkan och icke-dödande vapen.

För att kunna uppnå rätt effekt i målet är det av vikt att det är en balans mellan sensorn och utskjutningsanordningen/stridsdelen. En stridsdel som har en precision på en meter kommer inte till sin rätt med en sensor som bara kan ange målet på 100 meter när. Om sensorn också har en möjlighet att följa målet under längre tid medger det att tillgänglig tid för insats ökar samtidigt som vi har möjlighet att välja bekämpningstillfälle när det råder mindre risk för oönskad sidoverkan. Detta ställer naturligtvis krav på förmåga till att kunna uppdatera stridsdelen i dess bana med ny målinformation.

 

Ett viktigt resultat när olika bekämpningssystem har prövats utifrån målens krav är att det krävs en bredd av system, bestående av både direkta och indirekta system. En verkansform som fungerar mot en typ av mål kan mot en annan måltyp vara helt verkningslös. Detsamma gäller systemens insatstid (”Time: Sensor to Effect”) som skiljer stort både på korta och långa avstånd. Varje system kommer att ha en minsta kritiska numerär som avgör om vi kommer att kunna bekämpa den mängd av prioriterade mål som förkommer i olika typer av insatser. Risken är annars att flera avropare av bekämpningssystem kommer att stå utan understöd eller bekämpningsförmåga. Försvarsmakten har dock svårt att i detta avseende dimensionera förband och uthållighet, bl.a. på grund av avsaknad av en fastställd hotbild. Bekämpningssystem bestående av markbaserade indirekta eldsystem kommer attvara en viktig del av den totala mängden bekämpningssystem som Försvarsmakten behöver inneha. Övriga bekämpningssystem som kan komplettera de indirekta systemen är luftburna system, så som Gripen, attackhelikopter och olika former av obemannade attackflyg (unmanned combat arial vehicle (UCAV)), system för direkt eld, beväpnade obemannade farkoster (unmanned arial vehicle (UAV:er)) samt sjöburna system.

 

Inom system för indirekt eld återfinns eldrörs- och raketartilleri samt markbaserade robotar. Dessa har visat sig komplettera varandra vad avser möjligheten att avge rätt effekt mot olika typer av mål. Framförallt verkar de i olika räckviddsintervall med olika insatstider och dess verkansdelar har olika effekt mot olika mål. Vissa system fungerar mot ytmål medan andra fungerar mot punktmål. Till detta bör hänsyn tas till ammunitionskostnaden för de olika systemen för att slå ut ett visst mål. Mindre prioriterade och okvalificerade mål bör inte slås ut av dyra och kvalificerade system om detta kan lösas med enklare medel.

 

BESKRIVNING AV MÖJLIG UTVECKLING AV FUNKTIONEN INDIREKT ELD

Utvecklingen av funktionen kommer att styras dels av materielarvet, teknikutveckling, framtida krav och tillgänglig ekonomi. Framtida rimliga krav på funktionen kommer t.ex. att vara lättare och autonoma enheter med gränssnitt till noder i det nätverksbaserade försvaret (NBF), ökad räckvidd och precision, möjligheter till graderad verkan, ökad förmåga till momentan verkan, kortare insatstider, ökat skydd samt högre grad av interoperabilitet. Några här beskrivna krav kräver utveckling, medan andra kan uppfyllas genom upphandling direkt på den internationella marknaden.

 

Internationell lägesbeskrivning

En översiktlig analys av förmågan till indirekt eld i Norden är att:

• Danmark och Norge disponerar raketartilleri (MLRS), dock f.n. enbart med äldre ammunition (ej precisionsvapen)

• Danmark och Norge disponerar äldre bandhaubitssystem (M 109G), dock utan modern ammunition

• Finland disponerar en stor mängd draget eldrörsartilleri samt raketartilleri av Sovjetiskt ursprung, d.v.s. med ej NATO kompatibel ammunition.

• Anskaffning genomförs av nytt system med dragen men självgående pjäs av ett koncept som liknar haubits 77, men är modernare

• Sverige disponerar draget eldrörsartilleri haubits 77B med BONUS ammunition.

 

I övriga Europa varierar förmågan, men de flesta länder har ett tämligen komplett system, med såväl raketer som eldrör. Eldrörssystemen är antingen dragna, lätta och oskyddade, eller tunga, skyddade och bandgående. De sistnämnda är inte möjliga att flygtransportera med nuvarande och kommande europeiska resurser.

 

Delsystem inom indirekt eld

Indelning av delsystem

Funktionen indirekt eld består, som tidigare nämnts, av flera delsystem; skjutande plattformar, ammunition, sensorer, vädermätsystem och ledningssystem. Ingående materiel i delsystemen och dess potentiella utvecklingsmöjligheter skapar en artillerifunktion som tekniskt sett ger goda framtida möjligheter till precisionsbekämpning.

 

Eldrörssystem kommer att kunna verka på kort tid inom räckviddsintervallet ca: 1-60 km. Eldrörsartilleri kännetecknas av tillgång till en mängd olika ammunitionsalternativ som möjliggör bekämpning av varierande måltyper med såväl precision som yttäckande verkan.

 

Raketartilleri kännetecknas av förmågan att bära större och ömtåligare laster samt möjlighet till längre räckvidd, upp mot 100 km. Standardammunition till raketartilleri är dyr jämfört med standardammunition till eldrör men innehåller en större stridsdel. Vad gäller precisionsammunition är kostnaderna i stort jämförbara. Raketartillerisystem kan uppnå relativt lång skottvidd men har begränsningar i att avge eld på korta avstånd.

 

Inom ramen för bekämpningsfunktionen ger robotar ytterligare möjligheter till utökad räckvidd mot över 300 km i framtiden. Plattformen för ett raketsystem kan också leverera robotar. Tyngre robotsystem kännetecknas av stora kostnader för varje skott, varför de lämpar sig bäst för insatser mot kvalificerade mål. Lätta robotsystem har ungefär samma räckvidder som eldrörssystem. Skillnaden mellan systemen ligger i ammunitionsportföljen, där robotarna är optimerade för punktmål medan eldrörsartilleri kan verka mot både punkt- och ytmål. Funktionens totala effekt är beroende av att utvecklingen av såväl delsystemen, som utvecklingen av gränssnitten till omgivningens krav, taktas till tid, teknik och standarder. Materielutvecklingen har pågått under en längre tid och vi är idag delvis bundna av det arv som nu fortsatt används, levereras och utvecklas.

 

Till skjutande plattformar räknas även granatkastare. SSG 120 är en splitterskyddad bandgående granatkastare som är under utveckling och planeras anskaffas med leverans från 2008. Systemet har med planerad ammunition en räckvidd av ca 10 km och kan i vissa situationer lösa samma uppgifter som andra indirekta bekämpningssystem, men dess huvudsakliga uppgift är att leverera eld i nära anslutning till egna förband, för att möjliggöra manöverstrid. Denna uppgift bedöms redan i medelhöga konfliktnivåer maximera systemet, varför användning för andra bekämpningsinsatser inte är rimligt. Detta innebär dessutom att mekaniserade förband kan komma att behöva eldunderstöd av andra förband inom funktionen indirekt eld. Av dessa anledningar behandlas inte SSG 120 i utvecklingen av olika alternativ. Den är ett system för indirekt eld som är en förutsättning för mekaniserad strid i höga konfliktnivåer, men räknas logiskt in i mekaniserade förband.

 

Sensorer

Allmänt

Sensorer är en delkomponent i det indirekta bekämpningssystemet. Logiskt hänger sensorerna ihop med utskjutningsanordningarna med hjälp av ett ledningssystem. I enklaste fallet via en direktkopplad telefontråd, och i framtiden via nätverket. Redan idag finns ett ledningssystem som medger valfrihet vid val av vilken sensor som skjuter med vilken utskjutningsanordning. Det finns ett visst logiskt sammanhang mellan räckviddskrav för sensorerna och räckvidd för vapenplattformarna, men det är inte linjärt på något sätt, då sensorerna normalt är baserade närmare målet än plattformarna. Även det motsatta kan inträffa. I viss mån är förhållandet planeringsbart, men oväntade händelseutvecklingar är normalfall i strid. I internationella scenarier kan sensorerna som leder elden med svenska plattformar mycket väl vara utländska, och vice versa. Av detta skäl avhandlas sensorer i denna redovisning skilt från utskjutningsanordningar. Sensorernas viktigaste egenskap är förmågan att leverera målkoordinater och måldefinitioner. Normalt måste noggrannheten vara bättre än 50 m för att kunna starta en bekämpningssekvens. Hela processen upptäckt-klassificeringidentifiering kan vara nödvändig att genomlöpa, främst i lägre konfliktnivåer. Prestanda

är svår att jämföra mellan olika typer av sensorer, och ett av de viktigaste stegen inför framtiden är att skapa ett system inom NBF för sensorfusion, där olika sensorer bidrar med olika information. Lång räckvidd eller stor yttäckning ger alltid sämre upplösning, varför en metod är att en sensor med förmåga att upptäcka, triggar igång en annan sensor, som kan klassificera och i sin tur triggar igång en sensor som kan identifiera.

Sensorsystem

MARKUS är ett framtidskoncept med den stridande soldaten som sensor. Möjligheten torde vara att inom synhåll identifiera och lägesbestämma mål, samt att i nära realtid kunna överföra målinformationen in i nätverket. Styrkan är att många sensorer rapporterar mål, och svagheten är att vi måste ”ha någon på plats”. Räckvidden hos så små sensorer gör dessutom att MARCUS måste vara nära målet. Kanske för nära för att möjliggöra indirekt bekämpningsinsats. EOI( http://www.fmv.se/press.asp?K=006001&L=SE&nr=15/02 ), bärbart eldledningsinstrument, gör innehavaren till en kvalificerad sensor dygnet runt, med möjlighet att identifiera och koordinatbestämma mål på ca 2 km avstånd. Instrumentet är beställt och planeras införas i jägarförband och eldledningsgrupper. Fördelarna är noggrannhet och snabbhet vid måluttag, och nackdelarna är att optisk sikt till målet krävs. Samtliga svenska stridsfordonsburna enheter utgör med de inbyggda sikten, laseravståndsmätare och navigeringsutrustningar som finns, tämligen kvalificerade sensorer. I den framtida NBF-miljön och med de ledningssystem som planeras och är under införande, kommer varje stridsfordon att kunna uppträda som en sensor i nätverket. För- och nackdelar som EOI.

 

ARTHUR, artillerilokaliseringsradar, är en sensor med förmåga att upptäcka och lägesbestämma artilleri under eldgivning. Systemets målinformation kan användas för omedelbara bekämpningsinsatser vid högre konfliktnivåer. Målinformationen kan behöva kompletteras vid lägre konfliktnivåer då identifieringsmöjlighet saknas. En god egenskap hos dessa system är förmåga till ”polisiär” övervakningsverksamhet. Det avslöjas omedelbart vem som sköt på vem. Egenskapen har använts bl.a. vid belägringen av Sarajevo.

 

ArtE 740 är en flexibel ledningsplattform med integrerad radarsensor, som med hög rörlighet i kombination med gott skydd mot olika former av vapenverkan och störningar ger möjlighet till underrättelseinhämtning, underrättelsedelgivning, ledning av insats mot luft-, sjö- och markmål samt viss förbandsledning. Liksom de flesta andra radarsensorer har ArtE 740 inte förmåga att själv klassificera mål.

 

UAV, obemannade flygande farkoster, är sensorplattformar som tillmäts en ökad betydelse. Idag finns taktiska system med vikt från ca 5 kg till strategiska system med vikt på flera ton. Det svenska systemet UGGLAN i 250 kg-klassen har en räckvidd från basstationen om ca 80 km och möjlighet att identifiera mål på ca 1.500 m avstånd från plattformen, dag som natt. Utvecklingen går mot att mindre farkoster kan få samma prestanda som större, men ingen revolution på området är synbar. Allt mindre farkoster studeras, men deras användningsområde är mer av typen ”se runt hörnet” än måldatainsamlare. De större farkosterna kan beväpnas med samma typ av vapen som bemannade flygplan. En utvecklingstendens är att UAV beväpnas med enstaka stridsdelar för att möjliggöra punktinsats direkt när ett mål upptäckts. Fördelarna med UAV, är att den har förmåga att övervaka ett stort område, utan risk för förluster av människoliv. Nackdelarna är dels känslighet med avseende på väder och sikt, och dels att det område som faktiskt bevakas med upplösning som ger identifikation, vid en viss tid är litet. Komplexa scenarios ger ett stort behov av farkoster. Idag är alla UAV:er helt GPS-beroende för att med precision kunna genomföra mållägesbestämning. Aerostater kan sägas vara en undergrupp till UAV, där sensorlasten hängs i en(oftast förankrad) ballong. Fördelarna är främst uthålligheten och lyftförmågan, nackdelarna är de samma som för övriga UAV:er, plus bristen på rörlighet och därmed stor känslighet för bekämpning vid högre konfliktnivåer.

 

Utskjutningsanordningar

Nedan följer en förteckning över tänkbara utskjutningsanordningar sett i tidsperspektiven nu, på kort sikt samt på längre sikt. Med raket avses en semiballistisk missil och med robot avses en flygande navigerande missil.

 

Dagens eldrörssystem

Dagens befintliga pjässystem i form av haubits 77B bedöms, utan åtgärder, ha en maximal återstående livslängd till som medför att utfasning av systemet måste påbörjas senast år 2007. Övrigt eldrörsartilleri är idag avvecklat. Det framtida granatkastarsystemet SSG120 är under utveckling i ett nordiskt samarbete. Svenska bandchassier är redan anskaffade till denna och anskaffningsbeslut kommer att krävas avseende hjulchassier och torn kring 2005.

 

Renovering av 77B (RENO77B) innefattar endast åtgärder som förlänger systemets livslängd. Inga effekthöjande åtgärder vidtas varför systemet inte klarar av att utnyttjas för en evolutionär utveckling av funktionen, kommande arbetsmiljökrav i form av tillåtet ljudtryck under utbildningen, bekämpa rörliga mål och att utnyttja hela räckviddspotentialen hos EXCALIBUR. Pjäsen kommer alltjämt att vara dragen av ett terrängfordon, inget splitterskydd finns för besättningen. Av dessa anledningar återfinns inte RENO 77B bland redovisade alternativ. Pjäsens stridsvikt är ca 13 ton, skottvidden minst 25 km. En pjäsgrupp består av 10 soldater. I syfte att bibehålla och utöka den svenska kompetensbasen inom funktionen genomförs nu projekt ArtDEMO. Projektet avslutas under 2003 och hanterar skjutande plattformar främst i form av eldrörspjäser men till del även raketer och robotar.

 

AS90 Braveheart (Storbritannien) och Panzerhaubitze 2000 (Tyskland) är två exempel på dagens eldrörssystem. Båda systemen är bandgående och har gott splitterskydd. Nyproduktion av PzH 2000 pågår till ca 2009, AS90 är slutlevererad till det brittiska försvaret, men kan eventuellt vara tillgänglig begagnad. Vid köp av begagnade AS 90 måste sedan uppgradering till AS90B-utförande ske om den skall få prestanda i nivå med PzH 2000. Holland och Tyskland har beställt fler PzH 2000 än vad de anser sig behöva och ha råd med, varför även de bör vara tillgängliga begagnat. Denna typ av system har en stridsvikt på ca 50 ton, skottvidd minst 40 km samt 5 mans besättning.

 

Dagens eldrörsammunition

”BONUS” är en 155 mm artillerigranat avsedd att kunna bekämpa hårda mål och är utvecklad tillsammans med Frankrike och leverans beräknas till svenska försvaret med början under 2003. ”STRIX” är en 120 mm granat för granatkastare avsedd för hårda mål. Granaten är slutlevererad till förband och avsedd att användas till arvets system och SSG120. En stor mängd 155/120 mm spränggranater med lång livslängd och laddningar är tidigare anskaffade.

 

Dagens raketartillerisystem

MLRS (USA m.fl.) är ett raketartillerisystem som finns i 15 länder. Systemet är bandgående och har lätt pansarskydd. Systemet är inne i en moderniserings- och uppgraderingsfas avseende både ammunition och skjutande plattform. Erhållna egenskaper kommer att vara avsevärt bättre precision, längre räckvidd samt ökad autonomitet och förbättrat ledningssystem. Tillverkningen är avslutad, men tyska begagnade MLRS finns tillgängliga för köp omedelbart, uppgraderaderingspaket kommer att finnas tidigast 2005 samt styrd ammunition från 2007. MLRS är även intressant i ett långräckviddigt perspektiv eftersom det kan skjuta roboten ATACMS, vilket kan åstadkommas först efter en uppgradering av systemet. Systemet har en stridsvikt på ca 25 ton, skottvidd minst 45 km samt 3 mans besättning. HIMARS är under utveckling som ett lättare och billigare hjulgående alternativ till MLRS men med samma ammunitionstyp. ATACMS (USA, Army tactical missile system) är i grunden ett långräckviddigt ammunitionsalternativ till raketartillerisystemen MLRS/HIMARS. MLRS kan bära två ATACMS medan den mindre HIMARS endast en. ATACMS finns i en mängd olika utföranden med olika räckvidd och stridsdelsalternativ. Utveckling av systemet fortgår alltjämt. Utmärkande för ATACMS är den långa räckvidden (upp till minst 300 km) och den goda precisionen (CEP<10m). Begagnade MLRS kan skjuta ATACMS utan större modifieringar, HIMARS kommer att ha dessa egenskaper redan vid leverans.

 

Dagens robotsystem

Idag finns operativa robotsystem typ TOMAHAWK. Dessa kännetecknas av mycket långa räckvidder och höga kostnader. Morgondagens eldrörssystem (kort sikt – ca 2007) På kort sikt finns inga helt nykonstruerade eldrörssystem tillgängliga utan det är frågan om uppgraderingar av befintliga system.

 

REMO Haubits 77B (renovering och modifiering) bedöms innebära en avsevärd effekthöjning av systemet. Kortfattat består de viktigaste delarna av denna åtgärd av en överflyttning av överlavetten till ett dumperchassie, införande av splitterskydd för all personal, ett nytt ammunitionsmagasin med automatladdning, förmåga till bekämpning av rörliga mål, ökad momentan verkan samt ny pjäsdator. Om man väljer att byta eldrör så kommer räckviddspotentialen hos den framtida granaten EXCALIBUR att kunna nyttjas fullt ut. Haubits 77B på dumperchassie bedöms tillgänglig från ca 2007 under förutsättning att beslut fattas i närtid. Systemets stridsvikt kommer att vara ca 30 ton, skottvidd minst 30–40 km beroende av eldrörsalternativ samt 4 mans besättning. En annan lösning är den lättare versionen av PzH 2000. Genom att korta chassiet ca 60 cm och minska ammunitionslasten bedöms vikten kunna reduceras från 54 ton till ca 41 ton. Helautomatisk ammunitionskedja, system för eldrörskylning samt möjlighet till ökad momentan verkan bedöms vara tillgängliga i denna lösning. I övrigt har grundversionen och den utvecklade versionen likartade egenskaper. Systemet bedöms kunna vara tillgängligt från ca 2007. Systemet har en stridsvikt på ca 41 ton, skottvidd minst 40 km samt 5 mans besättning. I USA pågår inom ramen för utvecklingen av Future combat system (FCS) också studier av ett eldrörssystem till fordonsfamiljen (benämns FCS-C, där C står för Cannon). Det drivande kravet för FCS-familjen av fordon är totalvikten och yttermåtten som skall medge flygtransport i C-130.

 

Morgondagens raketartillerisystem (kort sikt – ca 2007)

HIMARS (USA) är en hjulgående lättviktsvariant av MLRS. Den har endast plats för hälften av MLRS vapenlast och har för närvarande lägre skyddsnivå, men systemet är istället lättransportabelt i alla avseenden med små yttermått och en låg stridsvikt. HIMARS kommer att vara tillgänglig tidigast från ca 2006. HIMARS kan utan uppgraderingskrav skjuta all ammunition som är utvecklad för MLRS, inklusive den taktiska roboten ATACMS. Sannolikt kommer HIMARS att vidareutvecklas mot en något tyngre variant med högre skyddsnivå. Systemet har en stridsvikt på ca 16 ton, skottvidd minst ca 60 km samt 3 mans besättning.

 

Morgondagens robotsystem (kort sikt – ca 2007)

ATACMS (USA), som är framtagen för MLRS/HIMARS, utvecklas mot nya typer av verkansdelar, t.ex. en penetrerande stridsdel avsedd för bekämpning av fortifikatoriskt skyddade mål. Ytterligare utvecklingsspår leder till ökad räckvidd (mer än 400 km) samt förbättringar av precisionen. POLYPHEM är ett medeltungt robotsystem med ca 60 km räckvidd som är under utveckling i två olika konfigurationer, en mark- eller ytfartygsbunden variant kallad TRIFOM och en ubåtsburen variant kallad TRITON. Utvecklingen bedrivs i samverkan mellan Frankrike, Tyskland och Italien, men även Storbritannien har visat intresse för projektet. En av de tänkta fördelarna med systemet är att operatören har förbindelse med robotens IR-målsökare via en optofiber. Genom detta har skytten möjlighet att välja mål eller undvika skenmål och icke bekämpningsvärdiga mål. Om detta är realiserbart återstår dock att bevisa. Polyphem kommer att vara tillgänglig tidigast från 2005. Storbritannien är intresserade av möjligheten att nyttja det befintliga MLRS som bärare av Polyphem inom ramen för framtidsprojektet LIMAWS (Lightweight mobile artillery weapons system). Sjömålsroboten RBS 15 mkII kan stegvis utvecklas till mk II(+) med GPS-stöttad navigationsmod, och därigenom få förmåga att bekämpa markmål. Dock kommer verkansformen fortfarande vara optimerad för sjömålsbekämpning. En ny modell av RBS 15 studeras, RBS 15 mk III, med utökad räckvidd, mer än 200 km, och förbättrad markmåls- och stridsdelsfunktion. Systemet kan tidigast vara tillgängligt från 2006. Eventuellt kan samproduktion med Tyskland vara möjlig.

 

Framtidens eldrörssystem (lång sikt – ca 2012)

LWSP (Light weight self propelled) är en framtidsstudie av det brittiska företaget BAE Systems. I korthet utgörs systemet av ett 155 mm L39 eller L52 eldrör från lättviktspjäsen M777 integrerat med pansarterrängbil av typ Piranha. Fordonet är automatladdat med vapen och ammunition separerade från besättningen. I USA pågår studier av ett liknande koncept benämnt NLOS-G (Non line of sight gun). Det råder för närvarande osäkerhet om huruvida LWSP kommer att realiseras. LWSP bedöms, om det kan finansieras, vara tillgängligt tidigast från ca 2012. Systemen har en stridsvikt på ca 20 ton, skottvidd minst 40 km samt 3 mans besättning. EXCALIBUR är en 155 mm precisionsstyrd artillerigranat avsedd för bekämpning på långa avstånd (upp mot 60 km). Utvecklingen sker tillsammans med USA och leveranser är planerade till ca 2010.

 

Framtidens raketartillerisystem (lång sikt – ca 2012)

Det finns idag inget känt raketartillerikoncept i tidsperspektivet bortom HIMARS. En sannolik väg är att sådana system utvecklas mot lägre signaturnivåer, bättre fysisk skyddsnivå och utvecklad ammunitionsportfölj. Ett exempel på det senare är Storbritanniens intresse för möjligheten att skjuta roboten Polyphem/TRIFOM med plattformen MLRS. Trolig utveckling kommer att innebära system som är kompatibla med MLRS/HIMARS samt att fler ammunitionsvarianter utvecklas.

 

Framtidens lätta robotsystem (lång sikt – ca 2012)

NETFIRES (USA) är ett alternativ. Det amerikanska framtidskonceptet, som i olika sammanhang benämnts ”eldpall”, består i sin grundutformning av en utskjutningslavett med plats för 15 robotar och kommunikationsenhet, robotar av typen LAM (Loitering attack missile) och PAM (Precision attack missile) samt en dator för uppdragsplanering. PAM är en generation 3-robot med målsökare och programmerbara målkoordinater, LAM kan nyttjas som flygande sensor under ca 30 minuter innan den sätts in mot valbart mål. Avseende kostnader bedöms plattformarna bli relativt billiga medan robotarna blir dyra. En fördel med systemet är utformningen för att kunna kontrolleras i en nätverksmiljö, där auktoriserade användare kan nyttja systemet direkt via radio utan behov av överordnad lednings/eldledningsnivå. De tekniska osäkerheterna måste betecknas som stora. NETFIRES bedöms vara tillgängligt tidigast efter 2012. Räckvidden ligger på 40-70 km beroende av vilken version som används. Lätt Enhetsrobot, ett framtidskoncept från SAAB Bofors Dynamics (SBD), består av robot, utskjutningstub och lavett. Systemet kan utnyttjas för såväl direkt som indirekt eld. Systemet skall kunna bekämpa såväl ytmål som punktmål (även hårda mål). En version av systemet kan vara en turbojetdriven kryssningsrobot med 150 km räckvidd. Systemet skall i likhet med Netfires kunna integreras i en framtida nätverkslösning. Roboten skall kunna skjutas från såväl mark- som fordonslavett. Systemet bedöms vara tillgängligt tidigast från ca 2012. Räckvidden kommer enligt SBD att vara 40-150 km beroende av vilken robotversion som används. Framtidens tunga robotsystem (lång sikt – ca 2012) En markbaserad variant av TAURUS/KEPD 350 kan vara tillgänglig från 20124, och planeras kunna bära ett brett utbud av olika typer av nyttolast för både punktmål och ytmål, inklusive icke-dödande stridsdelar och medförda sensorer. Systemet är långräckviddigt, mer än 350 km, och har förmåga till terrängnavigering, taktikanpassning, och sekventiell bekämpning. Kommunikationslänkar bedöms utvecklas för kommunikation mellan markstation och robot samt mellan robotar i luften. Utvecklingen inom hela TAURUS-programmet drivs av industrin som samprojekt mellan Sverige och Tyskland.

 

ANSKAFFNING OCH FÖRSVARSINDUSTRIELLA ASPEKTER

Internationella samarbetsmöjligheter

Anskaffning kan ske på många sätt. Den kan utgå från att Sverige anskaffar ett komplett system eller ett delsystem direkt från utländsk industri (direktanskaffning). Internationellt samarbetet kan då bli begränsat till att avse brukandet av systemet och eventuellt vidmakthållande, t.ex. anskaffning av reservdelar och gemensamma modifieringar m.m. Ofta erfordras i dessa fall någon form av anpassning av systemet för användning i Sverige. Vinsten med samarbete ligger i att utveckling inte behöver bekostas. Oftast betalas dock del av denna genom att royalty tas ut på anskaffningspriset. Denna internationella samverkansform ger inte utrymme för att skapa beroendeförhållande mellan länder. En högre grad av internationell samverkan är om länder i samma anskaffningsfas kan gemensamt utveckla och anskaffa system (samutveckling). Denna anskaffningsform leder i regel till bättre anpassade system än de som direktupphandlas enligt ovan. Besparingen ligger därvid i att länderna kan dela utvecklingskostnaderna och anskaffningen kan göras utan att royalty betalas. I stället kan royalty återfås om system säljs till länder som ej deltagit i utvecklingen. Samutveckling på detta sätt kräver en större personalinsats för genomförandet, främst från FMV men även från Försvarsmakten. Denna anskaffningsform kan ge utrymme för att skapa beroendeförhållanden mellan länder. Mellanformer kan förekomma. Internationell samverkan kan avse helt system eller

delsystem, t.ex. sensorer, ammunition osv.

 

Möjligheter till samutveckling

Inom Norden

Flera försök har genomförts inom det nordiska samarbetet för att få till stånd en gemensam utveckling av eldrörsartillerisystem. Ännu har dessa försök inte kunnat ledas till ett beslut och genomförande. Under hösten 2002 startades en ny nordisk arbetsgrupp. Dess uppgift är att söka möjliga samarbetsområden för gemensamma anskaffningar inom hela området för indirekt eld, sett ur ett medellångt och långsiktigt perspektiv. Norge beslutade i februari 2003 att lämna denna arbetsgrupp för att fokusera samarbetet med i första hand USA, Storbritannien, Tyskland och Nederländerna.

 

Tidigare undersökningar har medfört projekt med i huvudsak bilaterala inriktningar. Projekten omfattar delsystem som eldlednings- och observationsinstrument (EOI) samt hörselskydd med internkommunikation (HKOM) där samarbete sker med Norge. Bilateralt sker också ett samarbete med Finland avseende splitterskyddad granatkastare (SSG120). Det äldsta bilaterala samarbetet har Sverige och Norge om utveckling och anskaffning av ett artillerilokaliseringsradarsystem, ARTHUR. Detta samarbete är i avslutningsfasen men kommer att övergå i ett fortsatt samarbete mellan myndigheterna under systemets vidmakthållande.

 

Storbritannien

Sverige har inom Artdemoprojektet leasat det befintliga brittiska pansrade haubitssystemet AS 90 Braveheart för prov i Sverige. Om ett framtida tungt, pansrat system skall upphandlas är detta ett alternativ. Planeringen i Storbritannien inom området indirekt eld är omfattande. Stora anskaffningar planeras i nära framtid. Stor överensstämmelse synes föreligga avseende det Brittiska ”Indirect fire precision attack system”, IFPA. Inom detta projekt skall systemteknikval ske mellan eldrörsartilleri, raketartilleri och markrobotar. Det har därvid stora likheter med den svenska situationen. Det finns skillnader i tidsplanen innebärande att den brittiska anskaffningen ligger något närmare i tiden. Andra anskaffningar kan vara aktuella men f n synes inte vara möjligt att samordna dessa i tiden med planerad svensk anskaffning. Rekommendation: Det bör genomföras en analys av om samordning mellan kommande svenskt program och det brittiska IFPA.

 

Frankrike

Sverige har sedan några år ett samarbete med Frankrike avseende utveckling av BONUS. Samarbetet har varit framgångsrikt och har nått en seriefas där leveranser förväntas påbörjas under innevarande år. Olika försök har gjorts att bredda samarbetet inom artilleriområdet men hittills inte medfört att ytterliggare projekt startats. Huvudorsak har oftast varit skillnader i tid (när pengar disponerats) och i målsättning. F n föreligger inte planerade aktiviteter i länderna så att samarbete kan förutses.

 

Tyskland

Sverige har inom Artdemoprojektet leasat det befintliga tyska Panzerhaubitz 2000 för prov i Sverige. Om ett framtida tungt, pansrat system skall upphandlas är detta ett alternativ. Inom ramen för tekniksamarbete mellan länderna har artilleriområdet granskats men slutsatsen har blivit att samarbetsalternativ inte synes föreligga. Inom ramen för ”high level-high tech” har gemensamma studier inom robotområdet granskats. Inom detta område kan gemensamma studier eventuellt komma i fråga. För svensk del är ett beslut om medel enligt Försvarets materielverk redovisade strategi för styrda vapen en förutsättning. Osäkerheten om tysk finansiering är stor.

 

USA

Inom området pågår ett samarbete mellan såväl myndigheter som industriföretag syftande till att utveckla och anskaffa en styrbar artillerigranat med lång räckvidd (EXCALIBUR-projektet). Denna granat skall kunna användas i flera typer av system men gemensamt är att den skjuts ur ett 155 mm eldrörssystem. Granaten ger en taktisk skottvidd på över 35-60 km beroende på system. USA avbröt under 2002 sin utveckling av en avancerad bandgående 155 mm artilleripjäs kallad CRUSADER. Vad som skall komma i stället är f n tekniskt odefinierat. Möjligheterna till ett för oss fruktbart bilateralt utvecklingssamarbete med USA bedöms som små med hänsyn till vår jämförelsevis mycket begränsade serieanskaffning och realistiska andel av utvecklingskostnaden. USA planerar för att kvalificera BONUS och dess tyska motsvarighet SMArt för sina system, för att möjliggöra en eventuell anskaffning.

 

Slutsatser avseende möjligheter till samutveckling

Bästa förutsättningar för samarbete inom området indirekt eld synes föreligga inom det nordiska materielsamarbetet eller genom att etablera ett samarbete med Storbritannien inom projektet IFPA.

 

Forskning och teknikutveckling (FoT)

Funktionen indirekt eld berörs främst av FoT område10: vapen, verkan, skydd inklusive styrda vapen. Detta område utgör för Försvarsmakten unik kompetens som är unik i samhället. Vapenteknik är f.n. ett med vissa utpekade delar strategiskt kompetensområde. Utvecklingen av nya explosivämnen, stridsdelar och framdrivningssystem gör det möjligt att skapa vapensystem med större räckvidd och ökad verkan. Detta kombinerat med den snabba utvecklingen av datorer, sensorer och informationsteknik leder till nya typer av vapen med dramatiskt ökad precision, t.ex. intelligent styrd ammunition. Området omfattar för funktionen relevanta delar avseende:

• vapensystem,

• systemteknik,

• styr och navigeringsteknik,

• utskjutning/framdrivning/flygteknik,

• materielteknik för robotar,

• explosivämnen,

• stridsdelar och stridsdelseffekter,

• målsökare inklusive zonrör,

• värdering,

• pulsad kraft för utskjutning, och

• vapensystem för graderad verkan

Utvecklingen för markmålsrobotar karaktäriseras av sensorutveckling med målsökande robotar samt enklare billigare robotar. Utvecklingen för artillerisystem utmärks av en strävan att nå långa skjutavstånd med hjälp av nya utskjutningsteknologier, drivning i banan och glidflygande projektiler. Dessutom ökas precisionen med hjälp av slutfasstyrning och korrigering under banfasen. Gränsen mellan artillerigranater och robotar blir därmed allt mer flytande. Eldhastigheten, och därmed den momentana eldkraften i målet, ökas genom användning av modulära laddningssystem. Därutöver söks efter nya bekämpningssystem med hög mobilitet, eldkraft och sensoraktiverade skydd. Materiel inom området är dyrbar och har lång omsättningstid. Goda kunskaper om teknikens möjligheter och begränsningar vid anskaffning, REMO och hotbildsbedömningar är av yttersta vikt.Försvarsindustrins egen FoU har minskat drastiskt under senare tid. Försvarets forskningsinstitut och Försvarets materielverk svarar i allt större omfattning för en nationella kunskapen inom området. Internationellt samarbete i olika konsortier blir allt mer betydelsefullt för deltagande i framtida utvecklingsprojekt. För deltagande är svensk industri i hög grad beroende av god kompetens inom landet.

 

Försvarsindustriella möjligheter och konsekvenser

Utvecklingen inom den internationella försvarsindustrin innebär ökat gränsöverskridande och integration. Intensifieringen av gränsöverskridande samarbetsprojekt, allianser och samgåenden är särskilt tydlig inom Europa. Samtidigt ökar också den transatlantiska integrationen. Trenden är att allt fler företag knyts till några stora aktörer i Europa och USA. Dessa stora företag bedöms bli de centrala aktörerna i den framtida internationella försvarsindustristrukturen och driva flertalet större materielprojekt i framtiden. Försvarsindustrin i Sverige är i betydande grad internationaliserad i termer av utländskt ägande och genom export. På grund av teknologiska förhållanden och därav följande krav på specifika kompetenser, nationell prestige och säkerhetspolitik samt inte minst trögheten hos både köpare och säljare, är gränsöverskridanden svåra och det har visat sig ta längre tid än förväntat att utveckla en verksamhetsmässig industriell integration. Det finns förutsättningar för företagen i Sverige att konkurrera med hög kompetens, goda produkter samt en flexibel inriktning. Statlig ägarstyrning förekommer alltjämt i flertalet europeiska länder. Den har olika karaktär och medel. Den indirekta styrningen sker ofta genom exportkontroll, lagar om upphandling, offset-politik och statliga internationella samarbeten. Den direkta styrningen kan t.ex. gälla riktade beställningar, ekonomiska stöd, exportstöd, lokaliserings- och sysselsättningskrav, innehav av Golden Share, FoUprogram m.m. Länderna använder ett batteri av åtgärder som prioriterar oklara säkerhets- och allmänpolitiska mål, men motverkar konkurrens och effektivitet. Det kan innebära problem i samarbeten som tillkommer under starkt politiskt tryck. Företagen bör ha en så fri ställning att samarbeten med företag i Sverige kan etableras primärt utifrån industriella effektivitetsaspekter. Även för dessa behövs givetvis myndigheternas stöd och sanktion.

 

Marknad

Ammunitions- och pjäsindustrin kännetecknas av en stark överkapacitet, med företag i de flesta länder, och det finns utrymme för en kraftig strukturrationalisering. Rent teoretiskt skulle kapaciteten hos en enda av Västeuropas krutproducenter vara tillräcklig för att förse hela Västeuropa med krut. Samtidigt strävar kunderna efter att industrin skall ta ett större systemansvar, vilket är en kompetens som kan behöva förstärkas hos stora delar av den europeiska och amerikanska industrin i dagsläget. En möjlig utveckling är en ökad vertikal integration, d.v.s. att vapenleverantörerna köper upp underleverantörer, eller att sensorföretag köper upp vapenföretag. Med en krympande marknad inom vapenområdet är slutsatsen att de mindre företagen sannolikt måste specialisera sig kraftigt, om de skall överleva. Den militära marknaden är för liten för att alla komponenter skall utvecklas speciellt för denna. Även inom vapen- och ammunitionsindustrin är man alltmer beroende av civila underleverantörer, och den utveckling som sker på den civila marknaden. För explosivämnen gäller dock att utvecklingen drivs av militära krav. Företag i Sverige bedöms ha vissa möjligheter att integreras i det bedömda fåtal företag som kommer att kvarstå efter strukturrationalisering. Robotindustrin är sannolikt den del av försvarsindustrin, tillsammans med flygindustrin, där strukturomvandlingen har kommit längst. Det är därtill sannolikt att en viss fortsatt koncentration kommer att ske. Det kommer sannolikt framöver att finnas åtminstone två robotindustrier i USA. Troligen kommer det även i Europa att finnas högst två konstellationer; MBDA och Thales. Möjligheterna för mindre aktörer att överleva bedöms som små och kommer att kräva en stark profilering/specialisering i utvecklingsarbeten med en nära knytning till de stora, avseende industriella processer och god förmåga att underleverera. Slutsatsen är att robotmarknaden är mycket svår att komma in på för mindre företag. Eftersom systemen är relativt komplexa, krävs en betydande systemintegration i plattformarna och det tar lång tid att bygga upp ett förtroende hos kunderna för utbildnings- och träningsstöd. Möjligheter för industrin i Sverige bedöms därför för långräckviddiga bekämpningssystem främst ligga i samarbeten som bygger på förtroende hos svensk kund och en plattformsintegration som utförs i Sverige. För nya lätta robotsystem bedöms vissa möjligheter finnas, utifrån de generella faktorer som nämnts ovan. Bofors Defence AB

Bofors Defence är inriktat mot den svenska och den internationella försvarsmarknaden med kvalificerade produkter och tjänster för smarta vapensystem inom områdena indirekta eldsystem, stridsfordonstorn, marina pjässystem och pjäsluftvärn. Företaget är ett av de få som för närvarande har komplett systemkompetens ”from sensor to effect”. Tonvikten ligger idag på intelligent ammunition samt merutnyttjande av kompetens även för civila applikationer. Moderbolaget United Defence, den i USA ledande tillverkaren av både fartygs- och markartilleripjäser, finns representerat i stora delar av världen. Bofors Defence strategi och koncept baseras på att utveckla avancerad försvarsmateriel, där fokus huvudsakligen ligger på forskning och utveckling, systemintegration, service/logistik och support genom hela produktlivscykeln. Trots att företaget har sina kunder spridda i de flesta världsdelar bedöms hemmamarknaden, d v s Sverige, fortsatt vara den viktigaste för utvecklingskompetensen. De idag viktigaste samarbetsprojekten är de som också är samarbeten på myndighetsnivå d.v.s. STRIX med SAAB, Excalibur med Raytheon i USA och BONUS med GIAT i Frankrike. Ett samarbete som är etablerat, men f.n. enbart fungerat med Sverige som kund, är strf 90 med Alvis Hägglunds. Genomförande av REMO Haubits 77 B bedöms ha betydelse för bibehållandet av Bofors Defence pjästillverkningskompetens i ett kortare perspektiv, men framförallt skulle verksamheten förlänga tiden som företaget kan erbjuda pjästillverkning för export av egenutvecklade artillerisystem. Huvudinriktningen för Bofors Defence är dock intelligent ammunition som tillverkas av legoföretag för Bofors Defence. Det svenska försvarets behov av indirekta eldsystem, som inbegriper eventuellt eldrörssystem i närtid, bedöms kunna påverka Bofors Defence möjligheter som systemleverantör positivt. Det viktiga för Bofors Defence är att svenska försvaret utgör en krävande kund som kontinuerligt söker allt effektivare systemlösningar för indirekt bekämpning och engagerar företaget i studier, experiment och utprovning. Saab Bofors Dynamics

 

SAAB AB har ett äffärsområde med inriktning på vapensystem för alla slags stridsmiljöer. Saab Bofors Dynamics är inriktat mot Försvarsmakter över hela världen. Den svenska är den enskilt största kunden. Möjligheter beträffande indirekta eldsystem finns, dels utifrån befintliga produkter, dels som möjlig samarbetspartner i framtida projekt. Saab Bofors Dynamics är systemleverantör av det egenutvecklade långräckviddiga RBS 15. Det är baserat på en turbojetdriven underljudsrobot, vilken i olika versioner vidareutvecklats för flera roller i sjö- och markmålsbekämpning. Företaget är medleverantör i det Tyska TAURUS/KEPD-programmet. För korträckviddiga indirekta eldsystem bedöms systemkompetens finnas utifrån målsökartillverkning till STRIX, som är en autonomt målsökande och slutfaskorrigerande granatkastarammunition. Utveckling av luftvärnsrobot Bamse har genomförts med egen systemkompetens och för närvarande pågår utveckling av det styrda pvsystemet NLAW för Sverige och Storbrittanninen. Tillverkningskompetens finns för avancerade elektronikprodukter såsom målsökare m.m. till robot 15, STRIX–målsökare och IRIS/T-målsökare, men även för raketmotorn till Bamse samt slutmontering av robotar i relativt låg volymproduktion. För strids-/verkansdelar används underleverantörer, dock medverkar företaget i FoT-projektet TGV (tredje generationens verkansystem), med elektronikoch systemkompetens för integrationen mellan sensor-, styr- och verkansfunktioner. En god kompetens erbjuds också för radarmålsmätningar, IR-mätningar samt verkansmodelleringar. Det finns inte nu någon större utvecklingsverksamhet initierad vid Saab Bofors Dynamics, förutom deltagandet i Meteor- och NLAW-utvecklingen till 2007. För Försvarsmaktens behov av långräckviddiga indirekta bekämpningssystem innebär det industriella möjligheter i Sverige, dels till fortsatt egen vidareutveckling av RBS 15-versioner för precisionsbekämpning av markmål, dels till olika samarbetskonstellationer för alternativ, t.ex. versioner av KEPD 350. Saab AB bedöms, med utgångspunkt i hela koncernens resurser, kunna behålla sin internationella position som tänkbar samarbetspartner i ett antal projekt för styrda vapen. För att Saab Bofors Dynamics skall upprätthålla sådan handlingsfrihet för ovan nämnda produkter till 2007, bedöms ett substantiellt försöks- och demonstrationsprogram nödvändigt.

 

Ekonomi

Rent allmänt kan konstateras att trenden mot anskaffning av färre vapensystem ger en ogynnsam balans mellan utveckling och seriekostnader. Med avsikt på anpassning kan det dock finnas ett egenvärde i utvecklingskompetens. Även vid direktanskaffning av redan utvecklade system finns anpassningskostnader som, i förhållande till små serier, blir stora. Vi har i närtid investerat i 155 mm artilleriammunition i form av granaterna BONUS och utveckling av EXCALIBUR. Utvecklingen av EXCALIBUR har nyss startat i samarbete med USA. Eftersom detta är ”sunk-costs” bör det dock inte få påverka senare val av system.

 

FMV har god uppfattning om systempriser för de flesta aktuella vapensystem. En jämförelse av priser är svår att göra, då alltför många kriterier saknas. Exempelvis får ammunitionskostnader en stor påverkan på systemkostnad, och då ammunitionsportföljens sammansättning och volym är variabel så kan en redovisad jämförelse ge helt missvisande resultat.

 

ÖVERVÄGANDEN OCH ALTERNATIVA VÄGAR

Möjliga alternativa utvecklingsvägar för det indirekta eldsystemet har undersökts, värderats och redovisats i ATK 00054S Markbaserat försvarsmaktsgemensamt system för indirekt eld, ATK 2002-12-09, 21 500:61003. Ett grundvärde i alla alternativ är att beslut om ersättare till Haubits 77B som organisationsbestämmande materiel behöver fattas senast 2004 eftersom systemet (pjäsen och alla fordon ur 70-talets terrängbilsgeneration) faller för åldersstrecket 2007. Detta dimensionerar samtliga av nedanstående alternativ när det gäller de inledande åren. Mot bakgrund av spännvidden i målbilderna har även tidigare förkastade samt helt nya alternativ tagits fram. Nedan presenterade alternativ beskriver vägvalstidpunkter för olika beslut. Före dessa tidpunkter behöver kunskapsuppbyggande verksamhet genomföras. Som exempel på detta finns redan ett delprojekt i ArtDEMO som avhandlar raketartilleri, vilket avsevärt ”förkortar startsträckan” om ett beslut om anskaffning tas. Anledningen till att inget av alternativen innehåller införande av två olika system samtidigt är att organisationen inte bedöms kunna klara av detta. Nya ammunitionstyper kan däremot överlappa varandra. Gemensamt för alla alternativ är att stor kraft läggs inom ledningsområdet, där utveckling av metoder och metodstöd inriktas mot att dels uppnå interoperabilitet, och del möjliggöra NBF.

 

Demonstratorprojekt

I ett av alternativen utgör under en tidsperiod demonstratorprojekt (demoprojekt) enda verksamheten inom funktionen. Nedan ges en beskrivning av dels vad ett demoprojekt innebär och dels dragna erfarenheter.

 

Övergripande beskrivning av demonstratorer

Teknisk/taktisk demonstrator (DEMO): Demonstratorprojekt som avser kompetensutveckling avseende ledning, sensorsystem, eldrörssystem, raketartillerisystem och robotsystem. Demonstratorn kan bevara och vidareutveckla kompetenser riktat mot önskade förmågor i framtida system. Förbandsdemonstrator: Demonstratorprojekt som avser kompetensutveckling avseende ledning, sensorsystem, eldrörssystem, raketartillerisystem och robotsystem på högsta kompletta systemnivå. Demonstratorn kan bevara och vidareutveckla kompetenser riktat mot önskade förmågor i framtida system. Demonstratorn kan dessutom utbilda värnpliktiga samt utgöra rekryteringsgrund och bedöms med vissa begränsningar, främst avseende uthållighet, lösa uppgifter som annars skulle

ha lösts av insatsförband.

 

Erfarenheter av ArtDEMO

Artilleridemonstratorn var det första demonstratorprojektet som startades upp inom Försvarsmakten sedan 50-talet. Utgångsvärden för projektet var att det fanns:

• ett tydligt problem som behövde bearbetas

• en avdelad ekonomi

• en tidsram

• inga egentliga personella resurser avdelade (skulle definieras efter hand)

• handlingsfrihet för hur arbetet skulle bedrivas

• ingen klar uppfattning om vilka resultat som egentligen kunde uppnås

Erfarenheterna ur försvarsmaktssynpunkt hitintills är att projektet varit ett framgångsprojekt. Det har ökat kompetensnivån inte enbart hos de direkt inblandade, utan har även genom avtappning av erfarenheter kunnat implementeras i ordinarie organisation och förbandsproduktion efter hand. Projektet har tagit avsevärda personella resurser i anspråk vilket givit negativa effekter i förbandsproduktionen. Sammantaget bedöms dock projektet tillfört mer än det förbrukat. Bland de saker som projektet tillfört förtjänas särskilt att nämnas utarbetande av metoder och stridsteknik som möjliggör ett flerfaldigt ökande av stridseffekten hos skjutande förband samt kravställningar avseende framtida skjutande plattformar och ledningssystem För att få ut maximal effekt av demonstratorprojekt krävs tydlig uppdragsstyrning till Försvarets materielverk för att säkerställa att den interna styrningen möjliggör samverkan inom stödjande projekt. Det är väsentligt att i tid sätta upp ramvillkor för vad som kan åstadkommas inom given tidsram avseende anskaffning av demonstratormateriel. Förfarandet med stegvis upphandling efterhand som kraven tydliggörs är en ny situation för såväl Försvarets materielverk och Försvarsmakten som industrin. Support, logistik och underhållsfrågor bör planeras tidigt även om osäkerheterna förefaller vara stora. Det krävs utveckling av nya rutiner och regelverk inom såväl Försvarets materielverk som Försvarsmakten för att effektivt driva upphandling av demonstratormateriel.

 

Alternativ 1

Alternativet förordas av artilleristudien. Det ger tidigt och mest kostnadseffektivt tillgång till eldrörssystem som kan använda BONUS och möjlighet att nyttja EXCALIBUR. Beslutstidpunkt för serieanskaffning är 2004. Alternativet innehåller även en bekämpningsdemonstrator som genomförs parallellt med REMO av 77B. Syftet med demonstratorn är kompetensuppbyggnad inom raketartilleri- och markrobotsystem. Detta medger handlingsfrihet inför beslutet 2007 avseende ventuell framtida anskaffning av markbaserad långräckviddig bekämpningsförmåga. Antingen väljs då vägen över semiballistiska raketer/missiler, eller navigerande/flygande kryssningsrobotar . Väljs raketvägen sker utveckling och tillverkning av långskjutande ammunition sannolikt oberoende av industri i Sverige, varför beslutstidpunkt om anskaffning kan varieras. Väljs sedan robotvägen tillkommer möjlighet för industriella samarbeten. Alternativet ger goda möjligheter att bygga vidare på upparbetade kompetenser, vilket möjliggör stor kompetensbredd på lång sikt. På detta sätt erhålls handlingsfrihet i val av framtida indirekta bekämpningssystem. Anpassningsförmågan är i huvudsak avhängigt av variationer i volymer vid beslutstillfällena. Det finns ett relativt stort antal länder och industrier som kan vara potentiella säljare av indirekta eldsystem av eldrörs- och rakettyp. Alternativet möjliggör förmåga till indirekt eld i insatsorganisationen över tiden med deltagande i internationella insatser från 2008. Precisionsbekämpningsförmåga kan erhållas från 2010 och långräckviddig precisionsbekämpningsförmåga från ca 2012. Alternativet stödjer Bofors Defence huvudinriktning mot intelligent ammunition och systemutveckling. Det kan även stödja Saab Bofors Dynamics möjligheter att ingå internationella samarbeten i markmålsrobotprojekt.

 

Alternativ 2

Alternativet kan bli aktuellt om inte REMO 77B fyller ekonomiska och tekniska krav men blir då sannolikt dyrare att genomföra än alternativ 1. Det ger tidig tillgång till eldrörssystem som kan använda BONUS och möjlighet att nyttja EXCALIBUR. Beslutstidpunkt för serieanskaffning är 2004. Handlingsfrihet inför beslutet 2007 innebär ett ställningstagande avseende eventuell framtida anskaffning av markbaserad långräckviddig bekämpningsförmåga med samma förutsättningar

som i alternativ 1. Alternativet ger med avseende på kompetensutveckling anpassningsförmågan med ungefär samma förutsättningar som alternativ 1. Alternativet möjliggör i likhet med alternativ 1 förmåga till indirekt eld i insatsorganisationen över tiden och deltagande i internationella insatser från 2008. Precisionsbekämpningsförmåga kan erhållas från 2010 och långräckviddig precisionsbekämpningsförmåga från ca 2012. Bofors Defence huvudinriktning mot systemutveckling och intelligent ammunition stöds, oavsett dess pjästillverkning kan komma att läggas ner.

 

Alternativ 3

Alternativets förbandsdemonstrator är utformat för att ge handlingsfrihet för senare investeringar. Inledningsvis sker däremot en avsevärd minskning av förmågan till indirekt eld i insatsorganisationen. Alternativet innehåller alla delsystem i tillräckligt stor volym för att kunna öva i bataljonsförband och därmed utveckla kompetenser mot framtiden. Olika utskjutningsanordningar krävs. Underlag för fortsatt utveckling erhålls därmed. Arvet av 15,5 cm am (inklusive BONUS) och EXCALIBUR kan tidigast användas vid insats ca 2012 om ”Framtida eldrör” väljs, annars inte. Logiskt sett bör beslut om anskaffning av EXCALIBUR tas tidigast 2007. Funktionen får i detta alternativ ingen större stridseffekt mellan avvecklad haubits 77B kring 2007 och intill dess nya system är driftsatta. Om enbart robotsystem väljs 2007 bedöms inte förmågan till understödjande eld för mekaniserade förband i höga konfliktnivåer vara tillräcklig. På lång sikt kan alternativet ge kompetens på stor bredd. Förbandsdemo som enda kompetensbärare är något osäkert, framför allt med avseende på de underhållsfunktioner som inte kan övas. Anpassningsförmågan är i huvudsak avhängigt av variationer i volymer vid beslutstillfällena. Det finns ett relativt stort antal länder och industrier som kan vara potentiella säljare av indirekta eldsystem av eldrörs- och/eller rakettyp. Alternativet möjliggör deltagande i internationella insatser från ca 2012. Långräckviddig precisionsbekämpningsförmåga kan erhållas från ca 2012. Alternativet kan med industrins engagemang i förbandsdemonstrationer och teknisk/taktisk utveckling ge stöd för Bofors Defence huvudinriktning mot intelligent ammunition och systemutveckling samt även för Saab Bofors Dynamics möjligheter att ingå internationella samarbeten inför beslut 2007.

 

Alternativ 4

Här sker en tidig anskaffning av begagnade MLRS, vilket ger möjlighet till att tidigt utveckla långräckviddig markbaserad bekämpningsförmåga. Alternativet innebär att arvet av 15,5 cm am (inklusive BONUS) och EXCALIBUR säljs eller tidigast kan användas vid insats ca 2012 om ”Framtida eldrör” väljs. Logiskt sett bör beslut om anskaffning av EXCALIBUR tas tidigast 2007 vid val att anskaffa ett framtida eldrörssystem. I alternativ 4 finns ett underalternativ att mellan 2004 och 2007 fatta beslut om en tidig anskaffning av ett tungt robotsystem, som kan vara i förbandsdrift före 2010. Detta kan ge ett långräckviddigt robotsystem, utformat för markmål, i drift före 2015. Beslutet kan innebära en nationell utveckling och tillverkning eller ett internationellt materielsamarbete. Det andra underalternativet är möjligheten att utnyttja redan genomförd och pågående internationell utveckling inom raketområdet och delta i utvecklingen av långräckviddig förmåga baserad på anskaffning av nya generationen raketammunition. På lång sikt kan alternativet ge kompetens på stor bredd men på kort sikt kommer eldrörskompetensen troligtvis nedgå (från senast 2007), vilket torde bli kostsamt att återta. Anpassningsförmågan är i huvudsak god genom valet av ett artillerisystem som många andra länder valt. Det finns ett relativt stort antal länder och industrier som kan vara potentiella säljare av indirekta eldsystem av eldrörs- och/eller rakettyp. Under perioden 2007-2012 ger alternativet en viss begränsning av förmågan till indirekt eld i insatsorganisationen. Framförallt är det möjligheten att verka mot flera typer av mål som nedgår under perioden. Alternativet möjliggör deltagande i internationella insatser från 2008. Långräckviddig precisionsbekämpningsförmåga kan erhållas från ca 2009.

 

SLUTSATSER

Med hänsyn till arvet av pjäser, ammunition och sensorer torde en modifiering av befintligt eldrörsartilleri under perioden 2004-2010 vara det mest kostnadseffektiva valet 2004. Om kraven på REMO av haubits 77B ej uppfylls bör en direktanskaffning av eldrörsartilleri övervägas. Genom dessa alternativ upprätthålls en indirekt förmåga i insatsorganisationen över tiden med möjlighet att verka med artilleriförband i internationella insatser före år 2010. Nya krav, utöver den traditionella ytbekämpningen, ställer ökade krav på bekämpningssystemen. Tekniken möjliggör en snabb precisionsbekämpning med graderad verkan över stora ytor under alla väderförhållanden i en internationell miljö. För att kompetensmässigt ha en förmåga, att kravställa alternativ till nästa generations bekämpningssystem, torde en ny kompletterande demonstratoraktivitet innefattande ledning, sensorer, raketer och robotar, genomföras under perioden 2004-2007. Detta skulle ge en potential för utveckling av långräckviddig bekämpning. Funktionen måste kompetensutvecklas för att kunna svara upp mot de framtida krav som NBF kommer att ställa. Även om det idag inte finns något som talar emot detta, är kraven som NBF genererar inte idag fullt ut kända. Med anledning av närtida höga krav på interoperabilitet är det av vikt att implementera internationella standarder i så hög grad som möjligt i utvecklingsarbetet och i anslutning till kommande anskaffningar.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...