Jump to content

Braveheart går till sjöss


Psilander

Recommended Posts

Royal Navy har beställt en prototyp för utprovning av 155mm sjöartilleri, inledningsvis från landbacken. Pjäsen är en kombination mellan de två befintliga systemen AS90 Braveheart och deras befintliga 4,5" kanon.

 

081408dfn_bae_navalgun_800.JPG

LONDON - The possibility of British warships firing 155mm artillery is a step closer to reality after an announcement from BAE Systems that it has signed a deal with the Ministry of Defence to build a gun to undertake land-based firing trials next year.

 

155mm Naval Gun (BAE SYSTEMS) CORDA, BAE's consulting arm, together with the company's Land Systems business in Britain and defense research company QinetiQ, hope to start live-firing trials in fall 2009 with a 155mm naval gun based on the British Army's AS90 self-propelled howitzer system.

 

BAE said it is also exploiting the capabilities of other company business units such as Armament Systems in the U.S. and Bofors in Sweden.

 

The Armament Systems division is already in the latter stages of developing a similar system for the U.S. Navy - the 155mm Advanced Gun System destined for the force's DDG 1000 destroyer program.

 

No more than two DDG 1000s are likely to be built rather than the seven planned, but the AGS could find its way onto up-rated Arleigh Burke DDG-51 destroyers likely to be built in their place.

 

If the 4 million pound ($7.55 million) British contract goes according to plan, BAE hopes to move to a full technology demonstrator program ahead of possible retrofitting of the gun to existing Type 23 frigates and Type 45 destroyers, as well as an upcoming generation of warships known as the Future Surface Combatant.

 

This latest contract is the third phase of work that kicked off in 2006 as part of a three-year MoD research program known as Maritime Surface Effects. Eight different study programs are looking at issues such as coastal suppression, naval fire support, offensive and defensive surface warfare, and the role of unmanned surface vehicles.

 

BAE said in a statement that replacing the current 4.5-inch gun with a 155mm system would increase the range and effect on targets while also reducing costs by using the same gun and ammunition as the British Army.

 

Previous study phases examined the feasibility of fitting the 155mm gun into the existing Mk8 Mod 1 turret and considered some of the technology risks of the proposed solution.

 

"In addition to providing the Royal Navy with a potential low-cost route to a significant enhancement in capability, this program will help to sustain the U.K. industrial capacity to design, upgrade and manufacture artillery and gunnery systems," BAE Land System executive John Kelly said.

Källa

Edited by Psilander
Link to comment
Share on other sites

Tror att tyskarna testade nåt liknande med PHZ 2000 för några år sedan.

 

Jo det gjorde de, men de hade en annan approach, de lyfte helt sonika av tornet från PzH och satte det på en fregatt. Det testet föll sådär bra ut pga vibrationer osv. Britterna gör tvärt om de tar eldröret och bygger om sin befintliga 4,5" fartygspjäs. Det känns britterna har större möjlighet att lyckas eftersom man dels använder en pjäs som i grunden är byggd för fartyg med allt vad det innebär och att man tänker montera den på ett större skrov (vilket egentligen inte borde göra någon skillnad i de storleksklasserna) men framförallt att den inte monteras på lavetten till en 76mm pjäs utan blir korrekt integrerad i fartyget. Tyska systemet hette Monarch. Tror tyskarna lagt ner monarch mht kostnad och konkurrensen på en thigt marknad och satsat på 127mm amerikanskt.

 

pzh2000navy9wd.jpg

Tysk PzH torn på en Brandenburg fregatt

Edited by Psilander
Link to comment
Share on other sites

Tror att tyskarna testade nåt liknande med PHZ 2000 för några år sedan.

 

Jo det gjorde de, men de hade en annan approach, de lyfte helt sonika av tornet från PzH och satte det på en fregatt. Det testet föll sådär bra ut pga vibrationer osv. Britterna gör tvärt om de tar eldröret och bygger om sin befintliga 4,5" fartygspjäs. Det känns britterna har större möjlighet att lyckas eftersom man dels använder en pjäs som i grunden är byggd för fartyg med allt vad det innebär och att man tänker montera den på ett större skrov (vilket egentligen inte borde göra någon skillnad i de storleksklasserna) men framförallt att den inte monteras på lavetten till en 76mm pjäs utan blir korrekt integrerad i fartyget. Tyska systemet hette Monarch. Tror tyskarna lagt ner monarch mht kostnad och konkurrensen på en thigt marknad och satsat på 127mm amerikanskt.

 

pzh2000navy9wd.jpg

Tysk PzH torn på en Brandenburg fregatt

Pecis den bilen jag hade i skallen! Nu måste vi testa det samma! En Artcher på en Visby korvett :rolleyes::huh:

Link to comment
Share on other sites

Pecis den bilen jag hade i skallen! Nu måste vi testa det samma! En Artcher på en Visby korvett :rolleyes::rockon:

 

Det där ser lite mesigt ut jag tycker vi borde bygga en modern version av Hallands Jagarna med sina 4x12cm helautomatiska kanoner monterade i två dubbel torn. Det är kärlek :huh:

Link to comment
Share on other sites

Ett annat problem är de med ammo. Den måste förvars på ett speciellt sätt vilket gör att de inte går att använda samma automatiska laddningssystem som till archern, braveheart o andra varianter.

Vilken ammunition är det som måste förvaras på ett speciellt sätt? :D

 

@ Psilander - Tyskarna lade ner MONARC projektet till förmån för OTO Melaras 127mm/54 LW pjäs...

Link to comment
Share on other sites

Ett annat problem är de med ammo. Den måste förvars på ett speciellt sätt vilket gör att de inte går att använda samma automatiska laddningssystem som till archern, braveheart o andra varianter.

Vilken ammunition är det som måste förvaras på ett speciellt sätt? :banghead:

Landlevande artillerisystem med automatiska laddningssystem har rimligen ammunitionen i tornet eller strax under. Till sjöss vill man helst ha ammunitionen i durkar djupt ner i fartyget, detta tillför ett transportsteg i laddautomaten. Ett annat problem är att en båt rullar lite mer än en vad en landpjäs gör, det kan medföra rejäla krafter på laddautomaten som skall hantera granater på cirka 45 kg. Sådana små problem kan göra att man får konstruera om mer av laddautomaten än vad man kan behålla.

Link to comment
Share on other sites

Landlevande artillerisystem med automatiska laddningssystem har rimligen ammunitionen i tornet eller strax under. Till sjöss vill man helst ha ammunitionen i durkar djupt ner i fartyget, detta tillför ett transportsteg i laddautomaten. Ett annat problem är att en båt rullar lite mer än en vad en landpjäs gör, det kan medföra rejäla krafter på laddautomaten som skall hantera granater på cirka 45 kg. Sådana små problem kan göra att man får konstruera om mer av laddautomaten än vad man kan behålla.

Jojo, det vet jag mycket väl! Men JCasper skrev att ammunitionen måste förvaras på ett speciellt sätt, inte en speciell plats - därav min önskan att få ett förtydligande av vad han verkligen menade! Och rullningar i all ära men fartygets stampande ger betydligt större belastningar på både skrov och ombordmonterad utrustning samt givetvis ombordmönstrad personal :rolleyes:

En stor nackdel med att konvertera en haubits till en fartygspjäs är att haubitsar har separat drivladdning och granat, och därför har en plågsamt låg eldhastighet (till viss del även beroende på att dom är luftkylda!). Dessutom så är det mer utrymmeskrävande då du behöver hissar till både drivladdning och granat, samt helst separata durkar. Nu har ju iof både dom amerikanska och italienska 127mm pjäserna separat hylsa och granat av någon anledning, och kräver därför att granaterna lastas om och sammanförs innan dom matas upp i pjäsen. Eldhastigheten är därför makliga 16-20 granater/minut för dom Amerikanska och 25-40 granater/minut för dom Italienska pjäserna, och då är deras drivladdning ändå inte variabel utan levereras färdig i mässingshylsa. Detta kan jämnföras med dom sista 120mm pjäsena som Bofors utvecklade under 60-talet, eldhastigheter på 75-80 granater/minut - alltså dubbla eldhastigheten mot dagens modernaste 127mm pjäser. Det var grejer det...

 

En fråga till forumets artillerister - hur påverkas precisionen på en haubits av att granaterna inte ansätts i samma läge när man laddar med olika drivladdningar, jag vet nämligen att Bofors hade vissa initiala problem med detta på 120 mm/M50 pjäserna. Accelerationen och retardationen i hissarna var nämligen så kraftig att granaterna lossnade i hylsan och ansattes då olika i patronläget, vilket ledde till stor spridning i träffbilden. Men så är väll kanske precisionsbehoven inte alltid lika höga hos markbaserat artilleri eller...? :navy:

Link to comment
Share on other sites

En stor nackdel med att konvertera en haubits till en fartygspjäs är att haubitsar har separat drivladdning och granat, och därför har en plågsamt låg eldhastighet (till viss del även beroende på att dom är luftkylda!). Dessutom så är det mer utrymmeskrävande då du behöver hissar till både drivladdning och granat, samt helst separata durkar.

De problemen går att gå runt med ganska enkla medel. T.ex så kan man ha drivladdningar paketerade i karduser med en träpinne i mitten som gör att man kan ansätta granat och drivladdning samtidigt. Brännbar hylsa i stället för kardus är ett annat beprövat trick. När det gäller kylningen så är den en ganska enkel operation att montera en kylmantel utanpå ett befintligt eldrör.

Link to comment
Share on other sites

kravet är inom 25m på 27Km för FH77B så det är väl hyggligt i alla fall.

Måluttag och uttag pjäsplats har det kravet. Pjäsen har en en helt annan spridning.

Att skjuta på Dmax eller Amin (vilket 27 km mer eller mindre är för 77B är) skapar en stor längdspridning, därför vill man oftast skjuta på 0,7 av Dmax för varje laddning. För t ex. en liknande pjäs som 77B uppgår den 50% längdspridningen till 200 m vid långa skjutavstånd. För 77B med basflöde Dmax skall man öka den siffran ytterligare.

 

Det systemet använder ju en ansättare var för granat och drivladdning så de hamnar nog hyffsat precis varje gång.

Precis som SG Olsson säger så är själva ansättningen tämligen lika varje gång och har förhållandevis liten inverkar på den totala spridningen. Slitage i pjäs, eldrör m.m. samt variationer i ammunitionens egenskaper (både drivladdningar och granater) skapar större fel. Det enda rimliga sättet att öka precisionen är att skapa sig ett bra underlag (vilket man gör) avseende variationen i utgånngshastighet för varje eldrör och korrigera sedan för detta.

Utöver ovanstående är väderinverkan den särklart största bidragsgivaren till spridningen. Trots moderna vädersonderingsutrustningar är vädret svårt att helt korrigera för.

 

Fartygs och KA-pjäser har andra skjutegenskaper än vad Fältartilleri har. Skjutmetoder med banprofiler och utgångshastigheter är även de helt olika, därför går de inte helt att jämföra fältartilleri och fartygsartilleri, än mindre ersätta varandra. Skulle man ta en svensk fältartilleripjäs och konvertera så borde fd. Bkan vara hygglig; Hög eldhastighet, hög utgångshastighet, flack bana och ammunitionen patronerad i tornet. Övriga pjäser gör sig nog icke besvär.

 

Lite OT: Det visade sig att det var helt enkelt att sätta ett AMOS-torn (tornet till GRKPBV90120) på ett fartyg, men det fungerade att skjuta. Är det någon som vet mer om detta? Hur var precisionen?

Link to comment
Share on other sites

Familjen 12/80 o FH77 skulle annars kunna vara intressant då de ju är tämligen lika i grunden, men anpassade för olika skjutfall, sedan utnyttja utveckling av bofors TAK 120 L60 till en 155mm pjäs vore en intressant mix, men det är nog lite vad BAE och UD tänkte sno åt sig då de köpte kanondelarna av bofors...

Edited by Psilander
Link to comment
Share on other sites

Amos till sjöss fick lite problem pga att bärande fartyg var för litet. Båten kunde helt enkelt inte hantera rekylkrafterna på ett bra sätt vilket ledde till taskig precision.

 

Man uppgav vid vår utbildning att 25 meter gälde för både pjäs och målkordinat samt bana. Det föruttsätter naturligtvis väldigt bra väder och ett "perfekt" krutparti. Vi var dock halvt försöksår så det är möjligt att man ville presa systemet hårdare då än vad man senare brukar operativt

Link to comment
Share on other sites

Amos till sjöss fick lite problem pga att bärande fartyg var för litet. Båten kunde helt enkelt inte hantera rekylkrafterna på ett bra sätt vilket ledde till taskig precision.
Det återstår alltså lite teknikutveckling (gyrostabiliseringen?) innan det är funktionellt alltså. Intressant expriment om inte annat.

 

Man uppgav vid vår utbildning att 25 meter gälde för både pjäs och målkordinat samt bana. Det föruttsätter naturligtvis väldigt bra väder och ett "perfekt" krutparti. Vi var dock halvt försöksår så det är möjligt att man ville presa systemet hårdare då än vad man senare brukar operativt

Jag skulle säga så här, det beror på hur man räknar eller vad man beskriver. Jag har tidigare beskrivit enskilda pjäser. Jag vet inte vad dina instruktörer och officerare har sagt, men jag tar mig friheten att göra en fri tolkning och ger därmed ett försökt till förklaring.

 

Fältartilleriet är ett yttäckande vapen och man sköt, på den tiden det begavs sig, aldrig prick med enskilda pjäser och granater (vilket man på ett helt annat sätt är intresserade av idag men som är lika svårt som då). Då eftersträvade att sprida granaterna över en yta på ett så optimalt sätt som möjligt, för att uppnå största effekt, men ändå träffa målet.

 

Ser man batteriet (eller eldenheten) tillsammans så är precisionen omkring +-25 m. dvs. tyngdpunkten av elden låg inom +-25 från målet. Varje enskild pjäs har en dock en spridning som är på 100-200 m i längd (Ett riktvärde är att sidspridningen 10% av längdspridningen). Men eftersom eldenheten sköt många skott med flera pjäser hamnade huvuddelen av skotten i närheten av målet. Varje pjäs sprider likväl i längdled med en normalfördelning (Gauss) där 50 % (under 2 sigma) hamnar inom ~+-100 m. Enskild pjäs kommer sannolikt aldrig att komma ner på en precision som är under +-25 m (mer än 3 sigma), men en hel del granater kommer att landa inom +-25 m, vilket duger bra. Helt i enlighet med sannolikhetsberäkningar.

 

För att uppnå en eldtyngdpunktsspridning på +-25 m, gärna i första eldöppnandet, krävs det en stor noggrannhet, skjuter många skott samtidigt och att alla kända influenser korrigeras. Då vill man inte gärna ha ett fel på målet med 25 m och pjäsen 25 m fel. Skulle dessa fel adderas så kommer hela batteriet att skjuta 50 m ifrån målet. Om man i övrigt har koll på alla inflytelser så är det rimligt att träffa med batteriet i första eldöppnandet. Det handlar mindre om att pressa systemet och mer om att vara noggrann i mätningar och beräkningar.

 

Min tolkning är att dina instruktörer talade om träffbildsspridningen på hela batteriet och inte enskilda pjäser, men jag kanske har fel.

Link to comment
Share on other sites

Amos till sjöss fick lite problem pga att bärande fartyg var för litet. Båten kunde helt enkelt inte hantera rekylkrafterna på ett bra sätt vilket ledde till taskig precision.
Det återstår alltså lite teknikutveckling (gyrostabiliseringen?) innan det är funktionellt alltså. Intressant expriment om inte annat.

 

Lösningen blev/blir att man bygger ett större fartyg att sätta pjäsen på, i det här fallet den planerade stridsbåt 2010.

Link to comment
Share on other sites

Det var under ATS tiden och samband med utbildningen i hur pjäsen är byggd så jag skulle säga att det var mer precisionskrav på dessignen.

I princip blir det då krav på täthet och nogranhet i riktsystemet.

Dvs man förutsätter:

pjäskordinaten är 100% rätt

målkordinaten är 100% rätt

Perfekt krut och väder.

100% rekyl upptagen utan att pjäsen förflyttar sig.

 

Detta är naturligtvis inget man uppnår under praktiskt bruk. Dock sköt vi väldigt sällan med större enhet än tropp.

Man försökte då ha en av tre troppar i ständig eldberedskap med omedelbar omgruppering efter eldöppnande. Radiosamband med bplats men tyvärr bara en B-plats för kompaniet.

 

Det enda singelbetonade vi var delaktiga var lite utvärdering av förmågan att skjuta MRSI med 77B. Pjäsen kunde klara det med rätt banor och manskap men B-Plats fick slita hund

Edited by SG OLSSON
Link to comment
Share on other sites

Amos till sjöss fick lite problem pga att bärande fartyg var för litet. Båten kunde helt enkelt inte hantera rekylkrafterna på ett bra sätt vilket ledde till taskig precision.
Det återstår alltså lite teknikutveckling (gyrostabiliseringen?) innan det är funktionellt alltså. Intressant expriment om inte annat.

 

Lösningen blev/blir att man bygger ett större fartyg att sätta pjäsen på, i det här fallet den planerade stridsbåt 2010.

 

SSG120 på stridsbåt

 

Vilket är ett av de dummaste och onödigaste projekt FM gett sig in på.

 

1. Ett vackert väder system, precisionen kommer vara noll och inte vid minsta öppen kust och väderlek för en så liten platfrom tål inte särskillt mycket väder.

2. Svår transporterat. Tar antingen plats i LPDn där man behöver utrymmet bättre till förband i land, kan inte gå särskillt långt på egen köl.

3, Kort räckvidd, Båten befinners sig onödigt nära fronten dessutom så kan man inte stödja särskillt lågt inåt land.

4. Platformarna är små och relativt oskyddade

 

lösning

Väl i mTB romantik, vi fattade att de riktiga MTBerna var för små för ordenliga operationer och byggde Spica, varför bygger vi nu fregatter i baby format!?! Likkom man frångick monitorer av precis samma anledning.

 

Planera in en rejäl pjäs minst 120mm helst 155mm i nästa ytstridsfartyg så dessa kan stödja framryckande trupp i hela kustzonen (ca 100km). Detta skulle ge större flexibilitet och större effekt för alla förband. 57mm är en sekundär pjäs för självförsvar om möjligen kunna gradera insatsen mot en fiende, från 57mm akan via 155mm art till tung torped eller sjömålsrobot.

Edited by Psilander
Link to comment
Share on other sites

SSG120 på stridsbåt 90 finns det säkerligen andra trådar för, men bäste herr Psilander har en märklig syn på allting som inte är en helst skitstor båt med kanoner på. Inse att det finns mindre skalor och dimensioner än den du intresserar dig för, och försök hålla igen om det du vägrar bry dig om.

 

Den här tråden handlar vad jag förstått däremot om stora kanoner som ska sitta på större båtar. Fortsätt i god ton i den riktningen istället för att diskutera stridsbåtar, gott folk.

 

/BlåGul

 

 

Länk till tråd ang Amos-tornet och Stridsbåt 90

http://forum.soldf.com/index.php?showtopic=1193

/henke

Link to comment
Share on other sites

SSG120 på stridsbåt 90 finns det säkerligen andra trådar för, men bäste herr Psilander har en märklig syn på allting som inte är en helst skitstor båt med kanoner på. Inse att det finns mindre skalor och dimensioner än den du intresserar dig för, och försök hålla igen om det du vägrar bry dig om.

 

Den här tråden handlar vad jag förstått däremot om stora kanoner som ska sitta på större båtar. Fortsätt i god ton i den riktningen istället för att diskutera stridsbåtar, gott folk.

 

/BlåGul

 

 

Uttrycker bara viss skeptisim mot "den lätta flottan" idagens tapning och försvarsmakt. Trångsyntheten står väl HKV och politiker för när de beställer fartyg?

 

Med lite vilja borde man kunna utrusta ett fartyg i storleksklassen runt våra landskapsjagare dvs ca 4000ton och 120m med den aktuella pjäsen. Våra äldsta pansareskepp hade faktiskt grövre pjäser och var ännu mindre. Det fartyg som lämpar sig bäst för Sveriges maritima verksamhet nationellt och internationellt torde vara den tyska {url=http://www.tk-marinesystems.de/index.php?level=4&CatID=127.177&inhalt_id=177&product=1&subprod=2&detail=24]F125[/url] som ursprungligen projekterades för Monarc dvs PzH2000 i marin version. F125 är kanske i största laget men hellre för stort än för litet.

Link to comment
Share on other sites

F125 är kanske i största laget men hellre för stort än för litet.

Jag håller helt och hållet med dig att Sverige borde införskaffa fartyg av klass "lite större" om man i Hkv:s kretsar skulle få för sig att använda sig av monarc alt. det brittiska systemet...men: Större fartyg brukar oftast också leda till en ökning i kostnader...Jag tror därför att ansatsen med hellre för stor än för lite förstås inte av våra politiker :)

Tyska systemet stöddes förresten inte längre av Bundesmarine eftersom vissa personer där föredrog missiler framför artilleri...

 

Jag, som ganska okunnig i frågor om artilleri i allmänhet, undrar hur litet ett kaliber kan högst vara för att förtfarande kunna användas för liknande ändamål som MONARC, naturligtvis med en motsvarande mindre räckvidd? Eftersom med en minskning i kaliber borde man väl kunna göra dessa system mer attraktivt för att sättas på lite mindre fartyg...

Som sagt har jag inte så mycket aning om detta och kanske någon härinne som vet hur det hela hör ihop vill vara så vänlig och anta sig frågan :rodna:

 

PS: Om just denna frågan har frågats tidigare och jag bara läste igenom tråden för slarvigt kan det givetvis tas bort av BG. DS.

 

SnakeDoc

Link to comment
Share on other sites

F125 är kanske i största laget men hellre för stort än för litet.

Jag håller helt och hållet med dig att Sverige borde införskaffa fartyg av klass "lite större" om man i Hkv:s kretsar skulle få för sig att använda sig av monarc alt. det brittiska systemet...men: Större fartyg brukar oftast också leda till en ökning i kostnader...Jag tror därför att ansatsen med hellre för stor än för lite förstås inte av våra politiker :mellow:

Tyska systemet stöddes förresten inte längre av Bundesmarine eftersom vissa personer där föredrog missiler framför artilleri...

 

Jag, som ganska okunnig i frågor om artilleri i allmänhet, undrar hur litet ett kaliber kan högst vara för att förtfarande kunna användas för liknande ändamål som MONARC, naturligtvis med en motsvarande mindre räckvidd? Eftersom med en minskning i kaliber borde man väl kunna göra dessa system mer attraktivt för att sättas på lite mindre fartyg...

Som sagt har jag inte så mycket aning om detta och kanske någon härinne som vet hur det hela hör ihop vill vara så vänlig och anta sig frågan :rodna:

 

PS: Om just denna frågan har frågats tidigare och jag bara läste igenom tråden för slarvigt kan det givetvis tas bort av BG. DS.

 

SnakeDoc

 

1. Den största kostnaden för örlogsfartyg är systemen dvs ledningsystem, radar och sikte, och till viss del vapnen. Skrov och maskineri är relativt billigt i jämförelse (om man inte får några tokiga material idéer). Steel is cheap, air is free är en gammal sann devis. Jag brukar göra tanke leken och göra tex en Göteborgskorvett 20m längre, och inte förändra nått annat än lite starkare maskineri, fartyget skulle få en betydligt större uthållighiet både i diesel och den "mjuka" uthålligheten i besättningen och sjöduglighet.

 

2. Efter VK2 har fartygskalibern kompromissats till runt 12cm dvs 5 tum (127mm) som en standard. Varför man nu gått upp till 155mm är därför man vill kunna utnyttja den absolut vanligste kalibern inom fältartilleriet där olika smarta granater utvecklas. Därför sparar man in på kostnaer och logistik i framtagning av ammonution.

 

3. Det avgörande för räckvidden är i första hand utgångshastigheten vilken är i huvudsak beroende av piplängden. Som exempel har USN låtit utveckla en längre pipa till sin nyuvarande 5" standardpjäs, från 54 till 62 kalibrar dvs ungefär 120 cm längre eldrör (man började med 38 på 30-talet). MAx porté för den pjäs är beroende på drivladdning med konventionelprojektil mellan 23 och 40km. Med dena ERG raketdrivna projektiler ca 100km.

 

5. Monarc ersattes med italienska OtoMelera 127mm kanonen med Vulcano ammonution dvs slutfasstyrda granater för både mark och sjömål upp till 70km.

Edited by Psilander
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...