Jump to content

Anhöriga till FS 16


Recommended Posts

  • 4 weeks later...
HEJ !

 

finns det några anhöriga till Fs 16 här ?

Hej min man är på FS 15... han roterar hem i mitten av dec..

 

anki/barbakvinna

 

hej hej !

 

kul att komma i kontakt med andra anhöriga. Hur har din tid varit under tiden din man var i afganistan. Min man ska åka nu i november och jag har haft många olika tankar som snurrat i mitt huvud. jag undrar även hur det blir med anhörig dagen innan dem åker... jag har ännu inte hört något??? dem verkar inte vara så mån om oss här hemma.

Link to post
Share on other sites
Guest Guest_Anna_*

Hej Ängel!

 

 

Min sambo ska åka med FS 16, i november.

Jag har lite koll på anhörigdagen men bara för att jag ringde till livgardet och ställde frågan själv.

 

Anhörigdagen är v. 43 och det blir bara en dag (lördag), de tjänstgör visst på söndagen. Synd tycker jag då flertalet av oss troligtvis inte bor i Stockholm.

Hoppas vi kan få kontakt via mail istället, (om du vill)!

 

Kram Anna

Link to post
Share on other sites
Hej Ängel!

 

 

Min sambo ska åka med FS 16, i november.

Jag har lite koll på anhörigdagen men bara för att jag ringde till livgardet och ställde frågan själv.

 

Anhörigdagen är v. 43 och det blir bara en dag (lördag), de tjänstgör visst på söndagen. Synd tycker jag då flertalet av oss troligtvis inte bor i Stockholm.

Hoppas vi kan få kontakt via mail istället, (om du vill)!

 

Kram Anna

 

Hej just nu har vi anhörig dag snart när det gäller deras hemkomst (FS 15) den kommer att vara på 3 olika platser i Sverige. Just nu hittar jag inte pappret vilka städer det blir i. Men ni kommer att få information. Eftersom era män inte har åkt ännu så kan ni även fråga dom om tid och plats.

 

Ett tips är att ni även kan få kontakt med andra fruar på http://www.invidzonen.se/page1.aspx Jag själv skriver en blogg till min man på aftonbladet. Jag började 2006 när han åkte iväg och jag tyckte att han behövde uppdateras om vad som hände hemma med barn osv. Den var anonym i början men med tiden så vart det bilder och en del förnamn. Ifall ni själva ska börja skriva, så vill jag säga. SKRIV INTE ALLT. Min mans namn är alltid *P* jag skriver inte ut adress och efternamn. Tänk efter en gång extra innan ni lägger ut nåt för vem som helst kan läsa och kopiera vad ni lägger ut.

 

Mitt mål var för 2 år sen att hitta andra fruar som hade sina män borta, men det är först nu till hösten i år så hittade jag några andra. Man har svårt att prata med vänner om själva känslan av oro, att va ensam med allt ansvar. Få som kan förstå hur det känns ifall dom själva inte varit med om det.

 

Jag hoppas att ni får tiden att gå och att ni inte oroar er varje dag. För hur det än är. Era män eller fruar åker iväg men dom själva är där och ifall dom jämt skulle vara i fara eller känna obehag, skulle dom inte orka vara där. Personligen skulle jag vilja att Johanne Hildebrant åkte ner och gör reportage, för då får man mer information som tex.Tchad gänget fick. Ju mer info desto lugnare känner man sig.

 

Jag kan även rekomendera er att skaffa SKYPE. Jag och min *P* använder oss av det och med webcam så kan jag se och höra honom och avståndet känns inte så långt bort. Vi har även en överrenskommelse om att händer det nåt, så ska han kontakta mig snarast för att säga att allt är ok.

mvh anki/barbakvinna

Link to post
Share on other sites
HEJ !

 

finns det några anhöriga till Fs 16 här ?

Hej min man är på FS 15... han roterar hem i mitten av dec..

 

anki/barbakvinna

 

hej hej !

 

kul att komma i kontakt med andra anhöriga. Hur har din tid varit under tiden din man var i afganistan. Min man ska åka nu i november och jag har haft många olika tankar som snurrat i mitt huvud. jag undrar även hur det blir med anhörig dagen innan dem åker... jag har ännu inte hört något??? dem verkar inte vara så mån om oss här hemma.

Hej Ängel jag svarade nog er båda nedan... Tiden har gått både bra och i en känslomässig berg och dalbana. Det är inte första gången som *P* åker men man vänjer sig aldrig helt. Utan man får nya erfarenheter varje gång.

 

Några tips är .

 

1 dom är trötta första dagarna när dom kommer hem på Leave, så planera inte för mycket.

2 trots att dom är borta så mycket och sen kommer hem så är inte hela dygnen när dom är hemma i rosornas tecken, verkligheten finns. Man reagerar olika för dom olika leaven/ledigheterna.

3 försök att inte vara osams per telefon, ni kan inte ringa upp för att säga förlåt och även dom bör ta sig tid att reda ut ifall man har olika åsikter innan man lägger på.

4 planera inte att träffa och äta middag med den och den och den av era vänner när dom är hemma på leave tiden är så kort man hinner inte så mycket.

5 ifall det finns någon oklarhet innan eran partner åker, så måste ni lösa den. Det är en order från en van officers fru.

6 läs inte tidningarna jag vet inte hur många ggr jag och barnen läste tidningarna och det hade hänt en massa saker där nere. Men dom själva visste ingenting.

7 ifall ni inte är överens om att han/hon ska åka så tro inte att det ordnar sig. Man måste vara helt överens annars kan förhållandet sluta i katastrof. Jag själv accepterar att *P* är borta på jobb, men trygg, bekväm till 100% blir jag aldrig.

8 den som åker måste även förstå att ni kommer att få GÖRA ALLT. Ifall inte släkt och vänner hjälper till så blir man helt slut. Förr så gick man man ur huse för att hjälpa en granne men så funkar det inte nuförtiden. Man jobbar, tar hand om barn, hem och ska fixa allt från möten till gräsmatta eller snöskottning.

9 ni män som åker iväg, glöm inte att älska eran fru/man vid varje samtal. överraska dom, behöver inte vara nåt stort det är dom små sakerna/händelserna som gör det.

10 hoppas eran tid går fort

 

anki/barbakvinna

Link to post
Share on other sites
  • 1 month later...
HEJ !

 

finns det några anhöriga till Fs 16 här ?

Hej min man är på FS 15... han roterar hem i mitten av dec..

 

anki/barbakvinna

 

hej hej !

 

kul att komma i kontakt med andra anhöriga. Hur har din tid varit under tiden din man var i afganistan. Min man ska åka nu i november och jag har haft många olika tankar som snurrat i mitt huvud. jag undrar även hur det blir med anhörig dagen innan dem åker... jag har ännu inte hört något??? dem verkar inte vara så mån om oss här hemma.

 

 

hej igen

 

detta är första gången min man åker med en hel mission...har varit fn observatör innan i Kongo o Eritrea och av den erfarenheten måste jag säga att här verkar det finnas ett betydligt bättre nät för anhöriga...där var inget!!!'

Link to post
Share on other sites
HEJ !

 

finns det några anhöriga till Fs 16 här ?

 

 

min sambo o far till min son åker också, i början på december. skulle vara trevligt att prata med någon som är i samma situation som en själv.

 

T

 

absolut! alla vill vi ha någon att prata med, hör av dig så kan vi maila....

kram

Link to post
Share on other sites
  • 1 month later...
Guest SaraAnd
HEJ !

 

finns det några anhöriga till Fs 16 här ?

 

 

Hej ängel, min bror åkte ner nu i november, jag har inte förräns nu velat veta något ting om projektet, jag var inte ens med på anhlrighetsdagen, är det dåligt av mig.? jag vet att han behöver mitt stöd men jag är inte stark nog att visa de på samma sätt som de andra i min familj. Min mamma säger att jag är dum för att jag måste stötta min bror men jag gör det på mitt egna sätt. jag har liksom kännt det som att han lämnade mig här hemma. men när jag gråter får jag skuldkänslor för att jag är så egoistisk. nu har jag kontkt med honom varje dag men det vet ingen om. jag vill liskom inte bry mig för lite men egentligen vill jag intye veta någonting alls.

Link to post
Share on other sites

Jag har ett gäng vänner som är nere på FS16. Det är bra killar, och de behöver ett bra stöd från alla som är hemma. Jag vet hur mycket det är värt att ha kontakt med verkligheten när man är på insats, även om jag inte visade så stor uppskattning då.

 

Och det är något ni där hemma måste vara beredda på, att ni kommer känna er som "prio 2". Ibland finns det inte tid att höra av sig, och ibland orkar man inte höra av sig. Tyvärr kommer det naturligtvis gå ut över er här hemma. Men se till att inte börja samtalet med "Varför har du inte ringt på länge?". Då börjar man med negativ kommunikation direkt, och det kommer förvärras efterhand tiden går.

 

Tänk på att oftast har ni hemma fler "ventiler" än soldaten i insatsområdet. Ni kan prata med föräldrar, vänner, barn, syskon, kolleger mm, gå ut på stan, kolla på bio, gå på puben etc. Soldaten har sina kolleger, chefer och en pastor att prata med, ev. kan man ta en öl nån gång och kolla på film på datorn. Det går inte att komma bort från miljön. Så sträck er lite, även om ni skulle vilja bli arg.

 

Det går ut över soldaten så j*vla mycket om man grälar över telefon eller internet så ni kan inte ana. Och en distraherad soldat är en dålig soldat. Och det krävs att alla är i esse över tiden, för att klara tjänsten och hålla säkerheten uppe. Ni vill ju själva att de ska vara på topp när de är ute i "pisset".

 

Och när dom kommer hem... Förvänta er inte att ni kommer få något gjort öht de närmsta veckorna. Som tidigare talare sagt, så PLANERA INGET! Ni kommer bara bli besvikna. Soldaten måste få tid på sig att anpassa sig. Det är stressnivåer som måste anpassas, rutiner som ändras brutalt, ackumulerad trötthet som måste sovas bort osv.

 

Summa sumarum kan man säga att det måste bli deras tid före, under och efter insatsen. De måste få stå i centrum. Förhoppningsvis klarar ert förhållande det. Med det sagt måste han eller hon också vara tillmötesgående och visa god vilja. Det får inte gå hur lång tid som helst efter en mission och det fortfarande är samma symptom. Då är det dags att höra av sig till stödfunktioner på PersE US så att man kan ta tag i problemen.

 

Var trogna era krigare! Ställ upp för dom, ge dom stöd, kärlek och var förstående. Det betyder allt i världen.

 

 

Hoppas det ger någon nåt. Och just det, håll kontakt med andra anhöriga. Få andra förstår vad ni går igenom.

Link to post
Share on other sites

Ja du jag är helt införstådd med dina inlägg här, det är inte lätt att vara anhörig till en soldat ute i kriget...Jag har kämpat mig igenom anhöriggrejen tre gånger tidigare och har gjort allt för att soldaten skulle må väl långt där borta...

 

Du skriver " va trogna era krigare" ja visst....men då är det lika viktigt att de är trogna sina anhöriga...här stöttar man och kämpar med sin oro hemma, tror att soldaten har ett helvete där ute....så visar det sig sen att det istället har varit ett himmelrike tillsammans med en kvinnlig kollega....så mycket för det att var trogen....Förhoppningvis drabbar det bara vissa....,men har hört av vänner som varit nere att det är lite väl tet-a-tet....

 

Nu lyckades vi reda ut allt och kom varandra närmare, men det sitter ändå som en tagg i hjärtat.

Jag har ett gäng vänner som är nere på FS16. Det är bra killar, och de behöver ett bra stöd från alla som är hemma. Jag vet hur mycket det är värt att ha kontakt med verkligheten när man är på insats, även om jag inte visade så stor uppskattning då.

 

Och det är något ni där hemma måste vara beredda på, att ni kommer känna er som "prio 2". Ibland finns det inte tid att höra av sig, och ibland orkar man inte höra av sig. Tyvärr kommer det naturligtvis gå ut över er här hemma. Men se till att inte börja samtalet med "Varför har du inte ringt på länge?". Då börjar man med negativ kommunikation direkt, och det kommer förvärras efterhand tiden går.

 

Tänk på att oftast har ni hemma fler "ventiler" än soldaten i insatsområdet. Ni kan prata med föräldrar, vänner, barn, syskon, kolleger mm, gå ut på stan, kolla på bio, gå på puben etc. Soldaten har sina kolleger, chefer och en pastor att prata med, ev. kan man ta en öl nån gång och kolla på film på datorn. Det går inte att komma bort från miljön. Så sträck er lite, även om ni skulle vilja bli arg.

 

Det går ut över soldaten så j*vla mycket om man grälar över telefon eller internet så ni kan inte ana. Och en distraherad soldat är en dålig soldat. Och det krävs att alla är i esse över tiden, för att klara tjänsten och hålla säkerheten uppe. Ni vill ju själva att de ska vara på topp när de är ute i "pisset".

 

Och när dom kommer hem... Förvänta er inte att ni kommer få något gjort öht de närmsta veckorna. Som tidigare talare sagt, så PLANERA INGET! Ni kommer bara bli besvikna. Soldaten måste få tid på sig att anpassa sig. Det är stressnivåer som måste anpassas, rutiner som ändras brutalt, ackumulerad trötthet som måste sovas bort osv.

 

Summa sumarum kan man säga att det måste bli deras tid före, under och efter insatsen. De måste få stå i centrum. Förhoppningsvis klarar ert förhållande det. Med det sagt måste han eller hon också vara tillmötesgående och visa god vilja. Det får inte gå hur lång tid som helst efter en mission och det fortfarande är samma symptom. Då är det dags att höra av sig till stödfunktioner på PersE US så att man kan ta tag i problemen.

 

Var trogna era krigare! Ställ upp för dom, ge dom stöd, kärlek och var förstående. Det betyder allt i världen.

 

 

Hoppas det ger någon nåt. Och just det, håll kontakt med andra anhöriga. Få andra förstår vad ni går igenom.

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...