Jump to content

Recommended Posts

Där måste jag tyvärr säga emot. Jag är lika lång som du och jag väger 103kg, med de värdena ligger jag på 30.1 i BMI vilket gör att jag (och du) "lider" utav fetma. Ska man gå efter BMI så är idealvikten för oss båda 80-85kg.

 

Nu skulle jag iofs vilja säga att BMI inte riktigt är en bra mätfaktor om du är väldigt kort, eller väldigt lång... Eller om man t.ex. är väldigt vältränad (då får man snegla lite på kroppsfetthalten).

Link to comment
Share on other sites

Där måste jag tyvärr säga emot. Jag är lika lång som du och jag väger 103kg, med de värdena ligger jag på 30.1 i BMI vilket gör att jag (och du) "lider" utav fetma. Ska man gå efter BMI så är idealvikten för oss båda 80-85kg.

 

Nu skulle jag iofs vilja säga att BMI inte riktigt är en bra mätfaktor om du är väldigt kort, eller väldigt lång... Eller om man t.ex. är väldigt vältränad (då får man snegla lite på kroppsfetthalten).

BMI är gjort för att passa medelålders hemmafruar, så de är ganska många fel i den mätningen, om man endast använder den och på olika grupper.

Link to comment
Share on other sites

Börja med att springa 3-4km tre gånger i veckan(5min/km är ett bra tempo), kör det två veckor.

 

Tycker jag låter som ett högt tempo. Jag skulle hellre satsa på att springa så lång man orkar i ett lugnare tempo, och sedan när man kan springa en hel distans börja tänka på hastigheter. Är man överviktig och ska komma igång så är det inte farten som är det viktiga.

Link to comment
Share on other sites

Börja med att springa 3-4km tre gånger i veckan(5min/km är ett bra tempo), ...

 

 

Jag undrar hur mycket träningsvana du egentligen har? Säger du åt en (i princip) helt otränad person som uppenbarligen inte har någon större löpvana att han ska börja springa 4 km tre gånger i veckan? Och dessutom i ett ganska högt tempo.

 

Det låter rätt dumt och är ett utmärkt bra sätt att dra på sig olika skador. Det hjälper inte att vila en vecka emellan, man ska börja mjukt!

Börja springa 2 km i ett lugnt tempo 2 gånger i veckan istället. Att börja köra så pass hårt från början är dåligt!

 

Cesium detta är inget påhopp personligt mot dig bara så du vet, så jag hoppas du inte blir lack. Vill inte att killen ska dra på sig skador bara, vilket risken är stor för om man öppnar hårt...

.

Edited by Mustang
Link to comment
Share on other sites

Cesium detta är inget påhopp personligt mot dig bara så du vet, så jag hoppas du inte blir lack. Vill inte att killen ska dra på sig skador bara, vilket risken är stor för om man öppnar hårt...

 

Speciellt om man väger så mycket som Sjöbevakaren gör. Börja försiktigt och kolla vilken kvalité det är på knäna. Belastningen vid löpning är lite annan och högre än vid fotpromenad/marsch.

 

Själv lyckades jag gå från ca 83 kg till 75 genom att ta bort allt synligt fett i maten (smör, sås, etc. - ALLT!) och löpträna (40-60 km per vecka). (Allt började efter en julledighet när en flickvän petade mig i magen och sa att "det har blivit lite mycket julmat, va?")

 

Sex månader till inryck är lång tid och du har gått om tid för att göra ett grundligt arbete, lycka till!

Link to comment
Share on other sites

Jasså du har viljan att gå tunga marscher med mera men inte att pallra dig ut att springa 30min? Låter som en otrolig viljestyrka. Javisst det låter inte så snällt men så är det. Börja med att springa 3-4km tre gånger i veckan(5min/km är ett bra tempo), kör det två veckor. Vila en vecka för att undvika skador och sen ökar du till 5 och så uppåt så gott det går, kom ihåg att det ska kännas och man ska vilja stanna efter halva. Om du har viljan som du snackar om så är det inga problem. Gäller bara att bita ihop de första 4-5 veckorna, sen blir det roligt när man ser resultat. Jag hatar också löpning ibland, då gäller det att tänka"men för helvete din tönt" och dra på sig löparskorna ändå.

Ja det har jag ju redan sagt att det är 2 olika viljor. När man springer 30 min får man samma träning som när man marscherar i kanske 1.5 timmar. dock är det mycket roligare (och därmed effektivare) att träna med långsamvarianten än snabbvarianten (altså springa). Plus att marscher (oftast) är till för att förflutta sig från A-B och inte bara träning vilket gör det hela ännu roligare. Och ja jag har faktiskt testa löpning ett bra tag. men jag märkte at närjag inte hade en träningskompis så föll motivationen genast, man hade ju ingen som höll koll på en då. Plus att det är mycket enklare att hitta en ursäkt för sig själv än träningskompissen.

Link to comment
Share on other sites

Jag skulle nog inte rekommendera att du ger dig ut och springer till en början. Spinning är ju väldigt bra då det inte belastar knäna på samma sätt och ger väldigt bra konditionsträning. Givetvis måste du ut och löpa någon gång, men vänta tills du gått ned lite i vikt. Gör gärna övningar som tränar upp musklerna runt knäna. Gör lite framsida/baksida lår på gymmet.

Link to comment
Share on other sites

Själv lyckades jag gå från ca 83 kg till 75 genom att ta bort allt synligt fett i maten (smör, sås, etc. - ALLT!) och löpträna (40-60 km per vecka). (Allt började efter en julledighet när en flickvän petade mig i magen och sa att "det har blivit lite mycket julmat, va?")

 

Den huvudsakliga principen för att gå ner i vikt är att ha ett kaloriintag som inte överskrider förbrukningen. Att dra ner på mängden fett har traditionellt varit den förhärskande metoden, men det har inom näringsfysiologin skett något av ett paradigmskifte på senare år.

 

En minnesregel som är lätt att ta till sig:

-Fett gör dig mätt, socker gör dig tjocker.

 

De bakomliggande mekanismerna är att kroppen reagerar olika vid digestion av fett resp. kolhydrater. Mättnadssignallering är ganska komplex och är fortfarande föremål för intensiv forskning. Det sker via såväl hormoner som autonom nervsignallering. Ett av hormonen är CCK, cholecystokinin, som frisätts när fett eller proteinrik föda pytsas ut i tolvfingertarmen från magsäcken. Det transporteras i blod och binder till receptorer i centrala nervsystemet. Det får till följd att man blir mätt, dvs tappar aptiten.

 

Mat med mycket socker däremot stimulerar snarare en annan del av hjärnan som belönar beteendet. Därmed fås en svagare fysiologisk mättnadssignal, som rentav kan undertryckas nästan helt. Jfr att äta en chokladkaka (högt innehåll av både socker och fett) med att äta samma kalorimängd som smör eller bearnaisesås.

 

Detta är en ganska grov bild. Extrent kalorität föda som pommes frites och chips bör definitivt undvikas, då sträckning av magsäcksväggen också har en roll i mättnadssignaleringen.

 

Anledningen till att jag skriver ovanstående är för att belysa att man kan gå ner i vikt genom att dra ner på såväl fett som kolhydrater (och protein), men jag tror definitivt det är lättare att göra det genom att skära ner i kolhydratsänden, eftersom man då får hjälp av den fysiologiska signalleringen istället för att behöva stånga pannbenet blodigt mot lusten att äta lite till av den supergoda maten.

 

Skulle jag idag behövt lägga om min kost hade jag ätit mycket av energisnål mat istället för lite av energität. Kom ihåg att det ÖVERGRIPANDE målet är att dra ner på mängden kalorier du äter. Vilka kalorier du skär ner på en snarare en rent metodologisk fråga.

 

Lycka till!

 

 

EDIT: Kosten är förstås bara den ena halvan av ekvationen Intag < Förbrukning.

 

Förbrukningen kan höjas ganska rejält med enkla medel. Långa promenader (1 tiim+) anses vara bra för förbränningen och kan kanske vara ett alternativ tills du tappat lite bagage och får ett lättare löpsteg. Plugga iPoden i öronen och ut och promenera i skog och mark, som du ju tycker om. Simning är kalasbra om du har en simhall på orten.

Edited by Lundberg
Link to comment
Share on other sites

OJOJOJOJOJ Fy va hjälpsamma alla var här. Det hade jag inte väntat mig :rolleyes: Men då startar jag Min viktblogg här på Soldf.com så fort jag kommer hem (sitter på bibblan) och ja jag hade faktiskt tänkt att ha en stor svart fyrkant som huvud iaf tills resultatet är färdigt. Upplägget tyckte jag kunnde vara att jag lägger ut en bild på mig varje vecka med midjemått och vikt. Nu måste jag säga at vikt inte är den primära fokusen utan midjemåttet (dock lär ju vikten följa med).

Alla typer av konstruktiva kommentarer uppmuntras, även sådanna som inte är riktigt så snälla så länge som ärliga och konstruktiva (efter ett antal år som tjockis har man blivit ganska hårdhudad angående just detta :P )

Nu har jag också kollat lite dedär med BMI, och jag har kommit fram till at ca 90-99 är en mycket bra slutvikt (så länge den är under 100)

Men jag skulle gärna tacka alla er för den fantastiska responsen som jag har fått och skulle hoppas att den fortsätter med min viktminskningsdagbok.

 

PS om ni känner en överviktig person som ska göra lumpen kan ni ju säga till denne så kan han/hon ju hänga med på bantningen och (on denne vill) också starta en viktminsknings dagbok

Link to comment
Share on other sites

Lägger till en sak här.

 

Till en början är det inte viktigt vad du tränar (mer än att se till att du inte kvaddar kroppen), utan att du faktiskt tränar.

 

En vana är svår att bryta, och det kan vara lika svårt att lägga sig till med nya.

 

Börjar planerandet för träningen dra ut på tiden, ut och gå/cykla/simma. Huvudsaken är att du börjar. Bara att röra mycket på kroppen kan göra skillnad (om du är väldigt otränad). Mindre bil och buss, åker du buss så kliv med flit av vid fel hållplats osv.

 

Lycka till. Ta en sak i taget. Börja med att träna.

Link to comment
Share on other sites

Ett bra tips för att inte paja knäna är att cykla mycket det tränar bl.a. knäleder och ben muskler men du riskerar inte att få överbelastningsskador som är lätt att få i knän och fot leder spec. om man öppnar hårt och väger mycket. (Själv gjorde jag det :banghead: och jag väger inte mycket alls.) Tänk på att dina knän vid löpning (rätta mig om jag har fel) belastas med 7 ggr ens egen vikt när man springer.

Link to comment
Share on other sites

Börja med att springa 3-4km tre gånger i veckan(5min/km är ett bra tempo), ...

 

 

Jag undrar hur mycket träningsvana du egentligen har? Säger du åt en (i princip) helt otränad person som uppenbarligen inte har någon större löpvana att han ska börja springa 4 km tre gånger i veckan? Och dessutom i ett ganska högt tempo.

 

Det låter rätt dumt och är ett utmärkt bra sätt att dra på sig olika skador. Det hjälper inte att vila en vecka emellan, man ska börja mjukt!

Börja springa 2 km i ett lugnt tempo 2 gånger i veckan istället. Att börja köra så pass hårt från början är dåligt!

 

Cesium detta är inget påhopp personligt mot dig bara så du vet, så jag hoppas du inte blir lack. Vill inte att killen ska dra på sig skador bara, vilket risken är stor för om man öppnar hårt...

.

 

Nej ingen alls, gick från att vara småfet CS nerd till att springa 5mil(4:20min/km) i veckan på det sättet bara...

3,5km 3ggr/vecka, jag höll dock lite högre tempo.

Jag var inte "i princip" helt otränad, jag var helt otroligt otränad.

Men jag menar, varför antränga sig? Nej helt överflödigt... :banghead:

Alltså, jo det funkar jävligt bra. Naturligtvis ska man tagga ner om man märker att man börjar få ont i leder med mera. Lite träningsverk i muskler man inte visste att man hade räknas INTE.

 

Jag tror det är upp till dig Sjöbevakaren, bita ihop några veckor eller så skiter det sig. Naturligtvis är kosten också viktig. Skippa godis, läsk med mera men ät så att du bli mätt av riktig mat(pizza är inte mat). Jag tyckte också det var äckligt svårt i början, och ibland känns det så nu med. Tänk på målet och kämpa på, det är enda sättet.

 

En sak som hjälpte mig var att avinstallera alla jäkla datorspel och sånt, jäklar vad mycket mer tid man fick då. Tid som funkade utmärkt att springa på.

Link to comment
Share on other sites

Nej ingen alls, gick från att vara småfet CS nerd till att springa 5mil(4:20min/km) i veckan på det sättet bara...

3,5km 3ggr/vecka, jag höll dock lite högre tempo.

Jag var inte "i princip" helt otränad, jag var helt otroligt otränad.

Men jag menar, varför antränga sig? Nej helt överflödigt... :surprise:

Alltså, jo det funkar jävligt bra. Naturligtvis ska man tagga ner om man märker att man börjar få ont i leder med mera. Lite träningsverk i muskler man inte visste att man hade räknas INTE.

 

Jag tror det är upp till dig Sjöbevakaren, bita ihop några veckor eller så skiter det sig. Naturligtvis är kosten också viktig. Skippa godis, läsk med mera men ät så att du bli mätt av riktig mat(pizza är inte mat). Jag tyckte också det var äckligt svårt i början, och ibland känns det så nu med. Tänk på målet och kämpa på, det är enda sättet.

 

En sak som hjälpte mig var att avinstallera alla jäkla datorspel och sånt, jäklar vad mycket mer tid man fick då. Tid som funkade utmärkt att springa på.

 

Det är ju alltid bättre att bygga upp det gradvis än att börja hårt direkt. Ta det säkra före det osäkra.

 

Och att avinstalera eventuella dator spel är nog en bra idée funderar på att själv göra det för att producera fler timmar :)

 

Lycka till med träningen Sjöbevakaren

 

Ett tips är Lumpen.nu träningsdagbok

Edited by Karl_Swe
Link to comment
Share on other sites

Jasså du har viljan att gå tunga marscher med mera men inte att pallra dig ut att springa 30min? Låter som en otrolig viljestyrka. Javisst det låter inte så snällt men så är det. Börja med att springa 3-4km tre gånger i veckan(5min/km är ett bra tempo), kör det två veckor. Vila en vecka för att undvika skador och sen ökar du till 5 och så uppåt så gott det går, kom ihåg att det ska kännas och man ska vilja stanna efter halva. Om du har viljan som du snackar om så är det inga problem. Gäller bara att bita ihop de första 4-5 veckorna, sen blir det roligt när man ser resultat. Jag hatar också löpning ibland, då gäller det att tänka"men för helvete din tönt" och dra på sig löparskorna ändå.

Ja det har jag ju redan sagt att det är 2 olika viljor. När man springer 30 min får man samma träning som när man marscherar i kanske 1.5 timmar. dock är det mycket roligare (och därmed effektivare) att träna med långsamvarianten än snabbvarianten (altså springa). Plus att marscher (oftast) är till för att förflutta sig från A-B och inte bara träning vilket gör det hela ännu roligare. Och ja jag har faktiskt testa löpning ett bra tag. men jag märkte at närjag inte hade en träningskompis så föll motivationen genast, man hade ju ingen som höll koll på en då. Plus att det är mycket enklare att hitta en ursäkt för sig själv än träningskompissen.

 

Vadå två olika viljor, vad snackar du om? Du lurar ju bara dig själv nu när du hittar på ursäkter till att inte springa. Men struntsamma, ut och marschera då. Det kommer få dig att tappa vikt också, men det kommer ta tre gånger så lång tid jämför med om du börjar jogga lite.

 

En klassisk grej, som jag tror någon nämnde innan är att börja med att bara gå 3km-slingan. Sen springer du 15 sekunder, går 45. När du fixar det lätt, Spring 30 s, gå 30 s osv. osv. Tillslut kan du utan problem jogga slingan i ett lugnt och fint tempo, det ska vem som helst kunna göra utan någon vidare träning bakom sig. Observera JOGGA, inte nytt personbästa varje runda.

 

Sen kan du sakta men säkert öka längden på dina pass med säg 10% i veckan och innan du vet ordet av springer du milen utan problem. Anledningen till att du har så svårt att motivera dig nu är ju just för att du är otränad. Efter några veckor när du märker att det går lättare kommer motivationen automatiskt. Det gäller bara att tag i själv. Du kan sitta här på forumet och vifta bort alla råd tills du blir blå, men det kommer inte hjälpa din kondis. Läs igenom tråden, gör en lista på alla råd och sätt igång! Som sagt det viktiga är inte HUR i början utan ATT du faktiskt börjar. Cykla, simma eller vad som helst. Fundera inte så mycket, kör bara.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Jag hade också rätt mycket "magisolering" under lumpen och hade för dålig kondition för det jag skulle utföra - och det är ju inget att eftersträva heller att göra något som man fysiskt inte är gjord för.

 

En fördel med din längd är ju steglängden i alla fall! För du lär ju ha rätt långa ben och kan ta stora kliv under marschgång vilket gör att du kommer ha övertaget jämfört med de med korta ben som får gå på som sjutton för att hålla samma fart.

Link to comment
Share on other sites

OM du känner att du har rejäl övervikt kan det vara bra att pressa dig själv och försöka med en VLCD-kur.

Får du rätt stöd hemifrån kommer det gå galant, annars går det åt pipan.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Känner igen mig. Var och är överviktig. Drog en tvåa och fick en uppskattad fyra på kondisen, hör och häpna. Trots detta fick jag en "fälttjänst", tror vår pluton hade mest fältdygn på hela kompaniet. Detta var inte i Armén utan i Flygvapnet, det var en teknisk tjänst inte stridspitteri. Ändock tror jag vi knäckte Jägare/säk- och bevakningskillarna i utomhusvistelser.

 

Min fys innan lumpen var tidningsutdelning på cykel om helgerna. Man tjänar inga pengar på det (cykeln kostar mer i underhåll än vad man får i lön). Eftersom mitt område, ja hela omgivningen består av groteskt kuperad terräng. Vilket gjorde att "timlönen" blev lägre med tanke på vilken tid det tog. Dock fick jag benmuskler som saknar motstycke, jag hade mina vänners lårmuskler på underbenen. Jag såg ut som en mänsklig belgisk blå. Jag var fortfarande fet och världssämst på att springa. Men vilken kondition och gudomliga benmuskler jag hade.

Hade dessutom ett vanligt jobb månaderna innan inryck. Då cyklade jag 2mil sammanlagt varje dag till och från jobbet (i den ovan nämnda terrängen).

Under lumpen var jag alltid minst hundra meter efter alla andra när vi sprang. När vi cyklade från Halmstad till FMTS uppför den ökänt långa mördarbacken. Låg jag och killen som närainpå klarade hela bip-testet jämsides när de andra var som små prickar i horisonten.

 

Din tjänst då, så tycker jag inte du skall krångla till det. Gör det du skall, du kan antagligen läsa till officer ändå. Sitta i bergrum och kolla på flygfarkoster på en bildskärm istället. Skillnaden lär inte vara allt för stor i mina ögon.

 

Lycka till!

Link to comment
Share on other sites

  • 5 months later...
Jan 2009 tycker jag är oceaner av tid. Det är egentligen bara att sätta igång och träna, det kan ingen annan göra åt dig utan det måste du själv göra. Du kan "lätt" göra av med 15 kg till inryck med vilja och kunskap.

 

det är helt vansinnigt. 15 kg på en mån!(edit: såg nu att tråden startades i somras) om inte farligt. dessutom förstår jag att det kan vara svårt att ta sig för detta innan.

att göra saker i en grupp ger väl förhoppningsvis motivation(vill inte förstöra för de andra) plus att man "måste".

 

tycker att folk borde veta att en "överviktig" har oddsen emot sig -att det kan vara mycket svårare. detta är givetvis ingen bortförklaring men faktumet kvarstår att när cellerna en gång upplevt överflöd söker de ständigt energin de en gång de hade. (därför kan de vara svårt att hålla vikten)

 

vad jag har hört och förstått verkar det som lumpen, nästan oavsett vad de gjort innan och vad de kommer göra på plats, är det svåraste de någonsin kommer att göra. TS-det är väl inte så illa ändå med den positionen du har nu?

(bara lite tankar)

 

/tess :rolleyes:

Edited by tess
Link to comment
Share on other sites

Som sagt, 15kg på 7 månader är inte alls vansinnigt. Ett halvt kilo i veckan är fullt normal och ofarlig takt. Det du säger om cellerna tror jag inte stämmer... snarare är det väl så att det sitter i huvudet eftersom det är en vanesak hur man äter. Men i slutändan är det ingen raketforskning - det handlar om kcal in och kcal ut. Inget annat.

Edited by Eaglet
Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Måste flika in här, men 205cm och 120kg är fan inte mycket! Själv är jag 182 och väger ca 100kg, har inga problem med det militära livet, visst beror ju lite på hur man är byggd men jag kan inte för mitt liv se att du är speciellt fet med din längd/vikt förhållande.

En vän till mig är 193 och väger 117kg och klarar av det militära alldeles utmärkt, ingen av oss är deffade muskel monster men det behöver man inte vara heller. Enda nackdelen när man är lite tyngre är ju att man blir gigantisk tung med stridsutrustning, vapen och packning så benmuskler är väl att rekommendera om man ska gå långt, vilket man ofta gör under GSU:n.

Väldigt mycket i det militära hänger på viljan, trots min tyngd och ej speciellt bra kondition klarar jag alla fyskrav med råge även de som innefattar löpning, vill man så kan man otroligt mycket.

Jag tränar iofs en hel del men innriktar mig lite på viktminskning eftersom jag inte ser min vikt som ett direkt problem annat än lite estetiskt på stranden.

 

Har du några som helst frågor angående min syn på träning och reella fysiska krav ino FM så är du väldigt välkommen att skicka ett PM.

Link to comment
Share on other sites

15kg på 7 månader om man startar på 100kg eller mer borde för de felsta, motiverade, vara enkelt. Gick från n¨rmare 100kg till 83kg på mindre än 5månader enbart genom att lägga om kosten. Jag åt heller ine bara sallad eller drack pulver om nu någon skulle tro det. Utan vanlig svensk husmanskost, men jag försökte äta sådant som inte var så fett eller innehöll mkt socker. Men i lagom portioner. skippade de stora påsarna med lösgodis, chips och coca colan. Öl var också uteslutet.

 

Under denna period trände jag ingenting. Satt till råga på allt på ett kontor.

 

Har nu startat upp igen och gått ner ca 5kg på 2 veckor. Inte går jag hungrig, men är heller inte proppmätt när jag går från bordet. Delmålet är ner 10kg till påsk och 12kg när det är dags för KFÖ i mitten/slutet på april. Sedan ytterliggare 8kg innan semestern i augusti.

Link to comment
Share on other sites

15kg på 7 månader om man startar på 100kg eller mer borde för de felsta, motiverade, vara enkelt. Gick från n¨rmare 100kg till 83kg på mindre än 5månader enbart genom att lägga om kosten. Jag åt heller ine bara sallad eller drack pulver om nu någon skulle tro det. Utan vanlig svensk husmanskost, men jag försökte äta sådant som inte var så fett eller innehöll mkt socker. Men i lagom portioner. skippade de stora påsarna med lösgodis, chips och coca colan. Öl var också uteslutet.

 

Under denna period trände jag ingenting. Satt till råga på allt på ett kontor.

 

Har nu startat upp igen och gått ner ca 5kg på 2 veckor. Inte går jag hungrig, men är heller inte proppmätt när jag går från bordet. Delmålet är ner 10kg till påsk och 12kg när det är dags för KFÖ i mitten/slutet på april. Sedan ytterliggare 8kg innan semestern i augusti.

 

 

Håller med till fullo. För 1 eller 2 år sedan lyckades även jag gå ner 10-12kg på ungefär 5 månader, och då lade jag bara om kosten likt Proto. Tog bort läsk och godis men unnade mig ändå, i väldigt begränsad omfattning, det på ett par helger. Träningen är inte så mycket att säga om egentligen. Tränade mellan 30-35 minuter max 2 gånger i veckan på en crosstrainer. Jag är helt övertygad att jag hade gått ner lite till om jag bara tränat lite mer. Men nu måste jag tyvärr upprepa proceduren då jag lyckats gå upp hela den vikten, plus lite till.

 

Tänk på det när du tycker det är tråkigt att träna. Det är lättare att gå upp i vikt än att gå ner, och går du väl upp igen så kommer du förmodligen att överstiga den vikt du tidigare hade.

Link to comment
Share on other sites

15kg på 7 månader om man startar på 100kg eller mer borde för de felsta, motiverade, vara enkelt. Gick från n¨rmare 100kg till 83kg på mindre än 5månader enbart genom att lägga om kosten. Jag åt heller ine bara sallad eller drack pulver om nu någon skulle tro det. Utan vanlig svensk husmanskost, men jag försökte äta sådant som inte var så fett eller innehöll mkt socker. Men i lagom portioner. skippade de stora påsarna med lösgodis, chips och coca colan. Öl var också uteslutet.

 

Under denna period trände jag ingenting. Satt till råga på allt på ett kontor.

 

Har nu startat upp igen och gått ner ca 5kg på 2 veckor. Inte går jag hungrig, men är heller inte proppmätt när jag går från bordet. Delmålet är ner 10kg till påsk och 12kg när det är dags för KFÖ i mitten/slutet på april. Sedan ytterliggare 8kg innan semestern i augusti.

 

 

Håller med till fullo. För 1 eller 2 år sedan lyckades även jag gå ner 10-12kg på ungefär 5 månader, och då lade jag bara om kosten likt Proto. Tog bort läsk och godis men unnade mig ändå, i väldigt begränsad omfattning, det på ett par helger. Träningen är inte så mycket att säga om egentligen. Tränade mellan 30-35 minuter max 2 gånger i veckan på en crosstrainer. Jag är helt övertygad att jag hade gått ner lite till om jag bara tränat lite mer. Men nu måste jag tyvärr upprepa proceduren då jag lyckats gå upp hela den vikten, plus lite till.

 

Tänk på det när du tycker det är tråkigt att träna. Det är lättare att gå upp i vikt än att gå ner, och går du väl upp igen så kommer du förmodligen att överstiga den vikt du tidigare hade.

 

Det hela är beroende på hur motiverad man är. Sätt upp ett mål och delmål på vägen dit. Med belöningar efter uppnådda delmål.

 

Jag är svag för godis och snabbmat. Första delmålet är nått, så idag blir det lite extra gott till lunchen.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...