Jump to content

Hur upplever män mansrollen?


Annahörig

Recommended Posts

Jag har just läst ut Med uppenbar känsla för stil, Mendel-Enks tankar kring och utforskning av mansrollen. Kan inte påstå att jag hängde med i allt, men jag uppskattade verkligen att få läsa en mans upplevelse av mansrollen.

Det brukar annars vara arga kvinnor som diskuterar den, vilket ju ger en viss vinkling...

 

Jag skulle vilja höra mer, och tänkte att det förmodligen finns mycket erfarenhet här. Så:

 

Hur upplever ni mansrollen?

 

Jag är kvinna, men jag är inte intresserad av könskrig. Jag vill helt enkelt veta hur olika män upplever mansrollen, för det får man konstigt nog inte reda på i könsrollsdebatten.

 

 

 

 

(Jag ställer medvetet en öppen fråga, för det finns så mycket jag kan missa om jag avgränsar den. Men har man svårt att få grepp om en så öppen fråga, finns det flera ingångar:

 

~ För- respektive nackdelar med mansrollen

~ Kopplingar mellan mäns höga självmordsstatistik och mansrollen

~ Mansrollen och relationer

 

till exempel.)

Link to comment
Share on other sites

I`ll bite.

 

I brist på något specifikt att gå på så drar jag till med detta:

 

Generellt är män beskyddande när det gäller kvinnor, sättet att tala till respektiva kön skiljer sig mycket. Talar en man med en annan man har män ofta en kantigare ton, när man mot kvinna har ett mer avrundat och lenare tonfall.

Link to comment
Share on other sites

Guest J-Star

Mansrollen känns som att man ständigt idiotförklarad. Man stämplas som en ständigt kåt socialt inkompetent tölp... en slagpåse som det aldrig är synd om. En man får inte gnälla.

 

/J, gnällig som en "kärring" idag.

Link to comment
Share on other sites

Hur man upplever mansrollen är nog lika individuellt som livet självt. Men det finns säkert en del gemensamma nämnare.

 

Själv upplever jag lite av det här med jämlikhetsfrågan som ett "ha kakan och ändå äta den". Man ska vara så jämlik och dela allt 50% när det gäller matlagning, vård av sjuka barn, städning etc. Vilket jag i och för sig är helt för. Men när det ska tvättas bil, klippas gräs eller sättas ihop ikeamöbler, så är det av någon anledning mannen som skruvar och kvinnan som talar om var det nya skåpet ska stå.

 

Sen har jag otroligt svårt att tolka en kvinnas "Har du lust att..?". Ena stunden betyder det "Kan du göra ... när du får tid?" och andra stunden betyder det "Gör detta NU!" Detta leder till att jag antingen släpper allt jag gör och surt genst tar tag i det som jag blev beordrad att göra, och får griniga kommentarer om att hon bara frågade ju.. Eller så fortsätter jag med det jag håller på med, och får griniga kommentarer om att "allting får man göra själv"...

Nu för tiden frågar jag alltid "Menar du nu, eller när jag är färdig?".

 

Den som säger att den enda skillnaden mellan män och kvinnor är två tuttar och en livmoder har inte levat ihop i ett heterosexuellt förhållande.

 

Men men, can´t live with them, can´t live without them.

 

 

/E

Link to comment
Share on other sites

Oj, det var en tung fråga. Låt oss angripa den från grunden.

 

Människan är precis som de flesta djur uppdelade på två kön; Hanar och Honor (fast hos människor kallas det för Män och Kvinnor). Denna uppdelning är en förutsättning för reproduktion. Hur reproduktionen fungerar i detalj känner alla säkert till så det kommer jag inte att gå närmare in på. :rodna:

En sak som är värd att notera är dock att det alltid (på grund av biologiska orsaker) är kvinnorna som står för havandeskapet. Eftersom havandeskapet är en nödvändig del av reproduktionen så finner vi att mannens roll i den är ganska snabbt avklarad i jömförelse.

 

Om vi nu är strikt darwinistiska av oss och förutsätter att syftet med reproduktion är artens fortlevnad så märker vi att män på grund av detta är mer undgängliga än kvinnor. Eller, för att dra en analogi, det behövs inte lika många tuppar som hönor i en hönsgård. Ur ett individualistiskt perspektiv så upplever vi naturligtvis inte saken så och dessutom så är ju monogama förhållanden normen för de flesta människor. Men jag tror att det är detta som ligger till grunden för våra könsroller och även andra sociala normer.

 

Till exempel så har det i alla tider uppfattats som ädelt och beundransvärt när män riskerar och offrar sina liv för att skydda kvinnor och barn. Jag är övertygad om att detta grundar sig på att män (och framför allt vuxna män som redan har blivit fäder) inte är lika nödvändiga för stammens reproduktion. Det är också därför som män har begåvads med (statistiskt sett) mer muskelstyrka och aggresivitet än kvinnor.

 

Nu låter ju det här som rena grottfolksmentaliteten, och ja, det är precis vad det är!

Men genetisk betingade egenskaper som har avlats fram under de hundratals generationer som har levt sina liv under betydligt kärvare omständigheter än vi själva går inte att ändra på en kafferast. Vi är tvugna att leva med dem och anpassa oss efter dem. Om vi bara känner till att och varför de finns så går det mycket lättare.

Link to comment
Share on other sites

Mansrollen känns som att man ständigt idiotförklarad. Man stämplas som en ständigt kåt socialt inkompetent tölp... en slagpåse som det aldrig är synd om. En man får inte gnälla.

 

/J, gnällig som en "kärring" idag.

 

Delar inte din upplevelse alls. Känner mig extremt sällan idiotförklarad och detta trots att de människor som jag har omkring mig inte skulle tveka en sekund att så göra om det vore berättigat. Socialt inkompetent har jag heller aldrig känt mig stämplad som och ser verkligen inte varför mitt medlemskap i det manliga könet skulle motivera denna stämpel. Om detta är på grund av alla baler på slottet eller att min omgivning inte delar denna stereotypa bild kan jag ej svara på. Om det är så att man uppfattas på det sätt som du beskrivs så anser jag att man kanske inte skall stirra sig blind på mansrollen och de eventuella schabloner som tycks existera där utan istället se innåt för att se om man genom sitt eget beteende kan ändra folks uppfattningar.

 

Mer generellt:

 

Personligen reflekterar jag ytterst lite över att jag är gosse, pojke, man eller om jag befinner passar i någon mansroll.. Detta beror nog dock på mig som person då jag samtidigt reflekterar lika lite över ålder, politiska åsikter osv.. Man kan nog sammanfatta det som att jag är jag.. Detta betyder att jag säger vad jag tycker om så är lämpligt, jag gråter när jag känner att jag behöver gråta och jag blir arg när jag känner att det är befogat. Det blir därför svårt för mig att se några fördelar eller nackdelar med mansrollen förutom de rent fysiska då jag exempelvis skattar mig som den lyckligaste människan på jorden sisådär var 28.e dag.

 

GMY

Link to comment
Share on other sites

I`ll bite.

 

I brist på något specifikt att gå på så drar jag till med detta:

 

Generellt är män beskyddande när det gäller kvinnor, sättet att tala till respektiva kön skiljer sig mycket. Talar en man med en annan man har män ofta en kantigare ton, när man mot kvinna har ett mer avrundat och lenare tonfall.

 

Thanks for biting :rodna:

 

Några följdfrågor, if I may:

 

~ Beskyddande gentemot vad då? Kan du ge mig en exempelsituation?

 

~ Det låter som om relationer män emellan får en helt annan utgångspunkt än relationer mellan könen. Gäller detta med tonfallet oavsett om det är vänskap eller attraktion mellan parterna?

Link to comment
Share on other sites

Jag har just läst ut Med uppenbar känsla för stil, Mendel-Enks tankar kring och utforskning av mansrollen. Kan inte påstå att jag hängde med i allt, men jag uppskattade verkligen att få läsa en mans upplevelse av mansrollen.

Det brukar annars vara arga kvinnor som diskuterar den, vilket ju ger en viss vinkling...

 

Jag skulle vilja höra mer, och tänkte att det förmodligen finns mycket erfarenhet här. Så:

 

Hur upplever ni mansrollen?

 

Jag är kvinna, men jag är inte intresserad av könskrig. Jag vill helt enkelt veta hur olika män upplever mansrollen, för det får man konstigt nog inte reda på i könsrollsdebatten.

 

 

 

 

(Jag ställer medvetet en öppen fråga, för det finns så mycket jag kan missa om jag avgränsar den. Men har man svårt att få grepp om en så öppen fråga, finns det flera ingångar:

 

~ För- respektive nackdelar med mansrollen

~ Kopplingar mellan mäns höga självmordsstatistik och mansrollen

~ Mansrollen och relationer

 

till exempel.)

 

Även jag har precis läst Med uppenbar känsla för stil, och jag känna igen mig i vissa av de saker som Mendel-Enk tar upp. Jag tycker dock att Stephans beskrivning är alldeles för vinklad och sensationslysten. Han har valt att fokusera på de negativa effekterna som kommer i från "den dominerande manlighetens" ideal och värderingar och förbigått dess positiva effekter. Visserligen kan den manliga gruppsamhörigheten leda till gruppmisshandel eller gruppvåldtäkter, men samtidigt kan solidaritets- och samhörighetskänslan också bidra till att man inte fifflar med skatten, hjälper en nödställd bilist osv. Manlighet har precis som allt annat två sidor men Mendel-Enk har stirrat sig blind på myntets ena sida, vilket gör den lika vinklad som de feministiska genusvetare som brukar yttra sig i debatten. Därmed inte sagt att det inte var en intressant och läsvärd bok och författaren hade en rad bra poänger.

 

Vad gäller min syn på manlighet - om man nu kan tala om ett enhetligt manlighetsbegrepp - upplever jag, som sagt, att den har negativa och positiva sidor. En fördel är nog att jag känner mig tryggare i det offentliga rummet och inte blir ifrågasatt lika mycket som tjejer. Jag tror dock att tjejer har lättare för att skrida över gränserna mellan olika könssammanhang, medan det är betydligt svårare för killar som vill vara vanliga. När jag och mina kompisar spelar fotboll är alla välkomna att delta utan att man får någon särskild uppfattning om dem. En tjej som spelar fotboll klassas inte automatiskt som en "flata" (ursäkta uttrycket), men en kille som deltar i modekväll klassas nog i större utsträckning som en "fjolla" (återigen ursäkta uttrycket). Med detta vill jag inte säga att jag vill delta i modekvällar, men som man är man mer fast i ett sammanhang och varje försök till att lämna det bemöts med skepsis.

 

Det var lite tankar kringMed uppenbar känsla för stil och manlighet

Link to comment
Share on other sites

Mansrollen känns som att man ständigt idiotförklarad. Man stämplas som en ständigt kåt socialt inkompetent tölp... en slagpåse som det aldrig är synd om. En man får inte gnälla.

 

/J, gnällig som en "kärring" idag.

 

Det här tangerar mina funderingar. Till din lista skulle jag kunna lägga ordet farlig.

Jag behöver inte gå längre än till mig själv; om jag är ensam med en okänd man i ett område, håller jag koll på honom. Kan inte kännas så kul för honom.

 

Till den negativa mansbilden hör att män är oförmögna till kontakt med sina känslor och oförmögna till kommunikation. Men precis som du säger, hör det också till att en man inte får gnälla. Och att ge uttryck för negativa känslor kan alltid tolkas som gnäll.

Mansfälla? :rodna:

Damned if you do, damned if you don't.

Link to comment
Share on other sites

Hur man upplever mansrollen är nog lika individuellt som livet självt. Men det finns säkert en del gemensamma nämnare.

 

Själv upplever jag lite av det här med jämlikhetsfrågan som ett "ha kakan och ändå äta den". Man ska vara så jämlik och dela allt 50% när det gäller matlagning, vård av sjuka barn, städning etc. Vilket jag i och för sig är helt för. Men när det ska tvättas bil, klippas gräs eller sättas ihop ikeamöbler, så är det av någon anledning mannen som skruvar och kvinnan som talar om var det nya skåpet ska stå.

/E

 

Det har jag också funderat på. Man talar ju om kvinnans oavlönade arbete i hemmet, och syftar på disk och tvätt o s v. Jag vill inte förminska det på något sätt, men jag har undrat varför man inte också nämner det oavlönade arbete som traditionellt utförs av män. Det borde åtminstone tas upp så att man kan se om arbetsfördelningen faktiskt är ojämlik- det borde väl vara i allas intresse?

 

 

 

 

Och nu måste jag jobba lite. Sickna krav de har på en va :rodna:

Återkommer senare.

Link to comment
Share on other sites

Jag är har ganska starka individualistiska åsikter så därför delar jag inte gärna upp folk i kategorier så länge det inte är befogat. Dock ser jag självklart män som män och kvinnor som kvinnor efter som jag även har en väldigt vetenskaplig syn på hur saker och ting fungerar.

 

I mitt förhållande är vi väldigt jämnlika. Dock är det samma sak som någon sa tidigare, jag städar, diskar och tvättar lika mycket eller mer än min sambo samtidigt som jag står för underhållet av lägenheten och bilen. Hon påstår sig ha mindre ledighet än mig trots att vi arbetar lika mycket vilket jag inte riktigt vet är typiskt kvinnligt eller manligt men det är samma sak med mina föräldrar.

 

Fördelar med att vara man är att det inte finns några begränsningar i vanliga vardagsysslor som påverkar, där tex styrka eller längd krävs för att utföra uppgiften (gäller mig). Jag som inte är speciellt nojig om mitt utseende finner det även skönt att inte behöva leva upp till några direkta utseendekrav (jag är snygg iaf :rodna: ).

 

Nackdelar kan jag faktiskt inte direkt komma på några, mer än att jag vid flera tillfällen blivit diskriminerad av lärare när jag gick i skolan just för att jag var av manligt kön.

Och att ibland verkar det finnas en förväntning på en att man ska ta på sig skulden för var andra män gör, tex våldtäkt, kvinnomisshandel och brott i allmänhet.

 

Angående självmordsstatestiken trodde jag att det var en allmän uppfattning att efter som det är en större andel kvinnor som utför självmordsförsök men en lägre andel kvinnor som begår självmord än män så beror detta på att män i större utsträckning tar till extremare eller "bättre" (dumt ord) metoder än kvinnor för självmordet. Jag ser inte självmord som något kopplat till könsrollen.

Link to comment
Share on other sites

Guest J-Star
Mansrollen känns som att man ständigt idiotförklarad. Man stämplas som en ständigt kåt socialt inkompetent tölp... en slagpåse som det aldrig är synd om. En man får inte gnälla.

 

Delar inte din upplevelse alls.

Vi upplever saker olika. Det beror på vad man hänger upp sig på eller inte. En del av min uppfattning kommer faktiskt via min fru.

 

Varje gång som M konstaterar på skolan eller på jobbet att något av barnen är sjuka kommer näst intill chockat frågan "Men... vem är med barnet/barnen när du är här då?!" varpå hon svarar "Men hallåååå! De har en pappa också. Han kan också VAB'a!".

 

Likaså känner hon sig mäkta irriterad på den uppmärksamhet som ensamma pappor ges i stilen "Ååååh så duktig han är". Detta slår åt båda könen... dels mot kvinnor som förväntas klara av det bara för att de är just kvinnonr (kvinnofälla) och dels mot män i och med den indirekta inkompetensförklaringen eftersom annars hade det ju inte varit något speciellt med att klara av det själv.

 

Norlevo... p-piller reklam. Tvätt/diskmedelsreklam... för att ta ytterligare ett par exempel.

 

Farlighet som Annahörig nämnde... män förväntas vara farliga.

 

/J

Link to comment
Share on other sites

~ För- respektive nackdelar med mansrollen

~ Kopplingar mellan mäns höga självmordsstatistik och mansrollen

~ Mansrollen och relationer

För att vi lever med kvinnor? :rolleyes:

 

För att vara seriös så är mansrollen ett väldigt diffust begrepp. Förr skulle

männen vara stora, starka och försörja familjen, barnuppfostran låg hos

kvinnan som "var" den mjuka och omhändertagande i familjen. Idag har

den bilden luckrats upp och kanske satt myror i huvudet på många killar.

 

Jag tror att har man/män en god självbild/självkänsla så bryr man sig inte om

eventuella förlegade synsätt på hur man ska uppträda utan hittar sin alldeles

egen roll i förhållande/samhället.

Link to comment
Share on other sites

Jag ser många fördelar med att vara man. Praktiska fördelar.

 

 

En femdagars semester innebär en liten, nätt övernattningsväska.

 

Ett telefonsamtal tar i genomsnitt 30 sekunder.

 

Köer till herrtoaletten förekommer inte.

 

Alla ens orgasmer är äkta.

 

Du behöver inte bära runt på en väska med saker du i realiteten inte har någon nytta av.

 

Du kan gå på toaletten själv och behöver inte tre personer som skall följa med och stötta dig.

 

Du kan vara duschad och färdig på 2 minuter.

 

Genom att samla all disk och göra en kraftansträngning en gång var vecka sparar du både tid och pengar.

 

Förberedelserna inför ditt eget bröllop ordnar sig utan din egen inblandning.

 

Om någon glömmer att bjuda dig till någonting betyder det att de glömt att bjuda dig; inte att de hatar dig och de kan dessutom fortfarande vara dina vänner.

 

Du behöver inte raka dig nedanför halsen.

 

Inga av dina arbetskamrater kan få dig att gråta.

 

Du behöver inte krypa upp och lägga dig mot ett hårigt arsle i sängen varje kväll.

 

Ingen höjer på ögonbrynen eller tar notis om att du är 37 om du fortfarande singel. Det är inte ens någon som tycker att du måste vara underlig.

 

Du kan skriva ditt namn i snön utan penna.

 

Du har ingen biologisk klocka som tickar.

 

Lite blommor fixar alla problem.

 

När man fönstershoppar kommer man verkligen hem med ett fönster.

 

Du behöver inte städa hela huset för att någon skall komma och läsa av elen.

 

Du känner aldrig något överhängande behov att stoppa en kompis som skall gå med någon hem för ett "one-night-stand". Tvärt om hjälper du honom och uppmuntrar honom.

 

Din bilmekaniker ljuger inte för dig.

 

Du skiter i att ingen märkt att du klippt dig.

 

Du kan titta på TV med en kompis i flera timmar utan att säga ett ord och ändå inte behöva oroa dig om huruvida han är sur på dig.

 

Hela världen är din personliga pissoar.

 

Ett o samma humör oavsett vecka.

 

Samma jobb, mer betalt

 

Grått hår och rynkor ger dig karaktär och personlighet

 

Fjärrkontrollen kommer aldrig att tillhöra någon annan än just dig.

 

För att slippa sjukdomar behöver du inte sitta på huk 20 cm ovanför ringen när du går på en offentlig toalett.

 

Människor tittar dig i ögonen och inte på din bröstkorg när du pratar med dem.

 

Du har ett normalt och hälsosamt förhållande till din mor.

 

Om du glömmer att ringa en vän som du lovat ringa kommer inte dina andra vänner att försöka ta reda på vad du har emot honom.

 

En vacker dag kommer du att bli gubbsjuk - och du ser fram emot det!

 

Du måste inte komma ihåg allas födelsedagar och bröllopsdagar,

 

Livet går vidare, även om man inte har rena lakan.

 

Att ha ölmage är ett utmärkt skäl till att bära T-shirt.

 

Pappsen

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Vad är en mansroll?

 

Du frågar efter "Manrollen" som om det fanns någon fastställd, jag upplever det som om mansrollen var klart definierad av män på -50talet, numera är den alltmer myntad av genusforskande feminister av båda könen. Och utan att ge utlopp för alltför mycket fördommar så anser jag att nämnda grupp väldigt ofta väger över i traditionellt negativa ordalag.

 

Mansrollen idag tycker jag verkar vara ett misch-masch av myter, klyschor, statistik och önsketänkande.

 

Beroende på vem man frågar så får man höra allt från att man är ett våldtäktsbenäget monster som lever för att förslava kvinnor till att man idag riskerar att bli omsprungen på evolutionskartan fullständigt eftersom många positiva egenskaper beskrivs som kvinnliga och att man dessutom kan genomföra positiv särbehandling med stöd av JämL.

 

Jag upplever att den här bilden av kvinnan som helt jämställd inte alltid har slagit igenom hos alla kvinnor vilket gör att den inte har så stor chans att slå igenom hos alla män heller.

 

Hur många kvinnor tycker att det är mannen som skall bjuda på första dejten, hur många kvinnor tar steget på krogen och beställer en drink till den hon pratar med om det är en ny bekantskap, när man handlar hur ofta tar kvinnan kassen om det bara är en enda, hur ofta frågar kvinnor män om hjälp med bestyr de själva skulle ha kunnat fixa? Exemplen byta däck skruva hyllor med mera är varken riktigt tunga eller svåra, bara lite smutsiga eller bökiga och kräver att man anstränger kroppen lite.

 

Det här är intressant då jag diskuterat det här med folk som är i 60års åldern så skrattas det lite när de påpekar att de här till synes jämställda grupperna på 60 o 70talen inte alls var jämställda utan att det var kvinnorna i köket o männen i soffan.

 

Sammanfattningsvis kan man väl säga att min syn på mansrollen är lite sådär just nu, jag ser sällan mig själv när man beskriver "mansrollen" i debattsofforna.

Det borde inte skilja så väldigt mycket mellan de båda rollerna, lite ömsesidig respekt och förståelse för olikheter inom och mellan grupperna kanske vore på sin plats?

 

Lite OT men inom jämstäldhet.

I en debatt om män i skolan fälldes följande av en kvinna:

 

"vi skall inte tillskriva män för stor betydelse, män som grupp har inget att tillföra..."

Byt gärna ut genuset i det här och se hur länge du klarar dig utan att bli hängd i media!

Kanske är det det som är mansrollen?

Att beskrivas som monster men att i praktiken vara fullständigt utlämnad till en politisk syn som pga din beskrivning kan göra dig rättslös?

Link to comment
Share on other sites

När blir det jämställt?

 

Jag gillar att laga mat, tycker det är riktigt roligt. Därför lagar jag runt 80% av all mat här hemma. Detta medför att det är jag som handlar maten också. Det är sällan frugan är med och handlar. Dock så brukar hon plocka undan och diska (eller iaf plocka i och ur diskmaskinen). Innebär detta att vi inte är jämställda på detta? Hon är intresserad av inredning och sådant, alltså är det hon som handlar möbler osv. Men även hon som skruvar och muttrar när det gäller dessa möbler. Är vi då jämställda?

 

Detta med mansroll och kvinnoroller tycker jag mest är en massa bullshit. Där de olika individerna i ett kollektiv förväntas göra vissa saker. Exempelvis som man ska man sitta i soffan dricka öl och sedan spöa upp sin kärring med lämpliga mellanrum. Samt gå ut och sätta på grannfrun med jämna mellanrum. Iom detta beteende är min roll som man uppfylld, dvs jag är ett svin.

 

Det är även denna roll som vissa "opinionsbildare" vill förmedla om den klassiska mansrollen, för mig vet jag inte om det tillhör någon mansroll. Jag tycker inte att det finns någon mansroll eller kvinnoroll eftersom det är att dela in individer i ett kollektiv. För mig handlar det om individens syn på sig själv. Vad har jag för syn på mig, vad har jag för syn på andra. Vad vill jag göra för att må bra och känna mig trygg. Detta tror jag är betydligt viktigare frågor. Dvs hur ser jag på min roll som man för att må bra och känna mig trygg, och hur lever jag upp till mina egna krav och värderingar.

 

Här tror jag det kan bli problem, när samhället och omgivningarna starkt ifrågasätter våra egna värderingar. För speglar då samhället individernas värderingar? Nu finns det en risk att ifrågasätta hela lagboken och alla lagar och förordningar som finns i vårt samhälle. Allt i från hastigheter på vägar till att misshandla folk. Nu är det inte värderingar som finns i lagboken som jag ifrågasätter, utan de tysta ej nedskrivna värderingarna som finns i vårt samhälle.

 

Detta leder då in på ett nytt spår, nämligen maktstrukturer som styr hur vi ska uppträda och tycka i samhället. Där en liten elit bestämmer hur medborgaren ska se ut och sedan sprids denna bild till invånarna. Alla individer som inte passar in i denna maktstruktur skall då förtryckas. Nu är det inte könsmaktordning jag pratar om, även om det är en intressant teori som inte kan ifrågasättas.

 

Nu ska jag stoppa min utläggning här, eftersom jag kan skriva en hel del om detta fantastiska ämne. Dock är det viktigt att inte förglömma att det finns olika inriktningar av feminismen som det är viktigt att hålla isär när vi pratar om detta.

Link to comment
Share on other sites

Ursäkta att svaren dröjt.

 

~ För- respektive nackdelar med mansrollen

~ Kopplingar mellan mäns höga självmordsstatistik och mansrollen

~ Mansrollen och relationer

För att vi lever med kvinnor? :Malaj:

 

:-P Då kan man fråga sig varför det oftast är ensamstående män som tar livet av sig. (Eller missbrukar. 19 ggr vanligare bland ensamstående, enligt en artikel jag läste nyss.

Jag hittade ingen statistik över självmord, utan har bara läst att det ska vara mer vanligt bland ensamstående män, vilket även anges i ovanstående pdf.)

 

Jag tror att har man/män en god självbild/självkänsla så bryr man sig inte om

eventuella förlegade synsätt på hur man ska uppträda utan hittar sin alldeles

egen roll i förhållande/samhället.

 

I viss utsträckning tror jag att du har rätt.

Men vi är flockdjur. Våra hjärnor är byggda för att läsa av medmänniskors signaler och förväntningar.

Oavsett om man bryr sig om förlegade synsätt, tror jag man kan påstå att man påverkas av dem. Vi läser av signalerna och reagerar på dem, det kommer man inte ifrån.

Herrar över våra reaktioner blir vi inte förrän vi är medvetna om dem, förstår dem och därmed kan välja.

Jag undrar hur många av oss som kommit så långt.

 

EDIT: Gjorde länken till en länk i stället för en :rockon:

Link to comment
Share on other sites

Några plank att kasta bollar eller ägg på:

 

Apropå att män antas vara farliga

"Ingen tror att något som tjejer sysslar med kommer utgöra en fara för någon annan än dem själva.

Däremot är varje manligt snedsteg ett tecken på det stora, farliga mörker alla män antas ha inom sig.

Frågan är varför alla män ska få skit för något som bara ett litet fåtal gör.

Det enklaste svaret på frågan är: för att vi alla drar nytta av det. Så länge omvärlden utgår från att alla män är livsfarliga kan vi lyfta vår högre lön och ta precis så mycket ansvar för våra barn som vi känner för eftersom vi vet att ingen kommer våga göra motstånd på allvar."

 

/Sammandraget från Med uppenbar känsla för stil, s 56-58

 

 

Apropå kroppskontakt

Människans behov av beröring är ganska väldokumenterat. De flesta har säkert läst om spädbarn som dött utan kroppskontakt och äldre barn som blivit utvecklingsstörda av samma orsak.

Det förändras förstås en del när barnen blir vuxna- men förändras det helt?

Beröring verkar vara en naturlig del av kvinnlig bekantskap i långt större utsträckning än i manlig. Massage och hårpillande är ganska vanligt förekommande.

Är män beroende av kvinnor för beröring?

 

/Egen fundering

 

 

Apropå våldsamhet som en del av mansrollen

En överväldigande majoritet av våldsbrotten (90+%) begås av män.

Barn som inte kan uttrycka sina känslor verbalt tar gärna till våld. (Kanske gäller det vuxna också?) Så var lär vi oss att uttrycka känslor? Förmodligen där vi lär oss allt annat- i samspel med vår omvärld.

Enligt Ingemar Gens (nån sorts proffstyckare, dock med akademisk bakgrund) blir flickor tilltalade med upp emot hundra gånger så många ord som pojkar.

Och enligt Magne Raundalen (barnpsykolog och krisspecialist) har en tredjedel av pojkarna i dagens samhälle mycket svårt att sätta ord på sina känslor.

Fostrar vi fram våldsamhet hos våra pojkar?

 

/Egen fundering

Link to comment
Share on other sites

Några plank att kasta bollar eller ägg på:

Apropå att män antas vara farliga

Självklart så antas män vara farliga genom att de uppträder på ett aggresivt sätt, jag personligen som jobbar natt och åker nattbuss 5 dagar i veckan ser en tydlig skillnad i aggresivitet på nattbussen vid 30% kvinnor 50% kvinnor ( och faktiskt vid ett tillfälle) 99% kvinnor. Män (ungdomar generellt) hetsar varandra till konfrontation, medan kvinnor inte söker utan snarare ber om ursäkt.

 

 

Apropå kroppskontakt

Självklart har män ett lika stort behov av beröring och kontakt som kvinnor, det är individ anpassat snarare än genus

 

 

Apropå våldsamhet som en del av mansrollen

Det börjar redan på dagis.....Pelle tar Lasse´s röda leksaksbil, personalen ser det och ryter ifrån.

-Det var Lasse´s bil...(vad tror du Pelle gör vid första bästa tillfälle?)

Alt. Lisa tar Malin´s (jag vill skriva röda bilen, men nu pratar vi könsroller...) docka, personalen sätter sig ner och tar fram ytterligare en docka och har tebjudning...(grovt tillyxat)

Link to comment
Share on other sites

Oftast, här på forumet talar vi av egen erfarenhet eller om rykten vi hört om. Alltså ingen vetenskapligt bevisad fakta.

 

Jag är farsa till 5, därav nicket, och jag har flera förhållanden bakom mig. Det är en del av min livserfarenhet.

 

Jag tror mig veta (ana?) att män och kvinnor är olika på en del sätt. :dribble:

 

Jag är man, och som ni sett ovan kan jag skoja om min manliga läggning. Jag klär bra i min "mansroll". Och är nöjd med den.

Trots att jag vuxit upp i en tid då vissa grupperingar försökt klippa ballarna av mig och mina bröder.

 

Min fru är kvinna... jag bugar mig. Och hon klär i sin "kvinnoroll". Och hon, och hennes väninnor är också såpass trygga i sina "kvinnoroller" så att de kan skämta om dessa.

 

Visst grälar vi. Om allt det där som ni också grälar om... eller hur.

Men det hör till, är priset för olikhetens harmoni.

 

I dag sade jag att jag behöver göra en resa och hälsa på en vän, en dag eller två. Men eftersom hustrun har mycket jobb och studier att tänka på så kan jag ta de minsta flickorna med mig. Självklart.

Vad tror ni?

 

tadum tadum tadum, spänningen stiger....

 

Näe, inte ska några barn ut o flänga med mig, bla bla bla... osv.

 

Ha ha ha. Det är lugnt. Hon är inte bara kvinna utan också mor. (modersroll, någon?)

Och är det ett ställe där man inte skall stå så är det mellan en lejonhona och hennes ungar.

 

Jag är glad över att vara gift med en kvinna. Det sårar inte mig det minsta att hon inte har "förtroende" för mig att kunna ta hand om flickorna. (jag har fostrat 3 numera vuxna barn redan sedan förut, inte tappat bort ett enda, jag kan ta hand om barn.) Utan jag har full respekt för den oro hon , som mor,har.

 

Genusvetenskap=könsvetenskap. Ett förvanskat begrepp.

 

I dag kämpar många för att män och kvinnor skall bli likadana. Den kampen vänder jag ryggen.

 

De kvinnor jag lärt känna hitintills har alla uttryckt sitt gillande för min manlighet och i ärlighetens namn så är jag den sanna feministen... jag älskar kvinnor. (ni som inte fattar vitsen ta reda på vad -ist betyder) :-(

 

 

Alltsomoftast slirar genusdebatten in på "maktkamp", våld och övergrepp. Detta är INTE könsrelaterat.

 

Det strider mot lagen att hota eller att skada ANNAN. Det räcker.

 

Jaha, dåså. Då har ni något att sätta tänderna i.. :surprise:

om ni vill angripa mig personligen för det jag skrivit kan ni ta det via PM så tråden hålls ren.

 

Pappsen

Link to comment
Share on other sites

Oftast, här på forumet talar vi av egen erfarenhet eller om rykten vi hört om. Alltså ingen vetenskapligt bevisad fakta.

 

Jag är farsa till 5, därav nicket, och jag har flera förhållanden bakom mig. Det är en del av min livserfarenhet.

 

Jag tror mig veta (ana?) att män och kvinnor är olika på en del sätt. :dribble:

 

Jag är man, och som ni sett ovan kan jag skoja om min manliga läggning. Jag klär bra i min "mansroll". Och är nöjd med den.

Trots att jag vuxit upp i en tid då vissa grupperingar försökt klippa ballarna av mig och mina bröder.

 

Min fru är kvinna... jag bugar mig. Och hon klär i sin "kvinnoroll". Och hon, och hennes väninnor är också såpass trygga i sina "kvinnoroller" så att de kan skämta om dessa.

 

Visst grälar vi. Om allt det där som ni också grälar om... eller hur.

Men det hör till, är priset för olikhetens harmoni.

 

I dag sade jag att jag behöver göra en resa och hälsa på en vän, en dag eller två. Men eftersom hustrun har mycket jobb och studier att tänka på så kan jag ta de minsta flickorna med mig. Självklart.

Vad tror ni?

 

tadum tadum tadum, spänningen stiger....

 

Näe, inte ska några barn ut o flänga med mig, bla bla bla... osv.

 

Ha ha ha. Det är lugnt. Hon är inte bara kvinna utan också mor. (modersroll, någon?)

Och är det ett ställe där man inte skall stå så är det mellan en lejonhona och hennes ungar.

 

Jag är glad över att vara gift med en kvinna. Det sårar inte mig det minsta att hon inte har "förtroende" för mig att kunna ta hand om flickorna. (jag har fostrat 3 numera vuxna barn redan sedan förut, inte tappat bort ett enda, jag kan ta hand om barn.) Utan jag har full respekt för den oro hon , som mor,har.

 

Genusvetenskap=könsvetenskap. Ett förvanskat begrepp.

 

I dag kämpar många för att män och kvinnor skall bli likadana. Den kampen vänder jag ryggen.

 

De kvinnor jag lärt känna hitintills har alla uttryckt sitt gillande för min manlighet och i ärlighetens namn så är jag den sanna feministen... jag älskar kvinnor. (ni som inte fattar vitsen ta reda på vad -ist betyder) :D

 

 

Alltsomoftast slirar genusdebatten in på "maktkamp", våld och övergrepp. Detta är INTE könsrelaterat.

 

Det strider mot lagen att hota eller att skada ANNAN. Det räcker.

 

Jaha, dåså. Då har ni något att sätta tänderna i.. ;-)

om ni vill angripa mig personligen för det jag skrivit kan ni ta det via PM så tråden hålls ren.

 

Pappsen

 

Jag menar absolut inget elakt nu, men jag fann inte så mycket att sätta tänderna i. Eller angripa dig personligen för, för den delen.

Du trivs med dig och din fru- det är väl bara att gratulera!

 

Däremot håller jag inte med dig om att maktkamp, våld och övergrepp inte är könsrelaterade. Av två orsaker:

 

1) Statistiken över våldsbrott visar på att det mest är män som brukar våld.

Observera att jag inte köper alla män är talibaner-tesen. Jag tror att det finns anledningar till mansdominansen på detta område, såväl biokemiska som samhälleliga, och jag tycker att en värderingsfri utredning vore mycket intressant.

(För den som missat det upprepar jag mig; Det är gammal kunskap att den som saknar ord att uttrycka sig med tar till våld. Enligt Ingemar Gens använder vuxna 100 gånger fler ord till småflickor som till småpojkar. 1+1, någon?)

 

2) Kvinnor har inte ens haft rösträtt i ett sekel i Sverige. Rättigheten till den egna kroppen är ännu yngre.

Lagarna ändrades då och vi har kommit oerhört långt-

men det är min fasta tro att det tar längre tid än så att ändra attityder kring dessa fråge- och maktställningar.

Link to comment
Share on other sites

Guest J-Star
1) Statistiken över våldsbrott visar på att det mest är män som brukar våld.

Statitiken visar också att i samkönade förhållanden är frekvensen våld lika hög som i olikkönade förhållanden. Kvinnliga partners misshandlar kvinnliga partners lika mycket som män misshandlar kvinnliga partners.

 

Detta ställer genast frågan hur stort mörkertalet är för män som utsätts för våld och/eller psykisk misshandel av kvinnor. Vissa som grävt i saken menar att män inte på ett övertygande sätt är de som misshandlar mest i förhållanden och att faktorn mellan manliga och kvinnliga partnermisshandlare är mindre än 2/1. Och med tanke på att det finns rapporter om män som blivit utskrattade när de försökt anmäla våldet så är det frågan om inte mansrollen har ställt till det rejält här.

 

2) Kvinnor har inte ens haft rösträtt i ett sekel i Sverige.

Det har inte män heller haft. Detta är ett populärt argument men med kraftiga skygglappar. Allmän rösträtt för män infördes 1909. Allmän och lika rösträtt för män infördes 9 år senare år 1918. För kvinnor kom allmän och lika rösträtt 1921. Män har alltså haft allmän och lika rösträtt i Sverige i 90 år medan kvinnor haft det i 87 år.

 

EDIT: Utökat svar.

 

Det är gammal kunskap att den som saknar ord att uttrycka sig med tar till våld.

Enligt vem? Visar forskning detta eller är det något som "alla vet", det vill säga en gammal myt som kanske eller kanske inte har någon knytning till verkligheten? Referenser till denna "kunskap" efterfrågas?

 

Enligt Ingemar Gens använder vuxna 100 gånger fler ord till småflickor som till småpojkar. 1+1, någon?)

Vem är denne Ingemar Gens och vilken forskning har han gjort på området? 100ggr låter som en extrem siffra.

 

/J

Link to comment
Share on other sites

Hej. Ny medlem på forum soldf. :baskerFN:

 

Som Man inom sjukvården är könsroller något jag konkretiserar ofta. Till skillnad från kvinnliga kollegor kommer jag alltid värderas av kollegor, patienter och läkare, utifrån mitt kön. Kvinnliga sjuksköterskor är alltid bara sjuksköterskor men män är manliga sjuksköterskor. Eftersom jag tagit del av så mycket forskning om genusvetenskap kan jag inte längre avgöra vad som är mina egna ord och vad som är taget.

Genus är det socialt skapade könet, alltså något annat än det biologiska. Genus är skapat av samhällets förväntningar och både män och kvinnor - feminister eller ej - hjälps åt att bibehålla dessa. Som manlig sjuksköterska förväntas jag av kvinnliga kollegor att vilja jobba med akutsjukvård och ska klättra uppåt mot chefsposter. De frågar varför inga killar jobbar på kvinnokliniken eller geriatriken, men motarbetar de få som försöker bryta mark där. Det finns modeller för det här: Män förväntas vilja jobba med teknik och medicin. Omgivningens förväntningar och påtryckningar får en till slut att ge upp. Varför leva som otackad brytare på kvinnokliniken när man tas emot med öppna armar på akutkliniken?

Vad är mansnormen... ? Svaret är egentligen en stor grupp mansnormer. Vad är maskulint...? Svar: Mycket. Maskuliniter, mansnormer, mansgenus.

 

 

Var och en av oss är en produkt av vår föregående generation. Lika säkert som min farfar och min far och till sist jag själv har utvecklats i generationssteg till att kunna ta hand om oss själva och koka gröt och sköta tvättmaskinen, kommer mina barn att vara mer jämställda mellan könen än min generation. Mina barn kommer se mig arbeta i ett kvinnodominerat yrke. Jag sköter hushållet och mekar med bilen. För dem kommer uppfattningen om vad som är manligt respektive kvinnligt vara annorlunda.

 

För mig är manlighet komplext

Link to comment
Share on other sites

Nån klok har sagt att det största könorganet sitter i hjärnan. Någonstans finns ett val, som man gör i livet, vägra eller ge efter. Efter ett liv utan barn, så fick jag två, hur detta gick till vet jag fortfarande inte :) . I vilket fall som helt som helst, så får man bestämma sig, vill man vara ett offer för könskampen eller inte. För mig är det självklart att dela 50/50 eller 100 % själv. Att bli beroende av en kvinna är livsfarligt, själv är bästa dräng, har man satt fan i båten- fortsätt att ro. Det är min plikt är att kunna ta hand om mina och andras barn själv, allt annat är otänkbart för mig. Har man inte nödvändiga kunskaper att klara en tvättmaskin, skyll dig själv. Flera av mina grannar (män) uttrycker att de minsann drar in pengarna till hushållet, så de är automatiskt befriade från allt ansvar, vad gäller det gemensamma.

Link to comment
Share on other sites

Tja du Anna... Mansrollen är väl lika mycket "hittepå" som genus-"vetenskapen" i stort (bara för att man kan läsa om det på högskola så är det inte vetenskap...).

 

Vad som förundrar mig är att ögonbryn höjs om man generaliserar inom vilket annat område som helst men just när det gäller "genus" så är det ok.

 

Hursomhelst så skulle jag vilja säga att det, ur mitt perspektiv, inte känns som om jag har något problem med "mansrollen". Om jag byter däck på bilen, skruvar ihop Billy-hyllan eller sitter och reparerar elektronik så beror det på att jag har litet mer intresse för att skruva och meka och därav gör ett bättre jobb än min sambo.

 

Jag känner mig iallafall inte inlåst i en specifik roll som skall uppfyllas utan snarare är det litet roligt att betrakta debatten där individen helt raderats ut och ersatts med ett kön med specifika egenskaper.

 

/S *som förvisso skrivit en ironisk "låt" på temat DenOndaMannen *

Link to comment
Share on other sites

Statitiken visar också att i samkönade förhållanden är frekvensen våld lika hög som i olikkönade förhållanden. Kvinnliga partners misshandlar kvinnliga partners lika mycket som män misshandlar kvinnliga partners.

 

Detta ställer genast frågan hur stort mörkertalet är för män som utsätts för våld och/eller psykisk misshandel av kvinnor. Vissa som grävt i saken menar att män inte på ett övertygande sätt är de som misshandlar mest i förhållanden och att faktorn mellan manliga och kvinnliga partnermisshandlare är mindre än 2/1. Och med tanke på att det finns rapporter om män som blivit utskrattade när de försökt anmäla våldet så är det frågan om inte mansrollen har ställt till det rejält här.

 

Jag är med dig på båda punkter.

 

Det har inte män heller haft. Detta är ett populärt argument men med kraftiga skygglappar. Allmän rösträtt för män infördes 1909. Allmän och lika rösträtt för män infördes 9 år senare år 1918. För kvinnor kom allmän och lika rösträtt 1921. Män har alltså haft allmän och lika rösträtt i Sverige i 90 år medan kvinnor haft det i 87 år.

 

Innan den allmänna rösträtten infördes hade, enligt de efterforskningar jag gjort, jordägande män rösträtt.

Jag tänker mig att även detta gett nyans åt mansrollen.

Jag är förstås helt inne på upplevelser här. Min upplevelse av mansrollen är att den är mer status- och egendomsberoende än kvinnorollen.

 

Min upplevelse av dig är att du missförstått min avsikt med den här tråden. Shitslinging, if you'll pardon my French, finns det tillräckligt av i könsdebatten, det har jag ingen lust att bidra till.

 

Det är gammal kunskap att den som saknar ord att uttrycka sig med tar till våld.

Enligt vem? Visar forskning detta eller är det något som "alla vet", det vill säga en gammal myt som kanske eller kanske inte har någon knytning till verkligheten? Referenser till denna "kunskap" efterfrågas?

 

Enligt Ingemar Gens använder vuxna 100 gånger fler ord till småflickor som till småpojkar. 1+1, någon?)

Vem är denne Ingemar Gens och vilken forskning har han gjort på området? 100ggr låter som en extrem siffra.

 

/J

 

 

Jag kan kika efter forskning i ämnet vid tillfälle. Någon finns säkerligen.

Att jag upplever att det är 'allmän kunskap' kommer sig av att jag jobbat med barn med särskilda behov i ett antal år. Bland fritidspedagoger, skolpsykologer och dylikt patrask :) man kommer i kontakt med, är det den rådande inställningen. Utagerande barn har ofta svårt att uttrycka känslor. Får de hjälp att sätta ord (eller bild, ett arbetssätt jag gillar) på svåra känslor, får de ju ett alternativt utlopp för känslorna. De blir då mindre våldsbenägna- det är min erfarenhet.

 

Vad gäller hr Gens är du säkerligen lika bekant med Google som jag.

Link to comment
Share on other sites

Det stärka könnet är det svaga, på grund av den svaghet det stärka har för det svaga :)

 

:) Oavsett vilket kön man tillhör, är nog den svagheten lika stor... Rätt människa får knäna att vika sig på en.

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.



×
×
  • Create New...