Det är svårt att se framåt

[Pappsen]

En artikel i SvD fångade mitt intresse.

 

Jag själv med andra har debatterat här på forumet mycket om taktik, vapensystem och annat militaria,och ofta med hänvisning till vår egen stora erfarenhet.

Ibland händer det tillochmed att erfarna debattörer trycker till eller ironiserar över mindre erfarna inlägg.

 

Kanske skulle jag, och andra lyssna med mer öppna öron?

 

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_718733.svd

 

"Kulsprutan kan lära oss något om historien"

 

"Det brukar sägas att militärerna aldrig rustar för nästa krig, utan för det senaste."

 

Pappsen

Edited December 28, 2007 by Pappsen

[Pal]

En verkligt intressant artikel. Men också märklig, mycket märklig.

 

Den påpekar vikten av att inte bli blind för nya skeenden och påpekar att det brukar sägas att militärerna aldrig rustar för nästa krig, utan för det senaste. Men sen som slutpoäng så kritiseras att vissa fortfarande förespråkar ett invasionsförsvar.

 

 

Artikelförfattaren måste vara bra kort-tänkt om han inte ser paradoxen i sin egen text. De senaste krigen för oss, för Sverige eller stater som vi jämför oss med, har utan tvekan varit på behörigt avstånd och kliniskt rena från obehagligheter och civila förluster på vår hemmaplan. Så har alla krig varit för oss västländer nu de senaste 25 åren, och det är dessa "senaste" krig som vi utan tvekan fokuserar och rustar oss för.

 

 

Den sorts krig som vi i Sverige och de flesta andra länder som vi jämför oss med numera INTE klarar av det är en direkt invasion av massiva mängder fientlig trupp. Förmågan att möta sånt avvecklas av oss och de flesta andra. Vi är så säkra på att även nästa krig har samma krav som det "senaste". Och det "senaste" kriget krävde insatser långt bort inte mötande av invasion hemmavid.

 

Så den mer än lovligt obegåvade artikelförfattaren uppmanar oss att inte rusta bara för det "senaste" kriget samtidigt som han omydigförklarar alla som varnar för att vi just nu gör precis det. Tack och godnatt, Henrik Höjer.

[Pappsen]

Devasomfn.

Först artikelförfattaren som fick mig att sitta o fundera, i hans banor och sedan du, Pal som vände hans "logiska" resonemang på ända.

Tänk vad en välformulerad artikel kan blåsa rök i ens ögon.

 

Jag håller med dig helt, det är ett starkt invasionsförsvar vi måsta satsa på!

Sedan kan man ju ta delar av detta, i lugna tider, och låta dem "öva" strid på främmande mark, det är ju bara kompetenshöjande.

 

Pappsen

[23:e komp.]

Bör man inte se artikeln och tankebanorna i ett vidare perspektiv? Han nämner ju just det faktum att gårdagens krig handlade om massiva invasioner. Våran militära förmåga byggdes med detta som ledstjärna. Sverige har inte invaderats....??? Nej, men vi har varit en av de stater som regelmässigt invaderade andra stater. Just så såg dåtidens väpnade konflikter ut. Om det var vi eller någon annan som utsattes för invasion spelar ingen roll i resonemanget.

 

Jag förstår inte var paradoxen ligger i artikeln. Möjligen är jag trögtänkt, men jag ser den inte.

Vi måste dra lärdomar av historien, men inte nödvändigtvis upprepa den. En historisk lärdom och senare en slutsats, är ju att man kan uppnå sina syften på ett betydligt säkrare, billigare och precisare sätt med hjälp av andra metoder än militär konfrontation.(total invasion)

För att kunna lösa ett problem måste man först och främst inse att det existerar. I dag har vi insett att framtidens konflikter/hotbilder inte är lika förutsägbara som under t ex kalla kriget. Ovissheten är problemet för våra politiker, och till syvende och sist FM. Utmaningen är nu att lösa knuten hur vi bäst bygger våran nationella säkerhet i en osäker(snabbt föränderlig) omvärld. Det är inte alldeles givet att ett massivt invasionsförsvar är det mest optimala.

 

För att hårddra det hela. Det finns stater som satsar allt på ett invasionsförsvar med konsekvensen att befolkningen går under av fattigdom. De riskerar ingen militär invasion som hotar invånarnas existens, men å andra sidan kan man undra om deras livssituation är värd att försvara?

Hur vi än gör så kommer vi aldrig att ha en chans att möta en stormaktsinvasion med framgång. Det alternativet finns inte.

 

För att återgå till ämnet. Människans förmåga att tänka framåt, och lösa problem som ännu inte uppstått, grundar sig i förmågan att tänka bakåt och dra slutsatser. Vi slutar med det som är mindre förmånligt för våran fortlevnad, och fortsätter med det som visat på framgång.

[Charlie Spartan]

Mycket av vårt militära tänkande hämtar vi från omvärlden och med USA som en av de ledande källorna.

 

Samtidigt som man fullständigt ignorerar att även USA har ett Invasionsförsvar, En Planering och beredskap om vad man ska göra om det otänkbara inträffar.

 

Sannolikheten att någon skulle göra en försök, får man ändå säga som fullständigt obefintligt. Men trots det så utesluts inte risken.

 

I Washington DC står ett regimente redo att möta ett angrepp mot Districtet Old Guard Marinkåren har även de enheter för samma syfte.

 

NORTHCOM:

The command's mission is homeland defense and civil support, specifically:

Conduct operations to deter, prevent, and defeat threats and aggression aimed at the United

States, its territories, and interests within the assigned area of responsibility; and

As directed by the President or Secretary of Defense, provide military assistance to civil

authorities including consequence management operations.

 

Ett angrepp mot Washington DC skulle trots allt om överraskning uppnås kunna fullständigt lamslå Hela USAs ledning både Militärt som Politiskt.

 

 

Invasionsförsvar = föråldrat tänkande. Då glömmer man bort faktumet att all krigföring sker för ett syfte, att tvinga motparten att handla som man själv vill att han ska. Tvinga ens vilja på sin Fiende.

 

Är motparten svag så är det lättare att få honom dit man vill, är han starkare så kanske priset inte är värt att betala för att sin vilja igenom och man söker annan väg.

 

Charlie Spartan

Edited December 28, 2007 by Charlie Spartan

[Pappsen]

Jag satt en kväll o filosoficerade med en kompis...och vi spann på en tråd där vi försökte tänka oss att "nästa" stora konflikt hade andra dimensioner än de vi tidigare sett; miljörörelse emot kapitalism, mohammedaner emot kristna osv...

 

Detta skulle skapa en del besvärliga taktiker/strategier eftersom fienden inte är så lätt att identifiera som då när Ryssen stormade över ett sädesfält och ropade HURAAAAA.

 

Hur bekämpar man en fiende som redan är etablerad i omgivningen? TV? Tidningar? ...?

 

Sorry om jag filosoficerar men de blir lätt så i vintermörkret framför brasan. Skål

 

Pappsen

Edited December 28, 2007 by Pappsen

[23:e komp.]

Jag satt en kväll o filosoficerade med en kompis...och vi spann på en tråd där vi försökte tänka oss att "nästa" stora konflikt hade andra dimensioner än de vi tidigare sett; miljörörelse emot kapitalism, mohammedaner emot kristna osv...

 

Detta skulle skapa en del besvärliga taktiker/strategier eftersom fienden inte är så lätt att identifiera som då när Ryssen stormade över ett sädesfält och ropade HURAAAAA.

 

Hur bekämpar man en fiende som redan är etablerad i omgivningen? TV? Tidningar? ...?

 

Sorry om jag filosoficerar men de blir lätt så i vintermörkret framför brasan. Skål

 

Pappsen

Det är ju just så här man tänker världen över nu. Hur använder vi militära medel i detta sammanhang? Behöver vi t ex militära allianser etc?

Knäckfrågan är om militär förmåga över huvud taget kan skydda oss i dessa sammanhang. Andra typer av förmågor behövs, så det är inte alls särskilt konstigt att man minskar de militära styrkorna till förmån för annat.

Dagens metoder att påtvinga någon sin vilja är inte i första hand med hjälp av konventionellt vapenskrammel. Tycker de senaste årens världshändelser klart och tydligt visar att andra metoder används i allt större utsträckning. Terrorism, ekonomisk utpressning, energiblockader och andra typer av rävspel i maktens korridorer.

Om jag skulle påtvinga någon min vilja skulle jag snärja vederbörande så till den milda grad att jag uppnår ett läge där jag enväldigt kan diktera villkoren i förhållandet med min motpart. Det kostar minst i blod svett och tårar. Just detta sker kontinuerligt i våran omvärld med täcknamn som ekonomiska måsten, tryggad energiförsörjning etc. Vårat ökande beroende av stormakterna är just ett sådant snärjande. Kortsiktigt och i viss mån långsiktigt är det bra för våran ekonomi, men gör oss mer och mer sårbara för ekonomiska påtryckningar. Alltså, stormakterna kan påtvinga oss sin egen vilja utan att ta till vapen. Det är genialiskt att göra så här. Inga ekonomiska förluster, inga liv till spillo och ingen världsopinion.

 

Om vi kallar detta för ett "fredligt krig" i syfte att påtvinga oss någonting, så kan man lite tillspetsat säga.....Vi betalar angriparens krigföring mot oss utan att vi själva märker det. Vi får lite bonusar som vi använder som argument för den inslagna vägen utan att tänka på vad som sker långsiktigt.

 

Givetvis tror inte jag heller att världen aldrig mer kommer att uppleva väpnade konflikter. Däremot tror jag att framtida krig/väpnade konflikter handlar mindre om kvantitativ överlägsenhet, och mer om kvalitatativ förmåga i kombination med informationsövertag och maktspel bakom lyckta dörrar.

Jag vet inte om det finns något exempel på någon stat som invaderat en annan med syfte att erövra eller påtvinga, under de senaste årtiondena? Jag avser då fullskalig invasion. Om det skett, lyckades man med sitt syfte?

 

I och med detta så tror i alla fall jag att risken för storskaliga invasioner i Sverige är näst intill noll så som världen ser ut just nu.

[EO4]

En klok man och f.d. tysk generalstabsofficer skrev "Historiska erfarenheter är inga rastplatser, utan vägvisare". Summerar det hela rätt bra tycker jag.

[Psilander]

Om vi börjar med att lära av historien.

 

Tiden mellan 1914 och 1991 har varit en extrem i mina ögon. Massarmér, massförstörelse hela stater på krigsfot. Detta får vi lämna bakom oss. Vi måste dock snabbt kunna lära oss tolka de tecken av kapprustning som framförallt är inledande i denna typ av segdragna och samhällsomstörtande skeenden.

 

Världen har återgått till sin forna konfliktrutin. Små, precisa och korta konflikter likt de som var nästan personliga uppgörelser mellan furstar under 14-1700-talet. Nu är alla måste alla konflikter som (väst) inblandas i vara förankrade hos väljarna som är en bromsande katalysator, precis som den ekonomiska basen med hela befolkningen i jordbruk som det var då.

 

Tendensen i dagens konflikter är framförallt lik den som fanns undewr slutet av 1800-talet, på ett sätt har världen återgått till 1914års läge. Kolonialkrig- dvs korta konflikter mot en tekniskt underlägsen fiende i sfte att försvara egna intressen och därmed nå ett politiskt mål.

 

För att således planera för nästa konflikt, i Sveriges fall, måste vid således dels välja politisk ambition med vår försvarsmakt och ha en god, sanningsenlig och bra omvärldsanalys och bra verktyg för att höja beredskap vid behov. Det kräver således en flexibel och balanserad försvarsmakt som utifrån politisk ambition (läs nivån avkanonbåtsdiplomati, expeditionsstyrkor etc) och väl utbyggd underrättelsetjänst.

 

Mellan 1815 och 1991 har vi inte velat blanda oss i andra länders konflikter etc. Nu ser vi det som ett måste för vår egen säkerhet, då måste vi således utforma en krigsmakt därefter dvs efter det tänk som vi hade under stormaktstiden för att dels kunna fullgöra de krav vi hade i de allianser vi deltog och även försvara oss själva med hjälp av allianser, subsider etc. Vi glömmer ofta att vi återgått till en politik vi fört, innan neutraliteten, om än i något anpassat format men behoven är i grunden de samma.

 

De problem vi sitter fast i.

- Förlegat missions/ FN-tänk. Det är vår största politiska låsning. Mer flexibilitet än gentlemen i blå basker. En konflikt kommer fort och vi måste kunna agera tidigt. Därför måste vi kunna insätta enheter snabbt för att skydda egna intressen, EU intressen och kyla av konflikter innan de blir full skaligt krig. FN är i mina ögon för låst och har för lång beslutsprocess.

 

- Personalförsörningssytem. är på väg att lösas men hjulet uppfinns ju på nytt!. Tittar man på de olika formerna av tjänster som fanns i FM under slutet av indelsningsverketstid så blir man förvånad över hur likt det är det man söker idag. Samma konflikt scenario - liknande personalsystem.

 

- Rädslan för låta FM bli en del av samhället. Med dagens komplex hotbilder och korta reaktionstider och statens ständiga önskemål om effektivisering måste nog FM bli mer av statens resurs även i civila samhället - framförallt då normala kravet på tex räddniongstjänst, hkp, terängfordon etc inte räcker till. Kanske tom vi bevakning av extrema arre

angemang. Tex FRA måste ses som en trovärdig komponent i samhället som både informerar oss om hot mot våra egna system och inte ett hot mot medborgaren som man vill påskina idag.

Edited December 28, 2007 by Psilander

[Pappsen]

Undrar om någon statistiker på Forumet kan bidra med FAKTA.

Är det så att väpnade invasionsanfall ökat/står i gå/ minskar, relativt överskådlig tid?

 

Det är en intressant frågeställning för jag tycker att det känns som om jag antingen står o hejjar på invasionsförsvaret eller på anti-terrorförsvaret...

 

Kan det vara så föbenat ilvilligt att ALLA gamla hotbilder kvarstår OCH vi dessutom har allsköns raffinerade angrepp, alltifrån e-postatacker mot regeringskansliet över ekonomiska valuta/aktie köp/dumpningar till ja...tänk själva.

 

Undrar jag, vad tror ni?

 

Pappsen

[MatsW]

Undrar om någon statistiker på Forumet kan bidra med FAKTA.

Är det så att väpnade invasionsanfall ökat/står i gå/ minskar, relativt överskådlig tid?

 

Det är en intressant frågeställning för jag tycker att det känns som om jag antingen står o hejjar på invasionsförsvaret eller på anti-terrorförsvaret...

 

Kan det vara så föbenat ilvilligt att ALLA gamla hotbilder kvarstår OCH vi dessutom har allsköns raffinerade angrepp, alltifrån e-postatacker mot regeringskansliet över ekonomiska valuta/aktie köp/dumpningar till ja...tänk själva.

 

Undrar jag, vad tror ni?

 

Pappsen

 

Här är en länk till en rapport till regeringen. Världens välfärd: Fyra decennier som förändrade planeten

Utbildningsdepartementet, Globaliseringsrådet, Rapporter Underlagsrapport 1, 6 november 2007.

http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/09/15/07/b6578aab.pdf

 

Den kanske kan tjäna till en någorlunda bred diskussion i ämnet. Den hänvisar också till en del andra rapporter.

Som det står i förordet får författaren stå för innehåll och slutsatser.

 

FM:s egna utredningar kan också vara läsvärda:

http://www2.mil.se/sv/Dokument/Perspektivplanering/

 

Mvh Mats Walldén

C SOU/MSS

[Pappsen]

Undrar om någon statistiker på Forumet kan bidra med FAKTA.

Är det så att väpnade invasionsanfall ökat/står i gå/ minskar, relativt överskådlig tid?

 

Det är en intressant frågeställning för jag tycker att det känns som om jag antingen står o hejjar på invasionsförsvaret eller på anti-terrorförsvaret...

 

Kan det vara så föbenat ilvilligt att ALLA gamla hotbilder kvarstår OCH vi dessutom har allsköns raffinerade angrepp, alltifrån e-postatacker mot regeringskansliet över ekonomiska valuta/aktie köp/dumpningar till ja...tänk själva.

 

Undrar jag, vad tror ni?

 

Pappsen

 

Här är en länk till en rapport till regeringen. Världens välfärd: Fyra decennier som förändrade planeten

Utbildningsdepartementet, Globaliseringsrådet, Rapporter Underlagsrapport 1, 6 november 2007.

http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/09/15/07/b6578aab.pdf

 

Den kanske kan tjäna till en någorlunda bred diskussion i ämnet. Den hänvisar också till en del andra rapporter.

Som det står i förordet får författaren stå för innehåll och slutsatser.

 

FM:s egna utredningar kan också vara läsvärda:

http://www2.mil.se/sv/Dokument/Perspektivplanering/

 

Mvh Mats Walldén

C SOU/MSS

 

 

Mats Wallden

 

Hahahahahahaahaa, du var mig en lustig prick, tårarna rinner...

 

Försöker du vara lustig eller försöker du vara spydig, jag vet inte?

 

Snygga bubblor där på sidorna i Nobergs, eller var det Braunerhjelms rapport?? hoho

 

Jaja, men VAD TÄNKER DU i frågan. Tänker du?

 

Att citera statsmaktens funderingar över hur dra nytta av den globala ekonomin... när vi... här ... pratar mer om riskerna u när "fienden" kanske är svårdefinierad går faktiskt mig förbi.

 

Om det är så att i de där massiva utredningarna står något som berör det HÄR ämnet så ber jag dig alra vänligast att plocka ut det åt oss som har annat att göra än att tröska torra utredningar.

 

Men snyggt grepp du gjorde dära måste jag medge.

 

Jänkarna sade att "If you can´t hazzleém with brilliance so baffleém with bullshit... hohojaja

 

Pappsen*torkar tårarna*

[23:e komp.]

Ur Globaliseringsrådets rapport.

Citat;

 

"Som ett led i rådets arbete har en rad rapporter beställts

huvudsakligen från forskare men också från myndigheter

och andra aktörer med djuplodande kunskaper kring globaliseringen,

dess drivkrafter och effekter. Dessa rapporter

kommer att utgöra underlag till slutrapporten."

 

"Det finns argument för att länders ökade beroende av varandra kan

minska krigen och konflikterna i världen. Om man angriper ett grannland

i dag skulle det förstöra ens egna kunder, leverantörer och investeringar.

Som den österrikiske ekonomen Ludwig von Mises har

uttryckt det, om skräddaren startar krig mot bagaren får han baka

sitt bröd själv sedan. Människor som blir rikare och därmed har

något att förlora kan också antas vara mindre beredda att sätta allt på

spel och i mer demokratiska länder får deras åsikter större inflytande.

Å andra sidan finns det de som menar att svagare nationalstater och

mindre cementerade internationella allianser kan leda till globalt kaos.

Vissa har t.ex. talat om det kalla kriget som en tid av stabilitet och

1990-talets globalisering som en tid av osäkerhet och konflikt. Antalet väpnade

konflikter världen runt (främst inbördeskrig) ökade konstant under

det kalla kriget och nådde en topp i början av 1990-talet när en rad artificiella

statsbildningar upplöstes. Men precis när många tog till orda

om konflikternas tidsålder började antalet konflikter både inom och

mellan stater minska drastiskt." Slut citat.

 

Detta har i allra högsta grad en relevans för det vi här stöter och blöter. Låter ett kort avsnitt tjäna som exempel på en del av de grundteser våra myndigheter utvecklar våran försvarsdoktin ur. Inledningsvis anges vem och vad som ligger till grund för rapporten. Om vi skrattar åt forskare, myndigheter och annan s.k. expertis, vem skall vi då lyssna på? Givetvis har alla rätt att bilda sig en egen uppfattning, men nämnda källor bör ha en något djupare kunskap i ämnet än alla självutnämnda proffs. Slutsatserna i rapporten grundar sig på kontollerbara fakta.

 

Skrattar bäst som skrattar sist!

[Pappsen]

Ur Globaliseringsrådets rapport.

Citat;

 

"Som ett led i rådets arbete har en rad rapporter beställts

huvudsakligen från forskare men också från myndigheter

och andra aktörer med djuplodande kunskaper kring globaliseringen,

dess drivkrafter och effekter. Dessa rapporter

kommer att utgöra underlag till slutrapporten."

 

"Det finns argument för att länders ökade beroende av varandra kan

minska krigen och konflikterna i världen. Om man angriper ett grannland

i dag skulle det förstöra ens egna kunder, leverantörer och investeringar.

Som den österrikiske ekonomen Ludwig von Mises har

uttryckt det, om skräddaren startar krig mot bagaren får han baka

sitt bröd själv sedan. Människor som blir rikare och därmed har

något att förlora kan också antas vara mindre beredda att sätta allt på

spel och i mer demokratiska länder får deras åsikter större inflytande.

Å andra sidan finns det de som menar att svagare nationalstater och

mindre cementerade internationella allianser kan leda till globalt kaos.

Vissa har t.ex. talat om det kalla kriget som en tid av stabilitet och

1990-talets globalisering som en tid av osäkerhet och konflikt. Antalet väpnade

konflikter världen runt (främst inbördeskrig) ökade konstant under

det kalla kriget och nådde en topp i början av 1990-talet när en rad artificiella

statsbildningar upplöstes. Men precis när många tog till orda

om konflikternas tidsålder började antalet konflikter både inom och

mellan stater minska drastiskt." Slut citat.

 

Detta har i allra högsta grad en relevans för det vi här stöter och blöter. Låter ett kort avsnitt tjäna som exempel på en del av de grundteser våra myndigheter utvecklar våran försvarsdoktin ur. Inledningsvis anges vem och vad som ligger till grund för rapporten. Om vi skrattar åt forskare, myndigheter och annan s.k. expertis, vem skall vi då lyssna på? Givetvis har alla rätt att bilda sig en egen uppfattning, men nämnda källor bör ha en något djupare kunskap i ämnet än alla självutnämnda proffs. Slutsatserna i rapporten grundar sig på kontollerbara fakta.

 

Skrattar bäst som skrattar sist!

 

 

Jahap,

 

Men endå, kan inte någon som har koll på FAKTA, verifiera eller förkasta påståendet om att väpnade konflikter stater emellan verkligen minskat?

 

Har det det? Verkligen?

 

Räknat per antal soldater, konflikter dödade?

 

Jag missttänker nämligen, utan att veta, att det krigas som fan häromkring... nu som förr.

 

En ettrig Pappsen

[Pappsen]

"Han är även känd som

samhällsdebattör med bakgrund från Timbro som också

publicerat hans bok Till världskapitalismens försvar som

är översatt till mer än 20 språk. Författaren svarar helt och

hållet för de analyser och rekommendationer som lämnas

i rapporten."

 

Litar man på den här källan ifrån väst så kan man lika gärna citera Pravda som källa för Ryssland.

 

Timbro, *fnys*

 

Pappsen fnyser

[Vargas]

Mats Wallden

 

Hahahahahahaahaa, du var mig en lustig prick, tårarna rinner...

 

Försöker du vara lustig eller försöker du vara spydig, jag vet inte?

 

Snygga bubblor där på sidorna i Nobergs, eller var det Braunerhjelms rapport?? hoho

 

Jaja, men VAD TÄNKER DU i frågan. Tänker du?

 

Att citera statsmaktens funderingar över hur dra nytta av den globala ekonomin... när vi... här ... pratar mer om riskerna u när "fienden" kanske är svårdefinierad går faktiskt mig förbi.

 

Om det är så att i de där massiva utredningarna står något som berör det HÄR ämnet så ber jag dig alra vänligast att plocka ut det åt oss som har annat att göra än att tröska torra utredningar.

 

Men snyggt grepp du gjorde dära måste jag medge.

 

Jänkarna sade att "If you can´t hazzleém with brilliance so baffleém with bullshit... hohojaja

 

Pappsen*torkar tårarna*

 

 

@Pappsen: Du tonar ner din spydighet och ton - pronto! I annat fall kommer du dra på dig en varning med hänvisning till bla §7 och §8 per omgående.

 

/Vargas, BLÅGUL

[23:e komp.]

Den här artikeln ger en liten hint om tillståndet just nu. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_710011.svd

 

Det viktiga i sammanhanget är egentligen inte om antalet krig eller konflikter ökat. Det vi efterfrågar är om antalet fullskaliga invasioner i syfte att påtvinga eller erövra har ökat eller inte.

Tyvärr framgår det inte av artikeln, men om man läser mellan raderna så verkar antalet krig(stat mot stat) ligga på ett minimum, samtidigt som väpnade konflikter i största allmänhet har ökat sett ur ett lite längre perspektiv. Med detta som utgångspunkt kan man skönja en trend. Fullskaliga militära drabbningar stat mot stat är inte den form av kraftmätning som ligger i tiden. Det tycks vara en förlegad form för att effektivast nå ett syfte. Varför tror jag det då? Tja....varför ser vi sällan att någon invaderar sin granne? Det är en slutsats av många.

 

De flesta experter är tämligen överens om att invasionshot mot moderna väststater är något avlägset. Man vet att andra typer av hot är sannolikare, men tyvärr kan man inte sätta fingret på dem.

Är det någon här som på fullaste allvar tror att svenska politiker planerar att enbart utbilda 4000 soldater om året om ett invasionshot var realistiskt. Visst, några högre tankar om våra politiker har väl aldrig varit signifikativt för genomsnittssvensken, men ändå.

 

Hur skall vi kunna se in i framtiden? Ja det gäller att förfina de metoder med vilka man kan skönja mönster och tendenser. Se en fara bakom varje sten kanske man skulle kunna säga, och utvärdera fenomenet till det yttersta för att se alternativa händelseförlopp. Vidare gäller det att inte låsa fast sig vid en huvudtes som cementerar våran förmåga att snabbt anpassa oss till svängningar i våran omvärld. Alternativet är som sagt att rusta sig till tänderna och hoppas på att ett framtida hot kan elimineras med de förmågor vi har för stunden, vilket inte är en framkomlig väg enligt många bedömare.

[M203]

Det är givetvis svårt att se framåt men om man hade vågat diskutera att vi förmodligen nått peak oil eller gör det inom en snar framtid, bostadsmarknaden kommer krascha något fruktansvärt samt den sjuka dollarn, ja då har man iallafall kommit en bit på vägen.

 

Angående invasionsförsvar så ska man betänka att vi i Sverige står hyfsat rustade för en framtid där billig energi ej längre finns att tillgå. Vi är glest befolkade och har gott om naturtillgångar. Kanske kommer någon vilja ha det vi har?

 

Jag tror att det är fel att titta på statistik och historia för att planera inför den tid vi går till mötes...

[23:e komp.]

Det är givetvis svårt att se framåt men om man hade vågat diskutera att vi förmodligen nått peak oil eller gör det inom en snar framtid, bostadsmarknaden kommer krascha något fruktansvärt samt den sjuka dollarn, ja då har man iallafall kommit en bit på vägen.

 

Angående invasionsförsvar så ska man betänka att vi i Sverige står hyfsat rustade för en framtid där billig energi ej längre finns att tillgå. Vi är glest befolkade och har gott om naturtillgångar. Kanske kommer någon vilja ha det vi har?

 

Jag tror att det är fel att titta på statistik och historia för att planera inför den tid vi går till mötes...

Just det Du säger anges klart och tydligt i t ex FM perspektivstudie. Alltså inget som kommer att lämnas åt slumpen. Tydligen anser man att det är för tidigt att ropa "vargen kommer", men man har ett kritiskt vakande öga på utvecklingen. medan vi väntar på tecken att andra civilisationer eventuellt skulle vilja utöka sitt livsrum finns det andra, mer akuta hot att ta itu med. För detta krävs ekonomiska resurser vilka finns i begränsad omfattning. "Både och" ? Ja, det vore det ultimata, men man har valt att kraftsamla resurserna på dagens problem.

Angående naturtillgångar så kan man undra vem som realistiskt sett kommer att ha störst behov av att lägga beslag på dem. Vad jag vet är Ryssland ett av de naturtillgångsrikaste länderna på jorden. Inte är det särskilt tätbefolkat heller. Hur var det nu igen med att slå ihjäl sina kunder?

[M203]

Ska läsa perspektivplanering!!!

 

Angående Ryssland så tillhör dem tillsammans med oss och Kanada de som står väl rustade. Nä, hur sjukt det än kan låta så kommer nog snarare hotet söderifrån...

 

Som sagt svårt att sia om framtiden men en vkitig detalj angående oljan är att den är orsaken till möjliggörandet av jordens befolkningsökning. Dvs konstgödsel, förmågan att transportera mat etc. Kan bli riktigt otäckt med andra ord när vi är ett par miljarder för många...

 

Nedanstående är en bra introduktion när det gäller Peak Oil för de som är intresserade.

Efter ojletoppen

[MatsW]

Mats Wallden

 

Hahahahahahaahaa, du var mig en lustig prick, tårarna rinner...

 

Försöker du vara lustig eller försöker du vara spydig, jag vet inte?

 

Snygga bubblor där på sidorna i Nobergs, eller var det Braunerhjelms rapport?? hoho

 

Jaja, men VAD TÄNKER DU i frågan. Tänker du?

 

Att citera statsmaktens funderingar över hur dra nytta av den globala ekonomin... när vi... här ... pratar mer om riskerna u när "fienden" kanske är svårdefinierad går faktiskt mig förbi.

 

Om det är så att i de där massiva utredningarna står något som berör det HÄR ämnet så ber jag dig alra vänligast att plocka ut det åt oss som har annat att göra än att tröska torra utredningar.

 

Men snyggt grepp du gjorde dära måste jag medge.

 

Jänkarna sade att "If you can´t hazzleém with brilliance so baffleém with bullshit... hohojaja

 

Pappsen*torkar tårarna*

 

 

Ibland händer det tillochmed att erfarna debattörer trycker till eller ironiserar över mindre erfarna inlägg.

 

Kanske skulle jag, och andra lyssna med mer öppna öron?

 

Du skulle nog tjäna på att fundera på hur du bemöter andra inlägg. Precis som du själv skriver.

Eller vill du att jag ska utgå från att det enda du kan ta åt dig från en skriven rapport är färgglada bubblor i marginalen?

 

Vill du ha fakta i debatten så kan du också gott bidra själv innan du klankar ner på andra som gör något konstruktivt utifrån din egen begäran. Vill du diskutera sakfrågan seriöst så är du välkommen.

 

Mats Walldén

[M203]

Skummade igenom rapporten ch otroligt positivt att försvaret nämner problemen. Problemet är nog att återtagandet av den förmåga vi behöver i framtiden kommer bli smått problematisk. Och då de som leder landet inte verkar ha förstått vilket energiproblem och ekonomiskt kaos vi står inför så undrar jag om de ens tar notis om det.

 

Kanske blir 2008 det år då stagflation blir ett buzzword?

[Koskela]

Men endå, kan inte någon som har koll på FAKTA, verifiera eller förkasta påståendet om att väpnade konflikter stater emellan verkligen minskat?

 

Internet är din vän...

 

SIPRI ger ut en rapport varje år.

 

Här är en länk till en kortutgåva av 2007 års upplaga.

http://yearbook2007.sipri.org/mini/yb07minisv.pdf/download

 

Annars kan du surfa runt på SIPRI:s hemsida

http://www.sipri.org/

 

Happy hunting!

 

/K

[Kryptörn]

Enligt SIPRI utkämpades endast tre stycken mellanstatliga konflikter under perioden 1997-2007: Eritrea-Etiopien 1998-2000, Indien-Pakistan 2000-2003 och Irak-USA (med allierade) 2003. Sedan 2003 har inga mellanstatliga konflikter inträffat. Restrerande 31 konflikter under perioden är inomstatliga.

 

...resten får ni gräva upp själva.

[eskil]

Enligt SIPRI utkämpades endast tre stycken mellanstatliga konflikter under perioden 1997-2007: Eritrea-Etiopien 1998-2000, Indien-Pakistan 2000-2003 och Irak-USA (med allierade) 2003. Sedan 2003 har inga mellanstatliga konflikter inträffat. Restrerande 31 konflikter under perioden är inomstatliga.

Jag får det till att endast tre nya mellanstatliga konflikter har blossat upp under perioden 1997-2003. Gamla surdegar som Israel-Palestina är inte medtagna.

 

Edit: Borde för övrigt inte USAs anfall på Serbien finnas med i den rapporten?

Edited December 30, 2007 by eskil

[tikvah]

Annars har vi alltid boken States in armed conflicts som även den är en årlig utgåva ( www.pcr.uu.se )

Som även den pekar på att mellanstatligakonflikter är något som är på stark nedgång.

 

http://www.pcr.uu.se/research/UCDP/graphs/type_year.gif

[23:e komp.]

Enligt SIPRI utkämpades endast tre stycken mellanstatliga konflikter under perioden 1997-2007: Eritrea-Etiopien 1998-2000, Indien-Pakistan 2000-2003 och Irak-USA (med allierade) 2003. Sedan 2003 har inga mellanstatliga konflikter inträffat. Restrerande 31 konflikter under perioden är inomstatliga.

Jag får det till att endast tre nya mellanstatliga konflikter har blossat upp under perioden 1997-2003. Gamla surdegar som Israel-Palestina är inte medtagna.

 

Edit: Borde för övrigt inte USAs anfall på Serbien finnas med i den rapporten?

Tycker tendensen talar sitt tydliga språk. Det intressanta här är att endast en av dessa konflikter handlar om regelrätt invasion i syfte att påtvinga/ockupera. Frågan är då, har ingen stat haft motiv att invadera en granne under denna period, eller beror det på att man anser det vara en mindre bra väg att uppnå sina mål? (jag reserverar mig för Eritrea då jag inte är insatt i konflikten i detalj)

Betänk att koalitionens angrepp på Irak handlade om att eliminera något som man ansåg vara ett direkt hot.(sant eller inte) Dessutom, med facit i hand kan man verkligen undra om USA anser att de uppnått sina mål med belåtenhet? Alltså, skulle de valt att göra samma sak en gång till? Är det effektivt, alla aspekter, att göra som man gjort?

Om vi överför detta till våra breddgrader, så kan man ju fråga sig vilken stat som skulle använda hotbilden som förevändning att invadera Sverige, eller ens angripa oss med begränsade resurser, när våran militära förmåga är näst intill obefintlig i jämförelse?

 

Ingen kan se in i framtiden, men man kan göra kalkyler med hjälp av de fakta man har. Sannolikhetslära etc. Innan kristallkulor kan köpas på IKEA så är det de metoder som står till buds.

Det är i alla fall säkrare än att gissa och måla fan på dörr´n.

[Pappsen]

Först vill jag be Forumets medlemmar om ursäkt för mitt onödiga påhopp/utbrott här ovan, förkastligt. Jag hoppas att det snart kan vara glömt så att vi kan gå vidare.

 

 

 

Alltså, om risken för invasion har minskat. (Den kanske aldrig var så stor efter WW2?)

Så är ju frågan, finns det framtida hot mot Sverige som demokratisk och självständig stat?

 

Och om det är så, hur ser hoten ut? Hur kan man bemöta dem?

 

Kan man tänka sig att Sverige blir "spelplanen" för framtida konflikter mellan grupperingar vilka är svårare att definiera. Vilka inte bär uniform, vilka är löst sammanhållna av ideologiska/religiösa/ekonomiska skäl?

 

Är det då Polisen som ska hantera dessa framtida "krig"?

 

Det var där någonstans som jag tänkte att tråden skulle ta avstamp, konflikter i andra dimensioner än de vi tänker oss i dag.

 

Pappsen

[23:e komp.]

Först vill jag be Forumets medlemmar om ursäkt för mitt onödiga påhopp/utbrott här ovan, förkastligt. Jag hoppas att det snart kan vara glömt så att vi kan gå vidare.

 

 

 

Alltså, om risken för invasion har minskat. (Den kanske aldrig var så stor efter WW2?)

Så är ju frågan, finns det framtida hot mot Sverige som demokratisk och självständig stat?

 

Och om det är så, hur ser hoten ut? Hur kan man bemöta dem?

 

Kan man tänka sig att Sverige blir "spelplanen" för framtida konflikter mellan grupperingar vilka är svårare att definiera. Vilka inte bär uniform, vilka är löst sammanhållna av ideologiska/religiösa/ekonomiska skäl?

 

Är det då Polisen som ska hantera dessa framtida "krig"?

 

Det var där någonstans som jag tänkte att tråden skulle ta avstamp, konflikter i andra dimensioner än de vi tänker oss i dag.

 

Pappsen

Ja, jag kan tänka mig att det är den typen av hotbilder vi bör koncentrera oss på. Samtidigt finns det dem som fortfarande tror att invasionsförsvaret är lösningen på våran nationella säkerhet. Därför ramlar vi allt som oftast in i invasionsförsvarsdebatten hela tiden. Alla får tro vad de vill och inget är mer rätt eller fel än något annat. Skillnaden är att vi alla gör olika bedömningar.

Jag har försökt ge min syn på vad en demokratisk och självständig stat innebär delvis i närliggande trådar(NATO etc). Är det självständighet vi eftersträvar eller demokratin som sådan?

I och med EU medlemskapet sade vi upp våran självständighet som nation. Ett fullvärdigt medlemskap i NATO gör att vi blir än mer styrda av USA. (politiskt sett)

 

Vi vet alla vad en enstaka teckning kan ställa till med. Till synes harmlösa uttalanden kan få oanade följder. Nationell säkerhet skapas inte enbart med militära medel längre.

Jag tror att risken för att vi skall drabbas av det du beskriver är ganska liten, pga att vi är en stabil demokrati och en del av EU som också är stabilt. Ekonomi, demokrati, infrastruktur, folkbildning etc. gör att det inte finns några motiv för någon inom EU att dra igång en konflikt av den kaliber du talar om. EU är ett fredsprojekt i grund och botten(iaf officiellt) och på den punkten verkar det fungera så här långt. Svårt att skjuta sig själv i foten så att säga.

[Kryptörn]

Jag får det till att endast tre nya mellanstatliga konflikter har blossat upp under perioden 1997-2003. Gamla surdegar som Israel-Palestina är inte medtagna.

 

Edit: Borde för övrigt inte USAs anfall på Serbien finnas med i den rapporten?

Naaah, Palestina är väl (ännu) ingen egen stat? Räknas som inomstatlig konflikt (Israel), tror jag. Kosovokriget räknas också som en inomstatlig konflikt - Serbiska staten mot kosovoalbansk gerilla - med utomstatlig inblandning (NATO).

 

En annan faktor som kan spela in är vad definitionen på "armed conflict" och "war" är. Jag vill minnas att det är >1000 döda per år som gäller för att en konflikt ska räknas som "war" i SIPRI-sammanhang.