Jump to content

Nedrustning under kalla kriget?


Cesium

Recommended Posts

Hejsan

 

Jag sitter här och skriver ett engelska B arbete om svenska försvarsmaktens historia och utveckling det senaste århundradet.

Jag hittade en grymt bra sida, http://www.mil.se/historia/1900.html med massor med nyttig info.

Där står att läsa följande:

 

Försvaret krymps

Försvaret hölls relativt starkt under 1950-talet. Den politiska enigheten om ett starkt försvar minskade dock under 1960-talet och 1968 började nedskärningarna. Antalet arméfördelningar minskades med drygt två tredjedelar, konvojskyddet försvann och förmågan till ubåtsjakt försämrades fram till dess att 1980-talets ubåtskränkningar tvingade fram en återuppbyggnad. Mellan 1969 och 1980 halverades antalet flygflottiljer.

 

Jag tycker detta låter väldigt konstigt i och med den politiska spänningen under denna tiden.

Alltså är mina frågor följande:

Stämmer det att vi bara fortsatte nedrustningen helt?(förutom ubåtsjakten)

På vilket sätt förbättrades ubåtsjakts kapaciteten?(vad köptes in, nya förband etc etc etc)

 

//Cesium

Link to comment
Share on other sites

Skaffa några böcker av Wilhelm Agrell så kan du skaffa dig en bra överblick av Sverige under det kalla kriget:

- (2000) "Fred och fruktan"

- (1990) "Det välorganiserade nederlaget"

 

För att mer direkt svara på frågan: Under stora delar av 1970-talet rådde avspänning i världen och nedrustningsförhandlingar hade inletts. Därefter misslyckades de svenska parlamentariska försvarskommittéerna 1976 att förutse det ”andra kalla kriget” (från 1979), och, viktigare, varken 1979 eller 1981 insåg kommittén att avspänningen mellan supermakterna hade försvunnit.

 

Så, ja, medan Sovjet invaderade Afghanistan, placerade ut SS20-robotar och slog ned demokratirörelsen i Polen, och USA placerade ut Pershing 2-robotar och kryssningsrobotar i Västeuropa, så trodde/hoppades svenska beslutsfattare att 1970-talets avspänning skulle fortsätta. U137 och ubåtsjakterna blev väl en väckarklocka, och en blygsam svensk "upprustning" inleddes med viss eftersläpning.

Link to comment
Share on other sites

Tack för det :/

 

Nu återstår bara frågan vad som införskaffades/rustades upp?

(vad som lades ner har jag hittat)

 

OT: Historiskt sett är WW3 på G! 1925 lade vi ner stora delar av försvaret, då kom WW2 så nu borde WW3 komma snart...

Notera viss ironi... men vem vet? :P

 

EDIT: Vad heter "skyttekompanier" på engelska?

Edited by Cesium
Link to comment
Share on other sites

Nedläggningen av ubåtsjaktsförmågan berodde väl delvis på att man helt enkelt "glömde bort" behovet av den förmågan i och med att man skar ner flottan till förmån för flygvapnet. Det maritima hotet bedömdes väl vara en invasionsflotta från östersjöns östra stränder, och denna skulle bemötas med robot 15 från luft, land och sjöss, samt torpeder från ubåtarna.

Att man drog ner på flygdivisioner berodde ju på att man fick ökad slagkraft och rörlighet, och kanske framför allt dyrare enheter inom flygvapnet i och med att viggensystemet infördes.

 

Det är iallafall så jag har tolkat saken. Men sen har ju svenska politiker varit kvicka med att rusta ner tidigare. Mitt under brinnande världskrig t.ex.

 

/E

Link to comment
Share on other sites

Nedläggningen av ubåtsjaktsförmågan berodde väl delvis på att man helt enkelt "glömde bort" behovet av den förmågan i och med att man skar ner flottan till förmån för flygvapnet.

Berodde nog mest på att man i slutet av sextiotalet bestämde att importskyddet skulle klaras med andra medel än militära.

Bra sammanfattning skriven av Johan Ebeling, sid 10.

Link to comment
Share on other sites

  • 7 months later...
Tack för det :rolleyes:

 

Nu återstår bara frågan vad som införskaffades/rustades upp?

(vad som lades ner har jag hittat)

 

Jag tjänstgjorde ombord under båda Hallands ubåtsjakter 1980 och har sedan sett den mödosamma återhämtningen på ganska nära håll. Jag har under en längre tid haft en ide om att skriva något om vad som hände på materielsidan under den här tiden. Problemet är bara att hålla informationen på en sådan nivå att den fortfarande kan vara öppen. Även om jag här bara skummar lite på ytan kommer detta att bli ett ganska långt inlägg.

 

Fartyg: De plattformar med ubåtsjaktförmåga som fanns kvar att räkna med i början av 1980-talet var ett antal Hkp 4 med doppsonarer, 16 patrullbåtar med en mycket enkel sonar, jagarna Halland och Småland samt 5 ubåtar av Sjöormentyp och 3 av Näckentyp. Kustartilleriet hade också ett antal bevakningsbåtar med en enkel sonar liknande den på patrullbåtarna. I "malpåse" låg visserligen 4 Östergötlandjagare och fregatterna Visby och Sundsvall, men i praktiken var de inte att räkna med. Småland kördes sista gången 1979 och hade bytts ut mot Halland. Till de båda jagarna saknades viss utrustning så i praktiken gick det då bara att köra en på bekostnad av den andra. De kvarvarande ubåtarna i Drakenklass var i drift men begränsat användbara.

 

Sensorer: Halland hade en kraftfull skrovfast sonar med bra prestanda men var för stor för ubåtsjakt inomskärs. Patrull- och bevakningsbåtarnas sonarer var inte avsedda för ubåtsjakt, snarare "ubåtsvakt", eftersom det i princip var ekolod med riktbara svängare och där signalen skrevs ut på papper. Tanken var främst att de skulle ligga stilla i inloppen och bevaka så att inget passerade under ytan. Ubåtarnas sonarsystem var även de i första hand anpassade för att jaga andra ubåtar utomskärs. Vad som i princip återstod inomskärs var helikoptrarna med sina sonarer och där var det mest uthålligheten som var problemet.

 

Vapen: De vapen man hade att sätta in var främst ett par olika typer av sjunkbomber avsedda att fällas från helikopter eller fartyg. Ubåtarna hade sina 40 cm torpeder (Tp 41) och en variant för fällning från helikopter (Tp 43) hade just tagits fram. Det enda som fanns i övrigt var Hallands 37.5 cm AU-raketer. Sådan var situationen rent materiellt innan man började återuppbyggnaden.

 

 

Återtagandet av ubåtjaktförmågan.

 

Fartyg: När antalet incidenter ökade lavinartat insåg även politikerna att det man hade att tillgå inte räckte till och gav klartecken till att snabbt ta fram fartyg som kunde hävda territoriet. Det skrinlagda projektet "Ytattack-81" dammades av och resulterade i Stockholm och Malmö. Eftersom det var bråttom pågick projektering och byggnation parallellt vilket har sina sidor. Sensorer, lednings- och vapensystem plockades ihop bland det som fanns att tillgå just då och man fick något som kan liknas vid en förvuxen hybrid av patrull- och robotbåtar kompletterad med släpsonar, AU-granater och lätta torpeder.

 

Övriga fartyg fick där det var möjligt även tilläggsuppgiften att bedriva ubåtsjakt. Minjaktfartygen i Landsortsklassen fick ubåtsjaktförmåga inbyggt från början, mest p.g.a. sina sonarsystem för att leta minor. När Ya-81 lagts på hyllan hade man istället börjat titta på en serie om 6 korvetter med ubåtsjaktförmåga och resultatet blev korvetterna i Göteborgsklassen (Antalet var ett sätt att växla ut Spica-klassen med bibehållet antal kölar för att undvika påståenden från vissa politiska håll att vi upprustade. Antalet blev därför till slut bara 4 som ett resultat av att de båda Stockholmskorvetterna redan byggts.)

 

Patrullbåtarna användes flitigt som vapenbärare och plattformar för diverse försök, bl.a. med lånade helikoptersonarer och nyanskaffade hydrofonbojsystem. De led av besvärande begränsningar avseende framdrivningen då de ärvt motorerna från de gamla torpedbåtarna i Plejadklassen. Ett antal moderniserades med bl.a. nytt maskineri och två sonarsystem, en skrovfast och en släpsonar.

 

Hydrofonbojsystemen ledde till anskaffning av 4 särskilda hydrofonbojfartyg och ubåtsjaktflygplanet SH 89 av typen CASA C212.

 

Kustartilleriet utvecklade sina sensorsystem kring de fasta mineringarna och när de äldre bevakningsbåtarna av typ 60 ersattes av Tapper-klassen, utrustades dessa med både AU-granatkastare och en riktig sonar för ubåtsjakt inomskärs.

 

Sensorer: De enda kvalificerade aktiva sonarer som fanns kvar var de på helikoptrarna. Några patrullbåtar installerade inlånade helikoptersonarer för att få plattformar som kunde vara länge i sökområdet. Man köpte även in passiva hydrofonbojsystem utomlands och satte ombord speciella "bojhyddor" på halvdäck där personal och utrustning fanns. Efter en tid flyttades utrustningen över på trossbåtar i väntan på att hydrofonbojfartygen skulle bli klara. När 12 av patrullbåtarna moderniserades fick de Sonarsystem 190, bestående av en lågfrekvent släpsonar för spaning och en högfrekvent skrovfast för klassificering. Den skrovfasta delen kallades i enkelversion Sonar 191 och installerades på samtliga korvetter som komplement till deras lågfrekventa släpsonarer. Göteborgskorvetterna med framdrivning baserad på vattenjet har mycket låg bullernivå jämfört med propellrar, och visade sig därför vara mycket lämpade för en passiv kabelsonar. (TAS = Towed Array Sonar) Detta utprovades under lång tid på Gävle och har resulterat i att flera system avses anskaffas, även till Visby-klassen. Även korvetterna har efterhand försetts med utrustning för passiva hydrofonbojar, så en Göteborgskorvett kan idag ståta med inte mindre än 4 olika sonarsystem.

 

Vapen: AU-granaten ELMA togs fram som ett enkelt och lätthanterat vapensystem och blev så pass billigt att de flesta mindre fartygen försågs med ELMA-kastare. Man tittade även på lösningar med magasin på helikoptrar där man kunde släppa fält med granater över ett mål. En annan konstruktion kallades "MALIN" och var en magnetisk undervattenssändare som aktiverades när den fastnade på ett fartygsskrov. Det var då tänkt att man skulle kunna följa ubåten med hjälp av pingen från sändaren. Vad som blev av den vet jag inte men ELMA-systemet finns fortfarande kvar på de flesta ytstridsfartygen. De lätta 40 cm-torpederna utvecklades med bättre målsökare. Ett antal utländska lätta torpeder anskaffades också men övergavs till förmån för de inhemska. Sjunkbomber finns fortfarande kvar medan AU-rakesystemet avvecklats helt, främst eftersom det kräver fartyg i fregattstorlek.

 

Personal: När incidenterna började öka i antal fanns ett fåtal ubåtsjaktutbildade individer på ytfartygen. Den kompetens som fanns hittade man främst på ubåtar och bland helikopterspanarna. Man blev tvungen att med hjälp av dessa utbilda nya operatörer och samtidigt utveckla taktiken inför den nya situation man befann sig i. Erfarenheter från andra länder var begränsat användbar då ingen annan nation bedrev ubåtsjakt i den typ av farvatten vi har. Taktiken fick därför hela tiden utvecklas parallellt med utbildningen av operatörerna och ibland i samband med att skarpa insatser pågick. Det fanns en allmän anda på förbanden att vem som än befann sig därnere så skulle de bort, antingen självmant eller med tvång. Sammanhållningen inom ubåtsjaktförbanden var under den här tiden fullkomligt enastående. De besättningar som skapades under de här förhållandena var något av det bästa man kunde få fram.

 

 

Tyvärr var förståelsen i det civila samhället mycket liten för vad som faktiskt pågick. Många äktenskap och förhållanden kraschade eftersom man "levde i kappsäck" och larmet kunde gå när som helst. Stödet från politiskt håll var inte heller något att yvas över, från vissa håll drogs det gamla uttrycket "budgetubåtar" fram ur rockärmen och drogs varv efter varv genom pressen. Många vägrade helt enkelt inse att en del av landets försvar faktiskt befann sig i öppet krig med skarpa vapeninsatser mot en okänd inkräktare på vårt eget terrritorium. Det är tydligen bekvämare att likt strutsen sticka huvudet i sanden och låtsas att det där otäcka inte finns.

Link to comment
Share on other sites

Tack Björn för ett intressant inlägg som tillförde väldigt mycket information. Man skulle önska sig att man skulle kunna dra lärdom av vad som händer när man avvecklar förmågor i andra försvargrenar. Jag tänker då på luftvärn, artilleri, pansar och andra förmågor man funderar på att spara in på. Som jag har förstått det så tog det tio år innan man hade lyckats bygga upp en fungerande förmåga. Tiden borde inte vara mindre om man skulle försöka bygga upp en ny luftvärnsförmåga.

 

mvh Jofus

Link to comment
Share on other sites

Som jag har förstått det så tog det tio år innan man hade lyckats bygga upp en fungerande förmåga. Tiden borde inte vara mindre om man skulle försöka bygga upp en ny luftvärnsförmåga.

 

mvh Jofus

Nog därav det i dom senaste försvarsbesluten just nämnts 10år...

 

(tyvärr är det nog ingen som tror på att vi får 10år's förvarning)

Link to comment
Share on other sites

Tack Björn för ett intressant inlägg som tillförde väldigt mycket information. Man skulle önska sig att man skulle kunna dra lärdom av vad som händer när man avvecklar förmågor i andra försvargrenar. Jag tänker då på luftvärn, artilleri, pansar och andra förmågor man funderar på att spara in på. Som jag har förstått det så tog det tio år innan man hade lyckats bygga upp en fungerande förmåga. Tiden borde inte vara mindre om man skulle försöka bygga upp en ny luftvärnsförmåga.

 

mvh Jofus

 

Trevligt att du uppskattade det även om inlägget blev lite långt. Uppfinnarandan under den här perioden var helt otrolig. Som exempel kan man ta vinscharna till de helikoptersonarer patrullbåtarna lånade. Det fanns inte motorer så det räckte till, utan man köpte helt sonika in kraftiga handborrmaskiner och anpassade prylarna så det gick att köra. De gamla MTU-dieslarna som saknade backslag gick inte att köra med låg fart, jag vill minnas att den lägsta farten med inkopplade motorer låg runt 6-7 knop och då kan man inte använda en doppsonar. En tilfällig lösning blev att man tog fram hydrauldrivna "utombordsmotorer" som monterades i aktern och fälldes ner när man behövde förflytta fartygen långsamt. Det byggdes och konstruerades en massa prylar, både ombord och hemma hos folk på alla nivåer. Målubåten "Spiggen" t.ex. är från början egentligen ett rent hemmabygge där en firma licensierad att tillverka tryckkärl byggde själva tryckskrovet på beställning och ett gäng "hemmapulare" tillverkade formskrovet av glasfiberarmerad plast.(Formarna låg kvar på Berga ganska länge och finns kanske fortfarande där)

 

Tio års återhämtning räckte den gången men det är inte säkert att det skulle fungera igen. Teknikutvecklingen går hela tiden framåt så materielen är faktiskt den enklaste biten att återta eftersom den ofta ändå skulle ha behövt omsättas. När man däremot väl tappat kompetensen tar det mycket lång tid att bygga upp den igen. Att det gick den gången är till stor del resultatet av "militär olydnad" i avseendet att personalen inte delade politikernas uppfattning, utan behöll gammal utbildningsdokumentation och annat som skulle ha rensats ut. När kunskaperna behövdes kunde därför en del gamla rävar plocka fram lite godis ur gömmorna.(Det finns faktiskt mer utbilningsunderlag som ledningen sagt ska avvecklas, men som jag personligen vet har "gömts undan" för att inte bli förstört.) ÖB brukar säga att "personalen är Försvarsmaktens viktigaste resurs" och det är fullkomligt rätt. Det är kompetensen och kreativiteten ute på förbanden som man vinner krig på i lika hög grad som materielen. Det är definitivt något att tänka på inför framtida försvarsbeslut och omorganisationer.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Mycket bra och informativa inlägg Björn. Jag hoppas du vill dela med dig av mer information ang. utrustning etc. Det fanns väl en föregångare till Malin? Man lyckades väl få dit en magnetsändare redan 1980 och det var väl inte Malin.

 

En liten kommentar till trådstartarens inlägg (b-uppsaten borde väl vara klar nu ;).

Vissa belackare har kallat detta för budgetubåtar. Emil Svensson kommenterar detta i sin bok "Under den fridfulla ytan" med att endast 0.5% av försvarsbudgeten gick till ubåtsskyddet.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...